Björnstad (Fredrik Backman)

"Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?

Bara allt. Den betyder bara allt.

Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.

Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn.

Björnstad är Fredrik Backmans allvarligaste roman hittills. En berättelse om kärleken till en folkrörelse, men även om manlighet, identitet och längtan efter att få visa vem man verkligen är."
 
 
Eftersom jag började läsa Fredrik Backmans Björnstad lite sporadiskt (mest i samband med nattningarna av tösen och då bev det bara lite i taget) tog det ett litet tag för mig att komma in i berättelsen och få ordning på alla karaktärer som presenterades. När jag väl hade fått det, kunde jag inte sluta läsa.
 
Det skär och gör ont i mig när jag läser Fredrik Backmans träffsäkra beskrivningar och redogörelser över hur en stad kan älska en sport så mycket att människorna är beredda till att göra vad som helst för att tysta ett eventuellt hot mot denna sport. Och hur man lägger skulden på offret.
 
Det är något speciellt med Fredrik Backmans sätt att skriva. Trots att berättelsen senare kretsar kring en hemsk händelse, använder han en lugn och stillsam ton. Om du själv har läst boken, förstår du nog vad jag menar. Jag upplevde det som att han behåller samma lugna tempo boken igenom.
 
Fredrik Backman lyckas få ett djup i sina karaktärer och gör dem trovärdiga. Inget är vitt eller svart, vilket jag - som du nog vet vid det här laget - uppskattar mycket, eftersom ingen är fullständigt vit eller svart.
 
Jag ser mycket fram emot att läsa nästa del - Vi mot er.
 
Det här e-boksexemplaret har jag fått.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar (Johannes Anyuru)

"En vinterkväll kliver tre individer som svär trohet till den sönderfallande terrorstaten Daesh in i en bokhandel. En kontroversiell konstnärs framträdande avbryts av ett pistolskott, panik utbryter och samtliga i lokalen tas som gisslan. Men en av de tre angriparna, en ung kvinna som har som uppgift att filma våldet, bär på en hemlighet som kan ändra allt. Under attacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Allt är fel. Vi borde inte vara här. Vi borde sticka.

Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik. Hon har läst hans böcker och ger honom en bunt papper, där hon har skrivit ner en sällsam berättelse.

Hon menar att hon kommer från framtiden."
 
 
Johannes Anyurus roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar är väldigt tänkvärd och i allra högsta grad aktuell - med tanke på hur vårt samhälle har kommit att bli under de senaste åren.
 
Trots att jag ganska tidigt förstod vem flickan var, var boken läsvärd och sög tag i mig till sista punkten. Det var en skrämmande läsning, minst sagt.
 
 Det är inte omöjligt att vårt samhälle är på väg åt samma håll som det som beskrivs och kanske är det just det som gör det hela så skrämmande - att scenariot är realistiskt. Under läsningens gång gick mina tankar ständigt till nazi-Tyskland och de koncentrationsläger under andra världskriget som man har hört talas om. Bara det att nu utspelade det sig hela i Göteborg.
 
Tyvärr har jag svårt att sätta ord på exakt vad som är bra eller ge ett klassiskt bokomdöme. Det jag kan säga är att det är en viktig och mycket tänkvärd bok som ALLA bör läsa. Det är svårt att inte tycka om De kommer att drunkna i sina mödrars tårar.
 
Det ska bli spännande att se vad de andra i bokcirkeln tänker.
 
Det här exemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie

Endgame: Striden (James Frey)

Eftersom det här är den tredje och avslutande delen i Endgame-trilogin, finns det risk för spoilers i inlägget (ifall du inte har läst de andra två böckerna).
 
"Om bara några timmar avgörs mänslighetens öde. Några Spelare kämpar fortfarande för att vinna Spelet, andra ser fram emot världens undergång. Men en handfull Spelare har gått samman för att göra revolt mot Skaparna. Ett myteri mot själva ödet.
 
Det här är mänsklighetens sista krig. Det här är striden."
 
 
Det var med stor sorg som jag läste ut James Freys Endgame: Striden. Endgame-trilogin var på det stora hela en mycket spännande och intressant läsning.
 
Utan att avslöja för mycket, vill jag varna dig för att fästa dig vid någon särskild karaktär. Oftast brukar man kunna utgå ifrån att huvudkaraktären/-karaktärerna klarar sig igenom allt och lever ända till berättelsens slut. Kanske skrev James Frey på det sättet, men i så fall missförstod jag honom och fick därigenom mitt hjärta krossat.
 
Endgame: Striden är skriven med ett okomplicerat språk och har ett fantastiskt flyt. Jag gillar sättet som James Frey har byggt upp sina karaktärer på. Ingen är riktigt ond eller god och kämpar med sina moraliska problem, vilket gör att de känns äkta.
 
Jag vill definitivt läsa mer av James Frey!
 
Det här exemplaret har jag fått.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie