Daisypath Anniversary tickers

TV eller tv?

Jag följer en hel del konton på Twitter och ett av dem är Språkrådet. Ofta brukar de publicera språkfrågor som de får, tillsammans med sina svar. Ganska ofta tycker jag att dessa inlägg är intressanta, eftersom det händer att man får lära sig något nytt eller att det som tas upp är sådant som man inte tänkt på. Ett sådant inlägg var frågan om hur TV ska stavas - med versaler (stora bokstäver) eller gemener (små bokstäver)? Språkrådet hänvisade då till det här svaret:
 
 
 
 
Jag måste erkänna att svaret förvånade mig ganska mycket, eftersom jag själv fått lära mig i alla år att den här typen av förkortningar ska skrivas med versaler.
 
Men vad säger då SO?
 
 
 
Jaha ... Man lär sig något nytt varje dag.
 


Dagens citat:

"Du kan inte ta upp kampen mot egot och vinna, på samma sätt som du inte kan bekämpa mörkret. Medvetenhetens ljus är det enda som behövs. Du är detta ljus."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En studie i isländska

En kväll när vi satt och åt middag, bläddrade älsklingen bland de få TV-kanaler vi har för att försöka hitta något vi kunde ha på i bakgrunden och stannade slutligen vid ett matlagningsprogram. När kvinnan i rutan började prata, kunde jag konstatera att det var finsk matlagning vi satt och tittade på.
 
Efter en stunds tystnad sade älsklingen tvekande att det kunde väl inte vara finska? Enligt honom måste det ju vara danska eller norska. Mycket bestämt höll jag fast vid att det måste vara finska, för hade det varit danska skulle jag ha hört det direkt.
 
Dock blev jag tvungen att efter en stunds lyssnande medge att det nog inte var finska när allt kom omkring, för det var ju flera ord som liknande svenska. Men danska eller norska var det i alla fall inte. På den punkten vek jag mig inte. Då kollade älsklingen upp via tv.nu att det var ett isländskt matlagningsprogram. Minsann? Kunde det verkligen stämma att isländska påminde så pass mycket om svenska? På högstadiet hade jag ju fått lära mig att isländska är obegripligt för oss svenskar och att det är en rest från den fornnordiska som vi pratade här uppe förr.
 
Under tiden som jag satt och funderade över detta, letade älsklingen fram videoklippen nedan som vi hade rätt roligt åt. Förhoppningsvis kan de locka fram ett leende även hos dig.
 
 
 
 
 
Det är intressant hur de nordiska språken kan skilja så sig mycket från varandra.


Dagens citat:

"Det är i givandet som vi tar emot."
(Joann Davis)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det missade ordets betydelse

Ibland kan det bli lite tokigt när man skickar mail. Eller sms för den delen, men den händelse som jag hade i tankarna är från när jag och en domstolshandläggare på tingsrätten i Varberg mailade varandra i ett mål.
 
Min chef hade blivit förordnad som offentlig försvarare för en person som satt anhållen och skulle begäras häktad. Vi fick förordnande och häktningsframställan (där åklagaren beskriver vad personen är misstänkt för) från tingsrätten. Dock fick vi inte häktningspromemorian. En häktningspromemoria (eller som vi säger: häktnings-PM) är den utredning som åklagaren har sammanställt inför häktningsförhandlingen och påminner lite om ett förundersökningsprotokoll (som är den kompletta utredningen), men omfattar som sagt endast början av utredningen. Tidigare har vi vänt oss till åklagaren för att få dessa häktnings-PM, men de senaste gångerna har åklagarkammaren hänvisat oss till tingsrätten, eftersom åklagarna inte längre får skicka ut dessa PM på grund av sekretess. Dock funkar inte riktigt detta, då tingsrätten oftast inte får häktnings-PM förrän i samband med förhandlingen och den offentliga försvararen måste ha möjlighet att kunna gå igenom den innan förhandlingen.
 
 
 
Hur som helst, jag mailade alltså domstolshandläggaren och bad henne skicka över häktnings-PM när de fått den från åklagaren. En stund därefter fick jag svar från domstolshandläggaren. "Vi har fått häktnings-PM."
 
...
 
Jaha, men vad trevligt! Fast varför skickar hon det inte till mig då?
 
Jag ringde upp domstolshandläggaren och bad om häktnings-PM igen och fick då ett förläget skratt till svar. Hon hade förstås menat att de inte hade fått det.
 
Ibland kan ett missat ord ställa till det. Tur att det inte var så allvarligt i det här fallet i alla fall! :-)


Dagens citat:

"Kvinnan störs av vad mannen glömmer - mannen av vad kvinnan kommer ihåg."
(Arch Ward)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Gör om och gör rätt

Trots att jag har en kategori här på bloggen som jag döpt till "Språkpolis", påstår jag inte att jag är pefekt när det kommer till svenska språket. Långt ifrån. Även jag kan skriva skumma formuleringar eller till och med stava fel på ord som det egentligen inte borde gå att stava fel på. Oftast hinner jag dock upptäcka detta innan det är för sent. Fast ibland dröjer det flera timmar. Som senaste gången jag skrev något på Twitter.
 
 
 
Jag "retweetade" ett inlägg som handlade om en mamma som berättade hur förtvivlad hon var över sonens situation i skolan, där han mobbas. Det inlägget berörde mig djupt, då jag kände igen mig väldigt mycket. Hans beskrivning hade kunnat handla om mig en gång i tiden. Så jag skrev något litet innan jag skickade iväg inlägget. Jag skrev bland annat att "igenkänningsfaktorn är stor" och skickade iväg mitt inlägg. Sedan återgick jag till att göra sådant som behövdes göras.
 
På kvällen öppnade jag upp Twitter igen och tittade på mitt inlägg. Formuleringen skavde. Kan det verkligen heta så? Då slog det mig. Generat raderade jag mitt inlägg och gjorde om det. "Igenkänningsfaktorn är hög". Insåg att mitt tidigare inlägg antagligen redan hade lästs av en del personer. Men strunt samma. Jag var nöjd. Nu hade det blivit rätt. Nu kunde jag sova gott.


Dagens citat:

"Ge aldrig upp, i morgon kan vara den dag som ger dig precis det du behöver för att förvandla ditt liv fullständigt."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ett mycket svårstavat ord!

Som du känner till, går inte jag och teknik särskilt bra ihop. Trots det gick jag förra hösten över till den mörka sidan och skaffade en sådan där tafs-telefon. Motvilligt måste jag erkänna att jag faktiskt gillar den, även om den beter sig underligt åt med jämna mellanrum.
 
Vad jag däremot inte tycker om är när jag ska skriva sms. Jag och min vän Cherry sms:ar varandra nästan dagligen, så det blir en hel del skrivande. Uppenbarligen är mina tummar för stora, för istället för att skriva det jag vill kan resultatet blir något helt annat eftersom telefonen får för sig att jag trycker på annat på skärmen än vad jag faktiskt gör. Mycket irriterande.
 
 
 
Jag har insett att det finns ett mycket svårstavat ord i det svenska språket. Åtminstone om man försöker skriva det med en tafs-telefon. Och om man tydligen har mina tummar. Det ordet är INTE.
 
Ja, skratta du. Varsågod. Men det är sant! Nästan aldrig kan jag få till det ordet rätt vid första försöket, utan jag lyckas alltid skriva allt annat konstigt. KATE och KNYTE är två förslag som telefonen tycker bättre om. För mig är det obegripligt ...
 
Har du själv förslag på något ord som är "svårstavat"?


Dagens citat:

"Dagg förångas, och hela vår värld är dagg…så skön, så uppfriskande, så flyktig."
(Kobayashi Issa)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kafé eller café?

Ja, hur ska det egentligen heta? Stavas det kafé eller café? Oftast brukar "café" synas - både i texter och i företagsnamnen, men för mig känns den stavningen en aning fel. Ungefär som att vi skulle skriva "kaffe" som "caffe" eller något. Som vanligt när jag är osäker på stavningar, vände jag mig till SAOL (som numera tydligen endast finns som tryckt bok och som app till smarta (?) telefoner).
 
 
I SO (Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien) hänvisar de till "kafé" när man slår upp "café". Med andra ord; den ursprungliga och "korrekta" stavningen är kafé, men det går att skriva café om man vill.


Dagens citat:

"Vi har alla vår värld som vi kan påverka och du kan bestämma om du vill vara en positiv eller en negativ kraft. Vilken väg väljer du?"
(Karin Volo)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Norrmännen är för roliga

Förutom att norrmännen låter sina tunnlar gå på rehab istället för att laga dem, är de roliga på andra sätt. Eller, kanske inte just norrmännen utan snarare det norska språket. Jag kunde inte hålla mig från att fnittra till när jag såg tunnelbanebiljetten då vi skulle åka tillbaka hem till svägerskan och hennes sambo efter en heldag i centrala Oslo;
 
 
 
Språkskillnader kan vara ... roliga.


