Jessicas grotta

Eldfloder (Elin Holmerin)

Den rike Martin Svarthamn skapar uppståndelse när han kommer till staden och ännu mer blir det när han siktar in sig på fattiga Emelie Haraldsdotter. Hur kan en fin herre som Martin Svarthamn vilja ha något att göra med en fattig flicka? Men det är just det han vill, och av andra anledningar än vad folk tror. Anledningar kopplade till hans hemlighet. En mörk hemlighet.

När jag tänker på en fantasyberättelse, tänker jag på berättelser som "Härskarringen"-trilogin och Harry Potter - att det finns en värld bortom vår egen. Elin Holmerins "Eldfloder" är inte en sådan berättelse. Den utspelar sig helt i vår egen värld fast med fantasy-inslag, det vill säga att Holmerin placerar varelser som är förknippade med fantasy, i vår värld. Till en början var jag skeptisk till om det var möjligt. Men det var det. Holmerin lyckades. Att hon valde att förlägga berättelsen från mitten av 1800-talet till början av 1900-talet tror jag var en bidragande faktor till att det fungerade.



Redan tidigt i början lyckas Holmerin med sin duktiga berättarförmåga att fånga mitt intresse, trots att jag ännu håller på att lära mig att bli en fantasyläsare utan att sucka åt det overkliga. Hon fick mig även att känna samhörighet med Emelie Haraldsdotter, och då menar jag verkligen äkta samhörighet. På något sätt kände jag igen mig i Emelies tankar och känslor, och jag led med henne. Holmerin avslöjar endast lagom mycket av Martin Svarthamns hemligheter i tillräckligt stora portioner för att hålla igång nyfikenheten hos läsaren och få läsaren att fortsätta att läsa för att få svar på sina frågor. Ungefär som att försöka locka med sig ett djur med mat. För att lyckas väljer man inte att slänga ut allt på en gång till djuret, utan man tar lite åt gången i hopp om att djuret ska följa med. Jag uppskattar också hennes välbalanserade beskrivningar. Just beskrivningar tenderar en del författare att bli långrandiga med, men Holmerin tillhör definitivt inte den skaran.

Två saker var jag dock mindre nöjd med. Det första är rena korrekturmisstag. Ganska ofta fanns det blankrader som inte skulle ha varit där, vilket till en början fick mig att tro att det var ett nytt stycke (och därmed nytt "avsnitt"). Men det är inget som har med själva berättelsen att göra. Däremot har mitt nästa nedslag det. Genom Holmerins beskrivningar av omgivningar, företeelser etc., tyckte jag att jag hade rätt god koll på berättelsens ungefärliga tidsperiod som den utspelade sig under. Fast det förekommer många tidshopp och eftersom Holmerin inte talar om detta ganska snart efter varje tidshopp utan låter vissa detaljer avslöja det, kände jag mig som läsare väldigt förvirrad och hade svårt att hänga med i de här avseendena.



Under berättelsen kände jag att det var ett bra tempo - det hände ständigt saker som gjorde att man ville läsa vidare. Fast mot slutet drog Holmerin ned på tempot och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. På ett sätt är det bra, eftersom ett allt för högt tempo hela tiden inte är bra. Man måste låta läsaren få andas. Men samtidigt kändes det lite tråkigt, trots att man under denna fel fick förklarat vissa saker så att man fick en bättre och klarare bild av karaktärerna. Den här delen behövdes alltså, men jag hade gärna velat haft ett lite högre tempo.

Som helhet tyckte jag om boken och känner att det är en bok som jag gärna hade kunnat läsa om. Jag drog ut på läsandet just för att få stanna kvar extra länge. Jag ser fram emot att få läsa "De två odjuren" som står i min bokhylla.

Mitt signerade exemplar köpte jag här.


Dagens citat:

"För varje dag mina kunskaper förbleknar, mitt förstånd fördunklas; Ingen skolbänk jag har, bara en matho, en stia, där jag inte får studiero!"
(Thomas Hood, 1835 - The Lament of Toby, the Learned Pig)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Allra hemskaste syster (Lina Forss)

Kurt Leander äger ett klädföretag som finns runt om i världen. När han får cancer börjar han förbereda inför sin bortgång och ett steg är att samla sina döttrar och meddela att den som älskar honom mest (och visar det) ska få ta hans plats vid makten. En maktkamp mellan systrarna startas. En kamp som får dem att visa sina hemska sidor.

