Magisk siffra av en anledning
Tidigare berättade jag om vad jag kände inför den fjärde ”Pirates …”-filmen och under den här helgen som precis passerade satt jag och älsklingen och tittade på den. Vi passade på att köpa den när vi ändå var och införskaffade matvaror. Trots att jag inte dansade av lycka när jag fick veta att det skulle komma en fjärde film, ville jag ändå se vad de erbjöd. I ärlighetens namn hade jag kunnat vara utan den.
Jag får erkänna att den på ett sätt var snäppet bättre än den oändligt utdragna trean, men det var på håret. Jag trodde också att det inte kunde bli annat än bättre då de puttat Will Turner (spelad av Orlando Bloom) och Elisabeth Swan (spelad av Kiera Knightly) ur berättelse, och förvisso blev det bättre, om än en knapp märkbar förändring. Jack Sparrow var charmig även här, men inte alls som i första filmen. Enligt mig tycks de ha tappat den roliga och mysiga känslan som har funnits innan och istället stoppat in mordlystna sjöjungfrur.
Det är ingen hemlighet att jag blev besviken på ”I främmande farvatten” (för i så fall skulle jag inte ha talat om det här) och som det känns nu vet jag inte om jag kommer se den femte filmen. Trots att jag gillar ”Pirates …”-filmerna som helhet, kommer jag kanske (med stor sannolikhet) att säga upp bekantskapen med mina vänner piraterna och avstå från att bli ännu mer besviken. Varför var de tvungna att förstöra det de tidigare har byggt upp? Det enkla svaret är: för att tjäna pengar.
Jag får erkänna att den på ett sätt var snäppet bättre än den oändligt utdragna trean, men det var på håret. Jag trodde också att det inte kunde bli annat än bättre då de puttat Will Turner (spelad av Orlando Bloom) och Elisabeth Swan (spelad av Kiera Knightly) ur berättelse, och förvisso blev det bättre, om än en knapp märkbar förändring. Jack Sparrow var charmig även här, men inte alls som i första filmen. Enligt mig tycks de ha tappat den roliga och mysiga känslan som har funnits innan och istället stoppat in mordlystna sjöjungfrur.
Det är ingen hemlighet att jag blev besviken på ”I främmande farvatten” (för i så fall skulle jag inte ha talat om det här) och som det känns nu vet jag inte om jag kommer se den femte filmen. Trots att jag gillar ”Pirates …”-filmerna som helhet, kommer jag kanske (med stor sannolikhet) att säga upp bekantskapen med mina vänner piraterna och avstå från att bli ännu mer besviken. Varför var de tvungna att förstöra det de tidigare har byggt upp? Det enkla svaret är: för att tjäna pengar.
Dagens citat:
"Om jag vetat att jag skulle leva så här länge, hade jag tagit bättre hand om mig själv."
(Eubie Blake, på sin hundraårsdag 1983)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Svenska, fast på brittiska
Henning Mankells böcker om kommissarie Kurt Wallander betyder, som jag har berättat innan, en hel del för mig. Under flera år var de mina favoritböcker och jag beundrade Henning Mankell som författare. Därför var mina förväntningar rätt höga när jag skulle se de två olika Wallander-serierna som filmatiserats.
Den ena filmserien bygger på Mankells existerande böcker om Wallander och har Rolf Lassgård i huvudrollen som Kurt Wallander. Den andra filmserien har bara en film som bygger på en Wallander-bok, och det är den första i serien (Innan frosten) och här spelas Kurt Wallander av Krister Henriksson. Enkelt kan man konstatera att Lassgård passar mer som Wallander än Henriksson. Lassgård har Wallanders utseende, medan Henriksson är alldeles för vårdad. Fast en sak har de båda filmserierna gemensamt i mina ögon och det är att de är rena rama skräpet. I Lassgård-filmerna är väldigt mycket ändrat i jämförelse med böckerna och dessutom saknar de och Henriksson-filmerna den glöd som finns i Wallander-böckerna. En del av filmerna är också ganska röriga.
Trots det bestämde jag mig för att ta mig en titt på den brittiska Wallander-filmserien med Kenneth Branagh i huvudrollen och se om de lyckades bättre än de svenska. Det gjorde de, men inte mycket. Fast det som jag reagerade mest på och fann en aning gulligt var att de i de brittiska filmerna har behållit alla svenska namn och försöker uttala dem. Resultatet blir att man som svensk knappt kan låta bli att skratta eftersom det låter så himla kul. Det (det vill säga uttalet) och att de rakt igenom filmen ändå pratar engelska. En smått komisk krock.
Den ena filmserien bygger på Mankells existerande böcker om Wallander och har Rolf Lassgård i huvudrollen som Kurt Wallander. Den andra filmserien har bara en film som bygger på en Wallander-bok, och det är den första i serien (Innan frosten) och här spelas Kurt Wallander av Krister Henriksson. Enkelt kan man konstatera att Lassgård passar mer som Wallander än Henriksson. Lassgård har Wallanders utseende, medan Henriksson är alldeles för vårdad. Fast en sak har de båda filmserierna gemensamt i mina ögon och det är att de är rena rama skräpet. I Lassgård-filmerna är väldigt mycket ändrat i jämförelse med böckerna och dessutom saknar de och Henriksson-filmerna den glöd som finns i Wallander-böckerna. En del av filmerna är också ganska röriga.
Trots det bestämde jag mig för att ta mig en titt på den brittiska Wallander-filmserien med Kenneth Branagh i huvudrollen och se om de lyckades bättre än de svenska. Det gjorde de, men inte mycket. Fast det som jag reagerade mest på och fann en aning gulligt var att de i de brittiska filmerna har behållit alla svenska namn och försöker uttala dem. Resultatet blir att man som svensk knappt kan låta bli att skratta eftersom det låter så himla kul. Det (det vill säga uttalet) och att de rakt igenom filmen ändå pratar engelska. En smått komisk krock.
Dagens citat:
"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också."
(Ulf Stenstrup)
Ha det så bra!
Svengelska kramar
Jessie
Trots dåliga odds ...
Någon gång innan jul (det här var 2009) satt jag och slökollade på tv när en filmtrailer visades. Med en gång hänvisade jag filmen till mitt mentala fack för "filmer som jag inte vill se". Den verkade vara någon form av sci-fi-film av något slag, med eventuellt inslag av fantasy (nu vet jag att den inte har något fantasy i sig, men det visste jag inte då). Den tycktes representera den sorts filmkategori som jag inte gillar. Sedan tänkte jag inte mer på det, då jag såg trailern några fler gånger.
En dag sade fästmannen att han gärna ville se den där filmen på bio och trots min motvilja sade jag att jag kunde följa med honom. Jag förklarade för honom att det egentligen inte var min typ av film, men för hans skull kunde jag som sagt följa med och se den. Några andra förväntningar på filmen än att jag inte skulle tycka om den, hade jag inte och jag valde att inte läsa vad filmen handlade om innan vi gick och såg den.
Under de första minuterna av filmen var den så som jag hade förväntat mig. Den var inte min typ av film, men den gick att se på. Fast ganska snart hände något för mig oväntat. Filmen grep tag i mig och jag blev fast. När vi sedan lämnade biografen hade mitt tidigare motstånd förvandlats till stort gillande. Det visade sig att filmen faktiskt var riktigt bra. Praktiskt taget ingen av de besökare som suttit i salongen ville resa sig när eftertexterna kom. Det enda som man tänkte var "Är den redan slut?" Filmen efterlämnade en härlig känsla efteråt och i bilen hem satt jag och älsklingen och diskuterade delar från filmen.
Givetvis är det "Avatar" som jag pratar om. Ännu ett av James Camerons mästerverk. Tja, för mig är hans "Titanic" fortfarande snäppet bättre, men "Avatar" är en riktigt lyckad film. Precis som till "Titanic" är det James Horner som står för den fantastiska musiken som man inte kan göra annat än att njuta av.
Bevis (ett av dem i alla fall) på att filmen är utomordentligt bra måste ändå vara att den faktiskt kan vända motståndare till att bli anhängare av filmen. Nu talar jag inte bara om mig själv, utan även om min syster. Till en början vägrade hon att gå och se den, men efter att ändå ha gjort det var hon fast. Självklart kunde jag inte låta bli att säga "vad var det jag sade?" Måhända att det är lite glyttigt, men ändå passande.
Man har jämfört filmen med "Pocahontas" och likheterna är faktiskt slående. Jake Sully är framtidens John Smith och Neytiri är framtidens Pocahontas. Visst stämmer det, eller är det bara jag som är ute och cyklar? Älsklingen påpekade också ett för oss i västvärlden typiskt drag (eller gäller det hela mänskligheten?). Det vi ser ska vi också ha, även om vi måste förgöra andra på vägen. Vi ska ha vad vi vill, oavsett pris eller konsekvens. Även det ett drag som återspeglas i "Pocahontas". Jag anser att vi människor måste bli mer ödmjuka och sluta bevisa någon slags inbillad överlägsenhet. Trots att det kan vara svårt att tro, är vi inte de enda varelserna på jorden.
Betyg på filmen blev 4 av 5 möjliga och rekommenderas varmt!
En dag sade fästmannen att han gärna ville se den där filmen på bio och trots min motvilja sade jag att jag kunde följa med honom. Jag förklarade för honom att det egentligen inte var min typ av film, men för hans skull kunde jag som sagt följa med och se den. Några andra förväntningar på filmen än att jag inte skulle tycka om den, hade jag inte och jag valde att inte läsa vad filmen handlade om innan vi gick och såg den.
Under de första minuterna av filmen var den så som jag hade förväntat mig. Den var inte min typ av film, men den gick att se på. Fast ganska snart hände något för mig oväntat. Filmen grep tag i mig och jag blev fast. När vi sedan lämnade biografen hade mitt tidigare motstånd förvandlats till stort gillande. Det visade sig att filmen faktiskt var riktigt bra. Praktiskt taget ingen av de besökare som suttit i salongen ville resa sig när eftertexterna kom. Det enda som man tänkte var "Är den redan slut?" Filmen efterlämnade en härlig känsla efteråt och i bilen hem satt jag och älsklingen och diskuterade delar från filmen.
Givetvis är det "Avatar" som jag pratar om. Ännu ett av James Camerons mästerverk. Tja, för mig är hans "Titanic" fortfarande snäppet bättre, men "Avatar" är en riktigt lyckad film. Precis som till "Titanic" är det James Horner som står för den fantastiska musiken som man inte kan göra annat än att njuta av.
