Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän) [Jonas Jonasson]
"Kyrkoherden Johanna Kjellander har lämnat predikstolen för gott. Det skedde i all hast med burop från församlingen och med att hon fick psalmböcker kastade efter sig. Nå, hennes yrkesval hade ändå aldrig varit något val, utan ett tvång. Hon skyller allt på Gud och pappa i lika delar.
Per Persson lever ett torftigt liv efter att farfar lyckats förskingra den mångmiljonförmögenhet han en gång suttit på och som i denna dag borde varit i sonsonens ägo. Istället är Per en uselt betald receptionist på ett tredje, eller möjligen fjärde klassens hotell.
Den bortjagade prästen är på vingel i tillvaron och möter av en slump receptionisten på en parkbänk. Båda känner att de har hämnd på tidigare generationer att utkräva, om än från olika perspektiv.
Det är då en lika argsint som naiv man kommer i deras väg. Han heter Johan Andersson, men prästen och receptionisten ser till att han strax är Mördar-Anders med hela Sverige.Trion bildar en ohelig allians och ger sig in i näringsverksamheter med mycket måttlig moralisk bärighet. Allt hade ändå kunnat vara väl om bara inte en greve, en grevinna och självaste Herren och hans son ställde till det så förbannat för dem."
Per Persson lever ett torftigt liv efter att farfar lyckats förskingra den mångmiljonförmögenhet han en gång suttit på och som i denna dag borde varit i sonsonens ägo. Istället är Per en uselt betald receptionist på ett tredje, eller möjligen fjärde klassens hotell.
Den bortjagade prästen är på vingel i tillvaron och möter av en slump receptionisten på en parkbänk. Båda känner att de har hämnd på tidigare generationer att utkräva, om än från olika perspektiv.
Det är då en lika argsint som naiv man kommer i deras väg. Han heter Johan Andersson, men prästen och receptionisten ser till att han strax är Mördar-Anders med hela Sverige.Trion bildar en ohelig allians och ger sig in i näringsverksamheter med mycket måttlig moralisk bärighet. Allt hade ändå kunnat vara väl om bara inte en greve, en grevinna och självaste Herren och hans son ställde till det så förbannat för dem."
Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän) är Jonas Jonassons tredje bok. Jag har läst de båda andra böckerna och var rätt besviken på bok nummer två (Analfabeten som kunde räkna), eftersom jag inte tyckte att den höll samma klass som Jonas Jonassons första bok (Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann). Därför var det med en viss förhoppning som jag tog mig an Mördar-Anders, eftersom jag gärna ville att läsupplevelsen skulle bli ungefär som med Hundraåringen.
Jag blev inte besviken! Den naturliga humorn och roligheten som fanns i Hundraåringen fanns även i Mördar-Anders. Nu kändes det inte alls som att Jonas Jonasson försökte allt han kunde för att vara rolig. Nu kändes det mer naturligt och självklart.
Även om berättelsen emellanåt tenderade att bli en smula överdriven, tycker jag ändå att Jonas Jonasson lyckades. Boken är välskriven och karaktärerna är varierande och ganska extrema på sina egna sätt. Jag skulle gärna vilja säga att jag har svårt att tro att den här typen av personer verkligen finns i verkligheten, men dessvärre tror jag att jag har mött människor som har vissa drag som påminner om de som finns hos bokens karaktärer.
Själva slutet kändes kanske en aning utdraget, men med tanke på hur nöjd jag var i övrigt, spelar det ingen roll.
Det här exemplaret har jag fått.
Ha det så bra
Kramar
Jessie