"Allra hemskaste syster" är inspirerad av Shakespeares "Kung Lear" och är den första i en serie av tre romaner, där samtliga är baserade på kända Shakespearedramer. De andra två böckerna i serien kommer bygga på "Othello" och "Hamlet".


Boken var rolig och faktiskt mer spännande än vad jag hade anat. Inte i stil med deckarspänning, men tillräckligt för att få mig att vilja läsa till slutet. Vid ett tillfälle beskriver Lina Forss en man som jobbar i säkerhetskontrollen på Bryssels flygplats och den beskrivningen av honom (vad han säger och hur han säger det) är på pricken likt en man som faktiskt jobbade där i säkerhetsspärren när min gymnasieklass var i Bryssel i trean. Det var en rolig igenkänning. Dock var jag inte så värst förtjust i de övriga karaktärerna i berättelsen. För mig kändes det som att de var på gränsen överdrivna och fick mig att flera gånger fundera om man faktiskt beter sig på det sättet som beskrivs. Boken fick mig att tänka på mitt och min systers eget förhållande till varandra. Fast det var ändå trots allt intressant att läsa om dessa människors olika beteenden och en del skulle mycket väl kunna vara sanna. Men oftast kändes det som sagt på gränsen till överdrift. Intressant var även att läsa om de olika relationerna. Kanske var det för att jag delvis kunde känna igen mig i falskheten som kan finnas i familjer.

Utöver att det fanns en och annan mening med konstig ordföljd och att det kryllade av irriterande satsradningar, tyckte jag att boken var helt okej. Jag önskar bara att Cornelia slutade vara så otrygg i sig själv - en otrygghet som ledde till att hon hela tiden valde fel killar att vara tillsammans med. Killar som hunsade henne. Ingen är värd sådant. Men det gäller att våga säga ifrån och stå på sig.


Dagens citat:

"En vacker kvinna är en kvinna som du lägger märke till. En charmerande kvinna är en kvinna som lägger märke till dig."
(Adlai Stevenson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (Selma Lagerlöf)

Den skånske pågen Nils Holgersson är en mycket elak pojke - framför allt mot djur. En söndag då han vägrar följa med till gudstjänsten med sina föräldrar, råkar han på en tomte som förvandlar Nils Holgersson till en pyssling. Till råga på allt försöker familjens vita tamgås Mårten flyga i väg med en flock vildgäss som passerar. Det försöker Nils Holgersson sätta stopp för genom att gripa tag i Mårten. Eftersom han inte lyckas få stopp på den vite tamgåsen, följer han med på gässens resa genom Sverige för att vaka över Mårten gåskarl.

Selma Lagerlöf fick i uppdrag att skriva en geografibok för skolbarn, vilket resulterade i "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige". Det är nästan fy och skam att jag inte har läst boken förrän nu, men bättre sent än aldrig. Inte sant? Till mitt försvar kan jag tala om att jag har sett filmatiseringen från 1962 (till skillnad från vad länken antyder var det ingen tecknad film utan en "verklig").


Jag fick tips om att läsa utgåvan från 1950-talet, men tyvärr blev det inte det den här gången. Däremot lyckades jag låna mina föräldrars exemplar från 1980-talet. Egentligen borde man läsa allra första utgåvan från 1906 för att verkligen få Lagerlöfs egna ord.

Lagerlöf är grundlig och målande i sina beskrivningar, men hon lyckas ändå hålla sig inom gränsen för lagom beskrivande. Något som är rätt svårt. Hon bjuder ständigt på sägner om hur Sveriges olika delar uppstod och hur landet blev som det blev. Men inte nog med det, hon förmår även att knyta dessa sägner till Holgerssons berättelse. Särskilt trevligt tyckte jag att det var att läsa om Skåne, Karlskrona, Strängnäs, Mariefred, Örebro och Dalarna - ställen som jag själv har besökt.

"Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" är en bok som alla i vårt land skulle ha läst. Dels för att det är en klassiker, dels för att man får en annan syn på saker och ting.


Dagens citat:

"Att resa betyder att nå ett mål. Att vandra betyder att vara på väg."
(Theodor Heuss)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie