Jessicas grotta

Pärlplattor som hobby

För ett par månader sedan såg jag ett inslag i SVT Nyheter Halland om en man från Varberg som skaffade sig en annorlunda hobby för att ha det som stressterapi. Han började pärla med pärlplattor.
 
 
Jag tyckte att det var väldigt häftigt och någonstans inom mig önskade jag nästan att jag också kunde göra något så fint. Visst höll även jag på med lite pärlplattor när jag var yngre, men det var aldrig på den här nivån. Det var mest att göra roliga och fina mönster. Jag strök nästan aldrig det jag pärlade fram, utan tömde pärlplattan så snart det var klart. Jag har en prydnad på väggen i form av ett hjärta som jag gjorde på elevens val på mellanstadiet. Men det är nog det enda jag har kvar.
 
 
Lite synd att jag inte har så mycket tid och ork till saker och ting nuförtiden. Fast även om jag idag skulle börja med pärlplattor, skulle det troligtvis inte komma i närheten av det som Andreas Dock åstadkommer. Och när skulle jag dessutom ha tid till det, när jag redan har en mängd saker som jag borde ta tag i? Men man blir lite peppad av att börja ägna sig helhjärtat åt en hobby. Blir inte du det?
 
Titta gärna runt på hans Youtube-kanal för att hitta fler videos om hans pärlande. Kanske blir du lika imponerad som jag.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: pärlplattor;

Pedofilers kreativitet

Jag följer ju Elaine Eksvärds blogg och hennes kamp mot pedofiler, genom bland annat det icke-vinstdrivande bolaget Treskablinoll. Hon utsattes själv för sexuella övergrepp av sin pappa, vilket är en anledning till att hon brinner för det här.
 
I ett inlägg - som hon döpte till Läskigt hur kreativa pedofiler kan vara - hade hon bäddat in nedanstående video.
 
 
 
 
Sedan jag blev gravid har jag själv börjat oroa mig mer för pedofiler - både på nätet och i livet utanför internet. Jag känner viss oro över att jag kanske misslyckas att lära vårt barn om personlig integritet och för att vårt barn blir utsatt för en pedofil. Jag kommer i alla fall att göra vad jag kan för att det inte ska ske och för att vårt barn ska få en så trygg uppväxt som möjligt. Där tycker jag att Elaine Eksvärd är en riktig förebild.
 
Förvisso var jag och min syster relativt gamla när vi fick internet hemma (jag gick på högstadiet), men jag kan idag förstå den oro som mina föräldrar kände när vi började ta kontakt med andra över internet. Att enbart se en bild på den man pratar med räcker ju inte - för vem säger att det verkligen är den personen på bilden? Det bästa är ju om man på något sätt kan ha ett videosamtal med personen man pratar med, åtminstone vid något tillfälle, men det är kanske inte alla som har den möjligheten. Jag menar att det är svårare att fejka sin identitet vid ett videosamtal, såvida personen inte "hyr in" någon som ska spela personen i fråga. Eller är jag helt ute och cyklar? Att jag inte var orolig när jag åkte upp för att besöka älsklingen första gången, berodde på att jag dels hade pratat med honom per telefon några gånger, dels sett honom i webbkamera vid något tillfälle när vi chattade på MSN.
 
Det är hemskt att den här sortens oro ska behöva finnas och att man inte kan lita på sina medmänniskor. Även om internet erbjuder fantastiska möjligheter, finns det samtidigt minst lika många fällor som man kan hamna i om man inte ser upp.


Dagens citat:

"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Taggar: förskolebrevet, idrottsbrevet, pedofiler, treskablinoll;

Rörelser

Hittills har jag mest tagit upp negativa saker kring en graviditet, men det har även funnits trevliga stunder och det trevligaste har varit när bebisen har rört sig inne i magen. Jag själv började kunna känna rörelserna runt v. 18-20.
 
Bland de första rörelserna som jag kände, var ett fladdrande precis innanför magen. Jag kan bäst förklara det som att det kändes som om en fisk simmade precis innanför magen, med fenorna fladdrande längs med magkanten. Dock kände jag detta endast en gång. Därefter övergick det till ett slags bubblande - som även kändes utanpå magen. Efter hand som graviditeten fortgick, ökade rörelserna i styrka och emellanåt har det faktiskt gjort ont nät bebisen har sparkat och tryckt med fötterna. Vårt lilla knyte har även lyckats sparka älsklingen rakt på kinden när han har legat med huvudet på min mage.
 
Under graviditetens senare skede har jag lyckats känna bebisens ena fot med handen vid några tillfällen. Just det har varit en speciell känsla som inte riktigt går att beskriva.
 
Eftersom vårt lilla knyte har varit så himla aktiv och stark, har man oftast kunnat se utanpå hur magen har böljat och gungat. I ärlighetens namn har det känts lite som om jag befunnit mig i en Alien-film och bara väntat på att magen ska spricka upp och att en livsfarlig liten Alien ska visa sig. Men det har samtidigt varit lite mysigt.
 
Jag har försökt ofantligt många gånger att få med bebisens rörelser på film. Dock har vår bebis verkat lite blyg av sig och slutat röra sig varje gång jag börjat filma. Fast jag lyckades få med rörelsen vid ett tillfälle när jag satt på tåget hem från Malmö. Visserligen blev det bara en liten rörelse (åtminstone jämfört med hur den har brukat hålla på i vanliga fall), men man ser i alla fall rör sig fram och tillbaka lite.
 
 


Dagens citat:

"Att levas är livets enda syfte."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Taggar: bebisen rör sig inne i magen;