Betessläpp på Wapnö gård
Under den senaste tiden verkar det som att tösen har blivit rätt förtjust i kor. Hon kan säga ordet "ko" och när man frågar henne hur kon låter, svarar hon glatt "muuuuuu". Hon har en bok som heter "Jag är en liten ko" och ville ett tag att vi skulle läsa den hela tiden. Emellanåt ville hon även att vi skulle läsa andra böcker där det kunde finnas en ko på någon sida.
Eftersom hon dessutom har blivit mycket mer medveten om sin omgivning jämfört med för ett år sedan, tyckte jag och älsklingen att det kunde vara trevligt för henne att få se på betessläpp. För mig blev det lite att slå två flugor i en smäll, för jag har heller aldrig varit på betessläpp.
Vi bestämde oss för att åka till Wapnö gård den 1 maj, eftersom älsklingen ändå ville in till Halmstad den dagen för att besöka nyöppningen av en brädspelsbutik, som nu också blivit brädspelskafé. Fast när vi väl kom fram till gården, insåg vi att vi var långt ifrån de enda som ville se de glada korna. Kön för att parkera var oändligt lång och när det var cirka en kvart kvar innan släppet, bestämde vi att jag och tösen skulle gå ur bilen och gå till hagen så att i vart fall tösen fick se släppet. Det var trots allt för hennes skull som vi åkte dit och jag skulle ha tagit det väldigt hårt om hon missade det på grund av den långa kön (framförallt då vi talat om för henne i förväg att vi skulle åka och se på kor). Älsklingen åkte och parkerade under tiden. Dock hade vi inte behövt vara oroliga, eftersom de inväntade alla besökare i och med att det fanns flera besökare som kom långväga ifrån.
Tösen blev väldigt glad när hon fick se kossorna inne i ladan och när korna väl fick springa ut, hörde man tösens pärlande skratt och en massa "muuuuu" ifrån henne.
Det värmde i hjärtat att se henne så glad. Och att få se kossorna så exalterade över att få komma ut.
Ha det så bra
Kramar
Jessie