Bevis (ett av dem i alla fall) på att filmen är utomordentligt bra måste ändå vara att den faktiskt kan vända motståndare till att bli anhängare av filmen. Nu talar jag inte bara om mig själv, utan även om min syster. Till en början vägrade hon att gå och se den, men efter att ändå ha gjort det var hon fast. Självklart kunde jag inte låta bli att säga "vad var det jag sade?" Måhända att det är lite glyttigt, men ändå passande.
Man har jämfört filmen med "Pocahontas" och likheterna är faktiskt slående. Jake Sully är framtidens John Smith och Neytiri är framtidens Pocahontas. Visst stämmer det, eller är det bara jag som är ute och cyklar? Älsklingen påpekade också ett för oss i västvärlden typiskt drag (eller gäller det hela mänskligheten?). Det vi ser ska vi också ha, även om vi måste förgöra andra på vägen. Vi ska ha vad vi vill, oavsett pris eller konsekvens. Även det ett drag som återspeglas i "Pocahontas". Jag anser att vi människor måste bli mer ödmjuka och sluta bevisa någon slags inbillad överlägsenhet. Trots att det kan vara svårt att tro, är vi inte de enda varelserna på jorden.
Betyg på filmen blev 4 av 5 möjliga och rekommenderas varmt!
Dagens citat:
"Det som är värt att göra är värt att göras väl."
(Irländskt ordspråk)
Ha det så bra!
Omvända kramar
Jessie
Flashdance
När man tänker efter är det ganska många filmer inom samma genre som är otroligt lika. Förutsättningarna och själva berättelsen må vara en annan, men oftast går de ut på samma sak.
Nyligen såg jag och älsklingen på "Flashdance" när de visade den på tv. Under åren har man fått höra en del om filmen och då har nyfikenheten byggts upp mer och mer, men det var inte förrän jag såg Morgan Alling dansa till en av låtarna i filmen som jag definitivt ville se den. Han dansade i något program där kändisar skulle dansa till olika kända låtar och så skulle det skänkas pengar till välgörenhet om jag inte minns fel.
Mina förväntningar på filmen var ganska höga innan vi började se på den, men dessa byttes ut mot en portion av besvikelse när eftertexterna fyllde rutan. Fast nu går jag händelserna lite i förväg. Till att börja med handlar filmen om artonåriga Alex som vill komma in på en balettskola. För att kunna försörja sig arbetar hon som svetsare på dagtid och som klubbdansös på kvällstid. En dag får hon en chans att få komma in på balettskolan, men hon blir arg när hon får veta hur det gick till för att hon skulle få den här chansen.
Mälaren sedd från hamnen i Strängnäs med Strängnäsbron i bakgrunden.
I och för sig känns filmen lite förutsägbar när man läser vad den handlar om. Jag upplevde det som om jag har sett det här tidigare. Inte just filmen, men själva idén. Vid sådana tillfällen försöker jag bortse från det och se filmen som den är - som om den är den enda som handlar om det här. Trots det blir det inga toppenbetyg. Kanske beror det på att jag i grunden är en bokfantast, men det kändes som om vissa delar i filmen bara berördes ytligt trots att man velat ha lite fördjupning angående det. Andra saker kändes onödiga och ibland gick det lite för fort fram och var lite "hoppig" på vissa ställen. Jag är medveten om att en film inte kan vara lika detaljerad och specifik som en bok, men filmen hade kunnat förbättras på några punkter.
Efter en övervägning mellan 2 och 3, blev mitt betyg 3 av 5 och den största anledningen till det är musiken i filmen. Var förmodligen det som jag gillade bäst med filmen.
Nyligen såg jag och älsklingen på "Flashdance" när de visade den på tv. Under åren har man fått höra en del om filmen och då har nyfikenheten byggts upp mer och mer, men det var inte förrän jag såg Morgan Alling dansa till en av låtarna i filmen som jag definitivt ville se den. Han dansade i något program där kändisar skulle dansa till olika kända låtar och så skulle det skänkas pengar till välgörenhet om jag inte minns fel.
Mina förväntningar på filmen var ganska höga innan vi började se på den, men dessa byttes ut mot en portion av besvikelse när eftertexterna fyllde rutan. Fast nu går jag händelserna lite i förväg. Till att börja med handlar filmen om artonåriga Alex som vill komma in på en balettskola. För att kunna försörja sig arbetar hon som svetsare på dagtid och som klubbdansös på kvällstid. En dag får hon en chans att få komma in på balettskolan, men hon blir arg när hon får veta hur det gick till för att hon skulle få den här chansen.
Mälaren sedd från hamnen i Strängnäs med Strängnäsbron i bakgrunden.
I och för sig känns filmen lite förutsägbar när man läser vad den handlar om. Jag upplevde det som om jag har sett det här tidigare. Inte just filmen, men själva idén. Vid sådana tillfällen försöker jag bortse från det och se filmen som den är - som om den är den enda som handlar om det här. Trots det blir det inga toppenbetyg. Kanske beror det på att jag i grunden är en bokfantast, men det kändes som om vissa delar i filmen bara berördes ytligt trots att man velat ha lite fördjupning angående det. Andra saker kändes onödiga och ibland gick det lite för fort fram och var lite "hoppig" på vissa ställen. Jag är medveten om att en film inte kan vara lika detaljerad och specifik som en bok, men filmen hade kunnat förbättras på några punkter.
Efter en övervägning mellan 2 och 3, blev mitt betyg 3 av 5 och den största anledningen till det är musiken i filmen. Var förmodligen det som jag gillade bäst med filmen.
Dagens citat:
"Härmed förklarar jag den nya Djurgårdsfärjan invigd som ska gå här mellan ... eh ... hållplatserna."
(Kung Carl den XVI Gustav)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
W
När jag tänker på USA:s före detta president George W(alker) Bush, tänker jag mig en torr och ordentlig gubbe som kanske inte alltid tänker innan han talar. Möjligtvis är han lite väl glad i krig och död också. Men efter att ha sett en film som porträtterar honom har jag fått en helt annan uppfattning om honom. Tydligen var han ganska vild av sig i sina yngre år och har även haft problem med alkohol (om det nu stämmer). Verkligen en motsatt bild till den man har fått av honom under hans år som USA:s starke man.
Filmen som jag såg hette "W." och är regisserad av Oliver Stone (mannen som regisserade "Alexander"). Man får följa Bush den yngre från hans college-år till det att han blir president, och denna historia varvas med scener från tiden då han är president. Så det blir att man åker fram och tillbaka mellan framtid och dåtid. Vanligtvis brukar jag inte ha några problem med den här sortens berättande, och när det kommer till böcker kan jag tycka att det kan vara ganska spännande och jag själv skriver en del med den tekniken. Fast i den här filmen tror jag nog att man hade tjänat lite mer på att endast ha en kronologisk linje som man följde. Det tror jag skulle ha skapat större spänning och mer intresse i filmen. Nu tyckte jag mest att filmen bitvis kändes hoppig (man hoppade plötsligt väldigt många år fram i tiden i den "kronologiska dåtiden" för att inte riktigt veta vad som gällde) och ganska ointressant. Lade även märke till att de vid något tillfälle hade klippt in ett riktigt klipp med verklige George W Bush, men att de grävde sin egen grav när de sedan direkt efter klippt in en scen med skådespelare som skulle spela Bush den yngre. Lite klantigt och inte supersnyggt, fast det var kanske inget som många lade märke till. Jag vet inte. Vet bara att jag själv såg det och kunde inte hålla mig för skratt.
Sammanfattningsvis; Om de bara hade haft ett kronologiskt berättande och inte hoppat fullt så många år fram i tiden, är jag säker på att filmen hade varit bättre än vad den nu var, för Bush förflutna verkar vara ett ganska intressant ämne att ta en titt på. Dock är jag ingen anhängare av honom och har inte så värst mycket över för denne krigsglade man. Mitt betyg av filmen blev 2 av 5 möjliga.
Filmen som jag såg hette "W." och är regisserad av Oliver Stone (mannen som regisserade "Alexander"). Man får följa Bush den yngre från hans college-år till det att han blir president, och denna historia varvas med scener från tiden då han är president. Så det blir att man åker fram och tillbaka mellan framtid och dåtid. Vanligtvis brukar jag inte ha några problem med den här sortens berättande, och när det kommer till böcker kan jag tycka att det kan vara ganska spännande och jag själv skriver en del med den tekniken. Fast i den här filmen tror jag nog att man hade tjänat lite mer på att endast ha en kronologisk linje som man följde. Det tror jag skulle ha skapat större spänning och mer intresse i filmen. Nu tyckte jag mest att filmen bitvis kändes hoppig (man hoppade plötsligt väldigt många år fram i tiden i den "kronologiska dåtiden" för att inte riktigt veta vad som gällde) och ganska ointressant. Lade även märke till att de vid något tillfälle hade klippt in ett riktigt klipp med verklige George W Bush, men att de grävde sin egen grav när de sedan direkt efter klippt in en scen med skådespelare som skulle spela Bush den yngre. Lite klantigt och inte supersnyggt, fast det var kanske inget som många lade märke till. Jag vet inte. Vet bara att jag själv såg det och kunde inte hålla mig för skratt.
Sammanfattningsvis; Om de bara hade haft ett kronologiskt berättande och inte hoppat fullt så många år fram i tiden, är jag säker på att filmen hade varit bättre än vad den nu var, för Bush förflutna verkar vara ett ganska intressant ämne att ta en titt på. Dock är jag ingen anhängare av honom och har inte så värst mycket över för denne krigsglade man. Mitt betyg av filmen blev 2 av 5 möjliga.
Dagens citat:
"Producenterna skulle inte göra motbjudande filmer om inte publiken gick och såg dem."
(Bette Davis)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Anstränger sig för mycket
I fredags visade TV6 de två första avsnitten av andra säsongen av "Spartacus". Den nya säsongen heter "Spartacus: Gods of the arena" och skildrar vad som hände innan första säsongen ägde rum och således innan Spartacus träder in i handlingen.
Jag som är en nyfiken tös gillar att få veta bakgrundshistorier till saker och ting. Dock är problemet med "Spartacus"-seriens upplägg att man redan känner till vad som händer med vissa karaktärer och det tycker jag är synd. Spänningen i de avseendena har försvunnit. Får hoppas att de övriga händelserna och karaktärerna kan väga upp det man känner till från första säsongen.
