Daisypath Anniversary tickers

"Vad gör du när ingen annan ser?"

För ett tag sedan hörde jag på radion (Mix megapol) att de under morgonprogrammet hade diskuterat frågan om vad man gör när ingen annan ser. Vilken rolig idé till ett blogginlägg!
 
Så, vad gör jag när ingen annan ser? Om jag inte lyssnar på poddar när jag städar, diskar, duschar etc, så lyssnar jag på musik och när jag lyssnar på musik som jag gillar, då dansar jag. Japp. Jag vickar på rumpan, snurrar runt o.s.v. Fast det gör jag förstås just när ingen annan ser. Eller, åtminstone när jag tror att ingen annan ser. Därför får detta bli din och min lilla hemlighet, okej?
 
 
 
 
Något annat som jag har en ovana att göra när ingen annan ser/hör, är att yla (det vill säga min version av att sjunga). Sjunger jag bra? Både Ninjan och Fåntratten lämnar rummet så fort jag sätter igång, så om man ska fråga dem antar jag att jag sjunger lika bra som en isbits överlevnad i helvetet.
 
Vad gör du när ingen annan ser?
 
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
 

Jag lever!

Visserligen misstänkte jag att det skulle bli lite uppehåll mellan inläggen här på bloggen i samband med att vi skulle få barn, men jag hade inte räknat med att det skulle bli så här långa uppehåll. Men förhoppningsvis är det bara så nu i början. Kanske blir det lättare att få tillfälle lite längre fram att smyga in här lite oftare och skriva ett och annat inlägg.
 
Ifall du undrar hur det går med tösen och det nya livet som småbarnsförälder, kan jag säga att den första månaden har varit väldigt intensiv. Inte bara för att Tösen emellanåt har velat amma ofta (vissa dagar har det blivit en gång i timmen - minst!), utan även för att hon har velat ha mycket närhet (vilket jag kan förstå och som jag också har tyckt har varit mysigt) och vid två, tre-veckors ålder drabbades hon av magknip. Enligt vår sköterska på BVC beror det troligtvis på bröstmjölken, i och med att Tösen inte har de rätta bakterierna ännu. Så utöver D-vitamindropparna som hon får varje dag, får hon även magdroppar för att skynda på processen med att odla de bakterier som hon behöver. Jag försöker också att hoppa över produkter som innehåller ko-mjölk, eftersom även det kan bidra till att ge henne magknip. Så med andra ord kämpar vi på så gott vi kan. Utöver magknipen - som gör att Tösen gråter/skriker med jämna mellanrum - är hon en snäll och glad flicka som sover rätt bra på nätterna när hon väl somnar (behöver bara gå upp cirka två-tre gånger per natt/morgon för att amma henne).
 
Tösen som greppar tag runt sin pappas tumme.
 
Fast den brutna sömnen och det ständiga ammandet gör att jag jämt känner mig trött. Därför har jag försökt att vila lite när Tösen sover under dagen, men det är lättare sagt än gjort. Oftast har det funnits annat som jag behövt göra och som jag inte hunnit med att göra när hon är vaken och nu när hon är fem veckor gammal, sover hon inte lika mycket och länge under dagarna. Men jag måste försöka se till att få tillfällen för både vila och att hinna göra saker som jag tycker om att göra, för jag har dessvärre börjat känna av min tidigare depression mer och mer. Fast det är svårt att hitta den rätta balansen, men för allas vår skull behöver jag göra just det. Jag kommer inte att vara någon bra mamma om jag kör mitt mående i botten. 
 
Nu vet du i alla fall att jag lever och att jag ska försöka kika in här lite oftare än vad jag hittills gjort - med betoning på försöka.


Dagens citat:

"För att uppnå verklig inre frihet måste du kunna betrakta dina problem objektivt istället för att uppslukas dem."
(Michael A. Singer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När man minst anar det

Jag följer som bekant ett antal bokbloggar, även om de är färre nuförtiden jämfört med för några år sedan. Hur som helst, för ett tag sedan läste jag en recension på en av dessa bokbloggar. Recensionen gällde Blomsterflickan som skrivits av Ellinor Häggström. Jag hajade genast till vid namnet och klickade mig in på författarhemsidan på en gång, som bokbloggaren hade länkar till.
 
Så snart jag fick se bilden på författaren, utbrast jag "Jag visste det!" och log stort. Tänk vad liten världen ändå är. Det visade sig nämligen att Ellinor Häggström är samma Ellinor som jag läste Retorik A ihop med vid Lunds universitet under hösten 2008. Jag och Ellinor arbetade ofta ihop i grupp och jag kom att tycka bra om henne. Fast någon kontakt sedan dess har vi inte haft. Tyvärr.
 
 
SOL-centrum i Lund där jag läste Retorik A.
 
Jag hade ingen aning om att Ellinor också tyckte om att skriva. Vad roligt! Jag har förvisso bokköpstopp och alldeles för många olästa böcker här hemma, men nu blev jag sugen på att skaffa och läsa hennes böcker. :-) Dock får det bli lite längre fram, när jag har lyckats minska antalet olästa böcker här hemma lite till.
 
Har du läst Ellinors böcker? Vad tyckte du i så fall om dem?


Dagens citat:

"Vad som helst som kan befria oss från egots tyranni är värt att prövas – en idé, en speciell situation, en medvetet framkallad sinnesstämning eller en osjälvisk handling. Det går lättare, och resultatet blir så mycket bättre om vi avstår från tankar på vår egen personliga historia."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Långrandighet är inte alltid att föredra

Efter fyra år på advokatbyrå, har jag lärt mig att många som ringer - både nuvarande och blivande klienter - gärna vill brodera ut sina problem och berätta allt in i minsta detalj och så finns det de som vägrar att tystna trots att jag försöker avbryta dem. Jag kan på sätt och vis förstå dessa personer, för ibland behövs hela bilden för att någon annan ska förstå.
 
Vad man dock behöver tänka på är att det spelar egentligen ingen roll vad klienter säger till sekreteraren - det bästa är att ta det direkt med advokaten. Åtminstone är det så vi jobbar. Andrahandsuppgifter är inte att föredra. Bättre att få det direkt från källan. Det enda man gör är att - och nu låter jag riktigt kall och elak, jag vet - ta upp dyrbar tid som sekreteraren hade behövt till andra ärenden - för det finns trots allt mer än en enda klient i taget på en advokatbyrå, oavsett om det är en eller tjugo advokater som arbetar där. Därför är det bättre att försöka sammanfatta situationen kort (det vill säga enbart det viktigaste), så att sekreteraren kan lämna ett meddelande till advokaten, som då i sin tur vet vad klienten vill prata om - annars finns det en risk att advokaten bortprioriterar det samtalet ifall advokaten har mycket att göra. Det kan låta hårt, men dessvärre är det den bistra sanningen.
 
 
 
 
Andra gånger kan det räcka att prata med sekreteraren, men då behövs inte hela livshistorien. Har haft någon klient som drog upp hela historien varje gång man pratade med denne.
 
Ibland verkar vissa klienter bara ha behov av att prata av sig och lätta sina hjärtan. Det har jag full förståelse för och jag brukar tyvärr låta klienterna hållas (trots att jag innerst inne tycker att det är fel ställe att ringa till) - jag vet ju hur viktigt det är att få prata med någon ifall man behöver det. Fast tyvärr innebär det att jag själv får ännu mindre tid att göra det jag behöver göra på jobbet, vilket i sin tur leder till att jag blir stressad. Därför kommer jag dessvärre försöka bli bättre på att säga ifrån när jag återvänder till jobbet i mars. Det håller inte i längden att hålla på att stressa runt som jag gjort senaste tiden.


Dagens citat:

"Det bästa sättet att undgå ansvar är att säga: 'Jag har så stort ansvar.' "
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vår nya (och ovälkomna) inneboende

Till att börja med måste jag bara få säga att jag INTE gick med på det här. Inte alls. Fast nu verkar det inte finnas så mycket annat att göra än att gilla läget och göra det bästa av situationen. Lejonen vägrar envist att rädda sin stackars matte.
 
Vad är det som har hänt?
 
I början av veckan (alternativt i slutet av förra veckan) när jag och älsklingen satt/låg i soffan och tittade på tv, råkade jag av en händelse titta upp i vårt vardagsrumstak och fylldes genast av fasa. I taket satt nämligen världens största och mest räliga spindel (okej, kanske en LITEN överdrift, men bara ytterst liten) jag någonsin sett. Jag gjorde älsklingen uppmärksam på detta och han sade åt mig att sluta stirra på spindeln. Ha! Som om det är den mest enkla sak i världen att göra ...
 
 
 
 
Jag slutade till slut att stirra på denna ondskefulla skapelse och försökte koncentrera mig på det vi såg på tv:n. När vi sedan skulle gå och lägga oss, upptäckte jag panikslaget att spindeln var borta! Älsklingen såg då att det fasansfulla höll på att klättra upp till övervåningen - DÄR VÅRT SOVRUM FINNS! Det innebar att jag gick och såg mig skrämt omkring varje gång jag vistades på övervåningen. Jag kunde inte se mardrömmen någonstans.
 
Till slut upptäckte jag att monstret hade slagit sig till ro på räcket uppe i entresolen på övervåningen. Fast tydligen räckte inte räcket. Nej då. I skrivande stund sitter det lilla aset uppe vid taket/väggen ovanför en av bokhyllorna i entresolen! Som om den har all rätt i världen att ta för sig av utrymmet i vår lägenhet.
 
Eftersom det inte ser ut som att vi kommer bli av med detta elände, såg jag ingen annan utväg än att döpa honom. Låt mig få presentera Ragnar:
 
 
Efter några timmar hade Ragnar promenerat iväg längs taket och sitter nu ovanför trappan till övervåningen.
 
 
 
Efter att älsklingen hade tittat på honom en stund (dock efter att jag hade döpt vår inneboende), sade han förtjust (lät det som i mina öron ...) att det var en hane. Fnys! Såklart att det är en hane. Kan inte tänka mig att en enda kvinna/hona skulle tränga sig på på det sätt som Ragnar gjort. Helt klart ett typiskt manligt beteende. Vet väl varenda kotte.


Dagens citat:

"Vilka dygder jag än beflitar mig om: har jag icke kärleken, så är jag intet."
(Paulus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Har du legitimation?"

Inför att jag skulle jobba min sista dag inför föräldraledigheten, hade jag planerat att baka en raw-chokladkaka som jag skulle ta med till jobbet. Efter en snabb titt i skåpet, tvivlade jag på att den kakaon vi hade skulle räcka till kakan. Därför tog jag och älsklingen en promenad på kvällen bort till Kvantum.
 
Väl inne på Kvantum passade vi på att handla ytterligare några saker, bland annat några energidrycker till älsklingen. När vi var klara, gick vi till självscanningskassorna och när jag drog mitt kort meddelade maskinen att vårt köp var tvunget att behandlas av personal. Fram kom en ung tjej och efter att hon hade knappat lite, visade det sig att hon behövde kontrollera min ålder - i och med att det var 15-årsgräns på energidryckerna.
 
Jag blev faktiskt lite paff när hon frågade om mitt leg. Jag - som dessutom är höggravid - ser väl inte ut att vara yngre än 15 år? Förvirrat började jag plocka fram mitt körkort, men då ursäktade hon sig och sade med ett skratt att hon trodde att det stod att det var 18-årsgräns, så hon var inte intresserad av att se min legitimation trots allt.
 
Jag måste medge att det kändes lite smickrande att hon faktiskt ville kontrollera att jag var över 18 år - jag som ska fylla 28 år i september. Roligt att jag fortfarande ser så ung ut i vissas ögon.
 
18 eller 27 år?
Fast nu har färgen i håret åter blivit mitt gamla vanliga rödblonda och så har jag skaffat lugg!
Dessutom har jag också en gravidmage...


Dagens citat:

"Du måste inse att det är dina försök att få livet att skänka dig speciella upplevelser som gör att du missar den verkliga upplevelsen av livet."
(Michael A. Singer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den lömske Per-Bertil

Du minns kanske att vi anlitat städhjälp här hemma och att det slutade med att vi provanställde Per-Bertil (= en robotdammsugare av märket Samsung)? Per-Bertil sköter sig ganska bra och vi var inställda på att ge honom en tillsvidareanställning. Dock tog han saken i egna ... händer (?) innan vi hunnit berätta för honom och såg till så att vi inte hade något annat val än att tillsvidareanställa honom.
 
 
 
 
Älsklingen släppte in honom i vårt brädspelsrum och lät honom ta en städrunda där inne. Plötsligt hörde vi en krasch och fundersam gick jag in för att se vad som stod på. Då upptäckte jag att P-B hade lyckats välta ned några saker från bordet där inne. Inte för att jag förstår hur han lyckades, men jag ryckte på axlarna och gick därifrån. Var ju inte någon större fara. Det var först när älsklingen hade vallat P-B till sin laddningsstation som vi insåg vad P-B hade gjort:
 
 
 
 
Den lömske lille roboten hade iscensatt en arbetsplatsolycka för att garantera att vi skulle tillsvidareanställa honom. Jag menar, hur kan man vägra honom det efter att han skadat sig i vårt hem när han höll på att städa upp vår smuts? Jag vill inte gärna bli stämplad som någon sorts slavdrivare som utnyttjar städhjälpen.
 
Jag tror nog att vi får se upp med denna lömske lille robot i framtiden. Vem vet vad han mer kan hitta på?!


Dagens citat:

"Lev så att du aldrig behöver skämmas om något du gör eller säger blir känt runt om i världen – även om det som blir känt inte är sant."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vissa har mördat för mindre

Då och då läser jag inlägg på Felkopplat.se och just den här historien fick mig att le lite extra. Hoppas att den har samma effekt på dig.
 
 
 
(Historien hittar du på http://felkopplat.se/barn/det-var-inte-bara-forhallandet-som-hade-fatt-sig-en-torn/)
 


Dagens citat:

"De enklaste frågorna är de svåraste. Var är du född? Var är ditt hem? Vart är du på väg? Vad gör du? Tänk över dem då och då, och märk hur dina svar ändras."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När "Microsoft" ringer

Som tur är händer det inte så ofta, men emellanåt ringer det folk som talar engelska, med en kraftig utländsk brytning, och påstår sig ringa från Microsoft. Enda gångerna som jag har svarat på dessa samtal, är när de ringt från ett svenskt nummer. Annars brukar jag låta dem ringa och därefter fixa till så att de nästa gång kommer direkt till min röstbrevlåda. Att jag vet att de är från "Microsoft" är för att jag söker upp dessa nummer på nätet (de gånger jag inte svarar) och ser vad andra har skrivit.
 
Dock tryckte jag på "upptaget" vid ett tillfälle när de ringde, eftersom jag var på jobbet och snabbt behövde få tyst på telefonen. Vad tror du hände? Jo, innan ens en sekund hade hunnit passera, ringde de igen. Då tog jag mig tid att trycka bort ljudet - i och med att jag insåg att de inte skulle nöja sig med att höra att jag klickade bort dem.
 
Det är möjligt att det inte är en verklig person som sitter och ringer dessa nummer, utan att de har någon form av dator som massringer olika telefonnummer (för att spara tid?), men jag kan ändå tycka att om det börja tuta upptaget, borde de nog fatta att de inte är önskvärda? Eller är det bara jag som tänker så?
 
 
 
 
Dessutom - finns det verkligen tillräckligt många som faktiskt går på dessa bluffsamtal, för att det ska vara lönsamt? I och för sig fanns det några som svarade på /ringde tillbaka till de här skumma utländska samtalen som ringde väldigt många här i Sverige för ett tag sedan (bland annat en 19-årig kille från Halland), men borde det inte ringa någon klocka att det ringer en person från "Microsoft", som talar knapphändig engelska med en kraftig utländsk brytning och som påstår sig veta att ens dator är hackad, full av virus m.m.? Jag menar, hur troligt är det att Microsoft skulle ha sådan koll på deras datorer som säljs? I ärlighetens namn har jag svårt att tro att de ens bryr sig. Bara de får sålt sina datorer, så borde de vara nöjda.
 
När "Microsoft" ringde till jobbet en gång, spelade jag med när de påstod att datorn var hackad eller full av virus och jag sade väldigt bekymrat att jag genast skulle ta upp saken med vår IT-tekniker. Sedan lade jag på, men jag hann höra denna "Microsoft"-nisse protestera mot att jag skulle prata med IT-teknikern (som vi för övrigt inte har - eller, det är jag som får agera IT-tekniker på kontoret).


Dagens citat:

"Det beror på själens girighet att den vill gripa tag i och äga mycket, och så griper den efter tiden och det kroppsliga och mångfalden, och därvid förlorar den just det som den äger."
(Augustinus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jakten på den perfekta städaren

Efter att älsklingen gått i köpa-robotdammsugare-tankar ett bra tag, gjorde vi slag i saken i lördags (efter överväganden av för- och nackdelar, med tanke på att vår familjesituation kommer förändras om cirka en månad) och provanställde Sigvard:
 
 
 
 
Sigvard fick visa vad han gick för under lördagen och söndagen och till hans försvar, måste jag medge att han var energisk och tog sig an uppgiften med energi och glatt humör. Dock gjorde han inte så bra ifrån sig som vi hade förväntat oss. Han krockade hela tiden med saker när han kom körande i full fart och han klarade inte av att kartlägga lägenheten, så han körde helt enkelt lite på måfå genom lägenheten. Vid något tillfälle fastnade Sigvard vid en matta och då hjälpte Ninjan till att få bort Sigvard, genom att slå på honom och mattan. Dessutom hittade Sigvard två hörn i lägenheten som han tyckte mycket om och dammsög i princip bara i dessa hörn. I och för sig blev dessa hörn väldigt rena, men vi ville gärna att han skulle ta andra ställen i lägenheten också ... Ett annat problem var att han inte lyckades hitta hem (det vill säga tillbaka till laddningsstationen) efter avslutad städning, så älsklingen fick bära tillbaka honom (kan ju vara så att Sigvard helt enkelt bara var lat och låtsades som att han inte hittade hem igen ...).
 
