Daisypath Anniversary tickers

Vad jag gör för att försöka må bra

Tur att jag är envis av mig, för trots att jag ständigt faller ned i depressionens grop, försöker jag hela tiden komma upp igen. För jag vill må bra. Inte bara för min egen skull, utan även för min omgivnings skull. Det märks mer och mer att de har tröttnat på mina ständiga återfall och jag kan förstå dem.

Så, hur går jag då till väga för att må bättre? Att göra mig fin för min egen skull är en sak och då pratar jag om små saker som att ta ett bad, måla tånaglarna etc. Då känner jag mig mindre misslyckad och värdelös för en stund.

Titta på serier eller filmer som jag tycker om är ett annat sätt. Just nu är jag smått beroende av serien "The client list" på Netflix.



Läsa och skriva funkar alltid, men hittills har det inte hunnit bli så mycket av den varan, eftersom tösen har tagit mycket av min tid i anspråk och när hon har vilat, har jag försökt vila.

Nu vet jag att detta bara är ytligt och lite som att sätta plåster på cancer,  men det är det jag orkar och hinner med just nu.  Men jag ska gå djupare in på mina problem också. Jag måste bara börja må lite bättre först för att orka.

Hur gör du för att må bättre? 

Ha det så bra
Kramar 
Jessie 


Bokåret 2017

Nu har jag hunnit fixa till min lista över lästa böcker 2017 och så här såg det alltså ut.

Jag inledde året med 198 st olästa böcker och under året tillkom 12 st. Dock lyckades jag läsa 15 st av mina böcker och en lånebok från biblioteket, så vid årets slut återstod 195 st olästa böcker i hyllorna här hemma. Jag hann inte med två böcker från min planering. Dessa två ska jag försöka läsa under det här året istället.

När jag säger olästa böcker, syftar jag på fysiska böcker. Räknar man med e-böckerna jag har och de jag fick på julafton ihop med en ny läsplatta, blir de olästa ännu fler... Dock tar ju inte e-böckerna någon plats och därför räknar jag inte dem.



Och hur väl lyckades jag med kaosutmaningen 2017 då? Jag har valt att följa den här kaosutmaningen.

1. En bok i en genre du vanligtvis inte läser.
Boken om Anna Book

2. En bok med ett djur på omslaget.

3. En bok på ett annat språk än svenska.

4. En bok från Afrika.

5. En bok från Asien.

6. En bok från Amerika.
Biten

7. En bok från Oceanien.

8. En bok från Europa (inte Sverige)

9. En bok med en tonåring huvudperson.

10. En bok med fler än tre hbtq-personer.

11. En bok med något rött på omslaget.

12. En bok som kommer som film 2017 eller 2018.

13. En bok publicerad 2017.

14. En bok publicerad innan 2000.
Kärleken till ett barn 

15. Ett seriealbum.

16. En bok du tycker att alla borde läsa.
Från dödstankar till livsglädje

17. Sista boken i en serie.

18. En bok som har mer än en författare.
Det fördolda

19. En bok du valde på grund av bilderna.
Harem

20. En bok om något du brinner för.

21. En tegelsten (på över 500 sidor).
Drömfångare

22. En bok på under 150 sidor.
Pojken som kallades Det 

23. En lånad bok.
Föda utan rädsla.

24. En faktabok.

25. En bok för barn.

26. En klassiker.

27. En hyllvärmare.
Den röde Buddha 

28. En bok som vunnit ett pris.

29. En bok du länge velat läsa.
Stalker 

30. En somrig bok.

31. En bok som utspelar sig före år 1900.

32. En bok som utspelar sig under eller handlar om andra världskriget. 

33. En bok som utspelar sig norr om Uppland.

34. En hypead bok.

35. En bok vars titel börjar på L.


Totalt lyckades jag med 11 av 35 punkter. Underkänt med andra ord. Nåväl. Ska bli intressant att se hur 2018 blir i bokväg.

Ha det så bra
Kramar 
Jessie 


Otrevlig överraskning

Tösen fick en otroligt söt nattlampa i form av en uggla  i julklapp av sin kusin. Jag försökte tända den på julafton, men den verkade inte fungera. Jag tänkte att det kanske inte fanns några batterier i.

Strax efter nyår bestämde vi oss för att fixa i ordning lampan och när älsklingen öppnade batteriluckan fick vi följande överraskning;





Batterierna hade tydligen läckt, men det ser ut som om de har möglat. Syrran har därför skickat upp kvittot, så jag ska in till butiken på fredag när jag ändå ska till Varberg för att jobba en stund. Förhoppningsvis kan jag byta till en ny lampa, för den här vill jag verkligen inte att tösen ska ha. Jag berättar efter fredag hur det gick.

Ha det så bra 
Kramar 
Jessie 

Ofrivillig promenad

Jag hade  bestämt innan att från och med årsskiftet skulle jag börja ta med tösen till öppna förskolan, så att hon kunde få börja träffa andra barn. Föräldragruppen vi är med i träffas kanske en gång i månaden, så de barnen träffar hon inte så ofta och nu har hon blivit mer intresserad och uppmärksam på sin omgivning.

Sagt och gjort, jag och tösen klev upp tidigt igår för att äta frukost och klä på oss och sedan bar det iväg. Öppna förskolan har tydligen gemensamma aktiviteter kl. 10, så jag siktade på att vara där en stund innan dess.




Egentligen hade jag hellre velat vara hemma i värmen, i och med att jag var ganska trött. Fast eftersom det nu var för tösens skull som vi skulle iväg, fick jag svälja impulsen att stanna hemma i soffan och istället traska iväg längs den frosttäckta marken.

När vi väl kommit fram stod jag som en fåne och såg hur den öppna förskolan var låst och släckt. På hemsidan hade det inte stått om att det skulle vara stängt. Med andra ord hade jag alltså kunnat stanna hemma?! Nåväl, eftersom det inte fanns något att göra åt saken, fick jag vända om med en sovande tös i vagnen och handla på kvantum på vägen hem.

Nu på morgonen läste jag på förskolans blogg att de öppnar imorgon... Får se om jag går dit då eller tar det senare i veckan. Just nu känns tanken på sovmorgon lockande, med tanke på att jag och tösen stigit upp rätt tidigt både igår och idag. Jag får tänka på saken.


Ha det så bra 
Kramar
Jessie 


Ett passionerat utkast!

Nu har jag äntligen fått ihop ett utkast till Ordberoende förlags uttagning till novellantologin om passion. Jag har fått passa på att skriva det för hand när tösen har vilat. Med några justeringar tror jag faktiskt att den här novellen kan bli bra.

Nu ska jag alltså få tid att skriva rent den  i datorn, lägga till några detaljer samt kontrollera så att jag håller mig inom tecken-gränsen. Sedan är det bara att skriva ut och skicka in till förlaget. Och hålla tummarna för att förlaget tycker om den.

Förra antologin som jag medverkade i.


Jag vågar inte skriva vad den handlar om ännu, men så snart jag vet ifall den kommer med eller inte i antologin, får du veta vad den handlar om. Jag kanske till och med lägger upp den på min hemsida om jag får tid. 


Ha det så bra
Kramar
Jessie

Två i en relation

Jag har en relation med en närstående som har gått upp och ned genom åren. Mest ned. Det började när jag flyttade ifrån Malmö 2009, men i somras/höstas började vi äntligen få en bra relation igen. Fast då uppstod en annan fnurra på tråden och vid något tillfälle då vi försökte prata ut om det, antydde personen att vår relation blev sämre på grund av att jag flyttade, eftersom personen inte längre kunde träffa mig.

Ja, jag tog åt mig av detta, trots att jag innerst inne vet att det faktiskt inte enbart är mitt fel. Att påstå att min flytt upp till Mälardalen innebar att vi inte längre kunde träffas är ren lögn. Vi lever i ett modernt samhälle med bra kommunikationsmöjligheter. När jag nämnde att flytten enbart inneburit att jag befann mig en tågresa bort, fick jag till svar att personen tycker att det är tråkigt att åka tåg så långt. Fast samtidigt förutsatte personen att jag skulle åka denna sträcka fram och tillbaka och klagade på att jag hälsade på alltför sällan när jag åkte ned en helg i månaden under en period.



