Daisypath Anniversary tickers

Harem (Soheir Khashoggi)

"Jenna tror att allt ska bli perfekt. Hennes make, prins Ali, är modern och välutbildad. Han är stilig, beundrad och respekterad. Men äktenskapet blir ett helvete. En tid efter bröllopet börjar Ali hata henne. Han misshandlar Jenna, och ingen vill hjälpa henne: en hustru är mannens egendom. Till sist tvingas hon fly för sitt liv.
 
***

Jennas minnen från äktenskapet med prins Ali är bittra och onda. Hennes make hatar henne. Nu har han henne i sitt våld och kommer att straffa henne. Enligt al-Remals lag straffas en förrymd hustru med döden ...

Jenna minns faderns harem. Lyxen, överflödet och instängdheten. Världen tillhörde männen och kvinnorna var deras ägodelar.

Hon minns när hennes far meddelade att han tänkte ta sig ännu en hustru, och hon minns moderns våldsamma och tragiska död.

Hon kommer ihåg sin väninna Laila, och det fasansfulla öde som drabbade henne. Laila blev bortgift vid 15 års ålder med en gammal man. Hon blev förälskad i en annan man och straffet var ohyggligt. Laila blev stenad till döds. Hennes enda brott var att älska fel man.

Jenna minns även sin bröllopsdag, då hon fortfarande trodde på evig kärlek och lycka. Ali var inte den hon hoppats, äktenskapet blev ett helvete och till sist såg hon ingen annan utväg än att fly med sin lille son. Hon visste att prins Ali tänkte mörda henne och att ingen skulle komma till hennes undsättning ...

Den dramatiska flykten lyckades, men Jenna har levt under antaget namn och med förändrat utseende sedan dess. Rädslan för att bli upptäckt och förd tillbaka till Ali har alltid funnits där. Nu har stunden hon fasat för kommit."
 
 
 
 
 
Jag ska erkänna att jag blev glatt överraskad när jag läste Soheir Khashoggis Harem, eftersom jag inte riktigt trodde att det här skulle vara en bok för mig. Tji fick jag, för Harem griper tag i en väldigt tidigt och spänningen håller i sig ända till slutet, även om jag kan tycka att slutet förvisso var en smula utdraget.
 
Tyvärr är jag för dåligt insatt i hur kvinnor som lever i Mellanöstern har det, även om jag till viss del har fått höra ett och annat - både genom tidigare vänner och media. Om det som beskrivs i Harem stämmer, blir jag ärligt talat mörkrädd. Kanske är det för att jag själv vuxit upp i det trygga Sverige som gör att jag har svårt att acceptera tanken på att behandla människor som ägodelar. Jag behandlar inte ens husdjur som ägodelar, trots att de enligt lag betraktas som just det.
 
Som helhet är Harem en välskriven bok som är spännande, men gör ont att läsa.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Äkta handling bestäms aldrig utifrån, utan uppstår fritt och spontant inifrån."
(Cyprian Smith)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Över en fika (Dag Öhrlund m.fl.)

"Över en fika kan mycket hända. Vi umgås, jobbar, pluggar, planerar event, filosoferar och löser världsproblem. I Ariton Förlags tredje novellantologi har vi samlat 32 vardagsbetraktelser där vanliga människor gestaltas med sina funderingar och handlingar kring livets utmaningar och glädjeämnen."
 
 
 
 
I Ariton Förlags novellantologi Över en fika, får man som läsare ta del av 32 olika vardagsbetraktelser som äger rum över en fika. I mina ögon varierar kvaliteten på de olika novellerna. Vissa novellers budskap förstår jag inte alls - det är inte tydligt för mig vad det är författaren vill förmedla, medan andra noveller berör mig djupare.
 
Över lag är de flesta noveller i antologin välskrivna, men dessvärre förstörs helheten lite av en lite för dålig korrektur. Jag har överseende med att det kan saknas ett litet ord eller en bokstav här och där, men att det har slarvats med styckeindelningen i nästan varenda berättelse får mig att sucka högt. Detta lägger jag inte novellisterna till last, utan ansvaret för den kollen bör ligga på förlaget. Detta slarv ger dessvärre antologin en smula oseriöst intryck.
 
Som helhet var det en helt okej novellantologi som passas att läsas när man är på språng eller - som i mitt fall - när man sitter och äter frukost.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Den som känner och det kända måste ofta erfara skillnadens och åtskillnadens konflikt för att finna föreningens och likhetens grund."
(Cyprian Smith)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bunkern (Hanna von Corswant)

"Påskhelgen närmar sig och Charlotta ser fram emot att åka ut och hjälpa till på den nu nedlagda minkfarmen. Det är en fin helg. Vädret är vackert och sysslorna rogivande på den gamla gården. De är trevliga, men kanske en aning udda - de äldre damerna som har farmen. De andra som jobbar där, Lisa och Tomas, är också vänliga om än lite avvaktande, men alla gör sitt, gården ska bli fin till sommarens scoutläger. Allt vore perfekt om det inte var för den där drömmen. Och lukten.
 
När så Lisa försvinner förändras allt. Vad är det för en farm Charlotta kommit till? Vad är det för skog? Vad händer i huset i gläntan? Charlotta och Tomas letar efter Lisa, men istället hittar de fram till bunkern ..."
 
 
 
 
 
När jag läste baksidestexten till Hanna von Corswants Bunkern, räknade jag med att få läsa en skräckberättelse. Även om starten var trög, tyckte jag ändå att berättelsen började lovande. Fast sedan blev den bara mer och mer förvirrande och slutade i princip i ingenting. I ärlighetens namn upplevde jag aldrig att berättelsen någonsin började på allvar. Och slutet var enbart förvirrande det med. Särskilt läskigt var det i alla fall inte.
 
Det är lite tråkigt, för i övrigt tyckte jag att Bunkern var lättläst, välskriven och att Hanna von Corswant lyckats bra med både miljöbeskrivningarna och karaktäruppbyggnaderna. För min del hade författaren dock gärna fått skippa flörtandet med det övernaturliga, men smaken är som baken.
 
Dessvärre blev alltså läsningen av Bunkern en besvikelse och lämnade mig som läsare endast förvirrad istället för skrämd, när sista punkten väl nåtts. Kanske ger jag Hanna von Corswant en ny chans i framtiden, fast det lär nog i så fall dröja.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Sanningen är att den största delen av livet kommer att utvecklas i enlighet med krafter långt utanför din kontroll, oavsett vad ditt sinne säger om det."
(Michael A. Singer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Heligt guld (David Gibbins)

"Den heligaste av skatter - den gyllene menoran i massivt guld, ett heligt sjuarmat lampställ och en symbol för judarnas tro, fördes ut ur Jerusalems tempel vid stadens fall.
 
