Daisypath Anniversary tickers

Farväl älskade vän <3

I måndags hände det som jag börjat fasa för allt mer. Den lilla arga lämnade oss på kvällen, strax innan 21-tiden.
 
Samtidigt som vi båda visste att hon börjat bli till åren, kom hennes bortgång som lite av en chock för oss. På söndagskvällen upptäckte vi att hon blivit slöare och knappt orkade göra något och hon reagerade knappt när man försökte få kontakt med henne. I mina ögon verkade hon ledsen på något sätt. På måndagen var det ännu värre, vilket gjorde att älsklingen fick åka till djursjukhuset i Slöinge med henne under dagen. Veterinärerna kunde inte hitta något fel på henne och vi valde att ta hem henne och försöka stödmata henne för att få igång hennes aptit. Vi skulle kontakta djursjukhuset om två, tre dagar ifall hon inte blivit bättre.
 
Hon låg i älsklingens famn när det fruktansvärda till slut hände under måndagskvällen - hon tog sina sista andetag och fick dödsryckningar. Jag bröt ihop och kunde knappt förstå att vår älskade lilla flicka inte fanns mer. Jag vet att det här är något som man får förvänta sig när man har husdjur - jag har trots allt haft husdjur i hela mitt liv - men jag vänjer mig aldrig. Det är lika hemskt varje gång.
 
Under tisdagen (i varje fall under kvällen när jag hade kommit hem från jobbet) verkade killarna förstå att hon inte fanns hos oss längre, efter att ha inspekterat hennes tomma och ihopplockade bur. Både jag och älsklingen tyckte att Fåntratten - som på sista tiden börjat komma allt bättre överens med Den lilla arga och leka mer med henne - verkade en aning sorgsen. Ninjan verkade också lite dämpad och var ännu mer kelig än i vanliga fall.
 
Älskade lilla tös - du kommer alltid att vara älskad och saknad. Jag hoppas att du vet hur älskad du var och fortfarande är.  Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan. <3
 
 
 
How do I,
Get through one night without you?
If I had to live without you,
What kind of life would that be?
Oh, I...
I need you in my arms, need you to hold,
You're my world, my heart, my soul,
If you ever leave,
Baby you would take away everything good in my life,
And tell me now
How do I live without you?
I want to know,
How do I breathe without you?
If you ever go,
How do I ever, ever survive?
How do I, how do I, oh how do I live?
Without you,
There'd be no sun in my sky,
There would be no love in my life,
There'd be no world left for me.
And I,
Baby I don't know what I would do,
I'd be lost if I lost you,
If you ever leave,
Baby you would take away everything real in my life,
And tell me now,
How do I live without you?
I want to know,
How do I breathe without you?
If you ever go,
How do I ever, ever survive?
How do I, how do I, oh how do I live?
Please tell me baby,
How do I go on?
If you ever leave,
Baby you would take away everything,
I need you with me,
Baby don't you know that you're everything,
Good in my life?
And tell me now,
How do I live without you,
I want to know,
How do I breathe without you?
If you ever go,
How do I ever, ever survive?
How do I, how do I, oh how do I live?
How do I live without you?
How do I live without you baby?
 
 


Dagens citat:

"Du kan ge utan att älska, men du kan inte älska utan att ge."
(Ami Carmichael)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Pride Falkenberg 2017

Den 16-18 juni i år var det åter dags för det efterlängtade och populära Pride Falkenberg! Det mesta av festivalen ägde som vanligt rum på lördagen, den 17 juni och det var också då som paraden/tåget gick av stapeln genom stan. De hade pratat om att det skulle bli regn, men vi hade fantastiskt väder hela dagen och temperaturen låg på omkring 20 grader.
 
 
 
 
Det låg en mysig stämning över Falkenberg den 17 juni och många av butikerna i centrum visade sitt deltagande genom olika dekorationer i regnbågens alla färger. I prideparken var stämningen på topp och som vanligt var det välbesökt. I år tyckte jag att de lyckats bättre med sittplatser än tidigare år, då de tagit fram en mängd plaststolar så att alla som ville hade möjlighet att få sitta och njuta av stämningen och underhållningen.
 
 
 
 
Till min glädje var även författaren och komikern Niclas Christoffer på plats, precis som tidigare år och vi fick ett par kortare pratstunder med varandra innan han var tvungen att rusa iväg och leta reda på nästa framträdande. Tydligen hade de som skulle framträda dålig koll på det i år, så det blev stackars Niclas som fick hålla reda på dem. Jag tyckte synd om honom där han fick springa runt i värmen. Men det var lika roligt som vanligt att få träffa och prata med honom! Vi kunde konstatera att jag tydligen har dålig koll på honom (jag hade missat helt att han släppt en barnbok i april!) och att det beror på att jag inte har Facebook. Enligt Niclas är det där allting händer. Innan vi skildes åt efter pridekonserten vid Vallarna, uppmanade han mig återigen att skaffa Facebook - precis som han brukar göra varje år, haha! - alternativt att vi får bli bättre på att maila varandra.
 
 
 
 
Pridetåget avgick som vanligt från Mölle. Jag tror att det var lite färre personer som deltog i årets pridetåg, men det gjorde inget. Vi som deltog hade det trevligt och det var återigen en mäktig känsla att få vara en del av något så viktigt som pride faktiskt är. En på älsklingens jobb hade frågat om inte pride bara var "för sådana där". Nej, pride är för alla och står för allas lika värde. Jag är en heterosexuell kvinna, men känner mig lika välkommen som någon med annan sexuell läggning. Pride Falkenbergs slogan är "Vem du än är". Att delta i pridetåget innebär för mig att visa att jag står bakom att alla har rätt att få vara och älska vem man än vill.
 
