Daisypath Anniversary tickers

Can't stop loving you

Jag har alltid tyckt om de låtar jag hört Phil Collins sjunga. Han sjunger på ett speciellt sätt som fyller mig med värme. Hans låtar spelades mycket på radion när jag var liten och därför blir jag alltid lite nostalgisk när jag nuförtiden hör hans låtar. När jag hörde Can't stop loving you trollbands jag direkt och kunde inte sluta lyssna. Jag spelade den om och om igen och under några dagar spelade jag den på YouTube strax innan jag skulle somna. Det är något visst med den låten. Jag blir glad och upprymd varje gång jag hör den.
 
Har du någon Phil Collins-låt som du tycker särskilt mycket om? :-)
 
 
So you're leaving
in the morning
on the early train
I could say everything's alright
And I could pretend and say goodbye
Got your ticket
Got your suitcase
Got your leaving smile
I could say that's the way it goes
And I could pretend and you won't know
That I was lying

Cause I can't stop loving you
No I can't stop loving you
No I won't stop loving you
Why should I?

We took a taxi
to the station,
not a word was said
And I saw you walk across the road
For maybe the last time, I don't know
Feeling humble
I heard a rumble
On the railway track
And when I hear that whistle blow
I'll walk away and you won't know
That I'll be crying

Cause I can't stop loving you
No I can't stop loving you
No I won't stop loving you
Why should I?

Even try, I'll always be here by your side
Why, why, why, I never wanted to say goodbye
Why even try, I'll always be here if you
Change, change your mind

So you're leaving in the morning on the early train
I could say everything's alright
And I could pretend and say goodbye
But that would be lying

Cause I can't stop loving you
No I can't stop loving you
No I won't stop loving you
Why should I even try?


Dagens citat:

"Det finns mer visdom i kroppen än i den djupaste filosofin."
(Friedrich Nietzsche)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Stenshuvud

Vi hann med en del under sommaren, jag och älsklingen. Det var länge sedan vi var ute på så pass många utflykter. Det var riktigt härligt!
 
Jag har tidigare nämnt att vi var ute på en Skåneutflykt med mina föräldrar i somras och att vi först stannade till vid Hemmestorps mölla. När vi kände oss nöjda med det besöket, fortsatte vi till nationalparken Stenshuvud. Det känns lite pinsamt att säga det högt, men jag hade aldrig varit ute vid Stenshuvud, trots att många skolbarn i Skåne får åka dit med skolan. Min syster åkte dit, men inte min klass. Förvisso åkte vi till Ven, men ändå. Lite orättvist var det allt.
 
Älsklingen passade på att fota mig när jag kämpade med blomman ovanför.
 
Nåväl, nu har jag äntligen varit där! Och vilken natur! Trots att de relativt branta backarna gjorde det lite småjobbigt att gå, var det skönt med promenad. Det var mysigt att gå i skogsmiljö och utsikten från de olika huvudena var fantastisk! Jag försökte filma lite för att kunna dela med mig av upplevelsen, men det blir inte riktigt samma sak som att uppleva det på riktigt. 
 
 
 
 
Har du möjlighet att ta dig dit, tycker jag absolut att du ska göra det. Jag åker gärna dit igen vid tillfälle. :-)
 
 
Hmm, får kanske börja göra en pricka-av-lista när det gäller de svenska nationalparkerna. Känns som om jag och älsklingen snart har betat av en hel del vid det här laget.


Dagens citat:

"En saga att berätta, om kronan som var så tung att den kunde bäras blott av den som förmådde leva i fullständig glömska av dess glans."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Inlines-åkandets mörka baksida

Jag berättade ju tidigare att jag och älsklingen införskaffat oss vars ett par inlines som vi har åkt med lite nu under sommaren. För varje gång vi är ute och åker med dem går det lite lättare, även om jag fortfarande inte lärt mig att bromsa ordentligt i backar! Fast än har jag inte brutit nacken när jag har ramlat, även om det har varit nära att bli en allvarlig olycka vid ett tillfälle när jag föll ...
 
