Hej Dublin! (del 1)

Eftersom inlägget om vår Dublin-vistelse skulle bli alldeles för långt att ha i ett enda inlägg, har jag valt att dela upp det i flera mindre inlägg. Dessa inlägg kommer att publiceras under den här veckan.
 
 
Lördagen den 15 december 2018 satte  vi oss på tåget mot Kastrup. Vårt flyg skulle inte avgå förrän vid tiotiden på kvällen, men vi såg till att försöka vara på flygplatsen i god tid. Om det är något som jag och älsklingen avskyr, så är det att komma försent eller vara ute i sista minuten.
 
 
 
När vi hade tagit oss igenom säkerhetskontrollen, gick vi förbi matstället "Yo! Sushi". Om jag får säga det själv, var det en riktigt fiffig restaurang. Man satte sig på en lämplig plats, sedan plockade man den mat som man ville ha - för de gjorde olika smårätter som de sedan skickade ut på ett slags rullband - och när man hade ätit klart sade man till personalen, som summerade ihop kostnaden per tallrik och därefter fick man betala.
 
 
 
 
 
Mätta och belåtna gick vi sedan bort till gaten. För att komma dit var man tvungen att gå igenom en oändlig korridor.
 
 
 
 
 
Själva flygningen gick bra, men när vi landat och skulle försöka ta oss till hotellet, stötte vi på patrull. Vi hade bara med oss älsklingens bankkort och eftersom han saknar den där kontaktlösa funktionen, kunde vi inte betala ombord på bussarna. Därför var vi tvungna att hitta en biljettautomat och det var lättare sagt än gjort ... Fast det löste sig till slut och vi kunde gå ombord på en buss - som hade troligtvis världens suraste chaufför. Älsklingen tyckte att han dessutom körde värre än taxichaufförerna i Rom, men det höll jag inte med om. I taxin i Rom hade jag (allvarligt talat) fruktat för mitt liv. Visst körde irländaren lite väl livligt, men det kändes ändå tryggare än i Rom.
 
 
 
Hotellet - The Gibson Hotel - var väldigt fint. Det var ett sådant hotell som vi skulle ha bott på under vår bröllopsresa. Nåväl, man lär sig av sina misstag.
 
 
 
 
 
Fortsättning följer ...
 
Ha det så bra
Irländska kramar
Jessie