Det krävs en plan

Jag tycker om att skriva inlägg här på bloggen, men som du märker är det som sagt tyst emellanåt. Jag har tidigare förklarat att det beror på mitt mående och att jag helt enkelt inte riktigt har den tiden just nu som krävs för att hinna och orka skriva ett inlägg varje dag. Jag försöker för tillfället minska stressen i mitt liv och då blir dessvärre bloggen lidande.
 
Fast jag har så mycket jag vill skriva om! Så många funderingar och företeelser som ligger och gnager i mig och väntar på att få komma ut. Därför känns det lite tufft att bloggen blir lidande. Dock tror jag att jag har kommit på en plan för att kanske lyckas komma på banan igen och ändå hålla bloggen hyfsat vid liv.
 
Tanken infann sig efter att jag hade lyssnat på ett avsnitt av en podd som jag följer (har börjat försöka lyssna på poddar igen). I avsnittet pratade de om hur man lyckas med sina sociala medier och deras främsta tips var att vara kontinuerlig med publiceringstid/-dag av inläggen. På så vis vet följarna vad de kan förvänta sig. Då vet man med andra ord om det kommer ett inlägg varje dag, en gång i veckan, varje tisdag och onsdag och så vidare. Det är mest schysst mot följarna, för annars riskerar man att tappa följare ifall de inte vet vad de kan förvänta sig. Alla är inte så intresserade av att varje dag kika förbi exempelvis en blogg i hopp om att det ska finnas ett inlägg.
 
 
 
Jag tänker därför så här. Till att börja med kommer jag försöka att under januari och februari publicera ett inlägg varje måndag. Om det fungerar, är min tanke att utöka det med en veckodag varje måndag. Så från och med mars blir det inlägg varje måndag och tisdag, april blir det måndag, tisdag och onsdag och så vidare. Vad tror du om det? Låter det som en bra plan?
 
Eventuellt kan det tänkas att jag kan försöka smyga in ytterligare ett inlägg då och då om tiden och orken finns. Men "huvudregeln" blir först och främst inlägg varje måndag, därefter varje måndag och tisdag etc. Om det är ett bra upplägg eller inte, det vet jag inte i nuläget. Jag är i alla fall villig att testa. Jag hoppas naturligtvis att det är ett upplägg som fungerar även för dig, istället för att du ska leva i ovisshet när den här bloggen uppdateras.
 
Kom gärna med dina synpunkter på det här upplägget, så jag vet!
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie

Social ångest

I samband med mitt första samtal med psykologen, nämnde jag min sociala fobi (= att jag får ångest och panik när det är fråga om att jag ska träffa andra människor i olika situationer). Efter samtalet fick jag bland annat ett informationsblad om social ångest som jag läste igenom. Det var skrämmande hur mycket jag kände igen mig i vad som stod där. Bland annat det här (som är exakt det jag känner och upplever);
 
"Social ångest kännetecknas av stark ångest i sociala situationer och ihållande rädsla för att bli granskad, bedömd eller att man ska göra bort sig."
 
Något annat som jag reagerade på var att som "botemedel" står det att man bland annat bör utsätta sig för exponering - det vill säga att man ska utsätta sig för olika sociala situationer bit för bit. Att jag reagerade på det, är för att när jag tog upp min sociala fobi/ångest med psykologen som jag träffade 2015, ansåg hon att jag inte borde utsätta mig för exponering om jag inte ville det. Hon såg ingen nytta i det.
 
 
 
Just det gör mig en smula förvirrad. Jag förstår argumentet om varför man bör utsätta sig för exponering (trots att det är oerhört svårt och jobbigt!), men jag antar också att man nog bör vara försiktig i vissa situationer. Om man pressar sig för hårt i olika sammanhang, kan det nog bara bli värre. Kanske bedömde min tidigare psykolog mig att jag borde vara försiktig med exponering. Vad vet jag.
 
Jag får se om jag får råd angående detta vid nästa besök. Jag har en tendens att isolera mig när jag mår dåligt, vilket inte alltid är så hälsosamt.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie

Ett första steg mot tillfrisknande

Nu har jag haft ett första möte med en psykolog. Eftersom det är nästintill omöjligt för mig att gå ifrån jobbet på arbetstid, valde jag att testa KRY-appen och ha ett videosamtal. Varje besök/möte kostar 250 kr, så det är lite dyrare än att träffa psykolog vid vårdcentralen och varje möte är tänkt att ta ca 20 minuter (vilket är kortare tid än hos en psykolog via vårdcentralen), men den stora fördelen för mig är att jag kan boka kvällsmöten. Om det kan hjälpa mig att bli bättre, är "nackdelarna" (alltså i förhållande till en psykolog via vårdcentralen) värda det.
 
 
Jag har nu fått lite infoblad som jag ska läsa igenom och skattningsformulär att fylla i. Dessa ska vi gå igenom tillsammans vid mitt återbesök om cirka en vecka. Psykologens preliminära bedömning efter vårt första möte är att jag visar tecken på att ha någon form av utmattningssyndrom.
 
Jag hoppas att jag får den hjälp jag behöver. Jag upplevde nämligen att jag inte blev riktigt tagen på allvar av den psykolog som jag träffade 2015. Det kändes mest som att hon tyckte att jag slösade med hennes tid.
 
Får se vart detta leder någonstans. Jag hoppas på det bästa!
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie