Jessicas grotta

Det fördolda (Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt)

"Det börjar med ett samtal till polisen. En sextonårig pojke, Roger, är försvunnen, och hans mamma är orolig.

Polisen i Västerås rycker ut, efter ett par dagars schabbel då ärendet blivit liggande. Haraldsson - som egentligen borde vara hemma för att befrukta sin hustru - får ansvar för sökandet. Så gör man ett fruktansvärt fynd i ett träskområde och tragedin är ett faktum.

Psykologen Sebastian Bergman, profilerare och en av Sveriges främsta experter på seriemördare, befinner sig i Västerås för att röja upp dödsboet efter sin mamma. Sedan han förlorade sin hustru och sin dotter i tsunamin har han dragit sig tillbaka från allt polisarbete. Han är känslomässigt avstängd, befinner sig lätt på dekis och har återfallit i ett tidigare sexmissbruk.

Men Rikskrim - som tagit över fallet - behöver hans hjälp. Sebastian Bergman finner sig för första gången på mycket länge indragen i en mordutredning. Han blir alltmer engagerad, och har dessutom sina högst personliga motiv för att vilja få tillgång till ett polisregister.

Alla ledtrådar pekar mot den fina Palmlövsskolan, där Roger gick. En till synes perfekt miljö, med allt större sprickor i fasaden."
 
 
 
 
 
Det fördolda av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt var en relativt välskriven berättelse med en hel del spänning. Dock tycker jag att författarna skrev läsarna på näsan lite för ofta (det vill säga att de var övertydliga emellanåt), men eftersom jag vet att det är en ganska svår balansgång, hade jag överseende med detta.
 
Jag tyckte verkligen inte om karaktären Sebastian, men motviljan gentemot honom störde inte läsningen, utan jag ville läsa vidare. Han är förvisso inte alltigenom vedervärdig, men tillräckligt för att jag inte skulle vilja ha honom i mitt liv. Tråkigt nog kom jag inte  någon av de andra karaktärerna tillräckligt nära för att kunna skapa en relation till dem. Men det behöver inte bero på författarna, utan enbart på mig själv, för jag tycker att de över lag lyckades bygga upp levande och trovärdiga karaktärer.
 
Jag var särskilt förtjust i twisten på slutet, eftersom den var oväntad för mig. Alltid lika kul när författare bjuder på sådant i sina böcker.
 
Jag tänker ge nästa del i serien en chans och se om det blir en serie som jag fastnar för. Och vem vet, kanske kommer jag närmare karaktärerna i nästa del.
 
Det här exemplaret har jag fått.
 
Ha det så bra
Kramar 
Jessie 
Taggar: Det fördolda, Hans Rosenfeldt, Michael Hjorth;

Den enda parfym som funkar för mig

Det är knappast någon hemlighet att jag är parfym- och kosmetikaallergiker. Det har jag känt till sedan jag var runt tio år och blev undersökt för de symptom som senare visade sig vara pollenallergi (vilket jag växte ifrån, tack och lov!). Dock visade sig min kosmetikaallergi redan när jag var fem eller sex år och använde sminket i sminkrummet på förskolan. Hela mitt ansikte svullnade upp, så min mamma fick komma och hämta mig.

Jag har alltså inte använt smink alls, bortsett från läppstift och maskara några få gånger. Inte heller parfym, förutom när jag ville imponera på en lärare jag var småförälskad i på högstadiet och råkade ta på mig alldeles för mycket en dag när jag skulle till skolan. För att göra  en lång historia kort, kan vi säga att det var en mycket dålig idé...

Min nuvarande chef känner till min allergi, så jag blev rätt förvånad när jag fick den här av henne (plus en del andra skönhetsprodukter) strax innan jag gick på ledighet:



Fast jag blev ännu mer förvånad när jag insåg att jag faktiskt klarar av att använda den! För första gången på jag vet inte hur många år, har jag äntligen en parfym som jag kan använda. Den är till och med så pass diskret att inte ens älsklingen märker när jag har den på mig ;-) 

Blir kanske en tur till Rituals i Halmstad när jag känner för att unna mig något i skönhetsväg. Såg att deras butik finns på Hallarna.

Ha det så bra
Kramar 
Jessie 


Taggar: parfym, parfymallergi, rituals;

Vad jag gör för att försöka må bra

Tur att jag är envis av mig, för trots att jag ständigt faller ned i depressionens grop, försöker jag hela tiden komma upp igen. För jag vill må bra. Inte bara för min egen skull, utan även för min omgivnings skull. Det märks mer och mer att de har tröttnat på mina ständiga återfall och jag kan förstå dem.

Så, hur går jag då till väga för att må bättre? Att göra mig fin för min egen skull är en sak och då pratar jag om små saker som att ta ett bad, måla tånaglarna etc. Då känner jag mig mindre misslyckad och värdelös för en stund.

Titta på serier eller filmer som jag tycker om är ett annat sätt. Just nu är jag smått beroende av serien "The client list" på Netflix.



Läsa och skriva funkar alltid, men hittills har det inte hunnit bli så mycket av den varan, eftersom tösen har tagit mycket av min tid i anspråk och när hon har vilat, har jag försökt vila.

Nu vet jag att detta bara är ytligt och lite som att sätta plåster på cancer,  men det är det jag orkar och hinner med just nu.  Men jag ska gå djupare in på mina problem också. Jag måste bara börja må lite bättre först för att orka.

Hur gör du för att må bättre? 

Ha det så bra
Kramar 
Jessie 

Taggar: depression, må bättre;