Daisypath Anniversary tickers

Trollknuten (Åke Lundgren)

"Det samiska folkets öde under den svenska stormaktstiden

Kronan och korsets skuggor hade fallit tunga över Nordanlandet. ”De lapparnas konung” kallade sig svenskarnas regent nu. För äran att vara svenska undersåtar fick fjällfolket årligen avstå en dryg del av sin enda rikedom: renhjordarna. Det såg kungens fogdar till. Den som tredskades straffades hårt. Kristnas skulle lapparna också! Bort skulle det avskyvärda oskicket att tillbe stenar och stubbar!

Omskolningen började naturligtvis med de unga. Erik Sjulsson är en av ett tiotal pojkar som 1606 ska föras till Uppsala för att lära sig läsa och omvändas till den rätta läran. Han rymmer, flyr tillbaka till sitt eget land. Och till sin gamla tro.

Med Erik i förgrunden, medan hans liv vrider sig över mannaålderns hopp och trots mot ålderdomens ensamhet och vemodsdrömmar, slås här upp ett brett panorama över det samiska folkets öden under den period som historieböckerna kallar stormaktstiden. En dov vrede dunkar som en trolltrumma genom denna strama och kraftfulla berättelse om hur en liten kultur med våld införlivas i en stor. Trollknuten är den andra delen i Åke Lundgrens trilogi om Nordanlandet, övriga delar är Gudaberget och Järtecknet."
 
 
Trollknuten är Åke Lundgrens andra bok i en trilogi om Nordanlandet, vilket jag fick veta först efter att jag hade börjat läsa boken (det fanns nämligen ingen baksidestext på mitt exemplar). Fast just det spelade ingen roll för mig, i och med att jag inte tyckte att det märktes. För mig fungerade Trollknuten som en självständig berättelse.
 
Jag hade ingen aning om att samerna behandlades så illa som de faktiskt blev behandlade i Trollknuten, så den historiebeskrivningen tyckte jag var bokens styrka. Däremot tyckte jag att den brast i personporträtteringen. Jag kände inte att man fick lära känna karaktärerna riktigt på djupet och att varje avsnitt gick lite för fort. Jag fick känslan av att Åke Lundgren försökte få med så mycket som möjligt, istället för att utveckla det han redan hade. Fast som en form av historieskildring var den okej.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Vi trasslar till det för oss och gör det ena misstaget efter det andra därför att vi inte ger oss tid att lyssna till Överjagets röst – intuitionen."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Spökhistorier från Gotland (Bert Lehrberg)

"Gotland är inte bara solens och rosornas ö, utan även spökenas. Kryp upp i soffan, svep filten tätt om dig och njut av sju spännande spökhistorier med anknytning till norra Gotland. Möt hästskjutsen på spökvägen i Kullshage. Sörj Carinas tragiska öde, när hon tog den förbjudna genvägen över kyrkogården. Följ med på ett räfflande nattligt äventyr i ett gammal stenbrott. Förundras över vad som finns gömt i gravröset vid Bäsinge Byse. Följ ett ungt pars vedermödor i ett spökhus. Rys åt ett möte med lyktgubbar på Träskmyr. Tag slutligen plats på spöktåget mot Göteborg.
Angenäm läsning!"
 
 
 
Själva titeln Spökhistorier från Gotland gjorde att jag vid läsningens början hade ganska höga förväntningar på boken och dess innehåll. Kanske hade jag äntligen hittat spökhistorier som kunde skrämma mig? De senaste åren har jag nämligen enbart blivit besviken på så kallade skräckhistorier. Tyvärr blev jag besviken även på Spökhistorier från Gotland.
 
I förordet påstår Bert Lehrberg att vissa berättelser i boken är självupplevda, medan somliga har upplevts av andra som berättat om sina upplevelser för honom. Tyvärr har jag svårt att tro på det, då de allra flesta känns som om de är uppenbart uppdiktade. Det känns som om han har försökt för mycket när han har velat få ihop spökhistorier. De övernaturliga elementen tar för stor plats. Dessutom var en av historierna uppenbart en variant av en ganska känd spökhistoria som gärna berättas i juletid.
 
Förutom att det saknas bokstäver här och där och bortsett från vissa meningsuppbyggnader, är språket helt okej - även om det inte är särskilt fängslande. Är du på jakt efter något skrämmande, är det här fel bok.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Jag tänker aldrig på morgondagen. Den kommer tids nog."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En vacker dag lämnar jag honom (Maria Blomqvist)

Uppläsare: Maria Lyckow
 
"Det här är min berättelse om hur det var att leva i en kraftfull, livsfarlig passion där kasten mellan kärlek, åtrå och hopp och djup förtvivlan gjorde att jag tappade greppet om mig själv. Men även om mina barn. Den man som från första stund gick rakt in i mitt sinne, krävde full uppmärksamhet och aldrig lämnade mig i fred blev en del av mitt liv. Under en alltför lång tid. Det onormala blev normalt.

Det här är också berättelsen om att jag till slut insåg att jag höll på att bli som han. Då fanns bara en väg ut och det var bort. Bort från honom. En dag kom polisen och hämtade honom efter min första, och enda, anmälan. Det var då mitt riktiga liv började. Men det var också då mina vänner vände mig ryggen. Hon ljuger! En sådan trevlig karl kan inte ha gjort det hon säger.

Boken "En vacker dag" beskriver "50 nyanser av honom" fast på riktigt, en mix av passion, våld, sex och kärlek i en livsfarlig blandning och ett liv som snurrade på, där kasten mellan passion och våld var som att leva i ett nät av motstridiga känslor. Den utgår från dagboksanteckningar och polisförhör, och innehåller även en studiedel och en faktadel."
 
 
 
 
 
Våld och kränkningar i relationer är aldrig bra eller ens okej att acceptera. Maria Blomqvists En vacker dag lämnar jag honom fick det att krypa i kroppen på mig, samtidigt som jag blev arg på "Erik". Man måste nog vara riktigt sjuk för att kunna behandla någon annan människa på det sättet. Och Marias "vänner"! Att de hade mage att vända på det hela och istället skuldbelägga Maria.
 
Att Maria stannade kvar så pass länge som hon gjorde, kan jag ha viss förståelse för. Jag tycker bara synd om Maria för att hon inte förmådde sig att lämna "Erik" tidigare än vad hon gjorde.
 
Med den här boken lyckas Maria Blomqvist beröra och definitivt få en själv att fundera. Jag tycker att det är mycket modigt av henne att lämna ut sig själv på det här sättet och förhoppningsvis kan andra som befinner sig i liknande situationer, bli hjälpta av att läsa En vacker dag lämnar jag honom.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Nextory.


Dagens citat:

"Det handlar inte om hur mycket vi ger, utan hur mycket kärlek vi lägger i givandet."
(Moder Teresa)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ekot av ett skott (Alf Henriksson)

"Mordet på Gustav III förändrade många människors liv. De sammansvurnas antal hade varit stort; den nya regimen lät snarast möjligt avbryta polisutredningen varigenom de flesta undgick efterräkningar, men de som redan hade erkänt sig skyldiga drabbades av dödsdomar som dock gick i verkställighet endast i ett fall. De övriga förvandlades till landsförvisning.
 
Några av de dömda och deras anhöriga gick märkvärdiga öden till mötes. Detsamma kan sägas om dem som hade stått den döde konungen nära och även om dem som tog makten efter honom."
 
 
Eftersom jag nuförtiden sällan läser några baksidestexter innan jag börjar läsa böckerna som ligger hemma i hyllan, hade jag inga egentliga förväntningar på Alf Henrikssons Ekot av ett skott. Ganska snart förstod jag att boken skulle handla om mordet på den dåvarande kungen Gustav III (som blev skjuten på en maskeradbal på operan i Stockholm 1792). Jag som gillar historiska berättelser blev tämligen förtjust och satte genast igång att läsa.
 
Ungefär halvvägs blev jag tvungen att avbryta läsningen och ge upp. Förvisso är detta en intressant berättelse, men Ekot av ett skott är ingen skönlitterär berättelse som återger en händelse som ägt rum. Jag skulle snarare vilja kategorisera den som facklitteratur, som till en början redogör lite kort om själva dådet och därefter mer utförligt redogör för gripandena samt vad som händer med de som gripits. Nästan hela boken utgörs av långa utdrag från skrifter från denna tid - skriftliga redogörelser/brev från de gripna samt domstolsdokument - vilket gör att det blir väldigt tungläst, i och med att Alf Henriksson valt att återge texterna exakt så som de skrevs från början. Han har med andra ord behållit både uttryckssätt och stavning.
 
Ekot av ett skott passade därför inte mig, trots att jag är historieintresserad.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Skall äcklet över tomheten vara det enda av liv med vilket Du fyller tomheten?"
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Öppnas i händelse av min död (Liane Moriarty)

Uppläsare: Kerstin Andersson
 
"Tänk dig att din man har skrivit ett brev till dig, ett brev som bara får öppnas efter hans död. Föreställ dig också att brevet innehåller hans djupaste, mörkaste hemlighet. En hemlighet som kan förstöra inte bara det liv och den familj ni har byggt tillsammans, utan också andras. Tänk dig att du hittar det här brevet när din man fortfarande lever?

Cecilia Fitzspatrick är en framgångsrik affärskvinna, en mycket älskad fru och mamma och omtyckt av många. Hennes liv är välordnat och det är också hennes hem. Hennes äktenskap med John-Paul är lyckligt, de har tre döttrar och bor i Sydney, Australien. En dag när hon är uppe på vinden ramlar en kartong ner från en hylla där hennes man sparar gamla kvitton. Ur kartongen faller ett förslutet kuvert. Brevet är till Cecilia från John-Paul, men får öppnas endast då han är död. John-Paul är på tjänsteresa men när han ringer berättar Cecilia om brevet, han avfärdar det och ber henne slänga det utan att läsa. Men Cecilia blir inte lugnad utan ännu mer förbryllad. Varför fanns brevet på vinden, i en obetydlig kartong? Ska hon trots allt öppna brevet och läsa, eller? Plötsligt har hennes liv tagit en helt ny vändning på grund av ett brev från hennes man, ett brev som innehåller något hon aldrig skulle kunna föreställa sig ...

Internationella succéförfattaren Liane Moriarty har skrivit en gripande, tankeväckande roman. Hon berättar om ett äktenskapsdrama med också om flera personers livsdramer. Den brännande frågan är: Hur väl känner vi egentligen den vi lever med?"
 
 
 
 
 
Till en början blev jag förvirrad av alla namn och karaktärer som man fick följa i Öppnas i händelse av min död, men efter några kapitel fick jag till slut grepp om det och hade en hyfsad aning om vem var och en var.
 
Jag tyckte att Öppnas i händelse av min död var en småmysig berättelse, med inslag av viss spänning rörande ett tjugo år gammalt mord. Trots att Liane Moriarty har skrivit om ganska stora, sorgliga och allvarliga ämnen, lyckas hon lätta upp det en aning med sin humor. Jag blev arg på både den ena och den andra karaktären, men samtidigt kunde jag inte låta bli att fundera över hur jag själv skulle agerat eller reagerat. Det är omöjligt att veta med säkerhet, men det är nog inte säkert att jag hade "gjort det bättre själv". Vi är alla olika och behöver handskas med olika saker på vårt eget vis.
 
Jag har läst att en del läsare inte tyckt om bokens slut, men det gjorde faktiskt jag. Ett tag var jag orolig för att Öppnas i händelse av min död skulle få ett så där sockersött slut. Ett "och så levde de lyckliga i alla sina dagar". Jag är tacksam över att det inte blev så och jag tycker också att slutet blev en bra avrundning på berättelsen. Det kändes realistiskt, utan att bli för mycket.
 
Och så den viktigaste frågan: Hur skulle jag gjort om jag hittat ett brev som var adresserat till mig som älsklingen skrivit, men som jag inte skulle få öppna förrän älsklingen dött? Oj oj oj ... Att göra något sådant mot mig, skulle vara höjden av ondska. Jag är fruktansvärt nyfiken och skulle nog inte ha kunnat tänka på något annat. Åtminstone inte till att börja med. Fast, jag tror nog att jag skulle ha låtit brevet vara. Jag skulle ha försökt fokusera på annat. Det har jag lyckats med i andra sammanhang. Jag litar nämligen på att om älsklingen vill säga mig något superviktigt, skulle han göra det nu och inte efter sin död.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Nextory.


Dagens citat:

"Det är endast när vi återupplivar gårdagen genom att föra över den till idag som den sårar oss."
(Joel S. Goldsmith)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

#älskanoveller - 30 nyanser av saknad (Birgitta Backlund m.fl.)

"Saknad är en djupt rotad känsla inom oss människor. En känsla som ofta är närvarande även om det utåt sett inte alltid syns. Vi kan ha en stor släkt men umgås knappt med dem på grund av missbruk eller annan problematik. Vi kan leva i ett fantastiskt kärleksförhållande men längta efter barn. Eller ha en familj men sakna det sammanhang som en yrkeskarriär kan ge. Detta är inte alltid någonting vi gärna talar om.
 