 
 
 
Strax innan avgången och även under promenaden, gjorde sig foglossningen åter påmind. Men jag kämpade på och haltade fram så gott det gick. Tur att det inte var någon snabb takt som gällde i tåget. I år avslutades tåget vid Vallarnas friluftsteater, där det bjöds på tal och konsert. Årets artist var ingen mindre än Magnus Carlsson och årets talare var förra årets artist - Andrés Esteche.
 
 
 
 
Jag tyckte synd om djuren som är på Vallarna och hoppas att de inte tog alltför stor skada. Det positiva med att ha pridekonserten på Vallarna istället för på Rådhustorget är att många fler fick plats och det finns möjlighet att sitta om man behöver det. Jag behövde det efter en stund på grund av värken i ryggslutet.
 
 
 
 
Även i år delades det ut pris för bästa grupp på minst åtta personer och i år var det gruppen "Superhjältarna" som vann 5.000 kr.
 
 
 
 
Precis som vanligt har jag försökt sätta ihop några snuttar från dagen till ett lite längre klipp. Jag hoppas att du gillar det och att du inges av samma härliga känsla som jag gjorde. Jag ser fram emot nästa år och hoppas kunna delta då med.
 


Dagens citat:

"Livet handlar inte om att vänta tills ovädret går över, utan det handlar om att lära sig dansa i regnet."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Berömma mera!

Jag vet inte om jag är ensam om att känna så här, men jag upplever det som om samhället mest är fokuserat på att hitta fel hos varandra och lyfta fram dessa. Som om vi enbart vill se livet ur en negativ synvinkel. Till exempel när jag reste mycket med SJ och blev upprörd varje gång tåget var försenat. Om jag istället hade ryckt på axlarna och tänkt på alla de gånger då tåget faktiskt varit i tid, är jag säker på att jag skulle ha mått bättre.
 
Jag har börjat inse mer och mer att det verkligen inte tjänar något till att fastna vid andras fel och brister och absolut inte att beklaga mig över dessa för den berörda personen eller inför andra. Det enda som händer är att jag blir på dåligt humör och riskerar kanske till och med att bli ovän med andra. Naturligtvis finns det tillfällen då det kan vara bra att lyfta fram mindre bra sidor hos någon, så att denne blir medveten om det och får en chans att förbättra sig. Eller att helt enkelt säga ifrån om någon beter sig på ett kränkande sätt eller handlar orätt. Men det beror självklart på situationen.
 
Fast jag är ändå övertygad om att det inte tjänar något till att reta sig på någons mindre tilltalande sidor. Det vore definitivt bättre om vi istället började lyfta fram varandras positiva sidor och berömma varandra för det vi gör - oavsett hur "liten" bedriften i sig än är. Exempelvis, om en person har satt som mål att springa 5 km en dag, men bara orkat med ungefär 2 km - då är det bättre att lyfta fram och poängtera att det är bra gjort av personen att överhuvudtaget orkade springa, oavsett hur långt personen sprang. Bara att ge det ett försök och göra sitt bästa är en vinst i sig.
 
 
 
Eller, om man har fått ett sommarjobb en sommar, men inte tycker att det är ett väldigt roligt jobb (det är kanske långt ifrån ens drömjobb) - istället för att gå runt och vara besviken, är det mycket bättre att tänka att man i alla fall har ett jobb och får en inkomst och att det här jobbet ger en erfarenheter som man annars kanske inte hade fått.
 
Alla behöver vi bekräftelse - oavsett om det är från oss själva eller från andra. Även om jag hittills har varit ganska dålig på att ta till mig beröm, tycker jag att det är lika trevligt varje gång någon berömmer mig för det jag gör. Att någon annan lägger märke till eller uppmuntrar det jag gör, betyder mycket. Det värmer. Jag är nog inte ensam om att känna så. Varför ska man då inte passa på att göra någon annan glad så ofta man kan? Jag själv känner glädje när jag lyckas göra någon annan glad. Gör inte du det?
 
Jag tror definitivt att samhället hade fått ett trevligare klimat om vi började fokusera mer på det positiva hos varandra och tala om för en annan när denne gjort något bra eller berömma för att denne i alla fall försökt. Även om man kanske inte tror det, finns det i de allra flesta fall en positiv sida. Det gäller bara att vara uppmärksam.


Dagens citat:

"Livsvisdom är att kunna njuta av nuet."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Positiva kramar
Jessie

Några tankar om terrordådet i Stockholm

Jag valde medvetet att inte på en gång skriva ett inlägg om det fruktansvärda som hände i Stockholm den 7 april i år. Dels har jag inte haft tid att formulera ett inlägg, dels ville jag att alla känslor skulle landa i mig först. Dådet berörde mig på olika plan och mina tankar har gått och går fortfarande till alla de som på olika sätt drabbades av det som hände - framförallt de anhöriga till de som miste livet.
 
Kanske har jag också blivit lite extra berörd, därför att jag har varit i Stockholm så många gånger. Jag pluggade där i två år och därefter jobbade jag på Kungsholmen i ett år. Dessutom bor min vän Cherry där. Jag vet inte hur många gånger jag har promenerat längs Drottninggatan och trängts med alla andra eller hur många gånger jag har stått på exakt den plats där lastbilen körde in i byggnaden. Jag vet bara att det är väldigt många gånger. Vid det här laget är dessa platser så välbekanta för mig, att jag utan problem kan se dem framför mig.
 
 
Drottninggatan i Stockholm.
 
 
Jag är otroligt tacksam för att varken jag eller någon av mina nära och kära skadades, men jag lider med dem som drabbats. När jag pratade med mina föräldrar samma kväll, erkände de att de var tacksamma över att jag inte längre jobbade i Stockholm - nu hade de sluppit oroa sig för om jag var välbehållen eller ej.
 
