Jessicas grotta

Hjärt- och lungräddning

Igårkväll var jag och älsklingen (och tösen) på en HLR-kurs (Hjärt- och LungRäddning) på BVC. Vi kände att det kunde vara bra att ha gått en sådan kurs, nu när tösen kryper omkring och stoppar nästan allt hon ser i munnen. När vår sköterska på BVC nämnde kursen på ett föräldragruppsmöte, var det en av mammorna som sade att de hon kände som hade gått kursen, var räddare efter kursen än vad de varit innan de gått den. Så känner inte jag. Naturligtvis hoppas jag att jag ska slippa behöva använda den kunskapen jag nu har, men nu känner jag mig tryggare. Nu vet jag hur jag ska bete mig och vad jag ska titta efter om olyckan skulle vara framme.
 
 
Men jösses vad jobbigt det är att göra kompressioner! I alla fall med enbart två fingrar - vilket man ska göra på ett barn upp till ett år. Efter ett år ska man göra kompressioner med nedre delen av handflatan fram till dess barnet kommer upp i puberteten (om jag minns rätt?). Efter det är det två händer som gäller.. Å andra sidan har jag problem med mina leder (har reumatism i släkten och mina problem har förvärrats under åren), vilket kan vara en förklaring till att jag hade svårt med kompressionerna. Det näst jobbigaste var att göra dem i rätt takt. Ett tips är att göra dem i takt till "Här kommer Pippi Långstrump" - men jag klarar inte av att både tänka den låten, samtidigt som jag räknar. Nej, jag är inte den sortens kvinna som kan göra två saker samtidigt...
 
Dockan har en liten svart plupp i munnen/halsen, som vi skulle försöka få ut genom att dunka på ett visst sätt i ryggen.
 
Om man har möjlighet att gå en sådan här kurs, tycker jag absolut att man ska ta chansen! För nu vet jag även hur jag ska bete mig om det gäller en vuxen person. Sådan här kunskap är oerhört viktig att ha i ryggsäcken, så att säga. Fast jag hoppas naturligtvis att jag slipper använda dessa kunskaper.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: HLR-kurs, hjärt- och lungräddning;
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: