Daisypath Anniversary tickers

Konsekvensen av att släppa lös en boknörd på Bokmässan

Under flera år har jag varit väldigt intresserad av att besöka Bokmässan i Göteborg, som går av stapeln i slutet av september varje år. Innan vi flyttade ned till Halland var det lite problematiskt att få en sådan utflykt att funka. Men efter flytten ned till Halland har möjligheten till ett besök genast uppenbarats. Dock blev det aldrig av 2013 och 2014, i och med att honkatten och därefter hankatten tragiskt gick bort. Förra året var det något annat som kom emellan (fast idag minns jag inte riktigt vad). I år blev det hur som helst av! Fick ett besök till bokmässan i födelsedagspresent och då fick jag helt enkelt stoppa undan alla undanflykter (för jag höll på att missa mässan i år igen av olika anledningar). :-)
 
Eftersom älsklingen inte kände att detta var något för honom, fick jag ensam åka upp till Göteborg för detta spännande besök. Varje år hade jag läst på olika bokbloggar om att det gäller att ha en plan och vara förberedd när man väl kommer till mässan, så jag satte igång och gjorde upp en tidsplan ungefär en vecka innan. Jag skrev ut karta och markerade var de olika händelserna skulle äga rum och vilka tider. Tack vare det gick det smidigt att hitta i trängseln.
 
 
Inför besöket var jag en aning orolig över att ångesten skulle slå till och det höll den på att göra. Fast jag lyckades hålla den i schack och klarade otroligt nog av hela besöket, men var ganska utmattad när jag väl promenerade tillbaka till centralstationen.
 
Jag anade att Bokmässan skulle vara stor, men jag hade aldrig trott att den skulle vara så GIGANTISK som den faktiskt var. Jag höll på att smälla av när jag väl kom in. Men, tack vare min planering visste jag i alla fall var jag skulle börja. Dock fick jag stryka en och annan punkt, eftersom vissa programpunkter krockade med varandra och andra hann jag helt enkelt inte med.
 
Utan att gå in på detaljer, kan jag säga som så att jag var väldigt nöjd med mitt besök. Jag fick en liten pratstund med författaren Anders de la Motte medan han signerade ett exemplar av sin senaste bok Slutet på sommaren, jag fick en längre (och mycket trevlig!) pratstund med författaren Dag Öhrlund innan han signerade Där inga ögon ser och jag fick se när Storytel intervjuade Thomas Bodström med anledning av boken Svenska brott: Bodenfallet, men missade dessvärre hans signering. Är så otroligt besviken över att han inte ens stod där i tio minuter, trots att de i montern sade att han skulle stå där "en bra stund" ... Men men, man kan inte få allt här i livet. Förhoppningsvis kommer det fler tillfällen.
 
Slutligen kom jag hem med följande:
 
Spelen Språknörd och Boknörd
Slutet på sommaren av Anders de la Motte
Svenska brott: Bodenfallet av Thomas Bodström och Lars Olof Lampers
Intervju med en seriemördare av Kalle Segerbäck
Den gudomliga Gudrun av Elinor Fredriksson
Där inga ögon ser av Dag Öhrlund
B5 av Christer Ackerman
 
Och så köpte jag tre böcker till mina föräldrar och när jag köpte en av dessa böcker, fick jag den här på köpet:
 
 
 
Ja, vad kan jag säga? Så går det när man (det vill säga älsklingen) släpper lös en boknörd (det vill säga jag - hans fru) på Bokmässan. Fast jag tycker nog lite synd om älsklingen ändå. Jag tror nämligen inte att han till fullo förstod vilken boknörd jag är när vi blev tillsammans. Och i ärlighetens namn har detta nörderi förstärkts genom åren. Hur många olästa böcker som nu finns hemma vågar jag knappt fundera över
 
Var du på Bokmässan i år? :-)


Dagens citat:

"Hys största aktning för en tystlåten kvinna. Ingen kvinna äger större visdom än den som håller munnen."
(Kinesiskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vi lever i farliga tider

I förra veckan tog jag och älsklingen en kvällspromenad genom stan och begav oss till Pressbyrån på Stortorget, eftersom älsklingen skulle hämta ut vår te-beställning som nu anlänt. När vi gick längs Nygatan gjorde älsklingen mig uppmärksam på följande:
 
 
 
Inser du vad det här innebär? Alltså, på riktigt?!
 
