Jessicas grotta

De allra flesta (om inte alla) kan nog hålla med om att Sean Banan är otroligt löjlig. Fast han brukar ändå få mig att skratta, men om det är för att han är rolig eller bara fånig ska jag låta vara osagt.

Jag tycks vara en av väldigt få som gillar hans låt "Skaka rumpa" och tycker att den är rolig. Men efter att verkligen ha försökt lyssna på texten, börjar jag ana att han är smartare än vad man kan tro om honom.

Det första som man hör är att han gillar rumpor. Sedan förstår man att han är förtjust i större rumpor:



Därefter kommer han med ett viktigt budskap:

Ursäkta mig nu alla beniga tjejer
Lyssna på vad bananen säger
Kött fifaan eat some more
Sluta se ut som en crackwhore
Gynning Rosing Silverstedt
Beninga bimbo utan fett
Så ta mitt råd och ät dig mätt
Varsågod med kebabspett!

Du minns kanske att jag var på en fullkomligt magisk Josh Groban-konsert i Stockholm den 23 september 2011? I går sökte jag för skojs skull upp klipp från den här konserten och med ens översköljdes jag av nästan samma starka känslor som när jag satt i den ljusdämpade arenan. Jag minns varför jag är så förbaskat förälskad i Josh Grobans röst. Fortfarande vidhåller jag att det var mäktigare att höra honom live, men att höra honom så här (via datorn) är ändå fantastiskt. Jag började gråta under konserten när han sjöng "You are loved (Don't give up)". I går var det nära att jag gjorde det igen. Så mycket berör denne mans röst mig. Åh, hoppas att jag kommer kunna gå på hans nästa konsert här i Sverige!

För att du ska få ett hum om vad det är jag talar om, har jag bäddat in "Awake" och "You are loved ..." från september-konserten. Jag tycker att man ska sprida kärlek närhelst man kan och detta är ett perfekt sätt att göra det på.

Awake

Har du sett på Melodifestivalen i år? Hittills har det varit riktiga besvikelser med få undantag och vissa av de som har varit hyfsat bra har inte ens gått vidare. Tror inte att de som röstar riktigt tänker i år (fast jag har väl ingen rätt att klaga - jag röstar inte ens). Jag menar, hur kan man skicka författaren Björn Ranelid till final när han inte ens sjöng (nåja, han nynnade lite, men det var långt ifrån bra). Nej, nu börjar jag allt mer fundera på om det inte är dags att sluta se på spektaklet. Känns som att de har samma tänk som människorna bakom Malmöfestivalen - att det bästa är att göra det sämre och sämre för varje år så att det till slut får självdö och därmed läggas ned.

Ett av årets bidrag var Andreas Lundstedt med låten "Aldrig, aldrig", fast jag förstår inte riktigt vad han vill få fram med låten. Enligt texten borde det här vara en ganska vemodig låt. Men varför låter han då så oerhört glad?! När jag hör honom sjunga låten börjar jag tänka i banor som att han har haft ihjäl den personen som han sjunger om eller något liknande, och att det är därför som han är så glad. Håller du inte med?

Låt: Aldrig, aldrig
Artist: Andreas Lundstedt

Det verkar som
att du är drömmen som just försvann
Att du som socker runnit ur min hand
Som allt jag trodde jag visste var fel
Och det jag inte ville tro är sant

Du kommer aldrig mera hem
Du kommer aldrig mer tillbaks
Jag kommer aldrig, aldrig hata dig
mer än nu
Vi kommer aldrig mera älska
Vi kommer aldrig mera bråka
Jag kommer aldrig, aldrig sakna dig
mer än nu

Det verkar som
Att man tar allting förgivet ibland
att känslan att va trygg kan vara falsk
just när man känner sig hel slås man itu
och det man inte kunde tro det är sant

Du kommer aldrig mera hem
Du kommer aldrig mer tillbaks
Jag kommer aldrig, aldrig hata dig
mer än nu
Vi kommer aldrig mera älska
Vi kommer aldrig mera bråka
Jag kommer aldrig, aldrig sakna dig
mer än nu

När ingen gjort fel är det svårt att förlåta
Vet att det kommer ta tid
Gränsen försvann mellan älska och hata
Ingenting rör mig som du

Du kommer aldrig mera hem
Du kommer aldrig mer tillbaks
Jag kommer aldrig, aldrig hata dig
mer än nu
Vi kommer aldrig mera älska
Vi kommer aldrig mera bråka
Jag kommer aldrig, aldrig sakna dig
mer än nu

Du kommer aldrig mera hem
Du kommer aldrig mer tillbaks
Jag kommer aldrig, aldrig sakna dig
mer än nu

---

Jag är verkligen förälskad. Jag tror jag befinner mig i himmelriket. Jag svävar på moln! Så känns det i alla fall när jag hör Michael Boltons ljuva sångröst och för varje "ny" låt som jag "upptäcker" blir jag mer och mer fast (förlåt mig Josh Groban för min otrohet!). Bland mina senaste fynd finns låten "Time, love and tenderness". Utan att överdriva kändes det som om tiden stod still när jag hörde låten. Igen. Och igen. Och igen ... Hur kunde jag under så många år undgå att stifta bekantskap med skönsjungande Bolton? Ett mysterium som jag aldrig kommer lösa. Visst att man hört en del av hans låtar på radion, men aldrig att jag satt och verkligen lyssnade igenom hans samlingar. Jag upprepar det gärna igen: det är ren njutning att höra honom, och givetvis vill jag dela med mig av upplevelsen. Varsågod. Bara för att jag är så snäll.

---

So you say that you can't go on
Love left you cryin'
And you say all your hope is gone
And what's the use in tryin'
What you need is to have some faith
Shake off those sad blues
Get yourself a new view

Oh, nothing is a sad as it seems, you know
'Cause someday you'll laugh at the heartache
Someday, you'll laugh at the pain
Somehow you'll get through the heartache
Somehow you can get through the rain

When love puts you through the fire
When love puts you through the test
Nothing cures a broken heart
Like time, love and tenderness
When you think your world is over
Baby just remember this
Nothing heals a broken heart
Like time, love and tenderness
Time, love and tenderness

I understand how you're feeling now
And what you've been through
But your world's gonna turn around
So baby don't you be blue
All it takes is a little time
To make it better
The hurt won't last forever

Oh, all the tears are gonna dry you know
'Cause someday you'll laugh at the heartache
Someday you'll laugh at the pain
You may be down on your luck
But baby that old luck's gonna change

When love puts you through the fire
When love puts you through the test
Nothing cures a broken heart
Like time, love and tenderness
When you think your world is over
Baby just remember this
Nothing heals a broken heart
Like time, love and tenderness
Time, love and tenderness

Baby, oh baby you just need some
You just need some
Time, love and tenderness

Time, love and tenderness
The hurt ain't gonna last forever
Time, love and tenderness
Time, love and tenderness

When love puts you through the fire
When love puts you through the test
Nothing cures a broken heart
Like time, love and tenderness
When you think your world is over
Baby just remember this
Nothing heals a broken heart
Like time, love and tenderness
Time, love and tenderness

Baby, oh baby all you need
All you need is time, love and tenderness

Jag är lite förvånad över att mycket som jag börjar tycka om i mitt liv, är sådant som från början kom in i mitt liv av en slump. Den här låten är en sådan sak. Riktigt hur jag kom att snubbla över den minns jag inte, men efter att jag gjort det har jag mer än gärna lyssnat på den. Jag blir så himla glad varje gång jag hör den spelas, vilket innebär att den spelas upp flera gånger i rad. Utöver det tänker jag på fantastisk natur under en tidig höst. Varför? För att den spelades i min mp3 under mina promenader till Läggesta när vi bodde i Åker och precis som jag har sagt innan, så tycker jag om naturen där. Den är så fin. Tack vare den naturen har jag kommit att tycka om hösten. Hoppas att du blir lika glad som jag av att höra den här låten.

---

So she said, "What's the problem, baby?"
What's the problem? I don't know
Well, maybe I'm in love (love)
Think about it
Every time I think about it
Can't stop thinking 'bout it.

How much longer will it take to cure this?
Just to cure it 'cause I can't ignore it if it's love (love)
Makes me wanna turn around and face me
But I don't know nothing 'bout love, oh.

Come on, come on
Turn a little faster
Come on, come on
The world will follow after
Come on, come on
Because everybody's after love.

So I said I'm a snowball running
Running down into the spring that's coming
All this love
Melting under blue skies; belting out sunlight
Shimmering love.

Well, baby, I surrender
To the strawberry ice cream
Never, ever end of all this love
Well, I didn't mean to do it
But there's no escaping your love, oh.

These lines of lightning mean we're never alone
Never alone
No, no.

Come on, come on
Move a little closer
Come on, come on
I wanna hear you whisper
Come on, come on
Settle down inside my love.

Come on, come on
Jump a little higher
Come on, come on
If you feel a little lighter
Come on, come on
We were once upon a time in love
We're accidentally in love.

Accidentally in love
Accidentally in love
Accidentally in love
Accidentally in love
Accidentally in love
Accidentally in love
Accidentally in love
Accidentally!

I'm in love, I'm in love
I'm in love, I'm in love
I'm in love, I'm in love
Accidentally!

I'm in love, I'm in love
I'm in love, I'm in love
I'm in love, I'm in love
Accidentally!

Come on, come on
Spin a little tighter
Come on, come on
And the world's a little brighter
Come on, come on
Just get yourself inside her
Love...
I'm in love.

Exakt hur jag och älsklingen kom att börja prata om det minns jag inte. Men vid något tillfälle pratade vi om Josh Grobans "You raise me up" och efter en stund hade älsklingen tagit reda på att det inte var originalversionen, utan att originalet var gjort av en grupp vid namn Secret Garden. Sedan dess har jag lyssnat på en del av deras låtar och det behövs endast ett ord för att beskriva dem: Fantastiskt!

I julklapp gav älsklingen mig deras skiva "Eartsongs". Under någon dag satte jag på den för att höra vad det var för låtar och jag blev så uppslukad av musiken att jag inte märkte att skivan startades om. Ifall man vill ha musik att koppla av till rekommenderar jag verkligen Secret Gardens låtar.

När jag tidigare skrev om låten och videon "Jack Sparrow" berättade jag om att jag på sätt och vis "upptäckte" (eller snarare fick upp ögonen ännu mer för) Michael Bolton. Jag har börjat lyssna på hans låtar och jag är verkligen förälskad i hans röst. Herregud! Den mannen kan verkligen sjunga. Och vilken röst! Det var en ren njutning att stå och lyssna på honom medan jag stod och bakade pepparkakor. Jag upplevde nästan samma känsla som när jag läser - att för en stund vandra in i en annan värld.

Samtidigt får jag lite skuldkänslor över mina känslor. Det känns som om jag är otrogen mot Josh Groban och hans underbara röst. Fast, tror du inte att Josh Groban förlåter mig? Michael Boltons röst är faktiskt inget att leka med. Annars får jag helt enkelt acceptera att jag lever i synd, för Boltons röst är för underbar för att avstå från.


Folk med så fantastiska röster växer inte på träd. Visst kan många sjunga väldigt bra och fint, men att hänföra andra på det här sättet är ovanligt. I alla fall för mig.

Om du inte har hört något med Michael Bolton tidigare, rekommenderar jag dig starkt att göra det. Det borde vara olagligt att inte höra honom sjunga. Så det så!

