Skrivutmaning #28 - gestalta skam

På ett ögonblick var det som om en ridå drogs ned för hennes inre, samtidigt som det kändes som om någon slog sin knytnäve rakt in i hennes mage. Tanken och minnet hade knappt hunnit få fäste hos henne, men ändå blev reaktionen hos henne likadan varje gång. Hur många gånger minnet drabbat henne, hade hon tappat räkningen på för länge sedan.

Illamåendet bubblade upp med våldsam kraft. Hon dolde ansiktet i händerna när hon kände hur ögonen tårades.
 
 
Trots att det var så många år sedan det hände - praktiskt taget en evighet sedan - kunde hon inte släppa det. Hon hade inte tänkt sig för den gången och på det sättet gjort bort sig fullkomligt. Men det var ju för att hon hade varit så glad! Hela hennes kropp hade genomsyrats av lycka. Fast ändå ... Hon borde ha varit förnuftig och tänkt ett steg längre. Hon hade knappast varit ett barn på den tiden.

När den första vågen av gråt hade ebbat ut, stirrade hon tomt framför sig. Långsamt kröp insikten fram och fyllde henne. Hon skulle aldrig bli fri.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie