Daisypath Anniversary tickers

Ämnen att skriva om under 30 dagar

Jag har nu satt ihop en lista med ämnen under 30 dagar som jag kommer att använda mig av och som förhoppningsvis kommer kunna underlätta inläggsskrivandet för tillfället. Dessa ämnen kommer inte att komma 30 dagar i följd, utan blir lite då och då - precis som jag gjorde sist. Jag har komponerat ihop listan med frågor från följande sidor; Annahoj, Norpans, Hannas hörna och Gluttgirl.
 
 
 
 
Jag har väl förvisso inte brist på ämnen att skriva om just nu, men ganska många av de inlägg som jag skulle vilja skriva om, är sådana som kräver lite mer tankearbete kring om det ska bli något utav det och just nu känner jag inte att jag har tiden och orken till det. Under de senaste månaderna har det varit fullt upp på jobbet och juni månad har varit helt galen i och med att min vikarie började då, så jag måste både hinna lära upp vikarien samt hinna med annat arbete som måste göras. Det värsta är väl att mycket av arbetet måste jag göra ihop med vikarien så att denne lär sig och vikarien jobbar bara mellan 9 och 15. Jag själv jobbar mellan 8 och 17, så det arbete jag gör de timmar då vikarien inte är på plats, behöver vara sådant som vikarien inte ska syssla med under tiden som jag är borta. Dessutom har jag fem veckors semester som jag har/har haft lite här och där, vilket gör att vi fått ännu mindre tid tillsammans. Men men, jag ska inte tråka ut dig med dessa detaljer. Det jag ville ha sagt var bara att jag i skrivande stund är småstressad och eventuellt håller på att bränna ut mig. Därför behöver jag lite "lättare" ämnen att skriva om vissa dagar, eftersom jag fortfarande vill skriva här på bloggen i och med att det ger mig annat att tänka på. Dock finns en risk för att det vissa dagar kommer saknas inlägg, men jag hoppas att du har överseende med det.
 
Det jag kommer att skriva om blir därför följande:
  1. Din nuvarande relation.
  2. Var vill du vara om tio år?
  3. Din syn på droger och alkohol.
  4. Din syn på religion.
  5. En tid då du tänkte avsluta ditt liv.
  6. Skriv 30 intressanta fakta om dig själv.
  7. Ditt stjärntecken och om du tycker att det passar din personlighet.
  8. En tidpunkt då du kände dig mest nöjd med ditt liv.
  9. Giftermål eller inte? Motivera varför.
  10. Vad är kärlek?
  11. Sätt Spotify på shuffle och skriv de tio låtar som dyker upp.
  12. Det här får mig att må bättre.
  13. Någonstans du vill flytta eller besöka.
  14. Ditt tidigaste minne.
  15. Dina favoritbloggar.
  16. En första.
  17. Dina toppar och dalar det senaste året.
  18. Mina rädslor.
  19. Serier jag gärna tittar på.
  20. Hur viktigt du tycker utbildning är.
  21. Ett av dina favoritprogram.
  22. Hur har du förändrats under de två senaste åren?
  23. Här har jag bott.
  24. Din favoritfilm och vad den handlar om.
  25. Någon som fascinerar dig och varför.
  26. Vilken typ av person attraherar dig?
  27. Ett problem som du har haft.
  28. Något du saknar.
  29. En ovana som du önskar att du inte hade.
  30. Vad gör dig annorlunda ifrån alla andra?
 
Vi får se hur väl jag kommer kunna skriva om dessa ämnen och hur pass intressant det blir för dig. Jag ska i varje fall göra mitt bästa.


Dagens citat:

"Din inre tillväxt är helt beroende av insikten att det enda sättet att finna frid och glädje är att sluta tänka på dig själv."
(Michael A. Singer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 30: Min bil [30 dagar]

Tja, som jag skrev för ett tag sedan har vi ju skaffat oss en ny bil; en Renault Kadjar (uttalas Kadjaaar - med en nypa snobberi i rösten för bästa effekt). Till min stora förskräckelse är det en massa - för att citera älsklingen - "lull-lull" i denna bil. Som du nog vet vid det här laget är jag lite av en teknofob. Åtminstone delvis. Fast det finns givetvis fördelar med allt detta "lull-lull".
 
 
Exempelvis kan man koppla ihop min telefon med bilen genom bluetooth, så jag kan svara i telefon och även ringa medan jag kör. Jag som är nybliven förare vägrar prata i telefon om jag måste hålla den i handen, eftersom jag känner mig säkrare om jag har båda händerna på ratten. Och att prata medan jag kör är faktiskt inga problem (vilket jag har testat på vid ett tillfälle), i och med att jag fokuserar på körningen i första hand. Samtalet blir så att säga sekundärt och om något händer på vägen som kräver min totala uppmärksamhet, kommer jag "dessvärre" bli frånvarande och koppla bort telefonsamtalet från hjärnan.
 
Något annat positivt med bilens "lull-lull" är att vi kan använda usb-minne för att lyssna på musik. CD-skivor är ett minne blott och med dessa små "minnepinnar" (det norska ordet för "usb-minne") får man plats med mååånga fler låtar än på en skiva (vi har runt 800 st låtar på vårt 4 GB) OCH bilen blandar glatt låtarna. Dock tog det tid innan bilen fattade att det var vad vi ville att den skulle köra vid varje start, men nu verkar det som om bilen har fattat galoppen. Vi tycks inte behöva ställa in att låtarna ska blandas. Smart bil!
 
 
Backningssensor är väl förvisso bra, även om jag föredrar den gamla hederliga metoden att titta bakåt, över axeln och i speglarna. Men visst, om det skulle dyka upp något bakom bilen som jag inte ser kan det vara bra om bilen tjuter till för att varna. Dock tycker jag att det mest är störigt och bilen är lite väl nojig kan jag tycka. Jag menar, den tjuter för glatta livet när det är kanske en meter mellan bilen och hindret - om inte mer! Litet varningstjut hade jag kunnat acceptera, men att den tjuter som om någon håller på att dö känns lite väl överdrivet ... Eller är det bara jag?
 
Något som jag absolut INTE tycker om med bilen är att det inte finns någon bilnyckel! Nej, det är sant. Det enda vi har är en liten dosa med knappar så att vi kan låsa och låsa upp bilen med och denna dosa måste medföras i bilen för att man ska kunna köra. Om den inte gör det (vilket hände oss när älsklingen hade den i fickan och gick ur bilen medan jag skulle försöka parkera i vårt garage), säger bilen till. Jaha, hur ska man då få igång bilen? Jo, genom en start/stopp-knapp i bilen. Jag säger bara usch! Känns onaturligt att inte vrida om en nyckel och då har jag ändå inte haft körkort särskilt länge. Nåväl, jag lär väl vänja mig. Det positiva är att om man får motorstopp, startar bilen automatiskt om man håller in kopplingen.
 
 
 
Det finns mer "lull-lull", men både du och jag skulle bli tvungna att sitta här resten av dagen om jag skulle rada upp allt och det har jag inte tid med. Är du nyfiken på modellen är det bara att googla.
 
Vad tycker jag då om bilen som helhet? Om man bortsett från allt tekniskt trams, är den helt okej att köra. Rätt skön att sitta i. Jag lär väl vänja mig vid bilen med tiden. Som med allt annat.
 
Om du har missat Renault Kadjars (läskiga) parkeringshjälp (som jag skrev om tidigare), kan du kika på klippet nedan:
 


Dagens citat:

"När passion är frustrerad, förlorar människan förståndet."
(Radhanath Swami)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 29: En sak jag är beroende av [30 dagar]

2014 skrev jag faktiskt ett inlägg om mina beroenden i "mat"-väg och förra inlägget i den här 30-dagarsutmaningen var lite inne på samma tema. Och håller inte du med om att det är tråkigt att läsa om samma sak hela tiden? Därför ska jag försöka mig på att vara lite originell (hahaha ...) och komma på något nytt! Då hade du väl blivit glad?
 
 
Med risk för att låta klyschig, är jag faktiskt beroende av älsklingen. Alltså, inte beroende som i att jag inte kan klara mig själv - för det kan jag. Nej, jag menar snarare att jag inte kan tänka mig att vara utan honom. Det är lika jobbigt varje gång vi tvingas vara isär, oavsett hur kort tid det än handlar om. Och så tycker jag om att lyssna på hans röst. Det har jag gjort ända sedan jag hörde den första gången. Jag har kommit på mig själv med att jag behöver höra älsklingen åtminstone någon gång per dag - annars blir jag rastlös. Han är mitt allt. En del av mig. Jag vill inte ha det på något annat sätt. <3
 
Jag säger bara: Josh Groban och Michael Bolton! Jag vet, jag har tjatat om dessa båda herrar så att dina ögon säkert blöder vid det här laget. Sorry. Fast deras fantastiska sångröster är bara för bra för att missa! Jag smälter inombords när jag hör dem. Om jag ändå kunde sjunga som dem!
 
 


Dagens citat:

"Vilken dåre som helst kan veta. Poängen är att förstå."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 28: Om jag bara fick äta en sak i resten av mitt liv [30 dagar]

Usch, jag har svårt att ens föreställa mig tanken på att bara äta en enda sak i resten av mitt liv. Det måste ju bli så himla tråkigt? Äsch, jag får sluta att tänka så himla realistiskt och faktiskt svara på frågan; vad tycker jag om så himla mycket att jag kan tänka mig att bara äta det i resten av mitt liv? Hmm ...
 
