Jessicas grotta

 

Något annat som jag ogillar starkt är när jag renskriver "mina" protokoll i ärendehanteringsprogrammet efter sammanträden. I min arbetsgrupp vill tre av totalt fyra hyresråd att vi protokollförare ska skriva ut våra protokollutkast och sedan lämna dem tillsammans med akterna till det hyresråd som var ordförande under sammanträdet. Om det inte hade varit för det faktum att detta är ett stort slöseri skulle jag inte ha klagat. Om hyresråden hade skrivit ut endast de sidor som de redigerat och behållit de oredigerade sidorna hade jag inte haft några synpunkter, men nu är det inte så. Ifall jag till exempel har skrivit ett fem sidor långt protokoll och hyresrådet endast redigerar (skriver skälen till beslutet) två av sidorna, skriver hyresrådet inte endast ut dessa två sidor. Nej, de skriver ut samtliga fem sidor. Det innebär att tre sidor skrivs ut helt i onödan!

 

Även andra kollegor skriver ut dokument och papper som ibland är onödiga att skriva ut. Och inte kan de skriva ut/kopiera dubbelsidigt. Nix, det är roligare att göra det enkelsidigt eftersom det då går åt mer papper. Tänk då om de andra myndigheterna gör på samma sätt? Vilket slöseri på naturresurser!

 

 

På lördagen snöade det en del och temperaturen hade krupit upp till strax under minusstrecket på termometern. Vi tog bilen till en skog strax norr om Köping och när vi kom fram ställde vi bilen för att påbörja vår vandring. Ganska snart hittade vi spår efter en älg, men denne älg hade tagit sig in bland svårgenomträngligt snår, så vi fick snällt fortsätta vidare. Nackdelen med den här skogen var att det var otroligt svårt att ta sig in. Men vi lyckades till slut! Fast på grund av att det snöade så pass mycket så att spåren snöade igen, fick vi till sist avbryta vårt spårningsförsök och hoppades på att det skulle bli bättre väder dagen efter.

 

 

På söndagen snöade det inte längre. *jubel* Fast nu var problemet att det var töväder. Temperaturen låg på runt två plusgrader och man såg hur snön sakta men säkert rann iväg ... Vi gjorde dock ett tappert försök, men till sist fick vi inse att det var lönlöst och åkte hem igen.

 

Jag har markerat de tre gravhögarna med blå pilar.

Hoppas att du har överlevt detta hundra kilometerslånga inlägg.

Så här ser det ut precis när man ska "gå in" i Norsa hagar.



De hade en skylt där de förklarade att anledningen till att det ser stökigt ut (att träd och annat ligger huller om buller, det vill säga orört), beror på att det är boplatser för djuren. Jag tycker bara att det ser naturligt och mysigt ut.




Våtmark - stället där fåglarna gillar att hänga.



Kohage. Tydligen får man gå omkring här när korna är ute och betar på sommaren. Vad mysigt! Det måste jag absolut göra. *hoppar upp och ned på stolen av förväntan* Fast den här gången fick jag nöja mig med en och annan "koblära" ("kobajs" på svenska) som låg här och där.



Kanske var det inte det smartaste att välja att promenera på gräs när det hade regnat någon eller några dagar innan. Här var det nästan att hoppa på grästuvor som gällde!



Koblära! (Bara för att jag är så snäll ...)



Inget angenämt fynd. Stackars djur.



Elaka nyckelpiga som inte ville vara stilla så fort den såg att jag kom med kameran.



När vi var klara i hagarna gick vi tillbaka, men istället för att gå till bilen svängde vi in på stigen mot utsiktsplatsen.



Vacker dag, inte sant?



"Stugan" där man kan stå och se ut över våtmarken där fåglarna samlas.



Så här ser våtmarken ut från utsiktsplatsen.



Först och främst: Att det inte finns ljud beror på att jag filmade med vår nyare digitalkamera och trots att jag har ställt in att det ska vara ljud med, så vill den inte ta upp något ljud. Anledningen till att jag filmade här var för att dela med mig av fågelljuden som man kunde uppfatta. Synd att ljudet aldrig kom med. Får ta med mig den andra kameran nästa gång.
Sedan: Jag förstår inte hur färgerna kunde bli så konstiga. Men du ser på bilden ovanför hur det såg ut. Hoppas att du trots detta ändå kan få lite känsla för hur det var att stå där.



Så här såg det ut inne i "stugan".



Massor med fåglar!



Jag är svag för vackra blommor. Min favoritfärg är blå. Kan det bli bättre?



Träden var väldigt höga och vackra.



Var bara tvungen att få med denna lilla tussilago på bild. Hela jag är fylld av vårkänslor!



Innan vi körde tillbaka mot båtgravfältet gick vi över vägen och in på en stig som var full av tegel.