Nu. Ligger. Jag. Riktigt. Risigt. Till.
 
Jag som inte har någon disciplin alls ...


Dagens citat:

"Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att snäsa av vackra kvinnor – de förblir vackra och avsnäsningen studsar tillbaka."
(Winston Churchill)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det missade ordets betydelse

Ibland kan det bli lite tokigt när man skickar mail. Eller sms för den delen, men den händelse som jag hade i tankarna är från när jag och en domstolshandläggare på tingsrätten i Varberg mailade varandra i ett mål.
 
Min chef hade blivit förordnad som offentlig försvarare för en person som satt anhållen och skulle begäras häktad. Vi fick förordnande och häktningsframställan (där åklagaren beskriver vad personen är misstänkt för) från tingsrätten. Dock fick vi inte häktningspromemorian. En häktningspromemoria (eller som vi säger: häktnings-PM) är den utredning som åklagaren har sammanställt inför häktningsförhandlingen och påminner lite om ett förundersökningsprotokoll (som är den kompletta utredningen), men omfattar som sagt endast början av utredningen. Tidigare har vi vänt oss till åklagaren för att få dessa häktnings-PM, men de senaste gångerna har åklagarkammaren hänvisat oss till tingsrätten, eftersom åklagarna inte längre får skicka ut dessa PM på grund av sekretess. Dock funkar inte riktigt detta, då tingsrätten oftast inte får häktnings-PM förrän i samband med förhandlingen och den offentliga försvararen måste ha möjlighet att kunna gå igenom den innan förhandlingen.
 
 
 
Hur som helst, jag mailade alltså domstolshandläggaren och bad henne skicka över häktnings-PM när de fått den från åklagaren. En stund därefter fick jag svar från domstolshandläggaren. "Vi har fått häktnings-PM."
 
...
 
Jaha, men vad trevligt! Fast varför skickar hon det inte till mig då?
 
Jag ringde upp domstolshandläggaren och bad om häktnings-PM igen och fick då ett förläget skratt till svar. Hon hade förstås menat att de inte hade fått det.
 
Ibland kan ett missat ord ställa till det. Tur att det inte var så allvarligt i det här fallet i alla fall! :-)


Dagens citat:

"Kvinnan störs av vad mannen glömmer - mannen av vad kvinnan kommer ihåg."
(Arch Ward)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Förföljd av det förflutna (Nora Roberts)

Uppläsare: Anna Maria Käll
 
"En fruktad seriemördare är hårt bevakad i fängelset. Trots det börjar fler kvinnomord ske med exakt samma tillvägagångssätt. Det väcker fruktansvärda minnen hos Fiona Bristow. Hon var själv fånge hos den tidigare seriemördaren men hon lyckades fly. Idag lever Fiona på en mindre ö strax utanför Seattle. Hon ingår i en räddningsgrupp med andra hundförare. Förutom att vara volontär så driver hon en egen verksamhet för att utbilda privata hundägare och professionella hundförare. En dag får hon ett kuvert med röd sjal i brevlådan. En likadan symbol som den förre mördaren lämnade kvar på sina kvinnliga offer. Fruktansvärt rädd men också oerhört motiverad beslutar sig Fiona för att samarbeta med polisen."
 
 
 
Nora Roberts är oerhört duktig på att skapa spänning i sina berättelser, trots att hon följer en på förhand given mall. Dock blev jag en aning besviken på Förföljd av det förflutna.
 
Visst finns där spänning, men dessvärre förtas denna spänning av förutsägbarheten i berättelsen. Det tar tid innan berättelsen kommer igång och när den väl gör det, vet man redan hur allt kommer sluta och det var ungefär då som mitt intresse sakta men säkert dog ut.
 
Samtidigt förföljdes jag hela tiden av en känsla av att jag redan hade läst den här historien. Jag vet att jag inte har läst just denna bok, men själva berättelsen som sådan kändes redan berättad.
 
Nora Roberts skriver fängslande och målande, men på grund av hennes förutsägbarhet känns hon lite som en "engångsläsning" - det är endast när man läser hennes böcker första gången som man blir imponerad.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Allt går över. Smärta är tillfällig. Den kommer som en lärdom och försvinner när eleven förstått."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Rädda mig

Magen är i uppror. Världen snurrar alldeles för fort, eller är det endast i hennes eget huvud? Hon tar tag i väggen med ena handen för att få någon form av fäste. En naiv tro att allt ska stanna upp. Fast egentligen vet hon att det inte fungerar. Det enda som fungerar och skulle ställa allt till rätta är att be honom om det otänkbara. Det som hon inte kan förmå sig att göra.
 
Hon tar djupa andetag och försöker tänka lugnande tankar. Tänka på annat än det som väntar. Ganska snart inser hon att det inte fungerar och den insikten får hjärtat att åter rusa i ren panik.
 
Långsamt sätter hon sig ned på golvet och sneglar åt hans håll. Orden ligger på tungan och väntar på att få ta skuttet ut. Väntar på att få bli sagda. Fast hon kan inte göra så. Det är inte rätt att begära det av honom. Han har redan klargjort sin ståndpunkt. Dessutom vill hon inte visa svag inför honom.Inte vara till besvär.  Hon vill inte att han ska se hur detta påverkar henne. Förminskar henne. Gör henne bräcklig och sårbar. Han skulle bara tycka att det är löjligt av henne. Säga att det inte är så farligt. Att hon förstorar saker och ting.
 
Egentligen vet hon att han skulle ha rätt. Hon vet att hotet endast existerar i hennes huvud. Att alla andra klarar av att genomföra det. Varför skulle inte även hon kunna klara det?
 
 
 
För att hotet i hennes huvud är tillräckligt verkligt för henne för att få henne ur balans. Trots att alla andra tjatar på henne om att hon behöver utsätta sig för sådana här situationer för att en gång för alla bli fri från dessa tankar och känslor, är det så svårt. Hon vill vara som alla andra. Hon vill vara stark. Men just nu är det inte möjligt för henne. Just nu är hon svag.
 
Tårarna är farligt nära att komma nu. Hon sväljer upprepade gånger och hoppas på att de ska försvinna. Inte nu. Han får inte se henne så här svag. Hon vill vara stark inför honon. Vara värdig hans kärlek. Visa att hon kan stå på egna ben och inte jämt klänga sig fast vid honom.
 
Fast det enda hon önskar just nu är att han ska rädda henne. Finnas där vid hennes sida och skingra det farliga mörkret omkring henne. Hålla om henne och viska att allt kommer bli bra. Hålla henne i handen och visa att han finns där. I alla lägen.
 
Hon torkar ögonen med baksidan av tanken och bannar sig själv för dessa tankar. Nu är hon orättvis. Han finns där för henne. Att säga annat vore lögn. Det är bara den här gången han hellre vill vara någon annanstans. Det är bara den här gången hon behöver klara sig själv. Varför kan hon inte unna honom det? Varför måste hon jämt vara så förbannat egoistisk?
 
För att hon är rädd. Rädd för att mörkret ska omsluta henne och aldrig mer skingras. Utan honom är den risken stor. Fast hon vågar inte säga det till honom. Vågar inte be det som hennes hjärta önskar mest av allt.
 
Hon reser sig på ostadiga ben och tar flera djupa andetag. Klistrar på en mask och låtsas som att allt är bra och att hon är stark. Om hon låtsas tillräckligt mycket, måste det väl bli sanning någon gång. Inte sant?


Dagens citat:

"Bästa sättet att få ett arbete att verka svårt är att skjuta upp det."
(Winston Churchill)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Utveckling

Jag har alltid varit en person som aldrig tyckt om det jag skrivit. Jag har aldrig tyckt att det jag fått ned på papper (eller i ett dokument i datorn) har varit bra. Inte jämfört med andra. Därför undvek jag under ganska lång tid att läsa mina egna texter. Jag ansåg att det fick vara tillräckligt att novellerna var skrivna. Varför plåga sig själv med att läsa dem på nytt och få bekräftat hur dåligt man skriver?
 
 
Men nu tycks något ha förändrats. Jag vet inte om det är jag själv eller mitt skrivande som har utvecklats, men nuförtiden är jag rätt ofta nöjd med det jag skriver. Nu tycker jag de allra flesta gånger att det jag skriver är rätt bra. Kanske inte i nobelprisnivå, men ändå tillräckligt bra. Nu har jag inget emot att läsa mina egna texter - vilket jag har behövt nu när jag har hållit på att redigera min novellsamling.