 
Chips och pommes står dessvärre högt upp på denna lista. Fasligt onyttigt, men ack så gott! Jag har tidigare varit ganska beroende av dessa två saker (och är väl det fortfarande till viss del?), men ända sedan jag och älsklingen bestämde oss för att försöka bli lite hälsosammare, har min chipskonsumtion minskat drastiskt. Det är sällan som denna lockelse får komma hem till oss och det är väl på sätt och vis bra. I alla fall om man tänker på hälsan.
 
Choklad i alla dess olika former är också en svaghet jag har och framförallt kladdkaka! Åh, så fruktansvärt gott! När jag var ensam i Köping, hände det på kvällarna när jag kom hem från jobbet att jag snabbt slängde ihop en kladdkaka.


Dagens citat:

"Någon annans handling ska inte bestämma din respons."
(Dalai lama)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 27: Det dummaste jag gjort [30 dagar]

Det är alltid lika kul när man kan tolka ett påstående på olika sätt. Antingen kan jag ta en händelse då jag var elak mot någon eller när jag bara var klantig. Hmm ...
 
 
Jag har en tämligen kort stubin och det krävs således inte alltför mycket för att reta upp mig. När jag var liten var denna stubin ännu kortare, så när jag och min syster bråkade (eller när hon bara gjorde/sade något som retade upp mig) hände det att jag bet henne. Våra föräldrar skällde ut mig varje gång de tog mig på bar gärning eller de gånger då min syster berättade det för dem. På den tiden förstod jag inte faran med att bitas, trots att mina föräldrar gång på gång försökte förklara det för mig. Vilken tur att jag växte ifrån detta elaka beteende!
 
Klumpig/klantig är jag för jämnan, så det är svårt att plocka ut en specifik händelse.


Dagens citat:

"Frid innebär inte att vara någonstans där det inte finns oljud, problem eller hårt arbete – det innebär att vara mitt upp i allt detta och ändå känna frid i hjärtat."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 26: En sak jag skulle vilja uppleva igen [30 dagar]

Oj ... Jag måste erkänna att det här var knepigt. Givetvis finns det några saker här i livet som jag upplevt och som är så där fantastiska just första gången man upplever det. Att uppleva vissa saker för andra eller tredje gången blir inte riktigt samma sak.
 
 
En sak som jag skulle vilja uppleva igen är första mötet med älsklingen och den första förälskelsen som följde. Den dagen för cirka sju och ett halvt år sedan, när jag klev av tåget i Läggesta (efter en tågförsening på cirka två timmar) och blev mött av älsklingen på perrongen - det går inte att beskriva känslan. Inte heller den helgen då vi umgicks för första gången - efter att ha haft mail- och chattkontakt i ungefär två år. Visst kan man locka fram känslan som man hade under den första förälskelsetiden i förhållandet, men det blir ändå inte riktigt samma sak som när man upplevde det för första gången. När allt var så nytt. När man inte riktigt kände varandra. Fast jag är såklart glad över att vi har hållit ihop så här länge och att vår kärlek djupnat under alla dessa år. <3
 
Något annat som jag skulle vilja uppleva igen är att läsa böckerna i Suzanne Collins "Hungerspelen"-trilogi. Jösses vilken upplevelse det var att läsa dem! :-D


Dagens citat:

"Slösa inte din tid med att jaga fjärilar. Sköt om din trädgård, så kommer fjärilarna till dig."
(Mario Quintana)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 25: Fem saker jag blir irriterad på [30 dagar]

Nu försöker jag förvisso lära mig att inte hänga upp mig på negativa saker i livet, utan försöka fokusera på allt det positiva. Men här kommer i alla fall fem saker som jag kan irritera mig på.
 
Smaskande
Jag ryser av obehag varje gång jag hör någon smaska medan denne äter. I mina öron är det hemskt att lyssna på och oftast brukar jag inte kunna koncentrera mig på något annat än detta läte. Jag menar, hur svårt kan det vara att äta med stängd mun?
 
Att inte bli utsläppt när man ska kliva av tåget
Jag förstår inte hur svårt det kan vara att ställa sig så pass mycket åt sidan att man lämnar gott om utrymme för de personer som ska kliva av ett tåg? Och då menar jag inte - så som de brukar göra i Varberg på morgnarna - att man lämnar utrymmet mitt framför en bänk eller annat hinder, men sedan inte gör plats så att de avstigande kan lämna perrongen. Det har hänt mig några gånger och varje gång jag försöker ta mig igenom muren av människor, blir de alltid lika förvånade och/eller arga. Varför är det så svårt att vänta på att de som stiger av tåget har stigit av? Så bråttom kan man ändå inte ha. Tågpersonalen signalerar ju inte för avfärd förrän alla har kommit ombord.
 
