Spökbesök?

I fredags betedde sig fästmannens hankatt lite konstigt åt. Eller, konstigt och konstigt, men när vi satt och åt efter att älsklingen kommit hem och duschat, började hankatten att gnälla som om han hade ont någonstans. Jag reste givetvis på mig för att se så att han inte hade gjort sig illa. Jag kunde inte se att han hade skadat sig, men efter en stund fortsatte han och då hämtade älsklingen honom. De satt en stund och kramades, innan katten for iväg. Skämtsamt sade älsklingen att det lät som om katten var rädd och då gissade han på att stackaren hade sett ett spöke.

Tidigt igårmorse vaknade jag av att hankatten jamade ganska högt och under flera minuter. Min första reaktion var ilska över att han väckte mig på det sättet. Jag har ganska svårt för att somna och om jag väl vaknar ... Ja, du förstår nog att då tar det tid igen att lyckas somna. Han brukar annars vara så himla duktig och vänta tills i alla fall den första klockan ringer. Då har det hänt flera gånger att han travar in och börjar jama i sovrummet. Jag skojade med fästmannen att katten hade pratat med spöket i morse.

Får hoppas att han verkligen inte har skadat sig. Om han fortsätter så här får man kolla upp vad det är, med tanke på att han inte brukar låta på det sättet. Blir orolig för att han inte mår bra Ledsen smilis

Senare: Jag glömde säga det här! I natt/morse var det honkattens tur att - som fästmannen sade - prata med spöket. Hon jamade ganska högt och även hon under flera minuter, innan hon bestämde sig för att skolådan under nattduksbordet där vi har mobilladdarna, var en bra plats att ligga på. Undrar verkligen vad som pågår ...


Dagens citat:

"Ty det angår också dig när det brinner i grannens vägg."
(Horatius)

Ha det så bra!
Spökkramar
Jessie