Daisypath Anniversary tickers

Gå vidare

Begrava och glömma bort. Det är vad som måste göras för att man ska kunna leva igen och inte bara gå omkring med ett stort och gapande svart hål i själen. Man vet att det är vad man borde göra. Men det är svårt och gör för ont. Att den andra personen inte kan förstå smärtan, gör det hela ännu värre. Man känner sig besvärlig. Och elak, för att man inte kan släppa taget trots att man verkligen vill. Trots att man vill att allting ska bli som förut. Innan allt hände. Innan allt kom upp till ytan. Innan man förstod att allt som sagts bara varit lögn. Ett vackert luftslott. Att man inte betyder något. Att man inte är tillräcklig. Att man är utbytbar.
 
 
 


Tårarna ligger hela tiden redo att ta sig ut. Trots att man bara vill glömma. Trots att man vill känna sig hel igen. Kanske måste man acceptera detta svarta hål inom sig. Kanske måste man acceptera att man inte är tillräcklig. Att man aldrig någonsin har varit det. Kanske. Men det gör fruktansvärt ont.
 
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie

Något gick fel

Öppenhet. Ärlighet. Två stora och viktiga ord. Ord som man trodde betydde något. Ord som nu känns trasiga och smutsiga.

Ett tidigare påstående om en viss ståndpunkt och beteende visade sig inte längre stämma, utan har förändrats i det dolda. Förhoppningen tycktes vara att det skulle förbli dolt. Finnas kvar i det hemliga. När sanningen kom fram i ljuset verkade det inte finnas förståelse för den förvirring och de sårade känslor som uppstod i en. Tydligen gjorde man fel som kände som man gjorde. I varje fall är det så det känns.
 
 
 
 

Frågan som upprepat dyker upp i ens inre: vad har man gjort för att personen ska förändras på detta sätt? Och inte bara på detta sätt - personen har på kort tid förändrats massor, men vill inte kännas vid det. Och om personen dolt detta - vad finns det mer som personen döljer för en?

Otillräcklighet. Värdelöshet. Två ord som nu dominerar i ens liv. Definierar den man är. Man borde ha sett det komma. Man borde ha förstått att det var oundvikligt.

 
Ha det så bra
Kramar
Jessie

Alla flickor utom jag?

Jag har svårt att tro att #metoo-kampanjen har undgått någon. Det känns som om det inte har pratats om något annat på sista tiden. Missförstå mig rätt, även jag tycker att det är bra att alla dessa historier kommer fram - under förutsättning att de är sanna. Det finns tydligen de som missbrukar hashtagen och lögnaktigt påstår att de blivit utsatta. Fast det känns inte bra att samhället på sätt och vis stannar upp på grund av den här kampanjen. Det finns ju fortfarande annat som är minst lika viktigt att uppmärksamma och ta tag i.
 
Jag hade önskat att kampanjen gällde för alla - det vill säga även för utsatta män. Visst, såvitt vi vet tycks kvinnor vara mer utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp, men jag tror att det har mycket att göra med att det är skamligt för män att erkänna att de blivit utsatta. Exempelvis skrattar omgivningen åt de män som berättar att de blivit våldtagna av kvinnor. Sådant beteende gör mig uppriktigt ledsen. Alla offer är lika viktiga - oavsett vilket kön man har.
 
Under kampanjens gång har det gjorts påståenden om att alla kvinnor vid något tillfälle i sitt liv har blivit utsatta för sexuella trakasserier och/eller övergrepp av män. Innebär det att jag inte är en riktig kvinna? Jag har nämligen inte - såvitt jag kan minnas - blivit trakasserad sexuellt av män/killar. Däremot av fyra tjejer på högstadiet. Av killar har jag endast blivit misshandlad och trakasserad på andra sätt. 
 
Jag gick nog i åttan när händelsen inträffade en eftermiddag. Jag gick ensam genom korridoren, på väg till klassrummet där dagens sista lektion skulle hållas. För att komma till det klassrummet - som låg mittemellan två klassrum - var att gå ut från byggnaden genom denna korridor. Plötsligt blev jag omringad av fyra tjejer, varav tre stycken gick i min klass. Den fjärde tjejen var ett år äldre och jag har för mig att hon inte gick på vår högstadieskola (däremot hade hon gått på samma låg- och mellanstadieskola). Två av de andra tjejerna hade jag känt sedan förskolan och den tredje tjejen sedan första eller andra klass. Den tjejen bodde dessutom granne med mig och på mellanstadiet umgicks hon med mig efter skolan - under förutsättning att ingen annan i klassen eller skolan visste om det (jag var trots allt mobbad) och i skolan behandlade hon mig som skit, precis som resten av klassen.
 
Tjejerna skrattade hånfullt åt mig, samtidigt som de tog mig mellan benen, på rumpan och på brösten samt sade förnedrande saker till mig. De hånade mig för att jag var så mycket oskuld som man kunde bli (ingen kille ville ju ta i mig ens med tång) och spelade att de ville göra både det ena och andra med mig. Jag fick panik och försökte hela tiden ta mig ur situationen.
 
 
 
 
Ute på skolgården stod de andra i klassen och såg på genom dörren in till korridoren. De skrattade och fnittrade. När jag till slut hade lyckats knuffa mig bort från de fyra tjejerna, gick jag raka vägen ut och ställde mig utanför dörren till klassrummet. Jag var så rasande och generad att jag var nära till gråt. Då kom två tjejer i klassen fram till mig, varav den ena läste franska med mig. Den tjejen sade att jag gärna fick prata med henne om vad som hänt, för hon var trots allt kamratstödjare. Jag tackade vänligt men bestämt nej, eftersom jag hörde på hennes hånfulla röst att hon bara ville veta vad som hade hänt så att hon kunde sprida det vidare. Hon struntade ju i mig i övrigt, trots att jag flera gånger försökt bli hennes vän.
 
Väl inne i klassrummet tvingade läraren oss att prata om det som hänt. Jag satt knäpptyst vid min bänk, medan de andra tre tjejerna ljög om dels vad som hade hänt, dels vem denna fjärde person var. Då gjorde jag något som jag aldrig gjort varken tidigare eller senare och som antagligen förvånade samtliga i klassrummet - jag tog mina saker och stormade ut ur klassrummet. Jag vägrade att förnedras ännu mer genom att sitta och lyssna på deras skitsnack.
 
När jag väl kom till mitt skåp var jag så arg att jag grät och då hade min SO- och gympalärare hunnit ifatt mig. Jag minns inte om det var han som hade haft dagens sista lektion eller om han bara hade sett vad som hänt, men att han kom fram till mig gjorde det hela ännu värre, eftersom jag var småförälskad i honom. Jag minns inte vad vi sade till varandra. Det enda jag minns är att jag klargjorde att jag skulle gå hem. Jag vägrade vara kvar den dagen.
 
Dagen efter tvingade min ena klassföreståndare mig att sitta ned med de tre tjejerna i klassen för att prata om vad som hänt. Det slutade med att jag tvingades be den ena tjejen om ursäkt, eftersom jag knuffat till henne i mitt desperata försök att ta mig därifrån och hon hade fått ont av den knuffen. Tjejerna däremot gav aldrig mig någon ursäkt...
 
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie

"Vad gör du när ingen annan ser?"

För ett tag sedan hörde jag på radion (Mix megapol) att de under morgonprogrammet hade diskuterat frågan om vad man gör när ingen annan ser. Vilken rolig idé till ett blogginlägg!
 
Så, vad gör jag när ingen annan ser? Om jag inte lyssnar på poddar när jag städar, diskar, duschar etc, så lyssnar jag på musik och när jag lyssnar på musik som jag gillar, då dansar jag. Japp. Jag vickar på rumpan, snurrar runt o.s.v. Fast det gör jag förstås just när ingen annan ser. Eller, åtminstone när jag tror att ingen annan ser. Därför får detta bli din och min lilla hemlighet, okej?
 
 
 
 
Något annat som jag har en ovana att göra när ingen annan ser/hör, är att yla (det vill säga min version av att sjunga). Sjunger jag bra? Både Ninjan och Fåntratten lämnar rummet så fort jag sätter igång, så om man ska fråga dem antar jag att jag sjunger lika bra som en isbits överlevnad i helvetet.
 
Vad gör du när ingen annan ser?
 
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
 

Boken om Anna Book (Anna Book)

"Anna Book har upplevt det mesta inom musikbranschen sedan hon fick sitt genombrott 1986.

 

Allt började med 'ABC' i Melodifestivalen då hon bara var 15 år gammal...

 

Nu, drygt 20 år senare, berättar hon mycket öppenhjärtigt och på ett frispråkigt sätt om 'hela resan'. Från anonymiteten till ett offentligt liv, ett liv som inte alltid varit en dans på rosor.

 

Löpsedelsrubriker som vecka efter vecka väcker uppståndelse med osanningar har blivit en vardag. Svek, avundsjuka, skitsnack och viktpåhopp är andra ingredienser som präglat Annas liv i rampljuset.

 

Självklart berättar hon även om de ljusa sidorna, som glädjen att stå på scen, fansen, musiken och om de många fantastiska händelser som hon fått uppleva under dessa år.

 

Livet bakom kulisserna och den otroliga succén i Let's Dance är annat som vi får ta del av. Denna folkkära artist släpper även in oss i sitt privatliv på ett mycket ohämmat sätt, det handlar om smärtsamma separationer, familjetragedier, abort, sjukdomar och ekonomiska problem. Dessutom får vi veta vad som ledde Anna till Vitakliniken på Sophiahemmet vilket resulterade i ett livsavgörande beslut...

 

En bok med massor av känslor och starka familjeband, en gripande berättelse som inte lämnar någon oberörd."

 

 

 

 

Boken om Anna Book fick jag av förlaget på bokmässan i Göteborg förra året, i samband med att jag fick en annan av deras böcker signerade. I ärlighetens namn hade jag ingen särskilt positiv bild av Anna Book (dock av oklar anledning), men tänkte att jag ändå kunde ge boken en chans nu när jag hade fått den. Om inte annat så var den ganska kort, så den skulle säkert inte ta lång tid att läsa (vilket den heller inte gjorde).

 

Trots att Anna Book själv säger vid något tillfälle i boken att detta inte är någon biografi, är det ändå så jag ser den och jag hade hela tiden i åtanke att biografier inte är särskilt neutrala. Det var ändå en intressant läsning och jag fick faktiskt en annan bild av Anna Book och känner mig inte lika "anti" henne nu som jag gjorde tidigare. Det fanns en hel del saker som jag faktiskt inte kände till tidigare och boken har på så vis gett mig större förståelse för denna kvinna.
 
I vanliga fall är jag inte särskilt förtjust i den här typen av böcker, men just den här boken var behaglig och intressant att läsa. En skön avkoppling helt enkelt och lite variation från det jag vanligtvis brukar läsa.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie

Angående tv-serier som jag gärna tittar på

 På förekommen anledning (det vill säga efter att min vän Hanan "upprört" påpekat detta), måste jag göra ett tilläggsinlägg till mitt blogginlägg om tv-serier jag gärna tittar på. Det visade ju sig att jag faktiskt glömde en mycket viktig tv-serie.
 
Buffy the vampire slayer
Jag minns inte hur gammal jag var, men det var nog i slutet av mellanstadiet eller början av högstadiet som jag slog mig ned framför tv:n när min syster satt och såg på en tv-serie. Då visste jag inte vilken serie det var och det tog ytterligare några gånger innan även jag var fast. Tv-serien visade sig vara Buffy the vampire slayer och jag fastnade för serien under säsong fem - det var då jag blev förälskad i vampyren Spike (som spelades av James Marsters). Efter det har jag sett serien minst femtioelva gånger och den ligger mig varmt om hjärtat.
 
 
 
 
Hoppas att jag är förlåten nu Hanan ;-)
 
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie

När tiden bara försvinner

Nu har det gått lite mer än två månader sedan vår familj utökades och det har varit omtumlande två månader - för att vara ärlig. Mitt mående har varit som en berg-och-dalbana och nådde botten när jag var ensam med tösen i två veckor (älsklingen var iväg med sin utbildning) och det visade sig då att hon plötsligt avstannat i sin viktuppgång. Detta hade föregåtts av att hon under en period haft problem med kräkningar och att mina bröst plötsligt var väldigt mjuka jämt och ständigt. För att få ordning på detta blev jag tvungen att - efter samråd med vår sköterska på BVC - ge henne ersättning som komplement till amningen. Detta tog mig väldigt hårt, eftersom jag var inställd på att helamma. Det kändes som ett stort nederlag och jag kände mig värdelös som mamma, trots att alla runtomkring sade att jag inte skulle känna så. Eftersom jag har tänkt att skriva ett inlägg om mina tankar och funderingar kring amning, går jag inte närmare in på saken nu. Utöver detta, har tösen haft rätt mycket problem med magknip.
 
 
 
 
Det har med andra ord varit rätt mycket för mig och jag har inte haft så mycket tid till annat än just tösen. Och det är det som har börjat tynga mig, så att säga. Vad jag menar med det är att jag har börjat känna mig som en dålig människa. Jag hade tänkt att jag skulle virka och sticka saker till tösen och så skulle jag brodera klart tavlan till henne. Sedan var tanken att jag skulle sortera färdigt våra pärmar här hemma, så att vi får bättre ordning på saker och ting. Inget av detta har jag haft tid till och det har som sagt gått lite mer än två månader sedan hon kom till världen.
 
Naturligtvis inser en del av mig att det inte finns någon anledning för mig att känna så, men faktum kvarstår - det är så jag känner. Anledningen till det är för att jag upplever att "alla andra" med barn gör så himla mycket och att vissa i min omgivning förväntar sig att jag ska göra mer än vad jag hittills gjort. Samtidigt säger folk gång på gång att jag ska njuta av den här tiden med tösen. 
 
Jag antar att det är min egen inställning som är boven i dramat. Jag får helt enkelt försöka att bli bättre på att ta dagarna som de kommer och sluta ha så många förväntningar på mig själv. Mitt mående kommer ju knappast bli bättre av att jag ständigt ser ned på mig själv.
 
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie

Startboxar

Jag vill inleda det här inlägget med att säga att jag INTE får betalt för att skriva det.
 
 
Något som jag inte hade riktigt koll på inför att vi skulle få barn samt under graviditeten, var det här med möjligheten att hämta ut startboxar/babyboxar. Jag mindes att min syster nämnde något om någon box hos Kronans apotek, men sedan tänkte jag inte mer på det. Efter att älsklingen hade ordnat hem startboxen från Libero, mindes jag det min syster sagt om boxen hos Kronans apotek och började därför söka på nätet efter info.
 
Den enda information som jag hittade om just den boxen, är att det inte går att förhandsboka eller beställa via nätet, utan man måste gå till Kronans apotek och be om denna box. Eftersom det är så stor efterfrågan på denna box, är den oftast slut på de allra flesta ställen i landet. Däremot hittade jag Babybox.se och Hjärtats startbox.
 
När jag gjorde beställningarna på dessa start-/babyboxar, förstod jag inte hur mycket jag faktiskt skulle komma att uppskatta innehållet i dessa boxar. Framförallt blöjorna, våt- och tvättservetterna samt salvan Bepanthen. Jag tycker att det är lite trist att man oftast inte känner till möjligheterna att kunna beställa de här boxarna. Det är därför som jag skriver det här inlägget - så att fler kan utnyttja möjligheten och få lite hjälp så där i starten när man är nybliven förälder och inte har en susning om vad och hur man ska göra.
 
 
 
 
 
När det gäller Apoteket Hjärtats startbox, kan man antingen köpa boxen (just nu 349 kr) eller få den gratis om man är medlem. I vår box från Apoteket Hjärtat fick vi (se bild ovan) diverse erbjudanden, bomullspinnar för baby, blöjor, våtservetter, förebyggande salva (för torr och irriterad hud), mjukishjärta att hänga på barnvagnen, hudkräm för ärr, bristningar och ojämn hudton, napp, ansiktskräm för baby, kräm för känsliga bröstvårtor och torr hud, Multi-Gyn-kompressor samt gosedjursplåster.
 
När man gör sin beställning på Babybox.se, kan man välja mellan tre olika start/-babyboxar att beställa - eller beställa alla tre om man så vill. De babyboxar som erbjuds via Babybox.se är från Apoteksgruppen, Lloyds apotek samt Babyproffsen.
 
 
 
I Apoteksgruppens babybox fick vi blöjor, diverse erbjudanden, ansiktsrengöring till mamman, glidmedel, tvättservetter, två färg- och smutssamlande microfiberdukar, reparerande kräm för babyn, rengörande topp till tå-kräm för babyn, haklapp, napp och våtservetter.
 
 
 
I babyboxen från Lloyds apotek fick vi diverse erbjudanden, solskyddsmössa till barn, babyservetter, haklapp, öronproppar (för sömnbehövande föräldrar), kondom, napp, ansiktsrengöring till mamman, blutsaft, reparerande kräm för babyn, hudkräm för ärr, bristningar och ojämn hudton, calenduala-kräm, två sorters tandkräm för barn samt förebyggande salva (för torr och irriterad hud).
 
 
 
I babyboxen från Babyproffsen fick vi matningssked, självsteriliserande amningsflaska, diverse erbjudanden, tvättservetter, våtservetter, blöjor, haklapp och två färg- och smutssamlande microfiberdukar.
 
 
Ha det så bra.
Kramar
Jessie

Dag 20: Hur viktig tycker du att utbildning är? [30 dagar]

Går det ens att svara något annat på den här frågan än att utbildning är viktigt? För mig personligen är utbildning viktigt - främst för att man ska kunna få jobb, men även för allmänbildningen - fast vad det är för utbildning som man anser är viktig för just en själv, är ju upp till var och en. Exempelvis har jag själv ingen högskoleutbildning, utan "endast" yrkeshögskoleutbildning. Men för mig räcker det gott och väl. Jag kan arbeta på intressanta arbetsplatser, såsom tingsrätt, åklagarkammare etc. Jag är nöjd med det.
 
 
 
 
Fast i dagens läge räcker det inte enbart att vara utbildad. Även om man går en högskole- eller universitetsutbildning, är det inte säkert att man får något jobb när man väl är klar. Så visst, utbildning är viktigt för att man ska få jobb, men en utbildning innebär inte per automatik att man får jobb. För att få jobb måste man många gånger ha erfarenhet. Därför tycker jag att det är guld värt att kunna ha praktik som en del av utbildningen. Det var till mycket stor del tack vare mina praktikperioder under min utbildning som gjorde att jag fick jobb.
 
Ha det så bra.
Kramar
Jessie
 

Dag 19: Serier jag gärna tittar på [30 dagar]

Game of thrones
När älsklingen först föreslog att vi skulle se den här serien när de började visa den i tv (tror det var på SVT), var jag skeptisk. Fantasy, magi och drakar ... Nej, det var inget för mig, fast jag bestämde mig ändå för att se på den för älsklingens skull. Och tur var väl det! Jag älskar den här serien och tycker att det är trist att det kommer dröja två år tills sista säsongen ska visas ... Nåväl, jag får väl roa mig med annat under tiden.
 
 
Veronica Mars
Jag gick på högstadiet när den här serien kom och den fick genast en plats i mitt hjärta. Framförallt första säsongen. Den är rolig och spännande - vem tackar nej till det? Filmen som kom efter serien var väl sisådär, om jag ska vara ärlig. 
 
 
Sons of anarchy
Jag och älsklingen tycks ha delade åsikter om den här serien, men jag tyckte att den var bra. I och för sig lite utdragen och otrolig mot slutet, men som helhet var det en bra serie. Fast å andra sidan har jag gillat "the bad guys" sedan rätt många år tillbaka. ;-) 
 
 
Dawson's creek
Åh! Nostalgi! Jag gick på högstadiet när jag fastnade för den här serien och jag fortsatte att se om repriserna om och om igen - även när de svenska kanalerna slutade visa serien och enbart dansk tv fortsatte att visa avsnitten. Jag kan knappt med ord beskriva hur mycket den här serien betyder för mig. Den blev lite av en fristad för mig när jag kom hem från skolan. Jag tilläts glömma bort nuet och bli en del av Dawson's gäng.
 
 
Lilla huset på prärien
Om serien ovan innebar nostalgi, så är det "ännu värre" med den här serien. Jag har tyckt mycket om den så länge jag kan minnas och eftersom min pappa hade spelat in hela serien på VHS-band (ja, så gammal är både jag och serien!), kunde jag och min syster se serien om och om igen. Dessutom gick serien i repris ganska ofta, så under mellanstadiet brukade jag sitta och se på serien när jag kom hem efter skolan.
 


Dagens citat:

"Girigheten vill äga mycket: Du äger allt."
(Augustinus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Evighetslånga serier

Bokbloggsjerka: Bokserier kan pågå i en hel evighet. Vad tycker du om det?
 
Nu ska jag komma med ett klassiskt jurist-svar: Det beror på. 
 
 
 
 
Rent generellt tycker jag inte om evighetslånga serier, eftersom jag har erfarenhet av att det oftast blir tjatigt till slut och bara ett sätt att mjölka ut pengar (om serien blivit en succé). Jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt när det blir så, för många gånger tappar serierna i kvalitet och jag kan inte bli annat än besviken när det händer. 
 
Fast sedan finns det andra serier som lyckas hålla samma kvalitet oavsett längd, men dessa är få och sällsynta. Oftast blir det bäst när serier slutar i tid, så att säga.
 
Vad tycker du själv?


Dagens citat:

"Det verkar nästan vara en naturlag att livet först måste gå sönder för att vi ska finna det som verkligen är värt någonting i våra liv."
(Olle Carlsson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Harem (Soheir Khashoggi)

"Jenna tror att allt ska bli perfekt. Hennes make, prins Ali, är modern och välutbildad. Han är stilig, beundrad och respekterad. Men äktenskapet blir ett helvete. En tid efter bröllopet börjar Ali hata henne. Han misshandlar Jenna, och ingen vill hjälpa henne: en hustru är mannens egendom. Till sist tvingas hon fly för sitt liv.
 
***

Jennas minnen från äktenskapet med prins Ali är bittra och onda. Hennes make hatar henne. Nu har han henne i sitt våld och kommer att straffa henne. Enligt al-Remals lag straffas en förrymd hustru med döden ...

Jenna minns faderns harem. Lyxen, överflödet och instängdheten. Världen tillhörde männen och kvinnorna var deras ägodelar.

Hon minns när hennes far meddelade att han tänkte ta sig ännu en hustru, och hon minns moderns våldsamma och tragiska död.

Hon kommer ihåg sin väninna Laila, och det fasansfulla öde som drabbade henne. Laila blev bortgift vid 15 års ålder med en gammal man. Hon blev förälskad i en annan man och straffet var ohyggligt. Laila blev stenad till döds. Hennes enda brott var att älska fel man.

Jenna minns även sin bröllopsdag, då hon fortfarande trodde på evig kärlek och lycka. Ali var inte den hon hoppats, äktenskapet blev ett helvete och till sist såg hon ingen annan utväg än att fly med sin lille son. Hon visste att prins Ali tänkte mörda henne och att ingen skulle komma till hennes undsättning ...

Den dramatiska flykten lyckades, men Jenna har levt under antaget namn och med förändrat utseende sedan dess. Rädslan för att bli upptäckt och förd tillbaka till Ali har alltid funnits där. Nu har stunden hon fasat för kommit."
 
 
 
 
 
Jag ska erkänna att jag blev glatt överraskad när jag läste Soheir Khashoggis Harem, eftersom jag inte riktigt trodde att det här skulle vara en bok för mig. Tji fick jag, för Harem griper tag i en väldigt tidigt och spänningen håller i sig ända till slutet, även om jag kan tycka att slutet förvisso var en smula utdraget.
 
Tyvärr är jag för dåligt insatt i hur kvinnor som lever i Mellanöstern har det, även om jag till viss del har fått höra ett och annat - både genom tidigare vänner och media. Om det som beskrivs i Harem stämmer, blir jag ärligt talat mörkrädd. Kanske är det för att jag själv vuxit upp i det trygga Sverige som gör att jag har svårt att acceptera tanken på att behandla människor som ägodelar. Jag behandlar inte ens husdjur som ägodelar, trots att de enligt lag betraktas som just det.
 
Som helhet är Harem en välskriven bok som är spännande, men gör ont att läsa.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Äkta handling bestäms aldrig utifrån, utan uppstår fritt och spontant inifrån."
(Cyprian Smith)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag lever!

Visserligen misstänkte jag att det skulle bli lite uppehåll mellan inläggen här på bloggen i samband med att vi skulle få barn, men jag hade inte räknat med att det skulle bli så här långa uppehåll. Men förhoppningsvis är det bara så nu i början. Kanske blir det lättare att få tillfälle lite längre fram att smyga in här lite oftare och skriva ett och annat inlägg.
 
Ifall du undrar hur det går med tösen och det nya livet som småbarnsförälder, kan jag säga att den första månaden har varit väldigt intensiv. Inte bara för att Tösen emellanåt har velat amma ofta (vissa dagar har det blivit en gång i timmen - minst!), utan även för att hon har velat ha mycket närhet (vilket jag kan förstå och som jag också har tyckt har varit mysigt) och vid två, tre-veckors ålder drabbades hon av magknip. Enligt vår sköterska på BVC beror det troligtvis på bröstmjölken, i och med att Tösen inte har de rätta bakterierna ännu. Så utöver D-vitamindropparna som hon får varje dag, får hon även magdroppar för att skynda på processen med att odla de bakterier som hon behöver. Jag försöker också att hoppa över produkter som innehåller ko-mjölk, eftersom även det kan bidra till att ge henne magknip. Så med andra ord kämpar vi på så gott vi kan. Utöver magknipen - som gör att Tösen gråter/skriker med jämna mellanrum - är hon en snäll och glad flicka som sover rätt bra på nätterna när hon väl somnar (behöver bara gå upp cirka två-tre gånger per natt/morgon för att amma henne).
 
Tösen som greppar tag runt sin pappas tumme.
 
Fast den brutna sömnen och det ständiga ammandet gör att jag jämt känner mig trött. Därför har jag försökt att vila lite när Tösen sover under dagen, men det är lättare sagt än gjort. Oftast har det funnits annat som jag behövt göra och som jag inte hunnit med att göra när hon är vaken och nu när hon är fem veckor gammal, sover hon inte lika mycket och länge under dagarna. Men jag måste försöka se till att få tillfällen för både vila och att hinna göra saker som jag tycker om att göra, för jag har dessvärre börjat känna av min tidigare depression mer och mer. Fast det är svårt att hitta den rätta balansen, men för allas vår skull behöver jag göra just det. Jag kommer inte att vara någon bra mamma om jag kör mitt mående i botten. 
 
Nu vet du i alla fall att jag lever och att jag ska försöka kika in här lite oftare än vad jag hittills gjort - med betoning på försöka.


Dagens citat:

"För att uppnå verklig inre frihet måste du kunna betrakta dina problem objektivt istället för att uppslukas dem."
(Michael A. Singer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 18: Mina rädslor [30 dagar]

I ärlighetens namn finns det väl ett antal saker om jag är mer eller mindre rädd för. Vet dock inte om du har den tid och det tålamod som krävs för att läsa om alla mina rädslor så jag nöjer mig med ett litet urval istället. Låter det okej?
 
Spindlar
Jag hatar verkligen spindlar! De är så otäcka och oberäkneliga. När jag bodde hemma hos mina föräldrar, brukade min pappa säga att så fort jag såg en spindel, skrek jag som om det vore en vithaj. Jag vill inte riktigt hålla med honom om det, men visst. Jag har en tendens att skrika när jag ser de små läbbiga varelserna.
 
 
Ragnar - vår tidigare inneboende.
 
 
Tösen
Naturligtvis är jag orolig för att något ska hända vår lilla tös. Nu i början är jag särskilt rädd för plötslig spädbarnsdöd, så jag brukar dubbelkolla både en och två gånger om kvällen/natten så att hon fortfarande andas och mår bra.
 
Att bli lämnad av älsklingen
Nuförtiden är denna rädsla inte lika stark som förut, men den finns ändå fortfarande där. Jag skulle milt sagt bli förkrossad om älsklingen bestämde sig för att lämna vårt gemensamma liv. Han är en del av mig och utan honom skulle jag känna mig ofullständig.
 
 


Dagens citat:

"Om din lycka beror på vad någon annan gör, så har du sannerligen ett problem."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 17: Dina toppar och dalar det senaste året [30 dagar]

Eftersom jag inte minns alla "toppar och dalar" det senaste året, får det bli ett litet urval av det som jag kommer ihåg. Och någon kronologi bland dessa kommer tyvärr inte att finnas, men jag hoppas att du ändå står ut med det.
 
Den främsta "dalen" det här året var min sista tid på jobbet innan semestern och föräldraledigheten. Inte nog med att det var väldigt mycket att göra - jag behövde dessutom lära upp min vikarie, vilket var lättare sagt än gjort. Med andra ord arbetade jag under en ganska enorm stress och press (plus att jag var höggravid), vilket medförde att jag mådde dåligt och ganska ofta var jag gråtfärdig när jag lämnade kontoret (här kan gravidhormonerna ha medverkat också, det medger jag). Jag hoppas att det inte är lika stressigt när jag kommer tillbaka till kontoret i mars, eller att jag i varje fall kan hantera det hyfsat bra.
 
Under graviditetens gång fanns det vissa personer i min närhet som tydligt visade att det inte var uppskattat att jag nu hade blivit gravid. Bemötandet handlade om både blickar och vassa kommentarer. Det fick mig att känna att jag i detta sällskap inte kunde vara öppen med min graviditet, utan fick låtsas som att jag inte var det. Det gjorde mig ganska ledsen flera gånger. 
 
 
 
 
 
Nu till topparna!
 
Den främsta toppen var naturligtvis när älsklingen sade att vi hade fått en flicka och barnmorskan lade vår lilla dotter på mitt bröst efter förlossningen. Den instinktiva lyckan som jag kände då går inte att beskriva. I nio månader hade jag burit det lilla livet inom mig och undrat vad det var för en filur som skulle göra oss sällskap. Nu vet jag. <3 
 
En annan topp (för nu räknar jag faktiskt ett helt år bakåt i tiden) var när graviditetstestet visade positivt i början av december 2016. Jag trodde knappt att det var sant och vågade nästan inte heller hoppas på att det verkligen stämde. Men nu vet vi allihop att det gjorde det. ;-) Jag hoppas verkligen att fler får känna den glädjen och lyckan.
 
Att Aller Media ville publicera en av mina noveller i Hemmets Veckotidning var helt klart en rejäl topp det här året! Trots att jag fortfarande inte riktigt själv tycker att det jag skriver är något särskilt, blev jag både glad och stolt över att de tyckte så pass mycket om den novellen att de ville ha med den i tidningen. Jag kan bara hoppas på att de tycker om fler av de noveller som jag skickat in.
 
Bokmässan i september förra året var en upplevelse som hette duga. Jag blev fullkomligt förtrollad av mässan och kan definitivt tänka mig att åka dit fler gånger! Ja, är man boknörd är Bokmässan i Göteborg en smula beroendeframkallande. I år är det inte riktigt läge att åka dit, med tanke på omständigheterna, men kanske kan det bli ett besök nästa år. :-)


Dagens citat:

"Närhelst de bränner böcker kommer de också, i slutet, att bränna människor."
(Heinrich Heine)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Min profilbild

Jessica

En envis skånetös som bor i Falkenberg med maken, dottern och våra två vilda lejon (som dock ser ut som två söta katter ...).

För närvarande arbetar jag som advokatsekreterare
på en liten byrå i Varberg. Innan det studerade jag till paralegal vid Påhlmans Handelsinstitut i Stockholm. Min paralegal-examen tog jag i juni 2012.
Efter det arbetade jag ca ett år på hyresnämnden.

Om du vill komma i kontakt med mig kan du nå mig på e-post: dreamingtiger@hotmail.se (OBS! används endast till mejl)




RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell

Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com




Jessicas grotta

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!