Ordberoende förlag anordnade en novelltävling med temat SAKNAD. De vinnande bidragen finns representerade i denna antologi och åskådliggör känslans breda spektrum. Saknaden har många ansikten och kan visa på brist, förlust men också ett begär. Känslan kan vara bottenlös, överraskande, obotlig, förödande eller tillfällig.
 
Detta är tredje delen av #Älskanoveller, en novellantologi där etablerade och debuterande författare över hela Sverige skriver om saknad.
 
"Det är en variationsrik bok som tillsammans ger olika infallsvinklar på hur känslor och upplevelser av brist kan utvecklas och uppstå. Här finns exempelvis åldrandet, demens, dödens tomrum, otrohet, olyckshändelser, missbruk, orosmoment och längtan. Samtidigt gestaltas livsöden som med eftertänksamma drag ger andra perspektiv såsom vikten att finna sig själv, att ta vara på varandra med kärlek, omtänksamhet och närvaro medan tid är. En trevlig bok som berör på flera plan, med ett tema som gör att kärnan i livet blir synligt och som tillför progressiva läsupplevelser. Insprängda i boken finns dikter från Ewa Åkerlinds diktsamling Saknad: Dikter ur sorgen (2009)" skriver BTJ i sin recension."
 
 
 
 
I #älskanoveller - 30 nyanser av saknad medverkar endast kvinnliga novellister och jag är en av dessa. Novellerna som finns med i denna antologi gestaltar olika sorters saknad och nivån, vad gäller det språkliga och gestaltningen, är relativt hög. Dock finns det några noveller som dels inte riktigt passar för novellformatet, dels inte - såvitt jag kan se - gestaltar just saknad (i varje fall inte den typ av saknad som är saknad för mig).
 
När jag säger att vissa noveller inte passar för novellformatet, menar jag att dessa noveller hade mått bra av att förlängas. De hade nog kommit mer till sin rätt om de istället fått vara kortromaner, eftersom de i sina nuvarande längder blir alltför översiktliga. Det känns som att författarna endast skrapar på ytan, vilket är synd.
 
Några noveller som jag fastnade för och som jag tyckte var bra, var Karolina Larssons Spelet (som var så bra uppbyggd att man aldrig anade den oväntade vändningen i slutet), Carina Drättings Sommarbarn (som även den hade en ganska oväntad vändning i slutet, trots att jag en bit in i novellen började ana hur det hela låg till) och Linda Janssons I det dolda finns saknaden (som var väldigt spännande!).
 
Jag låter bli att kommentera min egen novell. Det får andra göra.
 
Som helhet var det en fin samling med en del tänkvärda berättelser.
 
Det här exemplaret har jag köpt, i egenskap av medverkande novellist.


Dagens citat:

"Omöjligt är en åsikt – inte fakta."
(Muhammad Ali)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vinteräpplen (Josefine Sundström)

Uppläsare: Viktoria Flodström
 
"I generationer har kvinnorna i Tovas släkt plågats av odugliga och ibland misshandlande män. Fattigdom, våld och sprit tillhör vardagen. På den lilla ön utanför Kaskö i Österbotten är havet ständigt närvarande, som en livgivande kraft men också som ett hinder mot omvärlden. Tova och de två barnen är på flykt i natten. En gång var hon lycklig och förälskad och livet låg framför henne. Men det dröjde inte länge förrän mannen visade en annan sida. Till slut förstod Tova att hon måste ge sig av om hon och barnen skulle överleva.

Hennes egen mamma Mari fick aldrig chansen till ett eget liv. Hon var inte något önskat barn, hon misslyckades i skolan och ansågs enfaldig. Hårt arbete i hushållet, ansåg man, var det enda hon dög till. När hon födde Tova utanför äktenskapet blev hon för all framtid fast i det kärlekslösa och påvra föräldrahemmet. Men hos Tova finns kraften att bryta upp från ett destruktivt liv. Med hjälp av en väninna går färden till Helsingfors. Mot Sverige. Mot framtiden. Vinteräpplen är en gripande roman med självbiografisk grund. Om tre kvinnors öden, om att bryta en ond cirkel och återfå makten över sitt eget liv."
 
 
 
 
Jag gillar hur Josefine Sundström varvar nutid med dåtid på det sätt hon gör i Vinteräpplen. Själva berättelsen är både gripande och spännande. Dels är det intressanta människoöden man som läsare får följa, dels är det intressant att få veta vad som lett till nutidsberättelsen. Denna bit är skickligt uppbyggd. Dock finns det vissa sidospår som för mig gärna hade fått strykas, då de inte tillför berättelsen något. Tyvärr tenderar dessa sidospår att bli för många, men eftersom berättelsen i övrigt är välskriven, hade jag överseende med detta.
 
Josefine Sundström är skicklig på att fånga läsaren. Jag ser fram emot att läsa mer av henne.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Hjärtan talar till hjärtan."
(Augustinus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skuggans spel (Lars Rambe)

Skuggans spel är en fortsättning på Spåren på bryggan. Det finns därför risk för spoliers i inlägget om man inte har läst den första boken.
 
 
"Mariefred en skimrande pärla vid Mälaren. Älskad av många, men inte av alla. Mitt i idyllen pågår ett spel i det fördolda, en skuggas spel. Den ökände yrkesförbrytaren Marcin Szalas rymmer under våldsamma omständigheter från Bondhagens anstalt. Det är bara början på den våg av våld som skall skaka Sörmland denna sommar.

När dramatiken inleds, laddar journalisten Fredrik Gransjö och kollegorna på Strengnäs Dagblad för Strängnäs Jazzfestival. Men snart inser Fredrik och hans lovande sommarvikarie Emilia att prioriteringarna måste göras om. Tillsammans börjar de leta efter ett mönster i skeendet. Gradvis skingras skuggorna och en oväntad gestalt träder fram."
 
 
 
 
Nästan med en gång fick Skuggans spel en särskild plats i mitt hjärta, eftersom en stor del av handlingen utspelar sig i lilla Åkers Styckebruk (där jag bodde med älsklingen från juni 2009 till januari 2012) och Åkers Bergslag. Det lilla brukssamhället ligger mig fortfarande varmt om hjärtat och det kändes därför extra kul att läsa den här boken. Miljöerna var mycket bekanta för mig. Dock reagerade jag på att Lars Rambe tycks ha placerat ett trafikljus i Åker. Under den tiden vi bodde där fanns inget trafikljus. Det närmaste fanns i Mariefred, om jag och älsklingen minns rätt. Sedan blev jag inte heller riktigt klok på hans beskrivning av färden genom samhället till Åkers Bergslag. Men det kan ha varit jag som varit lite ofokuserad just där, eller så tyckte Lars Rambe att det var kul att flytta på en och annan byggnad?
 
Nåväl, jag ska inte fastna vid oväsentligheter. Själva berättelsen var helt okej och spänningen var bra uppbyggd med en och annan oväntad twist. Dock fastnade jag inte alls för Skuggans spel och kände mig faktiskt uttråkad emellanåt. Fredrik Gransjö kändes enbart som en sorglig figur. Jag kunde inte alls känna någon sympati, utan jag var enbart irriterad på denne herre. I ärlighetens namn tyckte jag inte att varken Fredrik Gransjös eller de övriga journalisternas delar av berättelsen tillförde särskilt mycket. De råkade bara vara där med sina problem. Jag hoppas att de kan få vara mer delaktiga i berättelsen till nästa gång.
 
Jag får se om jag ger Fredrik Gransjö någon mer chans. Som det känns nu är jag inte alls särskilt sugen på att möta honom igen.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Förbanna inte mörkret utan för in ljuset."
(Joann Davis)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Mitt hjärta går på (Christoffer Holst)

Uppläsare: Magnus Schmitz
 
"Den 22-åriga konditorn Chavve är antagligen den ensammaste romantikern på hela Södermalm. Efter tre år i storstaden har han fortfarande inte lärt känna någon och varje kväll slutar i ensamhet med stora bakverk framför filmen Titanic. På andra sidan vattnet bor Pontus kvar i pojkrummet hos sin brokiga familj. Skådisdrömmarna har bleknat, tillsammans med allt det där andra som skulle bli framtiden, och har ersatts med hypokondri och tvångstankar.

När en dejtingapp kopplar samman killarna blir de snabbt en del av varandras liv, och Chavve verkar äntligen ha hittat det han sökt efter så länge. Men Pontus liv kraschar, och allt som blev så bra är plötsligt borta. Fast Chavve tänker inte ge upp så lätt. Och han har en plan.

Mitt hjärta går på är en romantisk komedi om ensamhet, förhoppningar och den totala maktlösheten i att vara kär. En rolig men rörande historia, berättad från två unga killars perspektiv, om hur viktigt det ibland kan vara att våga lite mer i livet. Att ge sig hän."
 
 
 
Jag hade bara skummat igenom beskrivningen av Christoffer Holsts Mitt hjärta går på och hade således inte alldeles klart för mig om vad det var jag skulle möta. Jag blev därför glatt överraskad när det visade sig att båda huvudkaraktärerna gillar Savage Garden (!) och att deras absoluta favoritlåt med denna grupp är en av dem som även jag är småförälskad i. Det kallar jag en mycket bra början! Och när jag äntligen förstod vad bokens titel innebar, kunde jag inte annat än att smälta.
 
Jag är fortfarande lite allergisk mot lyckliga slut och i det avseendet tycker jag att Christoffer Holst ändå lyckas väldigt bra. Mitt hjärta går på är en annorlunda kärleksberättelse som visar att livet inte är en dans på rosor. Jag tyckte att den här berättelsen var småmysig och rolig att lyssna på. Den var delvis tung, men inte alltför tung - vilket bara var bra!. Jag tycker att Christoffer Holst fick till en bra balans och att han skapade trovärdiga karaktärer. Jag ser fram emot att läsa mer av Christoffer Holst!
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Nextory.


Dagens citat:

"Du behöver inte vänta på att bli det du redan är."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Trollkarlen från Oz (L Frank Baum)

"En dag kommer en cyklon och lyfter huset där Dorothy bor. Huset landar i landet Oz där goda och onda häxor har makten och där den störste av alla är Trollkarlen i Smaragdstaden. För att kunna komma hem igen måste Dorothy ta sig till Trollkarlen - en lång och farofylld färd genom landet Oz. Hon får sällskap på vägen av Fågelskrämman som saknar hjärna, Plåtman som saknar hjärta och Lejonet som saknar mod. Följ de fyra vännerna på deras äventyrliga färd genom landet där allt kan hända - och händer!
 
En historia som har älskats av alla åldrar sedan den gavs ut år 1900."
 
 
 
 
I alla år har jag hört så mycket gott om Trollkarlen från Oz, men har aldrig riktigt förstått vad berättelsen går ut på. När jag var 14 år hade jag prao på Bellevuegårdsbiblioteket i Malmö och när de två veckorna var över, fick jag välja en bok som gåva. Då var jag inte sen med att välja just Trollkarlen från Oz, fast det är först nu som jag har haft möjlighet att läsa boken.
 
I förordet stod det att författaren var upprörd över alla blodiga och brutala sagor som fanns för barn och därför skrevs denne berättelse. Visst förekommer inte några direkta detaljer, men ändå tyckte jag att den här berättelsen var rätt brutal. Jag förfärades över att alla karaktärer tycktes godta denna brutalitet som självklar. Jag är inte säker på att jag skulle vilja förmedla denna syn till mina barn, om jag hade haft några.
 
Visst är Dorothy snäll och rar, men jag kan ändå inte låta bli att irritera mig ganska mycket på henne. Kanske berodde det på att jag bitvis glömde bort att hon enbart är ett barn.
 
Nej, det här var ingen berättelse för mig. Jag saknade djupare beskrivningar av saker och ting. I mina ögon kändes Trollkarlen från Oz mest platt. Det bästa med berättelsen var twisten med Trollkarlen, eftersom det var väldigt oväntat.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Dagen då kärlekens makt upphäver kärleken efter makt, då kommer världen att veta vad fred innebär."
(Mahatma Gandhi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Paradisoffer (Kristina Ohlsson)

Paradisoffer är den fjärde delen i serien om Fredrika Bergman och Alex Recht. Det kan med andra ord förekomma spoilers, ifall du inte läst de tidigare delarna i serien.
 
***
 
Uppläsare: Mirja Turestedt
 
"En fullsatt Boeing 747 lyfter från Stockholm och flyger mot New York. Kort efter start hittas ett hotbrev på en av flygplanets toaletter. Krav riktas mot både den svenska och amerikanska regeringen, om de inte infrias kommer planet att sprängas. Ett av kraven från kaparna är att regeringen ska ompröva sitt beslut att utvisa en man som Säpo bedömt vara en säkerhetsrisk. Regeringen ställs inför valet att rädda livet på de fyrahundra passagerare som hålls gisslan på tiotusen meters höjd eller att fullfölja utvisningen.