Den här nyvunna känslan över att mitt skrivande duger, är väldigt skön. Det är härligt att kunna känna sig nöjd efteråt och även känna att om det trots allt ändå inte är tillräckligt bra, finns det inga hinder för mig att jobba med texterna.

Kanske har jag blivit vuxen och mognat? Kanske har jag blivit mer säker i mig själv? Oavsett vilket är jag glad över det.


Dagens citat:

"En dam är en kvinna vars närvaro gör att männen uppför sig som herrar."
(Tyskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Konsten att trycka på knappen

Under min uppväxt i Malmö åkte jag mycket buss, eftersom min familj inte hade egen bil. Därför vet jag hur viktigt det är att trycka på stopp-knappen i tid och hålla reda på vilken hållplats man ska till. Det hände vid ett tillfälle att en busschaufför missade att stanna vid den hållplats som jag och min pappa skulle av på och när vi sade ifrån, skyllde han på att vi hade tryckt för tidigt på knappen. Efter det minns jag att jag var livrädd för att trycka dels för tidigt, dels för sent på den där röda knappen.
 
Vanor kan vara farliga. Vanligtvis är det ingen som trycker på stopp-knappen när vi ankommer till bussterminalen i Falkenberg, för det är alltid folk som ska av där. Dessutom är det linje 10:s ändhållplats. För den som inte känner till det, är linje 10 den busslinje som går mellan bussterminalen (gamla tågstationen) och (den nya - sedan 2008) tågstationen i Falkenberg. Hur som helst, vid ett par tillfällen har det hänt att föraren inte stannat och när vi bett honom att öppna dörrarna, har denne ursäktat sig med att denne missade att vi var kvar - för ingen tryckte på knappen.
 
 
 
Sedan en tid tillbaka har jag börjat promenera från Stortorget och hem. Det tar i princip lika lång tid som om jag skulle åka en hållplats till (till bussterminalen) och sedan promenera de fem minuter det tar att gå hem. Det är få saker här i livet som är säkra, men att det alltid finns folk som ska av på Stortorget är en sak som är säker. Därför tänkte jag inte på att trycka på knappen vid ett tillfälle, utan satt lugnt kvar och höll på med min mobil. När vi närmade oss Stortorget började jag - fortfarande utan att ta blicken från mobilen - att göra mig beredd att stiga av. Plötsligt började bussen svänga "kraftigt" åt höger och det gjorde mig minst sagt förvånad, för det finns ingen högersväng till Stortorgets busshållplats. Förvirrat såg jag upp och märkte att bussen redan passerat Stortorget och nu var på väg mot bussterminalen. Ingen hade tryckt på stopp-knappen. För första gången på åtminstone tre år, var det ingen som skulle hoppa av vid Stortorget. Snopet satt jag alltså kvar och åkte vidare till bussterminalen.
 
Denna upplevelse fick mig att förstå en viktig sak. INGET här i livet är säkert och det är viktigt att trycka på den röda knappen. Man kan inte lita på någon annan!


Dagens citat:

"Det är ingenting fel på förändring, bara den går i rätt riktning."
(Winston Churchill)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När budskapet inte går fram?

Under mina tre år på byrån har det kommit ett och annat skumt samtal. Det senaste fick mig att trött stirra på telefonen efteråt.
 
Det ringde en kvinna som behövde ha hjälp med en arvsfråga och undrade först om vi kunde besvara hennes fråga eller om hon kunde få en tid hos oss. Jag förklarade (för säkerhets skull) att min chef inte lämnar rådgivningar per telefon, utan man måste boka en tid för att komma hit och presentera sitt ärende. Dock har min chef väldigt mycket att göra just nu, så väntetiden kan bli ganska lång.
 
Kvinnan undrade om det var möjligt för henne att få en tid veckan därpå. Tålmodigt svarade jag att min chef skulle vara på en tjänsteresa hela den kommande veckan, så någon tid då kunde vi dessvärre erbjuda. På fråga från kvinnan förklarade jag att för närvarande är det endast min chef som arbetar som advokat på byrån. Kvinnan svarade (ganska glatt?) att då fick hon lugna sig. Sedan tystnade hon.
 
