Daisypath Anniversary tickers

Sveriges förfall

Sverige är på väg mot ett förfall. Det är dessvärre ingen fråga om ”om”, utan om ”när” och som det ser ut nu är det inom en mycket snar framtid.

Att ha mat för dagen och pengar till att överleva är en självklarhet för de allra flesta. Ifall man inte har tillgångar så att man klarar sig, kan man få hjälp med det. Det ingår i vårt välfärdssystem, som vi alla hyser stor respekt för. Utan den extra hjälpen skulle många ha haft det mycket sämre och kanske till och med svultit. Men genom att vi alla hjälps åt, var och en på sitt vis, bidrar vi alla till ett medmänskligt och bättre samhälle. Fast i vår strävan att ha det bra, har vi glömt en del i vårt samhälle som är otroligt viktig för majoriteten av vår befolkning. Genom våra aktiva handlingar bidrar vi till att vi själva och andra i vår omgivning i mycket större utsträckning riskerar att bli sjuka och till och med allvarligt sjuka. Alla andra länder förbjöd nyligen en giftig produkt. Till och med Kina förbjöd produkten. Alla gjorde det, utom vi därför att vi med våra handlingar visar att vi tycker att sådant är okej. I just det här fallet har skolor, sjukhus, sjukhem och liknande institutioner fått den gifta produkten i sin besittning.

Våra aktiva handlingar bidrar också till att tillåta plågeri av andra levande varelser fast vi samtidigt gärna ställer höga krav för att få stopp på den här sortens grymma behandling. Våra aktiva handlingar bidrar även till att sänka välfärden för många och i förlängningen urholka vårt välfärdssystem. I min värld är det inte acceptabelt för man ska inte behöva riskera att bli sjuk när man minst av allt ska behöva bli eller oroa sig för det. I min värld ska ingen få utsättas för grymt lidande när det så uppenbart finns andra alternativ. I min värld ska alla ha det så bra som möjligt.

Ensam kommer man inte långt, men jag menar att vi tillsammans kan förändra situationen och sätta stopp för det förfall som vi nu är på väg mot. Förändringen kräver inga jobbiga presentationer eller mycket jobb. Man behöver inte ha doktorerat eller ha flera tusen år på universitetet bakom sig. Allt vi behöver göra är att välja. Ett enkelt litet val. Genom att välja att köpa svenskt fläskkött vet vi att tack vare våra lagar och föreskrifter håller vårt svenska kött bra och hög kvalitet, till skillnad från utländskt kött. Vi behöver inte oroa oss för att bli smittade av olika sjukdomar eller bakterier av vårt svenska kött.

Att köpa svenskt fläskkött innebär att vi talar om att inget grymt plågeri av våra grisar är acceptabelt. Tack vare våra stränga bestämmelser är det inte tillåtet att t.ex. fixera grisen. Det är det däremot i utlandet, däribland Danmark. Att köpa utländskt kött signalerar därför att man tycker att plågeri av försvarslösa varelser är bra.

Vi kommer också genom detta val att förhindra att fler grisgårdar får lägga ned. Hittills har tre gårdar om dagen sedan årsskiftet fått lägga ned och under en månad var det omkring 100 gårdar som fick lägga ned. Men detta kan vi genom vårt val förhindra. Då blir inte fler arbetslösa som i sin tur måste ha statlig hjälp, vilket vi i grunden finansierar.

Vissa hävdar dock att det är dyrt med svenskt kött. Men då har de inte tänkt på att det höga priset beror på att tack vare våra bestämmelser som skyddar grisarna, är Sverige det land i Europa som har högst uppfödningskostnad. Fast samtidigt är vi det land där grisbönderna får sämst betalt. Dessutom lönar det sig att köpa svenskt i längden. Dels behöver inte köttet transporteras lika långt då det bara ska färdas inom landet, vilket i sin tur bidrar till mindre utsläpp. Dels lönar det sig eftersom vi vet att våra grisar slipper lida och köttet håller hög kvalitet.

”Svenska bönder har det mycket svårt idag” säger branschorganisationen Svenskt Kötts vd Maria Forshufvud. Man skulle kunna säga att svenska grisbönders situation är som en snögubbe på sommaren. Om snögubben inte får hjälp kommer den att försvinna, fast till skillnad från snögubben är risken mycket stor att våra grisbönder inte kommer tillbaka. Varför inte då se till att hjälpa vår svenska snögubbe så att vi kan fortsätta att vara trygga med att inte bli sjuka av det vi äter. Så vi kan veta att grisarna inte plågas. Så vi kan hjälpa andra att fortsätta ha ett arbete att gå till om dagarna. Det kan vi om vi väjer svenskt fläskkött.


Grisar



Det här var min avslutande övertygande disposition på blocket Kommunikation. Jag fick kommentaren att jag skulle försöka att skapa glädje hos åhörarna och det glömde jag totalt! Är kanske lite svårt när det är ett så pass allvarligt ämne som detta faktiskt är, och eftersom jag och älsklingen (framför allt älsklingen) berörs av det här, kände jag nog lite ilska och en vilja att förändra. Men jag borde ändå ha gjort bättre ifrån mig och försöka skapa en positiv känsla hos åhörarna.

Hur som helst ville jag sprida det här budskapet och hoppas att du också gör det. En klasskompis sade till mig att hon hade läst i en tidning att om några år kommer det svenska jord-/lantbruket vara helt försvunnet. Är det så vi vill ha det? Vill vi verkligen att vår föda ska transporteras långa sträckor och på så vis förstöra miljön? Är det så vi vill ha det?


Dagens citat:

"Man springer omkring och cyklar."
(En i klassen kommenterade en annan klasskamrats övertygande disposition om att man bör flytta till Norrköping)

Ha det så bra!
Övertygande kramar
Jessie

Osäker ståndpunkt

Under våra kommunikationslektioner har vi fått träna oss på att skriva övertygande dispositioner (eller kanske bättre känt som argumenterande tal). Nu förstår du kanske att syftet med våra övningar är att övertyga med hjälp av de verktyg som vi fått på lektionerna. Jag tänkte här dela med mig av det som jag skrev ihop till vår andra inlämning.

Dock ska du veta att jag själv inte har någon ståndpunkt i frågan (vilket är ett grovt retoriskt fel att erkänna). Anledningen till att jag valde ämnet berodde på inspirationsbrist. Jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva om och tittade därför genom mitt material från mina två retorikkurser. Bland alla olika dokument sprang jag på en debatt från A-kursen i retorik. Min grupp fick tillhöra "FÖR"-sidan. Utifrån detta uppstod dispositionen som finns nedan. Trevlig läsning.


Du får inte ringa polisen om du har blivit utsatt för brott. Du får inte söka läkarhjälp. Du får inte ha roligt. Du ska bara acceptera det.

Alla vill vi må bra och söker efter välbefinnande på olika sätt. Vi värdesätter också säkerhet. Båda två vill vi ha åt oss själva, men även för våra nära och kära. Att känna och vilja det är en del av att vara en medmänniska. Vårt samhälle skulle vara mycket bättre om många fler, för att inte säga alla, mådde bra och kände sig trygga. Dessvärre vill våra politiker inte detsamma, utan de väljer aktivt att försvåra för oss medborgare att ha det bra. De väljer att vi i större utsträckning ska kunna bli utsatta för brott. De väljer att vi i större utsträckning ska kunna bli smittade av en mängd olika sjukdomar när vi är ute som kan vara dödliga. De väljer att vi i större utsträckning ska må sämre än vad som är nödvändigt. Våra politiker har bestämt sig för detta trots att det finns ett bättre alternativ. Portugal valde det bättre alternativet och det ledde till minskad kriminalitet och högre välbefinnande hos sina unga. Jag menar att vi kan uppnå detsamma och resultatet skulle visa på en enorm skillnad jämfört med nu.


Att legalisera användningen av droger är svaret på problemen, därför att kriminaliteten skulle minska betydligt eftersom en legalisering skulle göra att det blir billigare. Man räknar med att priserna skulle sjunka i genomsnitt till mellan 1/20 och 1/50 av dagens pris. Om man räknar på vad heroinet som idag på gatan kostar 1000 kr till 3000 kr per gram, skulle en legalisering göra att det istället skulle kosta mellan 20 kr och 50 kr om dagen, vilket motsvarar ungefär kostnaderna för en rökare. Om det då blev billigare skulle färre begå brott för att kunna betala drogerna. Det skulle slå undan benen på maffian eftersom det inte längre skulle ge den vinst som krävs för att hålla dagens brottssyndikat vid liv. Konsumenterna skulle inte längre gå till en hänsynslös langare i tunnelbanan eller på andra ställen i den undre världen, när det finns en laglig väg som är billigare.

De som missbrukar lever normalt i misär, men till skillnad från vad man tror är det inte drogerna i sig som skapar det. Det är sjukdomarna de får som bryter ned kroppen. Användarna får sjukdomarna på grund av orena sprutor och att tvingas vistas i smutsiga miljöer, som exempelvis offentliga toaletter. Vid en legalisering skulle denna misär försvinna eftersom användarna skulle få tag i rena sprutor och de skulle kunna vara var de ville. Användarna skulle må bättre, men även alla andra skulle slippa riskera att bli sjuka när vi befinner oss utanför hemmet.

Vi skulle må bättre till kropp och själ. Heroin, som exempel, dövar både fysisk och psykisk smärta, ger lugn och välbefinnande. Heroin och morfin är i stort sett samma drog, då heroinet omvandlas till morfin när det kommer in i kroppen. Att morfin inte har de förödande effekterna som vi känner till från heroinet beror på rena sprutor, rena droger och säkra doser på en laglig marknad. Tagna rent och i rätt dos skadar varken heroin eller morfin kroppen eller hjärnan. Vid en legalisering skulle fler kunna ta en dos för att må bättre. Det går snabbare och blir billigare än alternativen som finns idag.

Visserligen skulle en legalisering öka både tillgängligheten och bruket, men själva missbruket och drogernas risker skulle minska betydligt. Fast för den som vill, finns drogerna redan tillgängliga. Idag är den svarta marknaden är fylld av koncentrerade, utbytta och blandade produkter. Man kan få en helt annan drog än den man vill ha och det leder till att man tar fel dos i tron att det är rätt. Om man får en koncentrerad produkt i tron att den är utspädd löper man mycket större risk att mot sin vilja ta en dödlig överdos. När produkten är utblandad med okända ämnen kan det få allvarliga konsekvenser. Allt det här skulle försvinna på en laglig marknad.

Ett förbud mot något är ett säkert sätt att få andra att göra just det man inte får. Mer spänning ligger i att göra något förbjudet. Det var orsaken till att jag gjorde förbjudna saker när jag var yngre. En legalisering kommer alltså inte att öka något överdrivet användande eftersom det inte finns någon tjusning i att göra det då det är lagligt. Att förbjuda droger är som att säga till ett litet barn att det inte får leka. Barnet kommer hitta utvägar för att leka i alla fall och om detta då sker i smyg, vilket det kommer att göra, finns det ingen som kan se till att barnet är tryggt och mår bra. Varför utsätta barnet för det när man istället kan se till att brottsligheten minskar, fler blir friska och att fler får möjlighet att må bättre?




Dagens citat:

"Det ljugs aldrig så mycket som före ett val, under ett krig och efter en jakt."
(Otto von Bismarck)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Talartips

Idag tänkte jag ge dig lite tips på vad du kan tänka på om du ska tala inför en grupp av något slag. Kom dock ihåg att detta inte är någon direkt vetenskap med en absolut sanning. Däremot riktlinjer som jag fick lära mig när jag läste retorik i Lund.

Stå stadigt. Det ger inte ett så bra intryck om du står och väger på ett av benen hela tiden, det vill säga att du först står med vikten på ena benet, för att sedan efter en stund byta till nästa och därefter byta till det första. Du förstår kanske vad jag menar? Stå istället bredbent så att du själv känner att du står stadigt. Var en retorikstuderande vid ett tillfälle som skrev sin B-uppsats med titeln: "Bör kvinnor sära på benen?" Provokativ titel, men till skillnad från vad man kan anta handlar den faktiskt om kvinnor ska stå bredbent då de talar eller ej. Mitt tips är att göra det.

Flacka inte med blicken. Under tiden som du talar ska du få ögonkontakt med alla. Fast hur länge ska man titta en i "publiken" i ögonen? Om man tittar för länge känner sig personen obekväm (har haft flera lärare som har gjort det!) och om man tittar för kort ger det ett negativt intryck. Under min tid som retorikstuderande fick vi lära oss att man ska se någon i ögonen så länge så att personen i fråga hinner nicka till svar. Nu ska man inte tolka detta bokstavligt och titta någon i ögonen tills den nickar, utan man får tänka sig bildligt. Du kan alltid föreställa dig att personen nickar. Dessutom ska du få ögonkontakt med alla. Även de på ytterkanterna. Anders Sigrell (retorikprofessor i Lund) förklarade att när man blir nervös är det lätt att få tunnelseende och därför inte bry sig om ytterkanterna. Innan jag pluggade retorik hade jag ganska svår talskräck. Jag fick ångest varje gång jag skulle redovisa och lite smått när jag bara skulle prata på lektionen. Att jag tvingades att lära mig att se personer i ögonen och göra det så länge att de fick chans att nicka till svar, bidrog att jag inte längre känner den där ångesten. Med andra ord hjälper det. Att lugnt se på alla och på det sättet skapa viss kontakt hjälper till att lugna en. Det gjorde det i alla fall med mig.

Läs inte innantill! Ha för all del ett talarmanus med hela din text eller om du hellre föredrar stolpar kan du ha det. Jag själv föredrar att ha ett helt manus. Men om du väljer det så läs inte innantill! Då tappar du kontakten med publiken eftersom du inte får någon ögonkontakt med dem. Lär dig därför ditt manus utantill och ha det bara som en snuttefilt/ett stöd då du talar. Bäst är om du inte alls tittar i manuset (eller i alla fall ytterst få gånger). Genom att ha lärt dig ditt manus utantill och inte behöver det där pappret eller talkortet, får man lite extra förtroende för dig eftersom man inser att du tar det du pratar om på allvar. Kanske talar du till och med från hjärtat? Det stärker ditt ethos (retoriskt uttryck för karaktär, trovärdighet).

Ta paus. Om du måste titta ned i ditt manus för att färska upp minnet om vad det var som du skulle tala om, se då till att ta en kort paus. Prata inte medan du tittar ned. Om du gör det försvinner orden lite grann, plus att du mister ögonkontakten med din publik.

Händerna? Händerna är alltid det största frågetecknet när man ska hålla tal. Var ska man göra av dem? Stoppa dem absolut inte i fickorna! Håll dem inte bakom ryggen. Försök också att inte hålla ditt manus med båda händerna, även om det känns tryggast. Om det finns ett talarbord/talarstol eller liknande, så se till att lägg manuset där. Ifall du står i en talarstol är det lätt att lägga händerna på det lilla bord som finns framför. Om det bara finns ett upphöjt bord eller liknande där du ska så och prata, ska du se till att manuset ligger på bordet, medan du själv står bredvid. När du står bredvid kan du kanske luta dig lite på bordet (fast helst ska du stå stadigt på egen hand) och ha händerna i maghöjd ungefär. Det kommer förmodligen att kännas fånigt, för det tyckte jag när jag lärde mig att inte låsa mina händer vid manuset eller byxorna. Men slå bort den tanken eller känslan. Varför ska man ha händerna i ungefär maghöjd? Jo, för medan du talar är det bra om du gestikulerar måttfullt. Du ska inte vifta vilt med dem, utan använde de bara till att betona och ge bild för det du talar om.

Fånga intresse. Helst i den första eller andra meningen ska du fånga publikens intresse. Om du inte gör det är risken stor att din publik slutar att lyssna på dig och det får ju inte ske!

Målgrupp? Vilka är det som du ska tala till? Ålder? Yrke? Sysselsättning? Upplägget och nivån måste ju skilja sig om du talar till ett gäng tonåringar än om du talar till en sal full med jurister.


Det var det som jag kunde komma på nu. Du kan alltid fråga om det är något mer som du undrar över. Nu ska jag ta och stänga av DOTEN och försöka vila lite. Åksjukan har gjort sig till känna och jag mår tämligen dåligt.


Dagens citat:

"Det är ingen slump att retorik och demokrati uppstod samtidigt."
(Anders Sigrell)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!