Att veta att syftet var att åstadkomma ännu mer skada än vad som redan gjordes - om sprängmedlet i lastbilen hade detonerat som det var tänkt - är skrämmande.
 
Det är gripande hur man ställde upp för varandra i huvudstaden denna svåra stund. Att folk öppnade sina hem för varandra. Gav varandra skjuts. Var varandras stöd. Det är när sådant här händer, som man inser hur viktigt det är att inte ta något för givet. Att vara tacksam för det man har och visa sin uppskattning.
 
Jag tror inte på att det hjälper att gå omkring och vara rädd för nya attentat. Det kommer inte resultera i något annat än att vi kommer må dåligt och dessutom är det just det som terroristerna vill. Att vi ska vara rädda.
 
 
Utsikt över Stockholm - en dag i maj 2013.
 
 
Det gör ont i mig att vissa nu försöker plocka poäng och göra vinning för egen del, i anledning av det inträffade. Det gör ont i mig att det finns de som försöker splittra medborgarna här i landet och peka ut utrikesfödda som potentiella terrorister. Det gör ännu mer ont i mig att det finns de som går på detta och tror på det som påstås.
 
En terrorist kan vara vem som helst - till och med en etnisk svensk. Det finns därför ingen anledning till att börja behandla varandra illa, utifrån vilken hudfärg man har. Däremot har vi allt att vinna på att stötta varandra och behandla varandra väl. Vi är alla människor. Vi bor i samma land. Det räcker väl mer än väl?
 
Vad världen behöver är mer kärlek och medmänsklighet. Inte hat.


Dagens citat:

"Naturen – där ser man skönheten. Vi ser hur vackert det är. Men det finaste som är skapat, det ser vi inte. Det är människan."
(Joralf Gjerstad)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Fina budskap i vardagen

Jag gillar när fina budskap letar sig in i vardagen på ett smidigt och nästan osynligt sätt. Som när jag såg det här lilla meddelandet inne på Pralinhuset i Stockholm:
 
 
 
 
Eller när jag såg ett kärleksfullt meddelande från en främling på ett Öresundståg.
 
Det var därför som jag blev oerhört positivt överraskad när jag upptäckte det här meddelandet på vår tvålförpackning:
 
 
 
 
I ärlighetens namn såg jag faktiskt inte det när tvålen köptes, vilket jag nu i efterhand kan tycka är konstigt. Nåväl - bättre sent än aldrig!
 
Nu blir jag i alla fall glad varje gång jag tvättar händerna i badrummet. :-)


Dagens citat:

"Låt inte en galen värld tala om för dig att framgång är någonting annat än ett framgångsrikt nu. Och vad är det? Det finns en känsla av kvalitet i det du gör, även i den allra enklaste handling."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag är lyckligt lottad

Det finns alltid saker i livet som vi är mer eller mindre nöjda med. Antingen kan man klamra sig fast vid det negativa och älta allt som är fel eller mindre bra i ens liv, eller så kan man fokusera på de positiva inslagen i livet. För oavsett hur illa man än tycker om sitt liv, finns det alltid något att vara tacksam för - oavsett hur "litet" det än är.
 
Både attraktionslagen och Mia Törnbloms bok Självkänsla nu! har lärt mig detta. Jag försöker hela tiden tillämpa dessa tankegångar på mig själv och bryta de negativa tankemönster som med åren har kommit att bli en ovana hos mig.
 
Trots att det finns vissa saker i mitt liv som är dåligt för mitt mående och som jag skulle vilja ändra på, har jag insett att jag är lyckligt lottad. I det här inlägget har jag valt att redogöra för två av de saker som gör att jag är lyckligt lottad.
 
 
 
 
Först och främst är det älsklingen. Vi har varit tillsammans i cirka åtta och ett halvt år (varav vi har varit gifta i cirka fem och ett halvt), men det känns som om det alltid har varit vi. Jag kan prata om precis allt med honom utan att behöva känna mig dum eller skämmas. Han finns alltid vid min sida och stöttar mig. När jag var som djupast i min depression, fanns han där och gjorde allt han kunde för att hålla mig ovanför ytan. Han är klippan i mitt liv. Han tror på det jag gör och uppmuntrar mig ständigt till att göra sådant jag tror på. Jag är så otroligt tacksam över att få ha en så fantastisk och underbar människa i mitt liv. <3
 
En annan sak som gör mig lyckligt lottad är mina två vänner Hanan och Cherry. Vi har känt varandra i cirka elva och ett halvt år och har fortfarande kontakt med varandra. Visst, det har funnits lite farthinder under åren som gått och kontakterna har varit mer eller mindre intensiva. Men vi tre är fortfarande vänner och försöker stötta varandra på de sätt vi kan. Det är tack vare dessa två fantastiska kvinnor som min själ kunde läkas under gymnasiet och att jag blev jag. Jag hoppas att de fortsätter att finnas där vid min sida. <3
 
Vad är du tacksam för i ditt liv?


Dagens citat:

"Mitt ansikte är mitt. Mina händer är mina. Min mun är min. Men jag är inte min. Jag är din."
(Matt Ross)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Uppmuntran i vardagen

När jag nu senast var uppe i Stockholm och umgicks med mina två vänner Hanan och Cherry, upptäckte jag en mycket trevlig överraskning när vi var ute och handlade i city.
 
Vi sprang in till Pralinhuset på Drottninggatan, eftersom jag var på jakt efter en födelsedagspresent till min syster. Jag brukar alltid försöka att besöka Pralinhuset när jag är i Stockholm, då jag tycker att deras chokladfigurer är så fina och de brukar ha spännande chokladkakor. Hur som helst, när jag hade plockat på mig det jag skulle ha och sedan betalt för detta, stod jag och väntade på att kassörskan skulle slå in det jag handlat. Det var först då jag upptäckte detta:
 
 
 
Hur gulligt är inte det?! Dock var ju som sagt det lustiga att jag inte upptäckte det medan jag betalade, utan först efteråt. Men upptäckten gjorde mig varm i kroppen. Tänk vilken glädje och uppmuntran ett sådant här litet budskap kan skänka en i vår stressade vardag. Vi behöver fler sådana här små meddelanden. Jag hoppas att fler företagare uppmärksammar detta och tar det till sig. Även vi "vanliga" människor kan bli bättre på att visa vår uppskattning gentemot varandra i vardagen och inte endast på speciella dagar. Se bara hur glad jag blev av att läsa ett kärleksfullt meddelande som någon hade lämnat på ett Öresundståg! Jag försöker själv att göra liknande med jämna mellanrum, men jag kan definitivt bli bättre på det.
 
Vårt samhälle behöver mer kärlek och uppskattning. Så är det bara.


Dagens citat:

"Där hatet gror, låt mig så kärlek."
(Joann Davis)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Efter fem år får man ta i trä

Precis som idag, var den 9 juli en lördag för exakt fem år sedan. I Mora var det strålande solsken, efter en natt av storm. Idag för exakt fem år sedan gick jag och älsklingen hand i hand längs altargången i Mora kyrka. Idag för exakt fem år sedan blev vi man och hustru.
 
Det känns konstigt att tänka att vi har varit gifta i fem år idag. Har tiden verkligen gått så fort? Tänk vad mycket vi har fått vara med om under dessa åren! Tänk att vi fortfarande håller ihop. <3
 
Om man får tro den här sidan, firar vi träbröllop idag. Haha! Jag tycker att det låter lite tråkigt, men vi kommer säkert kunna göra något fantasifullt utav det.
 
Vandrarhemmet som vi bodde på under helgen för fem år sedan.
 
 
Jag är otroligt tacksam över att få ha älsklingen i mitt liv och vid min sida. Utan honom hade jag nog gått under vid det här laget. Han har förgyllt mitt liv på ett sätt som jag faktiskt aldrig trodde var möjligt. Han är min trygghet och lycka, även om jag dessvärre har varit dålig på att visa det på sista tiden. Förlåt. <3 Men det ska bli bättre, jag lovar. Jag ser fram emot de kommande åren tillsammans med mitt livs kärlek. <3
 
Idag har vi faktiskt planerat in lite saker, men jag väljer att hålla detta hemligt tills vidare. Kanske berättar jag om det när vi har kommit hem igen (ja, för ovanlighetens skull är vi faktiskt bortresta den här helgen!). Kanske behåller jag det för mig själv. Oavsett vilket, är jag övertygad om att vår femårsdag kommer bli fantastisk. Och hur skulle den inte kunna bli det, när jag har den jag älskar vid min sida?
 


Dagens citat:

"När du inser att du är världens ljus, då kommer du också inse att du är dess kärlek; att veta är att älska och att älska är att veta."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Att kunna skratta med varandra

Jag och älsklingen är rätt så lika i vårt sätt att tänka, vilket jag många gånger kan tycka är skönt. Det känns som om vi förstår varandra lite bättre. Till det kommer att vi då många gånger delar samma typ av humor (även om jag under de senaste åren, på grund av depressionen, haft svårare för att förstå när älsklingen skämtar med mig). Genom åren har vi haft interna skämt som vi tillsammans har kunnat skratta åt - och många gånger har vi kunnat börja skratta helt plötsligt genom att bara nämna dessa, medan utomstående står och ser konfunderade ut.
 
 
Jag kom att tänka på det här med att kunna skratta tillsammans, när jag läste En anhörigs dagboks inlägg om just skratt. Det fick mig att tänka på hur viktigt det är att kunna skratta tillsammans. Hur skönt det är att ha någon att dela skratt med. Inlägget fick mig att inse hur gärna jag vill hitta tillbaka till den skrattande Jessica. Den Jessica som förstod när hennes älskling skämtade med henne. Den Jessica som inte tog varje ord på så stort allvar, som jag tyvärr tenderar att göra nu.
 
För det här med att kunna skratta med varandra skapar en viss sorts samhörighet, samtidigt som jag kan tycka att det känns både skönt och tryggt att kunna skratta åt precis vad som helst med rätt person. Oavsett hur hemsk dagen har varit. Det är med värme som jag tänker tillbaka på mina och älsklingens skratt.
 
Dina tankar?


Dagens citat:

"Vishet är att veta att jag är ingenting, kärlek är att veta att jag är allt, och mellan dessa två rör mitt liv sig."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Pride Falkenberg 2016

Den 17 - 19 juni i år var det alltså pridefestival i Falkenberg. Som jag längtat! Visserligen brukar jag inte ägna så stor tid åt de olika stånden och utställarna, men det är en så himla fin och härlig känsla i hela stan och framförallt i "Pride park" (trädgården vid Storan). Alla är så glada och stämningen är på topp! Det var så himla mysigt att de allra flesta butiker i centrum visade - var och en på sitt sätt - att de stöttade festivalen och dess värderingar.
 
 
 
Till och med fåglarna festade till det:
 
Tydligen är popcorn smaskens för sparvar.
 
Jag träffade återigen Niclas Christoffer (författaren till bl.a. Som Zlatan fast bättre), men dessvärre blev det aldrig riktigt tid för oss att prata ordentligt. Fast vi har bestämt att försöka få till något till nästa år istället! Jag ser fram emot det. Det är alltid lika kul att träffa Niclas, trots att han tjatar på mig om att jag borde skaffa Facebook ...
 