På söndagen förklarade vi därför för Sigvard att hans tjänster inte längre var önskvärda och på måndagen fick han följa med tillbaka till Elgiganten, där han lämnades tillbaka på öppet köp. Istället fick Per-Bertil (a.k.a. P-B) följa med oss hem för provanställning:
 
 
 
 
Trots att Per-Bertil är en Samsung (både jag och älsklingen har enbart negativa upplevelser av Samsung-mobiler), verkar han sköta sig rätt bra än så länge. Han har vissa skumma beteenden (bland annat att han stannar med våldsamt ryck trots att det inte finns något hinder), men han ger intryck av att veta vad han håller på med, krockar inte med saker och han hittar hem själv. Med andra ord finns det goda chanser för Per-Bertil att han kan få bli tillsvidareanställd här hemma. Han ska dock få ytterligare lite tid på sig att visa vad han går för innan vi skriver på något slutligt anställningsavtal.
 
Har du några egna erfarenheter av robotdammsugare?


Dagens citat:

"Liksom pilmakaren rätar en pil, så rätar den vise sitt vacklande, ostadiga, svårkontrollerade sinne."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skillnad på ID-handling och ID-handling

Min chef var tidigare förordnad som målsägandebiträde åt en person som blev utsatt för grov misshandel. Eftersom klienten var väldigt rädd för att personen som misshandlat klienten skulle få veta var denne befann sig, hade vi angett advokatfirmans postadress som klientens kontaktuppgift när vi hjälpte denne med att få ut sitt skadestånd. I samband med detta fick vi en avi om att klienten hade ett rekommenderat brev att hämta ut och detta skulle göras personligen av klienten. Klienten kom därför förbi kontoret, hämtade avin och gick bort till Kvantum för att hämta ut sitt rek.
 
Efter en stund ringde klienten och bad mig prata med Kvantums personal, då de vägrade lämna ut dennes försändelse. Tjejen i postutlämningen som jag pratade med, förklarade att det inte räckte med den identifikationshandling som klienten fått från Migrationsverket och det var inte heller var tillräckligt att jag kom dit och intygade att klienten var den som klienten påstod sig vara. Tyvärr minns jag inte hur det hela slutade, men just den dagen fick klienten i alla fall inte hämta ut sitt rek.
 
 
 
 
Nu har jag förvisso inte sett hur ID-handlingen från Migrationsverket ser ut, men jag kan tycka att den borde vara fullt tillräcklig? Jag menar, om foto, namn och födelsedatum finns med, varför skulle det inte räcka? Visst är det bra att Posten/Postnord har skärpt reglerna för uthämtning, men ibland tycker jag att de är lite väl hårda.
 
Om jag minns rätt hade klienten inget pass just då och den här processen med att få beslut om uppehållstillstånd etc. kan ju ta flera år (åtminstone väldigt lång tid som det ser ut just nu). Hur har Posten tänkt att dessa personer då ska kunna hämta ut rek. m.m.? Jag kan tycka att det borde finnas något undantag eller liknande för just dessa personer som kanske bara har Migrationsverkets identifikationshandlingar - under förutsättning att det finns foto, fullständigt namn och födelsedatum. Alla har kanske ingen möjlighet att kunna ange någon annan med svensk ID-handling som ska kunna hämta ut deras försändelser.
 
Eller är det jag som är helt ute och cyklar?


Dagens citat:

"När du är stilla är du den du är bortom din jordiska tillvaro: medvetande – obetingat, formlöst, evigt."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En bra början

Vill inleda detta inlägg med att tala om att jag INTE får betalt för att skriva det.
 
 
Nu börjar det verkligen bli dags för mig att packa min så kallade BB-väska, men jag har fortfarande inte kommit så långt med den. Får försöka ta mig i kragen under semestern och packa klart den, för nu är det bara lite mer än en månad kvar innan beräknad förlossning. Tiden går fort.
 
För ett tag sedan funderade vi i alla fall över vilka blöjor som vi borde köpa och som får följa med till BB. Efter lite diskussion och en massa klämmande och tittande på paketen i butiken, kom vi fram till att vi nog borde kika runt på nätet och se vad andra säger. Älsklingen tog tag i den uppgiften så snart vi kommit hem och det slutade med att han registrerade sig/oss på Libero. Vid registreringen blev han upplyst om att han senare skulle få ett sms med en kod för att kunna hämta ut ett startpaket från närmaste ICA Maxi (som i vårt fall är i Halmstad).
 
Sagt och gjort, när älsklingen ändå hade vägarna förbi Halmstad nu i veckan passade han på att hämta ut startpaketet och detta är vad vi fick:
 
 
 
 
Vi blev båda förvånade över att paketet innehöll så mycket (vi hade räknat med några få prover av blöjor), men blev glada över att det var lite av varje så att man kan få testa sig fram. Med jämna mellanrum brukar jag skämtsamt fråga älsklingen om bebisen kommer komma med en instruktionsbok, så att vi vet hur vi ska göra för att ta hand om den. Därför höll älsklingen leende upp broschyren "Goda råd till den nya familjen" och sade att nu hade jag fått den instruktionsbok jag efterfrågat.
 
Nåväl, det här startpaketet ger oss i alla fall en bra start. Sedan löser sig väl allt annat antar jag. Tack Libero! :-)


Dagens citat:

"I sin högsta och renaste del är själen så ädel att mästarna icke kan finna något namn för den."
(Mäster Eckhart)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Olika uppfattningar om vad "dold" egentligen innebär?

Vad betyder dold för dig? För mig innebär det att något är så pass gömt att ingen annan upptäcker det. Mörker kan dölja saker. Buskar likaså. Bara för att nämna något exempel.
 
Dagen innan midsommarafton hade vi bokat in oss på en visning av förlossningen på Varbergs sjukhus. Både vår barnmorska och barnmorskan i föräldragruppen rekommenderade oss att göra så, eftersom det är en bra förberedelse inför vad som komma skall. Hur som helst, när vi var på sjukhuset såg jag av någon anledning upp i taket och på flera ställen upptäckte jag följande manick:
 
 
En apparat med texten "Dold detektor"
 
 
Dold ..? De satt allihop fullt synliga uppe i taket. På vilket sätt skulle de vara dolda? Älsklingen föreslog att jag skulle sluta titta på dem, för då var de ju dolda ...
 
Antagligen behöver de som satt upp apparaterna eller jag själv gå en kurs i svenska. Frågan är bara vem ...


Dagens citat:

"Du har friheten, förmågan och befogenheten att älska ditt liv. Bara var du, och vänta."
(Gangaji)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Gammal för min ålder?

När Bingolotto skulle ha någon form av jubileum i oktober förra året, tyckte både jag och älsklingen att det kunde vara kul att spela lite. Ingen av oss hade spelat Bingolotto sedan vi var små och vi brukar inte vara intresserade av det i vanliga fall. Men den här gången blev vi ändå lite sugna. Därför fick jag i uppgift att försöka skaffa fram var sin lott.
 
 
 
 
Jag klev in på Pressbyrån och frågade glatt om de möjligtvis sålde bingolotter. Att jag frågade berodde ju på att det inte fanns någon skyltning om det och jag är som sagt ingen van inhandlare av dessa lotter.
 
Kassörskan tittade undrande (och med väldigt stora ögon) på mig och svarade att de gjorde det. Hon fortsatte att se lika frågande och förvånad ut när jag då bad att få köpa två stycken.
 
Undrar om hennes reaktion berodde på att hon kanske tyckte att jag var för ung för att syssla med sådant spel eller om hon helt enkelt tyckte att det var konstigt att någon undrade om de sålde bingolotter, eftersom hon själv ser det som självklart? Det är en fråga jag aldrig får besvarad. Nåväl, jag tror att jag kan överleva det. ;-) Alltid lite roligt med spänning och mystik i tillvaron!


Dagens citat:

"Att bli bättre på att stå upp för sig själv är som att gå in ett par nya skor - det kan skava till en början, men sen blir det riktigt skönt."
(Tomas Gunnarsson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Målförberedelser"

Ända sedan jag började arbeta på byrån, har det suttit en "artikel" uppe ute i receptionen där jag sitter. Det tog mig ett tag innan jag kom mig för att läsa den. Till sist gjorde jag det och tänkte genast att det skulle vara väldigt kul att dela den här på bloggen. Först idag har jag äntligen fått tummarna loss och gjort det. Jag hoppas att du får dig ett gott skratt - för det fick jag när jag läste den! Jag har dock valt att justera ett litet språkfel. Det heter "brottmålsadvokat" och inte "brottSmålsadvokat".
 
Eftersom hela artikeln inte kommer med i blogginlägget om jag väljer en storlek som gör texten läsbar, har jag laddat upp bilden som en miniatyr. Det du behöver göra för att kunna läsa, är att helt enkelt klicka på miniatyren. Hojta till om det skulle vara några problem!
 
 


Dagens citat:

"Med varje framgång man vinner får man en fiende. Man måste vara medelmåttig om man vill vara omtyckt."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Inte rätt person för jobbet?

Håller du inte med om att det är en ganska viktig kunskap att veta i vilken ordning siffrorna kommer, ifall man har en arbetsuppgift som går ut på att man ska numrera saker och ting? Jag tycker i alla fall det, men uppenbarligen tyckte inte den arbetsgivare det som lät en av sina arbetstagare utföra numreringen av parkeringsplatserna i mina föräldrars garage:
 
 
 
 
Det är kanske svårt att se på bilden (trots att jag idag har valt att ha en större bild än i vanliga fall), men så här ser numreringen ut:
 
38
40
44
42
 
...
 
På andra sidan är det 37, 39, 43 och 41...
 