 
 
Försiktigt frågade jag om hon ville att jag skulle titta på en tid lite längre fram eller om hon hellre ville vända sig till en annan advokat? Till svar fick jag att kvinnan gärna pratade med någon annan advokat och att det alltså gällde en tid under den kommande veckan.
 
...
 
Återigen svarade jag att det endast var min chef som arbetade på byrån och att eftersom hon skulle vara bortrest den kommande veckan, kunde det inte bli tal om en tid då. Då tackade kvinnan för sig och lade på.
 
Ibland undrar jag om det är jag som är väldigt otydlig eller vad det annars kan vara frågan om?
 
Nåväl, jag hoppas att hon lyckades få tag på någon som kunde hjälpa henne.


Dagens citat:

"Jag är inte vegetarian för att jag älskar djur. Jag är vegetarian för att jag hatar växter."
(W. Brown)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Enkelstöten (Tomas Arvidsson)

"Att bankrån idag utförs av riktiga klantskallar, är studierektorn Jan Bertilsson och doktor Gunnar Stensson överens om. Men att polisen skulle misstänka ett par intellektuella, välutbildade herrar för att ha rånat en bank är ju nästintill otänkbart. Ense om att de har fastnat i en trist tillvaro trots höga kliv på karriärstegen och högavlönade arbeten, bestämmer sig studiekamraterna för att genomföra ett storslaget rån av Handelsbanken vid Karlaplan i Stockholm."
 
 
 
När jag läste handlingen om Tomas Arvidssons Enkelstöten, fick jag mig ett gott skratt. Författaren påstår nämligen att han hade att välja mellan att antingen genomföra det perfekta rånet eller skriva om det. Bara ett sådant uttalande visar på humor, vilket även syns i själva texten. Eftersom var och varannan mening är kryddad med en humoristisk vinkling, kunde jag inte låta bli att le och skratta för mig själv.
 
Ovanstående i kombination med att jag tyckte att berättelsen lät lite för otrolig, gjorde att jag läste den just som en humoristisk skildring av hur ett bankrån skulle kunna gå till. Även om tiderna förvisso har ändrats sedan boken skrevs 1975, har jag svårt att tro på att man verkligen skulle kunna göra så som Doktorn och Studierektorn gör. Fast å andra sidan, konstigare saker har ju förekommit ...
 
På det stora hela var Enkelstöten en lättsam och lättläst berättelse.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"När du nått fram till att ej vänta ett svar skall du till slut kunna ge så att den andre kan ta emot – och glädjas åt gåvan."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Randers Regnskov

Helgen i Danmark var ganska fullspäckad för oss. På själva bröllopsdagen bilade vi upp till Randers och besökte Randers Regnskov. Tanken på en regnskogsanläggning intresserade oss och åtminstone jag hade ganska höga förväntningar på upplevelsen.
 
 
 
Besöket nådde kanske inte riktigt upp till mina förväntningar, men på det stora hela var det ett mycket trevligt besök. Jag kan tycka att ganska många djurparker eller andra former av djuranläggningar liknar varandra, men Randers Regnskov skilde sig lite från mängden. De hade bland annat gigantiska fladdermöss som flög omkring där inne. Det var både mysigt och läskigt och helt plötsligt ramlade det ned frukt från trädgrenarna. Det visade sig vara fladdermössen som tappade lite medan de åt.
 
 
 
 
Jag är glad och tacksam över att vi fick den här upplevelsen tillsammans. :-)
 
 


Dagens citat:

"1969 slutade jag med både sprit och sex. Det var de värsta tjugo minuterna i mitt liv."
(George Best)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Det är bara att boka om"

Att jobba som sekreterare på en advokatbyrå får en att fundera över både det ena och det andra.
 
Något som jag särskilt har i tankarna just nu, är hur lättvindigt advokater tycks ta på inbokade klientbesök. Visst har jag förståelse för att det finns annat som måste gå före, exempelvis förhandlingar där häktade är inblandade etc. Då får ju även polisförhör vika. För egen del har jag tappat räkningen på hur många gånger jag tvingats boka om polisförhör p.g.a. att min chef blivit tvungen att ta förhandlingar dessa dagar.
 
Fast även när det inte är sådana viktiga förhandlingar inblandade, verkar advokater tro att det bara är att ringa klienterna och säga åt dem att vi får ta besöket en annan dag. Fast om det motsatta skulle hända, är det inte lika populärt. Då kan advokaterna ta illa upp.
 
 
 
Jag kan förstå de klienter som blir upprörda över det här. Det skulle jag också blivit. Jag menar, om man har tagit ledigt från jobbet en specifik dag eller bytt arbetspass med en kollega, bara för att kunna komma till den inbokade tiden, då är det inte säkert att det är enkelt att byta dag. Kanske tillåter inte arbetsgivaren att man byter sin lediga dag. Det kan även finnas andra faktorer inblandade. Vad jag vill ha sagt är att jag utgår ifrån att klienterna planerar sina dagar efter dessa besök. Kanske är det inte så enkelt för dem att ta ledigt från jobb eller skola. Jag har ju själv svårt att ta ledigt.
 
Kanske är det bara enstaka advokater som tar det så här lättvindigt på inbokade besök, men det är tillräckligt illa. Givetvis kan det finnas skäl då ett besök måste bokas om, men att ha det som regel att dessa besök jämt och ständigt är utbytbara och får bokas om (oavsett anledning), känns inte riktigt okej. Åtminstone tar det emot för mig att behöva ringa dessa samtal.


Dagens citat:

"Skynda dig så slipper du stressa!"
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Så lite som krävs för att få mig ur balans

Jag har suttit länge och funderat på om jag ska skriva det här inlägget eller inte. Vill jag verkligen vara så utlämnande och blotta mina svagheter? Efter noggrant övervägande blir svaret ja. Ända sedan depressionen (eller åtminstone sedan mina försök att bli fri från den) har jag valt att vara öppen med mitt mående. Förhoppningarna är flera. Kanske kan jag hjälpa andra i samma situation att känna sig mindre ensamma och konstiga. Kanske kan jag själv få hjälp från andra i samma situation. Kanske kan jag få annat perspektiv på saker och ting.
 
Depressionen har verkligen satt krokben för mig i olika sammanhang. Blotta tanken på att träffa andra människor utöver älsklingen, kan ge mig riktig ångest. Inte enbart obehagskänslor och olust. Jag pratar om riktig ångest. Till och med tanken på att träffa mina närmsta vänner Hanan och Cherry brukar ge mig det. Hade det inte varit för det dåliga samvetet som genast slår till, skulle jag antagligen ha avbokat flera av våra träffar. Men jag försöker härda ut och det brukar ju alltid bli trevligt att träffa dem. :-)
 
Hur som helst, den senaste händelsen som fick mig att må riktigt dåligt, var när jag bestämde mig för att svara på ett Twitterinlägg. Bakgrunden är följande. Tisdagen den 13 september i år, blev en guldsmedsbutik i centrala Falkenberg utsatt för en grov stöld (från början rapporterade media om att det var ett rån, men polisen rubricerade om det som grov stöld). Polisen har efter det gått ut med bilder på gärningsmannen och bett om hjälp. En kväll såg jag ett Twitterinlägg där någon försökte göra sig rolig över att Expressen pixlat mannens ansikte i sin artikel om att polisen går ut med bild på gärningsmannen och ber om hjälp. Just det inlägget var det inget fel på - jag tyckte att det var ganska roligt, precis som vissa av kommentarerna.
 
 
 
Dock var det en kommentar som stack ut och fick det att klia i fingrarna på mig. Personen skrev följande:
 
"Skulle tro att detta är anledningen till många ouppklarade brottsfall. Hoppas polisen inser problemet snarast."
 
Visst, om man endast sett Expressens artikel kan man ju tro att polisen är så dum. Fast de som har sett Hallands Nyheters artiklar, vet att polisen mycket väl gått ut med opixlade bilder. Det var det jag ville svara på. Jag ville försvara polisen.
 
