Mitt första polisförhör

Igår var jag med om mitt allra första polisförhör. Trots att jag har jobbat på advokatbyrå i snart fem år och haft praktik på både tingsrätt och åklagarkammare, kändes det märkligt.

Nej, det är inte jag som har begått något brott och jag har heller inte blivit utsatt för ett. Däremot blev jag vittne till en parkeringsskada/smitning när jag skulle till jobbet igår.


Eftersom jag behövde gå på ett föräldragruppsmöte på förmiddagen (i och med att älsklingen var upptagen av en föreläsning och därför inte kunde gå), fick jag vara ledig på förmiddagen. För att hinna vara på jobbet kl 13, tog jag bilen.

Händelsen ägde rum när jag höll på att försöka hitta en parkeringsplats. Jag såg när en person - som jag känner till sedan tidigare - klev in i sin bil, backade på en annan bil och sedan körde därifrån utan att vare sig lämna någon lapp eller ens gå ut ur bilen för att se hur stor skadan blev.



Jag tog kontakt med bilägaren, gav denne alla uppgifter som jag hade och sade att det bara var att höra av sig om min hjälp behövdes ytterligare. På kvällen ringde en trevlig kvinna från polisen mig och höll ett telefonförhör. 

Får se var det hela slutar. Blir så himla arg över hur vissa människor beter sig. Visst att man kan råka skada en annan bil, för den gatan där det ägde rum är ganska trång, men varför inte stå för det? Varför inte lämna sina kontaktuppgifter? Och personen som backade på den där bilen kan inte ha missat att jag såg hela händelsen. Nåväl. Nu har jag i alla fall gjort mitt. 

Ha det så bra
Kramar 
Jessie