Skrivutmaning #17 - gestalta förakt
Såklart. Naturligtvis. Vad kunde hon annars ha förväntat sig?
Med gråten i halsen knep hon ihop ögonen. Hårt. Mycket hårt. Så pass hårt att det började värka kring ögonen och hon såg ljusflimmer i mörkret. Tänderna pressades mot varandra, så pass att hon trodde att de skulle krossas.
Efter några sekunder slappnade hon slutligen av. Klumpen i magen hade inte försvunnit. Inte heller obehaget som lurade i varenda cell i kroppen.
När hon öppnade ögonen, såg hon inget annat än den lilla chokladbiten som låg på bordet framför henne.
Med gråten i halsen knep hon ihop ögonen. Hårt. Mycket hårt. Så pass hårt att det började värka kring ögonen och hon såg ljusflimmer i mörkret. Tänderna pressades mot varandra, så pass att hon trodde att de skulle krossas.
Efter några sekunder slappnade hon slutligen av. Klumpen i magen hade inte försvunnit. Inte heller obehaget som lurade i varenda cell i kroppen.
När hon öppnade ögonen, såg hon inget annat än den lilla chokladbiten som låg på bordet framför henne.
Vad hade hon inbillat sig? Att den lilla chokladbiten skulle vara ofarlig? Hon fnös samtidigt som hon vred på huvudet en aning. En känsla av äckel vällde upp inom henne, precis som om hon sett en mycket brutal och mycket blodig scen i en skräckfilm. Hur hade hon kunnat tillåta sig att ens tänka tanken på att stoppa i sig det där?
Att äta det där var precis som att ge sig själv en dödsdom. Hon skulle bli tjock, vilket skulle innebära att hon blev ful, vilket skulle innebära att ingen skulle vilja ha med henne att göra, vilket skulle innebära...
Hon orkade inte tänka tanken till slut och tog istället ett djupt andetag. I nästa sekund tittade hon ned mot magen. Hon knep - hårt - tag i "bilringen", som bildades av att hon satt ned, och drog. Att tillåta sig själv att bli det här kunde inte bero på något annat än svaghet och mycket dålig - nästintill obefintlig - disciplin. Eller så hatade hon sig själv i grund och botten.
Chokladbiten slängde hon i papperskorgen.
Att äta det där var precis som att ge sig själv en dödsdom. Hon skulle bli tjock, vilket skulle innebära att hon blev ful, vilket skulle innebära att ingen skulle vilja ha med henne att göra, vilket skulle innebära...
Hon orkade inte tänka tanken till slut och tog istället ett djupt andetag. I nästa sekund tittade hon ned mot magen. Hon knep - hårt - tag i "bilringen", som bildades av att hon satt ned, och drog. Att tillåta sig själv att bli det här kunde inte bero på något annat än svaghet och mycket dålig - nästintill obefintlig - disciplin. Eller så hatade hon sig själv i grund och botten.
Chokladbiten slängde hon i papperskorgen.
Ha det så bra
Kramar
Jessie