 
 
Barnvagnar i bredd
Visst kan jag tänka mig att det kan vara svårt att flytta en barnvagn hur som helst, men måste man verkligen gå flera barnvagnar i bredd när man får möte på en trottoar? Varför ska den barnvagnslöse behöva kliva ut på gatan?
 
"Du är för smal"
Ja, jag har nog tjatat om det här några gånger, men jag blir lika irriterad varje gång det händer. Varför känner folk - både de man känner och okända? - att de måste tala om för mig att jag behöver gå upp i vikt eftersom jag är så och/eller för smal? Och det är inte bara mig det gäller. Det tycks vara allmänt okej för andra att påpeka för smala personer att de är just smala, men det är knappt någon som får för sig att säga något liknande till en person som är kraftig eller överviktig. Varför? Märk dock att jag säger att det är knappt någon som säger så till större personer, för jag vet mycket väl att även kraftiga/överviktiga personer får utstå en del glåpord - framförallt som barn. På senare tid har jag ofta fått höra att jag skulle må bättre av att gå upp några kilo i vikt. Jaha, hur kan dessa personer komma fram till den slutsatsen? Jag menar, med tanke på att de i övrigt inte vet något om mitt hälsotillstånd? 
 
Att dialekten definierar vem jag är
Jag är född och uppvuxen i Skåne, men dessvärre talar jag ingen bred skånska som mina föräldrar och min syster gör. Det vet jag. Det har jag nämligen fått höra var och varannan dag under uppväxten och då gillade mina nära och kära att dra slutsatsen att jag inte var en riktig skåning. Någon granne undrade till och med om jag var adopterad ... När jag sedan flyttade ifrån Skåne var det tydligen ännu roligare att påpeka bristen på min skånska dialekt, för det och det faktum att jag flyttat från Skåne visade tydligen ännu tydligare att jag aldrig varit någon riktig skåning. Visst, för mig spelar det egentligen ingen roll hur jag pratar, för jag är fortfarande den jag är - med eller utan någon särskild dialekt. Vad som dock "stör" mig, är att jag alltid har fått uppfattningen att mina nära och kära inte tycker att jag duger. Att jag inte är tillräckligt bra just på grund av bristen på min skånska dialekt. Det sårar faktiskt ganska mycket och det är nog därför som just dialektfrågan har blivit ett känsligt ämne för mig. Framförallt om det kommer från mina nära och kära. Man kan ju tycka att de borde inse att jag vid det här laget har förstått vad de tycker om min brist på skånska, men tydligen har jag inte förstått hur roligt det är för dem att närsomhelst kunna använda det mot mig. Vad spelar det egentligen för någon roll hur en människa pratar? Att jag inte har någon särskild dialekt gör väl inte mig till en sämre människa, eller?
 
 

Dagens citat:

"Jag förstod inte att det var emot lagen att hitta på en historia och ljuga för polisen."
(Göran Rasmussen, svensk turist i Thailand)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 24: Mina intressen [30 dagar]

Känns som att jag redan har skrivit en massa om mina intressen, men för det fall du har missat det kommer här en påminnelse.
 
Så länge jag kan minnas har jag älskat att både läsa och skriva. Så snart jag lärde mig att skriva, tog jag en bunt pappersark från skrivaren vi hade hemma, vek dem på mitten och häftade ihop dem. Därefter skrev jag mina egna berättelser. Innan jag kunde läsa, tog jag min systers böcker och bläddrade i dem under tiden som jag hittade på mina egna berättelser som jag tyckte stämde överens med bokens titel (min syster hade sagt vad böckerna hette) samt bilden på omslaget. Så snart jag lärt mig läsa lånade jag tonvis med böcker på biblioteket och läste så att nästan ögonen blödde.
 
 
Jag har också alltid älskat att vara ute i naturen och har passat på att vara det så snart tillfälle getts. Vet inte om det egentligen kan räknas som ett intresse? Hmm ... Kan alltid binda ihop det med mitt intresse för djur! Man brukar ju kunna se djur när man är ute i naturen. Ha! Där slog jag två flugor i en smäll. ;-)
 
I samband med att jag och älsklingen blev tillsammans, upptäckte jag hur kul jag tyckte det var att både baka och laga mat och jag började baka så ofta jag fick chansen (det vill säga i princip varje dag). Nuförtiden blir det inte lika mycket bakande, fast jag försöker att baka sockerfritt så ofta jag orkar och hinner. Matlagning blir det mest på helgerna för min del, då det oftast är älsklingen som ordnar med maten på vardagarna eftersom han vanligtvis kommer hem före mig.
 