Det var under vår sista semestervecka som vi bestämde oss en eftermiddag för att åka inlines till Slöinge (och SIAs glassbutik/-fabrik). Sagt och gjort, vi packade ned vattenflaskor i en ryggsäck och gav oss sedan av. Älsklingen hade kollat lite snabbt på mobilen hur vi skulle ta oss dit. Fast någonstans körde vi fel (troligtvis) och hamnade borta vid Skrea kyrka. Det innebar att vi fick åka längs 90-vägen som går bort till Heberg. Det gick förvisso bra, fast när vi sedan fick möjlighet att välja mellan att fortsätta längs 90-vägen eller åka in på en 70-väg, valde vi 70-vägen eftersom vi trodde att det skulle vara lugnare där jämfört med 90-vägen. Visst var det lugnare, men vi insåg senare att den vägen också var backigare. Till en början gick det i och för sig ganska bra, men när vi kom till Eftra och bara hade en liten, liten bit kvar till Slöinge, ställdes vi öga mot öga med en mycket brant nedförsbacke. Och när jag säger att den var brant, då menar jag också att den var BRANT. Fast eftersom vi inte är några fegisar, åkte vi nedför denna branta backe - med bromsarna i högsta hugg.
 
 
 
Efter ungefär halva backen (eller något) tyckte älsklingen att det var en bra idé om vi stannade till en stund på grus-/stenplanen vid sidan om, eftersom det lite längre ned kom en skarp kurva. Han svängde därför elegant in på denna lilla plätt och jag följde efter. Dock snubblade jag till på någon av alla stenar när jag bromsade in på denna lilla plätt och plötsligt föll jag bakåt. Jag landade på rygg, men tack vare att jag hade ryggsäcken på ryggen, slog jag mest i rumpan och svanken och skrapade upp handflatorna. Även vänster tumme och handled fick sig en smäll, men den smärtan försvann efter några dagar.
 
När den värsta chocken hade lagt sig och jag fått lugna mig lite, fortsatte vi till Slöinge. Mina ben skakade och jag kände mig en aning mörbultad. Det blev inte bättre av att en bil som kom bakom oss och körde förbi, tutade på mig bara för att djävlas. Jag kan inte förstå varför de kände sig manade att tuta, för jag höll mig ordentligt i vägrenen och blockerade inte alls deras väg. Däremot var jag inte beredd på att bilen skulle tuta på mig och därför höll jag på att snubbla omkull. Jag tittade in i bilen när de körde förbi och det såg ut som om samtliga i bilen skrattade ...
 
För att göra en lång historia kort: Vi tog oss fram till Slöinge och när vi hade ätit upp vår glass vid glassbutiken, åkte vi tillbaka hem. Dock tog vi vägen genom Heberg och slapp backarna (bortsett från den vid Heberg, men den var inte särskilt farlig). Denna lilla utflykt ägde rum i början av augusti och jag har fortfarande delvis ont i svanskotetrakten (kunde knappt sitta eller röra mig den första veckan) och rumpan ömmar också bitvis. Men i övrigt mår jag bra.
 
Jag är hur som helst tacksam över två saker. Dels över att jag hade ryggsäcken på ryggen så att den kunde ta den värsta smällen, dels (och kanske det som jag är mest tacksam över) för att jag hade cykelhjälmen på huvudet! Utan den hade det antagligen slutat värre än vad det nu gjorde.


Dagens citat:

"Motsägelse är tecknet för det falska; det sanna motsäger aldrig sig själv."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Mörbultade kramar
Jessie

Snabba cash (Jens Lapidus)

"JW är Stureplanskillen som säljer kokain på de hetaste inneställena. Han gör vad som helst för att nå dit han vill. Jorge är latinon som kan allt om koks och som går i land med en osannolikt tjusig rymning från Österåkeranstalten. Ingen kan k-branschen bättre än han. Mrado sköter indrivning åt bossen Radovan. Han drömmer om ett bra liv för sig och sin dotter, men det ligger riktigt långt borta.

Den kriminella världens egen logik för de tre samman, och det kan bara sluta på ett sätt: en kamp om liv och död. Och varför, egentligen? För snabba cash."
 
 
 
För mig är korrekt språk viktigt när jag läser böcker och därför irriterade jag mig rätt mycket i början av läsningen av Snabba cash. Det är nästan enbart korta meningar, mycket slang och ofantlig mängd uppräkningar av klädsorter, märken på kläderna etc. Fast när jag väl vande mig, gick läsningen lättare och irritationen rann sakta men säkert bort.
 