Länge satt jag och funderade på om jag skulle ge mig in i diskussionen eller bara låta allt vara. Till slut kunde jag inte hålla mig, utan skickade iväg mitt svar. Det var då mitt lilla helvete började. Jag fick med ens panik, hjärtklappning och ville bara sjunka genom golvet. Vad hade jag gjort?! Varför ville jag visa mig viktig? Varför kunde jag inte bara hålla tyst? Ingen bryr ju sig om mina åsikter. Detta, plus en hel del andra tankar for genom mitt huvud och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Tur att det var strax innan läggdags, för då slapp jag må dåligt under en längre stund.
 
Efter att ha sovit på saken, undrar jag varför mina åsikter skulle vara mindre värda än andras? Varför ska inte jag få kunna skriva svar på inlägg om jag vill? Jag mår ju inte så här när jag kommenterar blogginlägg. Ungefär samma sak hände efter Hallands första bokmässa, som då ägde rum i Halmstad. HallandsPosten (eller om det var Hallands Nyheter?) höll en kort "intervju" med mig i egenskap av besökare på bokmässan, men när jag och älsklingen sedan gav oss av bröt jag ihop. Jag satt en lång stund i bilen på ICA Maxi Högskolans parkering och grät och mådde väldigt dåligt.
 
Detta är absolut något som jag behöver jobba med. Jag måste lära mig att det är okej för mig att ta plats och göra mig hörd. Jag menar, det klarar jag ju så fint här på bloggen. ;-)  Varför skulle det vara annorlunda i andra sammanhang?


Dagens citat:

"Vansinne är ärftligt – man får det av sina barn."
(Sam Levenson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skadad: Den sanna berättelsen om ett bortglömt barn (Cathy Glass)

Uppläsare: Angela Kovacs
 
"En djupt rörande berättelse om hur en fosterförälders stora tålamod och kärlek fann nyckeln till en liten flickas mörkaste och mest smärtsamma hemligheter.

Cathy Glass hade varit fostermamma till femtio barn under loppet av tjugo år när hon välkomnade åttaåriga Jodie till sitt hem. Inget tidigare barn hade varit så trassligt som Jodie, vars våldsamma och aggressiva sätt skrämt iväg fem fosterfamiljer på fyra månader.

När Cathy tog emot Jodie visste hon inte vad som låg bakom Jodies chockerande beteende. Hon skär sig själv, slåss och gömmer sig bakom flera olika personligheter som hon har gett olika namn. Allt eftersom Cathy kommer Jodie närmre lär sig den lilla flickan att hon kan lita på Cathy och anförtro sin fruktansvärda historia till henne.
"
 
 
 
Att i förväg veta att Cathy Glass' bok Skadad är en skildring av en verklig händelse, gjorde så att det knöt sig i min mage av obehag och fruktan. Jag misstänkte också vad detta stackars barn blivit utsatt för, men vidden av det var ändå hemskare än vad jag hade kunnat föreställa mig ens i min vildaste fantasi.
 
Cathy Glass skildrar den här händelsen på ett mycket skickligt sätt och fick mig att stundtals glömma att det inte är ren fiktion. Jag blev så pass berörd att jag mentalt sett nästan aldrig lämnade Skadad. Jodie fanns ständigt hos mig och det var med motvilja som jag tvingades pausa i mitt lyssnande.
 
Jag kommer definitivt att kika på Cathy Glass' andra böcker.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Mofibo.


Dagens citat:

"Varje liv har en mening och om jag bara roar mig, får jag mindre tid att ta reda på, uppnå eller genomföra det som är min mening."
(Yuja Wang)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tre små högar

Under vår vistelse i Danmark i somras, bodde vi som sagt på ett hotell som låg i nationalparken Mols Bjerge. Och som de skogsmullar vi är, beslöt vi oss för att titta runt lite. Bland annat stack vi bort till Trehøje. Bortsett från att det blåste som tusan och att det var mulet, var det lite mysigt. :-) Utsikten var riktigt fin! Kan tänka mig att upplevelsen blir en annan om man är där när det är fint väder.
 
 
 
 
 
Vi försökte oss också på att leta efter en sjö med uttrar, men trots att vi cirkulerade som galningar, hittade vi aldrig hur man tog sig ända fram till sjön. :-( Det var riktigt tråkigt. Jag som såg fram emot att få se vilda uttrar! Nåväl, kanske kan jag få göra det en annan gång.
 
