I mitt nästa liv
Under en eftermiddag (vid eftermiddagsfikat) började de kvinnliga administratörerna prata om vem som de skulle vilja gifta sig med i sitt nästa liv. Flera rabblade upp kändisar som de tycker är snygga och en (vad jag kunde uppfatta) nämnde vice chefsåklagarens namn. Då det är en ganska rolig tankelek började även jag fundera.
Förr när jag var yngre hade jag kunnat rada upp några namn, men nu kunde jag inte det. Jag satt och funderade, men det var alldeles tomt. Nästan i alla fall, för den enda som jag kan tänka mig att gifta mig med i mitt nästa liv är älsklingen. Det finns visserligen några kändisar som jag kan hålla med om är snygga, fast mer än så är det inte. Vid tanken på dem fylls jag av någon slags likgiltig känsla. Men när jag tänker på älsklingen blir jag alldeles varm i kroppen.
Förmodligen är jag en av de tråkigaste som man kan leka den tankeleken med, då jag vill fortsätta att vara gift med den som jag är gift med i det här livet. Jag är helt enkelt nöjd med hur det är. För mig finns det ingen bättre att vara gift med.
Förr när jag var yngre hade jag kunnat rada upp några namn, men nu kunde jag inte det. Jag satt och funderade, men det var alldeles tomt. Nästan i alla fall, för den enda som jag kan tänka mig att gifta mig med i mitt nästa liv är älsklingen. Det finns visserligen några kändisar som jag kan hålla med om är snygga, fast mer än så är det inte. Vid tanken på dem fylls jag av någon slags likgiltig känsla. Men när jag tänker på älsklingen blir jag alldeles varm i kroppen.
Förmodligen är jag en av de tråkigaste som man kan leka den tankeleken med, då jag vill fortsätta att vara gift med den som jag är gift med i det här livet. Jag är helt enkelt nöjd med hur det är. För mig finns det ingen bättre att vara gift med.
Dagens citat:
"Lev i nuet och känn att du har tillfredsställelsen just där du är - inte runt knuten."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Kärlekens dag
Att säga det här i dag får mig att känna mig rätt cynisk. Men för mig är Alla hjärtans dag en väldigt kommersiell dag. Det är företagens dag då de tjänar på alla gåvor som vi köper till varandra (precis som julen). Hysterin att man i dag antingen ska vara i ett förhållande med någon eller i alla fall vara på en dejt får många som är singlar att känna sig misslyckade om de inte har något romantiskt inplanerat (been there, done that). En del blir deprimerade. Vissa får ångest som sin följeslagare, bara för att en dag har blivit utnämnd till Kärlekens dag.
Men samtidigt kan jag faktiskt se en positiv sida med Alla hjärtans dag (chockerande, eller hur?) och det är att om man nu är tillsammans med någon, har man chansen att uppvakta varandra lite extra. Visserligen kan man göra det när som helst och inte endast i dag. Fast det är kanske inte alltid som man tänker på det eller tar sig tid till det mitt i vardagsstressen. Att då vara medveten om att det finns en dag som fokuserar på kärleken, kan göra att man visar sin kärlek lite extra uppskattning.
Fast om du inte är tillsammans med någon ska du inte bli ledsen för det. Absolut inte! Använd dagen till att visa din familj eller vänner uppskattning. Eller husdjur (om du har något eller några). De behöver också få veta att man tycker om dem. Varför inte skämma bort dig själv? Hur ofta brukar man göra det?
Oavsett hur du väljer att spendera dagen, hoppas jag att du har det trevligt. Och till alla blodgivare: i dag lyser "Globen" i Stockholm rött för att hylla oss! Hur trevligt är inte det? 
Men samtidigt kan jag faktiskt se en positiv sida med Alla hjärtans dag (chockerande, eller hur?) och det är att om man nu är tillsammans med någon, har man chansen att uppvakta varandra lite extra. Visserligen kan man göra det när som helst och inte endast i dag. Fast det är kanske inte alltid som man tänker på det eller tar sig tid till det mitt i vardagsstressen. Att då vara medveten om att det finns en dag som fokuserar på kärleken, kan göra att man visar sin kärlek lite extra uppskattning.
Fast om du inte är tillsammans med någon ska du inte bli ledsen för det. Absolut inte! Använd dagen till att visa din familj eller vänner uppskattning. Eller husdjur (om du har något eller några). De behöver också få veta att man tycker om dem. Varför inte skämma bort dig själv? Hur ofta brukar man göra det?
Oavsett hur du väljer att spendera dagen, hoppas jag att du har det trevligt. Och till alla blodgivare: i dag lyser "Globen" i Stockholm rött för att hylla oss! Hur trevligt är inte det? Dagens citat:
"Kärleken kan göra en människa tjugo kilo lättare."
(Okänd)
Ha det så bra!
Massor av kramar
Jessie
Bröllop: Bröllopsdagen (9/7-11)
Dagen började med att jag vaknade och efter att ha klätt på mig, gick jag runt lite försiktigt i huset eftersom det var knäpptyst och ingen verkade vaken. Det visade sig att älsklingen var vaken, men det hörde jag inte från början. Sedan vaknade alla en efter en och vi fixade till en gemensam frukost som vi åt vid bänkarna bakom huset där vi dagen innan hade ätit middagen. Det blev en trevlig stund med skratt och skoj, precis som vid middagen. Jag tyckte att det var en bra början på dagen.
Vårt rum på vandrarhemmet. Ingen fick komma in där förrän efter vigseln, eftersom vi hade våra kläder här inne.
Efter frukosten bröt alla upp och spriddes lite varstans på tomten och i huset. Själv stannade jag kvar ute vid bänkarna och målade naglarna vackert ljusblå (precis som klänningen ^^). Dock ville nagellacket aldrig riktigt torka, vilket innebar att jag då och då under dagen fick fixa till dem ytterligare men det var knappast något problem av större proportioner.
Därnäst blev det att försöka slå ihjäl lite tid och börja förbereda lite smått inför vigseln och kvällen. Under den tiden hann jag kidnappa bästa vännen två gånger. Först för att få hjälp med att smörja in solkräm på rygg och andra delar av kroppen där jag själv inte kom åt. Smarta lilla jag lyckades bränna mig rätt så rejält på bland annat ryggen dagen innan och helst ville jag undvika en repris på bröllopsdagen. Visst är det bra att vara efterklok? 
Sedan kidnappade jag kompisen för att få hjälp med att locka håret. Tyckte inte att det behövdes någon speciell frisyr utan för min del (och älsklingen höll med) räckte det med att locka håret eftersom jag sedan flera (rättare sagt många) år tillbaka har rakt hår. Mina naturliga korkskruvslockar som jag hade som barn bestämde sig en dag för att rymma och bara komma tillbaka vid få tillfällen (när håret är vått exempelvis). Fast dessvärre hade mitt hår andra planer den här dagen och lockarna försvann nästan lika fort som de kommit, så jag anlände senare till kyrkan locklös.
Låset till vårt rum på vandrarhemmet, och nej, det är inte bilden som är uppochnedvänd. Låsen till rummen var uppochned. Tydligen är låsen på det viset i Norge, fick jag förklarat av min svägerska. Fast ... Sist jag kollade tillhörde Mora fortfarande Sverige ...
Därnäst blev det att försöka slå ihjäl lite tid och börja förbereda lite smått inför vigseln och kvällen. Under den tiden hann jag kidnappa bästa vännen två gånger.
Först för att få hjälp med att smörja in solkräm på rygg och andra delar av kroppen där jag själv inte kom åt. Smarta lilla jag lyckades bränna mig rätt så rejält på bland annat ryggen dagen innan och helst ville jag undvika en repris på bröllopsdagen. Visst är det bra att vara efterklok? Sedan kidnappade jag kompisen för att få hjälp med att locka håret. Tyckte inte att det behövdes någon speciell frisyr utan för min del (och älsklingen höll med) räckte det med att locka håret eftersom jag sedan flera (rättare sagt många) år tillbaka har rakt hår. Mina naturliga korkskruvslockar som jag hade som barn bestämde sig en dag för att rymma och bara komma tillbaka vid få tillfällen (när håret är vått exempelvis). Fast dessvärre hade mitt hår andra planer den här dagen och lockarna försvann nästan lika fort som de kommit, så jag anlände senare till kyrkan locklös.Låset till vårt rum på vandrarhemmet, och nej, det är inte bilden som är uppochnedvänd. Låsen till rummen var uppochned. Tydligen är låsen på det viset i Norge, fick jag förklarat av min svägerska. Fast ... Sist jag kollade tillhörde Mora fortfarande Sverige ...
Tiden började alltmer närma sig halv fyra, vilken var den tid då vi bestämt att gästerna (bortsett från svägerskan och hennes sambo eftersom de skulle skjutsa mig och älsklingen) skulle åka till kyrkan så att vi kunde åka några minuter senare. Vigseln skulle börja klockan fyra och anledningen till att vi ville att de andra skulle åka före oss var för att de inte skulle se våra kläder innan vi skulle komma in i kyrkan. Fast gästerna verkade inte göra sig klara för att åka i väg. När klockan hade passerat halv fyra började vi känna oss stressade och fick be min svägerska att säga åt de övriga att sätta fart. Till slut hade de åkt i väg och vi fyra kunde åka till kyrkan vi med. Men när vi kom fram till kyrkan hade inte gästerna från vandrarhemmet kommit fram, utan bara de gäster som valt att inte bo på vandrarhemmet. Till vår förfäran upptäckte vi plötsligt att svärmor gick till sin bil för att hämta något och de andra gästerna anlände. Tur att bilen som vi blev skjutsade i hade tonade rutor och att svägerskan och hennes sambo stod och skymde oss. Han såg ut som en livvakt där han stod i kostym och solglasögon.
