Mörka strömmar (Arnaldur Indriðason)

Det här är en del i en serie - det kan därför finnas risk för spoilers i inlägget
 
 
"Märkliga dofter i en lägenhet utgör spår som leder Elínborg vidare i en mord- och våldtäktsutredning, som drar nedåt i en mörk virvelström i en fördärvad människas inre och bakåt i tiden till den yttersta orsaken.
 
En man hittas i en lägenhet i centrala Reykjavik med halsen avskuren och med flera skärmärken på halsen. Han har också byxorna nerdragna till fötterna och på överkroppen en t-shirt av mer kvinnligt snitt som det står San Francisco på. Under hans säng hittas en lila ullschal.
 
Elínborg tar denna gång hand om utredningen; Erlendur gav sig ju i väg till sina barndomstrakter på östra Island i förra boken, Frostnätter.
 
Elínborg känner lukten av tandoorikryddor i schalen - hon är ju intresserad av all slags matlagning, och det är faktiskt hennes näsa som för denna utredning framåt.
 
I den döda mannens svalg finner man rester av Rohypnol och man kan konstatera att han haft samlag strax innan han dog. Elínborg rotar vidare i den dödas bakgrund och följer spåren bakåt. De leder henne till ett dystert blåshål till landsortshåla, på väg att dö eftersom fisket spelat ut sin roll. Där finns en kyrkogård, inringad av ett stengärde, sluttar ned mot ett blygrått hav.
 
Som så ofta i Arnaldur Indridasons böcker spelar det förflutna en stor roll för de efterlevande - ingen kommer undan den hämnd som drar genom de mörka strömmar som uppkommit genom gamla illdåd eller oförätter."
 
 
 
För flera år sedan läste jag en av Arnaldur Indriðasons böcker, som handlade om kriminalinspektören Erlendur Sveinsson. Såvitt jag minns fastnade jag aldrig för den, så det blev aldrig att jag läste fler av hans böcker.
 
Mörka strömmar har jag fått och med tanke på hur många olästa böcker som jag redan har, kände jag inte att jag har tid att låna alla de böcker i serien som jag inte har läst. Mörka strömmar är - enligt GoodReads - nummer nio i serien om inspektören Erlendur.
 
Enligt min mening funkar det hyfsat att läsa Mörka strömmar som en fristående roman. Det görs vissa hänvisningar som jag tolkar är hänvisningar till tidigare böcker, men de är tillräckligt få för att jag ska kunna ha överseende med att bortse från dem.
 
Mörka strömmar var spännande och hade vissa mindre twister som gjorde att mitt intresse hölls kvar. När det gäller persongalleriet, känns det inte riktigt rättvist av mig att uttala mig om det, med tanke på att det som sagt är en del i en serie. Trots ämnet, var det faktiskt en lättläst berättelse, men dessvärre ingen som berörde mig nämnvärt och kommer därför inte heller stanna kvar särskilt länge hos mig.
 
Det här exemplaret har jag fått.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie