Vad gör man inte för sitt barn?
Under hösten har tösen lekt mycket med förskolans sandleksaker - framförallt spadar - och har tyckt att det har varit väldigt roligt. Därför tänkte vi att hon kunde få sandleksaker i julklapp, så att hon skulle kunna leka med dem till våren.
Den 15 till den 17 december skulle jag och älsklingen resa iväg (jag ska försöka skriva inlägg om det snart) och under den perioden skulle svägerskan och hennes sambo passa tösen och katterna. Bara ett par dagar innan avfärd, kom älsklingen på att det kanske hade varit roligt för tösen, svägerskan och sambon att ha något att leka med ifall de skulle gå ut. Synd att vi inte hade hunnit ordna med sandleksaker till den helgen. Till skillnad från älsklingen kunde jag inte släppa den tanken, men dessvärre gick det inte att hinna få hem några sandleksaker ifall man beställde dem - det var så få dagar kvar.
Jag började söka efter leksaksbutiker i Varberg (så att jag kunde gå dit under lunchen och köpa), men sedan BR lades ned finns inte den typen av leksaksbutiker i centrala Varberg. Dock finns Lekia och Lekia Fyndmagasinet vid Bruket (ungefär vid Lassabackarondellen). Efter att ha kollat på Google Maps hur lång tid det skulle ta att gå dit, bestämde jag mig för att ge det ett försök.
Min lunch är mellan kl. 12.00 och 13.00, men jag vill helst vara tillbaka på kontoret en stund innan (ca 12.50), vilket innebär att jag skulle ha ca 50 minuter på mig. Enligt Google Maps skulle det ta ca 20 minuter varje väg att gå. Således betydde det att jag bara skulle ha 10 minuter på mig att gå runt i affären/affärerna och kolla efter det jag ville ha. Det skulle bli tajt med tiden, men jag tänkte inte ge mig. Jag tänkte ge det ett försök - för tösens skull.
Så... På fredagen, strax efter 12.00 satte jag av i rask takt. Jag hade Google Maps öppen för att kunna hålla koll på att jag tog rätt (= snabbast) väg, men också för att hålla koll så att jag höll tidsuppskattningen.
När jag kom till Lekia Fyndmagasinet, valde jag att fortsätta till Lekia en liten bit bort. Jag var nämligen nästan övertygad om att de skulle ha vad jag sökte. Då hade det varit synd att slänga bort värdefull tid på att leta i en butik som troligtvis inte hade det jag sökte.
Smått stressad gick jag igenom alla gångar inne i leksaksaffären, ivrigt spejande. Inget. Nada. Zero. Jag kände hur hjärtat sjönk. Fast jag gav inte upp hoppet, utan gick fram till kassan och frågade. Tjejen i kassan tittade förvånat på mig och sade att sandleksakerna hade varit slut ända sedan sommaren. Troligtvis tyckte hon att jag var galen när jag frågade när de skulle få in dem igen. "Till sommaren", blev svaret tillsammans med en blick som avslöjade hennes tankar om mig. Jag tackade och gick därifrån.
Attans ... Jag tittade på klockan och förstod att jag inte skulle hinna bort till Rusta. Eller, jag skulle hinna dit, men då skulle jag inte hinna leta efter det jag sökte. Inte utan att komma för sent. Hur skulle jag nu göra?!
Min blick landade på Fyndmagasinet. Jag ryckte på axlarna och gick dit. Kunde ju inte skada. Men jag fick skynda mig, för nu var tiden mycket knapp!
Lyckan var gjord när jag nästan genast fick syn på hinkar och spadar ett stenkast ifrån kassorna. Jackpott!
Så snart jag hade betalat för spadarna (tog en av varje eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilken av de tre sorterna som tösen skulle få) och hinken, skyndade jag mig tillbaka. Nu var det bråttom! Men jag hann. Jag var andfådd när jag kom fram till kontoret (och ganska svettig), men jag hann! Och tösen hade fått sandleksaker att leka med. Att hon mest använder dem inomhus än så länge och tar bollar från bollhavet med en av spadarna och lägger i hinken, är en annan femma ...
Ha det så bra
Kramar
Jessie