Jessicas grotta

Konsten att rabbla nummer

Jag vet inte hur det är för dig, men jag klarar inte av att skriva ned ett telefonnummer eller personnummer (som jag behöver göra så gott som dagligen på jobbet), om personen som ska säga numret låter som en kulspruta. Av den anledningen brukar jag säga olika former av nummer i ett lugnt tempo, just för att den personen som ska skriva ned numret ska kunna hinna med.
 
 
När jag inte hinner med och därför får be personen att upprepa sig (vilket jag gör på ett trevligt sätt), brukar jag bli bemött på ett nedlåtande sätt - som om jag är trögfattad för att jag inte klarar av att skriva ned ett nummer som rabblas in kulsprutetempo. Oftast är det potentiella klienter som bemöter mig på det här sättet, när de ringer till kontoret och vill boka in en tid hos min chef.
 
Är jag verkligen ensam om att inte klara av det och därför behöver höra numrena i ett lugnt tempo? Är jag knäpp som själv säger olika former av nummer i ett hyfsat lugnt tempo?
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: konsten att rabbla nummer;

Hyllad på potatisens dag

I fredags, den 26 oktober, blev jag hyllad på Ariton Förlags Facebooksida:
 
Syntolkning: Idag uppmärksammar vi Potatisens dag! Det gör vi genom att hylla Jessica [efternamn], medverkande i flera av förlagets novellantologier. Detta för att hon är förtjust i potatisar och brukade äta dem råa (som äpplen) - naturligtvis skalade - när hon var barn. Även nu i vuxen ålder händer det faktiskt att hon då och då äter rå potatis.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: Ariton förlag, över en fika kan allting hända, över en höstfika, över en regnbågsfika;

När det förbaskade suget slår till

Jag har som bekant problem med bland annat småätande. Oftast går jag omkring med ett ständigt sug efter något (helst onyttigt) att äta. Det suget är ganska svårt att bli av med, men jag tänker att jag tar en sak i taget. Till att börja med försöker jag byta ut det onyttiga (suget efter choklad är nog bland det jobbigaste...) mot något annat. Nästa steg blir att helt få bort själva suget. Fast jag tror att det har mycket att göra med mitt dåliga mående (= tröstätande), så det är egentligen främst måendet som jag behöver få bukt med. Naturligtvis försöker jag dagligen jobba med det också.
 
Jag har upptäckt att morötter är rätt smidiga att småäta. Att jag sedan kan sätta i mig hur många som helst på några få minuter är en annan femma ...
 
 
Att byta ut ätandet mot att istället dricka vatten funkar ibland, men inte så ofta längre. Oftast slutar de försöken med att jag inte kan tänka på något annat än mat. Samma sak om jag dricker te. Vissa arbetsdagar kan jag få i mig ganska många koppar te.
 
Har du några användbara tips?
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: småätande, sug;