 
 
Precis som tidigare år deltog jag i paraden som ringlade sig genom stan och när jag gick där bredvid älsklingen och såg alla glada människor - både i tåget och de som stod längs med gatorna och tittade på - kände jag en obeskrivlig lycka och stolthet. Man kanske frågar sig vad detta marscherande gör för nytta och vad det ska vara bra för? Vi som deltog/deltar visar att vi bryr oss om alla människors lika värde och att alla ska få vara precis så som de är. Det spelar ingen roll om man är homo, hetero, trans, bi, queer, stor, liten, lång, kort, träningsfreak, soffpotatis eller vad man nu än är. Man ska få vara precis så som man själv vill och ingen - och då menar jag INGEN - ska få kränka en för det. Vi är alla bra exakt som vi är. Vi är alla olika och det är just så det ska vara! Världen är en härlig kompott av olika slags människor. Vad spelar det för roll vem jag älskar? Om jag gillar att klä mig på ett visst sätt? Det gör inte mig till någon sämre människa.
 
 
 
När vi kom till Rådhustorget höll vi en tyst minut för de som föll offer för det fruktansvärda dådet i Orlando. Det var en mäktig känsla när alla på torget fattade varandras händer och sedan tystnade i denna minut. <3 Därefter var det olika tal som hölls och Andrés Esteche - som var årets artist så att säga - framförde några låtar.
 
 
Det är sorgligt att vi 2016 ska behöva ha den här sortens festivaler. Varför är detta ingen självklarhet ännu att man ska få vara precis så som man själv vill vara utan att någon ska få kränka någon annan? Jag kommer i alla fall att delta i Pride Falkenberg så länge jag kan. Funderar till och med på att eventuellt anmäla mig som volontär till nästa år.
 
Till skillnad från de andra två åren, var det inte kommunen som höll i festivalen utan den "nystartade" föreningen Pride Falkenberg. Därför blev loggan utbytt, men jag tycker att den nya loggan är minst lika fin som den tidigare regnbågsfärgade falken. Något annat som var nytt för i år, var att man skulle anmäla sig om man ville gå i paraden (dock fanns det platser för oss som inte anmält sig) och om man var en grupp på minst åtta utklädda personer hade man möjlighet att tävla om 10.000 kr! I år var det Falkenbergs scoutkår som vann. Älsklingen tycker att vi ska delta i den här tävlingen till nästa år och har kommit på en supergullig idé för vilket tema vi ska ha. Nu gäller det bara att skramla ihop ytterligare sex personer som är villiga att klä ut sig till detta. ;-)
 
Kvällen - åtminstone för mig och älsklingen - avslutades på Rådhustorget med en schlagerkonsert. De som ville stack tillbaka till Storan och festade på nattklubben de hade där.
 
 
 
Under dagen (dock mest från paraden och från scenen) blev det lite filmklipp som jag har klippt ihop till videon nedan. Håll till godo! Om du hellre vill se Hallands Nyheters bilder (ca 400 st) från festivalen, hittar du dem här.
 
 
Pride Falkenberg kommer till nästa år att äga rum den 16-18 juni. Ses vi där? :-D
 


Dagens citat:

"Om du anser att egot att är ditt personliga problem, då är det bara mer ego."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Två hjärtan som slår i takt

Första gången jag läste relationscoachen Michael Larsens inlägg om tillit, blev jag berörd och framförallt när jag läste uttrycket "två hjärtan som slår i takt".
 
Just det där med att två hjärtan slår i takt stämmer så bra in på mig och älsklingen! Visst, jag har varit långt ifrån en bra fru och livskamrat under min depression - det erkänner jag. Fast trots det har älsklingen fortsatt att finnas där för mig och försökt stötta mig när han har kunnat. Han visar ofta på olika sätt att han älskar mig och nu när jag börjar få tillbaka glädjen och livsgnistan igen, försöker jag visa samma sak för honom.
 
 
 
Ganska snart efter att bli blev tillsammans tyckte jag att allt kändes så himla rätt med älsklingen och det skrämde mig. Jag hade nyligen lärt mig att trivas med singellivet och jag försökte trivas mer med mig själv. Jag hade lärt mig att vara oberoende, men älsklingen lyckades riva de murarna hos mig. Plötsligt fanns det någon i mitt liv utanför familjen som jag tyckte väldigt mycket om och inte ville vara utan. Han väckte starka känslor i mig som ingen annan hade lyckats med. Älsklingen fick mig att längta på ett sätt som var nytt för mig. Hur skulle jag reagera när han till slut insåg att det fanns bättre alternativ än mig? Skulle jag klara av det? Dessa rädslor fick mig till en början att försöka ta visst avstånd - för i min värld var det bara en tidsfråga innan jag skulle bli lämnad för någon bättre. Det var det jag var van vid. Fast älsklingen lämnade mig aldrig och här står vi, sju och ett halvt år senare. Tiden har gått rasande fort.
 
Visst händer det då och då att jag än idag blir lite orolig för att älsklingen ska hitta mågon "bättre". Fast nu vet jag att det bara är mina hjärnspöken som djävlas med mig. Våra hjärtan slår i takt och jag vet att han älskar mig minst lika mycket som jag älskar honom. För mig finns det ingen annan som jag vill dela mitt liv med och så starkt som jag känner för älsklingen, har jag inte känt för någon annan och kommer heller aldrig göra. Jag är inte rädd för att han ska gå bakom min rygg och ha någon affär med någon. Jag har så starkt tillit till honom att jag vet att om han nu skulle börja få känslor för någon annan, skulle han prata med mig om det först. Jag behöver inte vara orolig.
 
Det är skrämmande att vara så utlämnad till någon annan, men samtidigt är det en så härlig och underbar känsla. Jag önskar att fler får uppleva det. ^^


Dagens citat:

"Var modig och tveka inte."
(Carlos Ruiz Zafón)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Då blir det åter Pridefestival i Falkenberg!

