Daisypath Anniversary tickers

Juridikpodden - säsong 4, avsnitt 1

I den fjärde säsongens första avsnitt diskuterades bland annat vårt kontantlösa samhälle (i samband med pantning av burkar/flaskor om jag förstod det rätt), Mårtens krönika om "valrörelsens viktigaste fråga" (kriminaliserandet av tiggeri) och Toves radiomedverkan angående nämndemannasystemet.
 
 
I dagens inlägg tänkte jag lufta mina egna tankar som dök upp när jag lyssnade på avsnittet.
 
Det kontantlösa samhället
Bra eller dåligt? Jag kan tycka att det är både och. Det är smidigt att slippa släpa på en massa kontanter och att bara hala fram kortet när det är dags att betala. Fast samtidigt innebär det större risker. Om man tappar eller får sin plånbok stulen är det mer än bara summan i plånboken som man blir av med. Sedan får man inte glömma den påtagliga risken för skimning. Man är mer utsatt på det sättet än om man har en viss summa i plånboken. Fast vad är mer värt?
 
 
Anonyma kommentarer
Mårten nämnde att i samband med hans krönikor, är det inte ovanligt att han får några anonyma kommentarer och att dessa kommentarer inte alltid är snälla. I Mårtens ögon är det fegt att inte våga stå för det man skriver och jag kan inte annat än att hålla med. Dock kan jag till viss del ändå förstå det där med anonymitet. När jag var "ny" på nätet föredrog jag också att vara anonym och emellanåt är jag väl det till viss del fortfarande. När jag kommenterar på andra bloggar skriver jag oftast "Jessica" och länkar hit till den här bloggen (någon enstaka gång länkar jag till min skrivblogg och använder då mitt fullständiga namn, men det beror helt och hållet på situationen).
 
När jag bara skriver "Jessica" är jag i och för sig halv-anonym i och med att jag inte uppger mina efternamn, fast jag anser att jag ändå inte är anonym till hundra procent med anledning av att man fortfarande kan spåra mig hit. Och med lite "detektivarbete" kan man säkert utifrån den här bloggen ta reda på vem jag är (om man inte vet det). Är jag feg? Kanske. Kanske inte. Det är inte så att jag till varje pris vill hemlighålla vem jag är (jag skriver trots allt mitt förnamn och länkar till den här bloggen). Om det är någon som tagit väldigt illa upp av något jag skrivit och därmed vill polisanmäla mig eller liknande, kan jag mycket väl tala om vem jag är för att underlätta. Fast fram till dess vill jag ändå fortsätta att hålla mig "halv-anonym" för min egen bekvämlighets skull. Åtminstone när jag rör mig bland andra bloggar. Om jag skulle kommentera tidningsartiklar eller liknande skulle jag skriva mitt fullständiga namn.
 
Jag förstår inte varför folk skriver påhopp och andra hemskheter under namnet "Anonym". Varför skriver man saker om man inte kan stå för det? Om man inte vågar ta ansvar för sina åsikter borde man inte lufta dem överhuvudtaget. Det är i alla fall vad jag anser.
 
 
Nämndemannasystemet
Jag är kluven i den här frågan. Tanken är god, men samtidigt kan det bli så himla fel och framför allt när nämndemännens röster väger lika tungt som ordförarens (rådmannen) röst. För att få en rättssäker prövning är det viktigt att lagen följs och att man inte bara går efter känslor. Från min praktik på tingsrätten fick jag lite erfarenheter av nämndemän och deras dömande. Förvisso höll de allra flesta oftast med rådmannen, men det hände en och annan gång att enbart känslorna styrde. Fast nu är jag å andra sidan en smula partisk i och med att jag är lite juridiskt skolad.
 
Oavsett vad jag tycker (eller inte tycker) om nämndemännens roll i dömandet, anser jag att de rekryteras på fel sätt. Just nu är de politiskt tillsatta och det är jag emot. Mest för att det gör så att de som inte är aktiva i något parti (som exempelvis jag själv) inte har möjlighet att få bli nämndemän. Visserligen behöver man inte vara aktiv i ett parti - det räcker att man är med i det (enligt min studiekamrat som faktiskt var nämndeman i Norrköping). Men ändå. Den här formen av rekrytering utesluter en stor del av befolkningen. Dessutom är det inte många yngre som sitter som nämndemän i våra domstolar. Inte som jag har upplevt i alla fall.
 
Hur ska man då lösa det? En idé är att ha en rekrytering som påminner om en anställning. Fast det skulle inte vara själva domstolen som "anställde", utan en särskild nämnd - något som inte är direkt knutet till domstolen. Man skulle få anmäla sitt intresse och sedan kanske få komma på en intervju där ens lämplighet skulle bedömas. Jag vet inte om det skulle fungera i praktiken, men det är i alla fall en idé. Då tror jag att man skulle få många fler potentiella nämndemän att välja bland och fler yngre skulle nog känna sig manade att söka som nämndeman. Jag skulle ha gjort det.


Dagens citat:

"Att falla in i vanemönster är att upphöra att vara."
(Miguel de Unamuno)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vad gör jag med min tid?

Inte alltför sällan gnäller jag om att jag inte har tid att göra vissa saker som jag vill göra. I mina ögon flyger min tid iväg och i slutändan får jag knappt något gjort.
 
När jag messade med min kompis Cherry en dag, kom vi in på just det här ämnet och jag gnällde över hur lite tid jag har till att göra sådant som jag vill göra. Då bad hon mig redogöra för vad jag gör om kvällarna och den insikt som då slog mig var pinsam - jag gör inte särskilt mycket om kvällarna när jag kommer hem från jobbet (främst de kvällar då jag är ensam hemma) och borde därför hinna med mer än vad jag gör.
 
Fast å andra sidan, är det verkligen nödvändigt? Måste man verkligen alltid göra något "betydelsefullt"? För mig kan det faktiskt räcka med att ligga i soffan med älsklingen och slötitta på TV. Då gör jag "inget speciellt", men det betyder inte att det inte är en trevlig kväll.
 
 
Alla bestämmer givetvis över sin egen tid och man gör det man vill med det. Emellertid känner jag att det är onödigt att känna press på att man hela tiden måste göra något och att detta något måste vara betydelsefullt, annars slösar man bort sin tid. Vissa tycker kanske att det är slöseri med tid att sitta och se på TV-serier och då får de göra det. För mig innebär det avkoppling.
 
Dock får jag kanske se över mina rutiner och börja planera min tid "bättre" om jag vill se till att kunna göra saker idag som jag menar att jag inte hinner göra. Men det är mitt val. Ett val som baseras på vad jag vill göra och inte vad jag känner att jag måste.


Dagens citat:

"Felfinnaren hittar fel även i paradiset."
(Henry David Thoreau)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Änglar (Marian Keyes)

Uppläsare: Rachel Mohlin
 
"I Marian Keyes sjätte roman Änglar får vi lära känna ännu en syster i familjen Walch. Maggie är storasyster till Claire i Vattenmelonen och Rachel i En oväntad semester. Maggie är den ordentliga systern, som gift sig med sin ungdomskärlek Garv och arbetar som sekreterare på ett advokatkontor i Dublin. När hon misstänker att hennes käre, men aningen tråkige man Garv, har ett förhållande med en annan kvinna, lämnar hon honom. Och plötsligt tycks allting hända på en gång. Hon blir av med sitt jobb och bestämmer sig för att resa till sin väninna Emily, som arbetar som manusförfattare i Los Angeles."
 
Utan tvekan är Marian Keyes' Änglar en humoristisk och en ganska förutsägbar "må-bra"-roman. Jag slutade lyssna på den med ett leende på läpparna.
 
 
Den kom igång i rask takt och jag kunde inte låta bli att känna med Maggie. Halvvägs in i boken tyckte jag dock att den började kännas en aning utdragen och smårörig på grund av de för många trådarna som Keyes slängde ut. Fast jag får hålla med om att hon lyckades knyta ihop säcken på ett tillfredställande sätt, även om hon med fördel hade kunnat stryka vissa upprepningar.
 