Kriminalkommissarie Alex Recht utreder kapningen av planet tillsammans med den färgstarka Eden Lundell på Säpos kontraterrorenhet.

Fredrika Bergman jobbar temporärt på justitiedepartementet och är inblandad i utvisningsärendet. Hon skickas tillbaka till polisen för att vara kontaktperson mellan regering och polis. Utredningsgruppen får snart klart för sig att planen bakom kapningen är långt mer ondskefull än de någonsin kunnat föreställa sig.

På andra sidan Atlanten inser de amerikanska utredarna att de står inför ett ohyggligt dilemma. Kravet som ställs på den amerikanska regeringen rör ett hemligt fängelse i Afghanistan som kallas Tennyson Cottage. Men vill man verkligen gå kaparna till mötes?

Timmarna går och Fredrika och Alex inser med växande fasa att de snart förlorat varje möjlighet att rädda planet och dess passagerare. Kampen mot klockan blir också en kamp mot de amerikanska myndigheternas skräck för nya terrorattentat. Och snart är bränslet i planet slut."
 
 
 
 
I Paradisoffer bjuder Kristina Ohlsson  på både spänning och en intressant (och för mig oväntad) twist i slutet. Den här gången har de involverade personerna enbart några timmar på sig innan katastrofen blir verklighet. Med andra ord är det högt tempo!
 
Som vanligt är Kristina Ohlsson duktig på att ge information om fallen i de tidigare böckerna, utan att man blir uttråkad om man redan har läst dem. Dock tycker jag att helhetsintrycket sänks en aning av alla de små sidospår och dialoger som egentligen inte för berättelsen framåt, utan mest känns som utfyllnad. Det medförde att jag mest kände mig uttråkad under lyssnandets gång. Men om man bortser från detta, tyckte jag som sagt att det var en helt okej bok att lyssna på. Att den inte heller var så förutsägbar som jag trodde, höjde omdömet lite. När jag trodde att jag hade listat ut hur allt låg till, insåg jag att det jag trodde var fel. Det är skickligt skrivet!
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Den som ger kärlek tar emot."
(Joann Davis)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nya förbindelser (Kate Coscarelli)

"Cake Halliday har allt. Hon är mycket vacker. Hennes förmögne man älskar henne högt. Den dag hon plötsligt och utan ett ord till någon lämnar sitt vackra hem i Los Angeles har hon bjudit till en större middag. Hon kommer inte att vara där, hon vill skapa förvirring. Men hon är noga med att lämna sitt hem i absolut perfekt ordning innan hon ger sig av. Hon har sina skäl, skäl som har sina rötter i en ofullbordad kärlekshistoria som aldrig släppt sitt grepp om henne. För att kunna genomföra sina planer måste hon byta identitet, och Cake Halliday blir Trish Delaney.
 
Skuggan av den hänsynslöse, maktfullkomlige och perverse fadern tvingar Vanessa Fallon att lämna Los Angeles. Hon måste frigöra sig från sina fruktansvärda minnen för att kunna börja om. Men först har hon ett uppdrag att utföra; hon måste till rätt man överlämna ett budskap. Budskapet är dödande om det kommer i fel händer och det har betydelse för Amerikas framtid. Vanessa Fallon blir Ann Fitzgerald och när hon och Trish Delaney möts i New York är det på senator Red O'Sheas kampanjhögkvarter. Där finns också Millie Burton, elegant, rik och vacker, och med ett passionerat intresse för presidentkampanjen. Men kanske mest för Red själv...
 
Den muntra, glittrande Manhattan med sin virvelvind av sociala, romantiska och politiska intriger bildar bakgrund  till denna roman om passion, pengar och makt."
 
 
 
 
Det tog ett tag för mig att komma in i Nya förbindelser och hålla isär vem av karaktärerna som var vem - jag hade nämligen inte läst baksidestexten innan jag började läsa boken. Fast efter ett tag lyckades jag hålla reda på saker och ting och då gick läsningen enklare. Som helhet var det en helt okej berättelse, även om jag kan tycka att den där hemligheten som man till slut får reda på i slutet var lite väl krystad. Dessutom kan jag tycka att Kate Coscarelli försökte lite för mycket när hon skulle skruva upp spänningen kring den här hemligheten. Jag hade nästan slutat vara nyfiken när hon väl klämde fram vad det handlade om. Om berättelsen hade putsats till lite, är jag övertygad om att det här hade kunnat vara en riktigt bra bok.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Löften och skorpor är till för att brytas."
(Jonathan Swift)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Mörkt motiv (Louise Penny)

Uppläsare: Tomas Bolme
 
"När Jane Neal hittas död i skogen, skjuten med en pil rakt genom hjärtat, blåser det en kall höstvind genom den lilla byn Three Pines. Vem har dödat den omtyckta gamla kvinnan, och varför? Och finns det en anledning till att Jane dödades under förberedelserna till den årliga konstutställningen?
 
Den rutinerade kommissarie Armand Gamache får uppdraget att lösa fallet i den idylliska byn på landsbygden utanför Montreal. Lokalbefolkningen är fullständigt övertygad om att det hela är en tragisk olycka, men snart är kommissarie Gamache och hans team lika säkra på att Jane Neal inte alls dog på grund av en oförsiktig bågskytt, utan för att någon ville röja henne ur vägen."
 
 
 
 
 
Jag har ganska delade känslor när det gäller Louise Pennys Mörkt motiv. Förvisso har den sina spännings- och överraskningsmoment, för när man väl tror att man vet vem som är den skyldige i berättelsen får man plötsligt andra ledtrådar som gör att man tvivlar på om man gissat rätt. Även hela den här grejen med tavlan måste jag erkänna är lite spännande. Fast tyvärr är Mörkt motiv på det stora hela ändå ganska tråkig och har alldeles för många sidospår som jag känner inte tillför själva berättelsen något. Dessutom skriver Louise Penny många gånger läsaren på näsan, vilket känns tråkigt. Man behöver inte förklara uppenbara saker. Det räcker att beskriva hur personerna känner eller reagera, för att läsaren ska förstå det. Jag blev tyvärr inte lockad av att läsa någon mer bok i den här serien.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Skillnaden mellan en framgångsrik person och andra är inte en brist på styrka, inte en brist på kunskap, utan snarare en brist på vilja."
(Vince Lombardi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Min bäste väns bröllop (Linda Sunshine)

"Julianne drabbas av panik när hennes bäste vän, Michael, berättar att han ska gifta sig. Känslorna svallar och Julianne inser sanningen: Hon älskar Michael.
 
