Daisypath Anniversary tickers

Randers Regnskov

Helgen i Danmark var ganska fullspäckad för oss. På själva bröllopsdagen bilade vi upp till Randers och besökte Randers Regnskov. Tanken på en regnskogsanläggning intresserade oss och åtminstone jag hade ganska höga förväntningar på upplevelsen.
 
 
 
Besöket nådde kanske inte riktigt upp till mina förväntningar, men på det stora hela var det ett mycket trevligt besök. Jag kan tycka att ganska många djurparker eller andra former av djuranläggningar liknar varandra, men Randers Regnskov skilde sig lite från mängden. De hade bland annat gigantiska fladdermöss som flög omkring där inne. Det var både mysigt och läskigt och helt plötsligt ramlade det ned frukt från trädgrenarna. Det visade sig vara fladdermössen som tappade lite medan de åt.
 
 
 
 
Jag är glad och tacksam över att vi fick den här upplevelsen tillsammans. :-)
 
 


Dagens citat:

"1969 slutade jag med både sprit och sex. Det var de värsta tjugo minuterna i mitt liv."
(George Best)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tre små högar

Under vår vistelse i Danmark i somras, bodde vi som sagt på ett hotell som låg i nationalparken Mols Bjerge. Och som de skogsmullar vi är, beslöt vi oss för att titta runt lite. Bland annat stack vi bort till Trehøje. Bortsett från att det blåste som tusan och att det var mulet, var det lite mysigt. :-) Utsikten var riktigt fin! Kan tänka mig att upplevelsen blir en annan om man är där när det är fint väder.
 
 
 
 
 
Vi försökte oss också på att leta efter en sjö med uttrar, men trots att vi cirkulerade som galningar, hittade vi aldrig hur man tog sig ända fram till sjön. :-( Det var riktigt tråkigt. Jag som såg fram emot att få se vilda uttrar! Nåväl, kanske kan jag få göra det en annan gång.
 
 
 


Dagens citat:

"Tiden är en stor läromästare, men tyvärr dödar den alla sina elever."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ree Park Safari

I år firade jag och älsklingen fem år som gifta och som jag berättade i ett tidigare inlägg, tillbringade vi den helgen i Danmark. Vi åkte hemifrån tidigt på morgonen på fredagen och ankom till Grenå strax efter lunch. På väg till hotellet passade vi på att stanna till vid Ree Park Safari och göra ett besök där, innan vi for vidare.
 
 
 
Det var intressant att besöka djuren och uppleva allt vi gjorde. Vi passade på att åka en tur med tåget "Amerika Expressen" och även Land Rover Safari. Jag försökte få med våra upplevelser i videoklipp, vilka du kan se i klippet nedan. Jag insåg ganska snabbt att det var enklare att filma än att fota.
 
 
 
 
Det var i den här safariparken som jag förälskade mig i uttrar! Jösses vad söta de små liven var! Jag hade gärna tagit med mig några stycken hem, men jag antar att jag inte hade fått göra det ... *muttrar* Nåväl, jag får helt enkelt nöja mig med att besöka uttrar på den här typen av anläggningar.
 
 
 
 
Som helhet var det ett riktigt mysigt besök som jag kommer tänka tillbaka på med värme. :-)
 
 


Dagens citat:

"Vi är så upptagna med att söka det som ligger framför oss att vi inte tar oss tid att njuta av det vi har nu."
(Bill Watterson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ballar, inga hastigheter och friska tomater

I år firade jag och älsklingen fem år som gifta. Tiden går verkligen fort. Med anledning av denna årsdag, ville vi gärna göra något lite extra. Unna oss något. Tack vare att mina föräldrar kunde ställa upp och titta till djuren under den helgen (8-10 juli), bestämde vi oss för att åka över till Danmark. Vi tog färjan från Varberg till Grenå och besökte Randers Regnskov och Ree Park Safari. Vi bodde på Molskroen strandhotell som låg i nationalparken Mols Bjerge. Det var ett riktigt mysigt hotell med otroligt fin service och god frukost. Där kan jag tänka mig att bo fler gånger om vi åker till den delen av Danmark igen.
 
 
 
Danmark är ett ganska lustigt land, precis som Norge. På många sätt är det likt Sverige, fast när det kommer till hastighetsbestämmelser på sina vägar, är de ganska löjliga tycker jag. Man kan passera hastighetsskyltar som talar om vilken hastighet det är som gäller, för att en stund senare passera en skylt som talar om att den hastigheten upphör. Någon ny information om vilken hastighet det är som gäller efter upphörandeskylten finns inte. Vi antog att det var bashastigheten för den aktuella vägen som gällde. Det andra alternativet som älsklingen skämtsamt föreslog - att det var valfri hastighet - kändes inte helt säkert. Jag kan inte annat än att hålla med älsklingen om att ifall de ändå har tagit sig tid att sätta upp en skylt för att tala om att hastigheten upphör, hade de väl för jösse namn kunnat sätta upp en skylt med info om vilken hastighet det är som gäller istället, så som vi i Sverige gör? Hade det varit för mycket begärt? För övrigt tyckte jag att deras skyltstolpar (eller vad man nu ska kalla dem) var hur söta som helst.
 
 
 
 
Nu vet jag inte vad det beror på, men danskarna tycks vara förtjusta i att döpa sina orter till något med "balle". Ja, jag tyckte att det var förskräckligt kul, vilket antagligen kan förklaras av att jag är väldigt lättroad. Under helgen fick vi veta att man kan bo i Balle, Basballe och Feldtballe. Haha, du ska bara veta hur många skrattanfall dessa orter satte igång i vår bil när vi brummade förbi skyltarna. Tur att jag och älsklingen oftast har samma sorts humor.
 
När vi under fredagen åkt in till Århus för att spana in brädspelskaféet och samtidigt passa på att äta något, hittade vi till slut en pizzeria som var tillräckligt stor för att ha sittplatser. På deras meny såg vi till vår glädje att man kunde få friska tomater på sin pizza. Det var ju tur, för jag hade inte varit så förtjust i att få en förkyld tomat på min. Man vet ju aldrig vad man kan få för skit av en förkyld tomat ...
 
 
 
Det var en väldigt trevlig och mysig helg och jag tror att vi båda behövde det. Jag kommer eventuellt att berätta mer om denna helg i några inlägg framöver, så håll utkik om du är nyfiken på vad vi egentligen pysslade med bland danskarna  - förutom att skratta åt deras ortsnamn.


Dagens citat:

"Att glädjas åt framgången är något annat än att taga den åt sig."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

På toppen av Globen!

Under vår Stockholmsresa lyckades jag ju på fredagskvällen bli sjuk (och hade troligtvis feber) och på lördagen mådde jag inte alls bra. Fast eftersom jag inte ville förstöra något för min mamma och min syster, bet jag ihop och drog ut dem på nya äventyr. Dock skippade jag att ta med mig kameran, så det blev endast mobilbilder den här gången för min del.
 
På fredagskvällen hade vi pratat lite och insett att jag glömt bort att ta med Globen i min planering! Därför tog vi tunnelbanan ut till Globen och gick runt på torget och kikade lite.
 
 
 
Jag har ju tidigare varit inne i Globen (när jag såg Josh Groban första gången), men åkt upp med Sky View hade jag aldrig gjort. Både mamma och syrran var intresserade av att göra det, så vi köpte biljetter och fick vänta en timme innan vi äntligen kunde stiga ombord.
 
 
 
Jag gillar i och för sig inte Stockholm, men jag måste erkänna att det var en häftig upplevelse att se staden ovanifrån! Då insåg man verkligen hur stort det är. Jösses! Om du är i Stockholm någon gång och inte har åkt Sky View, rekommenderar jag dig att göra det! Jag kommer antagligen vilja göra det åtminstone en gång till och då ha med mig systemkameran och kunna ta bättre bilder.
 
 
 
Till skillnad från vad jag trodde, går gondolen inte alls fort och man märker knappt att man åker upp. Så jag som är åksjuk hade inga som helst problem med att åka den.
 
 
 
När vi var klara med Globen, åkte vi tillbaka in till stan och jag visade dem Odenplan, Drottninggatan, platsen där Olof Palme sköts och så Hötorget. Sedan mådde jag rätt dåligt, så vi såg till att äta och tillbringade sedan resten av kvällen på hotellrummet.
 
Tidigt dagen därpå tog vi tåget tillbaka till Malmö (och sedan fick jag skjuts upp till Falkenberg). Eftersom vi då åkte 1 klass (som vid bokningen var ganska mycket billigare än 2 klass), fick vi frukost. När jag senast fått 1 klass-frukost hos SJ var det endast någon liten drickyoghurt, en frukt och en juice. Den här gången fick vi detta:
 
 
 
Kul att SJ har uppgraderat sig! För det här var ju en riktig frukost. SJ kan inte få något annat än tumme upp för detta.


Dagens citat:

"Att hålla kärlet upprätt och fylla det till brädden går inte upp mot att låta bli."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skansen och ABBA-museet

Under vår andra dag i Stockholm hann vi med en del. Vi inledde dagen med att åka bort till hyresnämnden så att jag fick säga hej till de få som jobbade på klämdagen. Därefter tog vi tunnelbanan bort till Fridhemsplan och gick till butiken Choklad & lakrits som flyttat till Fridhemsgatan. Butiken låg tidigare på Sankt Eriksgatan. När vi hade shoppat färdigt, tog vi gröna linjen bort till Slussen. Vi ämnade nämligen åka Djurgårdsfärjan över till Djurgården och besöka Skansen.
 
När vi steg av vid Slussen, sprang vi först runt som yra höns (vilket mest var mitt fel), eftersom de bygger om där borta och jag glömde bort åt vilket håll man skulle gå upp för att enklast ta sig till färjorna. Men vi lyckades till sist. Dock var inte vi de enda som tänkt åka med färjorna, så vi fick stå en stund i en ganska lång kö. Turligt nog var vi bland de första som steg på nästa färja, så vi fick åtminstone en sittplats. Helst hade vi velat stå ute vid relingen, men de platserna var redan upptagna - av förståeliga skäl!
 
 
 
Så snart vi gått i land, köpte vi mjukglass och styrde därefter stegen mot Skansen. Jag hade aldrig varit på Skansen, så jag såg fram emot besöket. Vad jag däremot inte hade räknat med var att det är så ofantligt stort! Jösses! Jag tror inte att vi lyckades ta oss igenom ens halva stället. Får nog försöka ta mig dit vid något annat tillfälle. Men besöket där var trevligt. Vi såg en stund på glasblåsning och sedan letade vi efter djur att se. Bland annat såg vi en liten elak ekorre som vägrade vara med på bild. Den skuttade fram, men så snart vi gjort kamerorna redo, hade den gömt sig. Hmm ...
 
 
 
Några djur som inte gömde sig var grisarna, påfåglarna, getterna och kossorna. Sälarna befann sig mest under vattnet och tittade bara då och då upp från sitt gömställe. Ena påfågeln som vi såg var ganska rolig. Han stod och spände ut fjädrarna för oss och när han blivit fotograferad en stund, vände han sig mot byggnaden och speglade sig i glaset där en stund, innan han åter vände sig om för att bli fotograferad. Jag tänkte aldrig på att filma honom, vilket jag naturligtvis borde ha gjort.
 
 
 
 
Det fanns naturligtvis fler djur att se, men vid det laget kände vi oss ganska möra i benen och beslutade oss för att Skansen-besöket fick vara över för vår del. Eftersom mamma älskar ABBA, hade jag planerat att vi skulle besöka museet efter Skansen och hade endast sagt till henne att vi hade en liten överraskning åt henne efter Skansen. Som tur var hittade vi dit utan några problem, trots att vi kom ut från någon sidoingång till Skansen. När vi stannade utanför museet, förklarade jag för mamma att vi var framme. Det tog en stund innan polletten föll ned och hennes reaktion inne på museet var obetalbar. Det var så himla härligt att se henne på det viset. Nästan som ett barn på julafton. Eftersom jag till en början enbart fotograferade med min mammas kamera (tills batteriet tog slut), så att hon själv kunde få njuta av själva besöket, har jag inte särskilt många bilder från besöket den här gången.
 
 
 
 
Därefter tog vi spårvagnen tillbaka in till stan och stannade för att äta lite innan vi tog pendeltåget tillbaka till hotellet. Dock insåg jag när vi väl var tillbaka på hotellrummet att jag lyckats dra på mig en förkylning och troligtvis fick jag även feber under kvällen. Jag mådde nämligen ganska dåligt. Dock hindrade det inte mig från att dra ut min mamma och syster på nya äventyr under lördagen. Men det får bli ett annat inlägg. Fortsättning följer!
 
Med det här inlägget vill jag önska dig en riktigt trevlig midsommar!


Dagens citat:

"Äkta kärlek måste var osjälvisk, helt utan själviska motiv."
(Radhanath Swami)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Riksdagshuset och slottet

När vi som sagt hade spanat in Sergels torg, begav vi oss vidare nedför Drottninggatan mot slottet och Riksdagshuset. Jag tänkte att det är två ställen som man garanterat bör se om man är i Stockholm.
 
 
 
Det var mycket människor i rörelse, men vi lyckades få till några bilder på båda byggnaderna. Även Musse Pigg sprang omkring, så min mamma fick posera bredvid honom. Inte varje dag som man träffar självaste herr Pigg!
 
 
 
Min mamma var inte särskilt imponerad av slottet och vi nöjde oss bara med att se "baksidan" (tror jag det var). Jag tyckte så synd om vakten som stod utanför, för alla som gick förbi ville ta bilder på honom och med honom. Själv hade jag nog inte orkat med detta dag ut och dag in. Och att dessutom behöva stå där i värmen.
 
 
 
Vi köpte varsin mjukglass efteråt och fortsatte att promenera runt, i och med att vi fortfarande hade ganska lång stund över innan konserten skulle börja. Vi gick bort mot stadshuset och sedan satte vi oss på en bänk i mindre park intill, tills det var dags att ställa sig i kön för att komma in till Stockholm Waterfront.
 
Vad vi pysslade med under dag två kommer i ett annat inlägg. Fortsättning följer!


Dagens citat:

"Vår livsvilja lever endast så länge vi vilja livet utan tanke på om det är vårt."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kungsträdgården och Sergels torg

I samband med Josh Grobans konsert i Stockholm den 5 maj, passade jag, min mamma och syster på att stanna kvar i Stockholm över helgen eftersom varken mamma eller syrran hade besökt Stockholm tidigare. Eller, syrran och hennes sambo hängde förstås med mig och älsklingen 2010 (tror jag det var?) till Gröna Lund, men det var bara raka vägen fram och tillbaka mellan vår lägenhet och Grönan den dagen, så det blev inte särskilt mycket tittande i själva huvudstaden. Men nu passade vi alltså på och jag fick rollen som någon form av reseledare och guide. Problemet var väl bara att jag antagligen inte var någon särskilt bra guide, men jag visade dem åtminstone sådant som jag kände till och hittade till!
 
Vi började med att checka in på vår hotell; Quality Hotel Friends i Solna som låg vid Friends arena och Mall of Scandinavia. Jag är mycket nöjd med all den service vi fick och de som jobbar på hotellet är mycket trevliga. Jag kan definitivt tänka mig att bo där fler gånger.
 
 
 
När det var klart, passade vi på att äta och det blev på Le Crosissant i Mall of Scandinavia. Jag åt där i julas med Hanan och Cherry och tyckte då att de hade väldigt god mat. Maten var lika god den här gången! Haha, när både jag och syrran tog upp våra telefoner för att fotografera maten, skämdes mamma en smula.
 
 
 
När vi var mätta och belåtna, hade vi några timmar över innan det var dags för Josh Grobans konsert. Vi passade då på att först åka till Kungsträdgården för att spana in körsbärsträdsblomningen som Cherry pratat om. Det blev premiäråkning i tunnelbanan för mamma och syrran och det var roligt att se hur pass snabbt de påverkades av den allmänna stress som råder i Stockholm. Vår tunnelbanelinje skulle gå om två minuter när vi höll på att ta oss ned och trots att nästa skulle komma några få minuter senare, tyckte både syrran och min mamma att vi fick skynda oss så vi hann med den som skulle gå om två minuter.
 
Dock blev vi besvikna när vi anlände till Kungsträdgården, då det faktiskt inte var särskilt många träd som hade blommat ordentligt och de som hade det, fanns på andra sidan Eurovision-avspärrningarna. Men jag lyckades få några bilder i alla fall! Tyvärr blev de lite småsuddiga. :-(
 
 
 
När vi var klara där, gick vi ned till Sergels torg och spanade in den besjungna fontänen som Samir och Viktor tjatade om att de ville bada nakna i. Något nakenbad blev det inte för vår del, även om jag försökte få min syster att göra det. Hon vägrade envetet. Hmm ... Tyckte gott att hon hade kunnat "ställa upp för laget", men men. Fontänen fick vi i alla fall se. Jag blev förresten häpen när vi kom ned till Sergels torg, för det visade sig ju att de har byggt om sedan jag sist var där! När hände det? :-o
 
 
 
Därefter fortsatte vi ned mot riksdagshuset och kungliga slottet, men det får jag ta i ett annat inlägg. Fortsättning följer med andra ord!


Dagens citat:

"Vad som än händer, beror det av mig själv att därav skörda det allra största gagn."
(Epiktetos)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag har blivit biten av polarbacillen

Första helgen i december tillbringade jag och min chef på Svalbard - en ögrupp på 78:e breddgraden. Vi var i byn Longyearbyen, som finns på ön Spetsbergen. Vi åt julbord och åkte skoter. Upplevelsen var helt fantastisk!
 
 
Vi åkte dit med Expeditionsresor, så vi var sammanlagt 20 personer plus expeditionsledaren. Jag tyckte att de hade planerat hela resan väldigt bra. Vi åt och sov gott, besöket på museet var intressant och skoterturen var skitrolig, även om jag var den enda som inte fick köra eftersom jag saknar körkort.
 
Under den här årstiden är det mörkt hela tiden på Svalbard, vilket gjorde att åtminstone jag tappade lite tidsuppfattning. Vi hade dock tur med vädret, för det var inte så farligt kallt - bara runt 0 grader. Den här veckan skulle det bli ännu kallare.
 
Bilden är tagen ca 9.30 under vår morgonpromenad på lördagen. Det var ännu mörkare än vad det ser ut att vara på bilden.
 
Redan när vi satt i bussen på väg till hotellet, förklarade expeditionsledaren för oss att om vi skulle gå ut, skulle vi helst vara minst två stycken fast helst fler. Anledningen var att det finns en risk för att isbjörnar kan ta sig in i byn, även om det inte händer så ofta. Däremot måste man ha gevär med sig när man tar sig utanför byn, vilket våra guider hade när vi åkte skoter. Dock såg vi aldrig någon isbjörn, vilket jag tyckte både var skönt och även lite synd. Hade varit intressant att faktiskt se en! Fast på håll såklart.
 
Guidens gevär som är fastsatt på skotern.

Eller, vi höll faktiskt på att bli uppätna av en isbjörn när vi kom till Svalbard:
 
 
Expeditionsledaren sade vid något tillfälle att de flesta som åker upp till Arktis blir bitna av polarbacillen. Det innebär att man längtar tillbaka och vill dit fler gånger och jag tror faktiskt att jag blev biten av den där bacillen! Fast nästa gång vill jag nog åka dit när det är ljust, så man kan se omgivningen. Nu kunde vi bara skymta bergen i bakgrunden:
 
Bilden är tagen utanför vårt hotell och inställningen i kameran gör att det ser ljusare ut än vad det var.
 
 
Just det! Innan jag avslutar det här inlägget måste jag ju visa ingången till Post- och bankbyggnaden:
 
 
Man får inte ta med sig sitt vapen in. Kan vara bra att veta.


Dagens citat:

"Sanningen är krigets första offer."
(Hans Blix)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Första besöket i grannlandet

Sista veckan i juli hade jag ytterligare en semestervecka och under den veckan åkte vi upp till Oslo för att hälsa på min svägerska och hennes sambo. Vi hade det trevligt under vistelsen. Det var roligt att få träffa dem igen. :-) Vi kunde dock bara stanna en natt, eftersom vi inte hade någon som passade vilddjuren här hemma. Men det gick fint. Lägenheten såg ut så som vi lämnade den och samtliga vilddjur hade överlevt.
 
 
Resan upp gick bra, bortsett från att jag lyckades få ett migränanfall strax efter Göteborg. Vi fick därför stanna till vid Nordbys shoppingcenter så att jag kunde köpa Alvedon. Dum som jag var hade jag bara tagit med mig Ibuprofen och den tabletten hjälpte inte för fem öre.
 
När vi hade korsat den norska gränsen, hade vi lite kul åt språket. Vi passerade nämligen en skylt där det stod "Rehabilitering tunneln" (obs! osäker på stavningen) och så datum. Det tog en stund innan vi fattade. Norrmännen lagar inte sina tunnlar. De låter tunnlarna gå på rehab.
 
Slottet.
 
Tillsammans med svägerskan och hennes sambo, tog vi tunnelbanan in till centrala Oslo och tillbringade större delen av dagen där. Vi besökte bland annat Vigelandsparken - som tydligen är känd för sina många statyer som föreställer nakna människor i olika positioner. Dock blev jag fascinerad över att se TVÅ personer använda selfie-pinne inne i parken! Det var första gången som jag har sett att någon faktiskt använder pinnen. Fram till nu trodde jag att det var en myt som bara existerade på bild. Ungefär som med Loch Ness-odjuret.
 
I parken finns en labyrint som man kan försöka ta sig igenom.
 
Vi åkte även ut till Aker Brygge och Tjuvholmen där det finns olika statyer/konstverk. Enligt ena konstverkets beskrivning skulle det föreställa ögon. Både jag och svägerskan var rörande överens om att det var ett par tuttar som vi stod och såg på;
 
 
"Höjdpunkten" med det norska besöket (bortsett från att vi fick träffa svägerskan och hennes sambo) var deras supergulliga övergångsställe-skyltar;
 
 


Dagens citat:

"Endast sanningen om vem du är och insikten om den kan göra dig fri."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Lucka 19: Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör

"absolut vill" låter så ... tvunget och har en släng av "högsta önskan" i sig. Så starka känslor för en plats har jag inte, men däremot skulle jag gärna vilja besöka Frankrike och i första hand Paris. Jag har aldrig varit där och under de sex år då jag pluggade franska i skolan, byggdes ett intresse upp för detta land.
 
Utsikten från planet på väg till Rom sommaren 2011!
 
Det hade som sagt varit kul att besöka Frankrike/Paris, men det gör inget om det inte blir så. :-) Jag är nöjd ändå. Vi åkte ju till Rom på vår bröllopsresa och på gymnasiet åkte min klass till Bryssel. :-) Och det är ju inte fy skam!


Dagens citat:

"Misslyckande är inte rätt ord. All kreativ utveckling handlar om att upptäcka vad som inte fungerar."
(Harold Kroto)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skepp åhoj! Del 4

Kryssningsfartyget hade lagt till i Mariehamn när vi vaknade på fredagsmorgonen. Vi klev upp hyfsat tidigt och klev ut på finsk mark. För mig var detta första gången.
 