Slutligen kunde vi gå bort till kyrkan för att snabbt prata med prästen och sedan ställa oss utanför i väntan på att få gå in. Några besökare skyndade sig ut ur kyrkan då de förstod vad som var på gång, men ställde sig istället utanför och stirrade på mig och älsklingen. Ändra fram till den stora dagen hade jag fått frågan om jag var nervös och hela tiden hade jag svarat "nej". Men nu när vi stod där utanför kyrkan sköljde en gigantisk våg av nervositet över mig. Varför har jag ingen aning om, men nervös var jag. Fast samtidigt var jag glad. När jag såg på älsklingen (som var så fin i sin kostym) fylldes jag av en obeskrivlig glädje och kärlek. Nu var det dags. Nu skulle vi äntligen gifta oss. Vilken tur jag har som har älsklingen.
Slutligen kunde vi gå bort till kyrkan för att snabbt prata med prästen och sedan ställa oss utanför i väntan på att få gå in. Några besökare skyndade sig ut ur kyrkan då de förstod vad som var på gång, men ställde sig istället utanför och stirrade på mig och älsklingen. Ändra fram till den stora dagen hade jag fått frågan om jag var nervös och hela tiden hade jag svarat "nej". Men nu när vi stod där utanför kyrkan sköljde en gigantisk våg av nervositet över mig. Varför har jag ingen aning om, men nervös var jag. Fast samtidigt var jag glad. När jag såg på älsklingen (som var så fin i sin kostym) fylldes jag av en obeskrivlig glädje och kärlek. Nu var det dags. Nu skulle vi äntligen gifta oss. Vilken tur jag har som har älsklingen.
Vigseln var fin och allt gick bra. Första psalmen som vi valt var psalm 201 "En vänlig grönskas rika dräkt" (de tre första verserna). Andra psalmen var psalm 84 "Vi lyfter våra hjärtan". Som bibelläsning hade vi bett "grillmästaren" att läsa en textbit som betyder ganska mycket för mig och när prästen vid vigselsamtalet föreslog den var jag väldigt glad. Den förekommer nämligen i en av mina favoritfilmer - "A Walk to Remember" - och den läses upp på ett bröllop i filmen. Ända sedan jag såg filmen första gången har jag älskat den textbiten:
Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk,
den brusar inte upp,
den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten,
men gläds åt sanningen.
Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre,
och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:4 - 7, 13)
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk,
den brusar inte upp,
den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten,
men gläds åt sanningen.
Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre,
och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:4 - 7, 13)
Tack Mora kyrka för att vi fick en sådan fin vigsel hos er!
Efter vigseln blev det en lång fotograferingsstund utanför kyrkan och sedan även vid bilen som vi blev skjutsade runt i Mora i (som var fint dekorerad och bakom oss fanns det en skylt med lite dekorationer, våra namn och texten "Nygifta"), innan vi till slut kom tillbaka till vandrarhemmet. Under tiden skulle svägerskan och hennes sambo hämta bröllopstårtan medan övriga gäster skulle åka tillbaka. Strax efter att alla anlänt till vandrarhemmet kom cateringen med maten som vi hade beställt och de allra flesta hjälpte till att duka ut. Vi hade valt att ha en buffé så att gästerna själva fick ta vad de ville ha. För att vi skulle vara säkra på att alla skulle kunna äta sig mätta hade vi beställt mat för några fler personer än vad vi var, men det visade sig att vi inte hade behövt det. Det blev ganska mycket mat över och det tack vare att cateringen var generösa med portionerna. De på cateringen hade varit så gulliga och gjort småbröden som vi hade till maten till små hjärtan. Dessutom var de väldigt trevliga, så jag rekommenderar varmt "Ingelas catering" i Mora.
Efter vigseln blev det en lång fotograferingsstund utanför kyrkan och sedan även vid bilen som vi blev skjutsade runt i Mora i (som var fint dekorerad och bakom oss fanns det en skylt med lite dekorationer, våra namn och texten "Nygifta"), innan vi till slut kom tillbaka till vandrarhemmet. Under tiden skulle svägerskan och hennes sambo hämta bröllopstårtan medan övriga gäster skulle åka tillbaka. Strax efter att alla anlänt till vandrarhemmet kom cateringen med maten som vi hade beställt och de allra flesta hjälpte till att duka ut. Vi hade valt att ha en buffé så att gästerna själva fick ta vad de ville ha. För att vi skulle vara säkra på att alla skulle kunna äta sig mätta hade vi beställt mat för några fler personer än vad vi var, men det visade sig att vi inte hade behövt det. Det blev ganska mycket mat över och det tack vare att cateringen var generösa med portionerna.
De på cateringen hade varit så gulliga och gjort småbröden som vi hade till maten till små hjärtan. Dessutom var de väldigt trevliga, så jag rekommenderar varmt "Ingelas catering" i Mora.Någon orkester hade vi inte bokat (med tanke på att vi ville ha enkelt) utan hade istället med oss en bärbar radio med ett USB-minne ("minnepinne" på norska fick jag lära mig) som innehöll låtar som jag och älsklingen valt ut. Vi ville bara ha rena kärlekslåtar (ingen olycklig kärlek etc.) och det var inte superlätt att finna låtar som båda var nöjda med, men till slut hade vi komponerat ihop den här låtlistan:
Efter middagen dukade vi in och det blev dags för gåvoöppning och läsning av de medföljande korten. När det var klart blev det tårtätning och förtäring av muffins med glasyr som jag och älsklingen fått dagen innan av min svägerska och hennes sambo som tidig bröllopspresent (hon hade själv bakat dem). Både tårtan och muffinsen var goda och muffinsen var så väldigt fina!
Alla umgicks under kvällen fram tills några gäster åkte hem och vi hade trevligt. Jag fick den här dagen en oerhört vacker bukett av älsklingen och i buketten fanns en lapp där han hade skrivit något till mig. Det var så oerhört underbart gulligt att jag nästan blev mållös. Men vad han hade skrivit behåller jag för mig själv eftersom det var personligt. Han är så underbar, min älskling.
Den vackra buketten från älsklingen.
En lyckad dag med trevliga människor. Fylld med kärlek. Jag är lyckligt lottad. ^^
- Låt: I See You
Artist: Leona Lewis - Låt: Seat Next to You
Artist: Bon Jovi - Låt: Det vackraste
Artist: Cecilia Vennersten - Låt: More Than Words
Artist: Extreme - Låt: More Than Words Can Say
Artist: Alias - Låt: I Don't Wanna Miss a Thing
Artist: Aerosmith - Låt: Just the Way You Are
Artist: Bruno Mars - Låt: Can't Take My Eyes Off of You
Artist: Barry Manilow - Låt: Endless Love
Artist: Lionel Richie & Diana Ross - Låt: För Att Du Finns
Artist: Sonja Aldén - Låt: För Kärlekens Skull
Artist: Ted Gärdestad - Låt: Heaven
Artist: Bryan Adams - Låt: Himlen Runt Hörnet
Artist: Lisa Nilsson - Låt: How Do I Live
Artist: LeAnn Rimes - Låt: I Just Can't Stop Loving You
Artist: Michael Jackson feat Siedah Garett - Låt: I Knew I Loved You
Artist: Savage Garden - Låt: I Love It When We Do
Artist: Ronan Keating - Låt: I Swear
Artist: All 4 One - Låt: I Want to Spend a Lifetime
Artist: Tina Arena & Marc Anthony - Låt: In Her Eyes
Artist: Josh Groban - Låt: It's So Easy Lovin' You
Artist: Ronan Keating - Låt: Känn En Doft Av Kärleken
Artist: Skådespelarna Från Lejonkungen - Låt: Nothing's Gonna Change My Love For You
Artist: Glenn Medeiros - Låt: Genom Eld och Vatten
Artist: Sarek - Låt: Snuggle Song
Artist: Schnuffel Bunny - Låt: You Raise Me Up
Artist: Secret Garden - Låt: The Glory of Love
Artist: Peter Cetera - Låt: What Are Words
Artist: Chris Medina - Låt: When You Say Nothing At All
Artist: Ronan Keating - Låt: When You Say You Love Me
Artist: Josh Groban
Efter middagen dukade vi in och det blev dags för gåvoöppning och läsning av de medföljande korten. När det var klart blev det tårtätning och förtäring av muffins med glasyr som jag och älsklingen fått dagen innan av min svägerska och hennes sambo som tidig bröllopspresent (hon hade själv bakat dem). Både tårtan och muffinsen var goda och muffinsen var så väldigt fina!
Alla umgicks under kvällen fram tills några gäster åkte hem och vi hade trevligt. Jag fick den här dagen en oerhört vacker bukett av älsklingen och i buketten fanns en lapp där han hade skrivit något till mig. Det var så oerhört underbart gulligt att jag nästan blev mållös. Men vad han hade skrivit behåller jag för mig själv eftersom det var personligt. Han är så underbar, min älskling.
Den vackra buketten från älsklingen.
En lyckad dag med trevliga människor. Fylld med kärlek. Jag är lyckligt lottad. ^^
Dagens citat:
"En svag människa väntar på tillfället, en vanlig tar emot det, en stor skapar det."
(Adolf Törneros)
Ha det så bra!
Bröllopskramar
Jessie
Bröllop: Dagen innan
Någon gång mellan sex och halv sju steg vi upp för att äta frukost, göra oss i ordning och packa in lejon och bagage i bilen. Vår förhoppning var att vi skulle komma i väg vid sju eftersom resan till vår första anhalt (min svärmor) skulle ta tre timmar och därefter skulle det ta en timme upp till Mora och Mora Vandrarhem & Gästhem som vi hade hyrt åt oss och våra gäster under helgen. Som jag tidigare har nämnt valde jag och älsklingen att ha ett litet och enkelt bröllop och därför bjöds bara de närmsta. Egentligen har ägarna till vandrarhemmet som princip att inte hyra ut hela huset på helger under högsäsong (vilket de annars gör under lågsäsong) men de var fantastiskt snälla och trevliga och gjorde ett undantag för mig och älsklingen. Vi är väldigt tacksamma över det. Hur som helst, i vår planering ingick en kort visit hos svärmor när vi ändå lämnade av lejonen hos henne. Dock kom vi iväg senare än förväntat, men i väg kom vi i vilket fall som helst.