Bröllopet måste ställas in! Julianne tänker inte låta en annan kvinna få Michael.
 
Hals över huvud reser Julianne till Chicago för att rädda Michael från att göra sitt livs misstag. Hon tänker ta till alla knep för att få honom att förstå att det är hon som är kvinnan i hans liv!
 
Och på bröllopsdagen gifter sig Michael. Men med vem?"
 
 
 
 
 
Jag minns inte hur gammal jag var när jag såg filmen första gången, men från den stunden blev det en av mina favoritfilmer (detta var innan jag började ogilla Julia Roberts). Med anledning av det hade jag höga förväntningar på Linda Sunshines Min bäste väns bröllop, eftersom boken är baserad på filmmanuset.
 
Och visst, att läsa Linda Sunshines bokversion blir som att se filmen igen, trots att det finns några mindre förändringar. Det är möjligt att det kanske inte är några förändringar egentligen, men det som jag ansåg var det var sådant som enligt mitt minne inte ägde rum i filmen. Men det var trots allt flera år sedan som jag såg filmen, så jag kan alltså minnas fel.
 
Med tanke på hur mycket jag tycker om filmen kan det med andra ord vara den som påverkar mitt omdme av boken, men jag tyckte i alla fall att boken var lättläst och humoristisk och om jag inte redan på förhand hade känt till slutet, hade berättelsen kunnat vara spännande. Det var även kul att få se berättelsen ur vissa andra karaktärers synvinkel, vilket man inte fick i filmen såvitt jag minns.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"När ett hjärta står i brand, flyger stundom gnistor ur munnen."
(Engelskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Änglavakter (Kristina Ohlsson)

Änglavakter är fortsättningen på Tusenskönor och därmed tredje delen om Fredrika Bergman och Alex Recht. Det kan med andra ord förekomma spoilers i inlägget.
 
***
 
Uppläsare: Mirja Turestedt
 
"En ung kvinna hittas styckad och begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen utanför Stockholm. Hon identifieras som Rebecca Trolle, en student som varit försvunnen i två år.

Medan Alex Recht och hans utredningsgrupp försöker förstå varför Rebecca gick ett så våldsamt öde till mötes, görs fler fynd på brottsplatsen. Den rymmer hemligheter som visar sig vara flera decennier gamla. Någon har vid upprepade tillfällen återvänt till skogen för att dölja sina offer för omvärlden.

På ett ålderdomshem sitter en stum barnboksförfattarinna. Om och om igen dyker hennes namn upp i polisutredningen kring morden i Midsommarkransen, men hon sluter sig i sin tystnad.

Spåren leder till den mörkaste av sanningar och obönhörligen dras både Fredrika Bergman och Peder Rydh in i historien kring graven och den döda studenten. Fredrika ställs inför ett svårt dilemma när hennes älskade Spencers namn dyker upp i utredningen. Är det verkligen möjligt att han är en del av gåtans lösning? Och vilken roll spelar egentligen den stumma författarinnan?

Med en stark undergångston närmar sig utredningsgruppen fallets upplösning och till sist kvarstår bara en fråga att besvara: Vems tur är det att läggas i graven då mördaren återigen beger sig till Midsommarkransen?"
 
 
 
 
 
Jag tror att Änglavakter är den bäst skrivna delen hittills i serien om Fredrika Bergman och Alex Recht. Språket har definitivt förbättrats och nu har man börjat komma in under skinnet på karaktärerna och lära känna dem. Jag hade lite svårt för Fredrika Bergman i första boken, men nu börjar jag nog tycka om henne.
 
Man blir inte skriven på näsan som läsare och det är ett stort plus! Kristina Ohlsson har blivit bättre på att gestalta berättelsen. Ett annat plus är att hon på ett smidigt sätt lyckas förklara saker från de andra två böckerna som man kan behöva veta för att hänga med ordentligt i berättelsen. Jag tror därför att man skulle kunna hoppa in när som helst i den här serien utan att känna sig så förvirrad att man inte kan ta till sig det hon skriver, för det är annars en risk man tar om man inte läser serier från början. Jag gjorde ju det misstaget med serien om Kurt Wallander. Jag började med Innan frosten (som då var den senaste) och därefter hoppade jag hej vilt mellan de andra delarna. Men trots att Kristina Ohlsson förklarar dessa saker, tycker jag inte att det känns som någon onödig upprepning. Visst, jag hade klarat mig utan det eftersom jag fortfarande har det i färskt minne, men hon lyckas baka in det så smidigt att man knappt märker det. Bra gjort!
 
Själva intrigen är ganska invecklad och det är först i slutet som man någorlunda får en förklaring till hur allt hänger ihop och trots att jag egentligen vill tycka att berättelsen är lite väl otrolig och en aning orealistisk, kan jag inte annat än att köpa det med hull och hår - så pass bra lyckas Kristina Ohlsson övertyga mig! Under lyssnandets gång hade jag svårt för att lägga ifrån mig Änglavakter. Jag blev fångad redan från början och sedan lyckades Kristina Ohlsson hålla kvar mig ända fram till slutet. Det var till och med nästan så att jag blev förvånad när berättelsen slutligen tog slut.
 
Jag ser fram emot nästa del i serien!
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Om du hämtar fram det som finns inom dig, kommer det du hämtar fram att rädda dig."
(Elaine Pagels)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bilden av Phoebe (Kim Edwards)

"En vinternatt 1964 tvingar en snöstorm doktor David Henry att förlösa sin hustru, som föder tvillingar. Det första barnet, Paul, är en frisk pojke, men David ser genast att det andra barnet, Phoebe, har Downs syndrom.

David är en man med ett förflutet. Han har vuxit upp i skuggan av en hjärtsjuk syster, som dog vid tolv års ålder, och sorgen har tyngt honom hela hans liv. Nu fattar han ett snabbt beslut som kommer att förfölja familjen för alltid. För att skona sin fru Norah från ett liv i sorg över ett handikappat barn, ber han sköterskan Caroline att sätta barnet på en institution. Till Norah säger han att flickan var dödfödd. Men Caroline klarar inte av att lämna bort barnet, utan ger sig av för att uppfostra flickan som sin egen dotter.

Tiden går och Norah och David blir alltmer som främlingar för varandra. Norah skaffar ett jobb som blir till en uppslukande karriär, och David, plågad av sin hemlighet,söker tröst och mening i sitt liv genom de bilder han tar med sin kamera. Påverkad av föräldrarnas kyliga relation och sin egen längtan efter sin syster går Paul helt in i sig själv.

När David oväntat dör i en hjärtattack avslöjas hans fruktansvärda hemlighet vilket får förödande konsekvenser för familjen."
 
 
 
 
Bilden av Phoebe är på samma gång en gripande och en upprörande berättelse. Jag kan inte för mitt liv föreställa mig hur det skulle vara att tvingas uppleva det som karaktärerna i boken gör. Emellanåt blir jag arg på både David och Nora, även om jag till viss del kan förstå vissa av deras handlingar och tankar/känslor.
 
Kim Edwards skriver vackert, gripande och trovärdigt. Jag fastnade tidigt för berättelsen och var fast ända till den sista punkten. Jag uppskattar att hon inte skriver läsaren på näsan, utan att hon faktiskt gestaltar istället för att berätta (exempelvis beskriver hur någon känner när denne är arg istället för att skriva att personen är arg). Vad jag däremot har svårt för är all satsradning som förekommer i boken, fast det kan ha mer att göra med översättningen. Kanske hade hon skrivit annorlunda om hon varit svensk och skrivit på svenska.
 
Det är beundransvärt av Kim Edwards att ta upp frågan om mentala handikapp, för trots att vi har kommit långt i dagens samhälle existerar det fortfarande fördomar mot den här typen av personer. Jag själv har alltid haft svårt att förstå detta. Oavsett om vi har mentala handikapp eller ej är vi alla människor. Varför ska någon behandlas annorlunda?
 
Boken avslutas med frågor som Kim Edwards besvarar samt några diskussionsfrågor att själv fundera kring. Dessa två "kapitel" tycker jag är värda att läsas, även dem.
 
Det här exemplaret har jag köpt.


Dagens citat:

"Den som förstår blir förstådd."
(Joann Davis)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Är det någon där? (Marian Keyes)

Uppläsare: Rachel Mohlin
 
"Vattenmelonen hade sin Claire, i En oväntad semester handlade det om Rachel och i Änglar hette hon Maggie - alla tre är systrar i familjen Walsh. Nu drar det ihop sig igen. I romanen Är det någon där? får vi möta den förut så vilda och "galna" Anna, den fjärde systern, som skärpt sig och skaffat sig drömjobbet på sminkföretaget Candy Girrrl (med obegränsad tillgång på gratisprover) - och gift sig med drömprinsen, Aidan. Vi får förstås också veta hur det har gått för de tre andra systrarna sedan sist.

Världens bästa jobb och världens bästa man - hur kunde det ändå gå så snett?! Men det gjorde det.

Nedbruten och omskakad ligger hon på soffan hemma hos mor och far i Dublin. Hon är ett vrak i allas ögon men har bara en sak i huvudet: hon måste tillbaka till NewYork! New York betyder allt: hennes lägenhet, drömjobbet - och världens bästa man och make, Aidan. Men inget är sig längre likt i Annas liv...

Tillbaka på Manhattan - och ruta ett - är det inte bara de fysiska och själsliga ärren som gör återkomsten komplicerad utan också det faktum att Aidan verkar ha försvunnit.

Är det dags för Anna att gå vidare i ny relation - är det över huvud taget möjligt? Frågorna tornar upp sig, men en brokig skara av olycksbröder - och systrar - två födslar och ett helknäppt bröllop verkar för att få henne på rätt köl igen."
 
 
 
 
Jag har tidigare läst två av Marian Keyes böcker om familjen Walsh; Änglar (som handlade om Maggie) och Hemligheten på Mercy Close (som handlade om Helen). I Är det någon där? handlar det den här gången om Anna.
 
Boken är uppdelad i tre delar, där man i första delen sakta men säkert får veta vad som hänt. Den delen är bokens styrka och den del jag tyckte bäst om. För trots att Marian Keyes skriver på ett mycket underhållande sätt, kändes andra delen mest som en tråkig och väldigt lång transportsträcka. Den delen hade med fördel kunnat kortas ned betydligt. Även om bokens tredje och sista del inte var lika spännande som den första, var den betydligt bättre än del två, även om den kanske var lite väl sockersöt mot slutet.
 
Är det någon där? är egentligen en mycket sorglig historia, men tack vare Marian Keyes ständiga humor blir den inte så mörk som den annars hade kunnat bli. Jag tycker om att Marian Keyes skildrar Annas känslor och reaktioner på ett realistiskt sätt. Jag gillar att karaktärerna inte alltid handlar "rätt" och så som man kanske förväntar sig att någon ska göra. Det gör att karaktärerna blir mer mänskliga.
 
Jag vågar inte säga mer eftersom det finns en risk för att jag avslöjar för mycket då, men Marian Keyes lyckades väcka en hel del känslor inom mig under lyssnandets gång och fick mig även att känna med Anna. Jag önskar att varken jag eller någon jag känner ska behöva uppleva det Anna tvingades göra.
 
Trots det tunga ämnet är detta en lättsam bok som inte kräver något särskilt av läsaren. En behaglig avkoppling helt enkelt.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Det är när vi ger, som vi får."
(Franciskus av Assisi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

14 år till salu (Caroline Engvall)

"Detta är den sanna historien om 14-åriga Tessan, som lever ett liv som de flesta välanpassade svenska tonåringar: hon bor i radhus i en mellansvensk stad, harmonisk med mamma, pappa, storasyster och lillebror. I skolan går det bra och stunderna i stallet är många och lyckliga.

Men någonting går snett, riktigt snett. Startskottet är en våldtäkt, och av alla oväntade är gärningsmannen den "hyggliga" killen i stallet. Tessan tiger, lider och självkänslan faller. När kompisen föreslår sexförsäljning via nätet för att tjäna litet snabba pengar, rycker hon på axlarna: varför inte? Värre kan det ju ändå inte bli, eller?

Jo, det kunde det. Och Tessan dras in i en ond cirkel av självförnedring, bekräftelsesökande och ytterligare prostitution. Snart får hon inte ens betalt av de män som regelbundet ringer och kräver att få utnyttja henne. Syrrans ex-kille är en av de värsta. Tessan byter gymnasium och flyr långt från hemstaden, men männen hittar henne. Ingen omkring henne märker vad som pågår. Finns det inget slut?"
 
 
 
 
14 år till salu - historien om Tessan - är en hemsk berättelse, som då och då berör mig djupt. Jag läste någon kommentar till boken där personen tyckte att Tessan fick skylla sig själv som själv tog kontakt med männen. Visst, hon gjorde det ett flertal gånger och jag som aldrig varit i den situationen kan nog heller aldrig riktigt förstå varför hon gjorde det. Men det man får ha i åtanke är just varför hon behövde männen och varför hon kände ett behov av att utsätta sig för det hon gjorde. Psykisk ohälsa är inte alltid logisk. Många gånger gör man saker eller fattar beslut som egentligen är helt uppåt väggarna. Därför anser inte jag att Tessan får skylla sig själv, men däremot borde samhället och de vuxna ha gjort mer.
 
Det är svårt att tänka sig att barnprostitution, så som i Tessans fall, förekommer i vårt trygga Sverige. Jag ryser och äcklas vid tanken på att det faktiskt gör det. Hur kan man utnyttja ett barn på det sättet - oavsett om barnet själv tar initiativ?! I mina ögon är det aldrig okej!
 
Tessans berättelse är viktig, fast språket i 14 år till salu är tyvärr inte det bästa. Det är för många satsradningar och för många korta meningar för att jag till fullo ska kunna ta till mig budskapet. För visso kan jag till viss del ana syftet - det är nog tänkt att vara Tessans berättelse och hennes sätt att uttrycka sig - men de delar som inte är kursiverade (Tessans egna ord var just kursiverade) hade nog mått bra av ytterligare en språklig genomgång.
 
I övrigt tycker jag att 14 år till salu är en berörande berättelse som alla borde läsa.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Tala sanning med kärlek och älska sanningen i var och en."
(James Gray)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tusenskönor (Kristina Ohlsson)

Tusenskönor är andra delen i serien om Fredrika Bergman och hennes kollegor. Den första delen i serien heter Askungar.
 
 
Uppläsare: Mirja Turestedt
 
"Ett äldre prästpar hittas skjutna i sin lägenhet vid Odenplan. Mannen verkar ha tagit livet av sin hustru och därefter sig själv. Ett avskedsbrev förklarar att han inte kunde fortsätta leva efter att hans dotter begått självmord.

Inlåst i en lägenhet väntar Ali på besked. Han har flytt från ett brinnande Irak och hoppas på en ny framtid i Sverige. Det enda hans välgörare kräver är en enkel byteshandel. Och att han tiger om deras uppgörelse.

I Bangkok håller en ung svensk kvinna på att bli avskuren från omvärlden. Någon monterar ner hennes liv, bit för bit. Efterlyst av thailändsk polis tar hon upp jakten på den som försöker ödelägga hennes tillvaro.

Fredrika Bergman och hennes kollegor i Alex Rechts utredningsgrupp tar sig an dubbelmordet vid Odenplan. De får snart klart för sig att de står inför någonting långt mer komplicerat än ett självmord som urartat. Vitt skilda händelser som även utspelar sig utanför Sveriges gränser tycks hänga samman utan att de förstår hur. Klockan går och de som vet tiger."
 
 
 
 
 
Förvisso är Tusenskönor en fortsättning på Askungar och antydningar om vad som hände i den första boken nämns några gånger, men jag tycker att det skulle kunna fungera att läsa Tusenskönor även om man inte har läst den första delen. Kristina Ohlsson lyckas på ett skickligt sätt att förklara vilka de olika karaktärerna är och lite av deras bakgrund utan att det blir tjatigt för de som redan läst första boken, men ger samtidigt tillräckligt med information för att de som inte gjort det ska förstå.
 
Dock tycker jag att handlingen i Tusenskönor är en aning spretig och förvirrande, trots att Kristina Ohlsson ändå lyckas få in både lite spänning och en del vändningar. När jag trodde att jag hade listat ut hur allt låg till, visade det sig att jag hade fel. Fast över lag tyckte jag att Kristina Ohlsson lagt ut lite för många trådar och när hon mot slutet försökte binda ihop dessa, tyckte åtminstone jag att förklaringen lät en smula långsökt.
 
Jag har fortfarande inte riktigt fattat tycke för någon av bokens karaktärer, men förhoppningsvis blir det ändring på det när jag har lyssnat på tredje delen i serien.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Mannen åtrår två ting: fara och lek. Kvinnan är hans farligaste leksak."
(Friedrich Nietzsche)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jävla John (Eva Dozzi)

Uppläsare: Eva Dozzi
 
"Året är 1963 och Beatles är på sitt första Sverigebesök. På hotellet arbetar Katja, som pluggar musik, extra som hotellstäderska. En kväll blir hon uppkallad på ett av rummen för att städa upp efter en av killarna i bandet. Där möter hon en stupfull John Lennon. Och det blir ett möte ingen av dem kan glömma, och som får konsekvenser för både John och Katja många år framåt."
 
 
 
Eva Dozzis Jävla John är en fantasifull och en ganska intressant vinkling av hur John Lennon hade kunnat vara. Jag måste dessvärre erkänna att jag inte känner till särskilt mycket av Beatles, även om jag har hört vissa låtar. Fast efter att ha lyssnat på den här boken, blev jag definitivt sugen på att läsa på om dem och leta upp deras låtar.
 
Berättelsen är indelad i tre delar. För mig var de två första delarna mest intressanta och de fick mig också att skratta till då och då. Även om jag förstår att den tredje delen var nödvändig, tyckte jag att boken tappade fart i den tredje delen och kändes lite smått utdragen. Jag var inte heller särskilt förtjust i att Eva Dozzi blandade svenska och engelska hej vilt i berättelsen. Med tanke på att medlemmarna i Beatles var engelsmän och att en stor del av berättelsen utspelar sig i England, känns det onödigt att hon skrev vissa ord/meningar på engelska, som för att förklara att de pratade på engelska. Det förstår man ändå. Väljer man att skriva en berättelse på svenska, tycker jag att den ska vara på svenska. Dock kunde jag gå med på att Eva Dozzi skrev ut när den där sjömannen som lotsade Katja och John ut i Stockholms skärgård, försökte prata engelska. Fast det var mest för humorns skull, med tanke på att han inte kunde tala särskilt bra engelska. Fast det är bara min egen åsikt.
 
Som helhet var Jävla John en intressant berättelse med viss mått av spänning, men tyvärr lyckades jag aldrig tycka om Katja. Jag tyckte synd om henne och blev ganska arg på henne emellanåt, men tyckte om henne gjorde jag aldrig. Hon var helt enkelt inte min typ.
 
Något annat som fick mig att fundera, är huruvida det verkligen är okej för Eva Dozzi att framställa John Lennon på det sätt hon gör. Visst var det roligt att läsa om en annan sida av honom än den som uppenbarligen förmedlats, men om man väljer att skriva om verkliga människor bör man vara väldigt försiktig.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Verkligheten är bara en illusion, om än en mycket långlivad sådan."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!