Den som stannar, den som går (Elena Ferrante)
Den som stannar, den som går är del tre i Elena Ferrantes romansvit om Elena och Lila. Därför finns det en risk för att det kommer förekomma spoilers i det här inlägget, ifall du inte läst de första två delarna.
"I del tre i Elena Ferrantes romansvit om Elena och Lila har de båda barndomsvännerna från Neapel hunnit växa upp till unga kvinnor.
Elena har avancerat socialt genom sitt äktenskap med den unge professorn Pietro Airota, men känner sig märkligt underlägsen och undanskuffad i hans familj. Och hon kan inte glömma kärleken till Nino.
Lila kämpar för överlevnaden som lågavlönad fabriksarbetare och engagerar sig politiskt för bättre arbetsvillkor. På kvällarna lär hon sig allt om datorer och programmering och drömmer om en bättre tillvaro.
De unga mödrarna försöker var och en på sitt sätt navigera genom det italienska 70-talet med all dess politiska oro, begynnande kvinnofrigörelse och sociala omvälvningar. Och vänskapen mellan dem består, trots all oenighet och avundsjuka, eftersom ingen av dem känner sig hel utan den andra."
Den som stannar, den som går är den del i serien som hittills berört mig mest. Jag kände igen mig så pass mycket i Elena Greco/Airota, att det kändes som att det emellanåt var mig Elena Ferrante skrev om. Framförallt när det gällde Elenas känslor kring sig själv i egenskap av mamma. Däremot gjorde det ont i mig mot slutet när jag läste om den nya attityd och det nya beteendet som Elena lade sig till med. Så skulle jag aldrig göra mot tösen. För mig kommer hon i första hand.
Det var inte riktigt samma driv i tredje delen som i den förra, men nu hade jag fått upp tillräckligt starkt intresse för berättelsen och karaktärerna - plus att jag kände igen mig väldigt mycket i Elena - att jag kände mig manad att läsa vidare.
Ju längre in i berättelsen man kommer, desto mer djup får karaktärerna. Ett stort plus är att de inte är antingen onda eller goda, utan det finns gråzoner i allihop.
Jag ser fram emot att ge mig i kast med del fyra.
Det här exemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.
Ha det så bra
Kramar
Jessie