Som vanligt hade hankatten mycket att säga den första biten på väg mot Dalarna. I början är det gulligt och man svarar honom, fast efter ett tag börjar man känna irritation och önskar att han kunde vara lite tystare. Å andra sidan förstår jag honom, för jag hade förmodligen inte heller tyckt om att behöva vara instängd i en bur i ungefär tre timmar. Men jag kom på ett sätt för att få honom att dämpa sig lite. När älsklingen kör brukar han ha på bilstereon och vid något tillfälle lät det som om hankatten sjöng med i låten. Glatt föreslog jag då att vi kunde sjunga allsång i bilen. Hankatten svarade med ett trumpet jamande, fast blev fullkomligt tyst när jag sade att han kunde få börja. Kan ju tänkas att han blev rädd när han insåg att jag skulle yla (eftersom jag inte kan sjunga).
Bilresan upp till svärmor avverkade vi utan några problem och förvånande nog hade inte honkatten uträttat sina behov som hon annars nästan alltid gör och på så sätt förpestar resten av resan för oss andra. I och för sig var det ganska varmt, så hon låg istället och vilade i sin bur i baksätet. Stackars lilla kise.
Väl framme hos svärmor lastade vi ut lejonen och släppte ut dem ur burarna, innan vi tre satte oss i hennes kök och fikade med te och cheesecake som vi bakat kvällen innan för att bli av med ägg före vår resa. Efter en stunds prat satte jag och älsklingen oss i bilen och brummade upp sista biten till vandrarhemmet.
Vandrarhemmet i Mora (och nej, bilden är inte tagen på fredagen utan på lördagskvällen. Hade ingen annan bra bild på huset från fredagen).
Bilresan upp till svärmor avverkade vi utan några problem och förvånande nog hade inte honkatten uträttat sina behov som hon annars nästan alltid gör och på så sätt förpestar resten av resan för oss andra. I och för sig var det ganska varmt, så hon låg istället och vilade i sin bur i baksätet. Stackars lilla kise.
Väl framme hos svärmor lastade vi ut lejonen och släppte ut dem ur burarna, innan vi tre satte oss i hennes kök och fikade med te och cheesecake som vi bakat kvällen innan för att bli av med ägg före vår resa. Efter en stunds prat satte jag och älsklingen oss i bilen och brummade upp sista biten till vandrarhemmet.
Vandrarhemmet i Mora (och nej, bilden är inte tagen på fredagen utan på lördagskvällen. Hade ingen annan bra bild på huset från fredagen).
När vi väl var framme blev det att vänta in gästerna och när alla hade infunnit sig tog vi oss bort till affären för att inhandla det vi behövde till den gemensamma middagen samt till frukost de två kommande morgnarna. Alla hjälptes åt och när vi kom tillbaka till vandrarhemmet började vi fixa med middagen. Eftersom det var skapligt väder bestämde vi oss för att det fick bli grillning med köttet som vi köpt från butiken som drivs av bland annat älsklingens chef (köttet kommer med andra ord från gården där älsklingen jobbar). Älsklingens ena kompis utsåg sig själv (?) till "grillmästare".
Middagen var trevlig och när vi var klara tog vi det lugnt under resten av kvällen. Vissa gick och lade sig tidigare än oss andra, och vi som stannade uppe fortsatte att umgås. Senare drog sig killarna ned till bastun och fortsatte att umgås där medan vi tjejer satt kvar i ... samlingsrummet (?). Hela tiden var det en av oss tjejer som mer än gärna ville gå ned till killarna när hon insåg att de bastade näck. Inga namn nämnda. ^^ Men nej, det var inte jag själv. Under tiden som de bastade insåg jag att älsklingen hade med sig vår rumsnyckel ned till källaren där bastun fanns, så jag fick be min svägerskas sambo att hämta nyckeln så att jag kunde komma in på rummet.
Det blåste under kvällen upp till storm med regn, blixt och åska. Senare visade det sig att en av rutorna i rummet där bästa kompisen och hennes syster sov hade gått sönder i ovädret. Det var det mest tråkiga som hände.
Till sist gick vi nattugglor också till sängs och inväntade dagen med stort D.
Inga namn nämnda. ^^ Men nej, det var inte jag själv. Under tiden som de bastade insåg jag att älsklingen hade med sig vår rumsnyckel ned till källaren där bastun fanns, så jag fick be min svägerskas sambo att hämta nyckeln så att jag kunde komma in på rummet.Det blåste under kvällen upp till storm med regn, blixt och åska. Senare visade det sig att en av rutorna i rummet där bästa kompisen och hennes syster sov hade gått sönder i ovädret. Det var det mest tråkiga som hände.
Till sist gick vi nattugglor också till sängs och inväntade dagen med stort D.
Dagens citat:
"En vacker, ung flicka har det alltid besvärligt."
(Agatha Christie)
Ha det så bra!
Bastukramar
Jessie
Bröllop: Skorna
Nästan lika länge som jag letade efter "min" klänning, sökte jag med ljus och lykta efter matchande skor. Med tanke på att jag hela tiden visste ungefär vilken färg på klänningen som jag ville ha, tänkte jag att det inte skulle bli några svårigheter att hitta skor. Hur svårt kan det va'? Fast det visade sig att det inte var det lättaste och inte heller efter det att klänningen var klar. Hela tiden fick jag höra från ett visst håll att det begrep jag väl själv att jag inte kunde köpa klänningen innan jag visste vilka skor jag skulle ha? Längden på klänningen skulle bli fel annars! Jag är måhända inte den smartaste personen som vandrar på denna jord, men jag är inte heller tappad bakom någon vagn. När jag letade klänning fick man på de flesta ställen låna skor under provningen och vid något tillfälle hade jag även med mig ett par av mina egna. Då det kommer till både kläder och skor är jag tråkigt nog väldigt förutsebar. Jag vet vad jag tycker om och brukar inte avvika särskilt mycket från det. Av den anledningen visste jag vilken ungefärlig höjd på klacken som jag ville ha och såg till att prova klänningen utefter det.
Nåväl, jag hade alltså fortfarande inte hittat rätt skor när klänningen var klar och bröllopsdagen närmade sig med stormsteg. Varför är nästan alla brudskor i butikerna vita?! Det finns faktiskt tjejer som gifter sig i färgade klänningar (det är jag ett levande bevis på). Fast det tycks skoaffärerna ha missat och när jag hade letat genom de flesta som fanns i min närhet återstod nätet. Jag fann en sida som fått ganska bra omdömen (bland annat för deras snabba leveranser) och jag och älsklingen började titta genom deras sortiment, även om underbara älsklingen hela tiden sade att det inte spelade någon roll för honom vad jag hade på mig. Det tyckte han skulle vara mitt eget beslut. Visst är han gullig? Fast jag ville ändå att han skulle vara med och avgöra så att han inte kände på bröllopsdagen att jag såg förskräcklig ut. Helt nöjd med det nätbutiken erbjöd var jag inte, men valde ut några tillsammans med älsklingen som jag skulle fundera närmre över.
Någon gång i maj "snubblade" jag över ett par guldfärgade skor som jag fastnade för och butiken som sålde dem var en av de som jag inte räknade med att hitta mina bröllopsskor i, nämligen H&M! Trots min förvåning bestämde jag mig för att pröva dem och det slutade med att jag gick därifrån - tillsammans med skorna och kvitto över köpet i en påse. Tidigare hade jag tittat på ett par guldfärgade skor i en skobutik, men kommit fram till att just de skorna inte var något för mig.
Är fortfarande nöjd över skovalet, trots att de inte är de bästa att ha på sig under längre stunder. Men vad gör det? Vill man vara fin får man lida pin.
Nåväl, jag hade alltså fortfarande inte hittat rätt skor när klänningen var klar och bröllopsdagen närmade sig med stormsteg. Varför är nästan alla brudskor i butikerna vita?! Det finns faktiskt tjejer som gifter sig i färgade klänningar (det är jag ett levande bevis på). Fast det tycks skoaffärerna ha missat och när jag hade letat genom de flesta som fanns i min närhet återstod nätet. Jag fann en sida som fått ganska bra omdömen (bland annat för deras snabba leveranser) och jag och älsklingen började titta genom deras sortiment, även om underbara älsklingen hela tiden sade att det inte spelade någon roll för honom vad jag hade på mig. Det tyckte han skulle vara mitt eget beslut. Visst är han gullig? Fast jag ville ändå att han skulle vara med och avgöra så att han inte kände på bröllopsdagen att jag såg förskräcklig ut. Helt nöjd med det nätbutiken erbjöd var jag inte, men valde ut några tillsammans med älsklingen som jag skulle fundera närmre över.
Någon gång i maj "snubblade" jag över ett par guldfärgade skor som jag fastnade för och butiken som sålde dem var en av de som jag inte räknade med att hitta mina bröllopsskor i, nämligen H&M! Trots min förvåning bestämde jag mig för att pröva dem och det slutade med att jag gick därifrån - tillsammans med skorna och kvitto över köpet i en påse. Tidigare hade jag tittat på ett par guldfärgade skor i en skobutik, men kommit fram till att just de skorna inte var något för mig.
Är fortfarande nöjd över skovalet, trots att de inte är de bästa att ha på sig under längre stunder. Men vad gör det?
Vill man vara fin får man lida pin.Dagens citat:
"Jag förstår inte varför TV ber om ursäkt för tillfälligt avbrott, men aldrig för de ordinarie programmen."
(Otto Preminger)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Bröllop: Bröllopsklänningen
Av allt i bröllopsplaneringen var klänningen bland det som gav mig väldans mycket oro och sömnlöshet utöver det vanliga. För att slippa just detta bestämde jag mig för att vara ute i god tid, men precis som jag till sist insåg händer det att man misslyckas ändå.
Ända sedan jag var liten har jag inte varit intresserad av en kalkvit brudklänning och vid något tillfälle när jag var liten satt jag och funderade på just det här. Varför jag kom att tänka på mitt framtida bröllop när jag knappt ens börjat skolan minns jag inte så här lång tid efter, men det hände ibland att tankarna vandrade åt det hållet. Ju mer jag tänkte på mitt framtida bröllop, desto mer obekväm blev jag. Vilken korkad nisse var det som hade bestämt att tjejer/kvinnor ska bära vitt på sitt bröllop?! Nu vet jag vad det vita står för och vilken betydelse det har, men det visste jag inte som barn. Då kan du nog föreställa dig vilken glädje jag kände när min mamma berättade att hon inte hade burit någon vit klänning när hon och pappa gifte sig, utan valt en mörkblå aftonklänning istället. För mig innebar den här "upptäckten" att man inte alls är tvingad att ha någon vit klänning! Om det var från den stunden eller om det var senare kommer jag inte ihåg, men en blå klänning var vad jag ville ha den dag jag skulle gifta mig (vilket kan bero på att blå är min favoritfärg) och ännu senare preciserade jag mig till en ljusblå klänning. Helst så ljusblå som man kunde få det.
Eftersom jag och älsklingen bestämde oss för att ha ett litet och enkelt bröllop, tyckte jag att det skulle passa med en bal- eller aftonklänning. Jag har aldrig haft mycket till övers för stort och pråligt, så en enklare klänning skulle passa mig bäst. Med det bestämt var det dags för att leta efter "min" klänning och jakten började någon gång förra hösten i Malmö tillsammans med min bästa vän. Jag har i ett tidigare inlägg beskrivit hur den första jakten gick till och det var då jag hittade klänningen med stort K (trodde jag). Efter ett andra besök lovade butiksinnehavaren för Pink & Purple i Malmö att höra av sig till mig huruvida det gick att förlänga klänningen några centimeter eller inte. Vid vårt första besök hade han låtit väldigt positiv till det där med att förlänga klänningen om den var för kort och det var till och med han som hade föreslagit det alternativet. Dock var han väldigt motvillig vid vårt andra besök och han antydde till och med att jag var för tjock för klänningen och att jag borde titta på en annan modell. Fast han lovade ändå att han skulle höra av sig till tillverkaren och fråga, och efter det höra av sig till mig. Men särskilt glad efter visiten var jag definitivt inte och hade till och med tappat lusten över att köpa den där klänningen.
Klänningen i Malmö som jag testade.
Av den anledningen bestämde jag mig för att leta efter någon annan här uppe där jag bor (för jag och kompisen hade redan letat genom Malmö utan att finna något). Nu i efterhand inser jag att det var ett klokt beslut eftersom han inte hörde av sig trots sitt löfte. Visserligen tycker jag att det är tråkigt att leta efter kläder själv, men vad skulle jag göra? Kompisen har ju sitt eget liv i Malmö och hade ingen möjlighet att kunna ta sig upp just då för att hålla mig i handen under min klänningsjakt. Ibland är det bara att bita ihop och köra på.
Som vanligt började jag min research på nätet och hittade några butiker i Stockholm som verkade lovande och med tanke på att jag ändå hade pendlarkort till Stockholm skulle det inte innebära något onödigt resande. Framför allt fann jag en butik med en klänning som jag i stort sett blev förälskad i. Nästa gång som jag hade en heldag ledigt från skolan åkte jag in för att ta mig en titt och förhoppningsvis dämpa den väldiga oro som jag kände.
Först tittade jag bland klänningarna hos Lilly på Birger Jarlsgatan 40 i Stockholm men fann inget av intresse. Då återstod det bara att åka till BridalOutlet ute i Ropsten (Ropstensslingan 11 D - vid Norra Hamnvägen 20) i Stockholm och se om de hade den klänning som jag blev förälskad i på nätet. Och kan du tänka dig ... Det hade de! Jag testade tre klänningar sammanlagt och bland dem fanns en sådan klänning som jag hade sett i Malmö och gärna ville ha, fast när jag nu provade den kände jag inte samma glädje som första gången. Jag ville inte längre ha den. Däremot kände jag med klänningen från nätet att det var den rätta! Det var den som jag skulle gifta mig i! Med andra ord köpte jag den och efter några justeringar som mamma hjälpte mig med under armarna i höjd med bysten, var den perfekt! Min klänning.
Min fina bröllopsklänning. Jag är väl medveten om att bilden inte är perfekt beskuren, men det var heller inte meningen. Meningen var att visa min bröllopsklänning och det här var den bästa bilden. Eftersom jag inte ville ha med de andra omkring beskar jag bilden så att endast klänningen syns.
Personalen i BridalOutlets butik är väldigt hjälpsamma, så jag rekommenderar butiken varmt! Dessutom har de riktigt fina klänningar som man blir sugen på att köpa. Klänningen hittar du här (om du är nyfiken), fast min klänning är som sagt vackert ljusblå och inte rosa. ^^
Ända sedan jag var liten har jag inte varit intresserad av en kalkvit brudklänning och vid något tillfälle när jag var liten satt jag och funderade på just det här. Varför jag kom att tänka på mitt framtida bröllop när jag knappt ens börjat skolan minns jag inte så här lång tid efter, men det hände ibland att tankarna vandrade åt det hållet. Ju mer jag tänkte på mitt framtida bröllop, desto mer obekväm blev jag. Vilken korkad nisse var det som hade bestämt att tjejer/kvinnor ska bära vitt på sitt bröllop?! Nu vet jag vad det vita står för och vilken betydelse det har, men det visste jag inte som barn. Då kan du nog föreställa dig vilken glädje jag kände när min mamma berättade att hon inte hade burit någon vit klänning när hon och pappa gifte sig, utan valt en mörkblå aftonklänning istället. För mig innebar den här "upptäckten" att man inte alls är tvingad att ha någon vit klänning! Om det var från den stunden eller om det var senare kommer jag inte ihåg, men en blå klänning var vad jag ville ha den dag jag skulle gifta mig (vilket kan bero på att blå är min favoritfärg) och ännu senare preciserade jag mig till en ljusblå klänning. Helst så ljusblå som man kunde få det.
Eftersom jag och älsklingen bestämde oss för att ha ett litet och enkelt bröllop, tyckte jag att det skulle passa med en bal- eller aftonklänning. Jag har aldrig haft mycket till övers för stort och pråligt, så en enklare klänning skulle passa mig bäst. Med det bestämt var det dags för att leta efter "min" klänning och jakten började någon gång förra hösten i Malmö tillsammans med min bästa vän. Jag har i ett tidigare inlägg beskrivit hur den första jakten gick till och det var då jag hittade klänningen med stort K (trodde jag). Efter ett andra besök lovade butiksinnehavaren för Pink & Purple i Malmö att höra av sig till mig huruvida det gick att förlänga klänningen några centimeter eller inte. Vid vårt första besök hade han låtit väldigt positiv till det där med att förlänga klänningen om den var för kort och det var till och med han som hade föreslagit det alternativet. Dock var han väldigt motvillig vid vårt andra besök och han antydde till och med att jag var för tjock för klänningen och att jag borde titta på en annan modell. Fast han lovade ändå att han skulle höra av sig till tillverkaren och fråga, och efter det höra av sig till mig. Men särskilt glad efter visiten var jag definitivt inte och hade till och med tappat lusten över att köpa den där klänningen.
Klänningen i Malmö som jag testade.
Av den anledningen bestämde jag mig för att leta efter någon annan här uppe där jag bor (för jag och kompisen hade redan letat genom Malmö utan att finna något). Nu i efterhand inser jag att det var ett klokt beslut eftersom han inte hörde av sig trots sitt löfte. Visserligen tycker jag att det är tråkigt att leta efter kläder själv, men vad skulle jag göra? Kompisen har ju sitt eget liv i Malmö och hade ingen möjlighet att kunna ta sig upp just då för att hålla mig i handen under min klänningsjakt. Ibland är det bara att bita ihop och köra på.
Som vanligt började jag min research på nätet och hittade några butiker i Stockholm som verkade lovande och med tanke på att jag ändå hade pendlarkort till Stockholm skulle det inte innebära något onödigt resande. Framför allt fann jag en butik med en klänning som jag i stort sett blev förälskad i. Nästa gång som jag hade en heldag ledigt från skolan åkte jag in för att ta mig en titt och förhoppningsvis dämpa den väldiga oro som jag kände.
Först tittade jag bland klänningarna hos Lilly på Birger Jarlsgatan 40 i Stockholm men fann inget av intresse. Då återstod det bara att åka till BridalOutlet ute i Ropsten (Ropstensslingan 11 D - vid Norra Hamnvägen 20) i Stockholm och se om de hade den klänning som jag blev förälskad i på nätet. Och kan du tänka dig ... Det hade de! Jag testade tre klänningar sammanlagt och bland dem fanns en sådan klänning som jag hade sett i Malmö och gärna ville ha, fast när jag nu provade den kände jag inte samma glädje som första gången. Jag ville inte längre ha den. Däremot kände jag med klänningen från nätet att det var den rätta! Det var den som jag skulle gifta mig i! Med andra ord köpte jag den och efter några justeringar som mamma hjälpte mig med under armarna i höjd med bysten, var den perfekt! Min klänning.
Min fina bröllopsklänning. Jag är väl medveten om att bilden inte är perfekt beskuren, men det var heller inte meningen. Meningen var att visa min bröllopsklänning och det här var den bästa bilden. Eftersom jag inte ville ha med de andra omkring beskar jag bilden så att endast klänningen syns.
Personalen i BridalOutlets butik är väldigt hjälpsamma, så jag rekommenderar butiken varmt! Dessutom har de riktigt fina klänningar som man blir sugen på att köpa. Klänningen hittar du här (om du är nyfiken), fast min klänning är som sagt vackert ljusblå och inte rosa. ^^
Dagens citat:
"Om jag skulle vilja gifta mig med prins William? Jag skulle älska det. Vem vill inte bli prinsessa?"