Fast det ska kanske vara meningen att det ska se ut så här? Det är kanske en hemlig kod som vi ska försöka knäcka ..?
 
Jösses vad spännande det plötsligt blev! Frågan är bara hur man ska lösa denna gåta ... Har du någon idé?


Dagens citat:

"Lika obetydligt som ett litet ord är i jämförelse med hela världen, lika obetydlig är den visdom vi här kan tillägna oss i jämförelse med den rena, klara sanningen."
(Mäster Eckhart)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag gör som jag vill! Nästan ...

Jag och teknik klickar inte med varandra. Punkt. Även om jag föredrar teknik och papperslöshet i flera sammanhang, är jag ändå inte riktigt teknikfrälst än. Man skulle till och med kunna säga att jag ibland är en smula omodern.
 
För lite mer än ett år sedan tog jag bilen ned till Malmö för att tillsammans med Hanan och Cherry fira Hanans och hennes makes inflytt till deras hus som de då precis köpt. Jag plockade upp Cherry på centralstationen (som jag hittar till), knappade därefter in Hanans adress i bilens inbyggda GPS och brummade sedan vidare.
 
Trots att jag växte upp i Malmö och bodde där i cirka nitton år, hittar jag inte överallt och framförallt inte med bil. Därför kan GPS vara en bra lösning.
 
Ja, jag säger "kan vara", eftersom mitt och GPS:ens förhållande inte är helt smärtfritt. Man skulle till och med kunna påstå att vi inte drar helt jämnt. För att uttrycka det milt.
 
 
 
 
Vad var det då som hände? Jo, i min värld var kartan nästintill omöjlig att följa, eftersom jag upplevde det som att den var rätt otydlig med var man skulle svänga av. Just när det gäller avfarter tycker jag att den är dålig med att vara tydlig. Den irriterande GPS-kvinnan är inte mycket bättre hon! Usch och tvi och blä!
 
Förutom att hon är väääldigt tjatig, säger hon till alldeles för sent när man ska svänga. Rondeller däremot älskar hon att tjata om så att öronen nästan ramlar av. Det ledde till att jag missade två eller tre "avfarter" (eller vad man nu ska kalla dem), vilket fick Cherry att reagera och försiktigt påpekade hon detta. Jag valde dock att se det som att jag inte alls missade dessa avfarter. Jag valde bara att inte följa GPS-kvinnans råd till en början. Mitt alternativ var ju naturligtvis bättre än hennes. Det gäller att sätta GPS-människorna på plats, så de vet vem det är som bestämmer.
 
Men du kan vara lugn. Jag följde till slut hennes råd (och körde av den anledningen en mindre omväg, jämfört med om jag hade lyssnat på henne från första början), så vi kom fram dit vi skulle.


Dagens citat:

"Vi behöver inte bli bättre människor för att finna kärleken, den har redan funnit oss och accepterar oss i precis det skick vi är."
(Olle Carlsson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När klienter kräver att bli prioriterade

Jag kan inte rå för det, men ibland blir jag bara så trött på klienter som tycks tro att hela världen kretsar kring dem. Naturligtvis vet jag att för en själv är ens egna angelägenheter viktigast, men det jag menar är att man inte kan utgå ifrån att alla andra också ska tycka det och prioritera en själv.
 
Det jag har i åtanke idag är en tidigare klient till min chef, som hade min chef som ombud i ett ärende för ett antal år sedan. Nu tog klienten åter kontakt, därför att denne ville driva ett ärende vidare som delvis hade med det tidigare ärendet att göra. Personen var mån om att lägga ut hela sin livshistoria vid varje kontakt och påpekade varje gång att alla myndigheter och hela rättsväsendet i landet var involverade och stod på klientens sida.
 
Min chef kände att hon inte hade tid att åta sig ärendet och därför fick klienten vända sig till ett annat ombud. Det är nu min irritation kommer in. En förmiddag ringde klienten och krävde att jag omgående skulle maila över alla handlingar i det tidigare ärendet till det nya ombudet, eftersom klienten just då satt i ett möte med ombudet. Handlingarna skulle mailas över genast (typ, helst igår). Klienten hade ingen förståelse för att jag just då satt upptagen med andra och för oss mer brådskande uppgifter. Jag blev nästintill utskälld av klienten när jag försökte förklara detta. För denne var det självklart att jag skulle släppa allt jag hade för händer och göra det klienten sade till mig att göra.
 
 
 
 
Kanske är jag för snäll, men jag tog paus i det jag gjorde, gick ned till källaren och letade fram det gamla ärendet. Som tur var fanns det inte särskilt många handlingar där som skulle skickas över.
 
