Skrivutmaning #25 - gestalta inspiration
Hon försökte dra den tjocka vinterjackan tätare kring kroppen, men det var stört omöjligt. Den satt redan så tätt inpå kroppen som det var möjligt. Kroppen skakade vid varje vindby. Åh, vad hon hatade hösten!
Ovanför henne var de nakna trädkronorna fyllda till bristningsgränsen av tjattrande kajor. Hennes huvud höll på att sprängas. Hon hörde knappt vad hon själv tänkte.
Ovanför henne var de nakna trädkronorna fyllda till bristningsgränsen av tjattrande kajor. Hennes huvud höll på att sprängas. Hon hörde knappt vad hon själv tänkte.
Uppgivet höjde hon blicken och möttes av den vackraste soluppgång som hon någonsin sett. Himlen skiftade från orange till mörkt rosa, som om någon stått vid horisonten och målat med en pensel.
När hon därpå trampade i en lövhög, visste hon direkt vad hon skulle skriva om. Plötsligt var det som om någon öppnat en kran och lät orden forsa ut. Snabbt pillade hon upp sin telefon och skrev ned några av alla de vackra formuleringar som svischade förbi i hennes huvud.
Medan hon lade tillbaka telefonen i fickan, log hon av förväntan. Det här skulle bli bra.
När hon därpå trampade i en lövhög, visste hon direkt vad hon skulle skriva om. Plötsligt var det som om någon öppnat en kran och lät orden forsa ut. Snabbt pillade hon upp sin telefon och skrev ned några av alla de vackra formuleringar som svischade förbi i hennes huvud.
Medan hon lade tillbaka telefonen i fickan, log hon av förväntan. Det här skulle bli bra.
Ha det så bra
Kramar
Jessie