(Britney Spears)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Bröllop: Brudbuketten
Jag kan absolut ingenting om blommor och att i en sådan situation då tvingas ta ställning till hur ens brudbukett (!!!) ska utformas var en pina. Vad ska det vara för blommor? Vilken färg ska blommorna ha? Vad är lämpligt? Vad är olämpligt? Hur ska en brudbukett se ut?!
En studiekamrat till mig erbjöd sig att hjälpa mig med brudbuketten om jag ville eftersom hon tidigare har arbetat som florist. Jag funderade på det, men till sist kom jag och älsklingen fram till att det var bättre att använda oss av en blomsterbutik i Mora eftersom vi inte visste hur pass fräscha blommorna kunde hålla sig med tanke på att min studiekamrat bor i Västerås och vi skulle gifta oss i Mora.
En studiekamrat till mig erbjöd sig att hjälpa mig med brudbuketten om jag ville eftersom hon tidigare har arbetat som florist. Jag funderade på det, men till sist kom jag och älsklingen fram till att det var bättre att använda oss av en blomsterbutik i Mora eftersom vi inte visste hur pass fräscha blommorna kunde hålla sig med tanke på att min studiekamrat bor i Västerås och vi skulle gifta oss i Mora.
Men hur skulle jag lösa problemet med bukettens själva utformning? Hur jag fann sidan vet jag inte riktigt, men när jag i bröllopsplaneringen tittade på nätet hittade jag en sida där man förklarade betydelsen till blommors antal och färg. Toppen! En bit på vägen i alla fall. Jag tänkte i det här inlägget dela med mig av mitt fynd. Jag börjar med färgerna.
När jag verkligen var tvungen att bestämma mig hur brudbuketten skulle se ut hade jag min klänning redan klar och efter att ha läst lite på nätet förstod jag att färgerna i buketten skulle passa ihop med klänningen. Måhända att det är en självklarhet, men särskilt bra på att kombinera passande färger är jag inte. Dock gjorde jag ett försök, fast jag var inte riktigt nöjd med de alternativ som jag funderade på. Alltså, jag var inte helt tillfreds med deras betydelse. Till slut valde jag och älsklingen tre färger utefter vilken innebörd de hade; röd, rosa och lila.
Därnäst stod antalet på tur.
Det antal som med ens inte var aktuellt var tio eftersom vi redan hade bestämt oss för att vi skulle gifta oss. Inte heller var två särskilt aktuellt med tanke på att vi skulle resa bort på bröllopsresan. Älsklingen påpekade att fyra kunde tolkas på det sättet att en av oss är bättre än den andra och det menade han är en lögn, så även fyra ströks. Givetvis var sex inte heller något alternativ och inte heller åtta, eftersom jag kommer att vara älsklingens ännu längre än så. Då återstod ett, tre, fem, sju och nio och helst av allt skulle jag ha velat ha alla eftersom det är så jag känner, men vi valde att det skulle vara nio blommor i buketten.
Vid det här laget kvarstod bara vilken blomsterbutik som vi skulle använda oss av. Det fanns en som på nätet hade fått bra omdömen och av den anledningen förlitade vi oss på det som jag hade läst och valde "Blåklinten blommor och presenter i Mora" (som är en Interflora fresh-butik). Eftersom jag som sagt inte kan något om blommor, lät jag dem få ansvara för utformningen. Mina enda krav var vilka färger som skulle finnas, antalet blommor i buketten och att de röda blommorna skulle vara rosor. Med trevligt bemötande och utan några klagomål tog de emot min beställning och satte ihop en vacker bukett som jag var otroligt nöjd med. Så hjälpsamma och duktiga som de var, kan jag absolut rekommendera "Blåklinten blommor och presenter i Mora". Tack ska ni ha!
Min vackra brudbukett. Man kan inte vara annat än nöjd. ^^
Därnäst stod antalet på tur.
Det antal som med ens inte var aktuellt var tio eftersom vi redan hade bestämt oss för att vi skulle gifta oss. Inte heller var två särskilt aktuellt med tanke på att vi skulle resa bort på bröllopsresan. Älsklingen påpekade att fyra kunde tolkas på det sättet att en av oss är bättre än den andra och det menade han är en lögn, så även fyra ströks. Givetvis var sex inte heller något alternativ och inte heller åtta, eftersom jag kommer att vara älsklingens ännu längre än så. Då återstod ett, tre, fem, sju och nio och helst av allt skulle jag ha velat ha alla eftersom det är så jag känner, men vi valde att det skulle vara nio blommor i buketten.
Vid det här laget kvarstod bara vilken blomsterbutik som vi skulle använda oss av. Det fanns en som på nätet hade fått bra omdömen och av den anledningen förlitade vi oss på det som jag hade läst och valde "Blåklinten blommor och presenter i Mora" (som är en Interflora fresh-butik). Eftersom jag som sagt inte kan något om blommor, lät jag dem få ansvara för utformningen. Mina enda krav var vilka färger som skulle finnas, antalet blommor i buketten och att de röda blommorna skulle vara rosor. Med trevligt bemötande och utan några klagomål tog de emot min beställning och satte ihop en vacker bukett som jag var otroligt nöjd med. Så hjälpsamma och duktiga som de var, kan jag absolut rekommendera "Blåklinten blommor och presenter i Mora". Tack ska ni ha!
Min vackra brudbukett. Man kan inte vara annat än nöjd. ^^
Blåklinten Blommor & Presenter
Dagens citat:
"Lappad vänskap blir sällan hel."
(Svenskt ordspråk)
Ha det så bra!
Blomsterkramar
Jessie
Finns fortfarande hos mig
För exakt ett år sedan rasade min värld samman på bara ett ögonblick och fortfarande finns ett smärtsamt sår i min själ.
Jag minns att jag var på väg ned till tvättstugan för att fixa tvätten, eftersom detta var innan vi köpte egen tvättmaskin. Mitt humör var på topp denna dag och under tiden som jag gjorde mig i ordning skämtade jag med älsklingen. Då ringde plötsligt min telefon och displayen avslöjade att det var min pappa. När jag glatt svarade, skämtade jag något i stil med att han störde när jag precis var på väg till tvättstugan. Hans tonfall tog mig genast ned på jorden och redan innan han hade uttalat orden visste jag vad han skulle säga. Ändå blev det som en chock när han sade det som jag befarade och jag bröt ihop totalt.
Min Jocke fanns inte mer. Han hade gått bort den här dagen. Gråtande föll jag ihop på golvet med telefonen tryckt mot örat. Älsklingen såg vad som hände och rusade fram till mig för att sedan sitta på golvet och krama om mig. En av de mest värdefulla i mitt liv var plötsligt bara borta. Jag kände hur jag gick sönder inuti medan jag satt på golvet samtidigt som tårarna rann i floder nedför kinderna och älsklingen kramade mig.
Som jag har berättat tidigare var jag apatisk i ett dygn innan jag lyckades bli mig själv igen. Älsklingen ska ha ett otroligt stort tack för att han stod ut med mig, för det enda jag gjorde det där dygnet var att gråta eller inte känna något. Under en tid efter det här kände jag att det inte var rätt av mig att gå vidare och vara lycklig när min älskade Jocke inte fick den möjligheten. Men jag tvingade mig själv att ta mig samman och utan älsklingen vet jag inte om jag hade suttit här i dag. Jag gör det därför att jag inte kunde utsätta älsklingen för det som jag nu genomgick. Han behövde mig, lika mycket som jag behöver honom.
Jag minns att jag var på väg ned till tvättstugan för att fixa tvätten, eftersom detta var innan vi köpte egen tvättmaskin. Mitt humör var på topp denna dag och under tiden som jag gjorde mig i ordning skämtade jag med älsklingen. Då ringde plötsligt min telefon och displayen avslöjade att det var min pappa. När jag glatt svarade, skämtade jag något i stil med att han störde när jag precis var på väg till tvättstugan. Hans tonfall tog mig genast ned på jorden och redan innan han hade uttalat orden visste jag vad han skulle säga. Ändå blev det som en chock när han sade det som jag befarade och jag bröt ihop totalt.
Min Jocke fanns inte mer. Han hade gått bort den här dagen. Gråtande föll jag ihop på golvet med telefonen tryckt mot örat. Älsklingen såg vad som hände och rusade fram till mig för att sedan sitta på golvet och krama om mig. En av de mest värdefulla i mitt liv var plötsligt bara borta. Jag kände hur jag gick sönder inuti medan jag satt på golvet samtidigt som tårarna rann i floder nedför kinderna och älsklingen kramade mig.
Som jag har berättat tidigare var jag apatisk i ett dygn innan jag lyckades bli mig själv igen. Älsklingen ska ha ett otroligt stort tack för att han stod ut med mig, för det enda jag gjorde det där dygnet var att gråta eller inte känna något. Under en tid efter det här kände jag att det inte var rätt av mig att gå vidare och vara lycklig när min älskade Jocke inte fick den möjligheten. Men jag tvingade mig själv att ta mig samman och utan älsklingen vet jag inte om jag hade suttit här i dag. Jag gör det därför att jag inte kunde utsätta älsklingen för det som jag nu genomgick. Han behövde mig, lika mycket som jag behöver honom.
Att förlora Jocke var som att förlora sitt livs kärlek och för mig var han också det. Han och älsklingen. Jag kan fortfarande inte se på de sista bilderna som finns av Jocke innan han kremerades. Det är inte för att vara respektlös mot honom, utan det är av egoistiska skäl. Jag klarar inte av att minnas honom som livlös. Inte min Jocke. Min busige och älskade Jocke. Därför väljer jag att istället minnas honom som den liv- och lekfulle undulat som han var.
Min mamma sydde en tavla i pärlor föreställande Jocke och den hänger i mitt och älsklingens vardagsrum där jag kan se honom varje dag. Trots att det kanske låter konstigt känns det som om han fortfarande finns hos mig tack vare tavlan. Det är fortfarande han och jag som det alltid var. Det är en tröst för mig. Min underbare Jocke. Han kommer alltid att vara älskad.