 
 


Dagens citat:

"Tiden är en stor läromästare, men tyvärr dödar den alla sina elever."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När poliser spelar fult

Jag har stor respekt för poliser och det de gör. Jag tycker att deras löner är för låga i förhållande till det arbete de utför. Poliser tycks inte uppskattas lika mycket som förr och det är otroligt sorgligt. Vårt samhälle skulle se bra mycket värre ut om vi inte haft några poliser alls. Kanske är det en framtid vi snart får möta, om det hela utvecklas i samma riktning och i samma takt som det gör nu?
 
Hur som helst, genom jobbet har jag kontakt med en del poliser här i Halland. Oftast är det trevligt och jag har därför en allmänt positiv bild av poliser. Dock hände det för ett litet tag sedan att en polis försökte sig på en fuling, vilket jag har svårt att acceptera.
 
En morgon blev kontoret uppringd av en polis som förklarade att en av min chefs klienter (som hon för närvarande representerar i en vårdnadstvist) var misstänkt för brott och att det därför skulle hållas ett polisförhör. Jag frågade vad det gällde för brott (för då vet jag hur pass brådskande och prioriterat det är). Det kunde polisen inte svara på, eftersom det inte var hon som hade ärendet egentligen. Hon hjälpte bara en kollega som var ledig den dagen och den lediga kollegan hade bara sagt att hon skulle boka in ett polisförhör. Just nu har min chef väldigt mycket att göra, så jag förklarade att som det såg ut för tillfället hade min chef ingen lucka förrän tidigast veckan därpå. Det var alldeles för lång tid att vänta, menade polisen. Detta var nämligen brådskande. Jaha, men vad gäller det då? Nej, det kunde polisen fortfarande inte svara på. Det enda hon visste var att det var bråttom och att förhör var tvunget att hållas just den veckan. Enligt polisen hade min chefs klient dessutom sagt att denne endast kunde fredag morgon den veckan. Vi kom överens om att polisen skulle ge in en begäran om offentlig försvarare till tingsrätten och att jag skulle stämma av med min chef om den fredagsmorgonen fungerade (dels var det väldigt tidigt på morgonen som föreslogs, dels skulle min chef ha en förhandling i Halmstads tingsrätt den förmiddagen).
 
 
 
Strax därpå ringde den här klienten och var upprörd, eftersom klienten inte fått veta vad det var för brott denne var misstänkt för (vilket man faktiskt har rätt att få veta). Jag försökte lugna klienten och förklarade vad jag och polisen kommit överens om.
 
Lite senare den förmiddagen ringde tingsrätten om det här ärendet för att kolla så att min chef kunde åta sig uppdraget. Då fick jag också veta vad det var för brott som klienten var misstänkt för. Polisen hade alltså vetat, men påstod för mig och klienten att hon inte visste. Och dessutom är det en omöjlighet att gå in till tingsrätten med en begäran om förordnande (oavsett om det är offentlig försvarare eller målsägandebiträde) om man inte vet vilket brott det rör sig om.
 
Det var fult spelat av den här polisen. Även om en liten del av mig kan ana hur hon tänkte och kanske även förstå det till viss del, är det fult och fel. Man har rätt att få veta vad det är för brott man är misstänkt för om polisen begär att man ska komma in på förhör. Och att rent ut sagt ljuga för både den misstänkte och dess advokat (eller som i det här fallet advokatens sekreterare), är bara lågt. Att alls ljuga är lågt. Jag hoppas att detta enbart var en engångsföreteelse. Jag vill inte gärna tro att polisen sysslar med sådant här fult spel dagligen.


Dagens citat:

"Akta dig att dricka med personer som rör sitt glas utan att tömma det."
(August Strindberg)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Min profilbild

Jessica

En envis skånetös som bor i Falkenberg med maken, våra två vilda lejon (som dock ser ut som två söta katter ...) och lilla arga kaninen.

För närvarande arbetar jag som advokatsekreterare
på en liten byrå i Varberg. Innan det studerade jag till paralegal vid Påhlmans Handelsinstitut i Stockholm. Min paralegal-examen tog jag i juni 2012.
Efter det arbetade jag ca ett år på hyresnämnden.

Om du vill komma i kontakt med mig kan du nå mig på e-post: dreamingtiger@hotmail.se (OBS! används endast till mejl)




RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell

Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com




Jessicas grotta

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!