Daisypath Anniversary tickers

Från dödstankar till livsglädje (Malin Rosén)

"Precis som många andra trodde jag för några år sedan att bara den som var smal kunde vara snygg. Att få bort några kilo är ofta ett lättare mål att nå, än att träna upp insidan för att må bättre. Den som är osäker provar alla möjliga bantningsmetoder, som kan få allvarliga konsekvenser för en redan bräcklig person. Ibland till och med livshotande. Det är lätt att tro att självkänslan stärks, och att jag kommer att må bättre, om jag bara går ner i vikt. Det fungerar inte så.

Idag vaknar jag till varje ny dag och längtar efter det som dagen har att bjuda på. Tyvärr har det inte alltid varit så. För några år sedan ville jag bara avsluta det lidande som dagens prövningar slängde mot mig. Min låga självkänsla drev mig allt längre in i det mörka anorexiadjupet. Jag hade turen att träffa på Mia Törnblom som guidade mig till rätt väg och gav mig verktyg för att träna upp självkänslan. Den resa jag då påbörjade skulle helt förändra mitt liv.
 
Idag jobbar jag som kognitiv coach och hjälper människor som lider av ätstörningar. Under mitt tillfrisknande blev det allt tydligare för mig att det var mental hälsa som var mitt kall. Tack vare min lärare och numera samarbetspartner Gaya Pienitzka har jag fått djupare insikter om mentalt välbefinnande och tagit min personliga utveckling till nya höjder.
 
Ska man må bra - på riktigt, behöver man träna både den fysiska och psykiska hälsan. Följ med på min resa mot det bästa målet som finns - livsglädje. Jag har valt att kalla detta för mentafys."
 
 
 
 
Det var på bloggen Bodypalace som jag först fick höra talas om Malin Rosén och hennes bok Från dödstankar till livsglädje - där hon bland annat berättar om den ätstörning som hon råkade ut för. Eftersom jag på den tiden själv aktivt kämpade mot mina egna ätstörningsdemoner, ville jag gärna läsa boken.
 
I den första delen av boken berättar Malin Rosén om sin sjukdom och när hon sedan bestämde sig för att bli frisk. En del av detta kände jag igen mig i och fick magont av. Fast Malin Rosén fick mig också att börja fundera över orsaken till min egen ätstörning, då hon menade att för att kunna bli frisk måste man ta tag i grundproblemet. Annars kommer sjukdomen endast "sova" inom en. Jag har börjat inse att det sistnämnda är det som gällt för min del.
 
Men Från dödstankar till livsglädje är mycket mer än en berättelse om någons ätstörning! Mot slutet av boken skriver hon bland annat om positivt tänkande och vilken kraft och makt detta verktyg har. När jag läste detta, kändes det som en självklarhet. Varför tänker inte alla så? Malin Roséns klokheter fick mig att fundera över mitt eget liv och mina handlingar. Jag blev inspirerad att verkligen ta till mig det hon skrev och jobba med att bli mer positiv och känna mer livsglädje. Livet är för kort för att man ska behöva gå runt och må dåligt.
 
Som jag skrev tidigare handlar Från dödstankar till livsglädje om mycket mer än en flickas ätstörning. Man får verktyg till att kunna känna mer glädje i sitt liv. Mycket av det Malin Rosén skriver om, känns igen från Mia Törnblom - som har varit Malin Roséns inspirationskälla. Jag tycker därför att alla bör ta sig tid att läsa den här boken. Kanske kan man snappa upp något som kan göra livet bättre.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Just när livet är på väg att ebba ut, just då döden alldeles påtagligt står för dörren kan det hända att den efterlängtade upplysningen, som under så lång tid har gäckat alla förväntningar, äntligen sker och åtföljer händelseförloppet."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Faktureringshysteri - vad tjänar den till?

Jag kan förstå att man som egen företagare vill fakturera så mycket som möjligt varje månad. Det jag däremot har svårare att förstå, är den faktureringshysteri som uppstår vid månadsslutet hos vissa. ALLT ska med just den månaden - trots att det kanske bara är en dag kvar och den ansvarige för företaget egentligen inte har tid att beräkna hur många timmar som lagts ned sedan föregående fakturering och det inte finns någon annan som kan göra denna beräkning.
 
 
 
 
 
Varför kan man inte bara nöja sig med att fakturera det som går och är rimligt under månaden och ta det andra under nästa månad? Är det verkligen vettigt att fakturera allt en viss månad och sedan inte ha något mer att fakturera under nästkommande månad? Nu är jag kanske osedvanligt korkad, men vore det inte bättre att ha ett rätt jämnt flöde varje månad vad gäller fakturering? Borde inte det vara bättre egentligen?
 
Eller är jag helt ute och cyklar?


Dagens citat:

"Det du vill bli, det är du redan."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Att bete sig som en struts löser inga problem

Under min tid på advokatfirman har det inte förekommit alltför många klienter som inte betalar - om man jämför med hur många klienter som vi har per år. Fast naturligtvis händer det att vissa klienter inte betalar som de ska och gör sig okontaktbara när vi försöker på tag på dem.
 
Ibland - fast det är väldigt sällan - händer det att någon klient hör av sig efter x antal år och vill ha hjälp igen. Naturligtvis begär vi då att den gamla skulden regleras först, innan vi drar igång något nytt ärende för den här klienten samt att personen betalar in ett förskott.
 
 
 
 
Vid något tillfälle dök en tidigare klient mig när jag var och handlade på Kvantum och började prata om sin obetalda skuld till oss. Personen förklarade att anledningen till att denne inte betalat, var för att personen inte haft några pengar. Då jag frågade varför personen helt enkelt inte hade kontaktat oss och talat om det (för vi hade trots allt vid upprepade tillfällen försökt få tag på klienten både brev- och telefonledes), fick jag till svar att personen hade skämts för mycket.
 
Jag kan på sätt och vis förstå den tanken, men vad tror dessa personer att de tjänar på att sticka huvudet i sanden istället för att ta tag i problemet? Om personerna istället hade hört av sig, hade vi ju kunnat komma överens om en avbetalningsplan eller liknande. I mina ögon är det mer ärligt att se problemen i vitögat och faktiskt handskas med situationen - oavsett hur pinsamt det än kan vara. Jag skulle ha kontaktat den jag var skyldig pengar, ifall det hade uppstått en situation då jag inte hade kunnat betala för mig. Jag skulle vilja försöka lösa situationen istället för att fly från den. Skulle inte du det? Jag skulle bara må dåligt ifall jag medvetet struntat i att lösa en sådan situation.
 
Problem brukar inte försvinna av sig själva - däremot har olösta problem en tendens att slå tillbaka när man minst anar det.


Dagens citat:

"Att vara närvarande är alltid oändligt mer verkningsfullt än något man kan säga eller göra, även om närvaron ibland också kan ge upphov till ord eller handlingar."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ibland går det för fort

När jag började arbeta på byrån för snart fyra år sedan, fick jag lära mig att förkorta så mycket som möjligt på klientkorten (händelseförteckning i ärendena) - för att både spara tid och plats. Därför benämner jag min chef med hennes initialer. Detta görs som sagt endast internt.
 
 
 
 
 
Fast det gäller att tänka sig för när man pratar med utomstående, exempelvis domstolar. Vid något tillfälle när jag pratade med en handläggare på förvaltningsrätten, höll jag på att benämna min chef med hennes initialer istället för hennes namn. Jag lyckades dock ändra mig och hoppas att handläggaren inte hann höra mitt misstag.
 
Undrar hur handläggaren skulle ha reagerat om jag inte hade tänkt mig för eller kommit på mig själv?


Dagens citat:

"Under tvångstankar och planer, under känslor, positiva som negativa, finns det en ocean av frid."
(Gangaji)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En klar förbättring

Nuförtiden när jag ska hem från jobbet på eftermiddagarna/kvällarna, är det mer regel än undantag att tåget är cirka fem minuter försenat. I början innebar det att vi resenärer då allt som oftast missade anslutningsbussen in till stan och istället fick vi stå och vänta cirka 20 minuter på nästa buss. Eftersom anslutningsbussen är till för att ta resenärerna till och från stationen, kändes det lite retligt att vi alltid missade den.
 
Egentligen är en väntetid på 20 minuter inte hela världen, men på kvällen när man kommer hem från jobbet gör det faktiskt en hel del psykiskt. Dessutom innebar detta att jag rätt ofta missade zumba-passen, eftersom denna försening gjorde att jag inte hann ta mig bort till Vesterhavshallen.
 
 
 
 
Fast på sista tiden har anslutningsbussen börjat invänta oss och kör in till stan så fort alla resenärer är ombord.
 
Jag vill därför rikta ett stort tack till Hallandstrafiken. Det betyder mycket för mig som resenär att så smidigt och snabbt som möjligt få komma hem efter en lång arbetsdag. Och ett riktigt stort tack till alla chaufförer - som alltid är lika glada och trevliga. Det är alltid lika roligt att få åka med er.


Dagens citat:

"Ljuset och mörkret kan ej bestå vid sidan av varandra."
(Mäster Eckhart)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Berömma mera!

Jag vet inte om jag är ensam om att känna så här, men jag upplever det som om samhället mest är fokuserat på att hitta fel hos varandra och lyfta fram dessa. Som om vi enbart vill se livet ur en negativ synvinkel. Till exempel när jag reste mycket med SJ och blev upprörd varje gång tåget var försenat. Om jag istället hade ryckt på axlarna och tänkt på alla de gånger då tåget faktiskt varit i tid, är jag säker på att jag skulle ha mått bättre.
 
Jag har börjat inse mer och mer att det verkligen inte tjänar något till att fastna vid andras fel och brister och absolut inte att beklaga mig över dessa för den berörda personen eller inför andra. Det enda som händer är att jag blir på dåligt humör och riskerar kanske till och med att bli ovän med andra. Naturligtvis finns det tillfällen då det kan vara bra att lyfta fram mindre bra sidor hos någon, så att denne blir medveten om det och får en chans att förbättra sig. Eller att helt enkelt säga ifrån om någon beter sig på ett kränkande sätt eller handlar orätt. Men det beror självklart på situationen.
 
Fast jag är ändå övertygad om att det inte tjänar något till att reta sig på någons mindre tilltalande sidor. Det vore definitivt bättre om vi istället började lyfta fram varandras positiva sidor och berömma varandra för det vi gör - oavsett hur "liten" bedriften i sig än är. Exempelvis, om en person har satt som mål att springa 5 km en dag, men bara orkat med ungefär 2 km - då är det bättre att lyfta fram och poängtera att det är bra gjort av personen att överhuvudtaget orkade springa, oavsett hur långt personen sprang. Bara att ge det ett försök och göra sitt bästa är en vinst i sig.
 
 
 
Eller, om man har fått ett sommarjobb en sommar, men inte tycker att det är ett väldigt roligt jobb (det är kanske långt ifrån ens drömjobb) - istället för att gå runt och vara besviken, är det mycket bättre att tänka att man i alla fall har ett jobb och får en inkomst och att det här jobbet ger en erfarenheter som man annars kanske inte hade fått.
 
Alla behöver vi bekräftelse - oavsett om det är från oss själva eller från andra. Även om jag hittills har varit ganska dålig på att ta till mig beröm, tycker jag att det är lika trevligt varje gång någon berömmer mig för det jag gör. Att någon annan lägger märke till eller uppmuntrar det jag gör, betyder mycket. Det värmer. Jag är nog inte ensam om att känna så. Varför ska man då inte passa på att göra någon annan glad så ofta man kan? Jag själv känner glädje när jag lyckas göra någon annan glad. Gör inte du det?
 
Jag tror definitivt att samhället hade fått ett trevligare klimat om vi började fokusera mer på det positiva hos varandra och tala om för en annan när denne gjort något bra eller berömma för att denne i alla fall försökt. Även om man kanske inte tror det, finns det i de allra flesta fall en positiv sida. Det gäller bara att vara uppmärksam.


Dagens citat:

"Livsvisdom är att kunna njuta av nuet."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Positiva kramar
Jessie

Resultat från bokbytardagen

Äntligen! Efter att ha missat bokbytardagen två år i rad, lyckades jag till slut genomföra bokbyte på Varbergs bibliotek den 16 maj i år. Och jag ser redan fram emot nästa års bokbytardag!
 
Sist jag deltog i bokbytardagen (2014) hade Varbergs bibliotek satt upp en gräns på max fem bokbyten per person. Av den anledningen hade jag laddat upp med fem böcker hemifrån som jag inte ville ha kvar och som jag hoppas har fått bra hem nu. Dessa sötnosar fick följa med mig hem istället;
 
 
Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg
Jag är den som skall komma av Johanna Nilsson
Tillbaka till henne av Sara Lövestam
Den flygande trumman av Lennart Hellsing
Det var inte jag sa Robinhund av Alice Lima de Faria
 
 
Som du ser var jag inte helt självisk, så nu ökade de olästa böckerna här hemma med bara tre stycken. I mina ögon är det inte någon farlig ökning. Jag hinner säkert läsa ikapp det under det som återstår av året. Jag ligger trots allt före i min läsplanering.
 
Blev det något bokbyte för dig i år?


Dagens citat:

"Book collecting is an obsession, an occupation, a disease, an addiction, a fascination, an absurdity, a fate. It is not a hobby..."
(Jeanette Winterson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Sinnessjukt

Jag minns inte hur jag fick tips om den här podden, men podden Sinnessjukt hamnade i alla fall på min lista över poddar som jag vill lyssna på.
 
Sinnessjukt drivs av Christian Dahlström och handlar om psykisk ohälsa i alla dess olika former. Det är en mycket intressant podd att lyssna på och Christian Dahlström ger ett seriöst intryck - inte enbart för att han själv drabbades av bland annat depression, även om det stärker hans ethos lite.
 
 
 
 
Genom att lyssna på Sinnessjukt, känner jag att jag får större förståelse och nya insikter om både mig själv och även om psykisk ohälsa i stort. Trots att det blir mer och mer accepterat att prata om sitt psykiska mående, har vi fortfarande en bra bit att vandra innan det blir lika accepterat som att ha en förkylning. Därför beundrar jag Christian Dahlström och hans arbete.
 
Det här är en podd som jag definitivt rekommenderar andra att lyssna på - även om man själv inte lider av någon form av psykisk ohälsa. Om inte annat kan man få bättre förståelse för vad det innebär och för människor som dessvärre drabbats av någon form av psykisk ohälsa.


Dagens citat:

"Om man intar en ödmjuk attityd så tilltar ens goda egenskaper. Men om man är högfärdig så blir man avundsjuk på andra och man blir arg på andra, och man ser ner på andra. Genom detta skapas olycka i samhället."
(Dalai lama)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Åklagare

Jag tycker att det är väldigt bra att Sveriges Domstolar/Domstolsverket (DV) hela tiden jobbar på att få fram lättbegriplig information om rättsväsendet och att domstolsspråket förenklas. Just språket anser jag är väldigt viktigt att anpassa, eftersom alla ska ha möjlighet att kunna ta till sig domar och annan information, utan att behöva vara juridiskt utbildade. Dock är det inte alla jurister som håller med om detta. Har fått höra en och annan kommentar från vissa advokater, som tycker att domstolarnas tydlighet börjar bli löjlig.
 
Sveriges Domstolar har lagt upp en kort informationsvideo om vad en åklagare har för roll och vad dennes arbete går ut på (i korta drag). Ta dig gärna tid att se denna knappt två minuter korta film. Jag kan tillägga att åklagarens arbete kan vara mer spännande än vad som framgår av beskrivningen - det är åtminstone min erfarenhet efter de tre månader under våren 2012 då jag praktiserade på en åklagarkammare. :-)
 
 


Dagens citat:

"Den kärlek som du söker efter överallt finns redan inom dig. Den kan framkallas av olika personer eller händelser, men till slut måste du inse att du är denna kärlek. Källan till all kärlek är inom dig."
(Gangaji)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Att glömma in absurdum

Sedan jag drabbades av min depression, har mitt minne definitivt blivit sämre jämfört med tidigare. Under graviditeten har minnet blivit ren katastrof! Enligt älsklingen kommer denna "gravidhjärna" att hålla i sig i två till tre år efter förlossningen. Med andra ord vet jag vad jag har att se fram emot ...
 
Nåväl. Jag tänkte hur som helst dela med mig av en händelse som är ett utmärkt exempel på när min glömska nästintill bara blir löjlig.
 