Nu när Snabba cash är utläst och jag ska skriva vad jag tycker om boken, inser jag att jag faktiskt inte riktigt vet. Även om jag till slut vande mig, tyckte jag aldrig om det korthuggna språket, all stockholmsslang och det tjatiga märkesuppräknandet. Trots att jag på sätt och vis kan ana syftet med uppräkningen här och var, kan jag ändå inte helt förstå vitsen. Är det verkligen nödvändigt att ständigt räkna upp vilka klädmärken karaktärerna bär? Någon enstaka gång kan jag gå med på, men inte så ofta som Jens Lapidus nu gjorde.
 
Det kändes inte som om jag lyckades skapa någon relation med någon av karaktärerna. De jag tyckte bäst om var Jorge och Mrado, men det kändes ändå inte som att jag lyckades lära känna dem. De båda känns fortfarande mest som ytliga bekanta.
 
Har Snabba cash några styrkor då? Ja, det finns viss spänning och även ett driv som fick mig att läsa klart boken. Jag ville veta vad som hände. Emellanåt lyste även viss humor igenom. Dessutom är jag imponerad över att det är en advokat som är författare till den här boken, med tanke på allt förakt för lag och ordning som karaktärerna hyser. Jag är förvisso ingen expert på kriminalitet (som tur är), men i mina ögon tycker jag att Jens Lapidus lyckades skapa trovärdiga karaktärer.
 
Som det känns nu, tror jag att jag behöver läsa nästa del i serien för att kunna bestämma mig för huruvida jag tycker om serien eller ej. Kanske får jag bättre grepp om karaktärerna i andra boken?
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Det förflutna ligger bakom dig, lär dig av det. Framtiden ligger framför dig, förbered dig för den. Det innevarande ögonblicket är nu, lev det."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Böcker som skildrar ens yrke?

Bokbloggsfråga: Finns det några böcker som skildrar ditt yrke? Och finns det några böcker som du läst där du blivit nyfiken på ett helt annat jobb än det du jobbar med? Eller kanske någon bok som gjort dig totalt osugen på ett visst yrke?
 
Som bekant jobbar jag som advokatsekreterare och såvitt jag kan komma ihåg har jag inte läst en enda bok som handlar om just en advokatsekreterare. Däremot har jag läst en rad böcker som utspelar sig i den juridiska världen och som handlar om åklagare, advokater m.m. Om man är intresserad av den amerikanska synvinkeln, är John Grishams böcker ett bra exempel. Vill man däremot läsa om en svensk advokat, är Thomas Bodströms böcker ett annat alternativ.
 
 
 
Visserligen var detta innan jag alls började jobba, men i samband med att jag läste Timeline, var jag sugen på att utbilda mig till och jobba som arkeolog. Just då tyckte jag att det lät som ett spännande yrke.
 
I skrivande stund kan jag faktiskt inte komma på någon bok som gjort mig osugen på ett visst yrke. Hmm ... Jag får nog fundera lite till på det där. Jag hojtar till om jag kommer på någon bok som passar in.
 
Hur är det för din del? Eller har du ytterligare tips på böcker av den typ som jag redan nämnt?


Dagens citat:

"Framför allt, var sann mot dig själv. Om du inte kan göra det hjärtligt, ta dig ur det."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hemmestorps mölla

I somras var jag, älsklingen och mina föräldrar ute på en liten utflykt i Skåne. Innan vi nådde vår slutdestination för dagens utflykt, stannade vi till vid Hemmestorps mölla och såg på storkarna som ingår i storkprojektet där borta. Jag hade varit där en gång tidigare under 2011 med mina föräldrar och min syster, men då hade det inte funnits storkungar, vilket det fanns nu. Eller, i varje fall lite yngre storkar.
 
 
 
Även en liten gök höll oss sällskap och jag blev genast ivrig och ville få med ljudet i ett litet filmklipp. Tror du inte att den dumme göken slutade låta just då? Så höll den på flera gånger och jag svor lika många gånger! Dumma gök ...
 
 
 
 
Jag tycker att det är bra att det finns den här typen av bevarande-projekt. Istället för att utrota djuren, borde vi vara rädda om dem. Man ska vara snäll om man är stor, brukar det ju heta.


Dagens citat:

"Att bevara den inre tystnaden – mitt i stojet. Att förbli öppen, stilla fuktig mylla i det fruktbara mörker där regnet faller och säden gror – hur många som än i det torra dagsljuset trampar fram över markerna i virvlande damm."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Storkiga kramar
Jessie

Fallet

Som vanligt är jag sent ute med det allra mesta. Det tar tid innan jag hakar på "trender" etc. Den senaste "trenden" och som det kändes som att alla pratade om ett tag, var podcasten Fallet - en grävpodd från Aftonbladet.
 