För tredje året i rad anordnas en pridefestival i Falkenberg, men till skillnad från första och andra året kommer det vara festligheter under tre dagar; 17 - 19 juni 2016. Och tydligen är det en förening som ska hålla i festivalen i år. De andra åren har det varit kommunen som gjort det.
 
 
Jag ser fram emot Pridefestivalen! Dock vet jag inte om jag kommer kunna delta under alla tre dagarna, men kommer jag försöka att vara där under åtminstone någon av dagarna. Förhoppningsvis kommer jag kunna gå med i paraden för tredje året i rad! :-D
 
Fast det där med att de ska göra om loggan ... Det vet jag inte om jag är riktigt förtjust i. Visst förstår jag att de inte bara kan ta falken som varit Pride Falkenbergs logga de andra två åren - för det är trots allt Falkenbergs kommuns logga och nu är det ju inte kommunen som ska hålla i det. Fast den är så fin! Regnbågig och allt. Aja, den nya loggan blir säkert minst lika bra. :-)
 
Det är roligt att det anordnas sådana här festivaler runt om i landet och gör människor uppmärksamma på det problem som faktiskt finns. Jag förstår inte ens varför man ska bli behandlad annorlunda på grund av vem man älskar eller hur man ser sig själv? Vi är alla människor med lika stort värde! Jag hoppas i alla fall att samhället genom sådana här evenemang kan bli mer förstående och tolerant. Och förutom det har det varit så mycket kärlek och glädje på Falkenbergs Pridefestival, vilket i mina ögon är ännu ett plus! :-D
 
 
Jag hoppas också att författaren och komikern Niclas Christoffer kommer till Falkenberg som vanligt. Niclas Christoffer är en så himla mysig och trevlig person. :-) Och så skriver han böcker om viktiga budskap! Du har väl inte missat Som Zlatan fast bättre, Som James Dean fast snyggare och Airtight?
 
Så ... Ses vi i Falkenberg den 17 - 19 juni? :-D


Dagens citat:

"Medvetenhet är kärlek i handling."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När det fruktansvärda händer

Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om något skulle hända älsklingen så att vi inte längre kommer kunna vara tillsammans. Jag hoppas att jag slipper uppleva den dagen.
 
Därför gör det ont i mig när jag läser inläggen på bloggen En anhörigs dagbok - hennes man har drabbats av en obotlig cancerform. Det är både starkt och modigt av henne att skriva om det här på sin blogg. Jag vet inte om jag hade orkat.
 
För egen del tror jag att det värsta skulle vara att veta på ett ungefär när det skulle ta slut. Då har man en fastställd tidpunkt (typ) och mentalt skulle jag - med ofantlig ångest - börja någon form av nedräkning. Jag varken vill eller kan föreställa mig hur det skulle vara. Det måste i alla fall vara hemskt. :-(  Fruktansvärt.
 
 
Att förlora älsklingen skulle för mig vara som att få ett stort och ofantligt hål inom mig. Det skulle vara som att förlora en del av mig själv - som exempelvis en arm eller ett ben eller något. Visst går livet vidare, men det måste vara oerhört tufft och kämpigt. Man måste vara verkligt stark för att orka med det. Jag och älsklingen har förvisso "bara" varit tillsammans i sju år (varav vi har varit gifta i fyra), men precis som jag har sagt flera gånger tidigare känns det som om det alltid har varit vi. "Vi" känns naturligt och självklart. Även om jag försöker föreställa mig hur det var innan, är det svårt. Livet innan "vi" känns så avlägset att det nästan är en dröm.
 
Nu undrar du säkert vart jag vill komma med mitt sentimentala svammel. Jo, att man ska ta vara på varje dag och stund med sina nära och kära. Om det skulle hända något, kommer man annars ångra sig. "Om jag ändå gjort si eller så." Fortfarande kan jag gräma mig över saker och ting som jag inte gjorde när det gäller Jocke.
 
Dessvärre är jag själv ganska dålig på det här med att ta vara på och inte ta saker och ting för givet. Jag är också dålig på att alltid visa min uppskattning. Detta är något som jag måste bli bättre på och det ska jag. Jag ska försöka att verkligen uppskatta varje dag och personerna i mitt liv och även visa dem det.


Dagens citat:

"Du är här för att göra det möjligt för universums gudomliga syfte att förverkligas. Så viktig är du!"
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

No hate-dagen

 
Som jag berättade tidigare, är det No hate-dagen idag - en dag då det är tänkt att vi ska sprida kärlek. Näthatet som tycks ha börjat råda allt mer måste bekämpas. Vad är då bättre än att medvetet sprida kärlek omkring sig? :-)
 
Det behöver inte vara något komplicerat. Det kan räcka med att ge någon en komplimang, en kram eller berätta för någon hur mycket personen betyder för en.
 
Själv skrev jag det här meddelandet på ett vitt skrivpapper från ett av mina block och lämnade kvar på Öresundståget imorse (jag blev inspirerad av den här händelsen);
 
"Stort tack för att du läser det här. Jag vill att du ska veta att du är tillräckligt bra och vacker som du är. Du behöver inte förändra något. Fortsätt att vara du och lysa upp världen med din närvaro. Ta hand om dig. Det finns bara en enda DU. Jag hoppas att du får en underbar dag idag. Det förtjänar du!"
 
Texten ovan vill jag även tillägna dig som läser det här inlägget och även tacka dig för att du läser min blogg. Och om du kommenterar mina inlägg, ska du ha ytterligare ett tack! Det värmer varje gång jag får en kommentar och att få respons på det man skriver betyder mycket. Tack!
 