Jag och min chef försöker fika tillsammans när tillfälle finns, vilket blir rätt sällan eftersom min chef har väldigt mycket att göra och är iväg på förhandlingar var och varannan dag. Hur som helst, när vi en morgon hade bestämt att vi skulle fika, gick jag till köket och satte på kaffe till min chef och tevatten till mig själv. Sedan gick jag tillbaka till receptionen och fortsatte jobba lite till.
 
 
 
 
Efter en stund gick jag åter ut till köket, eftersom jag reagerade på att vattenkokaren aldrig lät - vilket den alltid gör annars. När jag kom till köket, var vattenkokaren avstängd. Den stänger alltid av sig så snart vattnet har kokat upp, så det i sig var inget konstigt. Jag satte därför händerna runt apparaten för att känna om vattnet hade kokat upp.
 
Iskallt.
 
Jag måste medge att det blir en smula problematiskt att koka upp vatten i en vattenkokare om man inte sätter på den.


Dagens citat:

Om man börjar tänka på godhet, så blir man förändrad inombords. Det behövs om man ska förnya sig. Att inte tjäna sig själv, utan andra."
(Joralf Gjerstad)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Klienter som försvinner

Att ha ett arbete där man jobbar med klienter har sina för- och nackdelar. Som sekreterare kommer jag ibland vissa klienter rätt nära, medan andra klienter tycks se mig som ett nödvändigt ont.
 
Det är av vikt för oss att klienterna håller oss uppdaterade om olika saker. Under pågående ärenden är det exempelvis viktigt att vi har korrekta och uppdaterade kontaktuppgifter till klienterna, så att vi har möjlighet att komma i kontakt med dem ifall det skulle behövas. Ganska logiskt om man tänker efter. Dock är det långt ifrån alla klienter som håller med eller ens tänker i de banorna.
 
I ett mål/ärende där min chef var förordnad som offentlig försvarare åt en person, hade vi plötsligt problem med att få kontakt med klienten. Klienten och den medtilltalade hade blivit dömda för ett brott i tingsrätten och vi och den medtilltalade (tillsammans med sin offentliga försvarare) hade därför överklagat domen till hovrätten. Sedan tingsrättsförhandlingen hade min chef behövt komma i kontakt med klienten vid några tillfällen och varje gång var det lika problematiskt. Om jag minns det hela rätt, var det främst för att klienten inte hade någon egen telefon.
 
 
 
 
När det sedan närmade sig huvudförhandling i hovrätten, hade min chef och den medtilltalades försvarare diskuterat saken och kommit fram till att det inte skulle tjäna något till att hålla fast vid överklagandet (fanns en risk att påföljden skulle bli strängare än den tingsrätten hade dömt ut) och därför var det bättre att återkalla överklagandet. Dock kunde inte min chef göra detta utan klientens samtycke och därför sökte vi med ljus och lykta efter klienten för att diskutera saken med denne. Om jag minns rätt hade klienten som sagt ingen egen telefon vid den tidpunkten och klienten hörde inte av sig trots att vi skickade brev efter brev med uppmaning att klienten skulle ta kontakt. Vi lyckades inte ens få tag i klientens syster, som vi hade haft väldigt mycket kontakt med tidigare i ärendet.
 
Till slut, när det nästan var dags för huvudförhandlingen i hovrätten, fick vi kontakt med klienten genom den medtilltalade (som var ingift släkting med vår klient). Det visade sig att klienten hade stuckit utomlands.
 
...
 
För att göra en lång historia kort; det löste sig med återkallelsen till slut. Fast det hade naturligtvis varit bra om klienten redan innan denne stack iväg, hade meddelat oss att den hade för avsikt att sticka utomlands. Det skulle ha underlättat en hel del.
 
Nåväl. Slutet gott, allting gott. Ibland är det spännande att arbeta på advokatbyrå.


Dagens citat:

"Din enda förpliktelse i någon livstid är att vara sann mot dig själv."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Styra barns läsande?

Bokbloggsfråga: Ska man styra barns läsning? Ska barnen få välja att läsa precis det de vill, eller ska man tvärtom jobba för att försöka få dem att läsa en viss sorts litteratur? Vad är viktigast, att barnens läslust bevaras, att barnen utmanas i sin läsning eller att barnen tar del av vissa välkända böcker beroende på sin ålder (klassiker, litteraturkanon). Och måste det ena verkligen utesluta det andra? Ska deras litteraturval skilja sig åt hemma och i skolan?
 
Jag anser inte att man ska styra barns läsning, mer än att göra vad man kan för att få dem intresserade av läsning. Så snart man har skapat ett intresse för böcker hos barnet, tycker jag att barnet själv ska få välja vad denne vill läsa. Av egen erfarenhet vet jag att risken är stor att man kväver läslusten ifall man tvingar på barnet de böcker man anser att det ska läsa.
 
 
 
 
I mina ögon är det viktigast att bevara läslusten. Gör man det, kommer det inte vara några större problem att föreslå böcker som utmanar barnet i sin läsning. Så länge läslust finns, är det lättare att få barnet att bli nyfiken på andra böcker.
 
Att tvinga barn att läsa vissa typer av böcker är aldrig bra. Att tipsa och rekommendera böcker för barnet är bättre alternativ.
 
För mig låter det konstigt att barnets litteraturval skulle skilja sig åt hemma och i skolan. I ärlighetens namn tror jag inte att jag riktigt förstår den delen av frågan. Naturligtvis kan det ju hända att barnet "blir tvingad" till att läsa vissa böcker som en del av undervisningen i skolan, men annars borde barnet självklart få välja vilka böcker det vill läsa. Varför skulle barnet inte få göra det?


Dagens citat:

Vem som helst kan hysa medkänsla med en vän i hans lidande, men det fordras en verkligt fin natur för att sympatisera med en vän som har framgång."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Föda utan rädsla (Susanna Heli)

"Allt fler kvinnor upplever en stark rädsla inför sin förlossning. Samtidigt är den svenska förlossningsvården säkrare än någonsin för både mor och barn.

Susanna Heli har arbetat med att ge födande kvinnor kraft och stöd under hundratals förlossningar. Här har hon valt ut sina fyra mest effektiva verktyg som hjälper dig att undvika stress och rädsla. Med andning, avspänning, rösten och tankens kraft leds du bort från rädsla och mot trygghet och kraft. Verktygen är enkla och kan användas under födandets alla skeden. De gör förlossningen till en stärkande och positiv upplevelse både för den födande kvinnan och för hennes partner.

Föda utan rädsla passar dig oavsett om du är förstföderska eller omföderska, om du väljer att ha bedövning eller föda helt utan smärtlindring, om du är mycket rädd eller bara vill vara förberedd."
 
 
 
 
Under mitt andra besök hos barnmorskan, pratade vi om mina rädslor inför förlossningen. Eller, snarare att jag var allmänt rädd och inte hade haft tid att fundera närmare på exakt vad det var som jag var rädd för. Då föreslog min barnmorska att jag kunde testa att läsa Susanna Helis bok Föda utan rädsla. Hon hade inte läst den själv, utan fått den rekommenderad av en av sina andra blivande mammor. Hon kunde därför enbart återge vad denna kvinna sagt om boken. Eftersom jag tänkte att det inte kunde skada att ge den ett försök, lånade jag den nästan genast på biblioteket.
 
Tack vare Föda utan rädsla har jag dels fått större förståelse för själva födandeprocessen, vilket innebär att jag känner mig mindre rädd och orolig inför förlossningen (dock ej helt orosfri), dels har jag förstått mer exakt vad det är som jag är rädd för.
 
Susanna Heli är väldigt pedagogisk i sin redogörelse och hennes tips på övningar känns väl värda att ge ett försök. Jag hoppas att jag med hjälp av dessa samt det jag läst i boken, kommer kunna lita på kroppens egen förmåga och få en så bra förlossning som möjligt.
 
Den här boken rekommenderar jag till alla som är gravida eller planerar/funderar på att skaffa barn. Framförallt om man känner sig orolig inför någon del av graviditeten eller förlossningen.
 
Det här exemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Det finns inget viktigare för sann tillväxt än att inse att du inte är sinnets röst – du är den som hör den."
(Michael A. Singer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dedikationer i sina böcker

Min novellsamling är nästan klar nu. Jag ska bara ta mig tid att slutföra den. Om jag inte hinner innan, får det kanske bli under föräldraledigheten.

Varje gång jag har tänkt på den färdiga novellsamlingen och vad jag ska göra med den när jag kommit dit, har jag funderat på att ha någon form av "tack"-sida eller liknande där jag riktar särskilt tack till vissa personer i min närhet som jag känner har funnits där för mig på olika sätt när det gäller mitt skrivande. Fast varje gång jag har tänkt den här tanken, har jag fått ordentligt med dåligt samvete. Hur kommer de personer känna som inte namnges i det här sammanhanget? Kommer de bli sårade? Arga? Ska jag ta med dem, trots att jag inte känner att de funnits där när det gäller mitt skrivande? Det skulle inte kännas rätt att göra så. Det skulle bara kännas falskt, eftersom jag själv inte känner att de har funnits där i mitt skrivande. Möjligtvis har de funnits för mig i andra sammanhang, men inte när det gäller just skrivandet.
 
 
 
 
Jag är av den uppfattningen att man ska känna efter med hjärtat. Bara ta med dem som man tycker förtjänar ett extra tack. Fast samvetet skaver som sagt. Är det värt att eventuellt såra andra på det här sättet?

Nåväl, jag har gott om tid att fundera igenom saken. Kände bara att jag behövde få ur mig dessa funderingar.


Dagens citat:

"Du kan inte tvinga ditt sinne att vara stilla. Det vore som att försöka jämna ut krusningar på vattenytan med ett plattjärn."
(Alan Watts)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Älta gammal skit

Sedan en tid tillbaka, har jag försökt intala mig att det inte gör någon som helst nytta att älta och fastna vid sådant som redan hänt (och det finns heller ingen anledning till att oroa sig för sådant som inte har hänt än). Det finns ju ingenting som man kan göra för att få det ogjort. Det enda man kan göra, är att hantera situationen så som det ser ut just nu. Det enda man får ut av att älta gammal skit (eller sådant som man tror ska hända), är att man mår dåligt.
 
Ändå fortsätter jag att göra just det - älta gammal skit. Då pratar jag inte bara om sådant som ligger veckor tillbaka. Nej, jag pratar om händelser som ligger omkring tio år bakåt i tiden. Hur jag än försöker, kan jag inte släppa det. Det känns många gånger som om min hjärna njuter av att plåga mig.
 
 
 
 
Framförallt gäller det händelser som har samband med att jag på något sätt jämförs med andra. Eller, att jag jämför mig själv med andra. Min dåliga självkänsla tillåter mig aldrig att känna att jag duger eller är tillräckligt bra. Så fort jag jämför mig själv med andra, är jag alltid sämre och tror att alla andra också tycker det och att mina nära och kära är besvikna på mig på grund av detta.
 
Naturligtvis vet jag att det är min dåliga självkänsla som spökar och att jag behöver jobba ännu mer på att bygga upp den. Det finns ingen som helst anledning till att jag ska gå runt och må dåligt för att jag inte kan sluta tänka på saker och ting som jag ändå inte kan förändra. Om det nu skulle vara så att någon skulle vara besviken på mig och min förmåga, är det upp till den personen att göra något åt sin besvikelse. Jag är den jag är och jag gör så gott jag kan. Mer kan jag inte göra. Jag kan inte ta ansvar för vad andra känner eller eventuellt känner.


Dagens citat:

"Liksom regnet tränger in i ett illa täckt hus, så tränger begäret in i ett outvecklat sinne."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Min profilbild

Jessica

En envis skånetös som bor i Falkenberg med maken, våra två vilda lejon (som dock ser ut som två söta katter ...) och lilla arga kaninen.

För närvarande arbetar jag som advokatsekreterare
på en liten byrå i Varberg. Innan det studerade jag till paralegal vid Påhlmans Handelsinstitut i Stockholm. Min paralegal-examen tog jag i juni 2012.
Efter det arbetade jag ca ett år på hyresnämnden.

Om du vill komma i kontakt med mig kan du nå mig på e-post: dreamingtiger@hotmail.se (OBS! används endast till mejl)




RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell

Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com




Jessicas grotta

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!