Daisypath Anniversary tickers

Framtidens spel

Nyligen köpte älsklingen ett tv-spel till den nya konsolen Nintendo Switch.
 
 
 
 
Vi blev dock fulla i skratt när han öppnade förpackningen och visade innehållet:
 
 
 
 
Jag klagar naturligtvis inte på att spelen nuförtiden finns på minneskort. Fast varför gjorde speltillverkaren inte ett mindre fodral? Är det verkligen tvunget att ha ett så stort fodral till en så liten komponent? Tänk vilket slöseri!
 
Förhoppningsvis kommer de på bättre lösningar i framtiden. Det är i varje fall vad jag hoppas på.


Dagens citat:

"Det är inte berget vi besegrar, utan oss själva."
(Edmund Hillary)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Harry Potter som spel

 
 
Med jämna mellanrum får vi tillökning i brädspelssamlingen och ett av de nyare spelen som hittat hem till oss är Harry Potter - Hogwarts Battle - som är ett spel där spelarna samarbetar mot spelet.
 
 
Fast det här spelet är inte direkt ett brädspel, utan snarare ett kortspel under kategorin "deck building" - som innebär att man ska bygga sin kortlek under spelets gång genom att köpa nya kort från "butiken". Mynt får man genom den text som finns på vissa kort. Alla kort ger olika saker (liv, blixtar m.m.). Alla spelare börjar med en liten startlek så att man kan komma igång.
 
 
 
Totalt finns det sju uppdrag/kapitel som man ska ta sig igenom för att vinna spelet. Efter varje kapitel får man öppna den lilla lådan som innehåller nya kort inför det kommande kapitlet. Typ. Det tillkommer alltså regler, förutsättningar, skurkar, kort etc. under spelets gång.
 
 
 
I korthet kan man säga att spelet går ut på att man ska ha ihjäl skurkarna och förhindra dem från att ta över samtliga platser som man är på. Exempelvis är man i förbjudna skogen. Man dödar skurkarna genom att ge dem blixtar, som man kan få genom att spela olika kort. Om skurkarna lyckas kontrollera/ta över samtliga platser, har man förlorat spelet.
 
 
 
Naturligtvis spelar man som någon av de fyra hjältarna som är kända från filmerna/böckerna; Harry Potter, Hermione Granger, Ron Weasley eller Neville Longbottom.
 
 
 
Det är ett väldigt roligt spel som jag till min egen förvåning fastnade relativt fort för! Om du gillar Harry Potter, är det här definitivt ett spel för dig. :-)


Dagens citat:

"Ibland kan det vara väldigt svårt och det blir sällan som man tänkt sig, men det kan vara bra ändå. Vägen är inte rak. Det kommer oväntade hinder. Men man hittar en väg framåt om man har hjärtat."
(Camilla Kallin)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Så kan man också kalla det

Ett tag i somras/strax efter sommaren hade jag ju vanan att ta en promenad kring fästningen i Varberg under min lunch. Då passade jag på att ta de pokéstoppen som jag gick förbi. Bakom fästningen finns det inte särskilt många, men ett av de sista stopen som man går förbi när man ska gå runt fästningen hade ett namn som jag reagerade på:
 
 
Ja ... Så kan man nog också kalla det. Undrar om den som har föreslagit namnet hade kul när denne gjorde det?
 
Har du hittat några roliga namn på pokéstops som du passerat?


Dagens citat:

"Si, efter natten kommer alltid dag, och såret läks och sorgen har en ände."
(Gustaf Fröding)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag döper dig härmed till ...

Mitt Pokémon Go-spelande har visserligen minskats rätt mycket sedan i somras, men fortfarande tycker jag att det är otroligt kul att döpa de små liven. Älsklingen bara skrattar åt mig när jag glatt visar upp det senaste namnet i samlingen. Aja, så länge jag kan roa någon är det väl bra. Här kommer ett litet urval från de olika små dop som jag haft hemma under senaste tiden;
 
 
 
 
 
Döper du dina pokémoner? :-) Har du i så fall något exempel på namn du gett dem?


Dagens citat:

"Idel solsken gör öken."
(Arabiskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den sötaste i samlingen och nyupptäckt beroende

Hej, jag heter Jessica och jag är stjärndamms-missbrukare.
 
Ja, jag spelar fortfarande Pokémon Go, men har begränsat det till morgonpromenad innan jobbet och eventuellt någon promenad på kvällen med älsklingen. Nu när man har börjat jobba igen går tiden åt till så mycket annat - och ändå hinner man inte med det man ska! Fast livet brukar vara så. Bara att acceptera.
 