Nej, jag är inte perfekt och menar att jag inte har någon skuld i att vår relation försämrades genom åren. Däremot gjorde jag vad jag kunde för att hålla relationen vid liv. Jag har hälsat på, skickat sms, ringt etc. Nästan alla kontaktförsök har skett på mitt initiativ, vilket jag också påpekat flera gånger och insikten om detta har ofta fått mig att bli ledsen. Det var först under slutet av 2017 som personen började ta egna initiativ till kontakt.

Min frisör sade vid något tillfälle (minns faktiskt inte vad det var vi pratade om) något i stil med att det inte gör något om enbart en i en relation vårdar relationen - det viktigaste är att någon gör det. Tyvärr håller jag inte med. Jag tolkar det som ointresse från den andra personen om den aldrig tar initiativ till kontakt eller vill hälsa på. Jag känner det snarare som att jag tränger mig på någon om det bara är jag som kontaktar den andre. Och tränga mig på vill jag inte göra.



Visst, jag flyttade rätt långt. Men det var för att flytta ihop med älsklingen och se om det skulle funka för oss att bo ihop. Två år senare gifte vi oss. Jag flyttade inte den sträckan för skoj skull eller för att komma bort från alla och jag flyttade definitivt inte till andra sidan jorden.

Vad jag vill ha sagt är helt enkelt att om man vill ha kvar en relation, är det viktigt att båda (eller hur många man nu än är i den) vårdar den minst lika mycket. Man kan inte lägga allt ansvar på endast den ena, lika lite som att man kan skylla alla fel och problem på enbart en i relationen. I mina ögon har båda lika stort ansvar för att få det att funka.

När det gäller just den här relationen har jag sedan 2009 kämpat, tagit på mig skulden för saker och ting samt gjort vad jag kunnat för att försöka hålla vår relation vid liv. Nu tror jag inte att jag orkar det längre. Tyvärr. 


Ha det så bra
Kramar
Jessie 

Depression är ett helvete

Jag vet inte varför jag fortfarande är fast. Eller, det kan nog ha att göra med mitt preventivmedel, men jag har lyckats ta mig ur en depression tidigare. Varför gör jag inte det nu?

Mitt känsloliv är verkligen en berg-och-dalbana just nu. Ena dagen - för att inte säga stunden - kan jag vara glad och ha fullt med energi, för att i nästa befinna mig på botten av en oändligt djup grop. Så fort jag tror att kusten är klar och att jag lyckats tämja depressionen, räcker det bara med minsta lilla gnista för att väcka alla negativa minnen och känslor till liv - och vips är jag tillbaka på ruta ett.



Varje dag går jag runt med en känsla av ständigt misslyckande och otillräcklighet och den känslan blir bara starkare för var dag som går. Jag känner mig misslyckad som mamma, som fru, som djurägare - som människa. 

Det i sin tur leder till att jag är känslig för tösens gnällighet. Framförallt på kvällarna. Hon är väldigt svår att natta, eftersom hon inte vill sova. Det leder till att hon jämt blir övertrött och då blir hon gråtig och gnällig - vilket jag också blir. 



Av den anledningen har jag hela tiden dåligt samvete, för det är inte rättvist mot tösen att hon ska ha en sådan bräcklig mamma. Det är inte heller rättvist mot älsklingen att ha en så frånvarande fru. De förtjänar bara det bästa.

Om det inte blir bättre snart, får jag nog ta professionell hjälp. Men jag hoppas såklart att det snart vänder. För allas skull. 


Ha det så bra!
Kramar
Jessie 


Ve och fasa om jag fortfarande varit gravid

Minns du att jag berättade att mina gravidbegär var glass och Fanta? Och eftersom jag vanligtvis inte dricker läsk, var just begäret efter Fanta jobbigt, men att jag hittade ett bra substitut i form av juicen Pago? 



Nu har det dock visat sig att kvantum här i Falkenberg inte längre säljer Pago!

*paus för att chockat och förtvivlat dra efter andan*

Ja, denna upptäckt gjorde mig lite sorgsen, men jag överlever. Har ju inte det begäret längre, så jag känner mig inte sugen på den juicen. Än i alla fall...

Ha det så bra
Kramar
Jessie 

Låt mig få presentera...

I fredags hade jag och älsklingen ett ärende till Varberg och då passade vi på att svänga förbi kontoret på vägen hem, så att chefen och vikarien kunde få träffa tösen när hon var vaken. Sist vi var där (i oktober) sov tösen och jag vågade inte väcka henne eftersom hon då var inne i en period då hon sov ganska  dåligt.

Hur som helst, jag fick en julklapp av min chef när vi kom till kontoret:



När vi kom hem, upptäckte jag att han till och med har ett namn:



Låt mig därför få presentera vår nya familjemedlem Klas! Katterna har redan välkomnat honom genom att försöka äta upp den stackaren.

Och eftersom detta är sista dagen på året, vill jag önska dig ett gott slut på det gamla året och ett riktigt gott nytt år!

Ha det så bra
Kramar
Jessie 

Stalker (Lars Kepler)

"För nio år sedan dömdes prästen Rocky Kyrklund till rättspsykiatrisk vård för ett brutalt mord. Själv minns han ingenting. Efter en svår olycka har han återkommande blackouter.

Samma sommar som hans återanpassning till samhället påbörjas, skickar någon en filmsekvens på en kvinna i ett fönster till polisen. Nästa dag hittas kvinnan död i sitt hem. Det är inte bara det bestialiska våldet som leder tankarna till Rocky Kyrklunds gamla mord. En ny film kommer till polisen. Ingen förstår vad som händer och Joona Linna är försvunnen sedan mer än ett år. Nästan alla tror att han är död. Nästan alla."
 
 
 
 
 
Jag har lite delade känslor kring Lars Keplers bok Stalker. Den var förvisso spännande till viss del och twisten på slutet var lite oväntad för mig (något som höjde upplevelsen en aning). Fast jag kan inte komma ifrån att den känns så ... orealistisk. Jag har tyvärr svårt för "superpersonen" Joona Linna. Jag hade önskat att Joona var mer mänsklig på så sätt att han inte kan allt och vet allt. Kanske finns det personer som är som Joona, men för mig är det inte särskilt trovärdigt.
 
Utöver att jag som sagt har svårt för Joona Linna, tyckte jag annars att boken var välskriven och spännande. Författarna lade ut ganska många trådar under berättelsens gång, men lyckades knyta ihop dem rätt okej på slutet. Jag hade hoppats på att Stalker skulle sluta lite annorlunda, men man kan inte få allt här i livet.
 
Det här exemplaret har jag fått.
 
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie

En annan tid

Två dagar innan julafton visade TV6 filmen Avatar. Eftersom jag hade rätt mycket att göra, småtittade jag mest på vissa scener i förbifarten. Det var först när eftertexterna visades som jag hade tid att stanna upp och jag stod nästan som förhäxad på vardagsrumsgolvet. När eftertexterna visas spelas nämligen Leona Lewis låt I see you. Att jag blev som förhäxad beror på att jag översköljdes av en mängd känslor och minnen.
 
Jag tror att filmen kom runt 2009 och på den tiden var jag faktiskt en annan Jessica. Jag var gladare och inte i närheten av någon depression. Jag hade tid och ork till saker. Jag kunde fortfarande känna tillit. Jag hade anledning att oftast känna mig värdefull (även om jag delvis ändå alltid klankat ned på mig). Jag var mer hel.
 
