Plötsligt försvunnen
Under förra eller förrförra året gick plastöglan på min ena cykelnyckel sönder. Jag fick fortsätta använda den, eftersom reservnyckeln tycks ha försvunnit i någon av alla flyttar. Gång på gång har jag sagt att jag ska kopiera upp nyckeln för att kunna ha en hel att använda igen, men av olika anledningar har det inte blivit av. Dock har jag haft stenhård koll på den för att inte bli av med den - i och med att det är det enda exemplaret jag har. Åtminstone fram till nyligen trodde jag att jag hade stenhård koll på denna trasiga cykelnyckel.
Jag cyklade som vanligt till stationen, låste cykeln och gick och satte mig för att vänta på tåget till Varberg. Framme i Varberg promenerade jag mot kontoret och när jag var halvvägs framme, tog jag upp nyckelknippan för att vara redo att låsa upp kontoret. Det var då jag insåg att cykelnyckeln inte låg i fickan längre. Paniken steg inom mig och med en klump i halsen gick jag tillbaka en bit och såg stint på marken. Jag hade stängt fickan efter att jag hade låst cykeln, så den kunde inte ha ramlat ut förrän jag tog upp nyckelknippan.
Ingen nyckel längs vägen.
Jag började fundera på hur jag skulle bära mig åt för att kunna få hem cykeln från stationen. Skulle det vara möjligt att dyrka upp låset? Tänk ifall jag hade tappat nyckeln vid cykeln eller - ve och fasa! - glömt kvar nyckeln i låset?! I så fall var risken stor att cykeln inte skulle finnas kvar ...
På lunchen gick jag bor till cykelbutiken en bit bort och köpte ett nytt lås och hoppades på att cykelhistorien skulle lösa sig på något mirakulöst sätt.
När jag efter jobbet hoppade av tåget i Falkenberg, gick jag med raska steg mot cykeln och såg noga på marken. Jag höll andan när jag närmade mig cykeln, tog en titt på låset och såg... Nyckeln satt i låset! Cykeln stod kvar! Jag nästan grät av lättnad. Vilken tur!
Så klantig jag är ...
Ha det så bra
Kramar
Jessie