På senare tid har jag insett att jag gillar att fotografera och jag har som mål under 2016 att bli bättre på just detta. Dock har jag inte hunnit förkovra mig i ämnet än, men det återstår ganska många månader innan det åter är dags att gå in i ett nytt år.
 
Träning har också blivit ett av mina intressen sedan januari 2015. Framförallt är det zumba-passen som jag har i åtanke, men Strandhälsans cirkelpass är också trevliga och utmanande! Man fylls av en så härlig känsla när passet väl är slut. Lite beroendeframkallande om jag får erkänna det själv. ;-)


Dagens citat:

"Det förflutna kan inte ändras, glömmas, redigeras eller raderas. Det kan bara accepteras."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 23: Om jag var miljonär [30 dagar]

If I was a rich girl...
 
Ja, då hade mitt liv antagligen sett annorlunda ut. Kanske skulle jag sluta jobba. Eller, jag skulle nog i varje fall sluta jobba på mitt nuvarande jobb och istället försöka få ett jobb som jag skulle trivas med och där jag kunde få mer tid över till annat. Med den tid som jag skulle få över, skulle jag ägna en hel del åt mitt skrivande och annat som jag knappt ens hinner tänka på som det ser ut nu. Jag skulle även spara undan en del av dessa pengar och ha som en buffert, ifall något skulle hända. Jag skulle också våga unna mig saker som jag kanske inte har möjlighet till idag. Skaffa hus hade också varit trevligt.
 
 
 
Det är åtminstone så jag känner nu. Fast man vet aldrig hur det skulle bli om man verkligen blev miljonär. Kanske skulle jag prioritera annorlunda då. Och givetvis skulle också älsklingen få vara med och besluta och han har kanske andra planer än de jag har. Det finns så mycket som spelar in. Men detta är i varje fall hur jag skulle göra, om jag fick bestämma helt själv. Ibland får man tillåta sig att drömma.


Dagens citat:

"Om du inte lyfter blicken kommer du tro att du är på den högsta punkten."
(Antonio Porchia)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 22: Tre saker jag inte klarar mig utan [30 dagar]

Nu är jag rebellisk igen och buntar ihop saker som det passar mig. Annars kommer jag aldrig kunna hålla mig till tre saker!
 
Älsklingen och våra tre små odjur.
Alla fyra betyder så himla mycket för mig. Utan dem vet jag inte vad jag skulle göra. Det var tillräckligt plågsamt när älsklingen var nere i Halmstad och pluggade, medan jag bodde kvar i Köping. Trots att vi träffades åtminstone varannan helg, var det så himla jobbigt att vara utan honom. Jag har ingen lust att göra om det.
 
Böcker.
Jag kan ärligt talat inte förstå de personer som aldrig läser böcker - bortsett från när de blev tvingade till det i skolan. Hur kan man klara sig utan att läsa? Det har gått perioder när jag inte har läst så mycket själv, men att inte läsa alls kan jag inte föreställa mig. Att läsa är riktig avkoppling för mig och numera har jag börjat med vanan att läsa en liten stund på tåget till jobbet igen. Dock tar den tågresan bara femton minuter, så det blir inte väldigt mycket läst, men åtminstone lite. :-) Och så är det ett så avkopplande sätt att börja dagen på!
 
 
Zumba (och övrig träning)
Jag får abstinens om jag inte får träna zumba varje vecka! Det kröp ordentligt i kroppen på mig när jag tvingades hoppa över både zumban och den vanliga cirkelträningen några veckor när jag försökte bli frisk. Det ger en så himla skön känsla i kroppen att röra på sig och att göra det regelbundet! Och att dansa är så fasligt roligt, trots att jag inte har någon som helst taktkänsla eller ordentlig motorik för fem öre.


Dagens citat:

"Fokusera inte uppmärksamheten på vad du tror ska hända. Fokusera på vad som händer."
(Jessie Shternshus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 21: Jag som barn [30 dagar]

Minns du julkalendern som jag hade under 2014? Där skrev jag ett liknande inlägg, men eftersom jag gillar variationer ska jag försöka skriva något nytt.
 
Jag har alltid älskat att pyssla och experimentera och gjorde en massa sådant som barn. När jag gick på lågstadiet fick jag med mig några klasskamrater på en knasig idé - vi skulle göra naturligt klister utav lönnträdens växter. Du vet, de där som man öppnade upp och fäste på sin egen näsa. Jag skapade egna böcker som jag skrev för hand och jag gjorde även en tidning för familjen som jag fyllde med påhittade artiklar och annat skoj.
 
 
Trots att jag var extremt blyg som barn, älskade jag att umgås med andra barn och lära känna nya. Jag avskydde när andra inte fick var med och brukade därför vara bland de första i klassen som tog mig an nya elever. Jag föredrog alltid att vara ute och leka med kompisar, framför att sitta hemma och titta på TV. Dock bjöd jag knappt hem några kompisar, eftersom de fastnade just framför TV:n varje gång. Anledning? Vi hade väldigt många filmer ... Flera hundra. Därför fick det bli utelekar. :-)
 
Nu kanske minnet sviker mig, men jag vill minnas att jag var ganska sprallig och oerhört pratig. Hemma och på raster eller utanför skolan i övrigt höll jag nästan aldrig tyst. Emellertid har jag (nästan) alltid lyckats hålla mun under lektionerna. Det är strongt jobbat för en pratkvarn som jag! Jag var också ... Jag höll på att säga modig, men nu i efterhand är det kanske riktigare att säga dumdristig? Så snart något äldre barn var elak mot min syster eller mina vänner, gav jag mig på dem. Jag minns att en kille i min systers klass alltid sprang när han såg mig, efter att jag ... gett mig på honom en gång.
 
Nu när man tänker tillbaka på det så här långt i efterhand, känns det nästan främmande. Tänk så länge sedan det var som jag var barn - och ändå har jag svårt att ta till mig att jag snart (om bara några få år) blir 30. Vart tog tiden vägen?!


Dagens citat:

"Ödet är ingen slump. Det är ett val."
(William Jennings Bryan)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 20: Något jag ljugit om [30 dagar]

Jag försöker ha som mål att inte ljuga. Jag tycker inte om när folk ljuger, så varför ska jag då göra det själv? Vita lögner räknas inte eftersom de är tillfälliga och oskyldiga. Fast jag måste erkänna att jag faktiskt ljög om en sak när jag var yngre. Så här i efterhand - nu när man har blivit äldre - kan jag faktiskt förlåta det eftersom det i sig ändå var ganska oskyldigt. Jag gjorde det för att passa in och det var ingen mer än jag som tog skada.
 
Det var i slutet på mellanstadiet och vid det laget hade jag mobbats ett litet tag. Mina tidigare vänner hade vänt mig ryggen och roade sig numera med att dels ta saker från min bänk, dels lägga in mina skor i papperskorgen inne på toaletten i kapprummet. Förutom att håna mig på rasterna så fort de fick tillfälle. Givetvis. Samtidigt hade det blivit lite av en hets bland mina jämnåriga att vara ihop med någon. En del bildade par med varandra i klassen, medan andra var ihop med andra som gick på andra skolor, som var äldre etc. Det kändes som att alla utom jag hade någon och det var inte mina klasskompisar sena med att påpeka. Ingen ville ha mig och jag blev således behandlad som om jag var pestsmittad.
 
 
 
Jag ville så desperat passa in och återigen vara med i gemenskapen, så jag bestämde mig en dag för att helt enkelt hitta på en pojkvän. Om inte en av våra grannar och hennes familj hade flyttat upp till Flen, hade det nog varit svårare att ro denna lögn i land. Men tack vare flytten, fick min pojkvän alltså bo i Flen. Vad han hette minns jag inte, men jag hade i alla fall träffat honom när jag varit uppe och hälsat på min granne och då hade det klickat mellan mig och den här killen. Förvånande nog tycktes mina klasskamrater tro på denna lögn och frågade jämt om min pojkvän, fast jag fick fortfarande inte vara med i gemenskapen.
 
På högstadiet blev jag trött på frågorna om denne pojkvän som bodde i Flen och om vårt påstådda förhållande, så jag fick helt enkelt göra slut med honom. Jag tror att min ursäkt var att känslorna mellan oss hade svalnat, men att vi fortfarande var vänner. Efter det var ingen längre intresserad av mig och jag slapp hålla på att svara på frågor om ett förhållande som inte existerade.
 
Även om jag förstår varför jag ljög och kan förlåta mig själv för det, känns det ändå tragiskt att jag behövde ljuga om något sådant. Varför denna hets kring att "ha någon"? Man är varken bättre eller sämre om man är ihop eller inte. Jag tycker att det är bättre att vara ärlig mot sig själv och sina känslor och välkomna kärleken när den väl dyker upp. Man ska strunta i att göra saker bara för att alla andra gör det. Jag menar, inte hade jag hoppat från en bro även om alla andra i klassen hade gjort det. Ens värde sitter inte i hur många förhållanden man har/haft. Verkligen inte. Var och en är bra på sitt sätt. Så enkelt är det.