 
 
 
Den här låten tryckte på den knapp inom mig som fick mig att oerhört starkt sakna den tiden och den person jag var då. Mitt gladare jag. Mitt mer hela jag. För idag är jag långt ifrån hel och slåss mot så pass många inre demoner att jag blir matt av blotta tanken. Men på den tiden då jag och älsklingen såg den här filmen på bio, kändes livet så mycket enklare. Och det saknar jag. I den stunden, när jag stod mitt i vardagsrummet med ögonen fästa på tv:n, ville jag så oändligt gärna hitta tillbaka till den jag var då. Jag kan inte säga att jag skulle vilja vrida tillbaka klockan, för det vill jag inte i och med att det skulle betyda att jag inte längre skulle vara mamma till tösen. <3 Och tösen är absolut inget jag ångrar. Däremot att hitta tillbaka till den jag var då. Det borde väl inte vara en omöjlighet?
 
Eller är det en omöjlighet? Jagar jag ett luftslott och lurar mig själv? Är den Jessica som jag var på den tiden sedan länge död och begraven? Jag vill inte tro det. Jag vill hellre tro att hon bara sover och väntar på att jag ska väcka henne. Frågan är bara hur.
 
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie

Bra kundservice!

 
Till älsklingens födelsedag i år hade jag beställt blomsterleverans via Euroflorist för att överraska honom. Dock kunde de bara garantera leverans måndag till lördag och eftersom älsklingens födelsedag inföll en söndag, innebar det att jag fick sätta leveransen till dagen innan.
 
 
 
 
Dagen innan leveransen fick älsklingen ett telefonsamtal från floristen, som undrade om han skulle vara hemma på lördagen. Älsklingen svarade att någon skulle vara hemma under dagen. 
 
Under lördagsförmiddagen satt vi och väntade på leveransen, men det var aldrig någon som ringde eller knackade på dörren. Däremot hade jag fått sms om att blommorna blivit levererade, men eftersom det meddelandet kom samtidigt som meddelandet om att blommorna lämnat floristen för leverans, trodde jag att det hade blivit något tekniskt fel.
 
Till slut behövde älsklingen åka till Halmstad för att uträtta ett ärende. Vi bestämde att jag skulle vara hemma med tösen och invänta blomleveransen. Fast när älsklingen öppnade ytterdörren förstod vi att blommorna hade blivit levererade - floristen hade helt sonika lutat blommorna mot vår dörr och sedan gett sig av utan att ringa eller knacka på dörren, så naturligtvis ramlade de när älsklingen öppnade dörren.
 
 
 
 
Jag fick möjlighet att lämna omdöme på den här blomsterleveransen och jag skrev som det var (det var fina blommor, men att floristen bara lämnat dem utanför). Kort därefter fick jag svar från Euroflorists kundtjänst att vi skulle få ett presentkort som kompensation och att det inte var okej av floristen att göra som hon gjorde. 
 
 
 
 
Jag tyckte att det var en fin gest av Euroflorist att skicka ett presentkort som kompensation. Fast mest av allt hoppas jag att floristen bättrar sig till nästa gång. Hade det inte varit för älsklingens ärende, skulle vi troligtvis aldrig märkt blommorna utanför. Bara för att man är hemma, innebär det inte att man nödvändigtvis går ut.
 
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie

Dag 22: Hur har jag förändrats under de två senaste åren? [30 dagar]

Vid den här tiden för två år sedan hade jag kommit överens med psykologen som jag hade träffat sedan februari/mars 2015, att vi skulle avsluta vår kontakt. Anledningen var att jag kände mig lite bättre och starkare och att jag dessutom hade tillräckliga verktyg för att kunna jobba vidare med mig själv. Efter det kom en period då jag faktiskt mådde bättre och jag började mer och mer tro att jag sett skymten av depressionen för sista gången.
 
 
 
 
Under de senaste två åren har jag dessutom blivit mamma och redan under graviditeten förändrades jag på så sätt att jag blev mer och mer vuxen. Även om jag var mogen tidigare, har jag mognat ytterligare och framför allt efter att tösen kom. Det är ju ett stort ansvar att ta hand om en annan människa, som dessutom är helt beroende av en.
 