Min mamma sydde en tavla i pärlor föreställande Jocke och den hänger i mitt och älsklingens vardagsrum där jag kan se honom varje dag. Trots att det kanske låter konstigt känns det som om han fortfarande finns hos mig tack vare tavlan. Det är fortfarande han och jag som det alltid var. Det är en tröst för mig. Min underbare Jocke. Han kommer alltid att vara älskad.
Dagens citat:
"Behärska din vrede och du fattar kloka beslut."
(Abi Taleb)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Plågsam likhet
Jag stod på perrong elva idag på Stockholm C och väntade på tåget mot Eskilstuna när jag skulle hem efter en lektionsfull dag. Då såg jag en av många kajor och stilfullt seglade ned på perrongen och ganska kavat spatserade omkring med mycket vaksamma ögon. Min första tanke gick till min älskade Jocke som har varit borta alltför länge. Samtidigt som jag kunde småle åt hur lika de egentligen var, gjorde minnet ont i mig. Även om det har gått runt fem månader nu sedan han lämnade denna jord, gör det ganska ont att minnas honom. Visserligen kan jag tänka på honom ganska ofta med ett leende på läpparna, men minst lika ofta följs det av smärta över att min älskling inte finns mer.
De två senaste gångerna som jag har varit nere i Malmö, hos mina föräldrar (har bara varit där två gånger sedan Jocke gick bort) kommer jag på mig själv med att nästan hela tiden vilja springa ut i deras kök för att prata med Jocke. Men han finns inte mer. Hans bur är bortplockad, liksom alla hans leksaker. Han är borta. Jag kommer inte få höra honom prata eller sjunga mer. Inte mer än på de få videoklipp som jag har med honom.
Ja, jag saknar honom än och det kommer jag alltid att göra. Han och jag hade ett mycket speciellt förhållande, som jag faktiskt inte haft med något annat djur. Ibland trodde man inte att han var en undulat, utan att han var en människa, precis som jag själv. Jag har i alla fall tur, för jag har kvar min älskade fästman och min bästa vän Det är de enda som jag har ett liknande förhållande till, som jag hade med Jocke (fast på olika sätt förstås ^^). Jag är lyckligt lottad som har dem.
De två senaste gångerna som jag har varit nere i Malmö, hos mina föräldrar (har bara varit där två gånger sedan Jocke gick bort) kommer jag på mig själv med att nästan hela tiden vilja springa ut i deras kök för att prata med Jocke. Men han finns inte mer. Hans bur är bortplockad, liksom alla hans leksaker. Han är borta. Jag kommer inte få höra honom prata eller sjunga mer. Inte mer än på de få videoklipp som jag har med honom.
Ja, jag saknar honom än och det kommer jag alltid att göra. Han och jag hade ett mycket speciellt förhållande, som jag faktiskt inte haft med något annat djur. Ibland trodde man inte att han var en undulat, utan att han var en människa, precis som jag själv. Jag har i alla fall tur, för jag har kvar min älskade fästman och min bästa vän
Det är de enda som jag har ett liknande förhållande till, som jag hade med Jocke (fast på olika sätt förstås ^^). Jag är lyckligt lottad som har dem.Dagens citat:
"För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig."
(Nalle Puh)
Ha det så bra!
Saknande kramar
Jessie
Saknar så att det gör ont
Ikväll är ingen direkt rolig kväll. Idag vid halv tre körde min fästman till jobbet trots att han är ledig idag. Anledningen var att hans chef någon gång i veckan frågat om han ville följa med på ett informationsmöte om slakteri ... Eller något. Jag minns inte exakt vad det var han sade. Men borta är han ikväll i vilket fall som helst och kommer inte vara hemma förrän i natt. Det som gör det allra mest jobbigt att han är borta är att i morgon åker jag till Malmö och kommer vara borta hela helgen (kommer hem på söndag). Nästa torsdag ska fästmannen iväg till någon träff som har med jobbet att göra och på fredagen (dagen efter) åker han upp till Dalarna för att hjälpa till med flytt och kommer inte hem förrän på söndagen. Sedan den 19 - 20 oktober åker han bort på en träff med kursen som han ska börja på i morgon och den 26 oktober ska jag på klassträff på skolan. Med andra ord kommer vi vara borta från varandra väldigt mycket nu under bara en månad!
Fast det är inte själva faktumet att han är borta och att jag är själv som är jobbigt. Nej, jag saknar honom grymt mycket och skulle vilja ha honom hos mig nu. Ligga bredvid honom eller bara känna hans hud och doft. Man skulle kunna tro att vi borde vara vana nu. I nästan ett helt år bodde vi ifrån varandra och jag har åkt till Malmö med jämna mellanrum. Men jag har inte vant mig. Det är lika jobbigt att vara ifrån honom varje gång eftersom jag älskar honom över allt annat. Fast jag får väl tänka så som han sade innan han åkte iväg; vi kommer ha hela livet framför oss, så vad gör några dagar ifrån varandra nu trots att det är svårt? Han har rätt. Vi kommer ha hela livet tillsammans. Trots det vill jag ändå ha honom här hos mig nu. Längtar verkligen tills han kommer hem. Ångrar mig lite att jag ska åka i morgon.
Jag satt och lyssnade på Spotify när jag tänkte som mest på hur mycket jag saknar honom och då spelades den här låten. Den är från min favoritfilm "Titanic". Kanske är jag ovanligt känslosam, men saknaden blev inte mindre av att höra den;
Fast det är inte själva faktumet att han är borta och att jag är själv som är jobbigt. Nej, jag saknar honom grymt mycket och skulle vilja ha honom hos mig nu. Ligga bredvid honom eller bara känna hans hud och doft. Man skulle kunna tro att vi borde vara vana nu. I nästan ett helt år bodde vi ifrån varandra och jag har åkt till Malmö med jämna mellanrum. Men jag har inte vant mig. Det är lika jobbigt att vara ifrån honom varje gång eftersom jag älskar honom över allt annat. Fast jag får väl tänka så som han sade innan han åkte iväg; vi kommer ha hela livet framför oss, så vad gör några dagar ifrån varandra nu trots att det är svårt? Han har rätt. Vi kommer ha hela livet tillsammans. Trots det vill jag ändå ha honom här hos mig nu. Längtar verkligen tills han kommer hem. Ångrar mig lite att jag ska åka i morgon.
Jag satt och lyssnade på Spotify när jag tänkte som mest på hur mycket jag saknar honom och då spelades den här låten. Den är från min favoritfilm "Titanic". Kanske är jag ovanligt känslosam, men saknaden blev inte mindre av att höra den;
Dagens citat:
"Kärleken involverar alla sinnen - också det sjätte."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Ja, utan någon som helst tvekan!
Igår firade jag och min älskling två år tillsammans Tänk att det redan har gått två hela år? Jag kan knappt tro det. Men jag ångrar inget De här två åren har varit bland de bästa i mitt liv ^^ Speciellt när jag har fått vara tillsammans med en så fullkomligt underbar person som min älskling.
Vårt firande började med att vi åt förrätt som min älskling hade tillagat eftersom jag skulle komma hem senare än honom. Förrätten var melon- och avokadosalsa med regnbågsrom. Det var faktiskt gott, trots att jag inte är så förtjust i att äta rom. Varmrätten/huvudrätten var vildsvinskarré med potatis, sås och svartvinbärsgelé. Jag som är väldigt förtjust i vildsvin njöt av fulla drag. Älsklingen däremot tyckte inte att det smakade något speciellt.
Därefter valde vi att vänta lite med efterrätten (som var en "stubbe" som jag hade bakat tidigare på morgonen. Om du inte vet vad det är kan jag enklast förklara det som att det är en bakelse som påminner starkt om prinsesstårta, men den jag bakade var formad som en rulltårta.) och fixade snabbt ordning köket. Disken ville vi vänta med tills idag eftersom det kändes dumt att diska på vår årsdag. Hur som helst, vi gick in i vardagsrummet, där jag gav min älskling en halskedja i silver. Den han fick som studentpresent hade blivit lite missfärgad, så jag tänkte och hoppades att det skulle vara trevligt med något nytt. När han hade satt på sig kedjan bad han mig att blunda (inget konstigt med det eftersom jag hade bett honom att blunda medan jag hämtade hans present) och sedan gav han mig en massa pussar innan han bad mig att öppna ögonen.
Det är inte ofta jag blir alldeles stum (jag är en riktig pratkvarn) men jag blev det igår. På golvet framför mig satt min älskling på ett knä och höll fram en diamantring samtidigt som han förklarade sin kärlek för mig och frågade om jag ville gifta mig med honom! Det var så himla underbart gulligt och rörande. Givetvis sade jag ja, utan någon som helst tvekan. Det finns ingen annan som jag vill dela mitt liv med och jag älskar honom över allt annat. Han betyder allt för mig. Att han känner precis som jag - att han vill dela sitt liv med mig - är väldigt skönt och underbart. Han är det absolut underbaraste som finns. Ingen tvekan om saken. Hoppas att han vet hur mycket jag älskar honom
Tänk att det redan har gått två hela år? Jag kan knappt tro det. Men jag ångrar inget De här två åren har varit bland de bästa i mitt liv ^^ Speciellt när jag har fått vara tillsammans med en så fullkomligt underbar person som min älskling.Vårt firande började med att vi åt förrätt som min älskling hade tillagat eftersom jag skulle komma hem senare än honom. Förrätten var melon- och avokadosalsa med regnbågsrom. Det var faktiskt gott, trots att jag inte är så förtjust i att äta rom. Varmrätten/huvudrätten var vildsvinskarré med potatis, sås och svartvinbärsgelé. Jag som är väldigt förtjust i vildsvin njöt av fulla drag. Älsklingen däremot tyckte inte att det smakade något speciellt.
Därefter valde vi att vänta lite med efterrätten (som var en "stubbe" som jag hade bakat tidigare på morgonen. Om du inte vet vad det är kan jag enklast förklara det som att det är en bakelse som påminner starkt om prinsesstårta, men den jag bakade var formad som en rulltårta.) och fixade snabbt ordning köket. Disken ville vi vänta med tills idag eftersom det kändes dumt att diska på vår årsdag. Hur som helst, vi gick in i vardagsrummet, där jag gav min älskling en halskedja i silver. Den han fick som studentpresent hade blivit lite missfärgad, så jag tänkte och hoppades att det skulle vara trevligt med något nytt. När han hade satt på sig kedjan bad han mig att blunda (inget konstigt med det eftersom jag hade bett honom att blunda medan jag hämtade hans present) och sedan gav han mig en massa pussar innan han bad mig att öppna ögonen.
Det är inte ofta jag blir alldeles stum (jag är en riktig pratkvarn) men jag blev det igår. På golvet framför mig satt min älskling på ett knä och höll fram en diamantring samtidigt som han förklarade sin kärlek för mig och frågade om jag ville gifta mig med honom! Det var så himla underbart gulligt och rörande. Givetvis sade jag ja, utan någon som helst tvekan. Det finns ingen annan som jag vill dela mitt liv med och jag älskar honom över allt annat. Han betyder allt för mig. Att han känner precis som jag - att han vill dela sitt liv med mig - är väldigt skönt och underbart. Han är det absolut underbaraste som finns. Ingen tvekan om saken. Hoppas att han vet hur mycket jag älskar honom
Dagens citat:
"You're my world, my heart, my soul."
(Leann Rimes - How Do I Live)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Starkt psyke ..?
Snart har jag och min sambo varit tillsammans i två hela år Om man jämför med mina föräldrar (som har varit tillsammans i över trettio år ...) är det måhända inte lång tid, fast om man ser till hur länge en hel del av de yngres förhållande varar tycker jag personligen att två år inte är något att rynka på näsan åt. Och jag ångrar inte en sekund av de här åren, utan hoppas på att det kommer bli många fler tillsammans med sambon, för jag planerar inte att ge mig av (om han nu inte vill det, för då gör jag ju som han vill 
)För ett par månader sedan pratade jag om detta med en person som även den tyckte att det var hyfsat lång tid. Fast vi var oense om hur man lyckas med att ha ett långt förhållande. Enligt personen som jag pratade med krävs ett starkt psyke för att orka med något sådant. När jag lade fram att man kanske i första hand behöver älska varandra, sade personen emot med en gång. Enligt denne handlar det inte alls om att älska varandra eller ej. Nej, det saken handlar om är att man ska ha ett starkt psyke för att orka med alla bråk och så som uppkommer under tiden man är tillsammans. Som du säkert anar höll jag inte alls med. Eller, i alla fall inte till viss del. Jo, visst är det bara att tacka om man har ett starkt psyke, men enligt mig måste man älska varandra för att lyckas med ett långt förhållande. Om man inte gör det (älskar varandra) kämpar man ju inte för att behålla det man har om man exempelvis bråkar. Fast om man älskar varandra, då gör man allt för att inte förlora den andra. Med andra ord härdar man ut de svåra perioderna och kämpar. Man ger inte upp så lätt. I alla fall inte i första taget.
Å andra sidan kan jag ha fel. Det finns säkert de som älskar varandra men inte kämpar för att behålla det de har. Ska kanske klargöra vad jag menar med älskar, för många tycks slänga runt det ordet utan att egentligen veta vad det betyder (det gjorde jag också från början innan jag insåg att jag hade helt fel på den punkten). Det är stor skillnad på att älska någon och att tycka om någon. Att älska någon är väldigt starka känslor, medan tycka om är lite svagare. Om man älskar någon kan man inte tänka sig att vara med någon annan, inte då och inte i framtiden. Man behöver den andra för att fungera som man ska, för annars har man förlorat en del av sig själv. Haha, inser nu att jag kanske inte riktigt kan förklara ordens innebörd. Men älska är ett väldigt starkt ord som tyvärr missbrukas av att personer slänger ur sig det utan att veta hur fel de har. Det är alltså när man älskar varandra, som man kämpar och härdar ut. Om man fortfarande är på nivån där man "bara" tycker om varandra (att tycka om någon kan man också göra ganska starkt) är sannolikheten rätt så stor att man hellre låter varandra gå vidare.
Oj, nu snurrade jag nog till det ganska mycket, men jag hoppas att du förstod vad jag menar. Du får gärna komma med en bättre definition på älska om du har det.
Jag vet i varje fall att jag älskar min sambo och skulle gå i miljontals bitar om jag inte längre fick ha honom hos mig (vilket jag redan har gjort med Jocke 
).Dagens citat:
"Den kloke lär av andras misstag, dåren av sina egna."
(Engelskt ordspråk)
Ha det så bra!
Kärleksfulla kramar
Jessie
How Do I?
Idag började min älskling att jobba igen. I ärlighetens namn hade det varit trevligare att fortsätta att ha honom hemma hos mig för det är väldigt trevligt att få umgås med honom om dagarna. Men jag vet att han måste jobba och elaka jag smittade dessutom honom nu i helgen med min förkylning (själv är jag nästan helt frisk nu). Men det var inte det jag skulle skriva om idag.För ovanlighetens skull tänkte jag inte säga så mycket idag. Istället tänkte jag låta en sång få tala i mitt ställe, men jag ska givetvis kommentera innan jag lägger in texten.
Den här låten betyder ganska mycket för mig. Den talar både om nuet och dåtid i den betydelsen att nuet inbegriper min älskade sambo och att dåtid handlar om min älskade Jocke. Att lyssna på den här låten precis när Jocke hade gått bort var ingen smart idé från min sida, eftersom då började tårarna flöda ännu mer. Samtidigt som den talar om vad jag kände/känner för Jocke, talar den exakt om vad jag känner för min älskade sambo. Han är bland det bästa som har hänt mig (tillsammans med bl.a. min bästa kompis och Jocke) och jag vet inte vad jag skulle göra om han skulle försvinna ur mitt liv. Det är heller inget som jag har lust att tänka på. Jag gör hela tiden mitt bästa för att vara så bra som möjligt för honom, för han förtjänar bara det bästa. Fast jag ska erkänna att det händer att jag inte tycker att jag når dit. Jag är helt enkelt inte det bästa.
Nog med mina ord. Nu ska du själv få höra/läsa (beror på vad du väljer. Du väljer kanske både och) vad jag menar. Hoppas att du precis som jag tycker om låten.
Titel: How Do I Live
Artist: Leann Rimes
How do I get through one night without you
If I had to live without you
What kind of life would that be
Oh I, I need you in my arms
Need you to hold
You're my world, my heart, my soul
If you ever leave
Baby you would take away everything good in my life
And tell me now
How do I live without you
I want to know
How do I breathe without you
If you ever go
How do I ever, ever survive
How do I
How do I
Oh, how do I live
Without you, there'd be no sun in my sky
There would be no love in my life
There'd be no world left for me
And I, oh Baby, I don't know what I would do
I'd be lost if I lost you
If you ever leave
Baby you would take away everything real in my life
And tell me now
How do I live without you
I want to know
How do I breathe without you
If you ever go
How do I ever, ever survive
How do I
How do I
Oh, how do I live
Please tell me baby
How do I go on
If you ever leave
Baby you would take away everything
Need you with me
Baby don't you know that you're everything good in my life
And tell me now
How do I live without you
I want to know
How do I breathe without you
If you ever go
How do I ever, ever survive
How do I
How do I
Oh, how do I live
how do I live without you
how do I live without you baby
how do I live....
Dagens citat:
"Avund är den uppriktigaste formen av smicker."
(J C Collins)
Ha det så bra!
Varma kramar
Jessie
Annorlunda
Innan jag börjar dagens inlägg vill jag bara hålla mitt löfte om att hålla dig uppdaterad angående jobbintervjun som jag var på i Stockholm förra onsdagen (inte i förrigår utan veckan innan). Det blev inget av det. Kvinnan som jag pratat med under intervjun talade om att de inte ansåg att jag var lämplig för tjänsten. Ingen av de som företaget hade intervjuat hade ansetts lämpliga. Visst känns det trist, men det finns fler jobb att söka.Nu till dagens ämne. Detta är något som jag har funderat lite. Vad är då "detta"? (Du märker nog att jag gillar att hålla dig som läser på halster
) Jo, när man är tillsammans med någon i ett förhållande (pojkvän-pojkvän, flickvän-flickvän, pojkvän-flickvän) är man på ett visst sätt mot varandra. Fast ibland händer det att när man är med andra, ändrar antingen ena partnern eller båda, sitt sätt mot varandra. Någon blir kanske mer kärleksfull mot sin partner genom att kramas eller pussas mer. Någon blir kanske elakare och säger massa hårda ord till sin partner eller hånar denne/denna inför andra människor. Variationerna kan vara många och är olika från person till person. Trots det återstår frågorna; varför förändras ens partner på det sättet när man är bland andra människor? Är ens partner medveten som sin förvandling? Man kan kanske acceptera att det händer en gång, men vid varje tillfälle då man är med andra och partnern gör så här, då kan man börja undra vad som är orsaken.Min uppfattning är att sådan förändring beror på något psykologiskt och därför tänker jag inte spekulera i vad orsakerna kan vara eftersom jag saknar sådan kompetens. Men resultatet blir att den andra partnern, den som påverkas av den andras förändring, kan bli sårad. Nu säger jag "kan" eftersom möjligheten att denne inte reagerar finns. Allra helst om man inte vet vad som ligger bakom. Personen kanske inte själv tänker på hur partnern beter sig.
Hur ska man lyckas lösa det? Mitt förslag är; kommunikation. Prata med partnern om hur du känner och hur partnern beter sig i de olika sammanhangen. Förhoppningsvis (dock inte alltid eller helt säkert) lystrar din partner och tar till sig det du har sagt. Vem vet, i bästa fall får du kanske reda på orsaken bakom förändringen och kanske kan ni lösa det tillsammans.
Dagens citat:
"Jag gillar arbete, det fascinerar mig. Jag kan sitta i timtal och titta på."
(Jerome K Jerome)
Ha det så bra!