Vad jag helt enkelt vill ha sagt med detta gnälliga inlägg, är att man inte alltid kan förvänta sig att alltid prioriteras högst överallt. Tyvärr kan det finnas andra ärenden som är mer brådskande än sitt eget. Vi hade en annan klient som mailade oss på morgonen och krävde att vi under dagen skulle få till en förlikning med motpartsombudet i klientens bodelningsärende. Problemet är bara att man inte kan kräva att saker och ting ska gå så fort. Min chef hade en förhandling i ett annat ärende den dagen och motpartsombudet var också upptagen.
 
Ibland måste man helt enkelt finna sig i att det inte går att få saker och ting klara på en gång, även om det inte finns något viktigare än just detta i ens eget liv. Man måste ta hänsyn till att andra kanske har annat att göra som kan vara mer brådskande.


Dagens citat:

"Se till att nuet är din vän, inte din fiende. Hedra det genom att ge det din fulla uppmärksamhet. Uppskatta det genom att vara tacksam för det."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Att gå i sömnen är ingen myt eller bluff

Tror verkligen människor att det är en bluff det här med att folk går i sömnen? Jag trodde att alla visste att sådant faktiskt förekommer. Det var åtminstone fram till jag lyssnade på Juridikpoddens första avsnitt i den nionde säsongen. I det avsnittet gästades de av en sömnforskare och när sömngående kom på tal, frågade Mårten ifall sådant verkligen förekommer på riktigt - för han trodde att sådant bara var bluff.
 
 
 
 
Ifall du också tror att det är en myt eller bluff, kan jag härmed upplysa dig om att så är inte fallet. Att jag vet det, är för att jag själv gick i sömnen rätt mycket när jag var yngre. En natt låste jag upp familjens ytterdörr, klev ut i trappuppgången (tack och lov att jag sov i nattlinne!) och var på väg nedför trapporna (vi bodde på andra våningen = en trappa upp, enligt skånsk räkning), men min pappa hindrade mig och lyckades få mig i säng igen. Efter det satte min pappa på någon form av skyddskåpa ovanpå låset, så att det skulle ta längre tid för mig att ta mig ut nästa gång jag fick för mig att ta en nattlig promenad i trapphuset.
 
 
 
 
Nu tänker du säkert att det här är säkert något som mina föräldrar bara påstår och att det inte behöver vara sant, bara för att de säger att det är det. Det har du i så fall rätt i och även jag skulle ha varit skeptisk - om det inte hade varit för att jag faktiskt har bevis. Jag har nämligen vaknat mitt under en av mina nattliga sömnpromenader. Till min förskräckelse hade jag hamnat i mina föräldrars sovrum. De trodde såklart att jag fortfarande sov och pappa frågade mig därför lugnt om jag inte borde gå tillbaka till sängen. Jag spelade med och skyndade tillbaka till min säng. Jag har fortfarande inte berättat för dem om att jag faktiskt hade vaknat till då. Det får därför bli din och min lilla hemlighet.


Dagens citat:

"Genom medkänsla och kärlek kan vi lösa många problem och erfara sann glädje och frid."
(Dalai lama)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Språkkrockar

Trots att jag är född och uppvuxen i Skåne, är det inte alltid så lätt att förstå danska. Ett litet försvar är att jag har lite lättare att förstå skriftlig danska än muntlig (trots att jag rätt ofta såg på danska barnprogram när jag var barn). Fast det gick ändå rätt så bra för mig att agera dansk-svensk tolk när jag och älsklingen var i Danmark över en helg förra sommaren. Så helt borta är jag inte. Bara nästan.
 
Hur som helst. Förra hösten hade min chef blivit av med en bilnyckel i samband med en flygresa och när hon kom tillbaka till Sverige, bad hon mig ringa hittegodsavdelningen. Problemet var bara att hon hade flugit till Kastrup (Köpenhamns flygplats) och därför var det dit jag fick vända mig.
 
 
 
 
För att göra en lång historia relativt kort: det uppstod inte en fullkomlig katastrof när jag försökte förstå handläggaren, men det tog en stund innan jag var helt på det klara med vad det var hon sade. Förhoppningsvis blev hon inte alltför irriterad på den tröga svenskan som ringde.
 
Kanske är jag ensam om att tycka det här, men bara för att man är svensk, borde det inte vara en självklarhet att man förstår danska och norska - vilket de allra flesta tycks ta för givet och om man är skåning är det nästintill dödsstraff ifall man inte förstår danska. Jag menar, det är inte alltid det enklaste att förstå svenska dialekter. Varför ska det då vara en självklarhet att förstå två andra språk (även om de påminner om svenska)?


Dagens citat:

"Livet kastar citroner på oss, en del klagar över att det svider i ögonen, andra gör citronsaft."
(Hans Wertén)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tidigare inlägg
RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!