Jag har tyvärr blivit deprimerad igen, men nu kan jag i alla fall hantera det bättre och jag har verktygen till att jobba  med mitt mående.
 
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie

Läsplaneringen inför 2018

De senaste åren har jag ju gjort läsplaneringar inför det kommande året. Här hittar du läsplaneringen inför 2017. Jag kommer senare att berätta hur det gick med planeringen (för det är trots allt lite tid kvar av 2017), men hittills ligger jag faktiskt efter och tror inte att jag kommer lyckas hinna läsa i kapp. Kan bara hoppas att det blir bättre nästa år.
 
Trots det kommande nederlaget, har jag gjort en läsplanering inför 2018! Haha, visst är jag galen? 
 
 
 
 
Så här ser planeringen inför 2018 ut;
 
Januari
Mördar-Anders och hans vänner av Jonas Jonasson
 
Februari
Ligg hos mig av Johanna Briscoe
 
Mars
Kaninjägaren av Lars Kepler
 
April
Djävulsbibeln av Richard Dübell
 
Maj
Aldrig fucka upp av Jens Lapidus
 
Juni
En hjärtformad ask av Joe Hill
 
Juli
Rid i natt av Vilhelm Moberg
 
Augusti
Hitlers första krig av Thomas Weber
 
September
Endgame - Spelet av James Frey
 
Oktober
Åsas journal av Gunnar Ohrlander
 
November
Endgame - Striden av James Frey
 
December
Vildsint - gryning (novellantologi)
 

Jag tror att 2018 blir ett bättre läsår än 2017. Vad tror du? Om inte annat måste det bli det om jag ska hinna ta mig igenom alla olästa böcker här hemma. Frågan är om jag inte måste komma på en bättre plan för att hinna med alla olästa böcker här hemma (som hela tiden fylls på). Har du några förslag?
 
Ifall jag inte hinner skriva fler inlägg innan självaste julafton (som är imorgon?!) vill jag önska dig en riktigt god jul!
 
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie

Novelltävlingar jag är intresserad av

Ända sedan tösen föddes, har det inte hunnit bli mycket skrivande från min sida och jag har heller inte haft ork och tid att hålla reda på olika skrivtävlingar. Men nu har det börjat klia i fingrarna igen och jag har blivit intresserad av följande tävlingar:

#älskanoveller - nyanser av passion
Jag har lyckats bli antagen till de två senaste #älskanoveller-antologierna och hoppas på att jag kan bli det även en tredje gång! Jag har en idé om vad det är jag ska skriva om och tror att det kan bli riktigt bra. Frågan är bara om jag hinner skriva ihop den.

Estrid Magazine
Jag är sugen på att delta, men sista dag för tävlingen är den 31 december och jag tror inte att jag kommer hinna. Jag vet ju inte ens vad jag skulle skriva om! Kanske är det lika bra att hoppa över den här tävlingen?
 
 
 
 
 
Åh! Den här är så lockande att jag knappt ens vet var jag ska börja. Till att börja med måste jag ta mig tid att uppdatera mig om Andersens olika sagor och sedan välja ut någon att skriva om. Det bör väl inte bli så svårt, väl?

Miramir Förlags novelltävling
Jag tror faktiskt att jag redan har en färdigskriven novell som skulle passa in, fast det är ändå roligare att skriva nytt, så jag ska se om jag kan få ihop någon novell om en sjö.
 
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
 

Min profilbild

Jessica

En envis skånetös som bor i Falkenberg med maken, dottern och våra två vilda lejon (som dock ser ut som två söta katter ...).

För närvarande arbetar jag som advokatsekreterare
på en liten byrå i Varberg. Innan det studerade jag till paralegal vid Påhlmans Handelsinstitut i Stockholm. Min paralegal-examen tog jag i juni 2012.
Efter det arbetade jag ca ett år på hyresnämnden.

Om du vill komma i kontakt med mig kan du nå mig på e-post: dreamingtiger@hotmail.se (OBS! används endast till mejl)




RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell

Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com




Jessicas grotta

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!