Varma kramar
Jessie
Symbol
Förälskad är kanske att ta i, men jag blev stormförtjust i denna lilla nalle när jag var och julhandlade förra julen med min underbara sambo och hans kompis.
Den är så himla söt och vacker. På samma gång symboliserar den på något sätt all den kärlek som jag känner för min älskade sambo. Den håller fram sitt hjärta och erbjuder det till den som vill ta emot den, på samma sätt som jag har gjort för min älskling. Ser du också hur mycket strålar "kärlek" från den? Bara av att se på den gör mig varm. Men varmare och gladare blir jag av att se på min sambo som jag älskar över allt annat.
Han är bland det bästa som har hänt mig och jag skulle kunna göra vad som helst för honom. Varje dag är jag så otroligt tacksam över att jag får ha en så underbar människa till pojkvän/sambo. Vad gör honom så underbar? Ja du, hela han! Han är generös, otroligt snäll, rolig, trevlig, vacker, intelligent och så mycket mer som jag inte kan sätta ord på just nu. Vi har väldigt mycket gemensamt, samtidigt som han lär mig och introducerar mig inför nya saker väldigt ofta. Visst är det lite skrämmande när man möter en person som tänker nästan likadant som en själv? Å andra sidan är det ofta också en fördel
Jag kunde tidigare inte ana hur underbart trevligt det är att få vakna bredvid en annan person. Men det är det. Jag kan inte tänka mig en framtid med någon annan än min ängel
Han är mitt allt. Känner så mycket för honom, men det är bara svårt att sätta ord på allt. Men jag vet i alla fall hur jag ska formulera det viktigaste: Jag älskar honom.Dagens citat:
"Döm aldrig i vredesmod! Vreden går över, men domen står kvar."
(W Z Judge)
Ha det så bra!
Varma kramar
Jessie
Så fruktansvärt ont :-(
Det har snart gått två veckor sedan min lilla älskade Jocke lämnade oss. Jag försöker att gå vidare, men det känns emellanåt så fruktansvärt jobbigt att han är borta. Även om jag givetvis visste att han inte alltid skulle finnas, så var hans bortgång på något sätt ändå hastig och oväntad. Trodde aldrig att han skulle försvinna så snart.Det som plågar mig mest är att det känns som om jag övergav honom. Jag hade inte träffat honom på två månader och när han blev sjuk övervägde jag att åka ned, men trodde att han skulle bli frisk, så jag kunde vänta en vecka i alla fall. Varför åkte jag inte? Varför övergav och struntade jag i honom? Jag hoppas att han inte är alltför arg på mig för det. Åh, om man bara kunde vrida tillbaka klockan. Jag skulle faktiskt kunna göra vad som helst för det. Vad som helst för att få prata med min lilla älskling igen. Vad som helst för att få sjunga för honom igen eller få höra honom kvittra melodier igen. Vad som helst för att få leka med honom igen. Vad som helst för att få bada honom igen. Vad som helst för att få ge honom potatismos eller sås igen.
Jag är tacksam för att jag i alla fall har alla dessa underbara minnen med honom, även om det just nu smärtar mig obeskrivligt mycket att tänka på honom i imperfekt. Han älskade vatten. *ler* Så fort vattenkranen sattes igång blev han livligare än vanligt och skulle överrösta vattnet med sitt prat. men så fort man stängde av kranen kunde han tystna och bara titta på en som om han inte hade gjort något. Han tyckte om när man fyllde en flaska med vatten (eller vilken vätska som helst) och rörde den framför honom så att han kunde höra och se hur det skvalpade. Oftast pussade han flaskan då och pratade med den.
En sommar när vi hade satt ut hans bur på balkongen, tittade han ut mot träden och såg en talgoxe. Vet du vad han sade? Han såg på den och sade "Hej kompis!" Han var så underbart söt! Precis som när han oftast satt och sade att han skulle diska, eller att han skulle laga/lappa cyklarna. Fast jag såg honom aldrig göra det, så jag antar att det bara var en massa prat. Men det är ju tanken som räknas och tanken är ju fin. När jag satt och åt frukost en morgon då jag skulle åka iväg och träffa en kompis, satt han i buren och tittade på mig en stund innan han utbrister "Hej tjockis!" Gissa om jag blev en aning förvånad att höra honom säga det. Fast han brukade ju aldrig ljuga...
Jag skulle kunna sitta här och skriva om alla minnen som jag har med Jocke, men varken du eller jag har tid till det just nu. Får helt enkelt spara det till en annan gång. Det kändes i alla fall bra att få skriva av mig en stund. Nu måste jag i alla fall sätta punkt för idag för att fortsätta med allt annat som ska göras.
Dagens citat:
"Can it be that you are my forever love?"
(Josh Groban - To Where You Are)
Ha det så bra!
Soliga kramar
Jessie
Min lilla älskling <3
Mitt allra första inlägg på den här bloggen vill jag dedikera till min lilla älskling Jocke som tyvärr lämnade denna jord runt 16-tiden den 15/5-2010, efter sin andra sjukdomsperiod på mindre än en månad. Jocke var långt ifrån en "vanlig" undulat och därför har hans bortgång satt djupa och obehagliga spår i min familj. Älsklingen blev 7 år, 1 månad och 16 dagar innan han somnade in på Djursjukhuset i Malmö (egentligen blev han fyra - fem veckor äldre, men då vi inte vet hans exakta födelsedag, räknade vi det den dagen då han kom till vår familj).Jag kan klart och tydligt minnas den dagen då vi köpte honom - då han blev en familjemedlem. Det var den 29 mars 2003 och anledningen var enkel och egoistisk. Den 24 mars samma år hade vår nästan fyraåriga undulat Pippi dött. Precis som med alla våra djur var han älskad och nu otroligt saknad. Hans bortgång var jobbigt, precis som med alla andra djur vi haft. Även snövita Pippi var speciell på sitt vis. Från början sade vi att vi inte skulle skaffa fler djur, trots att hela familjen är riktiga djurälskare. Fast efter fem dagar tyckte vi att det blev för tyst i lägenheten, för nu fanns ju INGA djur! Därför bestämde vi att vi skulle åka till djuraffären där vi var bekanta med ägaren och titta på en ny undulat. Med ett nytt djur skulle bearbetningen av Pippis och Tessies (hunden som avlivats en månad innan Pippis bortgång) död bli lite lättare för oss, eftersom vårt fokus skulle ligga på det nya djuret.
Detta kan låta respektlöst, men det var verkligen inte vad vi menade. Långt ifrån. Inget nytt djur kan ersätta ett tidigare och det vet alla djurägare, även om man kan tro att just så är fallet. Varje familjemedlem har sin egen speciella plats i ens hjärta och liv. Man kan se det så här: ett nytt djur kan innebära en stor tröst och någon form av terapi då man har mist ett annat djur. Om man har tankarna på något annat än just sorgen orkar man gå vidare och bearbeta bortgången.
Hur som helst, vi åkte till djuraffären och väntade in leveransen med undulatungar. Eller, ungar och ungar. När man får köpa undulater som tidigast är de fyra till fem veckor gamla. Det var just en sådan leverans som vi väntade på. Under tiden lät ägaren oss gå in till de andra djuren, vilket inga andra fick eftersom hon inte ville skrämma sina djur. Det förtroendet betydde mycket för oss och jag minns att jag fastnade för en undulat och sade till mamma att vi kunde köpa den om vi inte hittade någon annan i leveransen. Tiden gick och leveransen kom till sist. Ägarens son plockade ut undulat efter undulat och till sist bestämde vi oss för att ta en grå. Problemet var bara att just den undulaten skrek hela tiden, men vi hoppades på att vi skulle kunna få den tam. Precis innan vi skulle gå ut från affären (dörren stod vidöppen) kom ägarens son springande och sade att vi skulle vänta för han ville visa oss en sista undulat som han hade hittat nu. Och kan du tänka dig? I sin hand kramade han om lille Jocke, som tyst och beskedligt tittade på oss men sade inget. Jag blev förälskad direkt och ville genast ha honom, även om jag tyckte synd om den andra undulaten och fick skuldkänslor över det.
När vi kom hem fick han komma in i sin bur och det var dags att börja med maten. Den dagen skulle vi äta våfflor och det var första gången som jag skulle få grädda dem. Jag började med att duka på bordet och när jag klirrade med besticken, började Jocke att kvittra lite försiktigt. Jag berömde givetvis honom och då kvittrade han ännu mer och när han fick mer beröm blev det mer osv. Dagen efter ville han komma ut och flyga i stt nya hem.
Det känns så fruktansvärt konstigt och jobbigt att han är borta. Jag kan inte riktigt förstå det ännu, även om den värsta chocken har släppt. Han var mitt allt. Trots att det känns jobbigt och fel att livet måste gå vidare, så måste det. Igår vaknade jag och kände att jag ville ta mitt liv, men det kan och vill jag ändå inte. Varför? Jo, för att jag har min sambo och jag älskar honom för mycket för att göra något sådant mot honom. Men det är så himla jobbigt att veta att min älskling - min första stora kärlek - inte finns mer och att jag inte får träffa honom mer. Att jag inte får sjunga för honom mer. Att jag inte får pussa honom mer. Att jag inte får prata med honom mer. Att jag inte får höra honom mer. Det var två månader sedan som jag träffade honom och jag ångrar att jag inte åkte ned tidigare! Han bodde nämligen med mina föräldrar som bor kvar i Malmö, medan jag själv, sambon och hans båda katter bor i Åkers Styckebruk. Nu är det dock försent och det finns inget att göra åt det. Jag kan alltid hoppas att Jocke visste att trots att jag hade flyttat, älskade jag hoom lika mycket och ovillkorligt. Han kommer alltid att finnas med mig.
Vila i frid Jocke - du kommer alltid att förbli älskad i oändlighet.
Dagens citat:
"Il mio pensiero corre da te" Min tanke går till dig
(Josh Groban - Oceano)
Ha det så bra allihop!
Kramar
Jessie