Hur som helst, det går relativt bra för mig. I skrivande stund har jag fångat/kläckt 97 st pokémoner av av totalt 150 st. Som jag skrev sist fokuserar jag just nu på att kläcka ägg och ta över gym/placera mina pokémoner på gym så att jag kan få mynt för att kunna köpa fler äggkläckningstuber så att jag kan fortsätta att kläcka ägg. Dock har jag och älsklingen insett en sak. Jag är stjärndamms-missbrukare. Eller, i spelet heter det "stardust" och är något som man får när man fångar pokémoner, när man kläcker pokémoner och/eller när man hämtar ut belöning från gym. Fast eftersom jag försöker att bli duktigare på att sluta byta ut svenska ord och begrepp mot engelska, väljer jag att översätta det. Alltså, stjärndamm.
 
 
 
 
Vad är det för speciellt med stjärndamm? Jo, man behöver det när man ska göra sina pokémoner starkare och ju starkare en pokémon är, desto mer stjärndamm behövs för att göra den ännu starkare. Förutom att kläcka ägg, håller jag även på att göra mina pokémoner just starkare, men jag har i princip aldrig något stjärndamm att använda, trots att jag fångar och fångar och kläcker och kläcker. Varför? Jo, så fort jag får tillräckligt med stjärndamm, använder jag upp det för att göra en och annan pokémon starkare. Därav den ständiga bristen. Det har till och med gått så långt att jag fångar vilka "skit"-pokémoner som helst (tänk Weedle), bara för att få lite stjärndamm. Och då ska du ha i åtanke att för varje fångst, får man endast 100 st stjärndamm.
 
...
 
Nåväl, jag blir väl tvungen att lägga in mig på stjärndamms-rehab eller något. Jag får fundera lite mer på det.
 
Du minns kanske att jag tidigare berättat hur glatt överaskad jag blev över att kläcka en pikachu från ett 2 km-ägg? Det är ingenting i jämförelse över min nuvarande lycka över en pokémon som jag fått i min samling efter att ha utvecklat en annan på en lägre nivå:
 
 
 
Den är så fruktansvärt söt! Herrejösses vad söt den är! Jag håller på att dö varje gång jag ser den. Så just nu är den helt klart min favorit. Åtminstone tills vidare.


Dagens citat:

"Det oväntade är bundet till att hända, medan det förväntade kanske aldrig inträffar."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Missbrukande kramar
Jessie

Ibland GÅR det för fort

I skrivande stund har jag hållit på med Pokémon Go i ungefär en månad. Jag har lyckats att både fånga och kläcka en hel del pokémoner under denna månad och jag har även börjar skönja vissa mönster rörande var dessa små varelser dyker upp. Exempelvis brukar promenadstråken vid Ätran i Falkenberg vara fulla av bl.a.  Magikarp och Poliwag. I Varberg kan man fånga Pikachu om man är i centrum tidigt på morgonen. Den lille rackaren brukar sitta i parken vid tågstationen strax innan 07.00 på morgonen och runt 07.30 har jag vid två tillfällen upptäckt honom (eller är det en hon ..?) vid Kvantum och kyrkan. Bara små tips.
 
UPPDATERING: Den senaste veckan har Pikachu slutat hänga i den där parken i Varberg. Han tycks vara en lurig liten filur ... Eller så har jag helt enkelt börjat komma för sent för våra morgonmöten ...
 
Hur som helst, för mig är det för närvarande roligast att kläcka ägg. Äggen får man vid pokéstops och kläcker dem genom att gå. Även om räknaren inte riktigt fungerar som den ska (exempelvis kan älsklingen kläcka ett 5 km-ägg efter att ha sprungit ca 1 mil), är den lite finurlig. Den känner nämligen av om man rör sig snabbare än promenadtakt. Så fort den gör det, kommer den här varningen upp:
 
 
 
Fast inte heller detta verkar fungera riktigt som det ska. Jag brukar nämligen passa på att ha igång appen (dock utan att fånga något) när jag går till Kvantum och hämtar posten varje dag. Den sträckan brukar ge mig ca 700 m. En morgon när jag gick bort till Kvantum, fick jag av någon anledning för mig att kolla på mobilen och se hur det gick för mig. Då upptäckte jag att den där varningen hade dykt upp. När jag GICK. En annan gång när jag SATT STILL I SOFFAN kom varningen upp.
 
Hmm ....
 
Nåväl, bortsett från sådana här mindre missar, är spelet rätt underhållande. Om inte annat blir man mer motiverad att gå ut. Det är alltid något.


Dagens citat:

"Ingenting i det förflutna kan hindra dig från att vara närvarande nu, och om det förflutna inte kan hindra dig från att vara närvarande nu, vilken kraft har det?"
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Pokémoner - här kommer jag!

Jaha ... Ja, då vart även jag fångad i denna Pokémon-våg. Fast jag höll mig undan det cirka en vecka efter att det släpptes. Älsklingen ville ju att även jag skulle skaffa mig ett sådant konto så att vi båda kunde bege oss ut och jaga dessa små inbillade djur. Dock visade det sig att den telefonen jag hade (älsklingens gamla eftersom min egen hade fått dåndimpen ...), var för gammal. Fast jag följde med älsklingen ut ändå, för jag gillar att umgås med honom och promenader är alltid kul. 
 
 
 
Ursäkta, vad sade du? Hur det kom sig att jag kunde installera appen till slut? Det är enkelt min kära bloggläsare. Älsklingen köpte en ny telefon till mig som tidig födelsedagspresent (nu är det ju lite mer än en halv månad kvar tills jag blir hela 27 år ...). Och den telefonen klarade minsann av appen. Det gick väldigt fort att avancera i nivå. Redan efter två dagar var jag uppe på nivå sex och i skrivande stund (17 dagar efter att jag installerade appen) är jag på nivå 21. Och tvärtemot vad man kan tro, gjorde jag knappt något för att gå upp så fort i nivå. Inte i början i alla fall. Det räckte att fånga några vildsint odjur och utveckla vissa.
 
 
 
 
Jag ska erkänna att jag var ganska tveksam till det här spelet och de första dagarna gnällde jag en hel del (förlåt älskling <3), men sedan förändrades det. Plötsligt började det bli lite kul! Det roligaste inslaget är det där med att man ska gå så att man kläcker ägg. Nu när jag har börjat jobba igen ägnar jag min lunchrast åt att promenera genom Varberg och försöka kläcka ägg efter ägg. Och kan du tänka dig vad som kom ut ur ett ägg som krävde att man hade gått 2 km för att kläcka? Den här lille krabaten:
 
 
 
Jag blev så glatt förvånad att jag nästan inte kunde sluta le. Haha, då kändes det lite som att uppdraget var slutfört. Jag hade lyckats få min lille Pikachu.
 
Nu vet jag inte hur det var för dig, men jag minns klart och tydligt hur det var för 16 år sedan då samlarkorten kom och alla barn plötsligt skulle börja samla dessa kort (även jag och min syster). Ja, du läste rätt. 16 år sedan. Haha, snacka om att jag känner mig gammal. Anledningen till att jag minns det är för att jag hittade några teckningar från den tiden hemma hos mina föräldrar som jag hade gjort. Jag har dessvärre kastat dem nu, eftersom jag kände att de inte gav mig något. Fast innan dess fotade jag en av dem. Dock var detta inte en av de bättre jag gjorde. Det fanns en teckning som var förvånansvärt bra för att vara en tioåring som gjort den. Okej, den var förvånansvärt bra för att vara mig. Jag har aldrig varit bra på att teckna.
 
 
 
Jag var så glad den dagen jag fick Pikachu-samlarkortet, för om jag minns rätt var det ett ganska ovanligt kort att få. Jag minns särskilt en killkompis som jag hade på den tiden som blev lite avundsjuk. Det här spelet har med andra ord börjat innebära en hel del nostalgi för mig. Och motion. Jösses vad mycket jag och älsklingen var ute och gick under våra två veckors semester! Framförallt under nätterna och jösses vad mycket folk det är som är ute på nätterna i Falkenberg och jagar pokémons! Det är nästan som under dagen. Det är faktiskt kul att folk är ute och rör på sig så pass mycket som de verkar göra nu. Och ett tag vart ju pokémon-jägarna (åtminstone i Falkenberg) ganska sociala. Plötsligt pratade främlingar med älsklingen och frågade hur det gick etc. Haha!
 
 
 
Visst, det finns en hel del idioter som riskerar sina liv i jakten på pokémoner, men precis som älsklingen brukar säga så har det alltid funnits idioter. Det är inte spelet som är farligt. Det är de som använder det. Jag kan tycka att det är ganska självklart att man inte stirrar ned i telefonen när man passerar en väg/gata och att man absolut inte spelar det när man kör bil eller ens går ut på tågspår (finns tydligen vissa i Göteborg som gjort detta). 
 
 
 
Så ja, i skrivande stund är det fortfarande ganska kul att spela. Nu fokuserar jag ganska mycket på att utveckla och ta hand om mina relativt starka pokémoner (jo, enligt språkrådgivningen är det pokémoner som gäller). Det roligaste är att döpa dem:
 
 
 
 
Hur är det för din del? Spelar du också detta? 


Dagens citat:

"Om du koncentrerar dig på vad du har kommer du alltid att få mer. Om du fokuserar på det du inte har kommer du aldrig någonsin att ha tillräckligt."
(Oprah Winfrey)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Patchwork

Jag och älsklingen spelar fortfarande ganska ofta brädspel hemma och ett spel som jag tycker är både lite småmysigt och kul är detta:
 
 
 
Patchwork.
 
Det går ut på att man ska bygga ihop ett lapptäcke och valutan man har till förfogande är tid och knappar. Knappar kan man tjäna ihop på lite olika sätt, men inte tiden. Så när ens tid är slut ... Ja, då är tiden slut för en helt enkelt. Tiden håller man reda på med den här brädan och man går fram lika många steg som antalet timglas på tygbiten man väljer:
 
 
 
 
Jag har nog inte lyckats få ihop en hel tygbit utan några hål, men vid åtminstone ett tillfälle var jag ganska nära:
 
 


Dagens citat:

"Andra kan ge dig förnöjsamhet, men aldrig lycka."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tabletop Day 2016

För två år sedan skrev jag om det första tillfället som Tabletop day anordnandes i Halmstad. Bakom detta event stod brädspelsbutiken Mantikora. Även förra året var vi där, precis som i år. Den 30 april i år ägnades större delen av dagen åt brädspelande.
 
 
Som vanligt hade Mantikora hyrt ett konferensrum på Hotell Good Morning Halmstad (tidigare Quality Hotel) ute vid Eurostop och precis som de andra två åren anordnades det små tävlingar, såsom quiz och Pretense. Pretense var en tävling som höll på hela dagen och gick ut på följande. När man anlände till konferensrummet, fick man ett guldkort som man skulle hålla hemligt. Dock skulle man under dagen och kvällen försöka sig på att sno så många kort som möjligt av de andra spelarna. På sitt kort stod det nämligen vad som behöves göras för att man skulle få ta någon annans kort.
 
 
 
Jag fick detta roliga kort:
 
 
 
Jaha, hur tusan skulle jag bära mig åt? Eftersom jag inte hade tillräckligt med fantasi, kunde jag inte komma på ett sätt för att så smidigt som möjligt få någon att fotografera mig utan att det verkade misstänkt. Senare, när tävlingen väl var över och pris hade delats ut, berättade en av de andra deltagarna om en annan person som hade haft ett likadant kort som mig och att personen ifråga hade bett någon att fotografera honom och hans fru. Det var smart. Att inte jag tänkte på det? Nåväl, jag lyckades i alla fall behålla mitt kort hela dagen. Älsklingen däremot förlorade sitt när vi lurades till att spela ett spel (Rat-a-tat Cat) med en kille. Spelet går ut på att man har fyra uppochnedvända kort och under spelets gång ska man byta ut sina kort mot nya. Killen som gärna ville spela spelet med oss, var mycket tydlig med att förklara att spelet gick ut på att man skulle ha så låga kort i slutet som möjligt. Vi satte igång och det var ett rätt kul spel. Dock hade killen vi spelade med ett annat mål. På hans Pretense-kort stod det nämligen att han skulle komma sist i ett spel, vilket han också gjorde och eftersom älsklingen vann (hans summa blev sju, medan min egen blev åtta) var det hans kort som killen tog.
 
 
 
Någon vinst blev det inte heller i quizen, men snälla som Mantikora är, fick var och en en fin goodie-bag:
 
 
 
 
Vi spelade även andra spel under dagen och som helhet var det en trevlig dag. Dock blev det lite väl sent för min del (vi körde från Halmstad runt 02.30), vilket innebar att jag satt och nickade till ungefär den sista timmen. Tur att vi inte är borta så sent varje helg!
 
 
 
Jag gillade den här skylten:
 
 
 
 


Dagens citat:

"Tänk om det inte är semestern i sig som får dig att må bra utan att det är lugnet bland dina tankar som får dig att slappna av och njuta."
(Tomas Lydahl)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Aldrig får man ha något ifred!

Jag spelade ganska mycket av The Sims 3 förr. En vän till mig sade att det är slöseri med tid, men jag tyckte faktiskt att det var avkopplande. Att slippa tänka på verkligheten en stund. Fast sedan jag började jobba på advokatbyrån har det blivit mindre tid till att spela och jag tror att det hade gått ungefär ett år innan jag gjorde ett försök i april och tog mig tid att sitta och spela en stund.
 
När jag har spelat tidigare har jag alltid försökt att skapa en trädgård åt mina gubbar om de bott i eget hus. De gånger de då bott i lägenhet har de istället fått gå och sno från andras trädgårdar. Men den här gången lät jag två simmar flytta in i ett eget hus och ganska snart började jag odla i trädgården. Med en gång kom jag på att jag skulle vara tvungen att bygga ett staket runt min odling och ha en grind med lås så att ingen annan skulle kunna komma in och sno det jag odlar. Sagt och gjort, jag gjorde det och precis när jag satt fast grinden och kom på att jag måste själv välja för vilka grinden ska vara låst/öppen, kom två zombier som gick raka vägen in i min trädgård!
 
 
 
"Aja", tänkte jag. "De går väl snart därifrån. Finns ju inget där som zombier tycker om." Ha! Tji fick jag. Genast började de två odågorna att ivrigt äta upp mina plantor och efter en stund fick de sällskap av en tredje nisse. Det enda jag kunde göra var att storögt se på och även gråta en skvätt. Fanns ju ingen anledning att låsa grinden nu, för då skulle marodörerna bli kvar där inne och det ville jag absolut inte. När alla plantor var döda, lämnade de nöjt min trädgård.
 
Mina plantor! Kanske är jag trög, men brukar inte hjärnor vara zombiernas favoritmat?! Fast det är kanske en bristvara, så de har tvingats bli vegetarianer. Vad vet jag. Jag blev i alla fall tvungen att köpa nytt att plantera och nu har jag minsann satt ett lås på min grind! Mohaha! Försök äta upp mina plantor nu!
 


Dagens citat:

"Den som går i andras fotspår kommer aldrig först."
(Tatiana Tarasova)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Brädspelskvällar i Falkenberg

Sedan den 17 februari, har det börjat anordnas bräd- och kortspelskvällar på onsdagar i Falkenberg. Spelandet äger rum på kaféet Annas bakgård (f.d. Falkmanska) på Storgatan 42, med start kl. 18.00. Om du är intresserad av att spela bräd- eller kortspel och befinner dig i närheten av Falkenberg, är du välkommen att dyka upp!
 
Jag och älsklingen var där den första kvällen och jag tyckte att det var trevligt, trots att älsklingen krossade mig och en annan i spelet Evolution. Jag spelade två spel totalt innan det var dags för mig att tänka på refrängen och traska hem. Jag får se när jag kan delta nästa gång, eftersom dessa kvällar krockar med zumbapassen som jag går på.
 
 
 
Jag tycker att det är trevligt när sådana här initiativ tas. :-) Förutom att man lär känna nya personer, får man också en trevlig och avkopplande kväll. Förvisso blev det lite stressigt för mig eftersom tåget var lite försenat och på vägen hem började jag känna av min depression igen, men när jag väl satt på kaféet och spelade, kunde jag koppla bort depressionen för stunden och ha det trevligt - trots att jag nästan blev hängd i One Night Ultimate Werewolf (minns dock inte vilken version). Jag var blott en vanlig byinvånare! Den som anklagade mig mest för att vara varulv, var älsklingen! :-o


Dagens citat:

"Att låta det inre ha försteg framför det yttre, själen framför världen – vart det än för."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Så piffar man till ett spel

Eftersom det här inlägget kan betraktas som en form av spoiler ifall man vill spela brädspelet Pandemic Legacy, utfärdar jag härmed en varning. Du fortsätter alltså att läsa på egen risk.
 
Kommer du ihåg att jag tidigare har berättat om spelet Pandemic - ett brädspel där man ska rädda världen från virus? Om inte, finns inläggen här och här.  Hur som helst, nu har det kommit en ny variant av det spelet. Man ska fortfarande rädda världen och den här gången gör man det under ett år (från januari till december). Knorren är att det finns boxar och luckor att öppna samt kort att skrapa när instruktionskorten säger det. Med andra ord utvecklas spelet hela tiden efter hand och vissa förändringar beror lite på vilka karaktärer man valt samt hur själva spelrundan har gått. Det är ett roligt spel. :-) Jag och älsklingen har kommit fram till oktober och det har gått ganska bra för oss.
 
Det roligaste med spelet var när dessa sötnosar fick vara med:
 
 
De är hur söta som helst! :-D Jag kan inte låta bli att låta som ett monster (argh, argh!) när vi placerar ut dem. Livet blir ju bra mycket roligare med ljudeffekter. ;-) Håller inte du med?
 


Dagens citat:

"Istället för kärlek, pengar, berömmelse, ge mig sanning."
(Henry David Thoreau)


Ha det så bra!
Virussmittade kramar
Jessie

Kompensation med råge

Jag har tidigare berättat om brädspelet Escape. Vad jag däremot inte har berättat är att när älsklingen packade upp innehållet så snart vi hade fått hem spelet, upptäckte han att det hade skett ett tryckfel på ett karaktärskort samt att trycket på en hel del av tärningarna var av ganska dålig kvalitet.
 
Av den anledningen skrev älsklingen till spelföretaget Queen Games och berättade detta. Sedan hörde vi inget. Inte förrän det damp ned ett kuvert med ett nytt karaktärskort och nya tärningar! Kortet tyckte jag var en självklarhet att vi skulle få nytt, men jag hade inte räknat med att de faktiskt skulle skicka nya tärningar med bättre tryck.
 
 
 
Stort tack Queen Games! Ni får en stor tumme upp av mig!


Dagens citat:

"Äkta glädje återfinns inte i det som kommer och går, utan i det som är."
(Rumi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tidsbegränsad flykt

Vi har nyligen fått ännu ett tillskott i den brädspelssamling som sakta men säkert håller på att växa fram hemma hos oss;
 
 
 
Spelet heter Escape - The curse of the temple och går ut på att man ska ta sig ut från ett tempel på tio (verkliga) minuter.  För att hålla koll på denna tid, finns det en skiva som man kan lyssna på. Nu tänker du att det kanske inte är särskilt svårt, men det finns naturligtvis regler kring denna flykt.
 
 
 
Man har fem tärningar till sitt förfogande och för att få upptäcka ett nytt rum måste man slå två gröna gubbar. För att sedan kunna ta sig in i rummet, behöver man de två tärningar som anges i ena hörnet (i rummet ovan behöver man två gröna gubbar). Om man får svart mask på sin tärning, får man inte slå om den förrän man lyckats få en gul mask. Spelet inleds med en samling smaragder och man får inte lämna templet förrän man först och främst hittar utgången, men när man väl gjort det måste man slå lika många blå nycklar som det finns smaragder samt ytterligare en blå nyckel. Det finns sätt att bli av med dessa smaragder - rummet ovan är ett sådant exempel.
 
 
Det finns ytterligare småregler som komplicerar det hela, såsom gonggongen och förbannelser, men jag ska inte tråka ut dig med att lista upp allt detta. Däremot kan jag konstatera att det är ett väldigt roligt, men stressigt spel. Nu har visserligen jag och älsklingen lyckats ta oss ut ur templet varje gång, men ibland har det varit på håret.
 
Jag kan verkligen rekommendera det här spelet, men om du är lättskrämd borde du nog ha någon att hålla i handen. Skivan kan vara lite läskig att lyssna på. ;-)
 
 
Om du är intresserad av att få veta mer om spelet, kan du se informationsvideon nedan;
 


Dagens citat:

"De bästa egenskaperna i vår natur kan, likt daggen på frukten, bevaras endast genom den mest varsamma hantering."
(Henry David Thoreau)


Ha det så bra!
Flyktiga kramar
Jessie

Det var en gång ...

Gillar du att berätta historier? Tycker du att det är kul att improvisera? Då borde kortspelet Once upon a time vara något för dig! Jag fick det i julklapp av älsklingen och tycker att det är kul!
 
 
Det finns berättelsekort och slutkort (det vill säga hur berättelserna ska sluta). Varje spelare får ett slutkort och x antal berättelsekort. Bland berättelsekorten finns olika typer av kort; karaktärer, händelser, platser, egenskaper och saker. Med dessa kort ska man sedan berätta en historia och den som först blir av med alla sina kort och slutkortet har vunnit.
 
 
Under berättandets gång kan man avbryta varandra på olika sätt. Man kan exempelvis spela ut ett "avbryt"-kort eller ett kort som stämmer in på det som den berättande spelaren nyss sade och då får man själv ta över. Om den som berättar tvekar för länge, upprepar sig utan att komma någon vart etc, kan man avbryta den spelaren och själv få fortsätta. Det finns fler regler än så, men för enkelhetens skull väljer jag att inte gå in på det mer än så här.
 
 
Det kan vara lite klurigt, men när man väl kommer in i det är det riktigt kul. När jag och älsklingen spelade det första gången, handlade vår berättelse i korthet om en tiggare som bodde i en stuga i utkanten av en by och var omringad av en skog som han älskade. Jag minns inte exakt hur vi berättade den och genom att se på bilden nedan blir jag inte mycket klokare. Men vi hade åtminstone roligt under tiden!
 
Vänster rad är korten som älsklingen spelade ut och den högra är de kort som jag spelade ut.
 


Dagens citat:

"En lycklig människa är för nöjd med nuet för att kunna grubbla för mycket över framtiden."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Seriehjälten inom dig

Jag har tidigare berättat att jag och älsklingen var på Warcon i Varberg i juli och att vi där, bland annat, spelade spelet Sentinels of the multiverse. Eftersom vi tyckte att det var ett roligt spel, har det nu fått hitta hem till oss. :-)
 
 
 
Oftast lyckas vi vinna mot "bossen", men visst har det hänt en och annan gång att vi blivit besegrade. :-( Fast det tycker jag är ett charmigt inslag. Precis som älsklingen brukar säga, ska samarbetsspel inte vara enkla.
 
 
Mitt stora "bekymmer" med Sentinels of the multiverse är när det på hjältekorten står att man kan skada ett "mål" ("target"). När det står så och inte "fiendemål" ("non-hero target"), innebär det att man kan skada vem som helst - även någon av de andra hjältarna eller till och med sig själv. Jag glömmer hela tiden bort det och får för mig att det bara är fienden som man ska skada. Beroende på vilken hjälte man är, kan det ibland vara en fördel med att skada sig själv ... Jag får försöka bli bättre på att komma ihåg det. :-)
 
 
I skrivande stund är detta det spel som för närvarande spelas mest här hemma - så roligt är det! :-D


Dagens citat:

"När allt kommer omkring, mina kära vänner, är allt som det ska vara."
(Alanis Morissette)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jessica som president!

Året är 1960. Vem ska bli USA:s nästa president - Nixon eller Kennedy? I brädspelet 1960 - The making of the president är det du som avgör (eller åtminstone har chans att påverka)!
 
 
 
När älsklingen såg att hans brädspelsförening hade spelet, passade han på att låna hem det. Det påminner en del om spelet Twilight struggle, med några (enligt mig få) skillnader.
 
 
 
Spelet går ut på att "vinna" så många delstater som möjligt inför valdagen. Helst vill man ha de delstater som är värda fler röster; exempelvis är New York värd 45 röster, medan Mississippi är värd 8 röster. Det finns olika sätt att "vinna" dessa röster och bland annat är det genom att spela ut de kort som man har på hand varje runda (som Twiligt struggle).
 
 
 
När det är tre rundor kvar innan valdagen, är det dags för debatt i medborgerliga rättigheter ("civil rights"), försvar ("defense") och ekonomi ("economy"). I slutet av varje runda innan debatten, får man spara ett kort till debattrundan. Då gäller det att tänka på kortets värde och vilket debattämne det gäller.
 
 
 
 
Jag tycker att 1960... var ett helt okej spel. Förvisso blev det ganska ensidigt genom att man hela tiden "slogs" om samma delstater - de med högst antal röster. Men det positiva med spelet är som med Twiligt struggle - det gäller att tänka och planera längre än vad näsan räcker.


Dagens citat:

"Har du skänkt världen någon kärlek idag?"
(Norman L. Martin)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Warcon 2014

Den 10-13 juli i år var det dags för Varbergs årliga spelkonvent Warcon. Jag och älsklingen var där och spelade spel på fredagen (den 11 juli). Dock får jag erkänna att det var lite snålt med info inför konventet. Exempelvis kunde vi inte hitta något schema eller program för hur de lagt upp konventet. Det hade jag uppskattat.
 
Hur som helst, vi kom till LBS's lokaler vid tiotiden på förmiddagen och så snart vi fått våra tjusiga armband, steg vi in i lokalerna. Vi styrde stegen mot det så kallade "Co-op-rummet", där det skulle spelas samarbetsspel. Några personer hade precis satt sig för att spela Flash point: Fire rescue och vi var välkomna att delta. Spelet går ut på att man ikläder sig rollen som brandman och ska se till att rädda människor och djur ur ett brinnande hus. När fyra personer har dött, är spelet förlorat. Vi lyckades rädda hunden och katten plus några människor innan fyra personer brann inne. Det är ett roligt spel som jag kan tänka mig att spela igen.
 
 
Andra spel som jag spelade den dagen var Sentinels of the Multiverse och Shadows over Camelot - samarbetsspel båda två. I Sentinels... är man superhjältar som ska ha ihjäl den onde och till sin hjälp har man kort med olika förmågor och krafter. Dock är det inte så lätt att döda "the bad guy" som det låter ... Under ena omgången dog alla utom älsklingen (vi var totalt fyra som spelade), så han fick fortsätta kampen ensam. Men han vann! :-)
 
 
 Shadows over Camelot
 
I Shadows over Camelot är man riddarna kring det runda bordet och kämpar med olika uppdrag för att vinna vita svärd som man kan lägga på det runda bordet. Dock kämpar man mot de mörka krafterna som (surprise, surprise) vill fylla det runda bordet med svarta svärd. Som om det inte vore nog med de mörka krafterna, är risken överhängande att det finns en förrädare bland riddarna. Förrädarens mål är att förstöra för riddarna. Det roliga inslaget är att det bara är en själv som vet huruvida man är lojal eller inte. Man kan anklaga varandra för att vara förrädaren - det finns vissa fördelar med att upptäcka förrädaren innan spelet är slut. Fast det finns även nackdelar med att anklaga någon och det är om anklagelsen skulle visa sig vara falsk, för då vänds ett eller två vita svärd på bordet till svarta. När vi spelade fanns det ingen förrädare bland oss, men av någon konstig anledning verkade de andra spelarna emellanåt tro att jag var förrädaren. Undrar varför ... (för att jag då och då satt och sade "Excellent" samtidigt som jag gjorde samma fingerrörelser som Mr. Burns i The Simpsons kan ju inte ha haft med saken att göra ...) Hur som helst var det ett roligt spel som jag rekommenderar varmt. :-)
 
Det runda bordet. För närvarande finns tre vita svärd och två svarta.
 
Mellan någon av spelomgångarna sprang jag och älsklingen ned till Varbergs pizzeria på Engelbrektsgatan och åt varsin "Acopizza", vars fyllning bestod av taco-ingredienser. Vår beställning ledde till skratt från både vår och killen i kassans sida, då jag först inte kopplade att det antagligen ska stå "Tacopizza". Personalen där var i alla fall trevlig och pizzan var både god och mättande! Dit går jag gärna fler gånger. :-)


Dagens citat:

"Inget varar – inte heller de mörkaste stunderna."
(Björn Natthiko Lindeblad)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En hård eftermiddag i rymden

Sista maj åkte jag och älsklingen hem till en i älsklingens spelförening (vi kan kalla honom för Ö - det var av honom som vi fick låna Rivals for Catan). Tillsammans med en annan från deras spelförening (honom kan vi kalla för H), spelade vi fem omgångar av Space Alert.
 
Skaparen till Space Alert är samma som till Galaxy Trucker, så man känner igen vissa delar av rymdskeppet. Fast den här gången ska man inte bygga skeppet, utan den här gången ska alla spelare samarbeta mot interna och externa hot som man stöter på under sin flygtur i rymden. Ett roligt inslag är att det finns en datorröst (skiva med ljudspår alternativt en app till sin telefon eller platta/padda) som talar om när och var hoten uppstår. Och just det, under spelets gång händer det att det uppstår störningar som gör att man just då inte får prata med de andra spelarna. I det här spelet kan man samla exp (experience points) för att gå upp i nivå, samla utmärkelser och "specialförmågor".
 
Tyvärr hade jag inte möjlighet att ta några bilder under tiden vi spelade, men titta gärna på den här videon om du (på ett underhållande sätt) vill se hur spelet går till:
 
 
Till en början kan spelet framstå en aning förvirrande, men ju fler gånger man spelar, desto "lättare" och roligare blir det. Fast å andra sidan beror det på vilka man spelar med. Älsklingen och H ville utnämna mig till "Lucky charm", eftersom de tyckte att det gick smidigare och bättre att spela när jag var med, jämfört med när de spelade i torsdags. Ibland gör jag lite nytta ^^


Dagens citat:

"Ju mer du har, desto mer har du att oroa dig för."
(Joshua Becker)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Catan på ett nytt sätt

Älsklingen fick låna kortspelet The rivals for Catan av en från spelföreningen. Den som har spelat brädspelet Settlers of Catan känner till konceptet: man ska bygga vägar, byar och städer med de resursfält som man har till sitt förfogande. Målet är att få ett visst antal poäng. Den som är först med detta vinner.
 
 
Till skillnad från brädspelet, är kortspelet endast för två spelare. Dessutom finns det "händelsekort" som skiljer sig från de händelser som finns i brädspelet och nu kan man bygga byggnader som alla ger olika fördelar. I kortspelet har man också tillgång till guldfält och emellanåt kan man köpa resurser för sitt guld.
 
 
 
Det gäller att vara taktisk och spela sina kort rätt. Tyvärr har vi inte hunnit spela det särskilt många gånger, men jag gillar spelet. :-) Rolig omväxling från brädspelet.
 
 


Dagens citat:

"Det man ger är värt mycket mer än det man tar."
(Jocke Berg)


Ha det så bra!
Rivaliserande kramar
Jessie

Tidigare inlägg
RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!