Jessicas grotta

Bli förföljd av polisen

I början av juni var det en period då jag inte hade något pendlarkort till jobbet, eftersom mitt vanliga pendlarkort hade tagit slut och det var bara några dagar kvar innan sommarkortet skulle börja gälla. Dessa dagar tog jag därför bilen till jobbet, men en eftermiddag när jag nästan hade kommit hem hade jag lite otur.
 
Jag tog den så kallade "gamla vägen" - det vill säga inte motorvägen. Anledningarna till det var några stycken: det tar ungefär lika lång tid som att ta motorvägen,  gamla vägen är lite kortare kortare och de håller på att bygga en bit från kontoret, så det skulle ha blivit krångligt att ta bilen just då.
 
Den där eftermiddagen som jag pratar om, hade jag inte särskilt långt kvar hem. Jag hade kommit till industrierna vid hamnen i Falkenberg och upptäckte plötsligt att jag dels råkat komma åt gaspedalen lite för hårt och körde ca 55 km/h istället för 50 km/h, dels var det en bil bakom. Jag försökte bromsa in lite och då upptäckte jag att det inte var vilken bil som helst som låg bakom mig. Det var en polisbil!
 
 
Hela mitt innanmäte frös till is på en gång och jag övertygade mig själv om att de när som helst skulle börja blinka med sina lampor och tala om att jag skulle stanna vid vägkanten. Jag hade trots allt kört för fort och jag visste inte hur länge de hade legat bakom mig. Hur var nu polisens tecken för att man skulle stanna ..?
 
Kort sagt: Jag blev så nervös av att upptäcka att jag hade en polisbil bakom mig, att min körning blev en aning klantig. Jag blev fruktansvärt försiktig i min körning att det nästan var patetiskt. Hela tiden - med hjärtat i halsgropen - höll jag koll på den bakomliggande polisbilen och väntade på att de skulle be mig att stanna. När som helst. Det var bara en fråga om sekunder ...
 
Jag blev aldrig stoppad av polisen. Jag kunde köra hem i lugn och ro (förutom min nervositet) och de fortsatte rakt fram på Nygatan när jag svängde in på vår gata. Troligtvis blev de snarare irriterade på att jag körde lite väl försiktigt. Nåväl, det viktigaste var att jag inte blev stoppad!
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: förföljd av polisen;

Kaninjägaren (Lars Kepler)

Eftersom det här är sjätte delen i serien om Joona Linna, finns det en risk för att det kan förekomma spoilers i det här inlägget
 
 
 
"Kaninjägaren tar vid där den enorma succén Stalker slutade

Joona Linna har suttit två år på den slutna anstalten Kumla när han förs till ett hemligt möte. Polisen behöver hans hjälp för att stoppa den gåtfulle mördaren som går under namnet Kaninjägaren.

Den enda länken mellan offren är att de alla hör ett barn läsa upp en ramsa om kaniner innan mördaren kommer. Ödets tärningskast placerar överraskande tevekocken Rex Müller mitt i händelsernas centrum. För första gången ska han ta hand om sin son Sammy. Men istället för tre lugna veckor blir det en fruktansvärd kamp på liv och död.

Joona Linna och Saga Bauer är tvungna att börja samarbeta i hemlighet för att stoppa Kaninjägaren innan det är försent.

Du vet aldrig vad ödet har i beredskap för dig, vad som kommer att hinna ifatt dig om du inte börjar springa nu."
 
 
 
 
Som jag skrev i omdömet till förra boken om Joona Linna, har jag tröttnat rejält på att han kan allt och vet allt. Fast i Kaninjägaren upplevde jag att de hade tonat ned just det en del. Dessutom var berättelsen väldigt spännande och jag gillade hur författarna med vissa ledtrådar lurade läsaren att tro att det var på ett visst sätt, när det i själva verket var på ett annat.
 
Vissa saker som jag uppfattade som rena utvikningar och som egentligen inte gav själva berättelsen något, hade författarna med fördel kunnat stryka (bland annat det psykologen var med om på en toalett).
 
Om man är ute efter ett spännande tidsfördriv, kan jag rekommendera Kaninjägaren - som är en av de bättre böckerna i serien.
 
Det här exemplaret har jag fått.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: Joona Linna, Lars Kepler, kaninjägaren;

Helgens lästips i Hallands Nyheter i fredags

I ett försök att göra reklam för antologin Över en regnbågsfika, tog jag kontakt med Hallands Nyheter i veckan och i torsdags blev jag uppringd av Agnes, som tyckte att det lät intressant. I fredags tipsade hon om antologin som helgens lästips:
 
 
 
 
Jag är fortfarande inte helt bekväm med att synas på det här sättet, men om jag vill fortsätta att skriva och kanske även ge ut böcker, måste jag lära mig det.

Det går också att läsa helgtipset på deras hemsida, men då måste man vara prenumerant.

Nu vet du vad du ska läsa under det som återstår av helgen!
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: Ariton förlag, Hallands nyheter, över en regnbågsfika;