Mitt mående, del 2 - Det inledande läkarbesöket
Måndagen därpå gjorde jag så som jag hade kommit överens med sköterskan om - jag ringde så tidigt jag kunde och registrerade mig för att bli uppringd när de öppnade.
Till min lättnad var det samma sköterska som jag hade pratat med på fredagen, som nu ringde upp mig. Att det var en lättnad var för att då slapp jag dra om hela historien och av någon anledning påverkades jag av situationen i sådan grad att jag återigen var gråtfärdig (vilket medförde att det var jobbigt att behöva berätta om allt för någon ny). Nåväl, jag fick i alla fall en akuttid samma dag.
Nästa jobbiga moment var att förklara för min chef att jag behövde gå iväg för att träffa en läkare. Helst av allt ville jag slippa berätta för min chef om vad som hade hänt. Dels skämdes jag över att ha blivit deprimerad igen (även om det den här gången delvis hade samband med förlossningen), dels ville jag inte visa mig svag. Det är långt ifrån alla som inte ser ned på personer med psykisk ohälsa. Jag löste problemet med att kort och gott säga att jag behövde gå till läkare. Punkt. Inga detaljer om varför. Min chef accepterade det - om än konfunderad.
När jag hade skrivit in mig och satt mig i väntrummet, var jag nervös. Sist hade jag bara besökt en psykolog för min depression. Läkarundersökt hade jag inte blivit då. Då läkaren kom och ropade upp mitt namn, höll jag på att välta fåtöljen jag satt i när jag skulle resa mig - vilket fick de övriga patienterna att rikta sina blickar mot mig.
Väl inne hos läkaren fick jag berätta om min situation. Smått stressad frågade jag henne var hon ville att jag skulle börja. Jag klarade inte av att tänka klart.
Hur som helst berättade jag om det som läkaren ville veta och hon gjorde olika fysiska tester och kontroller av mig. Jag fick även fylla i en ny utvärdering av mitt mående och ta blodprov. Detta, eftersom läkaren ville kunna utesluta att jag led av någon fysisk åkomma som påverkade mitt mående. Under kontrollen tittade läkaren bland annat på min tunga och konstaterade att jag hade tandavtryck på båda sidorna av tungan - vilket enligt läkaren kan tyda på stress.
Observera att bilden är tagen nyligen. Dessa tandavtryck är ingenting
i jämförelse med de avtryck som jag hade i slutet av januari.
Efter blodprovstagningen fick jag gå tillbaka till kontoret och läkaren lovade att ringa upp mig inom några dagar.
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Men oj, fick du info om att söka till tandläkare och få en bettskena? Att gnissla eller bita ihop kan skapa en hel del huvudvärk, och det har du :/ En bettskena skyddar både tänder, tunga/kinder och huvudet.