Jessicas grotta

Ve och fasa om jag fortfarande varit gravid

Minns du att jag berättade att mina gravidbegär var glass och Fanta? Och eftersom jag vanligtvis inte dricker läsk, var just begäret efter Fanta jobbigt, men att jag hittade ett bra substitut i form av juicen Pago? 



Nu har det dock visat sig att kvantum här i Falkenberg inte längre säljer Pago!

*paus för att chockat och förtvivlat dra efter andan*

Ja, denna upptäckt gjorde mig lite sorgsen, men jag överlever. Har ju inte det begäret längre, så jag känner mig inte sugen på den juicen. Än i alla fall...

Ha det så bra
Kramar
Jessie 
Taggar: gravidbegär, pago;

Var har du funnits under hela min graviditet?

Även om jag dessvärre har drabbats av diverse olika foglossningssmärtor och haft konstant ont sedan vecka 11, har jag på vissa punkter ändå haft lite tur. Ta det här med graviditetsbegär som exempel. Vissa kvinnor blir ju så tokiga i vissa saker, att de nästan har ihjäl sin partner ifall de inte får det där speciella på studs. Innan jag blev gravid, brukade jag och älsklingen skämta om att han fick vara beredd på att sticka iväg mitt i natten för att köpa än det ena, än det andra åt mig. Det har han faktiskt sluppit.
 
Fast graviditetsbegär har jag haft och har fortfarande. Ända sedan början av året har jag varit grymt sugen på Fanta med apelsinsmak och passade på att smaka lite när jag var och besökte min vän Hanan i februari - de hade ändå det hemma. Ja, nu skrev jag "passade på" och jag vet inte om jag har sagt det rakt ut här på bloggen, men jag slutade dricka kolsyrade drycker under gymnasiet. Det var inte på grund av någon fåfänga eller liknande. Jag mår helt enkelt inte bra av att dricka kolsyra. Jag är faktiskt ganska känslig mot det. Fast när jag skriver att jag "inte mår bra" av det, menar jag inte att jag mår illa eller liknande. Jag känner mig snarare uppsvälld och känner mig allmänt olustig i kroppen. Det hade jag gjort under flera år innan jag till slut bestämde mig för att sluta. Fast jag har druckit en och annan kolsyrad dryck genom åren ändå, men det är väldigt sällan och det blir inte mycket jag dricker. Därför är just Fanta något som jag väljer att avstå från, trots mitt konstanta sug. Kan i förbifarten säga att mitt andra begär under graviditeten är glass.
 
 
 
 
Älsklingen har köpt apelsinjuice till mig, eftersom det nästan är som Fanta. Ja, nästan, men ändå inte riktigt. Missförstå mig rätt, apelsinjuice är väldigt gott och älsklingen är så otroligt gullig som försöker blidka mina begär, men jag har ändå saknat just Fanta-upplevelsen.
 
Hur som helst, innan jag skulle arbeta min sista dag på byrån hade jag, min chef och vikarien bestämt oss för att gå ut och äta och ha det trevligt. Innan vi åkte bort till Kusthotellet där vi hade bokat bord, tog vi en "fördrink" på kontoret. Chefen och vikarien drack vin, medan jag drack en apelsin-/morots-/citronjuice. Det var chefen som tagit med den och hon sade att det var en juice som hon tyckte mycket om. Jag själv hade inte smakat den överhuvudtaget och tog därför en första försiktig klunk.
 
Jösses!
 
Nu vet jag inte om jag är ensam om att tycka detta, men för mig smakade den här juicen EXAKT som apelsin-Fanta - fast utan kolsyra! Jag vet inte om mitt leende syntes utanpå (jag försökte att uppföra mig vuxet och inte visa något utåt), men hela jag log inombords och njöt av varje klunk. Nästa gång jag och älsklingen var och handlade, gick jag och letade efter den här juicen och till slut hittade jag den:
 
 
 
 
Dessutom i en-liters-flaska! Jag tänker faktiskt vara egoistisk nu under mina sista graviditetsveckor och faktiskt unna mig att dricka denna juice. Det tycker jag att jag har förtjänat, för jag har trots allt försökt att lägga band på mitt glassbegär och inte tjata hål i huvudet på älsklingen. Visserligen har han sett till att vi alltid haft glass hemma i frysen och även om vi inte äter det varje dag, brukar han se till så att jag får äta glass rätt ofta. Är väl mest min ätstörningsproblematik som varit i vägen. Men ändå. Jag ska njuta av den här juicen de sista veckorna. Vem vet, är kanske inte alls sugen på den när bebisen väl har kommit.


Dagens citat:

"Att ångra sina erfarenheter är att hejda sin utveckling."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Taggar: begär under graviditet, cravings, graviditetsbegär;

Ändrad smak under graviditeten

Innan jag blev gravid hade jag hört och läst om att gravida kvinnors smak- och luktsinne kan förändras ganska mycket jämfört med när man inte är gravid. Det värsta jag läste om var de kvinnor som inte kunde vara i närheten av sina partners, eftersom de började må illa av partnerns naturliga kroppsdoft. Tänk så hemskt att behöva uppleva det. Tur att jag har sluppit. <3
 
Fast jag råkade ut för andra saker. Under den värsta illamåendeperioden (fram till vecka 12 eller 13) klarade jag knappt av att ge Den lilla arga mat, eftersom doften av kaninmaten fick mig nästan att kräkas. I och med att gravida helst inte ska tömma kattlådor, har vi delat upp det som så att jag sköter Den lilla argas bur, medan älsklingen får ta hand om lejonens kattlådor. Därför blev det att jag fick säga till när Den lilla arga behövde ny mat, så fick älsklingen komma till min undsättning.
 
Att äta bullar (kanelbullar eller liknande) var också svårt för mig. Inte för att jag mådde illa, utan för att dessa typer av bullar bara växte i munnen på mig och jag klarade oftast bara av att äta upp hälften - vilket tog en ganska lång stund.
 
 
 
 
Det "värsta" - och som höll i sig lite längre än enbart under den värsta illamåendeperioden - var att jag inte klarade av saffran. Varken doft eller smak. Och då ska du veta att jag i vanliga fall tycker om saffran! När vi var uppe i Dalarna i januari, hade vi köpt saffranssemlor som vi skulle bjuda på som fika (jag fick annat att äta). Älsklingen ställde in dem i sin mammas kylskåp strax innan vi skulle äta middag. När jag skulle ta påfyllning en bra stund efter, ställde jag mig bredvid kylen och började lägga upp maten på min tallrik. Det tog ingen lång stund förrän jag började må illa och nästan behövde springa in på toaletten. Anledningen? Jag kände saffransdoften - och då hade semlorna ändå stått i kylen en bra stund.
 
Under senare delen av graviditeten har jag testat att äta lussebullarna som jag bakade lagom till Lucia (men inte klarade av att äta på grund av graviditetsillamåendet) och det har gått bra! Nu kan jag även dricka vårt Lusse-te som innehåller saffran. :-) Jag kan också ge Den lilla arga mat igen. Så man kan säga att ordningen är återställd.
 
Jag är tacksam över att dessa var de enda smak- och luktbesvär som jag drabbades av nu under graviditeten. Det hade kunnat vara värre. Tänk att inte kunna få sova bredvid älsklingen om nätterna. :-(


Dagens citat:

"Den som tror sig ha svar på alla livets frågor är väldigt ovetande."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Taggar: graviditetsbesvär;