Dagens citat:

"Det intuitiva sinnet är en helig gåva och det rationella sinnet en trogen tjänare. Vi har ett samhälle som lovsjunger tjänaren och har glömt bort gåvan."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 19: Min favorittid på året [30 dagar]

Jag har tidigare berättat att sommaren är min favoritårstid, men att älsklingen har fått mig att även börja tycka om hösten. Och när jag nu funderar på det, måste jag erkänna att även våren och vintern har sin charm.
 
 
Fast nu gällde det "favorittid" och inte "årstid", eller kan man säga att det är samma sak? Kanske. I så fall är det som sagt sommaren som vinner, men även övriga tider på året har sina goda sidor. Tillsammans med älsklingen tycker jag att i princip alla "tider" är mysiga var och en på sitt sätt. När jag nu sitter och försöker komma på en enda - en favorit - kan jag inte peka ut någon särskild. Oavsett vilken "tid" jag tänker på, fylls jag av en speciell värme och glädje som bara älsklingen kan skänka mig.
 
Haha, nu lyckades jag nog få det att låta mer rörigt än jag menade. Men du hänger säkert med. :-)


Dagens citat:

"Hat dämpas aldrig av mer hat, det kan bara avväpnas genom vänskap och förståelse."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 18: Min lägenhet [30 dagar]

Jag har redan skrivit om vår lägenhet här i Falkenberg. Dessvärre finns det inte så mycket nytt att säga om lägenheten, så läs gärna mitt tidigare inlägg.
 
Precis som tidigare bjuder jag på det här klippet som jag spelade in strax innan vi flyttade in alla möblerna. Då får du i alla fall ett litet hum om hur lägenheten är uppbyggd.
 


Dagens citat:

"Det är mycket sällsynt eller nästan omöjligt att en händelse kan vara negativ ur alla synvinklar."
(Dalai lama)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 17: Jag om fem år [30 dagar]

Jag brukar avsky den här typen av frågor som man ibland får på anställningsintervjuer. Hur ska jag kunna veta hur det ser ut för mig om fem år? Realistiskt sett? Givetvis vet jag att det handlar om mina önskningar - hur vill jag att det ska se ut? Men det känns ändå inte riktigt rätt att göra en sådan prognos. Fast jag gör ett försök.
 
 
Om fem år har jag ett jobb som jag trivs med och inte känner ångest inför att gå till. Mitt skrivande har utvecklat sig som så att det ger mig en stadig sidoinkomst och jag har lyckats ge ut åtminstone en roman samt novellsamlingen som jag håller på att skriva. Då har jag också lyckats lägga depressionen helt bakom mig och känner mig därför för det allra mesta nöjd och glad.
 
Ungefär så vill jag att det ska se ut om fem år. Kanske lika bra att sätta igång att jobba på att det ska bli så, eller vad säger du? ;-)


Dagens citat:

"Om vi verkligen älskar oss själva, trots våra brister, då vi kan älska andra trots deras."
(Stephen Richards)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 16: Jag för fem år sedan [30 dagar]

För fem år sedan hade jag vid det här laget läst en termin på paralegalutbildningen och höll under våren 2011 på med min andra termin. Den våren sökte jag också efter en praktikplats att ha till hösten.
 
Under våren 2011 var jag också rätt stressad, eftersom jag och älsklingen höll på med detaljerna inför vårt bröllop - vilket ägde rum i juli det året. Trots att vi hade ett litet bröllop var det en massa saker som behövde fixas (kändes det som). Men det gick och jag var mer än nöjd med vårt bröllop. ^^ Och huvudsaken var att vi blev gifta, vilket vi naturligtvis blev!
 
Jag i Rom för fem år sedan.
 
Det är med ett styng av sorg som jag även inser att jag var gladare för fem år sedan. Jag hade mer energi och ork till att göra saker och jag ville faktiskt göra saker. Att vistas i större sällskap var inte så jobbigt som det är nu. Någonstans - jag vet dock inte exakt när - gick denna glada tjej vilse. Fast jag är på god väg att hitta henne igen och det är naturligtvis positivt!


Dagens citat:

"Vad är skillnaden mellan en möjlighet och ett problem? Vår attityd! Varje möjlighet har ett problem och varje problem har en möjlighet."
(J. Sidlow Baxter, författare)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 15: Min favoritplats [30 dagar]

I den förra 30-dagarsutmaningen skrev jag om min favoritstad, men visst blir det lite tjatigt om jag svarar samma sak varje gång? Nu gäller det alltså favoritplats och måste därför inte vara just en stad. Hmm...
 
Ätran!
 
Jag vet faktiskt inte om jag har någon direkt favoritplats. Just nu sitter jag och funderar som bara den, men kan inte komma på en enda idé. Finns det något ställe i Falkenberg som jag tycker om mer än andra? Nja, inte direkt. Visst är det väldigt fint vid Ätran (framförallt på vår och sommar), men att kalla det för min favoritplats skulle jag nog inte vilja göra.
 
Inte ens hemma i lägenheten finns det något specifikt ställe som jag tycker mer om än andra. Eller, sovrummet är ju ganska trevligt, fast där är jag främst när jag ska sova.
 
Jaha, det här blev ju ett ganska tråkigt svar. Skärpning Jessica!


Dagens citat:

"Jag kan inte göra allt, men jag kan göra något. Om vi alla gjorde något, skulle vi tillsammans klara allt."
(Robert L Schimmel)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 14: Mina rädslor [30 dagar]

Hmm ... Det här var en knepig fråga. Eller, när jag har fått tänka efter en stund är den väl inte så knepig i och för sig. Dock kommer jag mest på ytterst privata rädslor som jag inte har någon större lust att redogöra för här på bloggen. Jag ska emellertid försöka ge ett svar ändå.
 
Det första som jag kommer att tänka på är spindlar, vilket jag har berättat om tidigare här på bloggen. Jag avskyr dem otroligt mycket och springer min väg så fort jag ser en. Det spelar ingen roll hur liten eller stor den är - alla sorters spindlar är lika hemska i mina ögon. Jag vet att spindlarna här i Sverige är ofarliga (även om en och annan giftspindel lyckas ta sig in till Skåne emellanåt), men det spelar ingen roll. Att jag också troligtvis blev spindelbiten så gott som varje natt under en period då jag var yngre, gör inte saken bättre.
 
 
Ja, de resterande rädslorna som jag kan komma på är som sagt av väldigt privat natur. Jag håller dock på att arbeta med dem, men än så länge finns de kvar hos mig.


Dagens citat:

"Den ene går inte samma väg som den andre."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 13: Något som får mig att gråta [30 dagar]

Även om jag har blivit mer känslosam de senaste åren, är det inte mycket som får mig att gråta. Fast det finns några saker.
 
Om jag blir arg eller väldigt irriterad kommer gråten snabbare än blixten. Det har genom åren lett till att jag har svårt att kunna diskutera något med någon om jag är arg eller irriterad. Jag har försökt att bli av med detta, men det går helt enkelt inte. Gråten i det fallet är inget som jag kan styra över. Jag får alltså acceptera att jag är en gråtare - åtminstone när jag är arg.
 
 
Jag kan också börja gråta om jag blir berörd. Det finns några böcker som fått mig att i tysthet fälla en tår eller två genom åren och i skrivande stund finns det två filmer som jag garanterat gråter till när jag ser dem; Titanic och A walk to remember. Det spelar ingen roll att jag har sett dem femtioelva gånger. Jag gråter varje gång. Eller, när jag och älsklingen såg Titanic första gången tillsammans, grät jag inte och det gjorde mig förvånad. Fast det var ett sällsynt undantag.


Dagens citat:

"Var jag än är, där är mitt hem."
(Kanai Das Baul)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 12: Min familj [30 dagar]

Hmm, återigen kan man tolka den här frågan på olika sätt; om man har flyttat hemifrån blir ens familj de som man idag lever tillsammans med, annars brukar det vanligtvis vara föräldrar, syskon etc. Därför ger jag två olika svar, men av respekt för varje familjemedlem (jag vet ju inte hur gärna de vill bli beskrivna i min blogg) kommer jag inte ge några utförliga beskrivningar.
 
Nuförtiden är min primära familj älsklingen, våra två vilja lejon (här i bloggen kallade Ninjan och Fåntratten) samt vår lilla arga kanin (här i bloggen kallad "den lilla arga"). Jag och älsklingen flyttade ihop 2009, den lilla arga blev vår familjemedlem i augusti 2011 och Ninjan samt Fåntratten kom till vår familj i september 2014. Jag älskar allihop av hela mitt hjärta. <3
 
 
Innan jag flyttade hemifrån bestod min familj av mig, min syster, mina båda föräldrar, Jocke och vår kanin. Mina föräldrar och min syster bor kvar nere i Malmö. Min syster har i sin tur sin egen lilla familj. Jag är enormt förtjust i min charmiga systerson som ska bli fyra år nu till sommaren. Jag har som mål att göra honom till en lika stor boknörd som jag och hittills ser det ljust ut på den fronten. ;-) Mohaha!


Dagens citat:

"Du behöver inte sträcka dig efter framtiden – framtiden kommer till dig på egen hand."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!