Hur har du spritt kärlek idag? :-)
 


Dagens citat:

"Gör mot andra vad du vill att de ska göra mot dig. Om vi vill ha säkerhet, giv säkerhet. Om vi vill ha liv, låt oss ge liv. Om vi vill ha möjligheter, låt oss erbjuda möjligheter."
(Påve Franciskus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nätkärlek med besked!

Igår hade jag en tämligen trevlig och intressant dag. Jag hade tagit ledigt från jobbet för att under förmiddagen kunna ägna mig åt ett projekt som jag håller på med. Jag passade även på att klippa mig (var ju över ett år sedan jag sist klippte mig, vilket jag kan tacka frisören för som klippte mig sist ...) och när jag kom hem, såg jag att jag hade fått det här kuvertet:
 
 
Och inuti fanns ett brev och en kartong:
 
 
Som du ser var kuvertet med dess innehåll skickat från mySafety och i brevet skriver de om näthat och att de nu har utvecklat en försäkring som heter DigitalSkydd. Du kan läsa mer om försäkringen på deras hemsida. Hur som helst, jag som bloggare erbjuds att testa på den här försäkringen gratis i ett år och om jag är intresserad vill de att jag hör av mig. Nyfiken som jag är gick jag in på deras hemsida och läste om försäkringen och den är faktiskt inte så dum när man tänker efter. I och för sig har jag som sagt inte råkat ut för särskilt mycket näthat genom åren, men om det nu skulle inträffa tycker jag att DigitalSkydd låter som en smart försäkring. Jag har därför svarat att jag gärna testar försäkringen.
 
Vidare tycker mySafety Försäkringar att jag är en riktig kärleksspridare (?) och vill därför gärna överlämna en hälsning. Det var det som kartongen innehöll och så här såg det ut när jag öppnade den:
 
 
Hur gulligt och påhittigt var inte det? Jag stirrade stumt på innehållet och sedan kunde jag inte sluta le. Vilken härlig överraskning! Det hade jag verkligen inte räknat med. :-) STORT tack till mySafety för denna häliga kärlekshälsning! Finns inte tillräckligt med ord för att beskriva hur glad jag blev.

 
Jag vill förtydliga att detta INTE är något samarbete med mySafety. Jag skrev det här inlägget för att visa hur glad jag blev över denna lila spontana gåva.


Dagens citat:

"Kärlek kan förflytta berg."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Fyra = frukt

Idag för fyra år sedan stod jag och älsklingen i Mora kyrka och sade "ja" till varandra. Idag för fyra år sedan blev vi man och hustru.
 
Tänk vad fort tiden går? Jag har svårt att begripa att det redan har gått fyra år, även om det har hänt relativt mycket under de här åren. Men jag klagar inte och jag ser fram emot ännu fler år tillsammans med älsklingen. <3 Han är mitt allt och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Egentligen är det lite läskigt att ha så starka känslor för någon. Han är den enda (bortsett från Jocke, men av naturliga skäl var min kärlek till Jocke lite annorlunda än den till älsklingen) som fått mig att känna så här. Med honom känns det helt enkelt rätt. Tänk att man kan hitta en person som man passar så bra ihop med? Jag är oändligt tacksam över det, för jag vet att det inte är alla som har sådan tur som jag har haft.
 
Min brudbukett för fyra år sedan.
 
Om man ska tro den här sidan, är det fruktbröllop som vi firar idag. Frukt ... Hmm ... Förhoppningsvis har jag nu lyckats fundera ut något som passar till denna dag (inlägget är ju som vanligt tidsinställt). I skrivande stund har vi inte bestämt oss för vad vi ska göra idag, men jag är säker på att det blir något trevligt. <3


Dagens citat:

"Män vill alltid vara kvinnans första kärlek - kvinnor tycker om att vara mannens sista romans."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Pride i Falkenberg 2015!

Lördagen den 13 juni var det dags för andra upplagan av Falkenbergs pridefestival! Här har jag skrivit om hur jag upplevde förra årets pridefestival.
 
 
Precis som förra året ägde pridefestivalen rum samma dag som Falkenbergsdagen, men för min del var det mest pride som lockade och det här året hade festivalen vuxit! Förra året hade man valt att ha Regnbågsträdgården vid Navigatorcentrum vid bussterminalen. I år hade man placerat Regnbågsparken vid Sagocafeét (vilket är bakom matstället Burger Inn).
 
 
Jag hade funderat lite på om författaren Niclas Christoffer skulle vara konferencier i år igen eller om Falkenbergs kommun hade valt någon annan. Det var därför som jag med spänning och senare även glädje steg in i Regnbågsparken med älsklingen och såg att Niclas Christoffer var på plats i år igen!
 
 
Jag gick fram och sade hej till honom, och vet du vad? Han kom ihåg mig! Han sade att han hade tänkt på mig och undrat om jag skulle dyka upp den dagen. Min hjärna stod antagligen still just då, för jag hade aldrig kunnat tänka mig att han faktiskt skulle komma ihåg mig. Precis som förra året var han så himla gullig och han anförtrodde mig hemligheten om hur han skulle gå klädd i pridetåget;
 
 
Visst är han fin? Jag tycker att han definitivt passar som regnbågsfärgad falk. ;-) Vi skildes senare åt med löfte om att vi ska hålla kontakten (och så uppmanade Niclas Christoffer mig att skaffa Facebook ...).
 
 
Det var en mycket fin och trevlig dag! Både jag och älsklingen lyckades bli rejält solbrända i ansiktet. Det tråkiga var att regnet kom efter pridetåget och när vi hade stått en stund i regnet, kände vi att det var dags att dra oss hemåt. Men fram tills regnet var det mycket trevligt. Jag var sugen på att delta i Friskis & Svettis uppladdning inför pridetåget, men med tanke på att jag tidigare under morgonens cirkelpass lyckats anstränga mitt knä igen, valde jag att stå över. Men det såg väldigt roligt ut!
 
