Förnedringen

Varför händer det här alltid mig?!
 
I måndags gick jag som vanligt iväg till Kvantum i Varberg för att hämta posten i postfacket som advokatfirman hyr där. På vägen passade jag på att springa in på apoteket och köpa lite värktabletter som vi behövde ha till kontoret (de andra vi hade tidigare hade passerat bäst-före-datumet). Inget konstigt med det.
 
När jag kom ut från apoteket, hade jag bara hunnit ta ett eller två steg när jag hörde hur något vått träffade marken - och mitt huvud. Min första tanke var att himlen hade öppnat sig och att det börjat störtregna, men det kom inget mer. En kvinna som passerade mig stannade till och stirrade på mig. Sedan gick hon några steg innan hon återigen stannade och stirrade. När jag sneglade ned på jackärmen fick jag se det - fågelbajs. Måsbajs, närmare bestämt. Och det var inte lite heller.
 
För att få behålla åtminstone en smula värdighet, låtsades jag som ingenting och tog mig till första bästa bänk, där jag plockade fram näsdukar och började torka håret och jackan. Därefter gick jag raskt in på Kvantum och köpte schampo, innan jag hämtade posten. Jag bad till någon högre makt om att ingen skulle reagera på att jag var full av måsbajs.
 
 
 
Väl tillbaka på kontoret gick jag in i badrummet och tvättade håret (ja, vi har en dusch på kontoret). Jag tvättade sedan av jackan noga. Fast när jag efter det satte mig vid skrivbordet för att fortsätta jobba, kunde jag fortfarande känna stanken. Ifall du inte vet det, stinker måsbajs ganska mycket.
 
Det var då jag såg det. Jag hade rätt mycket bajs på byxorna också, nere vid skorna. Det blev alltså att tvätta av byxorna så gott jag kunde. När jag kom hem slängde jag dem i tvättkorgen.
 
Känns så himla typiskt att sådant här alltid händer mig. Är knappast första gången en mås har bajsat på mig när jag jobbar (dock inte inne på kontoret, som tur är).
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie