Att tänka på person vid skrivande
Det är alltid bra att läsa igenom det man har skrivit när man är klar med en text och ännu bättre är det ifall man har möjlighet att låta någon annan läsa igenom det. Man blir lätt blind när det gäller ens egen text. Det har jag märkt när jag har låtit min kompis läsa mina skönlitterära texter och även när hon och älsklingen korrekturläste mitt examensarbete.
Något som är rätt vanligt att man gör "fel" är att man blandar person (den språkliga kategorin) när det inte är lämpligt. Ett tydligt exempel är de förundersökningsprotokoll ("fupar") som jag kom i kontakt med under mina båda praktiktillfällen. I fuparna finns förhör med de inblandade personerna och det var i förhören som polisen väldigt ofta gjorde fel. Den som skrev förhöret kunde börja med att skriva i tredje person ("han" eller "hon") för att plötsligt byta till första person ("jag"). Om man vill skapa förvirring hos sin läsare, är det här ett sätt att göra det på.
Exempel (OBS! Detta är endast påhittat och är således inte taget från något verkligt förhör):
"Han uppger att han stod på dansgolvet. Han säger att hans kompis blev knuffad av en kraftigt byggd kille. Efter det slog killen mig."
(Så ska man inte skriva! I det här fallet kan läsaren tro att det är den som skriver som blev slagen).
Att ändra person i löpande text är (vad jag vet) inte okej. Däremot är dialoger ett undantag. Med det menar jag att man kan skriva i tredje person i den löpande texten, men byta till första person när dialoger dyker upp. Dock ska det vara tydligt att det då rör sig om dialoger, vilket inte var faller i fuparna.
Exempel:
"Han uppger att han stod på dansgolvet. Han säger att hans kompis blev knuffad av en kraftigt byggd kille.
- Efter det slog killen mig, säger han."
Det är viktigt att hålla sig till rätt person när man skriver. Kom alltså ihåg att läsa igenom texten när den är klar. Då undviker man bäst sådana här problem.
Något som är rätt vanligt att man gör "fel" är att man blandar person (den språkliga kategorin) när det inte är lämpligt. Ett tydligt exempel är de förundersökningsprotokoll ("fupar") som jag kom i kontakt med under mina båda praktiktillfällen. I fuparna finns förhör med de inblandade personerna och det var i förhören som polisen väldigt ofta gjorde fel. Den som skrev förhöret kunde börja med att skriva i tredje person ("han" eller "hon") för att plötsligt byta till första person ("jag"). Om man vill skapa förvirring hos sin läsare, är det här ett sätt att göra det på.
Exempel (OBS! Detta är endast påhittat och är således inte taget från något verkligt förhör):
"Han uppger att han stod på dansgolvet. Han säger att hans kompis blev knuffad av en kraftigt byggd kille. Efter det slog killen mig."
(Så ska man inte skriva! I det här fallet kan läsaren tro att det är den som skriver som blev slagen).
Att ändra person i löpande text är (vad jag vet) inte okej. Däremot är dialoger ett undantag. Med det menar jag att man kan skriva i tredje person i den löpande texten, men byta till första person när dialoger dyker upp. Dock ska det vara tydligt att det då rör sig om dialoger, vilket inte var faller i fuparna.
Exempel:
"Han uppger att han stod på dansgolvet. Han säger att hans kompis blev knuffad av en kraftigt byggd kille.
- Efter det slog killen mig, säger han."
Det är viktigt att hålla sig till rätt person när man skriver. Kom alltså ihåg att läsa igenom texten när den är klar. Då undviker man bäst sådana här problem.
Dagens citat:
"En vits är den lägsta formen av humor - om du inte kommer på den först!"
(Oscar Levant)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Hej, jag heter Jessica och jag är en kommateringsmissbrukare
Jag har insett att jag har en ovana. Nästan ett beroende. Och det stör mig. Väldigt mycket. Jag som skriver så mycket borde inte ha lagt till mig med den här ovanan. Vad jag pratar om är att jag använder det kära lilla kommatecknet alltför ofta.
Intressant är att jag under skrivandets gång tycker att det passar med kommatecken här och där, fast efteråt när jag läser igenom det jag har skrivit händer det många gånger att jag tar bort en del av dessa tecken. Exempelvis vår första PM-uppgift i Juridisk svenska. Det är först nu när jag har kollat igenom den ett antal gånger som jag upptäcker mitt missbruk av kommatecken. Hur kunde jag missa att de är så uppenbart felplacerade?! Det är så att man skäms. Den här "lilla" upptäckten har definitivt fått mig att tänka på mitt kommaterande när jag skriver.
Lättast att upptäcka om det är nödvändigt eller inte med kommatecken på ett visst ställe är att läsa meningen högt. Om man gör eller behöver göra en paus, är det på sin plats att klottra dit ett kommatecken. Även då det kan göra att meningen blir lättare att läsa (speciellt om det är en lång mening). Men var försiktig! Ett felplacerat eller för många kommatecken kan istället göra texten jobbig att läsa (det borde ju jag veta ...).
Lättast att upptäcka om det är nödvändigt eller inte med kommatecken på ett visst ställe är att läsa meningen högt. Om man gör eller behöver göra en paus, är det på sin plats att klottra dit ett kommatecken. Även då det kan göra att meningen blir lättare att läsa (speciellt om det är en lång mening). Men var försiktig! Ett felplacerat eller för många kommatecken kan istället göra texten jobbig att läsa (det borde ju jag veta ...).
Dagens citat:
"I never make the same mistake twice. I make it five or six times, just to be sure."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kommateringskramar
Jessie
Underskatta inte en ny genomläsning
Inför mitt jobb med examensarbetet tittade jag igenom min b-uppsats som jag skrev i retorik. Att påbörja något brukar för mig vara bland det segaste, för när man väl har kommit i gång har det för vana att vanligtvis flyta på ganska bra. Så för att få fart på skrivandet försökte jag fiska upp idéer från min b-uppsats.
Dagens citat:
"Och nu får ni ursäkta att jag avbryter mig själv."
(Murray Walker, motorsportkommentator)
Ha det så bra!
På-nytt-lästa kramar
Jessie
Medan jag läste uppsatsen drog jag flera gånger efter andan (när jag inte såg ut som ett frågetecken vill säga). Vissa meningar var rent ut sagt nästan fasansfulla att läsa - om man ser på det språkligt. Hur lyckades jag undgå detta? Var jag slarvig när jag korrekturläste den?
Vid något tillfälle har jag hört att när man har skrivit något, ska man gärna lägga det ifrån sig ett tag (mer än några timmar) innan man korrekturläser. På så sätt har man skapat viss distans till sin text och ser på den med klarare blick. Den här upplevelsen har för mig stärkt den här uppfattningen - om man har tid ska man definitivt låta texten ligga för att sedan läsa om den. Och man bör alltid ha för vana att läsa igenom texten på nytt. Man vet aldrig vad man kan göra för fynd.
Vid något tillfälle har jag hört att när man har skrivit något, ska man gärna lägga det ifrån sig ett tag (mer än några timmar) innan man korrekturläser. På så sätt har man skapat viss distans till sin text och ser på den med klarare blick. Den här upplevelsen har för mig stärkt den här uppfattningen - om man har tid ska man definitivt låta texten ligga för att sedan läsa om den. Och man bör alltid ha för vana att läsa igenom texten på nytt. Man vet aldrig vad man kan göra för fynd.
Dagens citat:
"Och nu får ni ursäkta att jag avbryter mig själv."
(Murray Walker, motorsportkommentator)
Ha det så bra!
På-nytt-lästa kramar
Jessie
Motståndare till avla
Är det bara jag som hajar till när man läser föräldrabalkens första kapitel? Om du inte känner till det handlar det kapitlet om faderskap och av en orsak (fråga mig inte vad) verkar lagstiftaren vara förälskad i ordet ”avla”. Ja, du läste rätt. När det i författningen talas om att barn blir till benämner man det som ”avla”.
Själv är jag inte förtjust i det begreppet, vilket beror på att det för mig är förknippat med uppfödning i framför allt försäljningssyfte. Därför klingar det fel i mina öron (eller i det här fallet ögon … fast då klingar det å andra sidan inte …) när jag i lagtexten läser ”avla”. I mitt examensarbete har jag mycket att göra med de här paragraferna och när jag själv skriver försöker jag undvika att använda just ”avla”.
Min gamla lagbok som numer bor i en låda inne i klädkammaren.
Men vad kan man istället använda när man talar om att en person har blivit till? Nu menar jag i formella sammanhang, för i informella är ”tillverka” i min släkt och bekantskapskrets ett väl använt begrepp. Fast att använda det i till exempel uppsatsen, känns väldigt fel. De synonymer som jag har hittat är ”ge upphov till liv”, ”alstra”, ”producera”, ”göra (barn)”, ”koncipiera” och ”befrukta”. Även de låter fel i mina öron. Vad finns då kvar? Vilka alternativ har jag? Som det ser ut tycks jag helt enkelt bli tvungen att acceptera och använda ordet ”avla”, eftersom det är det ord som i formella sammanhang bäst beskriver det jag är ute efter. Men jag sticker inte under stol med att det nästan kryper i kroppen på mig när jag tar ordet i min mun när det gäller människor.
Själv är jag inte förtjust i det begreppet, vilket beror på att det för mig är förknippat med uppfödning i framför allt försäljningssyfte. Därför klingar det fel i mina öron (eller i det här fallet ögon … fast då klingar det å andra sidan inte …) när jag i lagtexten läser ”avla”. I mitt examensarbete har jag mycket att göra med de här paragraferna och när jag själv skriver försöker jag undvika att använda just ”avla”.
Min gamla lagbok som numer bor i en låda inne i klädkammaren.
Men vad kan man istället använda när man talar om att en person har blivit till? Nu menar jag i formella sammanhang, för i informella är ”tillverka” i min släkt och bekantskapskrets ett väl använt begrepp. Fast att använda det i till exempel uppsatsen, känns väldigt fel. De synonymer som jag har hittat är ”ge upphov till liv”, ”alstra”, ”producera”, ”göra (barn)”, ”koncipiera” och ”befrukta”. Även de låter fel i mina öron. Vad finns då kvar? Vilka alternativ har jag? Som det ser ut tycks jag helt enkelt bli tvungen att acceptera och använda ordet ”avla”, eftersom det är det ord som i formella sammanhang bäst beskriver det jag är ute efter. Men jag sticker inte under stol med att det nästan kryper i kroppen på mig när jag tar ordet i min mun när det gäller människor.
Dagens citat:
"Writing is the best way to talk without being interrupted."
(Jules Renard)
Ha det så bra!
Avlande kramar
Jessie
Inte visste jag att det existerar hud där
Även om jag många gånger kan störa mig på språkliga fel, finns det trots det tillfällen då det kan vara komiskt.
Under en förhandling där jag var protokollförare och som varade i två dagar (första dagen höll vi på från nio på morgonen till åtta på kvällen) fanns det två stämningsansökningar, varav den ena kom från Gotlands tingsrätt och gällde skadegörelse. Fast det var först under överläggningen och efter att domaren påpekade det, som vi såg skrivfelet. Istället för motorHUV hade åklagaren skrivit motorHUD.
Under en förhandling där jag var protokollförare och som varade i två dagar (första dagen höll vi på från nio på morgonen till åtta på kvällen) fanns det två stämningsansökningar, varav den ena kom från Gotlands tingsrätt och gällde skadegörelse. Fast det var först under överläggningen och efter att domaren påpekade det, som vi såg skrivfelet. Istället för motorHUV hade åklagaren skrivit motorHUD.
Inte visste jag att bilar har hud. 
Man lär sig något nytt varje dag. Skämt å sido, jag trodde faktiskt att stämningsansökningar granskades innan de sändes iväg av åklagaren, men efter praktiken på tingsrätten har jag insett att så inte är fallet. Nu vet jag inte hur åklagarna gör, men på tingsrätten granskas de flesta dokument minst två gånger. I alla fall om det är något som skrivits av protokollföraren. Då ska rätten (domaren eller annan notarie) granska innan den ger sitt godkännande. På så vis är chansen större att fel upptäcks och kan rättas till. Men visst händer det att fel ändå slinker igenom. Nu i efterhand har jag upptäckt att i ett häktningsprotokoll som jag har skrivit har jag missat ett "efter" och inte heller domaren upptäckte det. Det var ju ... bra. Det har säkert fått andra att dra på munnen. Tur att man kan glädja någon.
Man lär sig något nytt varje dag. Skämt å sido, jag trodde faktiskt att stämningsansökningar granskades innan de sändes iväg av åklagaren, men efter praktiken på tingsrätten har jag insett att så inte är fallet. Nu vet jag inte hur åklagarna gör, men på tingsrätten granskas de flesta dokument minst två gånger. I alla fall om det är något som skrivits av protokollföraren. Då ska rätten (domaren eller annan notarie) granska innan den ger sitt godkännande. På så vis är chansen större att fel upptäcks och kan rättas till. Men visst händer det att fel ändå slinker igenom. Nu i efterhand har jag upptäckt att i ett häktningsprotokoll som jag har skrivit har jag missat ett "efter" och inte heller domaren upptäckte det. Det var ju ... bra. Det har säkert fått andra att dra på munnen. Tur att man kan glädja någon. Dagens citat:
"Pianister växer ofta på bredden, men sällan på Haydn..."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Det där om självmord
Självmord är aldrig trevligt, vare sig det gäller försök eller fullbordat. När jag och närmsta väninnan gjorde vårt projektarbete under sista gymnasieåret läste vi enormt mycket om självmord. Framför allt bland unga eftersom det var vår inriktning på arbetet. Man kan säga som så att man kände sig ganska illa till mods. I alla fall jag. Men det var inte det som jag skulle prata om i dagens inlägg.
Till min fasa (eftersom jag med åren har blivit lite av en språknörd) hör och ser jag felanvändning av språket när det kommer till att berätta om att någon har ... Ja, vad heter det?
Jag vill härmed klargöra att det heter begå självmord och ta sitt liv. Inte ta självmord eller begå sitt liv (har i och för sig aldrig sett någon som har använt sig av det sistnämnda, men det kan vara lika bra att påpeka det. En gång för alla liksom.).
Min grund? Min "vän" Svenska Akademien skriver klart och tydligt i SO på sidan 2738 (Svensk Ordbok utgiven av Svenska Akademien - dock är det inte Svenska Akademiens ordbok) att man ska undvika ta och göra när man talar om självmord.
(Klicka på bilden för att få den i full storlek)
Till min fasa (eftersom jag med åren har blivit lite av en språknörd) hör och ser jag felanvändning av språket när det kommer till att berätta om att någon har ... Ja, vad heter det?
Jag vill härmed klargöra att det heter begå självmord och ta sitt liv. Inte ta självmord eller begå sitt liv (har i och för sig aldrig sett någon som har använt sig av det sistnämnda, men det kan vara lika bra att påpeka det. En gång för alla liksom.).
Min grund? Min "vän" Svenska Akademien skriver klart och tydligt i SO på sidan 2738 (Svensk Ordbok utgiven av Svenska Akademien - dock är det inte Svenska Akademiens ordbok) att man ska undvika ta och göra när man talar om självmord.
(Klicka på bilden för att få den i full storlek)
Ifall du inte ser vad det står (och inte orkar trycka upp miniatyrbilden för att få den i full storlek), ska jag återge det här.
"Det traditionella begå självmord har på senare tid fått konkurrens av ta självmord och göra självmord. De båda senare uttrycken gör dock ett mycket vardagligt intryck och bör helst undvikas.
I och för sig är begå, göra och ta s.k. funktionsverb som inte har kvar mycket av sin grundbetydelse. Valet av funktionsverb kan ofta synas godtyckligt och visst kunde vi en gång i tiden ha valt ta eller göra som funktionsverb till självmord. Men vi valde begå, och det valet var på ett sätt motiverat genom att begå ofta kombineras med negativa handlingar (begå ett brott m.m.).
Trots att funktionsverben i viss mån är godtyckliga, är det inte bra om de byts ut alltför ofta. Inte många skulle tycka att det var bra om hålla ett tal började ersättas av ta ett tal eller göra ett tal."
Så. Då är vi överens om att det inte heter något annat än begå när man talar om handlingen självmord? Det är trots allt Svenska Akademien som sätter vår språkstandard genom att godta eller inte godta ord och uttryck som används (tänk vilken makt författare har!).
"Det traditionella begå självmord har på senare tid fått konkurrens av ta självmord och göra självmord. De båda senare uttrycken gör dock ett mycket vardagligt intryck och bör helst undvikas.
I och för sig är begå, göra och ta s.k. funktionsverb som inte har kvar mycket av sin grundbetydelse. Valet av funktionsverb kan ofta synas godtyckligt och visst kunde vi en gång i tiden ha valt ta eller göra som funktionsverb till självmord. Men vi valde begå, och det valet var på ett sätt motiverat genom att begå ofta kombineras med negativa handlingar (begå ett brott m.m.).
Trots att funktionsverben i viss mån är godtyckliga, är det inte bra om de byts ut alltför ofta. Inte många skulle tycka att det var bra om hålla ett tal började ersättas av ta ett tal eller göra ett tal."
Så. Då är vi överens om att det inte heter något annat än begå när man talar om handlingen självmord? Det är trots allt Svenska Akademien som sätter vår språkstandard genom att godta eller inte godta ord och uttryck som används (tänk vilken makt författare har!).
Dagens citat:
"Författaren bör hålla sin mun stängd när hans verk börjar tala."
(Friedrich Wilhelm Nietzsche)
Ha det så bra!
Begå-kramar
Jessie
Förmodligen fel plats att vara på
Det är faktiskt rätt intressant (och även skrämmande) att arbeta på tingsrätten eftersom man får läsa en hel del skrivelser och förundersökningsprotokoll. Tänk vad många det är som faktiskt inte kan skriva ordentligt. Nu menar jag inte slarvfel, även om det också förekommer frekvent. Det jag talar om är hur man bygger upp en text, till exempel hur man använder punktering eller citerar andra. I något förvaltarärende där jag satt som protokollförare läste jag flera texter med de här svårigheterna, inklusive en del annat. Efter att ha läst vissa delar minst två gånger, insåg jag vad det var som de var ute efter. Visserligen skriver inte jag perfekt, men många av de här sakerna fick man lära sig i grundskolan och det fick man rätt tidigt om jag inte minns fel. Naiv som jag är tog jag för givet att alla visste hur man bland annat ska använda sig av punkter. Fast tydligen är det ingen självklarhet. Och givetvis stör dessa uppenbara okunskaper den lilla språkpolis som finns i mig.
Att det finns sådana språkliga svårigheter hos folk är för mig skrämmande. Var kommer vi att hamna om det fortsätter på det här sättet? Fast den viktigaste frågan är nog: Hur kan vi råda bot på det och förhindra en utveckling av den här skrämmande sorten?
Instinktivt tänker jag att man borde få fler att läsa. Genom att läsa mycket lägger man en väldigt bra språklig grund (i och för sig beror det på vad man läser, men det är en annan femma). Fast hur man ska få vuxna som kanske inte rör böcker, att läsa vet jag inte riktigt. När det gäller barn har jag däremot en ganska bra idé och det är att man genomför olika lästävlingar som kräver att barnen läser så många sidor som möjligt. Förhoppningsvis kan man lyckas locka barn till att inse att det faktiskt är avslappnande och roligt att läsa så att de sedan självmant fortsätter att läsa på egen hand utan att vara drivna av att vinna något pris för sin prestation.
Jag hoppas verkligen att Sverige inte är på väg mot en framtid där de svenska språkkunskaperna ligger så långt ned i botten som man kan komma, även om jag har fått bevittna skrifter som tycks tala för det. *ryser av obehag*
Att det finns sådana språkliga svårigheter hos folk är för mig skrämmande. Var kommer vi att hamna om det fortsätter på det här sättet? Fast den viktigaste frågan är nog: Hur kan vi råda bot på det och förhindra en utveckling av den här skrämmande sorten?
Instinktivt tänker jag att man borde få fler att läsa. Genom att läsa mycket lägger man en väldigt bra språklig grund (i och för sig beror det på vad man läser, men det är en annan femma). Fast hur man ska få vuxna som kanske inte rör böcker, att läsa vet jag inte riktigt. När det gäller barn har jag däremot en ganska bra idé och det är att man genomför olika lästävlingar som kräver att barnen läser så många sidor som möjligt. Förhoppningsvis kan man lyckas locka barn till att inse att det faktiskt är avslappnande och roligt att läsa så att de sedan självmant fortsätter att läsa på egen hand utan att vara drivna av att vinna något pris för sin prestation.
Jag hoppas verkligen att Sverige inte är på väg mot en framtid där de svenska språkkunskaperna ligger så långt ned i botten som man kan komma, även om jag har fått bevittna skrifter som tycks tala för det. *ryser av obehag*
Dagens citat:
"Är det inte konstigt att alla händelser som inträffar i välden varje dag precis ryms i tidningen?"
(Jerry Seinfeld)
Ha det så bra!
Språkliga kramar
Jessie
Det där med att dra
Ibland kan det bli lite lustigt när folk missuppfattar uttryck och därigenom skapar sina egna varianter i tron att det är identiskt med originaluttrycket. Fast jag tror inte att jag har stött på något annat uttryck som så många återger fel än uttrycket "dra alla över en ..." Ja, vad drar man alla över? Fundera på det en stund. Jag väntar här så länge.
Har du funderat klart? De flesta skulle säga "dra alla över en kant". Precis som min make sade låter det logiskt eftersom man drar saker över kanter. Jag håller med. Men det är fullkomligt fel. Rätt uttryck är "dra alla över en kam". Man kan till och med byta ut "dra" mot "skära".
Det korrekta uttrycket låter kanske inte lika logiskt, men det är "kam" och inte "kant" som gäller. Den som tvivlar kan spana in följande bild från "Svensk Ordbok, utgiven av Svenska Akademien" (ska dock inte blandas ihop med Svenska Akademiens Ordbok, eftersom dessa är två skilda böcker).
Har du funderat klart? De flesta skulle säga "dra alla över en kant". Precis som min make sade låter det logiskt eftersom man drar saker över kanter. Jag håller med. Men det är fullkomligt fel. Rätt uttryck är "dra alla över en kam". Man kan till och med byta ut "dra" mot "skära".
Det korrekta uttrycket låter kanske inte lika logiskt, men det är "kam" och inte "kant" som gäller. Den som tvivlar kan spana in följande bild från "Svensk Ordbok, utgiven av Svenska Akademien" (ska dock inte blandas ihop med Svenska Akademiens Ordbok, eftersom dessa är två skilda böcker).
Nu vet du till nästa gång hur du ska dra alla, om du inte redan visste det förstås.
Dagens citat:
"Jag tycker om att lära mig men inte alltid att bli undervisad."
(Winston Churchill)
Ha det så bra!
Kammiga kramar
Jessie
Om och ifall
Är du en av de som brukar säga meningar som innehåller både "ifall" och "om"? I så fall kan jag tala om för dig att det är onödigt, och varför det är det.
Exempel: "Jag tänker vänta och se ifall om han nämner det."
Det här låter kanske korrekt i mångas öron, men det är bara en upprepning, därför att "ifall" och "om" är synonymer. Det innebär att de betyder samma sak.
Min kompis på seriemuseet i Bryssel. Eller, det är kanske ett självporträtt av lilla jag? Man vet aldrig ...
Min kompis på seriemuseet i Bryssel. Eller, det är kanske ett självporträtt av lilla jag? Man vet aldrig ...
Korrekt är därför:
Jag tror inte att du skulle säga "om om", men om du säger "ifall om" (eller "om ifall") är det precis det du gör, fast i en annan klädsel. Något som kan vara värt att tänka på.
- "Jag tänker vänta och se ifall han nämner det."
- "Jag tänker vänta och se om han nämner det."
Jag tror inte att du skulle säga "om om", men om du säger "ifall om" (eller "om ifall") är det precis det du gör, fast i en annan klädsel. Något som kan vara värt att tänka på.
Dagens citat:
"Den som inga barn har, vet inte vad äkta kärlek är."
(Italienskt ordspråk)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Känner mig smått lurad
Det är inte lätt nuförtiden om man är en person som hakar upp sig på språket. När vi var på Coop Forum för ett tag sedan såg jag denna skylt:
Tekniskt sett står det att de säljer vatten och meloner för 7.90, men jag kunde bara se vattenmelonerna. Var hade de vattnet? Känns inte snällt att lura sina kunder på det sättet ... Eller så borde den som gjort skylten lära sig ordentlig svenska.
Tekniskt sett står det att de säljer vatten och meloner för 7.90, men jag kunde bara se vattenmelonerna. Var hade de vattnet? Känns inte snällt att lura sina kunder på det sättet ...
Eller så borde den som gjort skylten lära sig ordentlig svenska.Dagens citat:
"Jag äger tio par gymnastikskor, ett par för varje veckodag."
(Samantha Fox, utvikningsflicka och popartist)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Chans eller risk?
Till att börja med vill jag bara klargöra att när jag säger att jag är lite av en språkpolis påstår jag inte att jag skriver perfekt svenska. Långt ifrån. Däremot reagerar jag tämligen starkt på felanvändningar eller liknande när det gäller vissa svenska skrivprinciper (om du förstår vad jag menar?). Så om du upptäcker att min svenska fallerar, är jag väldigt tacksam om jag får veta det. 
Nu till ämnet. Jag har upptäckt att många tycks ha problem när det kommer till användningen av begreppen "chans" och "risk". En konsekvens som följer av felanvändningen är att det man säger kan få en helt annan innebörd än vad man själv avsåg.
"Chans" har positiv innebörd och används alltså när man pratar om sådant som man vill ska hända eller vill ha.
"Risk" har negativ innebörd och används alltså när man pratar om sådant som man inte vill ska hända eller inte vill ha.
Med detta hoppas jag att jag har tydliggjort hur och när begreppen ska användas.
Nu till ämnet. Jag har upptäckt att många tycks ha problem när det kommer till användningen av begreppen "chans" och "risk". En konsekvens som följer av felanvändningen är att det man säger kan få en helt annan innebörd än vad man själv avsåg.
"Chans" har positiv innebörd och används alltså när man pratar om sådant som man vill ska hända eller vill ha.
- Exempel: "Det finns en chans att jag får jobbet!"
- Men inte: "Chansen finns att planet kraschar i ovädret." (Såvida man inte vill att det ska störta, men så ondskefull är du väl ändå inte?)
"Risk" har negativ innebörd och används alltså när man pratar om sådant som man inte vill ska hända eller inte vill ha.
- Exempel: "Det finns en risk att det blir regn." (Om man hellre vill ha sol.)
- Men inte: "Risken finns att hon svarar 'ja' när jag friar till henne." (Nu betyder meningen att man inte vill att hon ska svara "ja", men då skulle man väl inte fria?!)
Med detta hoppas jag att jag har tydliggjort hur och när begreppen ska användas.
Dagens citat:
"What more can man require than love, sir?"
(Johnny Depp och Alan Rickman - Pretty Women)
Ha det så bra!
Chansande och riskabla kramar
Jessie
Data eller dator?
Har du funderat på om du säger "data" eller "dator" när du pratar om maskinen? I talspråk är "data" allmänt accepterat, men vad är egentligen korrekt att säga?
I tvåan eller trean på gymnasiet skulle vi under en svensklektion vara i datorsalen, fast vår svensklärare hade skrivit "datasalen". När hon kom för att öppna, påpekade jag för henne att det hette "datorsal" (jag hade fått lära mig det när jag deltog i "Teknik för tjejer" under sommaren mellan sjuan och åttan) och minst två klasskamrater höll med mig. Läraren hävdade envist att "datasal" var det korrekta, fast jag och de här två klasskamraterna gav oss inte. Vi gick i alla fall och satte oss för att arbeta och efter en stund kom läraren fram till mig och erkände att jag hade haft rätt. Hon hade nämligen suttit och kollat upp det.
Jag kan acceptera när folk säger "data" då de talar, men i skrift stör det mig när jag ser det och det beror på att "data" och "dator" inte är samma sak. För att vara helt säker på min sak vände jag mig till SAOL och fick följande förklaringar;
data = uppgifter; fakta ...
dator = maskin för automatisk databehandling, datamaskin
Med andra ord är "data" själva informationen medan "dator" är maskinen som man arbetar med. Inget annat. Såvida du inte säger "datamaskin", men det tror jag är lite för långt för de flesta att säga. Men "data" är ingen accepterad förkortning, bortsett från talspråk.
Dagens citat:
"You ever love somebody so much, you can barely breathe."
(Eminem - Love The Way You Lie)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Så billigt! Vad är det som är fel ..?
När jag och älsklingen satt och åt frukost i går innan han skulle till jobbet, satt jag och tittade på en gammal "Plusset" som låg på köksbordet. Jag reagerade med en gång på ett erbjudande där det stod att man kunde köpa kameror och mobilbatterier från 99 kronor. Fast å andra sidan brukar det oftast vara på det sättet att när det står så eller något liknande så är det de billigare produkterna som är de som kostar runt det billiga priset. Annars skulle den där butiken på nätet ha en ordentlig rea om man kan köpa bra kameror för 99 kronor (vår som vi köpte för ett tag sedan kostade runt 500 kronor ...).
Men sedan slog det mig. Varför säljer "Batteriexperten.com" kameror?
Är det så att de menar att de säljer batterier till kameror? Fast det gör de inte enligt annonsen, som lyder: "Kamera och Mobilbatterier! Upp till 80 % billigare än original". Lite längre ned står det att det kostar från 99 kronor. Om de skulle ha menat att de säljer kamerabatterier, skulle de ha skrivit: "Kamera- och Mobilbatterier! ..." Men det där lilla bindestrecket efter kamera finns inte och därmed blir innebörden av meningen att de säljer kameror.
Men sedan slog det mig. Varför säljer "Batteriexperten.com" kameror?
Är det så att de menar att de säljer batterier till kameror? Fast det gör de inte enligt annonsen, som lyder: "Kamera och Mobilbatterier! Upp till 80 % billigare än original". Lite längre ned står det att det kostar från 99 kronor. Om de skulle ha menat att de säljer kamerabatterier, skulle de ha skrivit: "Kamera- och Mobilbatterier! ..." Men det där lilla bindestrecket efter kamera finns inte och därmed blir innebörden av meningen att de säljer kameror.Om det nu är så att det inte är kameror som ingår i den där annonsen, då är reklamen att anse som vilseledande, enligt Marknadsföringslagen (2008:486) 10§ som lyder:
"En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda sig av felaktiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsidkarens egen eller någon annans näringsverksamhet.
"En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda sig av felaktiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsidkarens egen eller någon annans näringsverksamhet.
Första stycket gäller särskilt framställningar som rör
1. produktens förekomst, art, mängd, kvalitet och andra utmärkande egenskaper,
2. produktens ursprung, användning och risker såsom inverkan på hälsa och miljö,
3. kundservice, reklamationshantering samt metod och datum för tillverkning eller tillhandahållande,
4. produktens pris, grunderna för prisberäkningen, särskilda prisfördelar och betalningsvillkoren,
5. näringsidkarens egna eller andra näringsidkares kvalifikationer, ställning på marknaden, åtaganden, varumärken, varunamn, kännetecken och andra rättigheter,
6. belöningar och utmärkelser som har tilldelats näringsidkaren,
7. leveransvillkor för produkten,
8. behovet av service, reservdelar, byte eller reparation,
9. näringsidkarens åtagande att följa uppförandekoder, och
10. konsumentens rättigheter enligt lag eller annan författning.
En näringsidkare får inte heller utelämna väsentlig information i marknadsföringen av sin egen eller någon annans näringsverksamhet. Med vilseledande utelämnande avses även sådana fall när den väsentliga informationen ges på ett oklart, obegripligt, tvetydigt eller annat olämpligt sätt."
Att påstå att man säljer kameror från det billiga priset är ett felaktigt påstående om varans art, om butiken menar att det är kamerabatterier som de säljer från det priset. Annars är det ett felaktigt påstående rörande varans pris, prisberäkning etc.
Fast de skulle kunna komma undan med reklamen genom att säga att det faktiskt står från 99 kronor. Det innebär att då kan en vara kosta mer än det priset, men den billigaste varan ska kosta 99 kronor, och i det här fallet skulle säkert mobilbatterierna vara den vara som kostar det.
Men man blir en aning förvirrad när en batteributik påstår sig sälja kameror. Eller är det bara jag som tycker att en kamera inte riktigt passar in i konceptet att sälja batterier? Eller är jag helt enkelt för petig när det gäller språket? Frågan är fri!
Dagens citat:
"Aktiva människor tänker om, passiva människor tänker: Om ..."
(Pär Rådström)
Ha det så bra!
Vilseledande kramar
Jessie
Felanvändning av "så"
Förutom särskrivningar, att se dom i skriven text när det syftas på de eller dem och felanvändning av de och dem, reagerar jag negativt på texter där så figurerar för mycket. Fast felanvändning i det här sammanhanget är förmodligen fel att säga. Nåväl, inte helt och hållet fel, men mer korrekt är nog att använda missbrukar. Jag är dock medveten om att det kan vara knepigt att veta när eller om man ska använda vissa ord, som exempelvis så. Allra helst om det är en vana. Själv har jag en egen ytterst irriterande vana när det kommer till skrift (jag försöker att jobba bort den) och någonstans läste jag att just det kan bero på min uppväxt i Malmö.
Tydligen brukar malmöiter (befolkningen i Malmö) nästintill överanvända, eller i alla fall använda väldigt mycket ju när de pratar och skriver. Själv har jag blivit mer kritisk till hur jag skriver och har upptäckt att jag "gärna" använder ju när jag skriver, vilket är ganska irriterande.
Hur ska man då göra för att slippa de här små, och oftast onödiga, tilläggsorden? Visserligen är t.ex. så eller ju ibland viktig i en mening för att man ska få fram det man vill ha sagt. Men många gånger är de fullkomligt onödiga. Mitt tips är;
Tydligen brukar malmöiter (befolkningen i Malmö) nästintill överanvända, eller i alla fall använda väldigt mycket ju när de pratar och skriver. Själv har jag blivit mer kritisk till hur jag skriver och har upptäckt att jag "gärna" använder ju när jag skriver, vilket är ganska irriterande.
om du har skrivit en mening med t.ex. så i, bör du gärna läsa om den (kanske till och med högt?) så som det står. Läs därefter om meningen, men den här gången ska du testa att ta bort det där ordet när du läser meningen. Tänk dig att ordet har skuttat iväg från texten. Efteråt ska du fundera på om meningen fungerar lika bra utan ordet? Om det gör det, ska du genast radera ordet.
T.ex.
I kväll så ska jag titta på tv. eller I kväll ska jag titta på tv.
I den här meningen ser vi att så är onödigt eftersom meningen är lika bra (om inte bättre!) utan så.
Det här projektet är så pass viktigt för vårt företag ...
eller
Det här projektet är pass viktigt för vårt företag ...
Här måste dock så vara med, eftersom meningen haltar utan ordet.
Förstod du skillnaden? Man tror kanske inte att detaljer spelar någon roll när man skriver, men det spelar roll! Utifrån en text kan man få sig en bild av hur skribenten är. Om en arbetsansökan innehåller stav- och/eller funktionsfel, gallras man bort ganska snabbt. Tänk därför på hur du skriver!
I kväll så ska jag titta på tv. eller I kväll ska jag titta på tv.
I den här meningen ser vi att så är onödigt eftersom meningen är lika bra (om inte bättre!) utan så.
Det här projektet är så pass viktigt för vårt företag ...
eller
Det här projektet är pass viktigt för vårt företag ...
Här måste dock så vara med, eftersom meningen haltar utan ordet.
Förstod du skillnaden? Man tror kanske inte att detaljer spelar någon roll när man skriver, men det spelar roll! Utifrån en text kan man få sig en bild av hur skribenten är. Om en arbetsansökan innehåller stav- och/eller funktionsfel, gallras man bort ganska snabbt. Tänk därför på hur du skriver!
Dagens citat:
"En trädgård måste vårdas och kläs på samma sätt som kroppen."
(George Herbert)
Ha det så bra!
Missbrukande kramar
Jessie
"Hand duk" eller "Handduk"?
Nu har jag nått den punkt då jag helt enkelt måste säga ifrån. Jag orkar inte att lida i tystnad längre. I stort sett hela internet svämmas över av hemsk särskrivning. Det är ingen överdrift när jag säger att det gör ont i mig när jag tvingas läsa det.
Nåväl, fram till gymnasiet tillhörde jag också den skaran som skrev på det dåliga sättet. Värre ändå var att jag inte ens kände till särskrivning! Alltså begreppet. Det var först när jag började på gymnasiet som min gymnasielärare i svenska och engelska lärde mig det här. Ända sedan dess har jag haft problem med att läsa särskrivna texter och i ärlighetens namn måste jag dessvärre erkänna att jag kan tänka lite småbitska tankar om innebörden av det personen försöker säga.
Vad är särskrivning? Att ett ord som består av minst två hopsatta ord, skrivs som två skilda ord. Ett exempel är handduk. Alla vet att det skrivs som ett ord, men med särskrivning blir det han duk. Lite underligt egentligen att ingen har skrivit just det ordet som två ord. Då är inte svenska språket på väg mot en undergång trots allt. Än verkar det finnas hopp, om än lite.
Några klassiska särskrivningsexempel är;
Lång hårig sjuk sköterska. Som det står nu är det en lång person (kanske högre än två meter) som är hårig (tänk päls över hela kroppen). Dessutom är personen sjuk och jobbar som sköterska. Fast förmodligen menade personen att det skulle vara en långhårig sjuksköterska. Det däremot är något helt annat.
Kalv lever skuren i bitar. Nej vad hemsk! Här är innebörden att kalven lever, men har blivit skuren i bitar! Snacka om djurplågeri. Fast förmodligen menade skribenten kalvlever skuren i bitar.
Jätte bra. Här står inte att något är mycket bra. Nej, här står på ganska dålig svenska att det är en jätte (gigantisk person) som är bra. Låter som när min lille Jocke pratade ibland. Han brukade säga "Jocke duktig" och menade givetvis att han var duktig. Om det skulle stå att något är väldigt bra ska det stå jättebra.
Fler roliga exempel hittar du här. Jisses vad jag skrattade när jag läste det! "Herr toalett". Roligt namn. Eller "paj form" (innebörd: trasig form).
Förstår du var jag är ute efter? Det spelar ingen roll vilken ursäkt man än har, som att man t.ex. bara särskriver på nätet eftersom det ändå inte spelar någon roll. Ingen ursäkt rättfärdigar att man våldtar svenska språket på det här sättet! Ett mycket enkelt tips på hur man lätt kan undvika särskrivning är:
Om det låter som att två ord ska vara ett enda, då ska de också stå ihop. Om du fortfarande är osäker råder jag dig att sätta ett bindestreck mellan orden, t.ex. hand-duk.
Jag må vara en jobbig språkpolis, men det finns en gräns för vad man orkar med! Sluta våldta svenska språket och skriv ordentligt!
Nåväl, fram till gymnasiet tillhörde jag också den skaran som skrev på det dåliga sättet. Värre ändå var att jag inte ens kände till särskrivning! Alltså begreppet. Det var först när jag började på gymnasiet som min gymnasielärare i svenska och engelska lärde mig det här. Ända sedan dess har jag haft problem med att läsa särskrivna texter och i ärlighetens namn måste jag dessvärre erkänna att jag kan tänka lite småbitska tankar om innebörden av det personen försöker säga.
Vad är särskrivning? Att ett ord som består av minst två hopsatta ord, skrivs som två skilda ord. Ett exempel är handduk. Alla vet att det skrivs som ett ord, men med särskrivning blir det han duk. Lite underligt egentligen att ingen har skrivit just det ordet som två ord. Då är inte svenska språket på väg mot en undergång trots allt. Än verkar det finnas hopp, om än lite.
Några klassiska särskrivningsexempel är;
Lång hårig sjuk sköterska. Som det står nu är det en lång person (kanske högre än två meter) som är hårig (tänk päls över hela kroppen). Dessutom är personen sjuk och jobbar som sköterska. Fast förmodligen menade personen att det skulle vara en långhårig sjuksköterska. Det däremot är något helt annat.
Kalv lever skuren i bitar. Nej vad hemsk! Här är innebörden att kalven lever, men har blivit skuren i bitar! Snacka om djurplågeri. Fast förmodligen menade skribenten kalvlever skuren i bitar.
Jätte bra. Här står inte att något är mycket bra. Nej, här står på ganska dålig svenska att det är en jätte (gigantisk person) som är bra. Låter som när min lille Jocke pratade ibland. Han brukade säga "Jocke duktig" och menade givetvis att han var duktig. Om det skulle stå att något är väldigt bra ska det stå jättebra.
Fler roliga exempel hittar du här. Jisses vad jag skrattade när jag läste det! "Herr toalett". Roligt namn. Eller "paj form" (innebörd: trasig form).
Förstår du var jag är ute efter? Det spelar ingen roll vilken ursäkt man än har, som att man t.ex. bara särskriver på nätet eftersom det ändå inte spelar någon roll. Ingen ursäkt rättfärdigar att man våldtar svenska språket på det här sättet! Ett mycket enkelt tips på hur man lätt kan undvika särskrivning är:
Om det låter som att två ord ska vara ett enda, då ska de också stå ihop. Om du fortfarande är osäker råder jag dig att sätta ett bindestreck mellan orden, t.ex. hand-duk.
Jag må vara en jobbig språkpolis, men det finns en gräns för vad man orkar med! Sluta våldta svenska språket och skriv ordentligt!
Dagens citat:
"Every now and then I get a little bit helpless, and I'm lying like a child in your arms."
(Bonnie Tyler - Total Eclipse Of The Heart)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Aldrig "DOM"!
Med det här inlägget tänkte jag bidra till att få fler att sluta skriva "dom" när de menar "de" eller "dem". Jag vet att Svenska Akademien har godkänt att man skriver "dom" men tyvärr är jag lite för gammalmodig för att hålla med dem. Man skulle kunna säga att jag är lite allergisk att se "dom" i skriven text (när ordet har betydelsen "de" eller "dem"). Tur att jag aldrig blev svensklärare som jag tänkte från början... Tänkte här återge de två regler som min svensk- och musiklärare på högstadiet lärde min klass. När man tänker efter blir det lite som matte.De
Regel: Då du kan skriva "vi" istället för "dom" ska du skriva "de".
Exempel: Dom åker nu blir Vi åker nu, vilket innebär att De åker nu
Dem
Regel: Då du kan skriva "oss" istället för "dom" ska du skriva "dem".
Exempel: Han såg inte dom blir Han såg inte oss, vilket innebär att Han såg inte dem
Det var väl inte så svårt? Med tiden och lite övning kommer man instinktivt känna och/eller höra när det ska vara vilket. Hoppas att det här var till lite hjälp i alla fall ^^
Dagens citat:
"Man hinner med nästan hur mycket som helst, om man bara inte gör sig någon brådska."
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
