Jessicas grotta

Det digitala samhällets för- och nackdelar

Jag är som bekant lite av en teknofob, men har börjat mer och mer att acceptera att samhället blir alltmer tekniskt. Även om det har sina nackdelar.
 
Något som jag däremot inte riktigt vet hur jag ska ställa mig till, är att rättssalarna och förhandlingarna har blivit alltmer tekniska. Det kan förvisso på sätt och vis vara bra, exempelvis om en part bor i Varberg och den andre i Stockholm och det är Varbergs tingsrätt som handlägger målet. Då kan den part som bor i Stockholm (samt dennes ombud, om sådant finns) närvara via videolänk från en domstol i Stockholm vid de muntliga förberedelserna, istället för att åka hela vägen till Varberg varje gång (för sådana förhandlingar kan ibland pågå i bara tjugo minuter). Så på det sättet är det bra.
 
 
 
Däremot ställer jag mig mer tveksam till när åklagarna gör på det sättet. När jag hade min praktik i Västerås, var det ganska vanligt att åklagarna stannade kvar på kammaren och deltog via videolänk från ett videorum när det var häktningsförhandlingar - och då tog det ändå bara fem eller tio minuter att gå bort till tingsrätten. Här i Halland har vi åklagarkammaren i Halmstad, så för oss i Varberg är det vanligt att åklagaren - både vid häktningar och nu även huvudförhandlingar om jag har förstått saken rätt - inte åker till Varberg, utan närvarar via videolänk från kammaren i Halmstad.
 
Naturligtvis förstår jag att åklagarna vinner tid på att göra på det här sättet och att kostnaden blir mindre för staten. Men hur blir det för de enskilda då? Privatpersonerna? Om jag hade varit åtalad för ett brott, skulle jag ha känt mig mer bekväm om det fanns en fysisk åklagare på plats än om åklagaren är med per videolänk (tänk dig ungefär Skype, ifall du är osäker på vad jag menar med videolänk). Eller så är det bara jag som är gammalmodig.
 
Är det så här vårt samhälle är på väg att bli? Att vi snart inte kommer ha kontakt med fysiska personer, utan det är bara genom tekniken som vi kommer ha kontakt med varandra? Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha?
 
Hur tänker och känner du?
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: inga personliga möten, inte närvara fysiskt, videolänk;

Vem har ansvaret för pinnen?

I ett Dilemma-avsnitt tog en av panelmedlemmarna upp det här med pinnen i mataffärer som skiljer kundernas varor åt; Vem har egentligen ansvaret för att lägga den där pinnen på bandet - är det kunden som lagt upp sina varor eller kunden som ska lägga upp sina varor?
 
Haha, jag vet att det här verkligen är ett icke-problem egentligen, med tanke på allt elände som händer runt omkring. Men samtidigt är det en intressant tanke som kanske inte alla tänker på. Hur tänker du i frågan?
 
[paus för fundering]
 
 
För mig är det självklart att det är kunden som lagt upp sina varor som ska lägga pinnen på bandet - som en signal om att man är färdig. Eller är det bara jag som tycker att det är självklart? Jag menar, hur ska annars den kommande kunden veta om den som står framför är klar med "uppläggningen"? Visst, om personen i fråga inte har lagt upp några fler varor på en stund, är det nog en tydlig signal. Fast ändå.
 
Å andra sidan har jag inte reagerat särskilt på om personen framför mig i kön inte har lagt upp pinnen på bandet. I de situationerna har jag själv gjort det. Panelmedlemmen som tog upp dilemmat verkade koka av ilska varje gång personen framför i kön inte lade pinnen på bandet.
 
Vad tycker du? Vem bär ansvaret?
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: pinnen i mataffärer;

Överväganden vid inläggsskrivande

Jag startade den här bloggen dels för att jag hade ett behov av att skriva av mig när jag inte kan skriva skönlitterärt, dels för att älsklingen ville ha något att läsa. Kvaliteten på och innehållet i inläggen har varierat genom åren, men nu är de främst mitt sätt att ventilera mig. Jag skriver med andra ord av mig här när det gäller än det ena, än det andra.
 
Ibland tvekar jag att skriva vissa inlägg och har emellanåt också låtit bli att göra det, eftersom jag har varit rädd för att en del närstående ska ta illa upp eller bli ledsna. Å andra sidan brukar jag inte hänga ut särskilda personer (i vart fall inte när det gäller något negativt), men risken för att ett visst ämne ska såra någon finns ändå.
 
Nu har jag börjat fundera på om jag verkligen ska hålla tillbaka? För om jag gör det, blir ju inte bloggen den ventil som jag ibland behöver. Visst, när det gäller väldigt privata saker skriver jag inte om det här. Som du troligtvis har märkt, håller jag en del saker rätt så allmänt. Mitt mående är jag däremot ganska brutal om, men inte alltid orsakerna.
 
 
 
Det är ju först och främst MINA känslor som jag skriver om. Är det då fel av mig att skriva om det jag vill skriva om (under förutsättning att jag inte hänger ut någon), i och med att det finns en risk för att någon särskild person som eventuellt läser bloggen kan bli ledsen? Exempelvis vet jag att min graviditet störde i vart fall en närstående till mig, fast om den personen läser min blogg vet jag inte.
 
Jag har börjat känna att jag inte ska behöva göra det här övervägandet när jag känner att jag behöver skriva av mig. Om man inte tycker om det jag skriver om, behöver man ju inte läsa. Jag tvingar aldrig någon att läsa mina inlägg (hur skulle jag kunna det?). Att man aldrig kan göra alla nöjda hela tiden, har jag tidigt fått lära mig och det kommer alltid finnas de som har synpunkter på saker och ting.
 
Med andra ord har jag nu kommit fram till att jag kommer hädanefter att skriva om precis det jag känner för. Om man känner att ett visst inlägg - eller kanske till och med alla inlägg - gör en arg, ledsen etc, behöver man inte läsa. Jag tar inte illa upp. Jag har aldrig haft någon ambition att bli någon storfräsare i bloggsammanhang. Jag är alldeles nöjd med denna lilla oas. Men visst, det är väldigt kul att så många som jag inte känner har hittat hit och fortsätter att besöka mig dag efter dag. Jag är naturligtvis tacksam för att ni tar er tid att läsa det jag skriver. <3 Fast det är inte min drivkraft. Just nu är min drivkraft att få ventilera mig när behovet uppstår. Jag hoppas att du har överseende med det.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: syftet med bloggen, ventilera tankar, överväganden när man skriver blogginlägg;