Jessicas grotta

Tio år som blodgivare

Nu i december - jag tror att det var någon gång i början - har jag varit blodgivare i tio år. I december 2008 blev jag godkänd som blodgivare på Malmödroppen (tror jag att blodcentralen i Malmö hette på den tiden). Därefter har jag försökt ge blod någorlunda regelbundet (= så snart jag har kunnat). De längsta uppehållen har varit i samband med när jag har bytt blodcentral (vid två tillfällen, innan deras nuvarande system kom igång) och i samband med min graviditet ( ca 18 månader).
 
 
Jag har aldrig ångrat mitt beslut att bli blodgivare. Tvärtom. Varje dag är jag stolt över att jag hjälper till att rädda liv. Och det krävs inte alls särskilt mycket från min sida. En gång var fjärde månad går jag dit (= ca tre gånger per år, beroende på när på året jag börjar gå dit) och själva besöket tar kanske mellan en halvtimme och en timme, beroende på väntetiden. Så maximalt tre timmar per år (väldigt grovt räknat) ägnar jag mig åt blodgivning. Det är ingenting! Tänk vad mycket "strunt" man ägnar mer tid åt varje dag.
 
Besök gärna GeBlod.nu. Även du kan bli en vardagshjälte och rädda liv.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: blodgivare, blodgivning;

Vilken blåsning!

I tisdags var det riktigt blåsigt i både Falkenberg och Varberg. Det var nästan så att jag själv höll på att blåsa bort - och då är det illa! Haha...
 
Skämt å sido. När jag skulle hem från kontoret den dagen, höll jag i ena handen ett kuvert som skulle postas och i andra handen höll jag i mobilen och pratade med älsklingen. Jag hade väldigt bråttom, eftersom jag går från kontoret kl. 17.00 och tåget avgår 17.05. Det innebar alltså att jag småsmprang.  Fast när jag nästan var nere vid tågstationen, hände det som inte får hända. Brevet i min hand flög iväg - åt andra hållet.
 
Jag skrek till och såg hur brevet - nästan i slow motion - studsade på taket på en bil som kom körande och sedan fortsatte sin färd i den riktning som jag kommit ifrån. Brevet alltså, inte bilen. Personen som gick bakom mig ställde sig och betraktade skådespelet. Brevet skulle till en klient, så det var knappast något som jag bara kunde strunta i. Jag började alltså att springa.
 
Falkenbergs tågstation.
 
Brevet landade försiktigt på gatan, men just som jag hann ifatt det, flög det iväg. Igen. Och igen. Till slut stampade jag på kuvertet och lyckades på så vis återfå det. Sedan sprang jag ned till stationen.
 
Jag hade tur, för tåget var lite försenat den här dagen. Och visst, det hade väl inte varit hela världen att vänta ca 30 minuter på nästa tåg, men när jag redan får så lite tid med tösen på kvällarna efter jobbet, är varje minut viktig. <3
 
I fortsättningen ska jag förvara breven på ett tryggare sätt. Vill slippa springa efter fler brev i framtiden...
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: brev på rymmen, ivägblåst brev;

Gisslandrama hos Postnord

När jag kom hem i onsdag, såg jag att jag hade fått det här brevet från Postnord:
 
 
Det var ett "lösen"-brev. Någon har skickat något till mig, men inte satt på frimärken eller på annat sätt betalat portot. Inte heller har personen angett avsändare. Därför har Postnord på sätt och vis tagit försändelsen i beslag tills vidare och eftersom det som sagt inte framgår någon avsändare, får jag möjlighet att lösa ut försändelsen genom att betala kostnaden för porto PLUS expeditionsavgift.
 
Nu har jag betalat avgiften eftersom jag anar vad det är, men annars hade jag nog struntat i det. Jag kan i och för sig förstå att de lägger på expeditionsavgift, men det känns fel att göra det när det är mottagaren som ska betala. Jag har förståelse för att de gör det när det framgår en avsändare och de kan kräva avsändaren på betalning, men de kunde gott ha bjudit på det när avsändaren är okänd och bara krävt kostnaden för porto. Nu känns det lite som att man inte har något annat val än att betala - framförallt då man inte vet vad det är. Men men, nu är reglerna som de är och jag har betalat vad de kräver. Ska bli spännande att se om det är det jag tänker på.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie