Vildsint - gryning (Hanna Yinde m.fl.)
"VILDSINT Gryning är en samling noveller skrivna av samtidens och framtidens författare. Möt småbarnsmamman som längtar efter spänning, klanmedlemmen som smittats av en märklig sjukdom och en guldfisk som heter Lennart. Förundras över en magisk spegel och njut av en besynnerlig konversation med Döden. Följ med på en litterär resa till Sveriges vildmark, Kairos gator och andra förunderliga platser du inte känner till – ännu. Läs även noveller av gästförfattarna Åsa Jinder, Henry Bronett och Lars Rambe samt Årets Novell 2012 “Om jag slutar drömma”. VILDSINT Gryning har förverkligats av medlemmar på den litterära tummelplatsen kapitel1.se, i samarbete med Hoi förlag."
Vildsint - gryning är en antologi, bestående av 51 st texter. De medverkande författarna - med undantag från gästförfattarna Lars Rambe, Henry Bronett och Åsa Jinder - är/var medlemmar på skrivsidan Kapitel1.se (där även jag är medlem, men inte är särskilt aktiv längre).
Temat verkar vara gryning, men dessvärre har jag svårt att uppfatta det i alla texter. Naturligtvis handlar det om en tolkningsfråga och det kan vara jag som missat temat i vissa texter.
Det är stor variation på kvaliteten av texterna i denna antologi och trots att den benämns som novellantologi, är inte alla bidrag noveller - åtminstone inte i mina ögon. Jag menar absolut inte att vara elak, men det sämsta bidraget är nog dessvärre Jens af Ekenstam Stenmans Drömmarnas horisont och anledningen till denna "sågning" är enkel. Det är en ren och skär reklamtext och ingen novell. I mina ögon hörde inte den här texten hemma i antologin. Förvisso förvarnades man om att den var ett samarbete med ett eller två företag, men den hade kunnat skrivas annorlunda. Om den hade skrivits som en novell, hade jag kanske inte blivit lika irriterad på den, som jag blev nu.
De noveller som fick mig att skratta var definitivt Sofia Fritzsons Ensam kåt småbarnsmamma söker, Anna Gavelins Gödselstackens härskare och Ronnie G Lundins Gamla gudar rostar. Därutöver tyckte jag att Hanna Yindes Söder om Brasilien och Emma Lundqvists Blind date var småroliga. Även Ahrvid Engholms Liftarens guide till Soptippen var småkul, men tyvärr ingen som jag riktigt fastnade för. Kanske var jag fel målgrupp, helt enkelt.
Den novell som hade det mest oväntade slutet var Charlotte Ekboms Rum 332 och jag hade gärna läst en längre version av den här berättelsen - jag tror starkt att den hade blivit en intressant roman. Även Lea Albinssons Den grå dimman hade kunnat bli en intressant roman.
Det här exemplaret har jag köpt.
Ha det så bra
Kramar
Jessie