Oundvikligen började jag själv fundera över hur jag skulle ha reagerat i Maggies situation och om det "bara" hade varit att glömma och förlåta. Kan kärleken verkligen övervinna allt?
 
Änglar är en småmysig och rolig berättelse som lockar fram både leenden och skratt. Jag älskar "get-pojkarnas" kommentarer!
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Inget står emot en skrattattack."
(Mark Twain)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Utsikt som gör mig glad

Det är ingen hemlighet att jag tycker mycket om hav och sjöar. Därför är det inte heller så konstigt att jag blir glad av att titta på utsikten från tågfönstret när jag åker mellan Varberg och Falkenberg. Framför allt under vår och sommar.
 
Jag ville gärna dela med mig av den här känslan och har därför försökt filma utsikten från tåget. Dessvärre inser jag nu att jag håller kameran i en konstig vinkel, så det blir inte alls samma sak som att se det "på riktigt", men jag hoppas att det duger ändå. :-)
 
 
 


Dagens citat:

"Låt inte negativa erfarenheter göra dig bitter, de ska göra dig visare, och däri finner du glädje."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En anledning till att älska bibliotekarier!

Ända sedan jag började lyssna på min första ljudbok, har jag insett hur praktiskt det är att kunna lyssna på böcker. På det sättet hinner jag med att "läsa" många fler böcker än vad jag tidigare hunnit eller kunnat. Fast om jag skulle ha köpt alla ljudböcker som jag hittills tagit mig igenom, hade det kunnat bli en dyr historia ... Tack och lov för att det finns bibliotek!
 
I och med att jag jobbar i Varberg och att stadsbiblioteket där ligger på vägen mellan kontoret och tåget, är det mycket smidigare för mig att låna det mesta där. Falkenbergs stadsbibliotek ligger ju inte riktigt (fast ändå nästan!) på vägen hem från tåget. För att effektivisera mitt lånande ytterligare, brukar jag reservera böckerna hemma via internet och sedan bara springa in och hämta dem så fort jag fått klartecken att de är redo att hämtas. Precis som i andra kommuner är det inte bara böckerna på stadsbiblioteket som jag har tillgång till. Det går precis lika bra att reservera böcker på andra bibliotek i kommunen och sedan välja på vilket bibliotek man vill hämta böckerna. Smidigt, smidigt, smidigt!
 
 
Jag brukar vara noga med att välja att jag vill hämta mina reserverade böcker på stadsbiblioteket, men en gång råkade jag glömma bort det och märkte det inte förrän jag kollade på mailbekräftelsen som talade om att jag var välkommen att hämta boken på ... Träslövsläges bibliotek. Innan jag såg mailet hade jag fått ett sms, men i och med att avsändaren är "Biblioteket" oavsett vilket av kommunens bibliotek det är som skickar sms:et, tänkte jag inte på att scrolla ned och kontrollera avsändaren för detta sms.
 
Min första tanke när jag läste mailet var "Oj då ..." Klantigt! En aning skamset svarade jag på mailet från Träslövsläges bibliotek. Jag sade som det var - att jag missat att ändra vilket bibliotek jag ville hämta boken på och undrade om det var möjligt att få hämta det på stadsbiblioteket istället? "Hej! Ja jag skickar den med posten idag." svarade Anneli och dagen efter fanns den att avhämtas på stadsbiblioteket.
 
Stort tack till fina Anneli som kom till min undsättning! Det är det fina med bibliotekarier - de brukar vanligtvis vara så hjälpsamma och trevliga (med undantag från surtanten som jag råkade på när jag skaffade mitt bibliotekskort i Varberg, men henne tänker jag bortse från). Detta säger jag inte bara för att jag själv praoade som bibliotekarie i två veckor när jag var fjorton. Jag säger bara sanningen. Testa själv, så får du se att jag har rätt. :-)
 


Dagens citat:

"Saker utvecklar sig bäst för de som gör det bästa av hur saker utvecklar sig."
(John Wooden)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Medveten terror från lärarnas sida?

När jag satt och såg på Lilla huset på prärien - närmare bestämt det avsnittet där Mary får åka och delta i en stor matematiktävling - kom jag att tänka på när jag själv hade prov i skolan. För min del har det i princip alltid varit mer regel än undantag att mina lärare har gått omkring i klassrummet under provtillfället. Hur kommer det sig?
 
Jag avskydde det som pesten och framför allt när läraren fick för sig att den skulle ställa sig bakom en och läsa vad man skrev! Som om det inte vore stressigt nog att man skrev ett prov! En av mina lärare på högstadiet hade skor med klackar som lät när han gick omkring i klassrummet (för det gjorde han alltid under proven). Klack, klack, klack, klack ... När han vid något tillfälle ställde sig bakom mig för att läsa vad jag skrev, lade jag demonstrativt handen/armen för så att mina svar skymdes. Då väste han att det var onödigt gjort eftersom han ändå skulle läsa det sen. Ja, men varför kunde han inte vänta tills vi hade skrivit klart provet? Jag blev väldigt stressad över att han under provet redan började bedöma det jag skrev.
 
 
Gör lärarna fortfarande så? Är de ens medvetna om vilket stresspåslag deras vandrande orsakar? Vad är det de vill uppnå med att gå runt bland bänkarna? Kontrollera ifall det är någon som vill ha hjälp eller om någon fuskar? Om det är för att de vill vara beredda om någon behöver hjälp, fungerar det i så fall inte att sitta vid katedern och vänta tills någon räcker upp handen? Och om det är för att kontrollera ifall någon fuskar - kan de inte sitta och hålla koll från sin kateder?
 
Hur ser du på det här? Hade varit intressant att få en lärares syn på det hela :-)


Dagens citat:

"En vän är någon jag kan tänka högt inför."
(Ralph Waldo Emerson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hur ett klösträd ska användas

Tänk dig att du äger en katt (eller flera stycken - vad vet jag!) och att du gärna vill skämma bort nämnda katt då och då. Därför går du och köper ett magnifikt klösträd med tunnlar, gömslen och gud vet vad. Glad i hågen monterar du detta klösträd och visar det för din gulliga katt. Föreställ dig vidare din besvikelse när katten knappt ens ser åt trädets håll och än mindre använder det, trots idoga försök från din sida.
 
Just det var vad som hände oss. När vi flyttade från Köping bestämde vi oss för att göra oss av med katternas gamla klösträd, i och med att det föll sönder mer och mer för varje flytt, och köpa ett nytt. När vi kom till Getinge satte älsklingen ihop det nya trädet, men ingen av katterna visade det något intresse - inte ens kattmynta kunde få dem att ändra sig. Den enda som var intresserad var den lilla arga, men hennes intresse bestod enbart i att äta upp klösträdet.
 
Eftersom det nu varit oanvänt i mer än ett år, har älsklingen börjat prata om att sälja det. Det vill jag inte riktigt gå med på, då jag tror att det faktiskt kan komma till användning i framtiden. Men hur skulle jag kunna övertyga älsklingen om att behålla det? Det var då jag kom på den här geniala idén:
 
 
 
Visst blev det snyggt? :-D
 
UPPDATERING: Numera finns det inga böcker i något av våra två klösträd. Anledningen till det kommer jag berätta om vid ett senare tillfälle.


Dagens citat:

"Många missar lyckan. Inte på grund av att de inte finner den, utan på grund av att de aldrig stannar och njuter av den."
(William Feather)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Sandmannen (Lars Kepler)

Sandmannen är Lars Keplers fjärde bok i serien om kriminalkommissarien Joona Linna. Med andra ord kan det finnas spoilers i det här inlägget.
 
"En ung man hittas gående på en hög järnvägsbro en kall vinternatt i Stockholm. Han har legionärssjukan och är svårt nerkyld. På Södersjukhuset visar det sig att han är dödförklarad sedan sju år. Mannen var ett av seriemördaren Jurek Walters sista offer innan han greps av Joona Linna. Jurek Walter dömdes till rättspsykiatrisk vård och total isolering. Var har den unge mannen befunnit sig hela tiden? Hans oväntade vittnesmål gör att det gamla fallet måste tas upp igen. Det är bråttom. Någon måste ta sig in och vinna seriemördarens förtroende."
 
 
Hittills tycker jag att Sandmannen är den bättre av böckerna om Joona Linna. I mina ögon var här mer fart och en aning intressantare intrig. I de andra böckerna har författarduon Lars Kapler antytt och slängt ut ledtrådar om Joona Linnas "förhållande" till mördaren Jurek Walter, men det var först nu som bitarna föll på plats en efter en.
 
Dock tyckte jag att författarna var lite väl övertydliga i slutet när de skulle förklara för läsaren varför det blivit som det blivit i fråga om Jurek Walter och varför han gjorde de saker som han gjorde. Jag kan gå med på att de förklarade sådant som ägde rum innan boken tog sin början, men att peka ut resten var bara att dumförklara läsaren. Ibland är det bättre att låta vissa saker vara osagda och låta läsaren själv läsa mellan raderna. Man måste våga lita på att läsaren själv är kapabel att förstå och dra slutsatser.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Har du listat ut det än? Vi är inte våra tankar, vi är inte våra känslor."
(Robert Hall)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Falkenbergs strandpromenad

Innan semestern tog helt slut och det var åter dags att "komma tillbaka till verkligheten", tog vi en promenad längs strandpromenaden i Falkenberg - sträckan som går från Peter Åbergs väg och längs hamnen bort till Skrea.
 
 
 
 
Jag får erkänna att jag inte blev helt tagen med storm, men det var ändå småmysigt vid småbåtarna. :-) Vi tog oss bort till Skrea strand och undersökte om det fanns något bra badställe där det inte var lika mycket folk som på själva stranden. Älsklingen passade på att fota och filma maneter som vi stötte på under denna undersökning.
 


Dagens citat:

"Livet är nu."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Avd. 83

I Kapitel1:s tävlingsomgång av Månadens novell under juni-augusti fanns det en hel del bra bidrag. Tyvärr fick man bara rösta på tre stycken, så det fanns en och annan novell som inte kunde få min röst. En av dessa noveller var Frida Nordvalls Avd. 83.
 
Den här novellen behandlar ett allvarligt samhällsproblem som tyvärr är vanligt förekommande, men som man ändå inte riktigt vågar prata om - psykisk ohälsa. Med sina väl valda formuleringar berörde Frida Nordvall mig. Oundvikligen började jag fundera över mitt eget liv och min nuvarande situation. Det fanns vissa igenkänningsfaktorer i novellen.
 
 
Frida Nordvall ska ha ett stort tack för att hon väljer (och vågar?) belysa det här ämnet. Det låter kanske fånigt, men i sina mörka stunder är det lätt att tänka att man är fullkomligt ensam och att man aldrig kommer bli glad igen, så att läsa Avd. 83 gav mig en smula hopp. :-)


Dagens citat:

"När du vet ditt sanna värde kan ingen någonsin få dig att känna dig värdelös."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Cancer goodbye, cancer farewell

I april fick jag ett mail från en tjej som arbetar med projektet ForLife, som stödjer cancerforskningen. Så här skriver de själva om sin verksamhet på hemsidan:
 
"ForLife som drivs av företaget Helpers Alliance Sweden AB (Org.nr. 556915-7174) är ett företag som genom sin roll som anordnare i Jobb- och utvecklingsgarantins sysselsättningsfas hjälper deltagarna att skaffa erfarenhet, meriter och referenser för framtida jobb genom ett aktivt arbete till förmån för cancerforskning."
 
 Bilden är lånad från deras hemsida - med deras tillåtelse.
 
Så här beskrev Lotta (tjejen som skickade mailet) deras verksamhet:
 
"ForLifes grundidé är att sälja enkla, smarta och användbara produkter till förmån för cancerforskning. Försäljningen sker via e-handel samt vid större evenemang och hela överskottet går till vår insamling för cancerforskning."
 
Hon undrade om jag ville sprida vidare budskapet om deras projekt genom att skriva ett inlägg. Som tack skulle jag få välja en av deras produkter. På grund av att jag mådde ganska dåligt just då, sköt jag upp besvarandet av mailet och det var först i slutet av augusti som jag tog tag i saken och skickade ett svar.
 
 Bilden är lånad från deras hemsida - med deras tillåtelse.
 
Deras projekt förtjänar att få synas och därför skriver jag mer än gärna det här inlägget. Dock hade jag inte hjärta att ta emot ersättning för att skriva det här inlägget, dels eftersom jag vet att ForLifes produkter gör bättre nytta genom att bli sålda, dels för att det de gör är viktigt och beundransvärt. I och med att båda mina föräldrar drabbades av cancer förra året (men har nu blivit fysiskt friska) vet jag hur viktig cancerforskningen är. Med andra ord är det här inlägget inte sponsrat - det är skrivet från hjärtat.


Dagens citat:

"De som alltid är upptagna med något kan inte njuta av världen."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tänk på ett tal (John Verdon)

Uppläsare: Peter Andersson
 
"Dave Gurney, en pensionerad kriminalare, får en dag besök av en gammal kamrat från collegetiden som har ett ovanligt problem. Mark Mellery har fått ett mystiskt brev. Det är skrivet på vers och slutar med: "Strax ska du få se hur väl jag känner dina hemligheter, tänk på ett tal vilket som helst upp till tusen och öppna det lilla kuvertet." När Mark Mellery tänker på 658 och tittar i det förseglade kuvertet finner han exakt samma tal där och orden: "Förvånar det dig att jag visste att du skulle tänka på 658?"

Vem gömmer sig bakom avsändaren X Arybdis? Vem är det som kan läsa hans tankar? Vem är det som vet vilket tal han spontant skulle välja? I brevet antyds också Marks förflutna som alkoholist, en mörk period i livet som han trott att han för alltid lämnat bakom sig.

Fylld av fruktan ber Mark att Dave Gurney ska hjälpa honom. Gurney är till en början mest road av det mystiska brevet. Men när Mark efter ett par veckor hittas död med uppskuren hals på sin egendom och flera mord inträffar, där offren fått samma typ av brev, finner sig Gurney plötsligt indragen i den dödliga jakten på en intelligent psykopat och seriemördare där även hans eget förflutna blir ett hot."
 
 
När jag började lyssna på John Verdons Tänk på ett tal var mina förväntningar relativt höga. Jag trodde att det här skulle vara en spännande lyssning och att jag skulle ha svårt att slita mig från den. Emellertid var sanningen en annan och ganska snart - innan huvudintrigen hade visat sig - började jag tappa intresset.
 
Problemet med boken är att den är för pratig och tenderar att bli onödigt utdragen. Målande beskrivningar i all ära, men då ska dessa användas med måtta. John Verdon skulle i det här fallet ha tjänat på att stryka en hel del, exempelvis det utdragna slutet.
 
Intrigen är intressant och det blev en småkul vändning, även om den till viss del var en smula förutsägbar (åtminstone när det kom till gärningsmannens identitet). Om Verdon bara hade varit mindre pratig hade det här kunnat bli en vinstlott. Nu var det snarare en besvikelse, trots gärningsmannens finurlighet i fråga om brottens utförande.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Människan behöver svårigheter; de är nödvändiga för hälsan."
(Carl Jung)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Inget bordsskick så långt ögat kan nå

Den lilla arga här hemma har som sagt små underligheter för sig. Varje gång som vi låter henne springa ute på vardagsrumsmattan, tar hon sig i princip alltid till burens ena gavel för att äta hö (hennes "höhäck" sitter utanpå buren, så hon kan få tag på hö både inifrån och utifrån). Ifall det bara hade varit på det viset - att hon sitter och äter hö - skulle jag inte haft något emot det. Fast nu är det ju inte bara hö som hon mumsar i sig, utan även lite påslakan. För att skydda väggen har vi satt upp ett gammalt påslakan bakom buren. Påslakan och lakan är tydligen väldigt gott för en liten kanin.
 
Givetvis "vill" jag vara elak och förstöra det roliga för henne. Jag har funderat och funderat på hur jag ska bära mig åt för att få henne att sluta skutta dit bak. Till slut slog det mig. Om det nu är hö som hon vill ha, ska hon få det. Därför fyllde jag en av djurens matskålar med hö och ställde fram på mattan:
 
 
 
"Mohaha", tänkte jag. "Glufs", tänkte den lilla arga. Så här ser det ut (varje gång) efter att hon har ätit hö ur matskålen:
 
 
 
Och du kan nog tänka dig hur "lite hö" som ligger på mattan när den där skålen är nyfylld ... Känner du till någon vett- och etikettskola som vi skulle kunna skicka den lilla arga till?


Dagens citat:

"Dagens agenda: andas ut, andas in, andas ut."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nämn en TV-serie som ... Del 20

20. Nämn den TV-serie som kan skrämma dig mest.
 
Nu har jag visserligen inte sett serien på många år, men såvitt jag vet är det bara fängelseserien Oz som jag har tyckt har varit skrämmande. Å andra sidan berodde det kanske på min "unga" ålder som gjorde att jag tyckte så. Borde kanske se om man kan se om den. Minns inte särskilt mycket av den idag och det kan ju tänkas att den inte är lika skrämmande nu som den var då. :-)
 
 
Vilken TV-serie skrämmer dig mest?


Dagens citat:

"Det bästa du kan göra när det regnar är att låta det regna."
(Henry Wadsworth Longfellow)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Min bokhylla berättar

Jag tänkte utföra ett litet experiment med dagens inlägg. Om det faller väl ut kan det tänkas att jag gör om det vid något annat tillfälle. Allt beror på.
 
Vad jag har tänkt är att se om jag kan skapa något sammanhängande med den första meningen från tio slumpvis utvalda böcker som finns i min bokhylla (jag har endast valt böcker som jag har läst). Är du beredd? Då kör vi!
 
"Det heliga landet är förlorat. Det var uppenbart och ställt utom allt rimligt tvivel att hon hade förlorat förståndet. Jag stirrar ned på mina skor och ser ett tunt lager av aska landa på det slitna lädret. Det är mitt i natten och snö blåser in från havet. Det kan blåsa hårt i San Francisco. Simon ligger på rygg i sin säng och kastar en boll mot taket. Ett högt tutande fick Martin att rycka till och vända på huvudet. Han är tillbaka. När Viktor Strandgård dör är det faktiskt inte första gången. Man kan tycka att han kunde ha bestämt sig tidigare och att han kunde ha varit karl nog att meddela omgivningen sitt beslut."
 
 
 
 
Tja, om det hade varit början på en bok skulle jag antagligen suckat mig fördärvad av förvirring, men med tanke på mina förutsättningar tyckte jag att det gick ganska bra. Vad säger du? Jag skulle kunna tänka mig att göra om det här. :-)
 
Böckerna som användes var (de är angivna i den ordning de användes): Den siste tempelriddaren av Raymond Khoury, Solens diamanter av Nora Roberts, Revolt av Suzanne Collins, Sandmannen av Lars Kepler, För mycket av det goda av Jacqueline Briskin, Som Zlatan fast bättre av Niclas Christoffer, Eldfloder av Elin Holmerin, Femtio nyanser av mörker av E.L. James, Solstorm av Åsa Larsson samt Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson.


Dagens citat:

"Det är inte vad du ser på som betyder något, det är vad du ser."
(Henry David Thoreau)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Min profilbild

Jessica

En envis skånetös som bor i Falkenberg med maken och lilla arga kaninen.

För närvarande arbetar jag som advokatsekreterare
på en liten byrå i Varberg. Innan det studerade jag till paralegal vid Påhlmans Handelsinstitut i Stockholm. Min paralegal-examen tog jag i juni 2012.
Efter det arbetade jag ca ett år på hyresnämnden.

Om du vill komma i kontakt med mig kan du nå mig på e-post: dreamingtiger@hotmail.se (OBS! används endast till mejl)




RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!