Jessicas grotta

Georg är femton år och hans pappa har varit död i elva år. Men så en dag får Georg ett brev, vars avsändare är Georgs pappa. Fast brevet är inte skrivet eller skickat från en annan dimension eller värld, utan skrevs strax innan pappans bortgång och har bevarats på ett säkert ställe sedan dess. Under en kväll får Georg på sätt och vis lära känna sin pappa och följa med honom på ett spännande mysterium.

Jag kan inte påstå att jag brukar uppskatta ungdomsböcker, med tanke på deras nivå. Sådana böcker brukar vara alldeles för lättlästa för min del. Dock gick Jostein Gaarders bok utmärkt att läsa, trots att den i grunden är för yngre och trots att Georgs pappa svävade ut lite väl mycket så att boken flera gånger kändes orealistisk.


Språket i boken håller inte en onödigt låg nivå, men är inte heller för tillkrånglat. Helt enkelt en bra balans, vilket jag uppskattar då det är en ungdomsbok.

Gaarder spelar väldigt mycket på läsarens känslor och man pendlar hela tiden upp och ned. I ena stunden skrattar man, för att i nästa bli så berörd att det inte känns långt till tårarna. Däremellan kniper man ihop ögonen och tackar sin lyckliga stjärna för att det inte är en själv som satt sig och upplever den pinsamma situationen.

Kort och gott är det en mysig bok som man för all del kan ta sig tid att läsa.