Daisypath Anniversary tickers

Sjungande vargar

Det var lite av en slump som jag stötte på den här videon på MSN, som fick det att låta som att det var en slump att vargarna kom. När jag väl såg videon förstod jag att det inte var en slump, men det var ändå lite häftigt att vargarna började stämma in i sången. Så här i efterhand kan jag tycka att det var lite synd att det inte var en slump att det kom vargar, för om det hade varit det skulle det ha varit en lite mer häftig upplevelse. Håller du inte med? :-)
 


Dagens citat:

"Tänk om lugn och ro inte kommer fastän alla omständigheter fallit på plats. Tänk om det istället fungerar så att när du hittar ditt lugn och ro, så faller allt på plats."
(Tomas Lydahl)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Konsten att vräka någon

Minns du att jag berättade om att våra grannar mittemot verkade vara på väg att gå skilda vägar? Lyckligtvis tycks det som om de sansade sig och flyttade ihop igen. Eller så hittade ena duvan en ny duva att bo ihop med ... Inte för att låta rasistisk, men det är väääldigt svårt att se skillnad på de där. Alla ser likadana ut! Fjädrar, näbb, klor ....
 
 
 
Hursomhelst har våra grannar blivit vräkta - igen. Den här gången gjorde Fabo det med besked:
 
 
 
Jag kan förstå Fabo, för det såg minsann inte särskilt mysigt ut med allt fågelbajs på trappan och räcket upp till vår våning, fast samtidigt tycker jag väldigt synd om dessa duvor. Jag menar, uppenbarligen har de ingen tanke på att flytta från huset, för nu sitter de på taket strax ovanför vårt köksfönster och på taket vid deras senaste bostad. På sätt och vis blir det bara att flytta på problemet hela tiden, fast förslag på någon annan lösning har jag dessvärre inte. Jag tycker bara som sagt synd om dessa duvor som tvingas flytta på sig hela tiden.
 
Jag hoppas att de snart hittar en annan - och lämpligare - bostad.
 
 


Dagens citat:

"Vad som än händer runt omkring dig, ta det inte personligt. Vad andra gör är inte på grund av dig, det är på grund av dem själva."
(Don Miguel Ruiz)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det var en kväll i Glommen

Jag och älsklingen har blivit lite av fågelskådare på sista tiden. Fast det ligger något i det som älsklingen brukar säga - att vi egentligen skulle vilja se lite andra djur, men att fåglar är de djur som är lättast att se. Men men. Fåglar kan vara trevliga att se på de också. :-)
 
En kväll stack vi ut till Munkagårdsfloen för att kolla lite. Jag kan inte påstå att det var särskilt mycket liv och rörelse där, men vi fick åtminstone se en sångsvan som stod/satt och sjöng lite emellanåt. Tror att det var den första sångsvan jag någonsin sett. Annars har det nog "bara" varit knölsvan. Efter en stund fick vi höra något fågelläte som vi inte riktigt kände igen. När älsklingen undrade vad det var för något, svarade jag att det säkert bara var Kanadagäss eller något. Det visade sig att det var tranor! Haha, jag är definitivt duktig på det där med att känna igen djur ...
 
 
När vi var klara vid fågeltornet och efter att ha stått och försökt få bild på en gullig blåmes, drog vi vidare mot hamnen i Glommen. Älsklingen sade att det hände att folk såg knubbsälar där ute. Inte för att vi inbillade oss att vi skulle se någon knubbsäl. Vi har liksom aldrig haft turen att se något särskilt djur, trots att vi befunnit oss i områden där man brukar kunna se dem. Fast det hindrade inte oss och vi brummade dit.
 
 
 
Det var så himla mysigt där ute, men dessvärre tycker jag inte att bilderna som jag tog verkligen visar hur pass mysigt det var. Jag stod en lång stod och bara betraktade de små husen och bryggan. Därefter vände jag mig mot solnedgången och tog den här bilden:
 
 
 
Efter att ha mixtrat lite med inställningarna (bland annat ISO), tog jag följande bild:
 
 
 
Jag blev ganska nöjd. :-) Efter det begav vi oss hemåt, men plötsligt såg vi ett gäng människor som stod längs vägkanten och blickade ut över en mindre äng. Vi stannade bilen och såg till slut en rovfågel som flög omkring. Älsklingen försökte ta några bilder med vår nya kamera och när vi sedan kollade i kameran och zoomade in på bilden, såg vi att det var en uggla! När vi kom hem kollade älsklingen upp vad det var för uggla och kunde konstatera att vi sett en jorduggla. Trevligt!


Dagens citat:

"Den enda vägen ut ur lidandets labyrint är genom förlåtelse."
(John Green)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Fotsvett = luktegott för katter?

Våra två små lejon är ganska roliga, var och en på sitt sätt - trots att de ganska ofta driver mig till vansinne. Nu har jag insett en sak med Ninjan. Han har någon form av fotfetisch.
 
Så fort han får chansen ska han bita oss i tårna. Helst mina tår så snart jag vaknat på morgonen och trött sätter ned dem på golvet. Men även vid andra tillfällen går bra. Dock verkar det som om han tycker om något annat ännu mer; att gnida sig mot fotsvettsluktande fötter.
 
...
 
 En av katternas möss som numera är försvunnen. Kanske har den tagit sin tillflykt under soffan i vardagsrummet? Där ligger ju allt annat som katterna fått att leka med ...
 
Det har hänt flera gånger när jag har kommit hem från jobbet och satt mig ned - där jag under en arbetsdag har skorna konstant på från ca 06.15 till ca 17.40 - springer han fram till mina fötter och gnider sig mot dem. Jag själv tycker att mina fötter stinker efter en arbetsdag och skulle aldrig få för mig att göra något liknande.
 
Japp, våra katter är som sagt helknasiga.
 
Har du själv upplevt något lika knasigt?


Dagens citat:

"Det förflutna existerar endast i våra minnen, framtiden i våra planer. Nuet är vår enda verklighet."
(Robert Pirsig)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Morups tånge

En kväll efter jobbet föreslog älsklingen att vi kunde åka ut till Morups tånge och spana djur (vilket för det mesta innebär fåglar, eftersom andra djur är svåra att se). Sagt och gjort, vi satte oss i bilen och brummade iväg.
 
 
Vi ställde oss först vid ett ställe, men där fanns inte särskilt mycket att se och därför fortsatte vi bort till fyren som vi såg en bit bort.
 
 
Det trista med den här kvällen var att det var ganska kallt, så det blev mest en snabb liten runda. Jag fastnade med att försöka få en bra bild på fyren och ett gulligt litet utedass, medan älsklingen sprang iväg och kollade sig omkring. Efter en stund gav vi upp eftersom fingrarna var ganska stelfrusna och bestämde oss för att återvända en annan dag - när det var lite varmare.
 
 
 
En helgförmiddag när det var en aning varmare, åkte vi tillbaka till fyren och tog nu en längre och behagligare promenad. Visst blåste det kallt, men å andra sidan var vi vid havet. Då kan man inte annat än att förvänta sig att det ska blåsa en aning kallt. Dessutom var vi bättre förberedda den här gången. Åtminstone jag hade klätt mig riktigt varmt.
 
 
Det var mysigt att gå omkring där ute. Jag fylldes genast av känslan att platsen vi var på skulle ha passat bra som en brottsplats i en berättelse. Kanske ett mord? Älsklingen verkade inte riktigt hålla med, men vi fick faktiskt se ett lik! Måhända att det var ett fågellik, men ändå. Det hade faktiskt skett ett mord där ute! Jag får fundera vidare på om jag ska försöka skriva något som utspelar sig där ute eller inte.
 
 
Under vår promenad flög det någon fågel ovanför oss och skrek ganska irriterande. Dock fick älsklingen en relativt bra bild på den:
 
 
 
När vi sedan åkte hemåt, såg jag några djur i en hage som vi höll på att passera. Min första och spontana tanke var att det var kor, men vid en närmare titt tyckte jag att de såg lite för ulliga ut för att vara kor. Aha! Då måste det vara får. Fast den där hade väl en lite för lång hals för att vara ett får? Och där borta var det en brun en! När jag fick en bättre skymt av djuren i hagen kunde jag mycket riktigt konstatera att det var alpackor. Åtminstone såg det ut som det.
 
Jag är ju riktigt duktig på att se vad det är för djur! Heja mig!


Dagens citat:

"Som du är, så är världen."
(Ramana Maharshi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Besök vid Pulken

Vissa av bilderna och filmklippen är det älsklingen som tagit. Jag har fått lägga upp dem här på bloggen med hans tillåtelse.
 
Varje vår kommer det tranor till Pulken i Skåne och i år hängde jag och älsklingen med mina föräldrar dit en lördagseftermiddag i mitten av mars. Dock var vi lite för tidiga, då det inte hade hunnit komma så värst många tranor. Fast för oss var det fullt tillräckligt. Nu fick vi ju plats i fågeltornet och kunde stå där så länge vi önskade. Enligt mina föräldrar brukar det annars vara kö upp till tornet.
 
 
De flesta bilderna i det här inlägget är det älsklingen som har tagit. Dels för att han hade kameran med bättre zoom, dels för att vår systemkamera lade av efter en stund. Kanske tyckte den att det blev för kallt?
 
 
 
Jag tyckte att det var trevligt att se tranorna, trots att det blev ganska kallt efter en stund. Vi fick till och med se säsongens premiärmatning! Roligt att tranorna inte var särskilt rädda för traktorn som kom med mat.
 


Dagens citat:

"Nuet är meningsfyllt genom sitt innehåll, ej såsom bryggan till en framtid. Och dess innehåll är vårt innehåll i nuet, det varmed vår tomhet fylles om vi förmå att taga emot."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Getterön

I det här inlägget är det älsklingen som tagit en av bilderna samt stått för filmandet. Jag har fått hans tillåtelse att lägga upp bilden och klippen i inlägget.
 
 
På påskafton i år bestämde vi oss för att ta en tur till Getterön i Varberg och se om vi kunde få syn på några spännande fåglar. Tyvärr blev vädret sämre än vad vi hade räknat med och det var ruskigt kallt. Men vi fick se några fåglar i alla fall och det blev en hel del bilder tagna. Jag bjuder här på ett urval.
 
 
 
Ett par veckor senare gjorde vi ett nytt försök efter jobbet. Älsklingen kom och hämtade upp mig och sen bar det av till Getterön. Denna gång besökte vi Lilla respektive Stora gömslet. Den tisdagskvällen var det riktigt fint väder, fast även då ganska kyligt. Jag tyckte i alla fall att det var en mysig utflykt. Fåglarna bjöd även på lite porr:
 
 
 
Och så fick man lite smygtittartips (som säkert kan vara användbara i framtiden):
 
 
 
Man kan behöva komma ut så här ibland. Bryta vardagslunken och bara vara. På det sättet kan man samla krafter för att orka fortsätta. För min del är det bara bra med sådana här utflykter. Då samlar jag på mig bra minnen och händelser som får mig att må bra. Då kan jag ta fram dessa minnen när jag har sämre dagar och försöka återkalla de positiva känslor som utflykten gav mig.
 


Dagens citat:

"Det har aldrig funnits ett ögonblick, och det kommer aldrig att finnas ett ögonblick, när vi står utan möjlighet att förändra vårt öde."
(Steven Pressfield)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det var en gång en lugn kväll

Jag skäms så in i norden. Det dåliga samvetet skulle kunna fylla en hangar. Hur kunde jag missa det? Vad tog det åt mig?!
 
En torsdagskväll i februari, pratade jag med älsklingen i telefon medan jag var på väg hem från jobbet och älsklingen var på väg ned till Halmstad för att spela brädspel. Inget konstigt med det. När vi väl lade på (när älsklingen nådde sin brädspelsförening), hade jag hunnit hem till lägenheten och det blev dags för mig att diska. Klockan var då cirka 18.00. Fåntratten gjorde mig uppmärksam på att han - återigen - höll på att svälta ihjäl, men tycktes nöja sig med mitt svar att han skulle få mat när jag hade diskat klart.
 
Då disken var klar, plockade jag fram respektive lejons mat och ropade på dem. Endast Fåntratten kom. Märkligt, för Ninjan kommer alltid när man ropar på honom. Han kommer bara man gör ljud ifrån sig. Han kommer även om man är fullkomligt tyst. Jag fortsatte att ropa på honom en liten stund till, men tänkte att han antagligen låg och sov och skulle väl komma när han blev hungrig.
 
 
 
Jag gjorde det bekvämt för mig i soffan, påbörjade ett avsnitt av Lilla huset på prärien, men avslutade det för att istället prata med mina föräldrar i telefon. När klockan blev ungefär 20.30, hörde jag att någon katt krafsade på en dörr på övervåningen. Ilsket rusade jag upp och började skälla på Ninjan, eftersom han har börjat med den lilla ovanan att runt kl. 04.00 varje morgon krafsa på dörren till klädkammaren i sovrummet. När jag kom in i sovrummet hade krafsandet upphört och jag såg inte skymten av katten. Svärandes gick jag ned, men strax därpå började krafsandet igen. Rusade upp, men återigen slutade det och ingen katt så långt ögat kunde nå. "Vilken liten djävul", tänkte jag medan jag gnisslade tänder.
 
Tredje gången det hände höll jag på att krevera, men bestämde mig för att smyga upp till övervåningen och försöka överraska odågan. Ha! Det skulle allt ge honom. Sagt och gjort, smygandes tog jag mig upp på övervåningen och ... Då gick det upp för mig och jag blev iskall i kroppen. Krafsandet kom inte från sovrummet. Det kom från vårt datorrum där det även finns en toalett. För att vara mer exakt var det från den lilla toaletten som krafsandet hördes. På dörrens insida!
 
Med uppspärrade ögon öppnade jag toalettdörren och ut kom Ninjan, som gav mig en smått mordisk blick. Dock verkade han ha förlåtit mig efter att ha fått både en ordentlig kram och lite mat. Jösses vad han åt! Fast det är ju klart, man blir nog hungrig av att vara instängd i cirka tre timmar.
 
Vad jag inte kan förstå är hur jag kunde missa det? Varför märkte jag inte att han inte var hos mig - som han ALLTID brukar vara? Han brukar alltid hålla både mig och älsklingen sällskap och hitta på en massa bus. Jag måste ha fått någon form av tillfälligt hjärnsläpp. Går inte att förklara på något annat sätt. Stackars lille katt.
 
 


Dagens citat:

"Den som aldrig har gjort ett misstag har aldrig provat något nytt."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ninja-massage erbjudes!

När Ninjan blev ett halvår var det dags för kastrering för hans del. Efter detta märkte vi att han blev mer "bäddig" av sig. Med det menar jag att han utvecklade ett beteende där han trampar mycket på oss så fort han ska lägga sig i våra knän, på våra magar etc. Under året som gått sedan dess, tycker jag att det här bädd-beteendet har eskalerat, vilket har fått mig att fundera på om det i själva verket är så att Ninjan funderar på att öppna eget massage-ställe.
 
 
Vid närmare eftertanke hade det nog inte varit så dumt! Ninjan är mycket engagerad och målmedveten när han masserar och han kan massera en precis var man vill. Mage, ljumske, rygg, lår ... You name it! Ibland blir det även lite av akupunktur då han smygande också använder klorna när man minst anar det. Han tycks dock föredra att massera ens mage precis efter att man har ätit kvällsmat. Det är hans specialitet!
 
Sugen på Ninja-massage? ;-)


Dagens citat:

"Där det saknas inre frihet, där saknas det liv."
(Radhanath Swami)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Det där borde man filma."

Som jag har berättat tidigare, har jag den lilla egenheten att jag talar med djur - både tama och vilda. Sådan har jag alltid varit. Att jag sedan kanske inte alltid får något konkret svar är en annan femma. Man kan ju inte få allt här i livet, eller hur?
 
Hankatten (katten vi hade innan vi skaffade Ninjan och Fåntratten) var väldigt pratglad och speciellt under sista tiden i livet. Fåntratten påminner lite om honom. Framförallt när han tycker att det är dags för mat, det lilla matvraket. När han sätter igång att prata, då brukar jag svara honom. En kväll när jag stod och fixade dels min och älsklingens mat, dels djurens mat, stod jag och pratade med Fåntratten - som tyckte att jag tog för lång tid på mig att fixa hans mat. Plötsligt kom älsklingen ut i köket och skrattade. "Det där borde man filma", sade han och när jag undrade varför i hela fridens namn då, svarade han att mitt och Fåntrattens samtal lät roligt.
 
 
...
 
Jag kontrade med att han minsann också pratar med katten! Jo, det gör han i och för sig, men tydligen hör man inte själv hur roligt det låter.
 
Borde kanske vara mer försiktig när jag och Fåntratten samtalar. Annars kanske vi hamnar på YouTube ..?


Dagens citat:

"Alla kan inte göra stora saker. Men alla kan göra små saker med stor kärlek. Vänliga ord kan vara små och enkla att uttala, men de ekar i oändlighet."
(Moder Theresa)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skilsmässa? Jag hoppas i alla fall det.

Minns du våra grannar som blev vräkta och sedan flyttade in mitt emot oss? Ett tag verkade det som om herr och fru Duvas förhållande höll på att knaka i fogarna, för under en period tycktes de träffa andra vid sidan om. Nu verkar de ha gått skilda vägar helt och hållet och kvar bor endast ... Ehm ... Tja, i ärlighetens namn vet jag inte om det är herr eller fru Duva, men ensam är den i alla fall och verkar även vara lite ledsen. :-( Vissa dagar står jag därför och pratar med Duva och den tycks faktiskt lyssna på mig. Dock får jag aldrig något svar.
 
 
 
Känner du någon singelduva? Tipsa då gärna om vår granne. Jag kan hjälpa till att förmedla kontakt!


Dagens citat:

"Släpp tankarna som gör dig så otrygg, för allting har ett slut."
(Aleks)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Att vakna med tyngd över bröstet

Jag har sovit ganska dåligt sedan jag gick på högstadiet och under de senaste åren har det blivit värre. Det innebär bland annat att jag vaknar flera gånger varje natt och vissa av dessa gånger är jag fullkomligt klarvaken och det dröjer lääänge innan jag lyckas somna om, om jag nu ens lyckas med det.
 
 
De värsta gångerna är dock när jag plötsligt vaknar och dels känner en väldig tyngd över bröstet, dels ligger på rygg och inte kan röra mig. När detta händer får jag till en början panik, men så snart hjärnan har hunnit vakna ordentligt lyckas jag lugna mig. Det är bara Fåntratten som ligger och sover på min bröstkorg och spinner så högt att åtminstone halva Falkenberg bör vakna av det.
 
Han är allt bra söt. Jag önskar bara att han kunde sluta skrämma livet ur mig. :-(


Dagens citat:

"Allt ändlöst argumenterande om sinnet produceras av sinnet självt, för sitt eget skydd, sin fortsatta överlevnad och utvidgning."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Alla snubbar vill ju vara katt"

Visst har du hört låten Alla snubbar vill ju vara katt från Disney's film Aristocats? Just den meningen passar in på en i vår familj, fast i det här fallet är det ingen snubbe utan en ... Hmm, nu blev jag osäker på vad den kvinnliga motsvarigheten till "snubbe" heter (om det ens finns någon sådan?). Aja, det spelar ingen roll. Vad jag ville ha sagt var att just den meningen stämmer in på den lilla arga här hemma.
 
Jag vet dock inte om det är att hon tror att hon är en katt, eller om hon rätt och slätt bara vill vara en katt istället för kanin.
 
En kanin från stadsbondgården i Halmstad. Det är inte den lilla arga här hemma.
 
Varje gång den lilla arga får vara ute och skutta runt i vardagsrummet, tar hon tillfället i akt och hoppar upp i soffan för att äta av ninjans torrfoder. Vid det här laget har hon lyckats få i sig en hel del innan vi hunnit hindra henne. Den kaninen är fullkomligt hopplös!
 
Fast alla snubbar verkar inte vilja vara katt när jag tänker efter noggrannare. Ninjan verkar tro att han är en hund. Eller något. Han kommer oftast när man kallar på honom, han brukar gå med frambenen isär som en bulldogg och det händer att han drar upp "läppen" och visar tänderna.
 
Den enda som verkar vara nöjd är fåntratten. Dock kan man i och för sig inte veta så säkert med honom. Skenet kan bedra ...
 
En katt från stadsbondgården i Halmstad.


Dagens citat:

"Vill man vara bäst blir livet väldigt tråkigt."
(Frida Hallgren)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ingen risk att försova sig

När jag gick på mellanstadiet, arbetade min pappa på Malmö Kogg (om jag inte har fått fel för mig var det en del av Fotevikens museum). Varje dag innan han skulle gå till bussen för att åka till jobbet, kom han in i mitt och min systers rum för att väcka oss så att vi skulle hinna i tid till skolan. Denna rutin fungerade bra, men en morgon lyckades både jag och min syster försova oss och jag tror också att vi kom för sent till skolan. Fast det var den enda gången det hände. Efter det tog vår älskade hund saken i egna tassar.
 
Om vi inte steg upp ur våra sängar så snart pappa fått liv i oss och gått hemifrån, kom hunden in i rummet. Hon började med att gå fram till min säng och gnälla och knuffa på mig. Ifall jag inte steg upp ur sängen då, gick hon bort till min syster och upprepade gnällandet och knuffandet. Om inte heller min syster steg upp ur sängen, satte sig hunden i mitten av rummet och gnällde. Högt. Mycket högt. Enda sättet att få tyst på henne var att stiga upp.
 
 
Sedan jag började på advokatbyrån har jag inte försovit mig, men sedan vi skaffade ninjan och fåntratten är detta heller ingen risk. Så snart alarmet i mobilen ringer, hoppar båda lejonen upp i sängen (och om de befinner sig på nedervåningen, rusar de uppför trappan och in i sovrummet). Ninjan vill mest äta upp min telefon och därefter mina fötter så snart jag sätter ned dem på golvet. Fåntratten däremot vill ha frukost och talar om detta genom våldsamt kelande, högljutt spinnande och mycket högljutt jamande.
 
Fast jag ska inte klaga. Det är ett relativt effektivt sätt för att få upp mig snabbt.
 

Dagens citat:

"Att tänka kreativt är att skapa harmoni mellan sinne, känsla och handling."
(Jiddu Krishnamurti)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Att bära en mus

Fåntratten är allt bra rolig ibland. Kanske inte när han väcker mig mitt i natten bara för att han är på extremt och akut kelhumör, men annars så! En av dessa roligheter är hur han bär leksaksmössen här hemma.
 
 
 
Jag är van vid att katter bär möss antingen i musens svans eller att de biter tag om musens kropp. Uppenbarligen tycker fåntratten inte om att vara som alla andra, för han föredrar att bära musen i nosen. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker förklara för honom att det är bättre att bära den i svansen, för han fortsätter att gripa tag om musens nos och sedan springer han iväg.
 
Kanske är det jag som är ute och cyklar. Vad vet jag om vilket sätt som är det bästa att bära en mus på? ;-)


Dagens citat:

"Varken motgång eller framgång har kraften att förändra ditt inre varandetillstånd."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hur mås det?

I vanliga fall brukar jag inte ha något emot fåglar i största allmänhet, men nu tror jag att jag har fått men för livet.
 
Det var först i förra veckan som värmen tycktes komma på riktigt och under en av de finare dagarna, bestämde jag mig för att äta lunch på bakgården som tillhör villan som advokatbyrån finns i. Det var varmt och mysigt och jag kände mig allmänt lugn och nöjd. Åtminstone fram till dess att en mås satte sig på marken bredvid bordet där jag satt. Den skrek och stirrade på mig, men jag tänkte inte mycket mer på det. Inte förrän måsen flög några varv ovanför mig och plötsligt hade jag fått måsbajs på tröjan!
 
 
Innan jag tog min tillflykt tillbaka in på kontoret, skällde jag på måsen och förklarade vilket elakt beteende detta var. Måsen fortsatte att cirkulera över mig och skrek för glatta livet. Senare under dagen satte den sig på räcket utanför dörren till bakgården och stirrade in samtidigt som den skrek.
 
Jag har vid några tillfällen antingen försökt vara ute på bakgården eller haft ärenden ned till källaren, men varje gång har måsen kommit så fort den sett mig och praktiskt taget attackerat mig! Därför undviker jag nu att gå ut på baksidan så mycket som möjligt. När jag pratade om detta med min syster, föreslog hon att måsen kanske har ett bo i närheten och tycker att jag inkräktar? Det är möjligt, men måste den ändå attackera mig trots att jag inte har gjort något?! Jag har inte ens sett om det finns ett bo - hur kan jag då utgöra en fara?! Den här upplevelsen har gjort att jag antingen rycker till eller ryser av obehag så fort jag hör en mås.
 
Min egen teori är att måsen helt enkelt är galen ...


Dagens citat:

"Lyckan är inte en fråga om intensitet utan om balans och ordning och rytm och harmoni."
(Thomas Merton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Fem långa år

Idag för fem år sedan publicerade jag mitt allra första blogginlägg här på bloggen. Man kan lugnt konstatera att både jag och bloggen har utvecklats under den här tiden. Till en början hade jag en hel del inlägg av sorten "det här har jag gjort idag" etc. Idag publicerar jag endast sådana inlägg om jag känner att jag har ett syfte med det. Jag hoppas i alla fall att det framgår. Men visst, under senare år har det funnits ganska onödiga inlägg - exempelvis de om/med avsnitt från juridikpodden där jag inte har haft egna reflektioner att bidra med. Jag ska försöka bli bättre på det.
 
Mitt första blogginlägg tillägnade jag min älskade Jocke som nyligen hade gått bort. Vad passar då bättre än att idag knyta an till det? Fast det är inte bara Jocke som mina tankar går till idag, utan det här inlägget tillägnas samtliga husdjur som jag har haft i mitt liv och som jag fortfarande har. Allihop har på ett eller annat sätt - både levande och döda - skänkt mig glädje och tröst. Ninjan, fåntratten och den lilla arga fortsätter att göra det. Alla husdjur har en speciell plats i mitt hjärta och kommer alltid ha det. <3
 
Idag gör jag något som jag vanligtvis inte brukar göra. Jag har valt att dela med mig av en video med Jocke, som visar den glädje och livskraft som han utstrålade ända fram till sin bortgång. Jag brukar bli lite gladare när jag ser det här klippet och hoppas därför kunna dela med mig av den glädjen till dig. Dessvärre har jag inte många klipp med Jocke och det ångrar jag idag. Av den anledningen försöker jag filma våra tre små odjur så mycket som möjligt nu. :-)
 
 
 
Till den som undrar angående klippet kan jag förklara följande. Det är min syster som inledningsvis säger "fem år" och den som sedan "pratar" med Jocke genom att vissla, är min pappa som stod och diskade. Men man ser klart och tydligt när det är Jocke själv som pratar (tips: kolla stjärtfjädrarna och näbben).


Dagens citat:

"Ta alltid beslut utifrån inspiration istället för desperation."
(Tomas Lydahl)


Ha det så bra!
Femåriga kramar
Jessie

Vår egen lille Sheldon

Sedan några år tillbaka, har jag och älsklingen följt serien The Big Bang Theory. Kanal 5 brukar visa nya avsnitt varje tisdagskväll (fast nu när Telia har tagit bort Kanal 5 från vårt utbud, får vi se på det på Kanal 5 Play istället). Dock tror jag att ninjan har sett för mycket på denna roliga serie. När Cherry var här och hälsade på, insåg vi att han har tagit efter Sheldon Cooper för mycket. Framför allt när det gäller sittplats.
 
Om du har sett serien, förstår du nog vad jag menar. Om inte, föreslår jag att du ser klippet nedan.
 
 
Intet ont anande satte sig Cherry i den hörna där ninjan (och ibland även fåntratten) brukar ligga. Först såg ninjan lite småsurt på henne. Sedan hoppade han upp och skulle prompt tränga sig in mellan armstödet och Cherry. När hon inte flyttade nämnvärt på sig, försökte han med en ny taktik. Han lade sig helt enkelt på andra sidan om henne och försökte tränga ut henne från soffan, bit för bit.
 
Ninjan kan vara envis om han vill, men om jag ska vara ärlig tror jag nog allt att Cherry vann den här striden. Fast vi får se hur det blir nästa gång - ninjan kommer kanske sätta en annan (antagligen ondskefull) plan i verket om den här situationen uppstår igen. Det skulle inte förvåna mig. Den som lever får se.


Dagens citat:

"Smärtan du känner i dag, kommer att vara styrkan du känner i morgon."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dessa små marodörer

Eftersom fåntratten verkar ha lite problem med magen för tillfället, köpte vi hem en sådan där ask där man odlar kattgräs.
 
Gräset växte snabbt och så snart det var lagom högt, satte vi ned asken så att lejonen kunde äta. Det dröjde inte länge förrän det såg ut så här:
 
 
Medan fåntratten faktiskt åt gräset, tyckte ninjan att det var roligare att rycka upp grässtråna med rötterna och slänga dem på golvet ... Mysigt. Eftersom ninjan som sagt har dåligt inflytande på fåntratten, började fåntratten sedan skopa ut sand på golvet med tassen. Fast just det var inte bara djävulsskap från hans sida. Det verkade som om han var ute efter grässtråna som hamnat i botten efter ninjans förstörelse.
 
Jag antar att vi får skylla oss själva. Att låta busungarna äta gräset fritt är som att be om problem. Åtminstone när det gäller dessa två.


Dagens citat:

"Den lustiga paradoxen är att när jag accepterar mig själv precis som jag är, då kan jag förändras."
(Carl Rogers)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Så ska en trappa användas!

Ända sedan våra två små lejon kom hem till oss i slutet av september förra året, har de varit förtjusta i vår trappa upp till övervåningen. Oftast har de kapplöpning mellan våningarna eller så ligger de på ett trappsteg och spanar antingen på oss eller på den lilla arga. Mest är det kaninspaning som gäller.
 
 
Dock har fåntratten hittat fler användningsområden för denna trappa. Om man ligger på något trappsteg ovanför matte (det är jag det ...) när hon tömmer den lilla argas låda, kan man slå till matte i bakhuvudet när hon tillfälligt sträcker på sig. Fast roligast är att släppa saker nedför trappan så de studsar på varje trappsteg. Bollar studsar allra bäst. Leksaksmöss och annat som man hittar (exempelvis plastbitar eller löv från vårt numera halvdöda olivträd) kan funka, men de studsar inte lika bra.
 
En kväll såg vi att han avancerat en smula i sin släppa-ned-saker-för-trappan-lek:
 
 
Tyvärr missade vi när den kom nedför trappan, så hur det är med studskvaliteten kan jag inte svara på. Fast innan vi vet ordet av det, släpper han väl även mig och älsklingen nedför trappan ... Jag kan redan nu säga att min studskvalitet inte är särskilt bra - det har jag redan testat!


Dagens citat:

"Glädje finns inte i saker, glädje finns i oss."
(Richard Wagner)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!