En ficktjuv i familjen
När jag var yngre var jag med om att min pappa fick sin plånbok stulen på centralstationen i Köpenhamn. Där fick han faktiskit skylla sig själv lite, eftersom han på den tiden envisades med att ha plånboken i bakfickan - även på ställen med mycket trängsel. Den dök upp senare - kvar fanns allt utom 500-kronorssedeln som han hade förvarat i plånboken.
Jag själv har aldrig personligen råkat ut för en ficktjuv (även om det var nära flera gånger på vår bröllopsresa i Rom) - förrän nu.
Tösen är väldigt förtjust i elektronik (märks att hon är älsklingens dotter) och försöker jämt ta våra mobiltelefoner och fjärrkontrollen till tv:n. En gång när vi busade i min och älsklingens säng, kröp hon upp på min rygg flera gånger och skrattade. Efteråt såg jag att hon höll i min mobiltelefon - som jag haft i bakfickan - och förde den till sin mun.
En annan gång när hon skypeade med älsklingen genom min mobil, plockade hon ut ett kvitto som jag förvarade i fodralet. Efteråt såg kvittot ut så här:
Visst, den gången fick jag väl i och för sig skylla mig själv lite, som gav henne tillgång till min mobil. Men ändå.
Med andra ord får man passa sig för vad man har i sina fickor. I närheten av tösen går ingenting säkert!
Ha det så bra
Kramar
Jessie