Jessicas grotta

Den överambitiösa sekreteraren

Jag har verkligen förutfattade meningar...
 
De senaste åren har min chef fått allt fler klienter som antingen inte kan tala eller förstå svenska alls, eller som endast förstår lite svenska. Det innebär att jag oftast får tala engelska med dessa klienter, om de nu förstår engelska. I annat fall brukar vi få boka telefontolk.
 
För ett tag sedan blev min chef förordnad som offentlig försvarare för en person. Jag läste igenom förundersökningsprotokollet och drog slutsatsen att personen inte talade eller förstod svenska (polisen hade själva fått använda tolk vid varje förhör/samtal med klienten). Därför skrev jag ett brev på engelska, där jag kallade hit klienten till ett besök och informerade klienten om att vi även bokat tolk på det språk denne talade. När jag postade brevet kände jag mig duktig som lyckats få ihop ett hyfsat okej brev på engelska.
 
 
 
Efter bara någon dag ringde klienten. Jag sken upp, för jag hade uppmanat klienten att ringa till oss för att bekräfta att denne mottagit mitt brev och förstått vad som stått i det. Dock visade det sig att klienten inte fått brevet ännu (bara handlingarna från tingsrätten) och till min förvåning talade klienten lite svenska. När jag förklarade att jag hade skickat ett brev till klienten och att jag skrivit detta brev på engelska, skrattade klienten och förklarade att denne inte kunde engelska. Vi kom därför överens om att jag skulle skicka om brevet, fast på svenska den här gången.
 
Slutsats? Jag ska inte förvänta mig att klienterna inte talar/förstår svenska. Hädanefter är det lika bra att skriva på svenska först och om klienten hellre vill ha brevet på engelska, kan jag göra så. Känns bara dumt att först skriva/översätta ett brev till engelska, för att sedan översätta det till svenska igen ...
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie

Mitt andra Zumba-pass

Igår var jag på mitt andra Zumba-pass sedan förlossningen. Jag tror att jag slutade dansa för snart ett år sedan, i och med att foglossningen blev för mycket till slut. Första Zumba-passet gick jag på för några veckor sedan och även om det var tufft, var gårdagens pass antagligen det jobbigaste hittills.... 
 
Det var länge sedan jag var så slut. Efter halva passet sneglade jag på klockan stup i kvarten och önskade att det bara skulle ta slut. Efteråt kunde jag knappt prata, vilket blev komplicerat eftersom några (inklusive tränaren) bestämde sig för att prata med mig och undrade lite om tösen.
 
 
Tänk vad snabbt ens kondition kan rasa. Det positiva med alltihop var ändå att jag äntligen kunde cykla! Jag slutade cykla i samband med att jag slutade dansa, för älsklingen var orolig för att jag skulle riskera att ramla och då skada både mig och tösen (som vi då kallade "Bebis").
 
Så himla skönt det var att cykla! Lite småvingligt, men jag kom snabbt in i det igen. Nu ska älsklingen vara borta på en kurs i cirka 1,5 vecka, men när han kommer tillbaka ska jag börja cykla till och från tågstationen istället för att ta bussen. Om inte annat, kanske jag kan börja bättra på min kondition.
 
Ha det så bra
Kramar 
Jessie 
</div
Taggar: dålig kondition;

Skrivutmaning #2 - Gestalta glädje

Till en början står världen runt omkring stilla, för att sedan även tystna och försvinna helt. Kvar finns bara hon. Blotta tanken på henne fyller mig med värme och ömhet och jag kan inte hindra leendet från att formas på mina läppar. När hon sedan lugnt möter min blick och besvarar mitt leende - med det största leendet jag sett - jagas allt vemod och skuggan inom mig på flykten. Det känns som om en mörk slöja lyfts från mitt synfält. Till och med hennes ögon ler och jag förlorar mig i hennes ögon och den värme hon sänder ut och som fyller mig.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie 
 
Taggar: gestaltning, skrivutmaningapril;