Josh Grobans fantastiska röst får mig att rysa och den här vackra (och lite sorgliga) låten utgör inget undantag. Ofta när den spelas i min MP3 brukar jag lyssna på den om och om igen (ja, flera gånger direkt efter varandra). Hur kan det komma sig att han har så många känslofyllda låtar som lockar mig till gråt (fast jag brukar sällan fälla tårar)?

---

For all the times I tried for this
And every chance at you I missed
I've been known to go my way but I confess
It made me miss you more

I drew my line across the sand
And set my flank in no mans land
But here I am the one man band
With a song that's meant for two

And there is a light
From a higher window
Shining down on you tonight
And the music floats on the breeze
Bringing an easier time.
And all of our cards are on the table
Tell me what you want to do
Just don't tell that it's too late
For me to love you.

How perfect we were meant to be
Our warm and silent symmetry
It's times like these when all
All we need is to be reminded
And I have flown a thousand miles
To empty rooms and crowded aisles
And we went from cathedral bells
To show and tell and wish you wells

And I still look at you
And I am blinded.
I am blinded

For all the times I tried for this
And every chance at you I missed
I've been known to go my way but I confess
It made me miss you more

I drew my line across the sand
And set my flank in no mans land
But here I am the one man band
With a song that's meant for two

And there is a light
From a higher window
Shining down on us tonight
And the music floats on the breeze
Bringing an easier time.
And all of our cards are on the table
Tell me what you want to do
Just don't tell that it's too late
Don't tell me that it's too late now
Just don't tell me that it's too late
For me to love you.

---

Vinter. Skridskoåkning i en ishall. Nykär. Det är till det som mina tankar vandrar när jag hör låten. Och så lägger sig ett leende på läpparna.

Jag och älsklingen hade inte varit tillsammans särskilt länge när vi började åka skridskor under mina helgbesök hos honom. Båda två var glada för att den andre också tyckte om att åka skridskor, för det är en rolig sysselsättning. Hur som helst, en av de första gångerna som vi åkte skridskor tillsammans ägde rum i ishallen i Strängnäs. Bara tanken på det ger mig en mysig känsla i magen. Under tiden som vi åkte spelade de "Livin' next door to Alice" och älsklingen lade mimande till ”Alice, who the fuck is Alice?!”. Jag själv hade bara hört originalversionen och såg därför frågande på honom. Efteråt satt vi i hans bil och lyssnade på några låtar, däribland who-the-fuck-is-Alice-låten. Av den anledningen tänker jag på det som jag inledningsvis nämnde. Och så fylls jag av en mysig känsla.

---

Sally called when she got the word,
She said: "I suppose you've heard -
About Alice".
Well I rushed to the window,
And I looked outside,
But I could hardly believe my eyes -
As a big limousine rolled slowly
Into Alice's drive...

Oh, I don't know why she's leaving,
Or where she's gonna go,
I guess she's got her reasons,
But I just don't want to know,
'Cos for twenty-four years
I've been living next door to Alice.
Alice, who the fuck is Alice

Twenty-four years just waiting for a chance,
To tell her how I'm feeling, maybe get a second glance,
Now I've got to get used to not living next door to Alice...
Alice, who the fuck is Alice

Grew up together,
Two kids in the park,
Carved our initials,
Deep in the bark,
Me and Alice.
Now she walks through the door,
With her head held high,
Just for a moment, I caught her eye,
As a big limousine pulled slowly
Out of Alice's drive.

Oh, I don't know why she's leaving,
Or where she's gonna go,
I guess she's got her reasons,
But I just don't want to know,
'Cos for twenty-four years
I've been living next door to Alice.
Alice, who the fuck is Alice

Twenty-four years just waiting for a chance,
To tell her how I'm feeling, maybe get a second glance,
Now I gotta get used to not living next door to Alice...
Alice, who the fuck is Alice

Sally called back, asked how I felt,
She said: "I know how to help -
Get over Alice".
She said: "Now Alice is gone,
But I'm still here,
You know I've been waiting
For twenty-four years..."
And the big limousine disappeared...

I don't know why she's leaving,
Or where she's gonna go,
I guess she's got her reasons,
But I just don't want to know,
'Cos for twenty-four years
I've been living next door to Alice.
Alice, who the fuck is Alice

Twenty-four years just waiting for a chance,
To tell her how I feel, and maybe get a second glance,
But I'll never get used to not living next door to Alice...
Alice, who the fuck is Alice

Now I'll never get used to not living next door to Alice...

En av alla fördelar med att läsa andra bloggar (fast just nu är jag dessvärre upp i 186 st olästa inlägg - tur att man har Bloglovin som kan hålla koll på det åt en!) är att man får olika tips på saker och ting. Ett sådant tips kan vara musik och det var just det jag fick från en av bloggarna jag följer. Innan det där inlägget dök upp på skärmen hade jag aldrig hört den tidigare, men Callie Moores röst och även texten i låten "October" berörde mig väldigt mycket. Jag vet inte hur många gånger jag lät den spelas innan jag insåg att det var dags att dra mig till sängs. Nu får även du chansen att höra en otroligt fin låt om du inte har fått göra det tidigare. Och textens innebörd är både hemsk och viktig. Jag ryser i kroppen när jag hör låten. Är det samma sak för dig?

It's been 25 years and 11 days since I was last in the womb of a woman celebrating her pain

But in her body she was carrying something else
An unwelcome guest, an intruder in a beautiful house

They say that cancer is a hard and stubborn man
But still he teaches us something that nobody else can

I had a letter that she wrote me but I couldn't read the cursive yet
So Daddy sat me in his lap and he read
And what she said to me I didn't really grasp it yet
And after all these years I finally understand it

Love will never leave this place
No, love will never leave this place

You know, looking back I was a happy child,
I did so much better than to just survive

But I guess I'm singing this song somehow
Because I know somewhere in this world right now...

You're sitting in the emptiest corner of the darkest room
You're fighting some great war you fear you're gonna lose
If I could find you in the moment of your greatest pain
I'd take you by the hand and I would say

Come on and stand up, I wanna see you live
As though there's something beautiful you have to give
'Cause there is... yeah there is

Come on and stand up, let me see you see this through
As though you've got somebody holding on to you
'Cause you do... yeah you do

And love will never leave this place
No, love will never leave this place

Come on and stand up, I wanna see you live
As though there's something beautiful you have to give
'Cause there is... there is

Come on and stand up, let me see you see this through
As though you've got somebody you can hold on to
'Cause you do... you do

And love will never leave this place
No, love will never leave this place

It's been 17 years and a single day since the child that I was became the child that I still am today

---

Den 23 september var jag och älsklingen på en för mig efterlängtad konsert, nämligen Josh Grobans! Sist han var i Sverige (för fyra och ett halvt år sedan) ville jag otroligt gärna se honom eftersom jag bara några månader tidigare hade fått upp ögonen för honom. Jag hade insett att jag beundrade hans röst något enormt. Men sist han var i Sverige hade jag ingen möjlighet att åka upp till Globen och se honom (istället tvingades jag gå på min senast födda kusins dop ...). Det gjorde mig väldigt besviken och framför allt när jag visste att han inte var i Sverige särskilt ofta (det hade dröjt ungefär sju år innan han kom tillbaka till Sverige på sin "Awake"-turné). Då kan du nog ana hur exalterad jag blev när jag fick veta att han skulle ha konsert i Sverige igen och ända sedan vi köpte biljetterna har jag längtat.

Vi fick vänta en halvtimme, fyrtio minuter innan konserten började och den tiden kändes evighetslång. Det kan i och för sig bero på att jag nästan sprack av förväntan. Men konserten kom i alla fall i gång och glädjen över åsynen av honom är obeskrivlig. Äntligen skulle jag få se och höra honom i verkligheten!