När blodcentralen försöker ge en dåligt samvete
Den 5 september 2016.
Det var tydligen den senaste gången som jag gav blod, om man inte räknar med igår. När jag kom in på blodcentralen och hade knappat in mitt personnummer i datorn, talade datorn om för mig - vilket ALDRIG har hänt tidigare - att senaste gången jag gav blod var 5 september 2016. Hade datorn kunnat ropa, skulle den säkert ha gjort det. Och pekat finger.
Därefter svarade jag på de sedvanliga frågorna och satte mig sedan att vänta en liten stund, innan en sköterska kallade in mig för genomgång av frågorna. Även hon noterade tämligen fort att jag inte hade gett blod på lite mer än 1,5 år och undrade vad anledningen till det var. Förvisso vet jag att det står i min journal, men lydigt talade jag om att jag hade blivit gravid och att tösen kom den 15 augusti förra året. Därefter gick vi igenom frågorna och det visade sig att jag hade råkat klicka på fel svar på en av frågorna, men det löste sig. Notering till mig själv: försök att läsa frågorna lite noggrannare nästa gång.
Det kändes konstigt att ge blod igen. Konstigt, men bra! Som jag har längtat efter det. Äntligen kan mitt blod få komma till nytta igen. Visst, i och för sig har det kommit till nytta för tösen också, men blodgivning för mig är något särskilt. Jag tycker om tanken att jag kan rädda andras liv genom något så enkelt som att ge lite av mitt blod var fjärde månad. Det tar ingen lång stund och jag tar ingen skada.
Jag förlåter både datorn och sköterskan för att de försökte ge mig dåligt samvete. ;-) På sätt och vis kan jag förstå dem.
Känns skönt att vara "back in action" igen! :-D
Ha det så bra
Kramar
Jessie