Djävulsbibeln (Richard Dübell)

"Richard Dübell har förenat fakta och fiction på ett spännande sätt i sin roman om den mytomspunna Djävulsbibeln.

Djävulsbibeln, Codex Gigas, är förmodligen den största medeltida handskrift som finns bevarad i Europa, den är 90 cm hög och 50 cm bred. Sedan dess tillkomst i ett böhmiskt kloster på 1200-talet har många spekulationer och teorier uppstått kring bokens ursprung och användning. Enligt legenden är upphovsmannen djävulen själv, vilket man tror härrör från den illustration av djävulen som upptar en egen sida i verket. Djävulsbibeln fördes till Sverige från Prag 1649 som krigsbyte av den svenska armén, och är sedan länge en av klenoderna i Kungliga Bibliotekets samlingar.

Richard Dübells roman utspelar sig i slutet av 1500-talet. I ett kloster i det dåtida Böhmen blir åttaårige Andrej vittne till en fruktansvärd massaker: tio människor, däribland Andrejs föräldrar, blir brutalt mördade av en galen munk. Andrej lyckas fly, men får med sig vetskapen om att klostret rymmer en av kyrkans bäst bevarade hemligheter Djävulsbibeln. Boken som rymmer all världens vetande, men som också kommer att kosta tre påvar livet och anses ha kraften att förgöra hela mänskligheten. Den vaktas av sju edsvurna munkar, som dödar alla som på något sätt får kännedom om bokens existens.

Men Andrejs vetskap är det enda han har kvar efter sin far, och han kan inte glömma historien om den mystiska handskriften. Han är heller inte den ende som överlevt massakern i Böhmen. Snart är sökandet efter Djävulsbibeln igång. Faller den i orätta händer vet ingen vad som kan hända ..."
 
 
 
 
Trots att Richard Dübells Djävulsbibeln hade viss spänning i sig, tyckte jag dessvärre att större delen av boken faktiskt var ganska tråkig.
 
I och för sig hände det emellanåt ganska mycket, men för mig kom spänningen aldrig riktigt igång. Jag fastnade helt enkelt inte för berättelsen eller någon av karaktärerna. Det kan bero på att det kändes som att Richard Dübell bara skrapade på ytan. Jag fick känslan av att han var mån om att rapa upp en mängd fakta, vilket tyvärr gjorde att berättelsen blev lidande. När Yolanta kom in i bilden, trodde jag att saker och ting skulle komma igång, men inte heller det blev det någonting av. Dessutom tyckte jag att det blev väldigt rörigt med alla namn som man skulle hålla reda på.
 
Det kan mycket väl vara att jag inte var på rätt humör när jag läste Djävulsbibeln, eller så var det helt enkelt ingen bok för mig.
 
Det här exemplaret har jag köpt.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie