Jessicas grotta

För små såriga rumpor

Något annat som var bra med att vi fick testa olika produkter i de här startboxarna som vi fick, var att det fanns en liten tub bepanthen. 
 
Tösens rumpa blev alldeles sårig när hon bajsade ofta och mycket under sina första månader i livet. Jag testade att pudra med barnpuder, men det blev nästan värre av det. På förslag från svägerskan testade jag kokosolja, men inte heller det hjälpte. Då testade jag bepanthen och efter bara några få dagar blev hennes rumpa fri från sår!
 
På BVC blev jag rådd att även används inotyol, eftersom den är så fet och ger därför en skyddande hinna och försvinner inte varje gång hon bajsar (vilket sköterskan menade att bepanthen gör). 
 
 
Jag vet inte om inotyolen gör någon större skillnad, men jag brukar använda den och bepanthen för att få bukt med hennes röda och såriga rumpa (som den blir med jämna mellanrum). 
 
Har du tips på något annat som hjälper för sådant här?
 
Jag önskar dig en riktigt glad påsk!
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: bepanthen, inotyol, sårig rumpa;

Hänger inte med i tiden

På jobbet har vi en portomaskin som vi använder när vi ska skicka brev. På det sättet kan vi skicka brev lite billigare än om vi skulle köpt frimärken, fast samtidigt måste vi betala en avgift varje år för att hyra den här maskinen.
 
Hur som helst. På portomaskinen finns en klocka och nu en eftermiddag i mars, sneglade jag på portomaskinens klocka när jag gick förbi och såg till min stora glädje att klockan visade ca 16.00.
 
"Jippi!" tänkte jag. "Snart kan jag få åka hem."
 
Du kan kanske tänka dig min förvirring och besvikelse när jag återvände till datorn och insåg att klockan "bara" var runt 15-tiden. Tydligen hade varken vikarien eller chefen ställt om klockan på portomaskinen och eftersom det ändå snart var dags att ställa fram klockan igen, kände jag inte att det var lönt att justera tiden. Så jag fick bli smålurad varje gång jag tittade på klockan på portomaskinen.
 
Nu går i alla fall alla klockor som de ska. Det är skönt det.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: portomaskin, ställa om klockan;

Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän) [Jonas Jonasson]

"Kyrkoherden Johanna Kjellander har lämnat predikstolen för gott. Det skedde i all hast med burop från församlingen och med att hon fick psalmböcker kastade efter sig. Nå, hennes yrkesval hade ändå aldrig varit något val, utan ett tvång. Hon skyller allt på Gud och pappa i lika delar.

Per Persson lever ett torftigt liv efter att farfar lyckats förskingra den mångmiljonförmögenhet han en gång suttit på och som i denna dag borde varit i sonsonens ägo. Istället är Per en uselt betald receptionist på ett tredje, eller möjligen fjärde klassens hotell.

Den bortjagade prästen är på vingel i tillvaron och möter av en slump receptionisten på en parkbänk. Båda känner att de har hämnd på tidigare generationer att utkräva, om än från olika perspektiv.

Det är då en lika argsint som naiv man kommer i deras väg. Han heter Johan Andersson, men prästen och receptionisten ser till att han strax är Mördar-Anders med hela Sverige.Trion bildar en ohelig allians och ger sig in i näringsverksamheter med mycket måttlig moralisk bärighet. Allt hade ändå kunnat vara väl om bara inte en greve, en grevinna och självaste Herren och hans son ställde till det så förbannat för dem."
 
 
 
Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän) är Jonas Jonassons tredje bok. Jag har läst de båda andra böckerna och var rätt besviken på bok nummer två (Analfabeten som kunde räkna), eftersom jag inte tyckte att den höll samma klass som Jonas Jonassons första bok (Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann). Därför var det med en viss förhoppning som jag tog mig an Mördar-Anders, eftersom jag gärna ville att läsupplevelsen skulle bli ungefär som med Hundraåringen.

Jag blev inte besviken! Den naturliga humorn och roligheten som fanns i Hundraåringen fanns även i Mördar-Anders. Nu kändes det inte alls som att Jonas Jonasson försökte allt han kunde för att vara rolig. Nu kändes det mer naturligt och självklart.

Även om berättelsen emellanåt tenderade att bli en smula överdriven, tycker jag ändå att Jonas Jonasson lyckades. Boken är välskriven och karaktärerna är varierande och ganska extrema på sina egna sätt. Jag skulle gärna vilja säga att jag har svårt att tro att den här typen av personer verkligen finns i verkligheten, men dessvärre tror jag att jag har mött människor som har vissa drag som påminner om de som finns hos bokens karaktärer.

Själva slutet kändes kanske en aning utdraget, men med tanke på hur nöjd jag var i övrigt, spelar det ingen roll.

Det här exemplaret har jag fått.

Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: Jonas Jonasson, Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän);