Ensam i Berlin (Hans Fallada)

"Året är 1940 och i huset på Jablonskistrasse 55 i Berlin bor en samling småskurkar, råbarkade SS-män, horor, en pensionerad domare och romanens huvudpersoner: verkmästarparet Otto och Anna Quangel. Här bor också en gammal ensam judisk dam, vars liv får ett fasansfullt slut.

Otto och Anna är skötsamma och tystlåtna - ett strävsamt arbetarklasspar. Men när de nås av beskedet att deras son stupat i kriget ter sig livet plötsligt meningslöst. Så småningom inleder de en modig, om än patetisk, kamp mot nazismen som ger deras tillvaro ett nytt innehåll. På olika platser runtom i Berlin lägger de ut hundratals handtextade kort som manar till motstånd, kort som kan plockas upp av vem som helst.

Den karriärhungrige kommissarie Escherich skyr inga ansträngningar för att hitta de skyldiga bakom de handskrivna lapparna och kommer paret allt närmare. Jakten utvecklas till en katt-och-råtta-lek som pågår under mer än två års tid med både komiska och skräckfyllda scener.

HANS FALLADA föddes 1893. Trots censur och politisk förföljelse valde han att stanna i Tyskland under kriget och räknas numera som en av landets verkligt betydelsefulla 1900-talsförfattare. Han dog 1947, några månader innan Ensam i Berlin (Jeder stirbt für sich allein) publicerades. Berättelsen är baserad på Falladas egna erfarenheter under nazismen och skrevs på några få veckor hösten 1946."
 
 
 
Ensam i Berlin är en ganska tung bok att läsa. Själva texten är relativt lättläst, trots det tämligen ålderdomliga språket, men själva innehållet och dess innebörd är tungt.
 
Vi var överens i bokklubben om att det var intressant att få de "vanliga tyskarnas" perspektiv och läsa hur det kunde vara för dem. Jag hade väl till viss del anat hur det kunde vara under Hitlers styre, men inte att det kunde gå till så i den omfattning som Hans Fallada berättat om.
 
Trots att man i förordet redan fått veta hur berättelsen skulle sluta, lyckades Hans Fallada hålla kvar mitt intresse hela vägen fram. Slutet berörde mig extra mycket.
 
Det här exemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie