Jessicas grotta

Ärlighet

I ett gammalt Dilemma-avsnitt som jag lyssnade på, sade panelisten Tony Irving något intressant om ärlighet. Han sade att han bryr sig inte ifall hans man är med andra, så länge han är ärlig om det. Fast om han skulle ljuga - oavsett vad - skulle Tony Irving lämna honom.

Det är exakt så jag känner. Jag värdesätter ju ärlighet väldigt högt och är av åsikten att saker och ting går att lösa, så länge man är ärlig om det. Och då pratar jag om ärlighet i förväg. Inte att man erkänner efter att saker och ting hänt när man blivit påkommen. Då är det redan för sent så att säga.


Naturligtvis kan sanningar göra ont och det kan vara svårt att bara glömma och gå vidare, men jag tror ändå att det är lättare att göra det så länge man är ärliga mot varandra. För mig skulle det göra mer ont om älsklingen skulle dölja eller ljuga om något för mig. Det skulle vara svårare att dra ett streck över.

Vad tycker du själv? Skulle vara intressant att höra din syn på saken.

Ha det så bra
Kramar 
Jessie 

Taggar: ljuga, lögner;

Osexigt med dialekt?

I skrivande stund lyssnar jag inte på lika många poddar, eftersom jag har Storytel under en begränsad period. Men i vanliga fall lyssnar jag på en hel del poddar och bland dem finns som bekant "Dilemma".

I ett avsnitt kom de in på ämnet dialekter och några i panelen var rätt överens om att dialekter över lag var osexigt. Naturligtvis fanns det någon som tyckte tvärtom, men det jag minns tydligast från avsnittet var att dialekt inte sågs med blida ögon.


Jag håller inte med. Naturligtvis beror det på vad för dialekt det gäller, men på det stora hela tycker jag att dialekt är trevligt. Exempelvis finns det en polis i Varberg som har någon norrländsk brytning när han pratar och det tycker jag är rätt mysigt att lyssna på.

Jag själv skulle gärna vilja prata ordentlig skånska istället för att vara så pass dialektlös som jag har blivit genom åren. För mig innebär skånska bland annat trygghet och jag känner mig som hemma när jag hör andra skåningar prata. Dessutom har jag inbillat mig att dialekt är lite exotiskt och ger lite krydda åt personen som talar dialekten.


Självfallet är det en smakfråga, men jag förstår inte varför dialekt skulle vara osexigt? För mig är det snarare tvärtom. Jag kan tycka att en person med dialekt kan bli mer intressant - framförallt om jag inte vet vad det är för en dialekt från början. 

Vad trycker du om dialekter?

Ha det så bra
Kramar 
Jessie 
Taggar: dialekter;

Två i en relation

Jag har en relation med en närstående som har gått upp och ned genom åren. Mest ned. Det började när jag flyttade ifrån Malmö 2009, men i somras/höstas började vi äntligen få en bra relation igen. Fast då uppstod en annan fnurra på tråden och vid något tillfälle då vi försökte prata ut om det, antydde personen att vår relation blev sämre på grund av att jag flyttade, eftersom personen inte längre kunde träffa mig.

Ja, jag tog åt mig av detta, trots att jag innerst inne vet att det faktiskt inte enbart är mitt fel. Att påstå att min flytt upp till Mälardalen innebar att vi inte längre kunde träffas är ren lögn. Vi lever i ett modernt samhälle med bra kommunikationsmöjligheter. När jag nämnde att flytten enbart inneburit att jag befann mig en tågresa bort, fick jag till svar att personen tycker att det är tråkigt att åka tåg så långt. Fast samtidigt förutsatte personen att jag skulle åka denna sträcka fram och tillbaka och klagade på att jag hälsade på alltför sällan när jag åkte ned en helg i månaden under en period.



Nej, jag är inte perfekt och menar att jag inte har någon skuld i att vår relation försämrades genom åren. Däremot gjorde jag vad jag kunde för att hålla relationen vid liv. Jag har hälsat på, skickat sms, ringt etc. Nästan alla kontaktförsök har skett på mitt initiativ, vilket jag också påpekat flera gånger och insikten om detta har ofta fått mig att bli ledsen. Det var först under slutet av 2017 som personen började ta egna initiativ till kontakt.

Min frisör sade vid något tillfälle (minns faktiskt inte vad det var vi pratade om) något i stil med att det inte gör något om enbart en i en relation vårdar relationen - det viktigaste är att någon gör det. Tyvärr håller jag inte med. Jag tolkar det som ointresse från den andra personen om den aldrig tar initiativ till kontakt eller vill hälsa på. Jag känner det snarare som att jag tränger mig på någon om det bara är jag som kontaktar den andre. Och tränga mig på vill jag inte göra.



Visst, jag flyttade rätt långt. Men det var för att flytta ihop med älsklingen och se om det skulle funka för oss att bo ihop. Två år senare gifte vi oss. Jag flyttade inte den sträckan för skoj skull eller för att komma bort från alla och jag flyttade definitivt inte till andra sidan jorden.

Vad jag vill ha sagt är helt enkelt att om man vill ha kvar en relation, är det viktigt att båda (eller hur många man nu än är i den) vårdar den minst lika mycket. Man kan inte lägga allt ansvar på endast den ena, lika lite som att man kan skylla alla fel och problem på enbart en i relationen. I mina ögon har båda lika stort ansvar för att få det att funka.

När det gäller just den här relationen har jag sedan 2009 kämpat, tagit på mig skulden för saker och ting samt gjort vad jag kunnat för att försöka hålla vår relation vid liv. Nu tror jag inte att jag orkar det längre. Tyvärr. 


Ha det så bra
Kramar
Jessie