Det lät onekligen spännande att någon som dömdes för ett mord för trettio år sedan, nu ändrade sig och påstod att det inte alls var denne som begått mordet, utan det var en person - som idag är död! Min första tanke var att personen antagligen bara skyller ifrån sig. Det är ju lätt att påstå att en död person har gjort än det ena, än det andra, eftersom den utpekade personen inte kan försvara sig.
 
 
 
Jösses! Den här podden var riktigt spännande uppbyggd, vilket gjorde att jag satt som på nålar under varje avsnitt. Det här slog banne mig nästan vilken deckare som helst. Det är därför som jag varmt kan rekommendera dig att lyssna på den här podden - även om du redan vet hur det "slutade" (om jag har förstått det rätt är domstolens prövning ännu inte slut?). I det här fallet är det inte slutet som är det viktiga, utan resan dit.
 
Jag sitter och är på väg att kommentera innehållet i podden, men det finns antagligen en risk för spoilers ... Vi kan göra så här; om du ännu inte lyssnat på podden, men har för avsikt att göra det och inte vill få något avslöjat, kan du hoppa över det här stycket. I annat fall kan du läsa vidare. Jag blev tämligen upprörd över det fruktansvärt dåliga arbete som utredarna gjorde i det här fallet. Visst, det finns säkert förklaringar till att det blev som det blev, men ändå. Det borde absolut inte förekomma. Man kan bara hoppas att poliser m.m. lyssnar på den här podden och lär sig av dessa misstag. Jag vill nämligen gärna tro att vi har kommit längre än så och att vi har ett ganska rättssäkert samhälle (men givetvis är jag medveten om att det tyvärr begås ett och annat misstag än idag).
 
Jag har varit ganska dålig på att lyssna på poddar, trots att jag har en hel drös som ligger i kö. Måste försöka bli bättre på det här. Kanske är det dags att pausa lite i ljudbokslyssnandet och istället ta mig an lite poddar? Som omväxling. Får se hur jag gör.
 
Brukar du lyssna på poddar? Finns det i så fall någon som du kan rekommendera?


Dagens citat:

"Plötsligt – dig förutan – löser sig svårigheter du satsat allt för att bryta."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En biodlares död (Lars Gustafsson)

Uppläsare: Björn Pedersen
 
"Han bär troligtvis på en dödlig cancer. Lennart Westin öppnar aldrig svarsbrevet från läkarundersökningen.

Sedan de lade ner den sista lokala skolan i Väster Våla har han inget lärarjobb längre, utan försörjer sig på biodling och lever allt ensligare. Nu talar allt för att denna vår blir hans sista. Ett tydligt tecken är att hans hund inte vill vara hos honom längre.

Men så får han ett oväntat besök, som förändrar allt. Ingenting går längre att se med samma ögon."
 
 
 
Det var först när jag lyssnade på förordet till Lars Gustafssons En biodlares död, som jag insåg att detta var den femte delen i någon serie. Trots den informationen valde jag att försöka lyssna ändå, men tyvärr var En biodlares död för spretig och även en aning för filosofisk för min smak.
 
Berättelsen är uppbyggd på huvudpersonens anteckningar från olika anteckningsböcker. Det gör att man kastas hit och dit, och lika snabbt som en episod har börjat avslutas den och man kastas därefter in i nästa. Jag uppfattade aldrig att det fanns någon kronologi i dessa anteckningar och det gjorde att jag hade svårt att hålla kvar koncentrationen. Dessutom fanns det en del sidoberättelser instuckna här och var. Dessa sidoberättelser kom plötsligt och jag uppfattade aldrig att de hade någon egentlig relevans eller på något sätt tillförde huvudberättelsen något.
 
Kanske förstår man helheten bättre om man först läst de andra delarna i serien. Kanske blir bokens upplevelse bättre om man läser boken istället för att lyssna. Jag kommer troligtvis inte ge Lars Gustafssons böcker någon mer chans. Det här är helt enkelt inte min typ av litteratur.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Ingen kan gå tillbaka och starta om från början, men alla kan i dag börja med att skapa ett nytt slut."
(Maria Robinson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tillfälligt återfall

Som jag har berättat tidigare har jag en tendens att glida tillbaka till ätstörningsbeteendet när jag har dåliga dagar eller är stressad. Sedan början av sommaren har det varit väldigt stressigt på jobbet. Min chef har haft otroligt mycket att göra (förhandlingar nästan varje dag) och hösten ser inte rolig ut ... Och strax innan min första semester i sommar hade jag en dålig och stressig dag. Ingen bra kombination med andra ord.
 
Resultat? Den del av min hjärna som fortfarande är ätstörd började producera tankar i stil med att allt skulle bli bra om jag slutade äta under en period och började träna hårdare, eftersom jag då med säkerhet skulle bli snyggare och man kan ju inte må dåligt om man är snygg. Dessutom skulle jag bestraffa än den ena, än den andra, eftersom personerna i fråga skulle få så dåligt samvete när de hörde vad jag höll på med. Det skulle ju vara deras fel. Det skulle vara de som fått mig till det här.
 
 
 
Jag vet att detta kan låta galet och framförallt om du själv inte har upplevt en ätstörning, men hjärnan beter sig inte logiskt i en sådan situation. Min gör det i alla fall inte. Det enda jag kan göra är att försöka hantera dessa tankar när de dyker upp. Dessvärre slutade det den gången med att jag till slut gjorde som hjärnan sade åt mig. Dock varade detta endast i cirka ett dygn, för sedan tog jag mitt förnuft till fånga och insåg vad det var jag höll på med. Att göra så mot sig själv är vansinnigt! Oavsett vad jag tycker om mig själv, förtjänar jag bättre.
 
Den här erfarenheten har lärt mig fler saker om mig själv och till nästa gång är jag förhoppningsvis bättre rustad att stå emot vad min ätstörda hjärna än försöker få mig till. Jag är hur som helst glad över att dessa tankar kommer alltmer sällan och att jag oftast lyckas hantera dem på ett bra sätt när de väl dyker upp. Den som skadas allra mest med ett ätstört beteende är en själv och om man inte ser upp kan det dessvärre sluta riktigt illa.


Dagens citat:

"Lycka är när du känner dig tillfreds med dig själv utan att känna behov av någon annans samtycke."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Missing type

Igår uppmärksammade älsklingen mig på den globala blodgivarkampanjen Missing type (#missingtype). Det hade gått mig helt förbi! Jag lever antagligen under en sten eller något. Hur som helst, kampanjen går ut på att bokstäverna A, B och O plockas bort för att symbolisera att det behövs fler blodgivare. Jag tycker att det är en hur kul idé som helst!
 
 
 
För mig - som varit blodgivare sedan december 2008 - är det en självklarhet att ge blod. Varför skulle det inte vara det om man är frisk? Varför ska man inte få vara med om möjligheten att rädda människor? Hade jag kunnat gå till blodcentralen oftare än var fjärde månad, skulle jag ha gjort det.
 
Sjukhusskräck eller nålskräck är inga hinder för att bli blodgivare. Tro mig - jag har sjukhusskräck och klarar inte av att se blod eller liknande, men ändå klarar jag av att vara blodgivare! Det gäller att fästa uppmärksamheten på något annat under tiden. Jag tittar aldrig på när de sätter in nålen i armen på mig eller när blodet pumpas ut från armen. Det misstaget råkade jag göra under en av mina två blodgivningar i Malmö och då höll jag på att svimma. Nuförtiden tittar jag på tavlor eller - om det finns, vilket det gör i Falkenberg - på TV:n. Jag försöker att koppla bort att jag just då befinner mig på ett sjukhus. Och det fungerar.
 
Jag väljer att rädda liv. Vad väljer du?

Dags för förändring - men hur?

Nu har jag arbetat lite mer än tre år på byrån och det har funnits båda bra och mindre bra stunder. Dock har jag känt alltmer - och detta blev extra tydligt under/efter semestern - att jag vill något annat. Exakt vad vet jag inte, men jag känner starkt för att jobba med något som gör det möjligt för mig att kunna jobba hemifrån och bättre styra mina egna tider. Haha, kanske tillhör jag den bortskämda generationen, men det är i alla fall så jag känner just nu.
 