Något som jag chockades över och som ledde bort min uppmärksamhet från själva handlingen var deras språkbruk. Vad gäller svordomar och dylikt är det inget som jag är särskilt känslig för (svär en del själv), men när de konstant använder könsord i praktiskt taget varje mening som de yttrar - ja, då är det nästan för mycket till och med för mig. Visserligen förekom den här sortens språkbruk även i förra säsongen, men inte alls i den omfattning som de två första avsnitten visade prov på. De hade knappt hunnit inleda första avsnittet förrän de hade slängt ur sig könsord likt en kulspruta. Ovanpå det kunde man nästan tro att man satt och såg på en porrfilm med tanke på att kvinnorna inte fick ha kläderna på sig under några längre stunder. Även i förra säsongen bjöd de på en del naket och det kunde man ha överseende med eftersom det var knappast det som de fokuserade på. Det var mer smakfullt i förra säsongen. Nu däremot var det snudd på absurt mycket.
Är det verkligen vad publiken vill ha? Floder med könsord och nudistiska kvinnor? Första säsongen kunde jag njuta av och ta till mig. I fredags däremot tröttnade jag väldigt snabbt och önskade bara att det skulle ta slut. För mig kändes det som om serieskaparen försöker för mycket. Nu vet jag inte riktigt hur väl mottagen första säsongen blev, men för tillfället finns enligt mig två möjliga förklaringar till denna överdrivna start av andra säsongen. Antingen handlar det om att försöka göra andra säsongen minst lika bra eller bättre än första (om den nu blev väl mottagen) eller så försöker skaparen att locka tittare genom att "förbättra" serien om första säsongen nu inte blev så populär. Hur som helst tror jag att skaparen hade tjänat mer på att hålla sig till samma stuk som sist. I mina ögon har serien sjunkit och jag överväger ifall jag ska ge den en chans till eller säga upp bekantskapen. Man kan undra vad Steven S. DeKnight tänkte på när han gav den nya säsongen liv. *suck*
Jag som är en nyfiken tös gillar att få veta bakgrundshistorier till saker och ting. Dock är problemet med "Spartacus"-seriens upplägg att man redan känner till vad som händer med vissa karaktärer och det tycker jag är synd. Spänningen i de avseendena har försvunnit. Får hoppas att de övriga händelserna och karaktärerna kan väga upp det man känner till från första säsongen.
Något som jag chockades över och som ledde bort min uppmärksamhet från själva handlingen var deras språkbruk. Vad gäller svordomar och dylikt är det inget som jag är särskilt känslig för (svär en del själv), men när de konstant använder könsord i praktiskt taget varje mening som de yttrar - ja, då är det nästan för mycket till och med för mig. Visserligen förekom den här sortens språkbruk även i förra säsongen, men inte alls i den omfattning som de två första avsnitten visade prov på. De hade knappt hunnit inleda första avsnittet förrän de hade slängt ur sig könsord likt en kulspruta. Ovanpå det kunde man nästan tro att man satt och såg på en porrfilm med tanke på att kvinnorna inte fick ha kläderna på sig under några längre stunder. Även i förra säsongen bjöd de på en del naket och det kunde man ha överseende med eftersom det var knappast det som de fokuserade på. Det var mer smakfullt i förra säsongen. Nu däremot var det snudd på absurt mycket.
Är det verkligen vad publiken vill ha? Floder med könsord och nudistiska kvinnor? Första säsongen kunde jag njuta av och ta till mig. I fredags däremot tröttnade jag väldigt snabbt och önskade bara att det skulle ta slut. För mig kändes det som om serieskaparen försöker för mycket. Nu vet jag inte riktigt hur väl mottagen första säsongen blev, men för tillfället finns enligt mig två möjliga förklaringar till denna överdrivna start av andra säsongen. Antingen handlar det om att försöka göra andra säsongen minst lika bra eller bättre än första (om den nu blev väl mottagen) eller så försöker skaparen att locka tittare genom att "förbättra" serien om första säsongen nu inte blev så populär. Hur som helst tror jag att skaparen hade tjänat mer på att hålla sig till samma stuk som sist. I mina ögon har serien sjunkit och jag överväger ifall jag ska ge den en chans till eller säga upp bekantskapen. Man kan undra vad Steven S. DeKnight tänkte på när han gav den nya säsongen liv. *suck*
Dagens citat:
"Var mot dina föräldrar så som du vill att dina barn ska vara mot dig."
(Grekiskt ordspråk)
Ha det så bra!
Ansträngda och överdrivna kramar
Jessie
Varför denna ständiga urmjölkning?!
Många gånger blir det för mycket och i stället för att resultera i något bra, blir allt bara pannkaka. Är det verkligen så svårt att se gränsen? Att se och förstå när det är tillräckligt? Att förstå att farväl är ibland det bästa alternativet?
Man gör något - vad som helst - och (kanske till sin stora förvåning?) det visar sig göra succé. Därför gör man ett försök med någon form av en fortsättning och den här gången bemödar man sig med att få det nya att bli minst lika bra som det förra - kanske till och med försöka överglänsa det med det nya. Sedan gör man det igen. Och igen. Och igen ... Känns detta bekant? Det här fenomenet förekommer i stor del av media- och nöjesvärlden. Filmer och böcker får fortsättning på fortsättning på fortsättning ... TV-serier får så oändligt många säsonger att man har tappat räkningen. Du förstår kanske var jag vill komma, eller behöver du fler exempel? Eftersom jag räknar med att du är en smart person, förutsätter jag att du har fattat galoppen.
Ibland händer det att man blir besviken när t.ex. ens favoritbokserie har kommit till sitt definitiva slut och man önskar att det åtminstone kunde komma en del till. Bara för att de andra delarna var så himla bra att man inte riktigt kan släppa taget och ta farväl. Fast för det mesta kan jag känna att det blir för mycket. Skaparen (eller skaparna) rider för länge på sin framgång och mjölkar ur det så mycket de kan. Till slut har grundidén tappat sin charm. "Ettan är bättre än tvåan ..." Visst känns känslan bekant?
Vad som nyligen fick mig att stöna högt av djup besvikelse var meddelandet om att den fjärde filmen i "Pirates of the Caribbean"-serien ska komma på bio den 18 maj och att manuset till den femte filmen har lämnats in. Missförstå mig rätt, jag tycker om de här filmerna otroligt mycket (även om den första filmen är en smula bättre än de andra två). Hur kan man liksom ogilla Jack Sparrow? 
Han som är så charmig och rolig! Fast jag är tämligen mätt på Sparrow och company och med det menar jag att jag är nöjd med det som Gore Verbinski (regissören) samt Ted Elliot och Terry Rossio (manusförfattarna) har gett oss. Ännu kan jag se på filmerna och ändå känna direkt efter att jag skulle vilja se dem igen. En fjärde film behövs inte. Den känns i nuläget onödig.
Han som är så charmig och rolig! Fast jag är tämligen mätt på Sparrow och company och med det menar jag att jag är nöjd med det som Gore Verbinski (regissören) samt Ted Elliot och Terry Rossio (manusförfattarna) har gett oss. Ännu kan jag se på filmerna och ändå känna direkt efter att jag skulle vilja se dem igen. En fjärde film behövs inte. Den känns i nuläget onödig.
Dock kan jag ha fel om fjärde Pirates-filmen. Den visar sig kanske vara otroligt bra och då få mig att äta upp orden som finns i det här inlägget. Men jag är dessvärre rädd för att det kommer vara precis det motsatta - att filmen kommer sjunka under de andra och inte nå den nivå de andra befinner sig på. I ärlighetens namn tyckte jag att andra och tredje filmen var på gränsen till att vara onödiga, men det lyckades Elliot, Rossio och Verbinski rädda och tredje filmens slut var nästan i klass med första filmen.
Det har nog knappast undkommit någon att Pirates-filmerna har blivit en succé och sorligt nog tycks skaparna mjölka ur detta fenomen som är otroligt bra och riskerar att det här pengabegäret smular sönder konceptet. Sägs det inte att man ska sluta när man är på topp? Å andra sidan blir jag kanske glatt överreskad (för ja, jag vill se filmen vid något tillfälle), ungefär som med Veronica Mars. Den serien slutade efter tredje säsongen och till en början tyckte jag att det var en bra idé, med tanke på hur tredje säsongens kvalitet var. Dock såg jag vid ett senare tillfälle ett klipp från första avsnittet av en eventuell säsong fyra (de gjorde avsnittet innan de fick besked om att serien skulle läggas ned) och om säsong fyra hade hållit samma nivå som det jag såg, skulle den säsongen ha blivit spännande.
Som sagt, instinktivt känner jag motvilja inför fjärde filmen på grund av mina farhågor, men jag håller tummarna för att jag har fel.
Dagens citat:
"Människan är som viner. Med åren blir de dåliga surare och de goda bättre."
(Marcus Tullius Cicero)
Ha det så bra!
Urmjölkade kramar
Jessie
Sweeney Todd
När jag var yngre uppskattade jag inte musikaler särskilt mycket, utan tyckte att det kändes löjligt när personerna i filmen plötsligt fick för sig att brista ut i sång. Vid de tillfällena satt jag och vred på mig och önskade att musikscenen skulle ta slut. Däremot gillade jag Disneyfilmernas musikalinslag när jag var barn och nu när jag är äldre har jag inget emot sånguppvisningar - så länge de som sjunger verkligen kan sjunga.
Det var inte för musikalens skull som jag ville se "Sweeney Todd - The demon barber of Fleet Street" när den kom på bio 2007. Nej, det var för att Johnny Depp skulle spela huvudrollen som Mr Sweeney Todd och trots att han tydligen beter sig som ett svin, tycker jag att han är en bra skådespelare. Min syster gjorde mig sällskap fastän hon inte var så intresserad av filmen. Jag hade faktiskt glömt bort att det skulle vara en musikal, fram till det att ena skådespelaren tog sin första ton.
Mitt starkaste minne av filmen var popcornen. Inte för att jag är besatt av den sortens snacks (jag är däremot en chipsoman - vilket innebär att jag är beroende av chips och i stort sett äter alla chipssorter), utan snarare för att jag och min syster testade en av de smaksatta salterna. Jag minns inte vilken sort vi valde då, men jag kommer ihåg att det fanns saltsmaken "caramel". Det saltet som våra stackars popcorn fick bekanta sig med smakade inte gott. Eftersom jag är en till naturen skämtsam person som skojar i tid och otid, gjorde jag grimaser varje gång jag åt popcornen. Om det var en utan salt log jag med hela ansiktet och om det var en med salt gjorde jag en nästan överdriven äcklad min. Syrran som gillade saltet satt i stolen bredvid och skrattade åt mina miner.
Filmen handlar hur som helst om en barberare som efter många år återvänder till 1800-talets London och är otroligt hämndlysten. I blickfånget har han endast en man och tillsammans med köttpajsbagaren och köttpajsförsäljerskan Mrs Lovett kommer han på hur han ska få sin hämnd. Tills det rätta ögonblicket kommer arbetar han som barberare, fast han är inte som vilken barberare som helst. Kött är en bristvara men med Mr Todds hjälp går plötsligt Mrs Lovetts pajförsäljning otroligt bra. Näste man till rakning!
Blodet sprutar ganska hejvilt i filmen, men eftersom man tydligt ser att det inte är äkta utgör det inte ett så stort problem för mig. Ja, jag är känslig när det kommer till blod och inälvor o.s.v. Trots filmblodets kvalitet är detta en otroligt bra film med riktigt förträffliga skådespelarprestationer. Innan jag såg Tim Burtons film visste jag inte att Johnny Depp kunde sjunga, men det kan han! Tydligen var han med i lite olika band, så det är egentligen inte så konstigt. Något annat förvånande är att även Alan Rickman (professor Snape i Harry Potter-filmerna) kan sjunga! Och dessutom ler han vid ett tillfälle. Ja, jag vet! Visst håller man på att svimma när man hör att han faktiskt kan le? Bortsett från skönsjungeriet har filmen också humor. En av mina favoritscener är bröllopsscenen i låten "By the sea". Johnny Depp vet verkligen hur man ser likgiltigt förtvivlad ut! *ler stort* För att citera filmfodralet: "Det är en saga som har allt: blod, mysterier, romantik, kvickhet, medryckande musik och häpnadsväckande scenarier."
Mitt betyg blev 4 av 5 och jag anser att filmen absolut är sevärd! Men jag varnar dig. Musiken kan bli ett beroende. Det har det blivit för mig
Filmen handlar hur som helst om en barberare som efter många år återvänder till 1800-talets London och är otroligt hämndlysten. I blickfånget har han endast en man och tillsammans med köttpajsbagaren och köttpajsförsäljerskan Mrs Lovett kommer han på hur han ska få sin hämnd. Tills det rätta ögonblicket kommer arbetar han som barberare, fast han är inte som vilken barberare som helst. Kött är en bristvara men med Mr Todds hjälp går plötsligt Mrs Lovetts pajförsäljning otroligt bra. Näste man till rakning!
Blodet sprutar ganska hejvilt i filmen, men eftersom man tydligt ser att det inte är äkta utgör det inte ett så stort problem för mig. Ja, jag är känslig när det kommer till blod och inälvor o.s.v. Trots filmblodets kvalitet är detta en otroligt bra film med riktigt förträffliga skådespelarprestationer. Innan jag såg Tim Burtons film visste jag inte att Johnny Depp kunde sjunga, men det kan han! Tydligen var han med i lite olika band, så det är egentligen inte så konstigt. Något annat förvånande är att även Alan Rickman (professor Snape i Harry Potter-filmerna) kan sjunga! Och dessutom ler han vid ett tillfälle. Ja, jag vet! Visst håller man på att svimma när man hör att han faktiskt kan le? Bortsett från skönsjungeriet har filmen också humor. En av mina favoritscener är bröllopsscenen i låten "By the sea". Johnny Depp vet verkligen hur man ser likgiltigt förtvivlad ut! *ler stort* För att citera filmfodralet: "Det är en saga som har allt: blod, mysterier, romantik, kvickhet, medryckande musik och häpnadsväckande scenarier."
Mitt betyg blev 4 av 5 och jag anser att filmen absolut är sevärd! Men jag varnar dig. Musiken kan bli ett beroende. Det har det blivit för mig
Dagens citat:
"Plagiat är den uppriktigaste formen av smicker."
(Kim Loughran)
Ha det så bra!
Sjungande kramar
Jessie
Timeline
I måndagsmorse låg jag i sängen och såg på en film som jag hade spelat in under helgen. Bredvid mitt huvud, längst ut i sängens ena hörna, låg hankatten hopkurad och höll mig sällskap. Varför han helst ligger så långt ut på kanten som möjligt är mer än vad jag förstår. Hur som haver, filmen som jag låg och såg på var "Timeline", som är en filmatisering av Michael Crichtons roman med samma namn (fast tidigare utgavs den under namnet "Passagen"). Du känner kanske igen Crichtons namn, eftersom det är han som skrev böckerna om Jurassic Park.
Boken läste jag för några år sedan (den har funnits i min boksamling sedan jag var femton år) och av den anledningen hade jag inte alla detaljer i minnet. Däremot mindes jag det mest väsentliga. Kanske var det tur att jag inte läst boken nyligen, för nu kunde jag se på filmen med hyfsat neutralt sinne. Problemet med att se filmer som bygger på böcker som man har läst är att filmerna oftast inte stämmer överens med böckerna. Flera gånger har jag blivit besviken över att de missat massor i filmen, eller att vissa förhållanden eller situationer är fullkomligt felaktiga (som i "Solstorm" där de har ändrat mördaren och dennes motiv).
Enligt älsklingen (som hade sett filmen innan mig) förekommer det en mängd fel i filmen om man jämför med boken. När jag upplever sådant är det länt hänt att ens mentala betyg på filmen sänks och i synnerhet om man tyckte om boken. Jag brukar försöka se på sådana filmer (som bygger på böcker) som om jag inte har läst boken innan. Men det är svårt. Därför är jag tacksam över att det var så pass länge sedan som jag läste boken, att de flesta detaljer fallit ur mitt minne. För om jag inte minns fel tyckte jag att boken var bra.
Vad handlar filmen om? Vi får följa ett gäng arkeologstudenter och deras professor som arbetar med att gräva ut ruinerna av ett gammalt slott i Frankrike. Professorn anar att något inte riktigt är som det ska och åker därför för att ha ett möte med de som finansierar utgrävningarna. Under tiden fortsätter de andra att gräva ut och efter ett ras hittar de några välbevarade dokument. Men då upptäcker de något konstigt. På ett av dokumenten finns ett skriver rop på hjälp och meddelandet är skrivet av professorn. Kanske inte så konstigt i sig, men det underliga är att meddelandet konstateras vara skrivet 600 år tidigare.
Spänningsfaktorn sjönk en smula för mig då jag som sagt redan läst boken. Fast i övrigt tyckte jag att filmen faktiskt var ganska bra. Gerard Butlers skådespelarprestation höjde filmen, men jag hade inte förväntat mig något annat av honom
Han passade utmärkt till att spela André Marek och kan stämde väldigt bra överens med hur jag hade föreställt mig karaktären. Butler är en väldigt bra skådespelare. Naturskildringen var bra i filmen, då man fick se mycket av den vackra naturen som de befann sig i. När jag stängde av tv:n var jag fylld av en myskänsla blandad med glädje.
Betyget på filmen blev 3,5 av 5 och är enligt mig sevärd. Fast om det är mycket fel i jämförelse med boken, bör man ha i åtanke att kanske inte se filmen direkt efter att man läst boken. Inte om man vill ge filmen en egen ärlig chans.
Boken läste jag för några år sedan (den har funnits i min boksamling sedan jag var femton år) och av den anledningen hade jag inte alla detaljer i minnet. Däremot mindes jag det mest väsentliga. Kanske var det tur att jag inte läst boken nyligen, för nu kunde jag se på filmen med hyfsat neutralt sinne. Problemet med att se filmer som bygger på böcker som man har läst är att filmerna oftast inte stämmer överens med böckerna. Flera gånger har jag blivit besviken över att de missat massor i filmen, eller att vissa förhållanden eller situationer är fullkomligt felaktiga (som i "Solstorm" där de har ändrat mördaren och dennes motiv).
Enligt älsklingen (som hade sett filmen innan mig) förekommer det en mängd fel i filmen om man jämför med boken. När jag upplever sådant är det länt hänt att ens mentala betyg på filmen sänks och i synnerhet om man tyckte om boken. Jag brukar försöka se på sådana filmer (som bygger på böcker) som om jag inte har läst boken innan. Men det är svårt. Därför är jag tacksam över att det var så pass länge sedan som jag läste boken, att de flesta detaljer fallit ur mitt minne. För om jag inte minns fel tyckte jag att boken var bra.
Vad handlar filmen om? Vi får följa ett gäng arkeologstudenter och deras professor som arbetar med att gräva ut ruinerna av ett gammalt slott i Frankrike. Professorn anar att något inte riktigt är som det ska och åker därför för att ha ett möte med de som finansierar utgrävningarna. Under tiden fortsätter de andra att gräva ut och efter ett ras hittar de några välbevarade dokument. Men då upptäcker de något konstigt. På ett av dokumenten finns ett skriver rop på hjälp och meddelandet är skrivet av professorn. Kanske inte så konstigt i sig, men det underliga är att meddelandet konstateras vara skrivet 600 år tidigare.
Spänningsfaktorn sjönk en smula för mig då jag som sagt redan läst boken. Fast i övrigt tyckte jag att filmen faktiskt var ganska bra. Gerard Butlers skådespelarprestation höjde filmen, men jag hade inte förväntat mig något annat av honom
Han passade utmärkt till att spela André Marek och kan stämde väldigt bra överens med hur jag hade föreställt mig karaktären. Butler är en väldigt bra skådespelare. Naturskildringen var bra i filmen, då man fick se mycket av den vackra naturen som de befann sig i. När jag stängde av tv:n var jag fylld av en myskänsla blandad med glädje.Betyget på filmen blev 3,5 av 5 och är enligt mig sevärd. Fast om det är mycket fel i jämförelse med boken, bör man ha i åtanke att kanske inte se filmen direkt efter att man läst boken. Inte om man vill ge filmen en egen ärlig chans.
Dagens citat:
"Lyckan är ingenting annat än god hälsa i förening med dåligt minne."
(Albert Schweitzer)
Ha det så bra!
Tv-tittande kramar
Jessie
Nörden i mig
Jag erkänner. Jag är en riktig nörd när det gäller tecknade filmer som man såg när man var liten. Jag kan fortfarande se (de flesta i alla fall) och känna i stort sett samma känslor som jag kände när jag var liten. I varje fall om det var en film som man tyckte om.
När jag senast var nere i Malmö fick jag "Tummelisa" på DVD av min syster. Förutom att det är en söt berättelse så är det musiken som gör att man fastnar! Nu är jag van vid den svenska versionen, men dessvärre var det inte den som fanns på DVDn. Man kunde bara välja mellan att få höra dem prata italienska eller engelska. Textning fanns på svenska, men den är utomordentligt dålig. Dels var texten sen av sig, dels textades aldrig låtarna, vilket gjorde att man fick svårt att hänga med när de sjöng (vissa sjunger ganska snabbt och/eller otydligt). Älsklingen menade att det var dumt gjort att låtarna inte fick någon översättning, eftersom då kommer de små barnen inte kunna förstå till fullo (om de inte kan engelska). Fast trots det är filmen ändå riktigt fin. Här är några av mina favoritlåtar från filmen (på svenska):
När jag senast var nere i Malmö fick jag "Tummelisa" på DVD av min syster. Förutom att det är en söt berättelse så är det musiken som gör att man fastnar! Nu är jag van vid den svenska versionen, men dessvärre var det inte den som fanns på DVDn. Man kunde bara välja mellan att få höra dem prata italienska eller engelska. Textning fanns på svenska, men den är utomordentligt dålig. Dels var texten sen av sig, dels textades aldrig låtarna, vilket gjorde att man fick svårt att hänga med när de sjöng (vissa sjunger ganska snabbt och/eller otydligt). Älsklingen menade att det var dumt gjort att låtarna inte fick någon översättning, eftersom då kommer de små barnen inte kunna förstå till fullo (om de inte kan engelska). Fast trots det är filmen ändå riktigt fin. Här är några av mina favoritlåtar från filmen (på svenska):
När jag satt och lyssnade på de här låtarna fick jag också för mig att lyssna på låtarna från "Svanprinsessan" som jag också tyckte om när jag var liten. Jag har här valt ut tre låtar och den andra låten från filmen är så otroligt rolig! Alltså när butlern (eller vad han nu är) säger: "Inte du Eskil, du är en hare i herrans namn!" Hur kan man inte tycka om det?
Dagens citat:
"Det är svårt att behålla lugnet när man är sysslolös."
(Latinskt ordspråk)
Ha det så bra!
Nördiga kramar
Jessie
Tidlöst mästerverk
Väldigt få filmer lyckas beröra en otroligt stor publik. Min absoluta favoritfilm tillhör en av de här få och filmen i fråga är, som är ganska väntat, James Camerons "Titanic". Ända sedan jag blev bekant med historien vid åtta eller nio års ålder, har den fascinerat mig. Under högstadiet gick det så långt att jag nästan blev besatt av historien, vilket märktes genom att jag satt under väldigt många raster i skolbiblioteket och bläddrade i den tjocka faktaboken om fartyget och dess öde.
Jag förmodar att du känner till vad som hände? RMS Titanic skulle under sin jungfruresa färdas från Southampton till New York. Under resan skedde det ofattbara: "osänkbara" Titanic kolliderade med ett isberg och dömdes till att sjunka. Väldigt många (1495 av 2207 människor) dog den här natten (15 april 1912) och dessvärre var en stor del av dödsfallen onödiga. Om fler livbåtar hade funnits och/eller om man varit bättre på att fylla de livbåtar som fanns, hade man nog kunnat undvika många av dödsfallen. Länge trodde man att isberget hade orsakat en gigantisk reva längs fartygets sida, men i själva verket var det "endast" en mängd hål som var boven (eller kanske bovarna?) i dramat.
Den förmodligen mest kända (dock ej enda) skildringen av denna tragedi är James Camerons Oscarsvinnande "Titanic" från 1997. Vad jag vet är det ingen annan film före eller efter som har lyckats med det som "Titanic" gjorde: vinna elva Oscar (nu kan jag ha fel, så rätta mig gärna i så fall). Den film som jag trodde skulle kunna konkurrera med det här mästerverket var "Avatar" (där James Cameron och James Horner återigen samarbetat, precis som med "Titanic"). Fast det blev inte riktigt så.
Jag förmodar att du känner till vad som hände? RMS Titanic skulle under sin jungfruresa färdas från Southampton till New York. Under resan skedde det ofattbara: "osänkbara" Titanic kolliderade med ett isberg och dömdes till att sjunka. Väldigt många (1495 av 2207 människor) dog den här natten (15 april 1912) och dessvärre var en stor del av dödsfallen onödiga. Om fler livbåtar hade funnits och/eller om man varit bättre på att fylla de livbåtar som fanns, hade man nog kunnat undvika många av dödsfallen. Länge trodde man att isberget hade orsakat en gigantisk reva längs fartygets sida, men i själva verket var det "endast" en mängd hål som var boven (eller kanske bovarna?) i dramat.
Den förmodligen mest kända (dock ej enda) skildringen av denna tragedi är James Camerons Oscarsvinnande "Titanic" från 1997. Vad jag vet är det ingen annan film före eller efter som har lyckats med det som "Titanic" gjorde: vinna elva Oscar (nu kan jag ha fel, så rätta mig gärna i så fall). Den film som jag trodde skulle kunna konkurrera med det här mästerverket var "Avatar" (där James Cameron och James Horner återigen samarbetat, precis som med "Titanic"). Fast det blev inte riktigt så.
Själva berättelsen i Camerons filmatisering är rörande och förtrollande. Tragisk och hemsk, javisst. Men ändå är det en magisk film. Karaktärerna känns mer äkta än i många andra filmer. Musiken är minst lika fantastisk. Att man kan fånga och spegla så många känslor i både musiken och berättelsen är imponerande. När jag har nyligen sett filmen känner jag mig dragen till att vilja se den igen.
Jag är ganska dålig på att förklara vad som gör en film eller bok bra (eftersom jag nästan bara går efter känslor), fast i det här fallet anser jag att filmen talar tydligt för sig själv. Den är helt enkelt ett mästerverk som fortfarande fungerar, trots att fjorton år har gått. Det är skickligt gjort.
Jag är ganska dålig på att förklara vad som gör en film eller bok bra (eftersom jag nästan bara går efter känslor), fast i det här fallet anser jag att filmen talar tydligt för sig själv. Den är helt enkelt ett mästerverk som fortfarande fungerar, trots att fjorton år har gått. Det är skickligt gjort.
Dagens citat:
"Mod är ofta brist på kunskap, medan feghet i många fall är baserad på god information."
(Peter Ustinov)
Ha det så bra!
Tidlösa kramar
Jessie
P.S. I Love You
Tänk dig att du är ung och lyckligt gift. Du och din äkta hälft planerar inför framtiden. Men så en dag dör din älskade och du lämnas ensam kvar med alla planer och all saknad.
Det är just vad som händer Holly Kennedy i min ena favoritfilm "P.S. I Love You". Fast det hon inte vet är att hennes man Gerry har innan sin död skrivit brev som ska levereras till Holly en gång i månaden och hjälpa henne att hantera sin sorg. Jag skulle minst sagt vara förstörd om jag hade varit i Hollys skor och blotta insikten smärtar. Tänk ifall det hade hänt mig? Nu har jag i och för sig mist min älskade Jocke, men min fästman fanns där för mig och hjälpte mig. Men tänk om min fästman skulle försvinna på det sättet? Att bara tänka på det gör fruktansvärt ont i kroppen.
Det är just vad som händer Holly Kennedy i min ena favoritfilm "P.S. I Love You". Fast det hon inte vet är att hennes man Gerry har innan sin död skrivit brev som ska levereras till Holly en gång i månaden och hjälpa henne att hantera sin sorg. Jag skulle minst sagt vara förstörd om jag hade varit i Hollys skor och blotta insikten smärtar. Tänk ifall det hade hänt mig? Nu har jag i och för sig mist min älskade Jocke, men min fästman fanns där för mig och hjälpte mig. Men tänk om min fästman skulle försvinna på det sättet? Att bara tänka på det gör fruktansvärt ont i kroppen.
Jag hade nog inte köpt den här filmen om det inte hade varit för att jag tagit reda på att James Marsters är med i den. Fast han är inte med så fasligt mycket. Vad? Jag tycker att han är en bra skådespelare. Ärligt talat. Det var innan jag och fästmannen blev tillsammans som jag njöt av att titta på honom. Nu är han som vem som helst. Nu är det fästmannen som jag njuter av att se 
Ingen annan. Hur som helst, den här filmen är otroligt bra på att väcka olika känslor och man pendlar känslomässigt upp och ned genom hela filmen. Den förmågan tror jag har stor betydelse till att den är så pass bra. Man känner sig ännu mer tacksam över det man har och jag kände ännu större behov än vad jag redan har, att se på, krama och bara vara nära min älskling. När filmen var slut kände jag mig glad.
Jag har inte haft möjlighet att läsa boken som filmen är baserad på, men förhoppningsvis kommer jag kunna göra det. Mitt betyg på den här filmen blev 4/5. Se den gärna!
Ingen annan. Hur som helst, den här filmen är otroligt bra på att väcka olika känslor och man pendlar känslomässigt upp och ned genom hela filmen. Den förmågan tror jag har stor betydelse till att den är så pass bra. Man känner sig ännu mer tacksam över det man har och jag kände ännu större behov än vad jag redan har, att se på, krama och bara vara nära min älskling. När filmen var slut kände jag mig glad.Jag har inte haft möjlighet att läsa boken som filmen är baserad på, men förhoppningsvis kommer jag kunna göra det. Mitt betyg på den här filmen blev 4/5. Se den gärna!
Dagens citat:
"Det är alltid fel människor som har dåligt samvete."
(Erich Maria Remarque)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Gulligt elak!
Jag har tänkt flera gånger att jag ska ta och tipsa om den här filmen, men glömmer bort det varje gång. Så nu tar jag mig själv i kragen och presenterar: Doctor Horrible's Sing-Along Blog!
Om jag inte minns helt fel blev jag tipsad om den här filmen under hösten 2008 av en kurskamrat när jag läste retorik vid LU. När han och jag under en eftermiddag hade haft följe till bussarna då vi skulle åka hem, insåg vi att vi hade ganska lik smak när det gällde filmer och serier på tv. Han mindes också att jag sagt att jag gillade "Buffy the vampire slayer" och berättade om den här filmen.
Den gjordes under manusförfattarstrejken i Hollywood och den gjordes på en väldigt minimal budget. Regissören är samme man som ligger bakom "Buffy ..." (därav antog min kurskamrat att jag kunde tänkas gilla den här) och filmen handlar om en kille som planerar att ... Tja, ta över världen helt enkelt. Du får ursäkta om jag har fel angående en del detaljer, för det var ganska länge sedan jag såg filmen. Borde nog se den igen när jag får tid ... Hur som helst, han planerar detta och vill gå med i ett gäng som styrs av Bad Horse. Dock är det inte så enkelt att vara ond. Captain Hammer finns och gör livet jobbigt för Horrible.
Det är en hysteriskt rolig film, som jag inte kunde hålla mig för skratt från. Dr Horrible ska föreställa ond, men han är ganska gullig ändå, så man kan inte göra annat än att tycka om honom. Han är ... Hur ska man sätta ord på det ... Hans ondska är ganska oskyldig, om du förstår vad jag menar? Det var efter att ha sett den här filmen som jag fastnade för Neil Patrick Harris (han spelar Barney i "How I Met Your Mother") och insåg att han faktiskt är en rolig och duktig skådespelare. Dessutom kan han sjunga!
Nu ska jag inte prata bort något intresse som du eventuellt har fått, utan du ska själv få möjlighet att få se filmen. Hoppas att du, liksom jagl, tycker att den är rolig ^^
Om jag inte minns helt fel blev jag tipsad om den här filmen under hösten 2008 av en kurskamrat när jag läste retorik vid LU. När han och jag under en eftermiddag hade haft följe till bussarna då vi skulle åka hem, insåg vi att vi hade ganska lik smak när det gällde filmer och serier på tv. Han mindes också att jag sagt att jag gillade "Buffy the vampire slayer" och berättade om den här filmen.
Den gjordes under manusförfattarstrejken i Hollywood och den gjordes på en väldigt minimal budget. Regissören är samme man som ligger bakom "Buffy ..." (därav antog min kurskamrat att jag kunde tänkas gilla den här) och filmen handlar om en kille som planerar att ... Tja, ta över världen helt enkelt. Du får ursäkta om jag har fel angående en del detaljer, för det var ganska länge sedan jag såg filmen. Borde nog se den igen när jag får tid ... Hur som helst, han planerar detta och vill gå med i ett gäng som styrs av Bad Horse. Dock är det inte så enkelt att vara ond. Captain Hammer finns och gör livet jobbigt för Horrible.
Det är en hysteriskt rolig film, som jag inte kunde hålla mig för skratt från. Dr Horrible ska föreställa ond, men han är ganska gullig ändå, så man kan inte göra annat än att tycka om honom. Han är ... Hur ska man sätta ord på det ... Hans ondska är ganska oskyldig, om du förstår vad jag menar? Det var efter att ha sett den här filmen som jag fastnade för Neil Patrick Harris (han spelar Barney i "How I Met Your Mother") och insåg att han faktiskt är en rolig och duktig skådespelare. Dessutom kan han sjunga!
Nu ska jag inte prata bort något intresse som du eventuellt har fått, utan du ska själv få möjlighet att få se filmen. Hoppas att du, liksom jagl, tycker att den är rolig ^^
Akt 1, del 1
Akt 1, del 2
Akt 2, del 1
(Kolla gärna extra noga vid 1:40 och titta då på personen i bakgrunden som ger mat. Det är hur kul som helst det som följer därnäst!)
Akt 2, del 2
Akt 3, del 1
Akt 3, del 2
Dagens citat:
"Det är ingen glädje att vara sysslolös, det roliga är att ha mycket att göra och strunta i att göra det."
(Mary Wilson Little)
Ha det så bra!
Horribla kramar
Jessie
Flickan som lekte med elden
I fredags satt jag och såg på filmen "Flickan som lekte med elden". Kanske är det lite bra att jag inte har läst böckerna sedan tredje året på gymnasiet? Visst känner jag till grunderna och vissa detaljer som inte finns med i filmen, men en del saker hade jag faktiskt glömt bort.
Filmen handlar om att det planeras att göras ett temanummer om trafficking i Millennium-tidningen och killen som kom med förslaget, Dan, är den som får hålla i det (så att säga). Mikael Blomkvist får en kväll ett samtal från Dan, som ber Mikael att komma till lägenheten för att hämta en sak, men det Mikael möts av är Dans och hans flickväns döda kroppar. Polisen gör upptäckten att Salanders fingeravtryck finns på mordvapnet ...
Jag gav filmen en fyra på Filmtipset, men jag vet inte riktigt om det beror på att jag tycker om böckerna ganska mycket och har kvar den känslan när jag ser filmen, eller om det är för att filmen är bra gjord. Jag menar, mina känslor kring böckerna kanske påverkar mitt omdöme för filmen. Fast å andra sidan, gillar jag Åsa Larssons böcker om Rebecka Martinsson också (när ska hon skriva fortsättningen?!), men filmatiseringen av "Solstorm" blev jag mycket besviken på. Först och främst förstår man ingenting av berättelsen, för de hoppar över en massa basala saker och dessutom ändrar de mördaren och motivet till mordet som inleder berättelsen! Jag var grymt arg när jag och min syster lämnade biosalongen. Hur kan man förstöra en bok på det sättet? Kanske därför de aldrig har fått filma de resterande böckerna. Och tur är väl det! Räcker att de slaktade en mycket bra bok. Jag som precis hade läst om boken just för att kunna jämföra boken och filmen.
Hur som helst, "Flickan som lekte med elden" är långt ifrån det fiasko som "Solstorm" blev till, så jag antar att mitt betyg hade säkert blivit en trea eller fyra även om jag inte hade läst böckerna innan. En lite rolig sak som jag upptäckte när jag såg filmen (och faktiskt inte hade tänkt på när jag läste boken) var att Strängnäs, Stallarholmen och Nykvarn finns med, i alla fall i filmen! Först nämnde nyhetsläsaren (i filmen) att något hade skett i ett sommarstugeområde utanför Strängnäs. Eftersom jag själv bor utanför Strängnäs blev jag med ens nyfiken. Visserligen hade jag sett en av de gröna bussar som kör omkring här i Sörmland, men trodde att det utspelade sig i Södertälje, för det finns någon sådan buss där också. Det är också närmre Stockholm än Strängnäs, och filmen utspelar sig mycket i Stockholm. Senare i filmen preciserade de sig och förklarade att sommarstugeområdet fanns i Stallarholmen. Det ligger inte så långt härifrån och förra året var vi där vid Valborg. Lite senare kom Nykvarn även upp. Kul att man känner till en del platser. Synd bara att de glömde ta upp en liten detalj om Niederman i filmen, som kommer fram i boken. Fast det är kanske som älsklingen säger, att det kommer i tredje filmen. Jag får helt enkelt vänta och se!
Jag kan verkligen rekommendera att både se filmen och läsa boken, men om du inte har läst/sett första delen än ("Män som hatar kvinnor") bör du nog göra det först. Fast var då konsekvent! Med det menar jag att om du har sett första filmen, ska du nog fortsätta med andra filmen och inte plötsligt börja på andra boken. Om du gör det finns risken att du kan missa lite. Dock var det bara ett tips, hur du sedan gör är upp till dig.
Dagens citat:
"Män bygger broar och lägger järnvägar över öknar, och ändå kan de framgångsrikt hävda att konsten att sy i en knapp överstiger deras förmåga."
(Heywood Broun)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Kära minnen
I onsdags fick jag och älsklingen en tidig julklapp från mina föräldrar. Trots att den i sig kanske inte betyder något, så håller jag den mycket mycket kär. Eller, i alla fall mina minnen från den. Det vi fick var "Trolltyg i tomteskogen" på DVD och den filmen satt jag och tittade sönder på när jag var liten! Det var en av de första filmer som jag minns att jag tyckte riktigt mycket om. Både jag och älsklingen satt och småskrattade när vi såg den. Den har fortfarande humor och charm (i mina ögon). Dessutom förstår man lite mer nu än när man var liten.
Vad handlar den om? I korthet: Tomtarna Tor och Lisa ska gifta sig, men så kommer tomtarnas ärkefiender trollen och förstör! Fast tomtarna är inte dumma. Till sin hjälp har de skogens alla djur som ställer upp för sina tomtevänner.
Hur kan man inte tycka om denna söta och roliga film?
Hur kan man inte tycka om denna söta och roliga film?
Dagens citat:
"Du drunknar, och kommer tillbaka."
(Kostja i "Trolltyg i tomteskogen")
Ha det så bra!
Lyckliga kramar
Jessie
Förändrad klassiker
I torsdags köpte jag och min älskling "Skönheten odh Odjuret" på DVD, eftersom den tydligen nu börjat säljas på DVD. Fick för mig att den gjort det tidigare. Men men. Vi köpte den i alla fall och igår satt vi och tittade på den. För första gången fick jag se den på engelska. Jag och min syster hade den här filmen - som är en av mina favoriter - på VHS, men då var det med svenskt tal. Kändes ovant att se den på engelska, men det var inget större fel med det. ^^
Vad jag däremot är lite mer tveksam till är de förändringar som gjorts jämfört med VHS-versionen. Det mest uppenbara är ju såklart att de har restaurerat upp ljud och bild. Ljudet är klart och bilden likaså, vilket gör att man nästan tror att den är nyskapad. I sig är väl inte förändringen dålig, men antagligen är jag för nostalgisk för att riktigt uppskatta det. För mig är det bara charmigt att dessa gamla RIKTIGA Disney-filmer har kvar sin bild och ljud från när de gjordes. Fast detta är ju min personliga åsikt. Finns ju säkert de som tycker bättre om att de har gjort så här.
Den andra förändringen är faktiskt ett tillägg! OM du är bekant med VHS-versionen kommer du bli ganska förvånad efter att de har sjungit "Nånting som inte fanns förut". Där har de lagt till där Lumière, Clocksworth och de andra sjunger om när de blir människor (tror jag det var). Det var jag mycket skeptiskt till. Men det kan vara precis som jag sade till min fästman, att det nog beror på att jag är så van vid den gamla versionen. Det är ju trots allt den som jag blev förälskad i. Men annars var det ett kärt återseende ^^ (Bortsett från att jag förmodligen babblade för mycket ... Förlåt älskling 
).
Om du mot förmodan inte har sett den, så gör gärna det. Man blir aldrig för gammal för Disney-filmer Jag tar med här några av låtarna från filmen (med andra ord de jag tycker om) och jag ska bara påpeka att de INTE kommer i samma ordning som från filmen;
Vad jag däremot är lite mer tveksam till är de förändringar som gjorts jämfört med VHS-versionen. Det mest uppenbara är ju såklart att de har restaurerat upp ljud och bild. Ljudet är klart och bilden likaså, vilket gör att man nästan tror att den är nyskapad. I sig är väl inte förändringen dålig, men antagligen är jag för nostalgisk för att riktigt uppskatta det. För mig är det bara charmigt att dessa gamla RIKTIGA Disney-filmer har kvar sin bild och ljud från när de gjordes. Fast detta är ju min personliga åsikt. Finns ju säkert de som tycker bättre om att de har gjort så här.
Den andra förändringen är faktiskt ett tillägg!
OM du är bekant med VHS-versionen kommer du bli ganska förvånad efter att de har sjungit "Nånting som inte fanns förut". Där har de lagt till där Lumière, Clocksworth och de andra sjunger om när de blir människor (tror jag det var). Det var jag mycket skeptiskt till. Men det kan vara precis som jag sade till min fästman, att det nog beror på att jag är så van vid den gamla versionen. Det är ju trots allt den som jag blev förälskad i. Men annars var det ett kärt återseende ^^ (Bortsett från att jag förmodligen babblade för mycket ... Förlåt älskling ).Om du mot förmodan inte har sett den, så gör gärna det. Man blir aldrig för gammal för Disney-filmer
Jag tar med här några av låtarna från filmen (med andra ord de jag tycker om) och jag ska bara påpeka att de INTE kommer i samma ordning som från filmen;
Haha, det blev tydligen i gott som alla. Aja, det betyder ju bara att det är bra musik
Dagens citat:
"Åsnor är vackra i åsnors ögon, svin i svins."
(Latinskt ordspråk)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Var tog skräcken vägen?
Jag minns första gången som jag blev bekant med "Resident Evil". Tja, jag minns det inte exakt men jag minns att jag och min syster följde med en barndomskompis till en av hans vänner och att killarna då satt och spelade detta på Playstation. Vad kan jag ha varit? Inte mer än tio år tror jag. Jag kommer ihåg hur jag tyckte att spelet var hemskt och lite läskigt med alla ljuden och att man fick se alla zombier som kom gående och attackerade. Det var lite läbbigt för mig. Vår kompis var ganska stolt över att han (som är två år äldre än mig) spelade ett spel som det var artonårsgräns på.
Nästa gång jag kom i kontakt med "Resident Evil" var när jag var på en födelsedagsfest hemma hos en kompis. Jag var ... Jag måste ha varit fjorton eller femton år, men jag minns inte exakt. Jag och min kompis umgicks mer när jag var fjorton eftersom vi gick på samma skola då. Året efter började hon på gymnasiet och då träffades vi mer sällan. Fast det kan i och för sig ha varit då, när jag var femton, för de som var på festen gick ju i hennes gymnasieklass. Hur som helst, vi diskuterade vilken film vi skulle se och då bestämde killarna att vi skulle se "Resident Evil: Apocalypse". Om du inte vet det så är det andra filmen i "Resident evil"-filmserien. Jag hade såklart inte sett första filmen, men trodde inte att det kunde vara särskilt svårt att hänga med eftersom jag ändå kände till spelen. Det var inte väldigt svårt att hänga med. Vad jag minns från den kvällen är att jag tyckte väldigt synd om hundarna. Jag minns också obehaget av att gå till busshållplatsen efteråt, när festen avslutats (vilket gjordes efter filmens slut). Den här tjejen bodde inne i stan vid en massa gränder och det var dessa jag gick förbi på väg till bussen hem. Givetvis visste jag att det inte fanns några zombies som skulle dyka upp och äta upp mig, men alla olika ljud som förekom plus att vi nyss sett en ganska läbbig film, fick mitt huvud att börja dikta upp olika hemska scenarion. Typiskt mig! Jag halvsprang till bussen.
I fredags var jag och min fästman på bio i Strängnäs och såg "Resident Evil: Afterlife 3D" (det är den fjärde filmen ifall du undrar). Det var tänkt att vi skulle se den med en bekant till oss, men eftersom han ville sitta längst fram (första raden) och vi ville sitta längre bak, blev det att vi satt på olika platser i biografen. Jag är väldigt besviken på de två senaste filmerna om T-viruset. Från början var det en rysare, men nu är det i stort sett en renodlad action. Jag ska berömma anslaget till filmen, det vill säga den delen precis i början innan filmen riktigt kommer igång. Musiken som de hade valt där var bra och jag gillade uppbyggnaden av anslaget. Att även de har valt att göra filmen i 3D känns ganska ... tråkigt (?) för mig. Ja, jag har redan tröttnat på att alla filmer som kommer nu är i 3D. Men visst, jag ska erkänna att formatet gjorde filmen snygg att se på (även om jag blev trött i ögonen redan från början). Fast "Avatar" var ännu snyggare i 3D, för då var filmen skarpare. Nu i "Resident Evil" var den emellanåt lite suddigt, så det var ju synd. Dock håller jag fast vid att den störta besvikelsen med filmen är att det läskiga är borta och kvar är tråkig action.
Ett gott skratt fick jag vid ett par tillfällen i filmen. Först, när jag läste vilka skådespelare som var med i filmen och sedan när denne väl uppenbarade sig. Om jag säger Michael Scofield - vad säger du då? Ja, Wentworth Miller är med i filmen och om du har sett "Prison Break" precis som jag, tror jag nog att du kommer att tycka att hans entré i filmen är väldigt passande. Det tyckte i alla fall jag.
Vad kan jag säga mer? Jo, barn borde inte gå på bio om de inte har vett att vara tysta. Framför mig och min älskling satt det tre tonårspojkar som pratade högt genom hela filmen. Jag var så irriterad att jag mot slutet ilsket körde båda mina knän i stolsryggen på killen som satt framför mig. Förmodligen märkte han av det, för han satt och ålade sig emellanåt och sneglade bak minst en gång. Det struntade jag blankt i, utan fortsatte att ha mina knän parkerade där. Dock blev de inte tystare av det. Så här i efterhand inser jag att jag borde ha sagt till dem (precis som jag gjorde med de två tjejer som satt bredvid mig och en kompis när vi var och såg på tredje "Pirates of the Carribean"-filmen på bio) och tanken slog mig, men jag orkade helt enkelt inte bråka. Fast nästa gång gör jag det om det behövs. Har inte deras mammor lärt dem att man är tyst i en biosalong och om man måste prata så gör man det viskandes? Tydligen inte. Dagens ungdom alltså ... Det var bättre när jag var ung!
Nästa gång jag kom i kontakt med "Resident Evil" var när jag var på en födelsedagsfest hemma hos en kompis. Jag var ... Jag måste ha varit fjorton eller femton år, men jag minns inte exakt. Jag och min kompis umgicks mer när jag var fjorton eftersom vi gick på samma skola då. Året efter började hon på gymnasiet och då träffades vi mer sällan. Fast det kan i och för sig ha varit då, när jag var femton, för de som var på festen gick ju i hennes gymnasieklass. Hur som helst, vi diskuterade vilken film vi skulle se och då bestämde killarna att vi skulle se "Resident Evil: Apocalypse". Om du inte vet det så är det andra filmen i "Resident evil"-filmserien. Jag hade såklart inte sett första filmen, men trodde inte att det kunde vara särskilt svårt att hänga med eftersom jag ändå kände till spelen. Det var inte väldigt svårt att hänga med. Vad jag minns från den kvällen är att jag tyckte väldigt synd om hundarna. Jag minns också obehaget av att gå till busshållplatsen efteråt, när festen avslutats (vilket gjordes efter filmens slut). Den här tjejen bodde inne i stan vid en massa gränder och det var dessa jag gick förbi på väg till bussen hem. Givetvis visste jag att det inte fanns några zombies som skulle dyka upp och äta upp mig, men alla olika ljud som förekom plus att vi nyss sett en ganska läbbig film, fick mitt huvud att börja dikta upp olika hemska scenarion. Typiskt mig! Jag halvsprang till bussen.
I fredags var jag och min fästman på bio i Strängnäs och såg "Resident Evil: Afterlife 3D" (det är den fjärde filmen ifall du undrar). Det var tänkt att vi skulle se den med en bekant till oss, men eftersom han ville sitta längst fram (första raden) och vi ville sitta längre bak, blev det att vi satt på olika platser i biografen. Jag är väldigt besviken på de två senaste filmerna om T-viruset. Från början var det en rysare, men nu är det i stort sett en renodlad action. Jag ska berömma anslaget till filmen, det vill säga den delen precis i början innan filmen riktigt kommer igång. Musiken som de hade valt där var bra och jag gillade uppbyggnaden av anslaget. Att även de har valt att göra filmen i 3D känns ganska ... tråkigt (?) för mig. Ja, jag har redan tröttnat på att alla filmer som kommer nu är i 3D. Men visst, jag ska erkänna att formatet gjorde filmen snygg att se på (även om jag blev trött i ögonen redan från början). Fast "Avatar" var ännu snyggare i 3D, för då var filmen skarpare. Nu i "Resident Evil" var den emellanåt lite suddigt, så det var ju synd. Dock håller jag fast vid att den störta besvikelsen med filmen är att det läskiga är borta och kvar är tråkig action.
Ett gott skratt fick jag vid ett par tillfällen i filmen. Först, när jag läste vilka skådespelare som var med i filmen och sedan när denne väl uppenbarade sig. Om jag säger Michael Scofield - vad säger du då? Ja, Wentworth Miller är med i filmen och om du har sett "Prison Break" precis som jag, tror jag nog att du kommer att tycka att hans entré i filmen är väldigt passande. Det tyckte i alla fall jag.
Vad kan jag säga mer? Jo, barn borde inte gå på bio om de inte har vett att vara tysta. Framför mig och min älskling satt det tre tonårspojkar som pratade högt genom hela filmen. Jag var så irriterad att jag mot slutet ilsket körde båda mina knän i stolsryggen på killen som satt framför mig. Förmodligen märkte han av det, för han satt och ålade sig emellanåt och sneglade bak minst en gång. Det struntade jag blankt i, utan fortsatte att ha mina knän parkerade där. Dock blev de inte tystare av det. Så här i efterhand inser jag att jag borde ha sagt till dem (precis som jag gjorde med de två tjejer som satt bredvid mig och en kompis när vi var och såg på tredje "Pirates of the Carribean"-filmen på bio) och tanken slog mig, men jag orkade helt enkelt inte bråka. Fast nästa gång gör jag det om det behövs. Har inte deras mammor lärt dem att man är tyst i en biosalong och om man måste prata så gör man det viskandes? Tydligen inte. Dagens ungdom alltså ... Det var bättre när jag var ung!
Dagens citat:
"Bästa sättet att undvika ett problem är att lösa det."
(Brendan Francis)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Sömnmedel
I natt satt jag och min älskade sambo och såg på "Feardotcom". Tydligen skulle det vara en rysare, men särskilt läskig var den inte. Snarare konstig och invecklad.I korthet handlar filmen om att man hittar fyra lik och det som binder samman alla är att samtliga har dött efter att ha besökt www.feardotcom.com.
Redan anslaget (de första minuterna av filmen) avslöjar filmens standard; inte särskilt bra. Anslaget i den här filmen är enligt mig konstig och man sitter och försöker förstå vad det är som händer. Samma sak är det med andra delar av filmen som kommer lite senare. Tanken bakom filmen har potential, men i mina ögon har de inte riktigt knutit ihop de två konfliktdelarna som de presenterar. Man förstår att de har samband (karaktärerna påpekar det), men hur sambandet egentligen hänger ihop förstod jag aldrig. Nu kan det också bero på att jag somnade precis i slutet och missade de sista minuterna (sambon fick förklara huvudpunkterna som jag hade missat), men de borde på något sätt ha försökt att klargöra sambandet bättre eller kanske ännu hellre ha förändrat det lite så att man med en gång förstod.
Att jag inte helt förstår behöver inte heller riktigt ha med filmens kvalitet att göra, för jag har aldrig varit mycket för djupare innebörder. Oftast har jag problem med att se djupare in än det som mina ögon uppfattar. Det beror på okunnighet (konkret: jag är korkad) från min sida, men filmen är fortfarande invecklad och konstig för mig.
Mitt betyg (på Filmtipset) blev en 1:a. Sorgligt nog. Om du har lust och tid att slänga bort 101 minuter av ditt liv kan du ju själv se vad du anser om filmen.
Om du har missat det, heter jag DreamingTiger på Filmtipset, ifall du vill bli kompis med mig där eller bara se vad jag tycker om de filmer som jag har sett.
Dagens citat:
"Att inse att man är okunnig är ett bra steg mot kunskap."
(Benjamin Disraeli)
Ha det så bra!
Varma kramar
Jessie
Jag fattar fortfarande inte!
Då har jag sett på den amerikanska "One Missed Call". Det gjorde jag med min sambo igår. Den var i stort sett samma som den japanska, med förändringen att de hade anpassat det till just USA. De hade gjort någon förändring vid något av dödsfallen också, men det är inget som jag ska avslöja här ifall du har tänkt att se filmen. Då är det ju inte särskilt kul om jag avslöjar allt. Eller hur?Var den bättre än den japanska då? Jo, här förklarade de bättre vad som hände i filmen, så man slapp sitta som ett dumt fån och försöka komma underfund med vad regissören egentligen ville ha sagt. Men jag förstår fortfarande inte slutet! Även om det var en viss förändring jämfört med den japanska, var det fortfarande förvirrande. Både jag och min sambo satt och undrade vad det var som hände. Är det bara jag som är väldigt korkad eller är slutet väldigt konstigt? Om du är smartare och förstår slutet (vilket förutsätter att du har sett filmen såklart!) skulle du ju kunna upplysa mig, ifall du har lust? Men känn inget tvång. Jag överlever nog ^^
Med tanke på att den var klart mer spännande än den japanska och mer tydlig (bortsett från slutet) får den en trea av mig på Filmtipset (man sätter mellan ett och fem som betyg på filmer där ett är dåligt och fem är väldigt bra). Om slutet hade varit mer tydligt skulle den kanske ha fått ett högre betyg. Men det är oklart.
Jaha, då hade jag väl inget mer att säga om filmen. Med andra ord borde jag avsluta bloggen här och nu eftersom jag försöker att hålla mig till ett ämne i varje inlägg. Fast det känns lite för kort att avsluta nu. Tycker inte du också det? Vad kan jag då fylla ut inlägget med och göra ett undantag från min lilla regel (innan jag ska gå ut och sätta på riset som vi ska ha till maten idag)? Skulle kunna upplysa dig om att soffan aldrig kom. Förvånad? Inte jag, men jag var bara trött när personen från Öhmans möbler sade att den kommer till dem på måndag, och då skickar de ut den så att vi eventuellt får den på måndag, men annars senast tisdag. Samtalet till Öhmans möbler ägde rum igår. Både jag och sambon började koka och tittade genast på nätet efter andra alternativ, för nu hade vi verkligen tröttnat på den här behandlingen att de hela tiden skjuter upp ankomsten. Vi hittade en i stort sett likadan soffa hos en annan möbelaffär i Eskilstuna för ungefär samma pris och åkte dit. De hade bara kvar visningsexemplaret, men om vi ville ha det så kunde vi får hem den på en gång. Innan vi bestämde oss helt och hållet ringde vi för att häva köpet då vi enligt Konsumentköplagen 9§ har rätt till det då säljaren nu har gjort sig skyldig till dröjsmål.
Han som jag tidigare hade talat med igår svarade och var inte alls glad över att jag ville häva köpet och förstod inte alls hur jag kunde komma på den tanken. Jag förklarade för honom och snäste en aning eftersom jag var ganska arg. Han svarade att han skulle tala med butikschefen och ringa upp mig när han hade gjort det. Vi väntade i nästan en timme, tills min sambo tröttnade på att vänta och ringde upp. Då började bråket! Enligt han på Öhmans möbler så tar det några dagar att häva ett köp av den här sorten och om vi nu skulle häva köpet skulle vi förlora den handpenning som sambon betalat vid beställningen! Kan tala om att den är på ungefär tvåtusen kronor! Så det är ju inte lite pengar. Vi hänvisade till lagen och menade att vi inte alls skulle behöva förlora handpenningen, men vi fick svaret att sex veckor inte alls är orimligt lång tid att vänta (trots att de från början sagt tre veckor...). I det här läget hade vi kunnat fortsätta att envisas, fast det hade säkert slutat med att de hade fått rätt. Han erbjöd att de eventuellt skulle kunna bjuda på fraktkostnaden som kompensation och jag lade fram erbjudandet till min sambo.
Gick vi med på att vänta och att strunta i att häva köpet? Ja, men på ett villkor: De skulle bjuda på frakten (alltså inget EVENTUELLT utan de SKA) och om soffan inte kommer på tisdag ska vi kunna häva köpet utan att förlora handpenningen. Vet du vad? Han godkände det! Så förutom att de ska bjuda på frakten så ska de ta med sig den gamla soffan (som är skittung och ganska svår att bära ut) eftersom att vi avtalat om det som en kompensation innan. Får se om de börjar bråka om det där när soffan nu kommer eller om de snällt och beskedligt accepterar. Den som lever får se.
Dagens citat:
"I've heard it all, I've seen it all, I've done it all, I just don't remember any of it."
(Abe Simpsons)
Ha det så bra!
Regniga kramar
Jessie
För glyttigt?
[Glyttigt ~ barnsligt, löjligt]I går såg jag på filmen "Farce of the penguins". Jag bara älskar dessa små ursöta varelser och tänkte att den kunde vara kul att se. På bilden har pingvinerna kläder och andra tillbehör, så man trodde ju att det skulle vara en animerad film eller något. I stil med "Happy Feet". Kan säga att första gången som både jag och min gulliga sambo skulle se den på Voddler blev vi ganska besvikna och stängde av den väldigt snabbt. Men i går bestämde jag mig alltså för att se hela, för den kunde kanske bli bättre längre in i filmen.
Det är en parodi på "Pingvinresan" (som jag tyvärr inte haft möjlighet att se än), och det man får se är verkliga filmklipp på pingviner och hanarnas resa för att äta, resan tillbaka för att para sig och sedan även födseln av ungen och honornas resa för att äta för att sedan vandra tillbaka till hanarna och ungarna. Fast i den här filmen har man lagt dit röster till pingvinerna och gett dem personligheter. Regissören har skapat intriger och försöker med sitt ganska vulgära språk att vara rolig. I början lyckas han, för då kan man tycka att det är lite småroligt att se/höra pingviner som uppför sig som många människor; sex är det enda som de har i huvudet. Men efter ett tag börjar man tröttna och tycker att filmen ter sig ganska glyttig. Visst, den ska vara en komedi och i de flesta komedier tjatar de om sex etc. Fast till slut når man en viss punkt då det bara är tröttsamt och tjatigt. Det lyckas regissören här.
Enda anledningen till att jag satte en tvåa på filmen på Filmtipset är för att jag älskar pingviner och för mig var det en fröjd för ögat att se så mycket av dessa vackra varelser. Annars tycker inte jag att filmen är mycket att hänga i julgranen. Du kan själv se på den och avgöra här. Men det finns ingen svensk text, så att du vet. Nej, ska nog försöka att ta mig tid att se "Pingvinresan" och hoppas att den är ett snäpp bättre, för det är trots allt en dokumentär.
När jag ändå pratar om pingviner tog jag mig tillfället i akt och fotograferade en aluminiumtavla som jag fick av min syster på min 19-årsdag. Så jättefin ^^ Hoppas att du njuter lika mycket av den som jag.
Dagens citat:
"Männen regerar världen. Kvinnorna regerar männen."
Ha det bäst!
Kramar
Jessie
One missed... point?
Innan jag kommer till den jag ska skriva om idag ville jag bara tala om att det regnar och är mulet idag :-( Det superfina vädret som vi hade igår är som bortblåst. Men vi fick i alla fall njuta lite.Nu till dagens ämne. Igår såg jag och min fantastiska sambo på "One missed call" genom Voddler. Jag har för mig att min bästa vän har sagt att det är en bra film, och eftersom hon gillar skräck lika mycket som knarkare gillar knark tänkte jag att den i så fall måste vara väldigt äcklig, men även ganska spännande. Den var... konstig och tråkig. Under filmen undrade jag egentligen vad min kompis tycker är så bra med den. Fast nu på morgonen när jag skulle betygsätta den insåg jag att den versionen som vi såg igår förmodligen inte är den som min kompis tycker om.
Den "One missed call" som vi såg på igår är från 2003 och helt japansk, med den här framsidan;
Den som min kompis förmodligen har sett är från 2008 och (vad jag kunde se) ganska amerikansk, med den här framsidan;
Det dumma är dock att Voddler ändå hade 2008's framsida för filmen. Dåligt! För på Filmtipset (Länk finns som vanligt under "Länkar") ser man tydligt att det är olika skådespelare (2003 har rakt igenom japanska medan 2008 har såvitt jag kan se amerikanska).
Men vad tycker jag om filmen då? Rakt igenom är den väldigt tråkig och ganska konstig. Regissören verkar anta att man ska förstå saker som jag hellre skulle ha velat haft en förklaring till, framför allt slutet! Det om något var väldigt konstigt. Är detta en film som jag rekommenderar? Absolut inte! Ska försöka att se versionen från 2008 och se om den kan vara bättre. Min slutsats är nämligen att jag helt enkelt inte är så mycket för japanska filmer, även om jag hittills bara har sett två vad jag vet. Den första var "The Grudge" och den var enligt min mening inte heller så mycket att hurra för.
Jag nämnde Filmtipset ovan och en kort förklaring till vad det är för en sida är så enkel som att det är för folk som gillar film. Där kan man betygsätta filmer, läsa andras kommentarer på filmer, själv skriva kommentarer etc. Om du skulle känna för att bli medlem där, kan du alltid söka upp mig (DreamingTiger). :-)
Nej, nu ska jag nog vara lite duktig och försöka söka lite jobb innan jag måste bege mig ned till tvättstugan igen.
Dagens citat:
"When I close my eyes, it's you I see!"
(Michelle Branch - Everywhere)
Ha det så bra!
Våta sommarkramar
Jessie