Ett symboliskt krigsbyte som bars i triumf till Rom under kejsar Vespasianus och kom att representera Roms övermakt. När rikets centrum flyttade till Konstantinopel följde menoran med.
 
De sista korsfararna lyckades inte finna menoran när de plundrade staden 1204. Då var den redan försvunnen.
 
Än i denna dag vet ingen var den finns.
 
Jack Howard och hans medhjälpare har dock kommit menoran på spåren. I en engelsk katedral hittas en karta bakom en lönnvägg. Den uråldriga kartan blir en avgörande pusselbit i jakten på det heliga guldet - en jakt som tar Jack och hans besättning på en resa i vikingarnas spår, genom Grönlandsisen, över Atlanten och vidare söderut till resterna av toltekernas rike - och tillbaka igen.
 
Men de är inte ensamma i sin jakt på skatten. En grupp hänsynslösa nazister är också ute efter det heliga guldet - och inte bara för ekonomisk vinning utan lika mycket för symbolvärdets vikt i guld."
 
 
 
 
 
 
När jag läste baksidestexten i bokaffären, lät Heligt guld otroligt spännande och var anledningen till att jag köpte den. Och jag medger att inledningsvis hade den potential, men sedan gick det dessvärre bara utför för min del.
 
Utifrån baksidestexten uppfattade jag aldrig att det här skulle vara en fortsättning på någon tidigare bok som David Gibbins hade skrivit, men ju längre in i boken man kommer desto mer inser man att så är fallet. Det antyds och hänvisas till något som författaren tydligen tycker att läsaren bör känna till. Fast visst, detta hade jag kunnat ta om det hade varit det enda "problem" med berättelsen. Men tyvärr var det inte det.
 
Först och främst fanns det alldeles för många "historielektioner", vilket gjorde det svårt för mig att hålla kvar allt i minnet och intresset falnade efter hand. Jag gillar historia i vanliga fall, men inte när en författare matar på så som jag upplevde att David Gibbins gjorde i Heligt guld. Dessutom tyckte jag att det hela var väldigt rörigt, så jag kände mig mest förvirrad när berättelsen väl var slut och lämnades kvar med tanken/känslan "Vad var det egentligen jag läste?". Eftersom det var så rörigt, lyckades jag inte heller knyta an till någon karaktär och brydde mig inte särskilt mycket om vad som hände med dem. Det enda jag ville var att komma till slutet.
 
Något annat som jag också retade mig på, var att David Gibbins fick det att låta som att det enbart fanns vikingar i Norge (= att alla vikingar som fanns kom från Norge). Kanske var det en missuppfattning från min sida - jag hade trots allt svårt att koncentrera mig. Men oavsett vilket, kunde jag inte skaka av mig denna irritation.
 
Kanske hade berättelsen fungerat bättre om jag läst David Gibbins tidigare bok, eller så var jag helt enkelt inte på rätt humör för den här boken. Hur som helst var det ingen bok jag fastnade för och jag har inget intresse av att läsa några av författarens andra böcker.
 
Det här exemplaret har jag köpt.


Dagens citat:

"Det är vårt syfte och öde att föra in en ny dimension i den här världen genom att leva i medveten enhet med helheten och i medveten samklang med den universella intelligensen."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kärleken till ett barn (Betty Mahmoody och Arnold D. Dunchock)

"Kärleken till ett barn börjar där Inte utan min dotter slutade. Betty Mahmoody berättar vad som hände efter det att hon räddat sig till den amerikanska ambassaden i Ankara. Hon beskriver svårigheterna med att återanpassa sig i USA, den ständiga rädslan för Moodys hämnd samt sin förtvivlan över en lagstiftning som inte kan erbjuda henne och dottern ett ordentligt skydd.
 
Betty Mahmoodys erfarenheter delas av tusentals kvinnor. Hon beskriver några av de fall hon arbetat med och där hon kommit att stå de drabbade nära. Hon skildrar deras öden så detaljerat, dramatiskt och insiktsfullt som bara den kan som själv upplevt samma lidande.
 
Betty Mahmoodys andra bok är inte bara en uppskakande skildring av den ohyggliga tragedi som uppstår då ett barn kidnappas. Det är också en kärleksfull och viktig berättelse om barns utsatthet."
 
 
 
 
Kärleken till ett barn är alltså uppföljaren till Betty Mahmoodys första bok - Inte utan min dotter. Kärleken till ett barn tar vid där första boken slutar och man får ta del av Betty Mahmoodys kamp för bortrövade barn, en del av arbetet med filmen Inte utan min dotter samt hennes och dotterns anpassning till deras nya tillvaro.
 
Jag hade inte läst Inte utan min dotter innan jag gav mig i kast med uppföljaren, men det gjorde inget. Man får i Kärleken till ett barn en tillräckligt god uppfattning om hur situationen har sett ut. Däremot blev jag faktiskt ännu mer intresserad av att läsa Betty Mahmoodys första bok efter det här.
 
Då detta är en bok som skildrar en persons egna upplevelser, tycker jag att det blir svårt att bedöma den som om den var en skönlitterär bok. Jag tycker att det är starkt av henne att dela med sig av allt det här och hennes kamp för bortrövade barn är beundransvärd. Dock tycker jag att redogörelserna i boken är lite hoppiga och vissa alldeles för flyktiga. Vad jag menar är att det blir stundtals svårt att hänga med, eftersom hon hoppar fram och tillbaka mellan olika årtal. För min del hade det känts bättre om hon varit konsekvent och tagit allt i kronologisk ordning. Dessutom kände jag att vissa delar av boken gick alldeles för fort och bara var en skrapning på ytan. Jag hängde helt enkelt inte riktigt med alla gånger.
 
Som helhet tyckte jag att Kärleken till ett barn var en intressant läsning och det är ett viktigt ämne som Betty Mahmoody tar upp. Tyvärr är jag för dåligt insatt i hur situationen för bortrövade barn ser ut idag, men om det är lika vanligt som när boken skrevs, är det minst sagt skrämmande. Jag blir beklämd av att barn nyttjas som verktyg för föräldrarna i syfte att hämnas på eller såra den andre. Det är inte okej att använda barn på det sättet!
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"När du är närvarande i detta ögonblick, då bryter du kontinuiteten i din berättelse om det förflutna och framtiden. Då uppstår sann intelligens, och även kärlek."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Pojken som kallades Det (Dave Pelzer)

"När Dave Pelzer vid tolv år ålder omhändertogs av myndigheterna uppdagades en skakande historia. Sedan fyra års ålder hade han vanvårdats och systematiskt misshandlats av sin psykiskt sjuka mor.
 
Dave isolerades successivt från sin pappa och sina bröder. Han behandlades sämre än en hund och många gånger önskade han att han skulle få dö.
 
I dag är Dave vuxen. Med beundransvärt mod lyckas han inte bara överleva sin fasansfulla barndom utan också skapa sig ett tryggt och meningsfullt liv. Det här är hans egen berättelse - en upprörande men samtidigt förunderligt livsbejakande skildring. En djupt gripande och oförglömlig berättelse om ett barns mod och styrka att överleva mot alla odds."
 
 
 
 
 
 
Troligtvis är jag bland de sista som läser Dave Pelzers omtalade bok Pojken som kallades Det. Nu när den är utläst kan jag mycket väl förstå varför den blivit så omtalad - det är en fasansfull beskrivning av hur en mor behandlar sitt barn. När jag läste boken, gjorde det ont i mig och jag önskade att jag kunde göra något för denna stackars pojke. Varför reagerade ingen i vuxenvärlden?! Visst, de sociala myndigheterna försökte, men det kändes mest som ett halvdant försök och att de helst ville bli av med ärendet så snart de kunde. Varför gjorde inte hans pappa något? Han borde ha satt ned foten och sagt ifrån! Att det skulle dröja åtta år innan Dave äntligen fick hjälp är ofattbart och oförlåtligt. Fast å andra sidan, det var på sjuttiotalet och förhoppningsvis finns det mycket bättre rutiner för sådant idag än vad det gjorde då. Men ändå. Att en liten pojke skulle behöva utstå dessa hemskheter så länge utan att få någon hjälp, är vansinne. Trots att jag inte vill tänka på det, förekommer det säkert sådana här situationer än idag. Barn som måste utstå saker inga barn ska behöva uppleva.
 
Eftersom detta är en skildring av en verklig händelse, är jag inte så förtjust i att bedöma själva skrivsättet, men medger att Dave Pelzer skriver på ett sätt som genast griper tag i läsaren och får mig att känna så otroligt med den lilla pojken Dave. Det är mycket starkt av honom att så sakligt som han gör, kunna redogöra för sina upplevelser.
 
Jag rekommenderar alla att läsa Pojken som kallades Det - en bok som berör en på djupet. Fast var beredd på en del starka scener!
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Du undervisar bäst i vad du själv mest behöver lära."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den röde Buddha (Tore Zetterholm)

"När Dawa ser ut mot sin gränd Lhasa upptäcker han att huset är omringat av kinesiska soldater med skjutklara kpistar. Så börjar Tore Zetterholms roman om tibetanen Dawa Changba som har en engelsk far och en tibetansk mor.

Liksom sitt folk slits Dawa mellan ytterligheter: mellan den gamla religiösa livsstilen som gav mening åt ett hårt jordeliv men höll folket kvar i medeltid och misär, och den kinesiska kommunismen som byggde vägar och sjukhus men kunde ge föga tröst inför döden och sorgen.

I ett färgstarkt livsöde sammanfattar Tore Zetterholm det tibetanska dramat, som djupare sett handlar om oss alla, fastän det utspelas på en hög och sällsam scen. För hotas inte även vi av å ena sidan fanatismer och vidskepelse som vill fylla tomrummet efter döda religioner och åden andra av en skenande materialism som glömmer själens hunger? Drömmer inte även vi om den syntes som Dawa Changba tycker sig finna i de gamla tibetanska framställningarna av hur vishet paras med barmhärtighet?

Det har tagit författaren flera år att - ofta på plats i Tibet - samla stoff till sin roman. Den rymmer skakande skrönor om trollkunniga lamor och kinesiska vägbyggare. Men den är varken någon fantasifull reseberättelse eller någon politisk partsinlaga. Den är framför allt ett fascinerande diktverk, förlagt till en del av världen som för de flesta västerlänningar är totalt okänd. Den berättar på skön stram prosa om en evig dröm."
 
 
 
 
Tore Zetterholms Den röde Buddha utspelar sig främst i Tibet mellan 1925 - 1982. Under den här tidsperioden får vi följa tibetanen Dawa Changba/David Anderson - som har en tibetansk mor och en engelsk far.
 
Jag måste erkänna att jag knappt vet något om Tibet och ännu mindre om Kinas ockupation av landet. Det var därför en intressant och spännande läsning om Dawa Changbas liv. Tore Zetterholm fick mig att bland annat förfäras över kinesernas brutalitet, men dessvärre kände jag inget särskilt för Dawa Changba. Jag varken tyckte om eller tyckte illa om honom. Dock lyckades Tore Zetterholm bygga upp berättelsen och skriva på ett sätt som ändå höll mig kvar till sista sidan - även om jag tyckte att de sista sidorna var lite för flummiga för mig.
 
Som helhet tyckte jag att Den röde Buddha var en välskriven berättelse, som både var intressant och till viss del spännande i dess skildring av hur tibetanerna blev behandlade. Den fungerar utmärkt som ett lugnt tidsfördriv.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Den människa har kommit långt, som när hon är tillsammans med andra, mentalt kan stiga åt sidan för att lugnt och opartiskt betrakta alla inblandade, inklusive sig själv."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Från dödstankar till livsglädje (Malin Rosén)

"Precis som många andra trodde jag för några år sedan att bara den som var smal kunde vara snygg. Att få bort några kilo är ofta ett lättare mål att nå, än att träna upp insidan för att må bättre. Den som är osäker provar alla möjliga bantningsmetoder, som kan få allvarliga konsekvenser för en redan bräcklig person. Ibland till och med livshotande. Det är lätt att tro att självkänslan stärks, och att jag kommer att må bättre, om jag bara går ner i vikt. Det fungerar inte så.

Idag vaknar jag till varje ny dag och längtar efter det som dagen har att bjuda på. Tyvärr har det inte alltid varit så. För några år sedan ville jag bara avsluta det lidande som dagens prövningar slängde mot mig. Min låga självkänsla drev mig allt längre in i det mörka anorexiadjupet. Jag hade turen att träffa på Mia Törnblom som guidade mig till rätt väg och gav mig verktyg för att träna upp självkänslan. Den resa jag då påbörjade skulle helt förändra mitt liv.
 
Idag jobbar jag som kognitiv coach och hjälper människor som lider av ätstörningar. Under mitt tillfrisknande blev det allt tydligare för mig att det var mental hälsa som var mitt kall. Tack vare min lärare och numera samarbetspartner Gaya Pienitzka har jag fått djupare insikter om mentalt välbefinnande och tagit min personliga utveckling till nya höjder.
 
Ska man må bra - på riktigt, behöver man träna både den fysiska och psykiska hälsan. Följ med på min resa mot det bästa målet som finns - livsglädje. Jag har valt att kalla detta för mentafys."
 
 
 
 
Det var på bloggen Bodypalace som jag först fick höra talas om Malin Rosén och hennes bok Från dödstankar till livsglädje - där hon bland annat berättar om den ätstörning som hon råkade ut för. Eftersom jag på den tiden själv aktivt kämpade mot mina egna ätstörningsdemoner, ville jag gärna läsa boken.
 
I den första delen av boken berättar Malin Rosén om sin sjukdom och när hon sedan bestämde sig för att bli frisk. En del av detta kände jag igen mig i och fick magont av. Fast Malin Rosén fick mig också att börja fundera över orsaken till min egen ätstörning, då hon menade att för att kunna bli frisk måste man ta tag i grundproblemet. Annars kommer sjukdomen endast "sova" inom en. Jag har börjat inse att det sistnämnda är det som gällt för min del.
 
Men Från dödstankar till livsglädje är mycket mer än en berättelse om någons ätstörning! Mot slutet av boken skriver hon bland annat om positivt tänkande och vilken kraft och makt detta verktyg har. När jag läste detta, kändes det som en självklarhet. Varför tänker inte alla så? Malin Roséns klokheter fick mig att fundera över mitt eget liv och mina handlingar. Jag blev inspirerad att verkligen ta till mig det hon skrev och jobba med att bli mer positiv och känna mer livsglädje. Livet är för kort för att man ska behöva gå runt och må dåligt.
 
Som jag skrev tidigare handlar Från dödstankar till livsglädje om mycket mer än en flickas ätstörning. Man får verktyg till att kunna känna mer glädje i sitt liv. Mycket av det Malin Rosén skriver om, känns igen från Mia Törnblom - som har varit Malin Roséns inspirationskälla. Jag tycker därför att alla bör ta sig tid att läsa den här boken. Kanske kan man snappa upp något som kan göra livet bättre.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Just när livet är på väg att ebba ut, just då döden alldeles påtagligt står för dörren kan det hända att den efterlängtade upplysningen, som under så lång tid har gäckat alla förväntningar, äntligen sker och åtföljer händelseförloppet."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Föda utan rädsla (Susanna Heli)

"Allt fler kvinnor upplever en stark rädsla inför sin förlossning. Samtidigt är den svenska förlossningsvården säkrare än någonsin för både mor och barn.

Susanna Heli har arbetat med att ge födande kvinnor kraft och stöd under hundratals förlossningar. Här har hon valt ut sina fyra mest effektiva verktyg som hjälper dig att undvika stress och rädsla. Med andning, avspänning, rösten och tankens kraft leds du bort från rädsla och mot trygghet och kraft. Verktygen är enkla och kan användas under födandets alla skeden. De gör förlossningen till en stärkande och positiv upplevelse både för den födande kvinnan och för hennes partner.

Föda utan rädsla passar dig oavsett om du är förstföderska eller omföderska, om du väljer att ha bedövning eller föda helt utan smärtlindring, om du är mycket rädd eller bara vill vara förberedd."
 
 
 
 
Under mitt andra besök hos barnmorskan, pratade vi om mina rädslor inför förlossningen. Eller, snarare att jag var allmänt rädd och inte hade haft tid att fundera närmare på exakt vad det var som jag var rädd för. Då föreslog min barnmorska att jag kunde testa att läsa Susanna Helis bok Föda utan rädsla. Hon hade inte läst den själv, utan fått den rekommenderad av en av sina andra blivande mammor. Hon kunde därför enbart återge vad denna kvinna sagt om boken. Eftersom jag tänkte att det inte kunde skada att ge den ett försök, lånade jag den nästan genast på biblioteket.
 
Tack vare Föda utan rädsla har jag dels fått större förståelse för själva födandeprocessen, vilket innebär att jag känner mig mindre rädd och orolig inför förlossningen (dock ej helt orosfri), dels har jag förstått mer exakt vad det är som jag är rädd för.
 
Susanna Heli är väldigt pedagogisk i sin redogörelse och hennes tips på övningar känns väl värda att ge ett försök. Jag hoppas att jag med hjälp av dessa samt det jag läst i boken, kommer kunna lita på kroppens egen förmåga och få en så bra förlossning som möjligt.
 
Den här boken rekommenderar jag till alla som är gravida eller planerar/funderar på att skaffa barn. Framförallt om man känner sig orolig inför någon del av graviditeten eller förlossningen.
 
Det här exemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Det finns inget viktigare för sann tillväxt än att inse att du inte är sinnets röst – du är den som hör den."
(Michael A. Singer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Biten (Kelley Armstrong)

"Elena hatar sin styrka, sin vildhet, sin hunger - för mat, för sex, för att vara ute nattetid och för jakten. Hon vill vara en vanlig kvinna, och hon drömmer om att gifta sig, skaffa barn och leva ett stillsamt liv. Men begären växer ...
 
Hennes förtvivlade kamp för ett normalt liv krossas när hennes familj ringer och ber om hjälp. Hon vill inte besvara deras vädjan om att komma hem. Men till slut finns det ingen återvändo. Elena är tvungen att söka sig tillbaka, och hon finner sin familj söndertrasad av konflikter och hot.
 
Mötet med Clay - mannen hon en gång älskat passionerat och vildsint - är svårt, men familjen behöver hjälp. Deras livsföring är hotad och hon kan inte lämna dem. Även om hennes enda chans att bli en vanlig kvinna, med ett vanligt liv, försvinner."
 
 
 
 
Jag förväntade mig att Kelley Armstrongs Biten skulle vara en typisk vampyrberättelse, men ganska fort insåg jag hur fel jag hade. Istället för vampyrer, handlar Biten om något så ovanligt som varulvar. Åtminstone känns det ovanligt för mig och därför blev detta en trevlig överraskning.
 
Förvisso tyckte jag att berättelsen kändes en aning naiv och stereotypisk vissa stunder, men jag tycker ändå att Kelley Armstrong är duktig på att skapa spänning och att hålla fast läsaren genom hela berättelsen. Nu vet jag inte hur originalberättelsen är skriven, men den svenska översättningen var lättläst och smidig att läsa - vilket är en av bokens styrkor.
 
Jag uppfattade aldrig att man fick en grundlig genomgång av varje karaktär (vilket kan bero på att detta enbart var början på en serie - vilket jag fick veta när jag skrev det här inlägget), men ändå tyckte jag att man lärde känna dem. Åtminstone tillräckligt för att engagera sig och bli berörd. Detta känner jag att en del författare dessvärre misslyckas med. Att låta läsaren lära känna karaktärerna ordentligt - kanske till och med till den grad att läraren känner att denne blir en del av karaktären - är viktigt, men svårt. Därför tycker jag att Kelley Armstrong ska ha extra beröm för att hon faktiskt lyckades. Åtminstone gjorde hon det tillräckligt väl i mina ögon.
 
Biten gjorde mig sugen på att läsa fler varulvsberättelser. Kanske sätter jag tänderna (eller rättare sagt ögonen) i de andra delarna senare.
 
Det här exemplaret har jag fått.
 


Dagens citat:

"Värdera högt varje ögonblick som intuitionen gör sig påmind, och alldeles särskilt när den tar formen av en glimt av den högre verkligheten. Det är då som allt annat ska läggas åt sidan för att hålla upplevelsen kvar och förlänga den."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Endgame: Kallelsen (James Frey)

"Tolv ungdomar från tolv uråldriga släkten är kallade till slutstriden. Den släkt som vinner blir ensam kvar på jorden. Alla andra människor dör.

De flesta civilisationer har någon berättelse som handlar om att gudar eller varelser som besitter större krafter och kunskaper än människorna kommit ner till jorden från himlen. Nu är varelserna tillbaka för att kräva in det som människorna lovade dem.

Under tusentals år har familjer övat varje generation i hur de ska överleva och döda om de blir kallade som spelare i slutstriden. De som är mellan 13 år och 19 år och 364 dagar är ständigt beredda. Men ingen har blivit kallad. Förrän nu. Tolv meteoriter slår ner på jorden och tolv familjer skickar iväg ett barn till Xi'an i Kina där spelet börjar.
 
Sarah Alopay ska just hålla tal för avgångsklasserna i highschool. Hon tänker att det är 377,43625 dagar kvar till hennes 20-årsdag, då hon inte längre kan bli kallad till slutstriden. Då det riktiga livet kan börja.

Jago Tlaloc tänker att några av de andra spelarna kommer att vara starkare eller smartare än vad han är. Några kommer kanske till och med vara fulare. Men han vet att han kan döda dem alla.

Chiyoko Takeda är stum, liten och späd som en tolvåring trots att hon är nästan arton. Det tänker hon använda till sin fördel i spelet på samma sätt som den som är smart använder sin intelligens eller den hjärtlöse använder mord.

An Liu är en lysande hacker och sprängämnesexpert. Han tänker att det bästa är om så få deltagare som möjligt över huvud taget kommer fram till mötesplatsen i Xi'an.

Ingen av dem eller de andra åtta spelarna har superkrafter, men alla är noga förberedda. Det är dags för slutstriden om vem som ska överleva kampen om vår jord - spelet kan börja."
 
 
 
 
 
 
Till en början tyckte jag att det var svårt att hålla isär alla olika karaktärer - framförallt vem som kom varifrån. Fast efter att ha kommit en bit in i Endgame: Kallelsen, blev det lite lättare att hålla isär i vart fall namnen.
 
Egentligen händer det faktiskt inte särskilt mycket i Endgame: Kallelsen - som är den första delen i en trilogi - men ändå lyckas James Frey trollbinda mig och hålla kvar mig till sista punkten. Berättelsen är långt ifrån förutsägbar, vilket enbart talar till dess fördel. Jag gillade särskilt knorren på slutet! För mig var den riktigt oväntad.
 
Det finns vissa karaktärer som får mer plats än andra i boken och jag anar vem författaren vill att man ska "heja" på. Trots att man får lära känna dessa karaktärer relativt väl, vet jag inte riktigt vad jag själv tycker om dem. Kanske djupnar vår relation i nästa del.
 
Jag ser verkligen fram emot att få läsa del två i trilogin - Endgame: Spelet.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Jag är inte rädd för stormar, för jag har lärt mig att segla mitt skepp."
(Louisa May Alcott)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En väv av drömmar (Virginia Andrews)

"Annie, Heavens dotter, tvingas än en gång tillbaka till Farthinggale Manor, det gamla hus där hon flera år tidigare hölls inspärrad efter den fruktansvärda bilolyckan då hennes föräldrar omkom.
 
Nu är hon där för att hennes riktige far Troy skall begravas. I det förfallna huset hittar hon LEIGHS BOK, sin mormors dagbok.
 
I dagboken läser Annie om hur Leigh upplever pappans svek och om de hemskheter som hon utsätts för av sin styvfar. Leighs förtvivlan är oerhört stor och då inte heller hennes mamma visar någon som helst förståelse för sin unga dotter, rymmer hon. På vägen stöter hon ihop med Luke Casteel som arbetar vid en cirkus, och detta möte förändrar hennes liv på ett genomgripande sätt..."
 
 
 
 
När jag började läsa En väv av drömmar  trodde jag att det inte skulle vara en bok för mig. Ganska snabbt förstod jag att jag hade fel. Det här är en berättelse som berör mig på så många sätt! En väv av drömmar är spännande, trots att Virginia Andrews skriver på ett sätt som gör att man känner på sig att något ska hända och att man även kan gissa sig till vad det är som ska hända. Fast Virginia Andrews gör det på ett så pass skickligt sätt, att man knappt kan slita sig från berättelsen.
 
Av rädsla för att eventuellt avslöja för mycket, vill jag inte närmare gå in på handlingen. Däremot vill jag säga att de vuxnas egoism i boken gör mig förbannad och samtidigt får jag magont. Hur kan man bete sig på det här sättet? Hur kan man utsätta någon annan för detta?
 
Bokens inledning fick mig att fundera på om detta möjligtvis var en senare del i någon serie, vilket jag nu i skrivande stund också har kollat upp. Tydligen är detta del fem (och därmed den sista) i serien om Heaven. Att detta är sista delen i en serie stör faktiskt inte själva huvudberättelsen särskilt mycket. Det var enbart inledningen och avslutningen som fick mig att känna mig förvirrad.
 