 
 
Saga Becker var en av årets pridetalare och hon sade att hon ser fram emot den dagen då vi inte ska ha pridefestivaler för att de behövs, utan för att vi helt enkelt vill. Jag kan inte annat än att hålla med henne! Varför ska man inte få vara den man vill vara? Varför ska det finnas människor som anser att alla ska vara på ett visst sätt och om man inte är så, är man fel, äcklig m.m.? Nej, jag anser att alla ska få vara precis som de vill och jag ska försöka göra det jag kan för att bidra till den utvecklingen!
 
Jag längtar redan till nästa års pridefestival i Falkenberg! Om vi bor kvar här då, ska jag definitivt gå om jag har möjlighet. Om vi inte bor kvar ... Tja, då får jag försöka lösa det på något sätt. :-) I klippet nedan kan du se några ögonblick från årets pridefestival i Falkenberg.
 

Den 27 juni är det pridefestival i Varberg! Som det ser ut nu ska jag och älsklingen gå dit och se hur Varbergs första festival blir. Ses vi där?


Dagens citat:

"Om du vill se vad barn tycker om att göra, sluta ge dem saker hela tiden."
(Norman Douglas)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Fem långa år

Idag för fem år sedan publicerade jag mitt allra första blogginlägg här på bloggen. Man kan lugnt konstatera att både jag och bloggen har utvecklats under den här tiden. Till en början hade jag en hel del inlägg av sorten "det här har jag gjort idag" etc. Idag publicerar jag endast sådana inlägg om jag känner att jag har ett syfte med det. Jag hoppas i alla fall att det framgår. Men visst, under senare år har det funnits ganska onödiga inlägg - exempelvis de om/med avsnitt från juridikpodden där jag inte har haft egna reflektioner att bidra med. Jag ska försöka bli bättre på det.
 
Mitt första blogginlägg tillägnade jag min älskade Jocke som nyligen hade gått bort. Vad passar då bättre än att idag knyta an till det? Fast det är inte bara Jocke som mina tankar går till idag, utan det här inlägget tillägnas samtliga husdjur som jag har haft i mitt liv och som jag fortfarande har. Allihop har på ett eller annat sätt - både levande och döda - skänkt mig glädje och tröst. Ninjan, fåntratten och den lilla arga fortsätter att göra det. Alla husdjur har en speciell plats i mitt hjärta och kommer alltid ha det. <3
 
Idag gör jag något som jag vanligtvis inte brukar göra. Jag har valt att dela med mig av en video med Jocke, som visar den glädje och livskraft som han utstrålade ända fram till sin bortgång. Jag brukar bli lite gladare när jag ser det här klippet och hoppas därför kunna dela med mig av den glädjen till dig. Dessvärre har jag inte många klipp med Jocke och det ångrar jag idag. Av den anledningen försöker jag filma våra tre små odjur så mycket som möjligt nu. :-)
 
 
 
Till den som undrar angående klippet kan jag förklara följande. Det är min syster som inledningsvis säger "fem år" och den som sedan "pratar" med Jocke genom att vissla, är min pappa som stod och diskade. Men man ser klart och tydligt när det är Jocke själv som pratar (tips: kolla stjärtfjädrarna och näbben).


Dagens citat:

"Ta alltid beslut utifrån inspiration istället för desperation."
(Tomas Lydahl)


Ha det så bra!
Femåriga kramar
Jessie

Modern flaskpost

Jag blev så nyfiken när jag såg att Blogg.se hade skrivit om Ulf och att han håller på med modern flaskpost i Metro-tidningar i Stockholm.
 
Låter det konstigt? Det han gör är att han skriver en text och morgonen därpå häftar han in texten i ett visst antal Metro-tidningar som han sedan lägger tillbaka i tidningsstället.
 
 
Vilken rolig idé på hur man kan sprida lite glädje bland sina medmänniskor. :-) Jag skulle ha tyckt att det hade varit roligt att få en tidning med hans text. Jag tror att vi definitivt kan behöva sådant här i dagens stressade samhälle.
 
Jag har tidigare berättat om när jag hittade ett kärleksfullt meddelande på tåget och att läsa det gjorde mig ganska upprymd och glad.
 
Har du andra förslag på hur man kan sprida oväntad glädje eller kärlek i vardagen till sina medmänniskor?


Dagens citat:

"Kom ihåg, väldigt lite krävs för att leva ett lyckligt liv."
(Marcus Aurelius)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Lucka 7: Vad är viktigt i ett förhållande?

Någon relationsexpert är jag knappast, men jag ska försöka belysa vad jag tycker är viktigt i mitt förhållande.
 
Lika barn leka bäst. Det som är annorlunda kan i och för sig vara spännande och lockande, men för mig är det en trygghet att ha åtminstone några gemensamma grunder att stå på. Förutom att jag och älsklingen har en del gemensamma intressen (djur, vara ute i naturen, spela spel m.m.), tänker vi lika i ganska mycket. Ibland är det som om vi läser varandras tankar.
 
Ett par undulater på Vallarna.
 
Respekt för varandra. Trots att man lever i ett förhållande med någon, har man fortfarande rätt till sitt eget liv. Jag har ingen rätt att tala om för älsklingen vad han får eller inte får göra, vem han får eller inte får umgås med etc. Man får kompromissa helt enkelt. Behöver jag egentligen säga mer?
 
Kärleken till varandra. Så länge man tycker om/älskar varandra, kan man klara av det allra mesta. Fast kärleken är inget som man kan ta för givet, utan den måste man se till att vårda på olika sätt.
 
Det är vad jag kan komma på på rak arm. Vad tycker du själv är viktigt?


Dagens citat:

"Vi alla, alla har något att ge."
(Antje Jackelén)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tidigare inlägg
RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!