Eftersom detta som sagt var en tidig decembermorgon (även om Finland ligger en timme före oss - för det blir väl det?) var det kallt och mörkt. Vi kände heller inte till Åland och därför gick vi runt på måfå. Till slut hamnade vi i vad jag tror var centrum. Det fanns i alla fall ett torg och en del butiker. Efter en stund vände vi och gick tillbaka till båten.
 
 
När vi klev av i Mariehamn fick vi igenom tullen och därför var jag bombsäker på att det var dit in vi skulle igen för att komma till båten. Det fanns i och för sig några ingångar bredvid till andra kryssningsbåtar, men såvitt jag kunde se fanns inte Birka Cruises uppräknad. Därför återstod tullen. Problemet var bara att dörren dit var låst. Hur mycket jag än drog och slet kunde jag inte få upp den (dörren alltså ... din lilla snuskhummer!). Jag försökte så mycket att kontrollanterna i båsen vid de andra ingångarna stirrade misstänksamt på oss. Till sist gav jag upp och gissa vad som hände? Plötsligt såg jag ingången till Birka Cruises - det var inte vid tullen - vid en av båskontrollanterna. Vi gick dit (jag skämdes en del) och fick gå ombord på båten.
 
Efter att ha lämnat våra grejer i hytten gick vi ned till bufférestaurangen för att äta frukost. När vi var mätta och belåtna gick vi upp till "loungen" och tog det lugnt. I ärlighetens namn slumrade jag till.
 
 
Efter lunchen gick vi till puben där det hade varit kareoke kvällen innan eftersom nöjesvärden skulle underhålla igen i en timme. Återigen bestod underhållningen av show och sång. Den jobbiga kvinnan från kvällen innan var också där och till en början var hon lyckligtvis dämpad. Fast det höll inte i sig länge då hon snart var uppe och irriterade nöjesvärden igen.
 
 När underhållningstimmen var över var det dags för musikquiz. Trots att jag inte är så duktig på sådant tycker jag att det är kul att delta. Fast det var inte endast musikfrågor som ställdes utan alla möjliga frågor dök upp. Politik, geografi, nutidsorientering ... You name it! En del var riktigt kluriga! Som en sista utslagsfråga skulle man gissa hur stor kryssningsvärdens lägenhet var. Strax innan man skulle lämna in formulären kom en man fram till mig och ville göra ett byte. Han skulle ge mig svaret på en av frågorna som jag inte kunde om jag gjorde detsamma för honom. Detta gjorde vi, men när svaren avslöjades visade det sig att mannens svar inte stämde (däremot stämde det svaret som jag gett honom). Fast det det som jag tyckte var roligast var att jag svarade rätt på utslagsfrågan. Men jag var ändå långt ifrån att vinna.
 
Efteråt kom mannen fram till oss och bad om ursäkt. Han förklarade att det svar som han hade gett mig hade han bytt till sig från någon annan. Jag sade att det inte gjorde något, men trots det ville han ge mig en av sina bonuskryssningar som han hade fått när han handlat alkohol ombord. Det kändes elakt att tacka nej, så jag tog tacksamt emot den. Det var trots allt en gullig gest. :-)
 
 
Sedan var det bara att vänta på att båten skulle lägga till i Stockholm så att vi kunde gå av och åka hem till djuren igen. Eftersom alla tänkte samma sak, ställde sig alla för att vänta på båten. Det var alltså proppfullt på flera våningar och när vi väl kunde lämna båten gick det väldigt långsamt.
 
Till en början var det en smula kaotiskt att hitta rätt buss hem, men det lyckades vi till slut med och efter en mindre "sightseeingtur" i Stockholms innerstad åkte vi tillbaka till Västerås, Hallstahammar och till sist Köping.
 
Sammantaget var kryssningen en trevlig upplevelse och eftersom djuren hade klarat sig väldigt bra kan jag tänka mig att åka på en liknande kryssning igen. :-)


Dagens citat:

"En enorm känsla av frihet infinner sig när du slutar att ta saker personligt."
(Don Miguel Ruiz)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skepp åhoj! Del 3

Vi lämnade de dansande människorna och gick raka vägen över till den andra puben där de skulle ha karaoke. Jag sjöng inte själv (eftersom jag inte kan) men jag tyckte att det var roligt att lyssna på de andra som sjöng. Vissa var väldigt bra medan andra var ... mindre bra. Gulligast var två småtjejer som "sjöng" Eric Saades Popular. Tja, det var mer skrik än sång och man märkte efter en stund att de sjöng från minnet och inte följde låttexten. Med det menar jag att de mumlade under verserna och "sjöng" för kung och fosterland i refrängen och till sist upprepade de bara refrängen. Jag är inte förtjust i varken Saade eller hans låt, men småtjejerna var riktigt gulliga.
 
Karaoken var planerad att hålla på i en timme, men eftersom det var så pass många som ville delta, förlängde nöjesvärden karaoketimmen till två timmar. Ändå var det inte alla (av de som skrivit upp sig på listan) som hann sjunga.
 
 
Efter det var det dags för nöjesvärden att underhålla i form av dans och sång. Man kan verkligen säga att vi blev underhållna! Nöjesvärden bjöd på sig själv och gjorde en riktig show. Det enda negativa var en överförfriskad kvinna som hela tiden försökte sig på att dansa och krävde total uppmärksamhet från oss som ville se nöjesvärden. Hon var på nöjesvärden rätt mycket och det märktes att han tröttnade på henne.
 
När denna avslutande underhållning var slut, drog vi oss tillbaka till hytten eftersom jag var väldigt trött. Vi bestämde oss för att gå upp lite tidigt morgonen därpå så att vi skulle hinna gå omkring på Åland en stund innan kryssningsbåten skulle tillbaka till Stockholm. Fortsättning följer ...
 


Dagens citat:

"Nästa budskap du behöver finns alltid precis där du är."
(Ram Dass)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skepp åhoj! Del 2

I förra inlägget glömde jag berätta att Birkas kryssningsbåt skulle ta oss till Mariehamn på Åland.
 
Hur som helst, till slut fick vi äntligen komma in i vår hytt och den var ... liten. Fast vi hade ändå inte planerat att tillbringa hela kryssningen i hytten. Men de minuter som var kvar tills vi skulle gå ned till middagen i buffé-restaurangen var vi inne i hytten och "upptäckte" den.
 
 
 
Under middagen fick vi fönsterplats, men dessvärre såg vi inte så mycket då det hade mörknat (klockan var trots allt runt sex på kvällen). Fast det var mysigt att se alla lampor som lyste i mörkret. Maten som vi fick välja bland (var ju en buffé) var trevlig och god. Det positiva var att de hade ett eget litet buffébord för barn där de fick välja mellan hamburgare, pommes, spaghetti och lite till. Smart tänkt det där! Blev imponerad. :-)
 
Eftersom det har gått en månad sedan vi var där har jag inte alla detaljer i huvudet, men jag har för mig att vi gick runt i båten för att upptäcka de olika våningarna. Vi försökte bland annat gå till tax free-shopen, men den hade inte öppet just då. Så vi gick vidare till översta våningen där man kunde "relaxa". På den våningen fanns även Birkas "strand" - en badavdelning med konstgjort solljus, så man hade möjlighet att ligga på "stranden"och sola. Vi badade aldrig (hade ju inte några badkläder med oss), men däremot satt vi en stund i relax-avdelningen och tog det lugnt.
 
 
Vi hade kollat i programmet för vår kryssning och någon gång under kvällen skulle det bli dans i en av pubbarna. Jag och älsklingen tog oss därför till hytten för att klä om och sedan gick vi ned. Vi dansade en stund till dansbandsmusik trots att jag är fullkomligt värdelös på att dansa. Men jag försökte i alla fall och älsklingen hade tålamod med mig. Fast till slut klarade jag inte av att dansa mer eftersom jag hade blivit väldigt yr på grund av allt snurrande när vi försökte bugga. Vi fick med andra ord sätta oss emellanåt och dricka lite. Efter några fler försök gav vi i alla fall upp då jag mådde för dåligt för att fortsätta. Förlåt älskling.
 
Istället gick vi till den andra pubben där det skulle vara karaoke. Fortsättning följer.


Dagens citat:

"Hindren från ditt förflutna kan öppna dörrar till nya möjligheter."
(Ralph Blum)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skepp åhoj! Del 1

Till min stora förvåning vann jag en kryssning med Birka Cruises när jag deltog i stegtävlingen på jobbet. Vinsten gällde en 22-timmarskryssning och med anledning av att vi endast skulle vara borta i ett dygn, valde jag och älsklingen att utnyttja min vinst. Vi hoppades på att djuren skulle klara sig och såg till så att de hade tillräckligt med mat, vatten och tömda lådor.
 
Den 27 december bar det av, men vi hade knappt hunnit lämna lägenheten förrän jag började sakna djuren och inte ville lämna dem. Trots att vi "bara" skulle vara borta i ungefär ett dygn, kändes det konstigt nog som om vi skulle vara från hemmet längre.
 
 
Vi blev hämtade vid OKQ8 (den mitt emot brandstationen) av anslutningsbussen och efter att den hämtat upp passagerare i Hallstahammar och Västerås, bar det av mot Stockholm. Kryssningsbåten skulle avgå från Stadsgårdskajen vid Slussen i Stockholm. Bussen var i princip full och vissa av de övriga passagerarna höll ett himla liv. Därför var det en lättnad när vi slutligen kunde lämna bussen och kliva in i terminalen, där vi skulle checka in.
 
Fast innan vi slutligen kunde checka in, fick vi först stå i en av världens längsta köer. Eller, kö och kö. Det skulle föreställa kö, men uppenbarligen känner inte alla till den ädla konsten att stå i kö. Hur som helst, när den biten var avklarad, fick vi åka upp en våning och återigen stå i "kö". Denna gång väntade vi på att få gå ombord på båten. Att bara stå och vänta på saker och ting är aldrig kul, men till slut fick vi gå ombord.
 
Men om du trodde att vår väntan var över hade du fel. Eftersom de höll på att städa hytterna, fick vi sitta och vänta i en av pubarna. Under tiden vi satt där spelade de olika låtar. En av låtarna var Lena Ph:s Det gör ont, vilken väckte gamla minnen till liv från den våren då jag konfirmerade mig.


Dagens citat:

"Resan är viktigare än målet."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bröllopsresa: Bedömning av hotellet och Ticket

Egentligen känns det onödigt att skriva det som jag tänker skriva då du säkert redan kan ana vad det är som jag har på hjärtat (utöver rubriken). Det har varit ganska tydligt i mina dagliga redogörelser. Fast trots det vill jag ändå sammanfatta och tydliggöra mina åsikter och erfarenhet av Hotel Kriss i Rom och researrangören Ticket.

När jag tänker på ett hotell med tre stjärnor föreställer jag mig ett hotell med en "riktig" ingång och inte ett svårhittat hotell. Att hitta till Hotel Kriss var en utmaning eftersom hotellet är beläget i ett hyreshus, med en ingång som man kommer till via någon slags bakgata. Denna "bakgata" leder även till ett garage. För att sedan komma in till hotellet (om man väl lyckas finna det) måste man trycka på en knapp och vänta på att en i receptionen (om det nu sitter någon där, vilket det inte alltid gör) i sin tur trycker på en knapp så att dörren öppnas. Denna procedur sker varje gång som man ska till hotellet, även efter att man har checkat in och fått sin nyckel. Om personalen tar lång tid på sig att trycka på dörröppningsknappen, så att man får trycka en gång till (de hörde kanske inte första gången man tryckte?) kommer de att trycka irriterat på knappen. Man hör på dörröppningssignalen att de är irriterade.

Dörren till Hotel Kriss
Ingången till hotellet är dörren som syns strax till höger om skotern som är lite gömd (vid det gröna gallret). Men det såg du väl med en gång, eller hur?


I min värld är det inte rimligt att ett hotell med tre stjärnor är så sunkigt som italienska Hotell Kriss är. Redan när man kommer in luktar det unket och vedervärdigt och denna ... "trevliga doft" följer med en in på rummet. Väggarna (i receptionen, korridorerna och rummen) är smutsiga och det finns väldigt många sprickor i dem. Jag har bott på trestjärnigt hotell tidigare och i jämförelse med Hotel Kriss skulle det andra hotellet vara ett fem- eller till och med sexstjärnigt hotell.

Städningen av rummet (och resten av hotellet för den delen) märker man knappt av och då menar jag inte på något positivt sätt. Sängen blev visserligen bäddad, men renbäddad blir den inte även om man bor där en längre tid. Om man inte på ett övertydligt sätt visar att handdukarna är använda blir de inte bytta. Fast ibland hjälper det inte att vara övertydlig, för det händer att de inte byter handdukarna ens då. Tömningen av papperskorgen är långt ifrån ordentlig. De har en plastpåse i korgen, men tro inte att de byter påsen. Nej, det innebär ju slöseri och extra arbete. I stället tömmer de ut innehållet i något annat och låter påsen vara kvar. Glaset för tandborstar är skitig och då menar jag även när det kommer nya gäster för att bo i rummet. Duschen, handfatet och toalettstolen är osäkert om de får sig en städomgång. Vår toalettsits hade mystiska (och äckliga) fläckar natten då vi kom.

Väggen
Väggen inne i vårt hotellrum.

Luftkonditionering på rummet finns, men det verkar som om man måste be om kontrollen till det (och förmodligen betala extra för det), för när vi checkade in fick vi inte kontrollen automatiskt. Dock var den igångsatt när vi kom tillbaka till hotellrummet på lördagskvällen. När det blev iskallt i rummet (efter att vi befunnit oss i rummet någon timme) tvingades jag gå ned till receptionen och fråga hur man stängde av den eftersom det inte fanns någon knapp på apparaten. Det var då jag fick kontrollen. Jag antar att det var den som städade som satte igång luftkonditioneringen under dagen eftersom luften där inne är unken och det blev ganska varmt under dagen. Men varför satte inte personen konditioneringen på timer när det fanns möjlighet, eller lämnade kvar kontrollen inne i rummet? Lördagen var trots allt en av de svalaste dagarna under veckan. Jag tyckte inte att det är service att låta sina gäster frysa ihjäl.

När gästerna ber personalen att tala på engelska, eller när gästerna konstant svarar på engelska, anser jag att det minsta personalen kan göra är att besvara gästerna på engelska. Alla utom en (av de vi hade kontakt med) var tillmötesgående på denna punkt. Kvinnan som inte var det var den kvinna som ordnade med frukosten (och ... "städningen" vad jag såg) på vardagarna. På måndagen (vår första dag) pratade hon italienska och det har jag förståelse för eftersom hon inte kunde veta att vi inte kunde språket. Men när jag bad henne att ta det på engelska såg hon på mig med en föraktfull och idiotförklarande blick och fortsatte att se nedlåtande på mig medan hon talade. De följande fyra dagarna fortsatte hon att prata med oss på italienska. I och för sig läste jag i guideboken att italienare är precis som fransmän - de sätter sitt språk främst och kan vägra att prata engelska med en. Fast om man arbetar på hotell borde man släppa den attityden. Hennes fientlighet kan få gästerna att känna sig ovälkomna och inte vilja komma tillbaka (om man bortser från allt annat). Konstigt nog tycktes alla andra i Rom vara tillmötesgående och vänliga när vi pratade på engelska. Om jag inte tar miste svarade alla på engelska och då pratar jag inte bara om turistattraktionerna.

Hotellskylt
Vägen till hotellet och garaget.

När man bokar resor och hotell via nätet har man många gånger bara arrangörens bilder och beskrivningar att gå efter. De bilder av Hotel Kriss som Ticket hade på sin hemsida (när vi kom hem upptäckte vi att de hade tagit bort både hotellet och bilderna från sin sida) stämde inte alls med verkligheten. Bara det är fel. Någon möjlighet att få felet avhjälpt är bara möjligt när man har kommit hem igen (om ens då!). Jag ringde till Ticket redan dagen efter ankomsten och påpekade hotellets brister och ville som kompensation bli ombokad till ett nytt hotell. Det kunde de inte göra och hänvisade mig att ringa det italienska numret som fanns på den medföljande vouchern. I ren desperation gjorde jag det och fick återigen förklara situationen, fast för en person som knappt kunde engelska. Han lovade att ringa tillbaka, vilket han aldrig gjorde. När jag ringde upp honom igen sade han att jag skulle ringa Ticket och om de betalade för ombokningskostnaderna kunde vi bli ombokade till ett nytt hotell. Fast det motsatte sig Ticket och sade att jag själv hade valt hotellet. Dock kunde de hjälpa mig med reklamation när jag kom hem. Men någon återbetalning fick vi aldrig från Ticket. De ansåg i princip att det var vårt eget fel och inte deras. Jag misstänker att det kommer kosta mer än det smakar att fortsätta att driva den här frågan, så jag väljer att låta det passera. Men inte utan att tala om för andra att man inte ska anlita Ticket.

Vårt hotellrum
Vårt hotellrum.

Att sätta min fot på Hotel Kriss igen kommer jag aldrig göra. Inte nog med att det var så pass illa under vår vistelse, jag blev snuvig av att vara inne på rummet och den snuvan försvann när vi var ute och rörde oss i Rom. Inte heller kommer jag att använda mig av Ticket när/om jag ska ut och resa igen. Älsklingen har tidigare haft astma och det har gjort att han har problem med sina luftrör. Därför var vi väldigt oroliga för att han skulle få problem på hotellet, men det brydde sig inte Ticket om. De menade att vi fick skylla oss själva som valde det hotellet, vilket vi inte hade gjort om bilder och beskrivning på deras hemsida hade stämt överens med verkligheten. Min slutsats är att Ticket inte bryr sig om sina kunder. Skönt att veta.


Dagens citat:

"Trots att författaren försökte trycka pennan genom pappret, blev texten inte djupare för det."
(Okänd)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bröllopsresa: Hemresa

Tja, hemresa och hemresa … Den här dagen skulle vi i alla fall åka tillbaka till Sverige (det dröjde ytterligare en dag innan vi kunde komma hem till lägenheten). För ovanlighetens skull steg vi upp tidigt för att vi skulle vara säkra på att hinna i tid till tåget som gick till flygplatsen.

Efter att ha gjort oss själva i ordning och packat ned våra saker i väskorna, tog vi oss ned till receptionen för att finna att samme man som suttit där den natten vi kom till ”hotellet” även satt där nu. Vi checkade ut och betalade någon nyinförd skatt för att ha bott i Rom (2 euro/person/natt). Sedan kunde vi promenera till Termini, där tåget till flygplatsen skulle avgå. Då vi hade gått upp så pass tidigt som vi gjort, hade vi inte kunnat äta frukosten som ”hotellet” erbjöd (om vi hade gjort det skulle vi ha missat både tåg och flyg). Fast det ordnade sig genom att vi köpte oss var sin panini på något snabbpaniniställe.

Termini

Innan tåget anlände stämplade vi biljetterna och gick sedan på när tåget kom. Dock får man se upp även vid tågen eftersom folk har (mot betalning) utsett sig själva till hjälpredor. De skyndar sig upp på tåget innan någon annan har hunnit upp och sedan ”hjälper” de en upp med väskorna på tåget. Det innebär att de tar tag i väskan och lyfter upp den lite. Därefter (när alla har kommit ombord) går de genom tåget och tar betalt. Jag klarade att lyfta upp vår ena väska på egen hand, men en ”sådan där” man tog utan förvarning tag i väskan och lyfte lite. Dock lyfte han inte tillräckligt så att han verkligen hjälpte mig. Givetvis gjorde det mig irriterad, fast jag får skylla mig själv att jag inte var mer uppmärksam.

För övrigt gick tågresan bra, men det var lite krångligt att hitta in till flygplatsen där vi skulle checka in. När vi väl hittat dit, upptäckte vi att kön till incheckningen var oändligt lång, fast det fanns inte mycket annat att göra än att snällt ställa sig och vänta. Nästa problem var att hitta rätt gate och för att komma till säkerhetskontrollen fick man ta sig genom någon form av labyrint gjord av avstängningsrep eller liknande. Även hit var det en lång kö. Till slut kom vi fram.

Flygplats

Förmodligen var piloten till Wien nybörjare, då planet tycktes stiga rätt upp istället för att stiga lugnt. Hittills var det den stigningen som påverkade min åksjuka mest. Undrar om han är sådär rakt på i andra sammanhang också … Landa kunde han inte heller, eftersom vi nådde marken med en smäll. Jag som satt och blundade, öppnade ögonen med ett ryck och trodde att vi kraschade eller liknande.

På flygplatsen i Wien fick vi åka buss från flygplanet till gaten, men både jag och älsklingen kände oss småstressade av den orsaken att planet ankom lite sent och bussfärden tycktes ta ofattbart lång tid. Att vi blev stressade berodde på att vi endast hade någon halvtimme på oss innan flyget till Arlanda skulle avgå. Därför blev det så att vi fick småspringa till rätt gate, men vi verkade ha turen på vår sida eftersom flyget till Sverige kom iväg senare än förväntat. Till min förvåning både steg och landade vi mjukt, så jag kände inte alls av min åksjuka.

Bussen

När vi var tillbaka på Arlanda hämtade vi ut vårt bagage och begav oss sedan mot tågen. Eftersom vi ville vara på den säkra sidan hade vi bokat tågbiljetter till svärmor senare på dagen, men för att kunna boka om dem ifall vi inte blev sena, hade vi valt ombokningsbara biljetter. Fast SJ-mannen som betjänade oss menade att han inte kunde boka om oss för hela sträckan eftersom vi skulle ha åkt med Tågkompaniet en bit. Därför bokade han om oss till Borlänge och sade att vi fick ta resten med Tågkompaniet och att de fick boka om oss sista biten. Till en början blev det lite tjafs med tågvärden på Tågkompaniets tåg och hon ville först krångla till det. Fast till slut lät hon oss åka ändå.

Arlanda
Arlanda - nere vid fjärrtågen.
Hemma hos svärmor var jag glad över att få träffa lejonen igen och höll nästan på att krama ihjäl dem.

Dagens citat:

"Noak var världens första byråkrat. Han arkiverade två exemplar av allt."
(Okänd)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bröllopsresa: Dag 6

Till vår stora förvåning var det helt nya människor som satt i receptionen och ordnade med frukost till "hotellets" gäster. I och för sig var det lördag, vilket förmodligen är förklaringen till personalbytet. Kvinnan som den här dagen arbetade med frukosten började prata engelska med oss efter att det klargjorts att vi inte kunde italienska. Det här var definitivt en bättre start på dagen än de andra dagarna, trots "hotellets" övriga skick (eller kanske snarare brist på skick).

Efter vår vanliga morgonprocedur var jag inne på toaletten och såg nyfiket på ett snöre som hängde från väggen. Hur spännande är liksom inte snören? Wink Hela veckan hade den triggat min nyfikenhet och nu kunde jag inte motstå att ta snöret i min hand och rycka till. När ett larmliknande ljud ljöd insåg jag vad det var för något och försvann fort därifrån. Man kan säga att jag försvann med svansen mellan benen (om jag nu hade haft någon).

Blir du chockad om jag säger att vi den här dagen inte gick mot Termini? Vi hade kommit överens om att med tanke på att vi redan hade sett allt som vi ville se, skulle vi under vår sista dag i Rom bara ta det lugnt. Siktet var inställt på att besöka några parker som fanns på kartan. Den första parken som vi kom till var lite svår att finna ingången till, men när vi väl hade gjort det gick vi runt i den. Här passade vi även på att fylla på vattenflaskorna vid ena fontänen och under promenaden betraktade vi någon som stod och tränade med en personlig tränare. Jag har för mig att han var en boxare, men jag kan mycket väl ha fel.

En staty i Villa Borghese
En av statyerna strax efter ena ingången till Villa Borghese. Jag fastnade för den direkt!


Sedan styrde vi stegen mot "vår park" (Villa Borghese) och diskuterade om allt möjligt på vägen dit. Väl framme satt vi först på en bänk en stund och njöt både av värmen och varandras sällskap. Med oss hade vi en handduk som vi kunde sitta på och med den i högsta hugg gick vi bort till gräset och satte oss. Förbi oss gick två män som väldigt odiskret stirrade på mig och älsklingen. Fast vi hade ganska roligt åt det. Smile

När suget efter glass övermannade oss, gick vi in mot staden på glassjakt, men precis som vanligt hittar man aldrig det man vill ha när man vill ha det. Dock hittade vi slutligen en glassbar borta vid Pantheon som hade en intressant blå glassmak - Viagra. Undrar om de får sålt mycket av den ..? Hur som helst gick vi vidare och hittade Quirinale. I en liten park bredvid gick vi och satte oss på en bänk och tog det lugnt i värmen. Vid fontänen vid sidan om oss höll ett gäng duvor till. Jag satt och betraktade dem en stund och log när en av duvorna envist försökte ragga uppn en annan duva. Dock verkade den andra duvan inte vara intresserad, vilket innebar att den intresserade duvan jagade runt den andra. När det kom någon annan duva i närheten av den ointresserade duvan, jagade den intresserade duvan bort inkräktaren.

Två duvor
Två duvor, fast den här bilden är från Castel Sant'Angelo.

Därefter fyllde vi på våra flaskor och försökte sedan se om vi kunde komma in i Quirinale. När vi efter en bit insåg att det inte gick, gick vi bort till spanska trappan och stötte på en enträgen försäljare. Mötet fick oss på ganska dåligt humör och i hopp om att kunna skaka av oss det, gick vi för att leta efter mat. Vi hittade restaurangen Rosa Rosae vid Via di Pietra. Servitören som serverade oss tycktes vara på bra humör, då han gick och sjöng nästan hela tiden. Älsklingen tyckte att en annan som arbetade där såg ut som ett lik och hans påpekande fick mig att börja fnissa. Det faktum att han hade rätt i sin iakttagelse gjorde det inte bättre, utan fick mig att börja skratta. Dock försökte jag lägga band på mig själv. Till "antipasti" åt vi i alla fall caprese, vilket var tomatskivor med mozzarella. Dagens "primi" bestod av spaghetti bolognese medan "secondi" utgjordes av svärdfisk. Svärdfisken var faktiskt inte dumt. Till dessert blev det en god chokladkaka. Det lustiga med vår servitör (förutom att han gick runt och sjöng) var att han berömde mig varje gång han hämtade tallrikarna och såg att jag hade ätit upp. Det tycktes få plats mer i mig än vad man kan tro. Wink

Innan vi lämnade platsen helt stod jag och såg på en levande staty som skulle föreställa ett sovande fyllo på en bänk. Han rörde sig knappt, så man var tvungen att titta riktigt noga för att kunna se om han han ens andades. Det kändes självklart att han skulle få dricks. I Rom fanns väääldigt många levande statyer, men de flesta passade inte till att vara det eftersom de rörde på sig för mycket.

Vår promenad tillbaka till Hotel Kriss ledde oss förbi Quirinale igen, fast nu verkade de ha något vaktbyte med någon form av uppvisning. Tänk vad mycket vi faktiskt hittade eller stötte på av slumpen! När det var slut fortsatte vi genom Rom för att komma till Termini, där vi handlade lite inför kvällen.

Uppvisningen
Uppvisningen vid Quirinale.

Tillbaka på "hotellet" upptäckte vi att luftkonditioneringen på vårt rum var på, men till en början störde det inte oss. Kanske kunde vi få bättre luft inne på rummet tack vare detta? Fast till slut blev det iskallt i rummet precis som om vi hade befunnit oss mitt i vintern. Och inte kunde vi stänga av den heller eftersom det då krävdes en kontroll och den kontrollen fanns inte på vårt rum. Huttrandes sprang jag ned till receptionen och bad om kontrollen till konditioneringen. Skrattandes räckte den unge killen mig kontrollen samtidigt som han frågade om det var varmt. Leendet byttes ut mot förvåning när mitt svar blev att det tvärtom var iskallt. Sedan kunde vi äntligen sova utan att behöva frysa ihjäl.


Dagens citat:

"Först glömmer du namn, sedan glömmer du ansikten. Nästa steg är att du glömmer att dra upp gylfen och slutligen glömmer du att dra ner den."
(George Burns)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bröllopsresa: Dag 5

Även den femte dagen talade frukostkvinnan i receptionen italienska med oss och vid det här laget hade jag slutat hoppas på att det skulle förändras. Undrar om det verkligen är så man ska behandla sina gäster?

Den här morgonen begav vi oss till Termini för att skaffa oss en ny karta eftersom den vi hade var välanvända och vissa gator kunde man inte längre se vad de hette. Fast att stå i en kö som var minst lika lång som den som jag stod i för att skaffa biljetter till Fiumicino, var vi inte intresserade av. I stället tänkte vi försöka med Vatikanstaten igen och då syftar jag på att besöka Peterskyrkan samt Vatikanmuseet och Sixtinska kapellet. Sist vi var där hade jag klätt mig fel och därför inte fått komma in i Peterskyrkan. Dock hade jag den här dagen tänkt på vilken klädsel jag skulle ha och var redo för ett andra försök. Tydligen var det fler som tänkte färdas med tunnelbanan, då det var proppfullt dit. Tanken på att behöva trängas med en enormt massa människor fick oss att vända och i stället leta efter souvenirer.

Roma Termini
En av ingångarna till tågstationen.

I en trång liten souvenirbutik fann vi "mitt" kärlekspar som jag praktiskt taget kände mig tvungen att köpa. Äntligen! I någon av alla de minimala butiker som vi besökte, fick jag syn på en Venus-statyett som jag gärna ville ha, men bestämde mig för att vänta. Under vårt strosande kom vi till en tunnelbanestation för den linje som gick till Vatikanstaten. Eftersom det inte var lika mycket folk där gav vi Vatikan-idén en ny chans. Fast väl framme insåg vi att köerna var minst lika långa som sist och ens tålamod är inte mycket att hänga i granen när det är fasligt varmt (någon kväll när vi tyckte att det var svalt upptäckte vi att det var mellan trettio och trettiofem grader! Tänk då hur varmt det var under dagen ...). Av den anledningen promenerade vi mot någon park och började känna hemlängtan och saknad efter katterna.

Utsikt från en park
Utsikt från ena parken.


Vid ena parken ville vi komma in i den botaniska trädgård som fanns, men det var dessvärre stängt. Då gick vi i stället runt på smågatorna tills vi kom till Piazza Giovanni, där vi satte oss på trappan till någon byggnad. Bakom oss blev ett gäng med duvor matade med vad jag tror var en panini. Till sist sade älsklingen att han ville se en bro, vars detaljer fanns nämnda i guideboken. Efter brobesöket fortsatte vi att gå runt och köpte till slut var sin glass som vi åt medan vi satt på en trappa och vilade. Romarna verkar ha en förkärlek till trappor. Fast vår vilande varade inte särskilt länge då två rökare bestämde sig för att förpesta den varma friska luften.

Med tanke på att det de andra dagarna hade tagit oss en lååång stund att finna ett ställe att äta på som båda var nöjda med, tänkte vi den här dagen vara smarta och starta vårt matsökande tidigt. Jag mindes från när vi hade besökt Fontana di Trevi att det hade funnits väldigt många restauranger, så vårt sökande började där. På vägen dit hittade vi en Venus som vi köpte.

Venus
Venus-statyn.

Borta vid Fontana di Trevi hittade vi en restaurang som verkade intressant. De hade översatt sin meny till flera olika språk, däribland danska! Problemet var bara att vi skulle tvingas vänta i en och en halv timme innan de öppnade och från det att vårt sökande hade börjat tills att vi hittade restaurangen hade det gått en bra stund och våra magar började protestera högljutt. Vi sökte vidare efter något annat, men utan resultat. Vi satte oss på trappan till en kyrka framför Fontana di Trevi och väntade på att restaurangen "Al Picchio" på Via del Lavatore skulle öppna.

Vår middag bestod av tre rätter, med canneloni som start. Till huvudrätt blev det fläskstek med rostad potatis och sedan fruktsallad till efterrätt. Både maten och servicen var till belåtenhet, så jag rekommenderar gärna "Al Picchio". Innan vi begav oss från torget, kastade vi i några mynt i fontänen.

V.I.P
En rolig restaurang som vi gick förbi.


På väg tillbaka till hotellet hittade vi två väldigt skojiga förkläden som vi köpte. När vi var på väg in i den butiken (innan vi hade köpt förklädena alltså) sade plötsligt någon på vad som lät som svenska att det var stängt. Utan att tänka på att någon pratade med oss på vårt modersmål i en stad där vi knappt stött på andra svenskar, frågade jag "Är det?" Då skrattade mannen, som visade sig vara en norrman, och sade att han bara skämtade. Se vad självupptagen jag är som inte ens lade märke till att han inte pratade engelska eller italienska. Wink Efter vårt förklädes köp begav vi oss tillbaka till hotellet för att duscha av oss det romerska dammet.


Dagens citat:

"När jag var ung och oansvarig, var jag ung och oansvarig."
(George W. Bush)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bröllopsresa: Dag 4

Morgonrutinen den fjärde morgonen såg ut så som den hade gjort de andra morgnarna och detta inkluderade också kvinnan som ordnade frukosten. Trots att vi tydliggjort flera gånger att vi inte kunde italienska var det just det som hon pratade med oss på.

Insmorda med solskydd promenerade vi (föga förvånande) till Termini och den här gången var det för att köpa frimärken och posta vykorten. Sammanlagt gick det på 4,5 euro att skicka sex vykort utomlands. Mannen vid kassan på posten var väldigt trevlig och lånade ut sitt klister till oss eftersom frimärkena inte var självhäftande. Sedan stod vi i förmodligen världens längsta kö för att köpa tågbiljetter till flygplatsen för söndagen då vi skulle tillbaka till Sverige. Vi tänkte att det var lika bra att fixa dem innan så vi slapp krångla med det när vi väl skulle till Sverige igen. Kassörskan verkade bli irriterad när jag ville försäkra mig om att biljetten gällde för söndagen, att den gällde för två vuxna etc. Under tiden som jag fixade biljetten var älsklingen i väg för att köpa lite fika som vi kunde ha under dagen.

Vi tog tunnelbanans blå linje till Piramide och såg på den väldiga pyramiden (30 meter hög) som finns vid den protestantiska kyrkogården Cimitero Acattolico vid Piazzale Ostiense (och pyramiden har överlevt tack vare att den är inbyggd i stadsmuren och det var Gaius Cestius som lät bygga pyramiden som sitt gravmonument när han återvände från Egypten år 20 f.Kr.), innan vi fortsatte mot någon park som vi ville besöka. På vägen dit hittade vi en bänk som vi kunde vila på och till sällskap hade vi en duva som slog ihjäl chipsbitar på marken. När vi efter en stund promenerade vidare mot parken kände vi oss lite vilsna, men hittade strax åt vilket håll som vi skulle gå och vi fann även en glassaffär (Gelateria Artigianale) med en vänlig glassförsäljare på Via Latina. Glassen var egengjord och var god trots att den smälte nästan med en gång. Efter glasspausen bar det av mot parken (Parco degli Scipioni) där vi satt en ganska lång stund och vilade vilket även några duvor gjorde.

Piramide
Piramide.


Nästa ställe som vi hamnade på var Terme di Caracalla som var ett stort badhus där man badade tillsammans, som var en viktig del i det sociala livet. Till en början gick vi omkring och fotograferade samtidigt som vi förundrades över deras fantastiska byggnadsförmåga. Inte nog med att de gamla romarna byggde gigantiska konstruktioner utan att ha den teknik som vi är "välsignade" med i dag, utan de lyckades även uppföra hållbara byggnader som till stor del även håller än i dag. Sedan satte vi oss på en bänk och diskuterade allt möjligt innan vi drog oss vidare mot Circo Massimo som var en kapplöpningsbana för häst och vagn. Där gick vi från den ena sidan till den andra och pratade om att vi ville försöka hitta en rund byggnad som vi hade sett från Palatinen. Vi tog reda på att det var Venus tempel och den hittade vi ganska fort medan vi ännu diskuterade hur vi skulle hitta den. Då mindes jag en kopia av en originalstaty som föreställer en ryttare till häst som jag hade sett i guideboken. Tydligen var det Michelangelo som placerade statyn som föreställer Marcus Aurelius till häst på Piazza del Campidoglio. Detta torg finns på Capitolium - den minsta av Roms sju kullar. Men tillbaka till ryttarstatyn. Enligt legenden var den så verklighetstrogen att Michelangelo ska ha beordrat hästen att gå. Jag tyckte att det skulle vara kul att se den.

Terme di Caracalla
Terme di Caracalla.

Circo Massimo
Circo Massimo.


Därnäst promenerade vi mot Fori Imperiali eftersom älsklingen ville se Trajanus marknader och hittade av en slump Piazza del Campidoglio och statyn! På torget finns även Kapitolinska museerna (Musei Capitolini) och där förvaras den  Kapitolinska varginnan med de diande tvillingbröderna Romolus och Remus. Den här statyn har blivit Roms stadssymbol. Under en stund betraktade vi Forum Romanum och fotograferade sedan Fori Imperiali. Därnäst promenerade vi bort till "vår" restaurang (den som vi åt på dagen innan) och den här dagen var vår björnservitör lite förvirrad, vilket kan bero på att det var mycket folk. Till "antipasti" tog vi melon med parmaskinka på. "Primin" för min del bestod av risotto med aubergine. Dessvärre var den lite för vattnig, men det störde inte mig. Inte med tanke på den trevliga stämningen och servicen som vi åtnjöt av. Till sist åt vi som "secondi" kyckling som var tillagad på romerskt vis. Jag kan upplysa dig om att jag efter det här var mycket mätt. Men gott var det.

Kopia av varginnan
En kopia av den Kapitolinska varginnan.


Den här kvällen tog vi tunnelbanan till hotellet och hör och häpna: handdukarna var bytta och rena! Jag höll nästan på att svimma av upptäckten. Dock låg det återigen ett tuggummi i papperskorgen som inte kom från oss. Då kom älsklingen på att det kunde vara så att de bara tippade ut papperskorgens innehåll och lät samma påse sitta kvar, vilket innebar att det var samma tuggummi som funnits där sedan vi kom. Vid närmare granskning insåg vi att det var så.


Dagens citat:

"De flesta människor utför egentligen meningslöst arbete. När de pensioneras går det plötsligt upp för dem."
(Brendan Francis)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tidigare inlägg
RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!