Jag kommer definitivt försöka få tag på de övriga fyra delarna i serien och läsa även dem. Serien inleds tydligen med Flickan från himlen.
 
Det här exemplaret har jag köpt.


Dagens citat:

"Om du önskar finna sanningen, då måste ”du” försvinna."
(Papaji)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Svenska brott: Bodenfallet (Thomas Bodström & Lars Olof Lampers)

"I maj 2013 hittas en 20-årig flicka död och styckad i en skog utanför Boden. Hon har varit försvunnen i nästan tre veckor. En misstänkt gärningsman grips men förnekar all inblandning i hennes död. Polisutredningens uppgift blir att försöka få fram alla svar, men trots ett intensivt arbete återstår fortfarande en mängd stora frågetecken när rättegången ska börja: Vilken var egentligen dödsorsaken? Var mördades flickan? När skedde mordet och styckningen? Var fanns mordvapnet? Och var det egentligen ett mord? Trots detta döms en ung man för dådet i såväl tingsrätt som hovrätt. Men var det rätt person som dömdes eller handlar det om ett justitiemord? Och hur mycket av sanningen kom egentligen fram i domstolen?

I den här första boken i serien Svenska brott - med inträngande och förklarande beskrivningar av polisarbetet och rättsprocessen i kända svenska kriminalfall - följer vi ett fall som fortfarande är mycket omdiskuterat. Författarna ger i egenskap av brottmålsadvokat och erfaren journalist en initierad skildring av förundersökningen och rättegången och förklarar de olika aktörernas roller och agerande."
 
 
 
 
Jag minns vagt att det skrevs om det här fallet i tidningarna, men det var inget som jag fördjupade mig i eftersom det kändes så avlägset. Nästa gång jag kom i kontakt med fallet, var när jag förra sommaren/hösten lyssnade på Rättegångspodden. Då väcktes mitt intresse på ett helt annat sätt och när jag såg att Thomas Bodström skulle komma till bokmässan i Göteborg och prata om den här boken förra hösten, kändes det självklart att lyssna på honom - nu när jag också skulle dit!
 
Bodenfallet är en dokumenterande skildring av utredningen och vilka åtgärder som vidtogs, varvat med juridiska kommentarer och/eller förklaringar. Jag tyckte att det var en intressant läsning och blev ledsen när boken väl tog slut. Det är en relativt tunn bok och går därför rätt snabbt att läsa. Om de andra böckerna i den här serien är upplagda på samma sätt, kommer jag säkert tycka lika mycket om dem!
 
Något som dessutom lyfter Bodenfallet, är att författarna inte säger att det var så här det var eller ens att det verkligen var rätt person som dömdes för brottet. Det får var och en som läser boken själv bedöma. Författarna presenterar bara materialet och omständigheterna som domstolarna själva hade tillgång till.
 
Jag tycker definitivt att Bodenfallet är värd att läsas och ett bra komplement till boken är att lyssna på de avsnitt av Rättegångspodden som handlar om det här fallet. Du hittar avsnitten här; del 1, del 2 och del 3.
 
Det här exemplaret har jag köpt.


Dagens citat:

"När vi accepterar våra gränser kan vi passera dem."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Alla dessa hemligheter (Annika Estassy)

Uppläsare: Anne-Li Norberg
 
"Inte en enda tår fäller Louise Sörenstam, född Granström, när hon ser sin makes kista sänkas ner i Roslagens karga jord en oktobermorgon. Egentligen var det tulpanlökar hon hade tänkt få ner i jorden denna dag, men så blev det nu inte. Livet ville annorlunda.

Trettiofem års äktenskap är till ända och Louise vågar äntligen drömma om att börja om på nytt, återuppta sina konststudier och skapa sig ett eget liv. Hon har varit en mycket lojal och trogen hustru som levt för sina döttrar och översett med maken Konrads vidlyftiga leverne. Konrad var tyvärr en man med mycket rymligt samvete och det dröjer inte länge förrän Louise upptäcker att det enda hon ärvt efter sin make är en härva av skulder och ekonomiska oegentligheter.

När lokal- och kvällspressen får nys om Konrads affärer blir Louise dess villebråd och hon försöker komma undan den oönskade uppmärksamheten genom att fly till sin syster Carina i Sydfrankrike. Carina lämnade tidigt barndomens Roslagen för en framgångsrik modellkarriär i Paris och har numera dragit sig tillbaka till i den lilla medelhavsbyn Sainte Marie-sur-Mer. Systrarna Granström har inte hållit kontakten med varandra och deras återförening blir allt annat än hjärtlig. Den påtvingade samvaron gör att hemligheter, minnen och ouppklarade konflikter kommer upp till ytan.

Vistelsen i Sainte-Marie-sur-Mer ger Louise tid att rannsaka sitt liv med Konrad och sin relation till Carina. Varför har Carina alltid varit så avvisande emot henne och varför satte sig Louise inte in i sin makes affärer mer? Louise lär också känna den svenske frilansjournalisten Boy som ger henne all den uppmärksamhet hon längtar efter men aldrig tidigare fått av Konrad. Hon får allt svårare att stå emot Boys närmanden, men vad vill han henne egentligen?

När allt ställs på sin spets för Louise har hon att välja mellan hämnd eller förlåtelse."
 
 
 
 
Annika Estassys Alla dessa hemligheter är en småmysig feelgood som var både finurlig och humoristisk, fast tyvärr blev det inte mer än så. Till min besvikelse lyckades jag räkna ut flera hemligheter relativt fort och det förtog lite av läsupplevelsen för mig.
 
Något annat som förtog lite av läsupplevelsen var det stora irritationsmomenten huvudpersonen Louise Sörenstam utgjorde, i form av att hon i tid och otid tänkte högt - utan att själv vara medveten om att hon gjorde det. Det var de andra karaktärerna som fick påpeka detta för henne. Till en början var det lite småroligt och jag kan själv relatera till att man av misstag kan råka tänka en tanke högt, men då detta beteende eskalerade ju längre fram man kom i boken, började jag ifrågasätta om detta verkligen var särskilt realistiskt.
 
Alla dessa hemligheter funkar som avkoppling för stunden, men om man vill ha en berättelse som lämnar avtryck efter sig, bör man tyvärr välja en annan berättelse.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom BookBeat.


Dagens citat:

"Det är viktigt att behärska det svårgripbara, snabba sinnet, som flyger vart det vill; ett kuvat sinne bringar lycka."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Drömfångare (Stephen King)

"Det var en gång i staden Derry fyra pojkar som gjorde något otroligt modigt. Utan tvekan något bra, kanske till och med något fantastiskt. Något som förändrade dem på ett sätt som de aldrig riktigt skulle komma att förstå.

Tjugofem år senare har pojkarna blivit män med egna liv och egna problem. Men banden dem emellan består. Varje höst träffas de fyra i en stuga i Maine för att jaga. Men detta året kommer en främling till stugan. Han har gått vilse, är förvirrad och nära nog förfrusen och mumlar gång på gång något om ljus i skyn. Hans osammanhängande yrande visar sig vara oroväckande klarsynt. Innan de vet ordet av är männen inbegripna i en gastkramande kamp mot varelser från en annan värld. Deras enda chans att överleva finns förborgad i deras gemensamma förflutna och i drömfångaren."
 
 
 
 
För några år sedan såg jag och älsklingen filmen som är baserad på Stephen Kings Drömfångare. Dock mindes jag inget från filmen, bortsett från en enda scen - som även är med i boken. Det innebar att jag kunde läsa boken med fräscha ögon, så att säga.
 
Egentligen händer det inte särskilt mycket i boken, bortsett från mot slutet - det är då berättelsen får fart. Fast ändå var det något som höll mig kvar och fick mig att fortsätta att läsa - vilket är en av Stephen Kings styrkor. Han vet hur han ska hålla kvar läsaren.
 
Som helhet tyckte jag att det var en helt okej berättelse, även om jag inte var så förtjust i alla utsvävningar han gjorde eller när han började ge sig in på smått filosofiska tankebanor. För mig tillförde dessa inte berättelsen något. Jag tyckte också att epilogen var lite för utdragen.
 
Det är en intressant tanke som Stephen King tar upp (åtminstone är det så jag tolkar det) - hur vi människor skulle börja agera och bete oss mot varandra, för det fall jorden skulle utsättas för en utomjordisk invasion och/eller smitta. Om verkligheten skulle stämma överens med den bild som Stephen King målar upp, är det skrämmande - även om jag till viss del kan förstå varför de agerade som de gjorde.
 
Det här exemplaret har jag köpt.


Dagens citat:

"Mitt hem är i mitt hjärta, det flyttar med mig."
(Nils-Aslak Valkeapää)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det du inte minns (Harriet Lane)

Uppläsare: Gunilla Leining
 
"När Ninas och Emmas vägar av en slump korsas uppstår en trevande vänskap som för alla utomstående ter sig obegriplig. Emma är hemmafru med en tvåårig son och ännu ett barn på väg, har gett upp sin spännande karriär inom tv och känner sig nedstämd, låst och ensam.

När Nina, den begåvade konstnären, sval, sofistikerad och välbeställd, sträcker ut en hand är det som en livboj för en drunknande. Emma är tagen av Nina, överväldigad och tacksam över hennes intresse. Det dröjer inte länge innan hon betraktar Nina som en god vän.

Men vad Emma inte minns är att de en gång för länge sedan kände varandra. Nina har däremot inte glömt."
 
 
 
 
Kanske är det bara jag, men jag kände mig rätt besviken på Harriet Lanes Det du inte minns. Av baksidestexten fick jag uppfattningen att det Emma inte mindes var något stort. Denna förväntan stegrades av att Harriet Lane drog ut på svaret. Det är först någonstans mot slutet av boken som man får veta vad det är Emma inte minns och det avslöjandet lämnade mig enbart med en känsla av "Jaha? Var det inte mer?!" Svaret är så löjligt att jag inte tycker att det är värt att skriva en hel bok om det, för i mina ögon finns det inte ens någon riktig konflikt. Jag som läsare kände mig enbart lurad. Snuvad på något riktigt bra.
 
Rent språkmässigt tycker jag att Det du inte minns är en välskriven roman som bjuder på en del spänning. Dock tycker jag att den här och var tenderar att bli lite för utdragen och slutet känns enbart konstigt.
 
Jag kan tänka mig att läsa mer av Harriet Lane, men hoppas då att hon har mer att erbjuda än vad hon hade i Det du inte minns.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Bookbeat.


Dagens citat:

"De svaga kan aldrig förlåta. Förlåtelse är de starkas attribut."
(Mahatma Gandhi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Angelologi - änglarnas tecken (Danielle Trussoni)

"Angelologi är en bladvändande thriller med omskakande hemligheter, ledtrådar dolda i klassiska konstverk och heliga artefakter. Sankta Rosa-klostret, New York, nutid. En dag när den 23-åriga syster Evangeline utför sina sysslor i klostrets bibliotek hittar hon en brevsamling som förändrar hennes liv. I breven, som är från andra världskriget, upptäcker Evangeline något ofattbart: i generationer har det pågått en kamp mellan änglar och människor. En kamp som hon själv, utan att veta om det, varit högst inblandad i redan från födseln. Samtidigt närmar sig ett stort antal bevingade varelser klostret. Kan Evangeline med hjälp av ledtrådarna som döljs i breven hitta det föremål som kan avgöra striden och rädda mänskligheten?"
 
 
 
 
 
Jag läste en kommentar någonstans om att personen tyckte att Danielle Trussonis Angelologi - änglarnas tecken var seg och till en början höll jag med. I bokens första trefjärdedelar händer det inte särskilt mycket. Denna del av boken är fylld av så kallade tillbakablickar, faktaförklaringar och en hel del bibelcitat och bibelhänvisningar.
 
Jag ska erkänna att jag var smått uttråkad av detta i början, men inser nu i efterhand att denna del behövdes. Kanske hade upplägget kunnat göras lite annorlunda för att det inte skulle kännas lika segt för läsaren - exempelvis att nutid varvades med dåtid på ett smidigare sätt - fast jag är ändå rätt nöjd. På det stora hela är det en välskriven bok. Bokens sista fjärdedel var spännande och händelserik och då tyckte jag att det var bra att bakgrundsdelen redan var avklarad. Däremot var jag inte lika förtjust i slutet, men det berodde nog mest på att jag inte hade förväntat mig att det fanns en uppföljare; Angelopolis. Såvitt jag har förstått har denne emellertid inte översatts till svenska.
 