Dagens citat:

"Låt var och en sköta sina egna affärer och försöka bli det han var avsedd för."
(Henry David Thoreau)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Långsamt eller sakta?

Jag minns inte vad det var som jag och älsklingen gjorde, men jag vet att vi gick och pratade om något och att jag i det sammanhanget sade "sakta". Genast rättade älsklingen mig och menade att det skulle vara "långsamt". Förvånad och konfunderad vidhöll jag att man faktiskt kunde säga "sakta" eftersom jag har fått lära mig att "sakta" och "långsamt" är varandras synonymer. Fast det fick mig ändå att fundera, så jag kollade upp definitionerna i SO:
 
Långsamt:
1. som sker eller utförs med liten hastighet
äv om person, fordon e.d. som arbetar med låg hastighet
 
2. som kräver mycket tid
ofta med bibetydelse av långtråkighet
 
Sakta:
Adverb
1. med låg hastighet
2. med svag kraftutveckling (ex: Grönsakerna sjuds sakta i osaltat vatten)
 
Adjektiv
1. som kännetecknas av låg hastighet
2. som har svag kraftutveckling (ex: Köttet steks över sakta eld)
 
Verb
1. sänka (sin gastighet)
om person, även med avs på föremål
2. dämpa kraftutvecklingen hos <ngt högt>
 
 
Kanske är det jag som är trög, men såvitt jag kan se är orden fortfarande varandras synonymer och jag kommer fortsätta att använda dem så.
 
Vad anser du själv? Finns det situationer eller sammanhang där du själv anser att det ena ordet passar bättre än det andra? Eller är du som jag och tycker att det inte spelar någon roll?


Dagens citat:

"Var inte beroende av tid. Tid är död. Den som väntar, dör. Livet är endast NU."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Första intrycket är A och O

När jag hade varit nere på gymmet och haft cirkelpass en söndag, snappade jag snabbt åt mig en broschyr som stod på ett litet bord där man tar av och på sig skorna;
 
 
 
 
 
Jag tyckte att titeln på broschyren lät spännande och så snart jag hade kommit hem och ätit middag tillsammans med älsklingen, öppnade jag broschyren. Dock blev jag väldigt besviken och ville nästan lägga den ifrån mig på en gång.
 
Som du säkert minns är jag tämligen allergisk mot särskrivning och tyvärr är broschyren full av det! Dessutom finns det ingen konsekvens; på ett ställe har de särskrivit två ord, medan de båda orden står hopskrivna på ett annat ställe. Förutom det, har de låtit vissa ord som står mitt i meningarna ha stor bokstav utan att det finns någon logisk anledning.
 
För mig gav broschyren ett mycket slarvigt och förvirrat intryck och jag var som sagt på väg att lägga den ifrån mig. Jag är dock medveten om att det fortfarande kan vara ett seriöst företag och att de bara inte har tänkt igenom broschyren särskilt noga. Faran med denna slarvighet är dock att de kan skrämma bort potentiella kunder och det är väldigt tråkigt. Tips? Korrekturläs noga innan!


Dagens citat:

"Den som rusar fram kommer inte långt."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hemska ord?

I det fjärde avsnittet av juridikpoddens femte säsong, kom Tove in på ämnet ord i svenska språket som är hemska. De exempel som gavs var kulspruta och vårtgård.
 
 
Ända sedan jag hörde avsnittet, har jag suttit och funderat på vilka svenska ord som jag inte gillar. Jag vet att jag har reagerat för vissa ord, men oavsett hur mycket jag än funderar kan jag inte komma på något exempel nu. Jag tror jag behöver suga på den karamellen lite till.
 
Medan jag gör det, tänkte jag ställa frågan till dig; Vilket eller vilka ord i svenska språket tycker du låter hemska? Varför?
 


Dagens citat:

"Jag är realist. Jag förväntar mig mirakel."
(Wayne Dyer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vissa saker går inte att översätta

När Kvantum sålde ut några badartiklar, fastnade jag för en burk med badsalt och köpte den. Dock visade det sig att det inte blir något skum utav detta salt (vilket jag är van vid att det blir).
 
 
 
Nåväl, det är väl i och för sig inte hela världen. Jag upptäckte även detta när jag tog mig en närmare titt på burken;
 
 
 
Jag antar att vissa saker helt enkelt inte går att översätta. Eller så var översättaren helt enkelt lite lat. Vad vet jag ..?


Dagens citat:

"Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen."
(Tomas Tranströmer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Istället för något annat

Nu pratade i och för sig Sofie Sarenbrant och Emelie Schepp, i tredje avsnittet av deckarpodden, om vilka ord och uttryck man kan använda när man ska skriva om sex, men jag tycker att synonymer i allmänhet är bra att använda.
 
Genom att använda synonymer kan man variera sig ganska mycket och när jag själv läser kan jag uppskatta om författaren inte hela tiden använder sig av samma ord och uttryck, fast man får också se upp. Alla synonymer kan inte alltid användas i samtliga situationer, i och med att det fortfarande kan finnas viss nyansskillnad i ordens betydelse. Det kan med andra ord hända att synonymen istället ser malplacerad ut.
 
 
 
Jag hade en period när jag var yngre då jag ville visa mig duktig i mitt skrivande och försökte därför använda så många synonymer som möjligt genom att byta ut originalorden i Word. Jag slutade - tack och lov - med detta till slut, efter att ha fått förklarat för mig varför detta var en dålig idé. När jag läser gamla texter från den här tiden tycker jag bara att det ser dumt ut.
 
Summa summarum: Att använda synonymer är bra eftersom det skapar variation, men det beror på vad det är för ord och vilket sammanhang det används i. Man verkar inte duktig eller intelligent för att man använder en fin eller tillkrånglad synonym. Ibland kan det snarare bli tvärtom. Man ska använda synonymer med måtta och eftertanke!
 
Uppdatering: Älsklingen tipsade om nedanstående video som på ett humoristiskt sätt sammanfattar stycket ovan! Ta dig gärna en titt.
 


Dagens citat:

"Istället för att söka sanningen, släpp taget om dina föreställningar."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Andas in doft med ..."

När jag tittade bland lite papper med anteckningar som jag har gjort vid olika tillfällen, såg jag följande uttryck:
 
Andas in doft med näsan.
 
Min första spontana tanke är vad man annars ska andas in doft med? Så som vi är skapta idag har vi inte särskilt många alternativ. Man kan förvisso andas in med munnen, men man kan knappast känna någon doft då. Om man inte kan känna någon doft med munnen - andas man verkligen in en doft då? Detta resonemang får mig onekligen att tänka på den smått filosofiska (i varje fall för mig) frågan "Om ett träd faller i skogen men ingen hör det, gör det då något ljud?"
 
 
Jag minns inte var någonstans jag läste uttrycket ovan, men oavsett var jag gjorde det, är "med näsan" onödigt att ha med. Om man ändå inte kan känna doft med något annat än näsan, blir det då att skriva läsaren på ... näsan (haha?).
 
Att man ska visa istället för att berätta när man skriver är en svår balansgång - det tycker till och med jag. Fast i det här fallet känns det självklart vad som ska tas bort eller i varje fall förändras.


Dagens citat:

"Kärlekens beröring gör alla till poeter."
(Platon)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hör jag i syne?

 
Korrigering: Jag råkade visst säga "Svensk ordlista utgiven av Svenska Akademien", men det ska rätteligen vara "Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien" (i bloggen oftast förkortad till SO). Jag ber om ursäkt för felsägningen.


Dagens citat:

"Förändring börjar inom individen och går sedan ut i samhället, staden, nationen och världen."
(Eileen Caddy)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Överhuvudtaget. Eller ..?

Jag har tappat räkningen på hur många olika varianter av överhuvudtaget som jag har sett. Ska de tre orden skrivas ihop? Ska de skrivas isär? Vilka delar ska skrivas ihop och vilka delar ska skrivas isär? Såvitt jag kan se, tycks det råda delade meningar om det hela. Så här tycker Svenska akademien:
 
 
 
Källa: Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien, sid. 3.722
 

Jaha. Med andra ord ska man i första hand skriva det som ett enda ord, men det kan fungera med tre (d.v.s. över huvud taget). Det är i alla fall så jag tolkar det. Vad skönt att jag fick det utrett!


Dagens citat:

"Vi har fyllt alla rum till bredden, men de ekar tomt ändå."
(Tomas Andersson Wij)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vart eller var?

Har du någon gång suttit och funderat på om det är "vart" eller "var" du ska använda när du ska beskriva var någonstans något är eller liknande? I så fall är du inte ensam - jag har själv suttit och varit osäker ibland när jag har skrivit. Jag har också stött på ilskna kommentarer till blogginlägg (dock inte mina egna inlägg) där författarna till kommentarerna anser att bloggaren använt "vart" på fel sätt. I det här inlägget har jag bestämt mig för att reda ut saken.
 
 
 
Vart = till vilken plats (även i vilken riktning)
Exempel: Vart ska du gå? Hon frågade vart kusinerna hade tagit vägen. Vart sprang han?
 
Var = på vilken plats  (ibland även varhelst = sätt dig var du vill)
Exempel: Var är barnen? Var ligger Bankeryd?  Nu vet vi var hon är.
 
Hängde du med? :-) Jag tyckte att det blev lite klarare i alla fall. Inte helt, men lite. Håller du inte med? Vad bra! Då kan vi gå vidare med våra liv.


Dagens citat:

"Den som flyttar ett berg börjar med att bära bort småsten."
(Konfucius)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Våran" och "eran"

Varje gång jag ser att någon använder orden "våran" eller "eran" (är det ens riktiga ord?!), kryper det i kroppen på mig. Framför allt när personer som man tycker borde veta bättre använder orden. I mina öron låter det helt fel! Men är det verkligen så fel? Som vanligt, när jag blir osäker, har jag valt att kolla upp det och som vanligt ställer kompisen SO upp.
 
 
 
Vår = förknippad med oss (spec. genom ägande men även allmännare)
 
Våran = vår (vard.)
 
Er = som har samband med de tilltalade (ofta genom ngn form av tillhörighet)
 
Eran = er (vard.)
 
Hoppsan Kerstin ... Tji fick jag - jag var nästan bombsäker på att Svenska Akademien skulle hålla med mig om att man inte säger "våran" eller "eran". Men oavsett vad Akademien tycker eller inte tycker, anser jag själv att det låter fel och fult att säga "våran" och "eran". Så det så.
 


Dagens citat:

"Till syvende och sist är varje människas högsta önskan helt enkelt sinnesfrid."
(Dalai lama)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När ens undermedvetna talar sitt tydliga språk

Jag och älsklingen försökte ju nyligen sälja några saker på Tradera. Till min glädje och förvåning fick vi sålt den lilla symaskinen och precis som Traderasäljare brukar göra, skrev jag ett mail till köparen med betalningsinformation.
 
Dagen efter fick jag svar från köparen och när jag då kikade på vad jag hade skrivit, upptäckte jag följande:
 
 
och strax nedanför ...
 
Fruktansvärt pinsamt och ändå hade jag läst igenom mailet just för att undvika stavfel! Kanske ville mitt undermedvetna säga mig något ...
 
 
 
 
 


Dagens citat:

"Livet är enkelt! Varför komplicera det för dig?"
(Eileen Caddy)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En fotnot, flera ... Ja, vad då?

När man skriver exempelvis akademiska texter, är det användbart med flera stycken av den behändiga fotnoten. Det intressanta är att det tycks råda oenighet rörande vad fotnoten heter i plural.
 
En not, flera noter. En nöt, flera nötter. Vid ett flertal gånger när jag har sagt fotnoter, har jag - en smula hånfullt - fått höra att det minsann heter fotnötter. För min del går det inte riktigt ihop rent grammatiskt. Därför har jag nu bestämt mig för att reda ut saken och min första åtgärd blev att vända mig till min vän SO:
 
 
 
Alltså. Det korrekta är fotnoter, men i skämtsamma sammanhang kan man säga fotnötter. Skönt att den saken nu är utredd.


Dagens citat:

"Efter stormen kommer lugnet."
(Matthew Henry)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Referens eller referent?

När jag sökte jobb här nere på västkusten, var jag i kontakt med mina referenser från mina praktikplatser för att höra om det var okej att jag återigen använde dem som referenser. Då svarade en av dem att hon gärna ställde upp som referent. Det fick mig att börja fundera på vad det egentligen heter.
 
 
 
Referens = 2. (vanl. plur.) person som det hänvisas till för upplysningar om en annan persons kvaliteter. särsk. vid ansökan om anställning.
 
Referent = 1. Person som refererar.     2. företeelse i verkligheten som ett språkligt uttryck.
 
Referera = 1. återge det viktigaste i det som sägs i diskussion, debatt etc.    2. hänvisa till ngn/ngt; för att stödja eget påstående.
 
(Källa: Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien)
 
Slutsats? Referens är det korrekta begreppet att använda i det här sammanhanget.


Dagens citat:

"Du är fullständigt fri att välja din egen väg."
(Eileen Caddy)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tidigare inlägg
RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!