Till skillnad mot vad jag känt eller tänkt tidigare, hade jag gärna ägnat mig åt skrivandet på heltid. Fast då uppstår problemet med inkomst. Jag är väl medveten om att det är ytterst få författare som kan leva på enbart skrivandet. Det är bara att gratulera de som lyckats med detta. För oss andra, som behöver en kontinuerlig inkomst, återstår att ha skrivandet som hobby. Jag säger dock inte att jag aldrig kommer kunna göra detta. Den möjligheten kommer fortfarande finnas - kanske. Men tills vidare får det som sagt enbart vara en hobby för mig.
 
 
 
 
Vad finns det då för andra alternativ om man vill jobba hemifrån och inte ta sig till ett kontor varje dag? Realistiska alternativ. Att tjäna pengar på någon av mina bloggar är inget som intresserar mig nämnvärt. Inte för tillfället i alla fall. Hmm ... Det står alldeles still i huvudet på mig denna tidiga morgon.
 
Nåväl, tills jag kommit på något bättre alternativ finns det inget annat att göra än att bita i det sura äpplet och göra det som förväntas av mig. Det är inget negativt med det. Absolut inte. Det är bara det att jag känner att jag vill göra något annat just nu. Stanna hamsterhjulet en stund och se vilka andra dörrar som finns öppna för mig. Kanske kan jag gå in genom en av dessa dörrarna en dag. Kanske ...
 
Hur tänker du själv kring det här?


Dagens citat:

"Endast belåtenhet kan göra dig lycklig – uppfyllda önskningar föder fler önskningar."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Språkligt handikappad

Att jag är en ovanlig skåning har jag konstaterat tidigt, men nu har jag även insett att jag också är en ovanlig svensk.
 
Som skåning förstår man danska utan vidare problem. Så är det bara. Fast där skiljer jag mig från andra skåningar. Jag kan förstå viss danska - under förutsättning att de pratar relativt tydligt och inte för fort (fast hur många sådana danskar finns det?). Dock är jag helt förlorad när de börjar rabbla summor och siffror. Då är det rena rama grekiskan för mig. Som tur är har jag hittills inte varit alltför beroende av att kunna danska. Jag och älsklingen lyckades ju klara oss i Danmark under helgen vi var där när vi firade fem år.
 
Under det senaste året har jag hur som helst insett ännu ett språkligt handikapp - och på jobbet har det varit till en nackdel. Jag förstår inte norska!
 
 
 
Visst, det förstod jag i och för sig redan när svägerskans sambo försökte prata med mig och älsklingen första gången vi träffade honom, men det har vi liksom lyckats lösa genom åren (det vill säga att han får prata en hel del engelska!) och när vi besökte svägerskan och hennes sambo i Oslo förra sommaren tyckte jag att jag har blivit mycket bättre på att begripa vad sambon faktiskt säger!
 
Den lyckan har dock inte varat särskilt länge ... Under det senaste året har min chef haft ett par norska klienter och det har varit rent ut sagt ett litet helsike att förstå både vad de och deras anhöriga har försökt säga. Jag försökte mig på konststycket att vid ett tillfälle artigt be den ena norrmannen att tala lite långsammare eftersom jag har lite svårt för norska, men det misstaget gör jag inte om igen ...
 
Hur är det ens möjligt att vara så här pass språkligt handikappad? Jag är ju för tusan svensk! Hur svårt kan det vara att förstå norska och danska, som är mycket likt svenska språket? Detta måste ju vara ännu ett bevis på att jag är felkonstruerad. Jag skulle behöva lämnas in för reparation ...


Dagens citat:

"Du är kärleken själv – när du inte är rädd."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Titel som beskriver mig bäst

Bokbloggsjerka: Av böckerna i din bokhylla, vilken titel beskriver dig bäst?
 
Det här var faktiskt en ganska svår fråga att svara på, om jag får vara helt uppriktig. Jag stod en ganska lång stund framför hyllorna med lästa böcker och spanade in titel för titel. Till slut fastnade jag för två; Sår och Rymmaren.
 
Just nu känns Sår ganska passande, med tanke på hur mitt liv var tidigare och alla de olika sår jag bär med mig. Även de senaste tre åren har gett mig nya sår, men även lärt mig nya saker om mig själv. Vissa sår är lättare att få läkta än andra. Det finns vissa sår i min själv som fortfarande inte har läkt och kanske aldrig kommer att göra. Dock har jag för var dag som går försökt lära mig att leva med detta. Att göra det bästa av situationen.
 
 
 
På olika sätt är jag lite av en rymmare och därför tyckte jag att Rymmaren beskriver mig även den ganska bra. Vad är det då jag rymmer ifrån? Tja, vad finns det inte att rymma ifrån? Känslor, jobbiga tankar och situationer ... När allt kommer omkring är vi kanske alla rymmare, var och en på sitt vis. Jag tror att det (åtminstone nästan) alltid finns något som man vill komma ifrån. För min del är det tankar och känslor som dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år som ständigt gnager på min insida. Jag gör vad jag kan för att undkomma dessa, eftersom jag vet att jag faller ganska hårt och mår väldigt dåligt när de väl får fäste i mig.
 
Vilken/vilka titlar beskriver dig bäst?


Dagens citat:

"Den grad av lycka du har beror på den grad av frihet du har i ditt hjärta."
(Thich Nhat Hanh)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Mitt hjärta i din hand

På jobbet brukar jag alltid ha igång någon webbradio. Vilken det blir beror på vilket humör jag är på. Oftast blir det Guldkanalen och fördelen med Guldkanalen är att jag kan välja om jag vill höra en blandning av olika låtar eller specifikt från något visst årtionde (90-tal, 80-tal osv). Det var när jag lyssnade på "den allmänna" kanalen som jag plötsligt hörde en låt som Jan Johansen sjöng och som genast grep tag om mitt hjärta:
 
 
Efter den gången, har jag vid några tillfällen sökt upp den på YouTube och lyssnat om och om i den. Den är så vacker och Jan Johansen sjunger så underbart fint. Jag insåg att det också finns en engelsk version och även om också den är fin, är den ändå inte lika bra som originalet.
 
 
 
Jag vaknar upp med samma tomhet,
samma tystnad som igår.
Har en bild av dig för ögonen
o den stannar kvar,
trots att tiden går.
Jag e en sån som föddes tomhänt,
grävde efter guld,
men allt jag nånsin sökt det finns hos dig,
och allting som jag gör,
gör jag för din skull.

Ger dig mitt hjärta, det ligger i din hand.
Ber dig att försöka
ta tillbaks en rastlös man.
Ja jag vet att jag sårat dig ibland,
men du har mitt hjärta, mitt hjärta i din hand.

Jag hör din röst som ber mig komma,
men du é aldrig nånsin där.
Men viskar jag ditt namn så ser jag jämt
en ängel i mitt rum,
stanna där du är.

Ger dig mitt hjärta, det ligger i din hand.
Ber dig att försöka
ta tillbaks en rastlös man.
Ja jag vet att jag sårat dig ibland,
men du har mitt hjärta, mitt hjärta i din hand.

Ger dig mitt hjärta, det ligger i din hand.
Ber dig att försöka
ta tillbaks en rastlös man.
Ja jag vet att jag sårat dig ibland,
men du har mitt hjärta, mitt hjärta i din hand.
 
Ger dig mitt hjärta, det ligger i din hand.
Ber dig att försöka
ta tillbaks en rastlös man.
Ja jag vet att jag sårat dig ibland,
men du har mitt hjärta, mitt hjärta i din hand.


Dagens citat:

"Han fick – Ingenting. Men för detta betalade han mer än andra för sin rikedom."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Pokémoner - här kommer jag!

Jaha ... Ja, då vart även jag fångad i denna Pokémon-våg. Fast jag höll mig undan det cirka en vecka efter att det släpptes. Älsklingen ville ju att även jag skulle skaffa mig ett sådant konto så att vi båda kunde bege oss ut och jaga dessa små inbillade djur. Dock visade det sig att den telefonen jag hade (älsklingens gamla eftersom min egen hade fått dåndimpen ...), var för gammal. Fast jag följde med älsklingen ut ändå, för jag gillar att umgås med honom och promenader är alltid kul. 
 
 
 
Ursäkta, vad sade du? Hur det kom sig att jag kunde installera appen till slut? Det är enkelt min kära bloggläsare. Älsklingen köpte en ny telefon till mig som tidig födelsedagspresent (nu är det ju lite mer än en halv månad kvar tills jag blir hela 27 år ...). Och den telefonen klarade minsann av appen. Det gick väldigt fort att avancera i nivå. Redan efter två dagar var jag uppe på nivå sex och i skrivande stund (17 dagar efter att jag installerade appen) är jag på nivå 21. Och tvärtemot vad man kan tro, gjorde jag knappt något för att gå upp så fort i nivå. Inte i början i alla fall. Det räckte att fånga några vildsint odjur och utveckla vissa.
 
 
 
 
Jag ska erkänna att jag var ganska tveksam till det här spelet och de första dagarna gnällde jag en hel del (förlåt älskling <3), men sedan förändrades det. Plötsligt började det bli lite kul! Det roligaste inslaget är det där med att man ska gå så att man kläcker ägg. Nu när jag har börjat jobba igen ägnar jag min lunchrast åt att promenera genom Varberg och försöka kläcka ägg efter ägg. Och kan du tänka dig vad som kom ut ur ett ägg som krävde att man hade gått 2 km för att kläcka? Den här lille krabaten:
 
 
 
Jag blev så glatt förvånad att jag nästan inte kunde sluta le. Haha, då kändes det lite som att uppdraget var slutfört. Jag hade lyckats få min lille Pikachu.
 
Nu vet jag inte hur det var för dig, men jag minns klart och tydligt hur det var för 16 år sedan då samlarkorten kom och alla barn plötsligt skulle börja samla dessa kort (även jag och min syster). Ja, du läste rätt. 16 år sedan. Haha, snacka om att jag känner mig gammal. Anledningen till att jag minns det är för att jag hittade några teckningar från den tiden hemma hos mina föräldrar som jag hade gjort. Jag har dessvärre kastat dem nu, eftersom jag kände att de inte gav mig något. Fast innan dess fotade jag en av dem. Dock var detta inte en av de bättre jag gjorde. Det fanns en teckning som var förvånansvärt bra för att vara en tioåring som gjort den. Okej, den var förvånansvärt bra för att vara mig. Jag har aldrig varit bra på att teckna.
 
 
 
Jag var så glad den dagen jag fick Pikachu-samlarkortet, för om jag minns rätt var det ett ganska ovanligt kort att få. Jag minns särskilt en killkompis som jag hade på den tiden som blev lite avundsjuk. Det här spelet har med andra ord börjat innebära en hel del nostalgi för mig. Och motion. Jösses vad mycket jag och älsklingen var ute och gick under våra två veckors semester! Framförallt under nätterna och jösses vad mycket folk det är som är ute på nätterna i Falkenberg och jagar pokémons! Det är nästan som under dagen. Det är faktiskt kul att folk är ute och rör på sig så pass mycket som de verkar göra nu. Och ett tag vart ju pokémon-jägarna (åtminstone i Falkenberg) ganska sociala. Plötsligt pratade främlingar med älsklingen och frågade hur det gick etc. Haha!
 
 
 
Visst, det finns en hel del idioter som riskerar sina liv i jakten på pokémoner, men precis som älsklingen brukar säga så har det alltid funnits idioter. Det är inte spelet som är farligt. Det är de som använder det. Jag kan tycka att det är ganska självklart att man inte stirrar ned i telefonen när man passerar en väg/gata och att man absolut inte spelar det när man kör bil eller ens går ut på tågspår (finns tydligen vissa i Göteborg som gjort detta). 
 
 
 
Så ja, i skrivande stund är det fortfarande ganska kul att spela. Nu fokuserar jag ganska mycket på att utveckla och ta hand om mina relativt starka pokémoner (jo, enligt språkrådgivningen är det pokémoner som gäller). Det roligaste är att döpa dem:
 
 
 
 
Hur är det för din del? Spelar du också detta? 


Dagens citat:

"Om du koncentrerar dig på vad du har kommer du alltid att få mer. Om du fokuserar på det du inte har kommer du aldrig någonsin att ha tillräckligt."
(Oprah Winfrey)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Min profilbild

Jessica

En envis skånetös som bor i Falkenberg med maken, våra två vilda lejon (som dock ser ut som två söta katter ...) och lilla arga kaninen.

För närvarande arbetar jag som advokatsekreterare
på en liten byrå i Varberg. Innan det studerade jag till paralegal vid Påhlmans Handelsinstitut i Stockholm. Min paralegal-examen tog jag i juni 2012.
Efter det arbetade jag ca ett år på hyresnämnden.

Om du vill komma i kontakt med mig kan du nå mig på e-post: dreamingtiger@hotmail.se (OBS! används endast till mejl)




RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell

Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com




Jessicas grotta

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!