Om du är intresserad av att få dig en annan bild av änglar än den man är van vid - det vill säga en mycket mörkare bild än den man vanligtvis har av dessa varelser - är detta en bok för dig. Efter att ha läst Angelologi, blev jag sugen på att studera änglar lite närmare.
 
Det här exemplaret har jag köpt.


Dagens citat:

"Likt en fåra leder vatten till fälten, likt en bågskytt riktar en pil, likt en snickare snidar trä, så formar den vise sitt liv."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Försoningen (Hanna Widell & Amanda Schulman)

Uppläsare: Moa Gammel
 
"Försoningen är den första delen i trilogin Två systrar, underhållande romaner där det även finns plats för ångest och svärta. Hannah Widell och Amanda Schulman har skapat två unika och levande huvudkaraktärer som man, precis som i de bästa tv-serierna, får följa under lång tid. Det är en modern romanserie om komplicerade relationer och – framför allt – systerskap.

När Försoningen inleds är Vanessa 30 år gammal och Alicia 28. Med en otrygg uppväxt med en frånvarande pappa i bagaget försöker de ta sig fram i livet och bli vuxna på riktigt.

På ytan är de varandras totala motsatser. Alicia är PR-assistent, bor i en lyxig vindsvåning på Östermalm tillsammans med överklasskillen Philip och hela hennes existens går ut på att försöka vara perfekt och passa in. Vanessa är singel, jobbar på ett tv-produktionsbolag och lever ett dekadent partyliv. Men de brottas båda med sina inre demoner och de delar längtan efter den stora kärleken."
 
 
 
Till en början trodde jag att Försoningen skulle vara en slags ytlig överklassberättelse, men den växte faktiskt efter hand och blev djupare. Försoningen är förvisso inte fylld med en massa nervkittlande spänning, men den har däremot sin styrka i de relationer och relationsproblem som Hanna Widell och Amanda Schulman så skickligt målar upp. De skriver på ett sätt som fångar läsaren.
 
Trots att Alicia var den som jag irriterade mig mest på, var hon samtidigt den som jag tyckte bäst om. Kanske för att jag kände igen mig själv i henne och hennes osäkerhet.
 
Jag ser fram emot att läsa nästa del om de båda systrarna!
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom BookBeat.


Dagens citat:

"En person börjar leva när han kan leva utanför sig själv."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När hundarna kommer (Jessica Schiefauer)

Uppläsare: Viktor Åkerblom
 
"Ester och Isak. Isak och Ester. Två unga människor i ett litet samhälle i Sverige. Småstadstristessen den här våren löper sida vid sida med de nynazistiska strömningar som blir allt synligare: Ett hakkors i svart bläck på mattebokens pärm, en torshammare om halsen, skrålande fyllesång om fosterlandet på festerna.

När Ester och Isak en vårkylig kväll möts på en av festerna vid sjön förändrar de varandra. Deras förälskelse väcker dem till liv.

Ester sover allt oftare över i Isaks pojkrum, äter frukostmackorna vid hans köksbord.

Isak har en lillebror som heter Anton.

Och det här är berättelsen om Esters och Isaks stora kärlek. Och det är berättelsen om när Anton tog en annan människas liv."
 
 
 
När hundarna kommer är hemsk (i bemärkelsen ruskig), men samtidigt gripande och hjärtskärande. Det är både en kärleksberättelse, men också en berättelse om identitetssökande och viljan att passa in samt vad som sker när en ung människa berövas livet.
 
Jag tycker att Jessica Schiefauer lyckas väldigt bra med att skildra karaktärerna på ett trovärdigt sätt och krypa in under skinnet på dem. Ester är till exempel ett lysande exempel på hur blind man kan vara när man är förälskad. Jag fick lust flera gånger att skrika åt henne, men även åt Isak.
 
När hundarna kommer är en berättelse som jag kommer att bära med mig länge. Om du vill läsa en välskriven bok som rör om bland dina egna känslor, tycker jag att du ska läsa den här. Jessica Schiefauer är en författare som jag gärna återvänder till.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Nextory.


Dagens citat:

"De flesta människor behöver mer kärlek än de förtjänar."
(Marie von Ebner-Echenbach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Trollknuten (Åke Lundgren)

"Det samiska folkets öde under den svenska stormaktstiden

Kronan och korsets skuggor hade fallit tunga över Nordanlandet. ”De lapparnas konung” kallade sig svenskarnas regent nu. För äran att vara svenska undersåtar fick fjällfolket årligen avstå en dryg del av sin enda rikedom: renhjordarna. Det såg kungens fogdar till. Den som tredskades straffades hårt. Kristnas skulle lapparna också! Bort skulle det avskyvärda oskicket att tillbe stenar och stubbar!

Omskolningen började naturligtvis med de unga. Erik Sjulsson är en av ett tiotal pojkar som 1606 ska föras till Uppsala för att lära sig läsa och omvändas till den rätta läran. Han rymmer, flyr tillbaka till sitt eget land. Och till sin gamla tro.

Med Erik i förgrunden, medan hans liv vrider sig över mannaålderns hopp och trots mot ålderdomens ensamhet och vemodsdrömmar, slås här upp ett brett panorama över det samiska folkets öden under den period som historieböckerna kallar stormaktstiden. En dov vrede dunkar som en trolltrumma genom denna strama och kraftfulla berättelse om hur en liten kultur med våld införlivas i en stor. Trollknuten är den andra delen i Åke Lundgrens trilogi om Nordanlandet, övriga delar är Gudaberget och Järtecknet."
 
 
Trollknuten är Åke Lundgrens andra bok i en trilogi om Nordanlandet, vilket jag fick veta först efter att jag hade börjat läsa boken (det fanns nämligen ingen baksidestext på mitt exemplar). Fast just det spelade ingen roll för mig, i och med att jag inte tyckte att det märktes. För mig fungerade Trollknuten som en självständig berättelse.
 
Jag hade ingen aning om att samerna behandlades så illa som de faktiskt blev behandlade i Trollknuten, så den historiebeskrivningen tyckte jag var bokens styrka. Däremot tyckte jag att den brast i personporträtteringen. Jag kände inte att man fick lära känna karaktärerna riktigt på djupet och att varje avsnitt gick lite för fort. Jag fick känslan av att Åke Lundgren försökte få med så mycket som möjligt, istället för att utveckla det han redan hade. Fast som en form av historieskildring var den okej.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Vi trasslar till det för oss och gör det ena misstaget efter det andra därför att vi inte ger oss tid att lyssna till Överjagets röst – intuitionen."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tidigare inlägg
RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!