Jessicas grotta

Allra hemskaste syster (Lina Forss)

Kurt Leander äger ett klädföretag som finns runt om i världen. När han får cancer börjar han förbereda inför sin bortgång och ett steg är att samla sina döttrar och meddela att den som älskar honom mest (och visar det) ska få ta hans plats vid makten. En maktkamp mellan systrarna startas. En kamp som får dem att visa sina hemska sidor.

"Allra hemskaste syster" är inspirerad av Shakespeares "Kung Lear" och är den första i en serie av tre romaner, där samtliga är baserade på kända Shakespearedramer. De andra två böckerna i serien kommer bygga på "Othello" och "Hamlet".


Boken var rolig och faktiskt mer spännande än vad jag hade anat. Inte i stil med deckarspänning, men tillräckligt för att få mig att vilja läsa till slutet. Vid ett tillfälle beskriver Lina Forss en man som jobbar i säkerhetskontrollen på Bryssels flygplats och den beskrivningen av honom (vad han säger och hur han säger det) är på pricken likt en man som faktiskt jobbade där i säkerhetsspärren när min gymnasieklass var i Bryssel i trean. Det var en rolig igenkänning. Dock var jag inte så värst förtjust i de övriga karaktärerna i berättelsen. För mig kändes det som att de var på gränsen överdrivna och fick mig att flera gånger fundera om man faktiskt beter sig på det sättet som beskrivs. Boken fick mig att tänka på mitt och min systers eget förhållande till varandra. Fast det var ändå trots allt intressant att läsa om dessa människors olika beteenden och en del skulle mycket väl kunna vara sanna. Men oftast kändes det som sagt på gränsen till överdrift. Intressant var även att läsa om de olika relationerna. Kanske var det för att jag delvis kunde känna igen mig i falskheten som kan finnas i familjer.

Utöver att det fanns en och annan mening med konstig ordföljd och att det kryllade av irriterande satsradningar, tyckte jag att boken var helt okej. Jag önskar bara att Cornelia slutade vara så otrygg i sig själv - en otrygghet som ledde till att hon hela tiden valde fel killar att vara tillsammans med. Killar som hunsade henne. Ingen är värd sådant. Men det gäller att våga säga ifrån och stå på sig.


Dagens citat:

"En vacker kvinna är en kvinna som du lägger märke till. En charmerande kvinna är en kvinna som lägger märke till dig."
(Adlai Stevenson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (Selma Lagerlöf)

Den skånske pågen Nils Holgersson är en mycket elak pojke - framför allt mot djur. En söndag då han vägrar följa med till gudstjänsten med sina föräldrar, råkar han på en tomte som förvandlar Nils Holgersson till en pyssling. Till råga på allt försöker familjens vita tamgås Mårten flyga i väg med en flock vildgäss som passerar. Det försöker Nils Holgersson sätta stopp för genom att gripa tag i Mårten. Eftersom han inte lyckas få stopp på den vite tamgåsen, följer han med på gässens resa genom Sverige för att vaka över Mårten gåskarl.

Selma Lagerlöf fick i uppdrag att skriva en geografibok för skolbarn, vilket resulterade i "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige". Det är nästan fy och skam att jag inte har läst boken förrän nu, men bättre sent än aldrig. Inte sant? Till mitt försvar kan jag tala om att jag har sett filmatiseringen från 1962 (till skillnad från vad länken antyder var det ingen tecknad film utan en "verklig").


Jag fick tips om att läsa utgåvan från 1950-talet, men tyvärr blev det inte det den här gången. Däremot lyckades jag låna mina föräldrars exemplar från 1980-talet. Egentligen borde man läsa allra första utgåvan från 1906 för att verkligen få Lagerlöfs egna ord.

Lagerlöf är grundlig och målande i sina beskrivningar, men hon lyckas ändå hålla sig inom gränsen för lagom beskrivande. Något som är rätt svårt. Hon bjuder ständigt på sägner om hur Sveriges olika delar uppstod och hur landet blev som det blev. Men inte nog med det, hon förmår även att knyta dessa sägner till Holgerssons berättelse. Särskilt trevligt tyckte jag att det var att läsa om Skåne, Karlskrona, Strängnäs, Mariefred, Örebro och Dalarna - ställen som jag själv har besökt.

"Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" är en bok som alla i vårt land skulle ha läst. Dels för att det är en klassiker, dels för att man får en annan syn på saker och ting.


Dagens citat:

"Att resa betyder att nå ett mål. Att vandra betyder att vara på väg."
(Theodor Heuss)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Strindbergs stjärna (Jan Wallentin)

När dykaren Erik Hall dyker i ett gruvschakt i Dalarna gör han en fasansfull upptäckt - något som senare kommer kräva människoliv. Don Titelman från Lund blir inblandad i den här upptäckten. Mäktiga människor vill till varje pris komma åt det som hittats i schaktet och låter inte något - eller någon - komma i deras väg. Kosta vad det kostar vill.

Jag hade inga större förväntningar på "Strindbergs stjärna" när jag började läsa. Mina förväntningar byggdes snarare upp under läsandets gång. Jag blev imponerad av att Jan Wallentin så snart i boken lyckas fånga intresse. Dock tyckte jag att han emellanåt drog ut lite för länge på vissa scener med otroligt många detaljer. Man ska inte vara äckelmagad eller känslig om man ska läsa den här boken eftersom Wallentin ganska ingående beskriver några av tyskarnas experiment under andra världskriget. Eftersom jag är rätt känslig av mig tvingades jag att lägga undan boken en stund för att orka ta mig igenom det. Detaljrikhet kan vara till ens fördel, men man måste vara försiktig med hur detaljspäckat man skriver. Ibland blir det för mycket, vilket det blev här.


Något annat som inte föll mig i smaken var Wallentins förkärlek till utländska uttryck och meningar. Konstant slänger sig karaktärerna med jiddish, franska, tyska, italienska ... You name it. Och givetvis är Wallentin där för att översätta det direkt efter. Jag uppskattar att han åtminstone översätter (vissa uttryck missade han dock), men det blev bara ett irritationsmoment och en kaka-på-kaka-känsla. Roligt att han tycks vara så språkbegåvad. Fast det kändes som en onödig uppvisning. Klart att det kan funka med att exempelvis Don Titelman slänger sig med uttryck på jiddish (då han är jude), men själva den där översättningsbiten hade kanske kunnat lösas på ett smidigare sätt. Kanske kunde han haft en slags ordlista i slutet eller låtit andra karaktärer få hjälpa till i större utsträckning än vad han gjorde.

Jag var inte heller förtjust i slutet. Mer konkret var jag inte alls förtjust i de sista kapitlen. Det blev för övernaturligt för min del. Slutet kändes väldigt krystat - som om Wallentin kände sig tvingad att avsluta boken men inte riktigt visste hur han skulle göra. Jag hade varit fullkomligt nöjd om boken hade slutat efter kapitel 40 eller 41 (med viss omformulering naturligtvis).

Till Jan Wallentins fördel är att dialogerna kändes väldigt trovärdiga. Det uppskattar jag starkt, då jag själv vet att det är en svår balansgång att gå. Synd att andra delar av boken inte var det.


Dagens citat:

"You can't buy happiness, but you can buy books and that's kind of the same thing."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie