Daisypath Anniversary tickers

En person som förtjänar ett stort tack

Precis som de allra flesta andra, är jag ganska duktig på att klaga och prata högt om sådant som krånglar eller inte fungerar. Fel ska påpekas och synliggöras. Men det är sällan som man tar sig tid att prata om saker som fungerar och är bra. Många gånger tas det som en självklarhet, medan man engagerar sig mer när man är upprörd över någon orättvisa. Därför tänker jag berätta om en person som förtjänar ett stort och öppet tack - även om han troligtvis inte kommer läsa det här inlägget.
 
I förra veckan behövde jag kolla upp en sak hos Försäkringskassan. Till en början försökte jag läsa mig till svaret på deras hemsida, men när jag kände att jag inte riktigt förstod och inte hittade ett så tydligt svar som jag önskade mig, försökte jag istället att ringa till Försäkringskassans kundtjänst. Första gången blev under lunchen, men då var det så pass lång telefonkö att jag inte hann fram innan lunchen tog slut. Så jag försökte lite senare samma dag (efter jobbet) och efter en ganska lång väntan, fick jag till slut tala med Fredrik (har jag för mig att han hette) på Försäkringskassans kundtjänst.
 
 
 
 
Han lyssnade noggrant på mina frågor och gav mig tydliga och pedagogiska svar. Äntligen förstod jag hur det låg till! Och inte nog med det - han var dessutom supertrevlig under hela vårt samtal! Glad som jag var över detta fantastiska bemötande, önskade jag honom en trevlig kväll och tackade så mycket för hans hjälp.
 
Jag vet inte hur det är med dig, men jag har i alla fall en ganska negativ bild av Försäkringskassan - trots att jag knappt har behövt ha med dem att göra. Troligtvis kommer min inställning från den bild som medier och andra personer brukar förmedla om Försäkringskassan. Av den anledningen blev jag glatt överraskad över Fredriks trevliga bemötande. I fortsättningen kommer jag inte ha en lika mörk syn på Försäkringskassan.
 
Tack än en gång Fredrik!


Dagens citat:

"Håller vi oss envist och uthålligt till det vårt hjärta sjunger om är det enbart en tidsfråga innan vi passerar målsnöret."
(Agneta Oreheim)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Oväsentligheternas mästarinna

Jag vet inte om jag är ensam om det här, men jag har på senare tid insett att jag har en tendens att fastna vid oväsentligheter när jag konverserar med andra. Exempelvis om jag pratar med en person som jag har haft svårt att få tag på, kan jag uppehålla mig vid just de här svårigheterna när jag väl får tag på personen - istället för att gå rakt på sak och prata om det som jag ville prata med personen om.
 
Låter det knäppt? Det känns i alla fall en smula knäppt och trots att jag verkligen försöker att låta bli, blir det ändå samma sak gång på gång. Och efter varje gång det händer, bannar jag mig alltid för att jag återigen lät det hända.
 
 
 
 
Varför blir det så här? Varför hakar jag upp mig på oviktigheter? På just de frågorna har jag inget svar. Inte än i alla fall. Kanske finns det inget svar. Kanske måste jag helt enkelt bara acceptera att det är på det sättet och istället för att haka upp mig på att jag hakar upp mig på oväsentligheter, får jag jobba bort det. Bli bättre på att gå rakt på sak och strunta i sådana småsaker som jag tenderar att fastna kring. Jag menar, det är väl knappast viktigt att personen får reda på hur svårt det varit att få tag på personen? Är inte det viktigaste att jag faktiskt har fått tag på personen?
 
Är jag ensam om det här beteendet eller är det samma sak för dig?


Dagens citat:

"Fulländad fart är att ha nått fram."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag är lyckligt lottad

Det finns alltid saker i livet som vi är mer eller mindre nöjda med. Antingen kan man klamra sig fast vid det negativa och älta allt som är fel eller mindre bra i ens liv, eller så kan man fokusera på de positiva inslagen i livet. För oavsett hur illa man än tycker om sitt liv, finns det alltid något att vara tacksam för - oavsett hur "litet" det än är.
 
Både attraktionslagen och Mia Törnbloms bok Självkänsla nu! har lärt mig detta. Jag försöker hela tiden tillämpa dessa tankegångar på mig själv och bryta de negativa tankemönster som med åren har kommit att bli en ovana hos mig.
 
Trots att det finns vissa saker i mitt liv som är dåligt för mitt mående och som jag skulle vilja ändra på, har jag insett att jag är lyckligt lottad. I det här inlägget har jag valt att redogöra för två av de saker som gör att jag är lyckligt lottad.
 
 
 
 
Först och främst är det älsklingen. Vi har varit tillsammans i cirka åtta och ett halvt år (varav vi har varit gifta i cirka fem och ett halvt), men det känns som om det alltid har varit vi. Jag kan prata om precis allt med honom utan att behöva känna mig dum eller skämmas. Han finns alltid vid min sida och stöttar mig. När jag var som djupast i min depression, fanns han där och gjorde allt han kunde för att hålla mig ovanför ytan. Han är klippan i mitt liv. Han tror på det jag gör och uppmuntrar mig ständigt till att göra sådant jag tror på. Jag är så otroligt tacksam över att få ha en så fantastisk och underbar människa i mitt liv. <3
 
En annan sak som gör mig lyckligt lottad är mina två vänner Hanan och Cherry. Vi har känt varandra i cirka elva och ett halvt år och har fortfarande kontakt med varandra. Visst, det har funnits lite farthinder under åren som gått och kontakterna har varit mer eller mindre intensiva. Men vi tre är fortfarande vänner och försöker stötta varandra på de sätt vi kan. Det är tack vare dessa två fantastiska kvinnor som min själ kunde läkas under gymnasiet och att jag blev jag. Jag hoppas att de fortsätter att finnas där vid min sida. <3
 
Vad är du tacksam för i ditt liv?


Dagens citat:

"Mitt ansikte är mitt. Mina händer är mina. Min mun är min. Men jag är inte min. Jag är din."
(Matt Ross)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

För många olika versioner

För flera år sedan läste jag ett tips från en författare om att det är viktigt att spara sina skrivprojekt på flera olika platser under arbetets gång, för det fall olyckan skulle vara framme och en av versionerna går förlorad. Ifall man då har back-up på ett annat ställe, har allt ens arbete inte gått till spillo.

Jag har försökt ta till mig detta och försöker därför alltid spara mina skrivarbeten på åtminstone två olika ställen. Dock har jag med åren blivit allt mer glömsk (och ändå är jag bara 27 år!), så ibland händer det att jag glömmer att "förnya" min dubblett. Det för med sig att jag i slutändan kan sitta med tre eller fyra olika versioner och måste då gå igenom var och en av dem för att kunna komma fram till vilken (eller vilka) som är den senaste versionen. Den tiden hade jag istället kunna lägga på att skriva.
 
 
 
Trots min glömskhet håller jag ändå med om att det är en bra idé att spara sina skrivprojekt på olika ställen. Jag måste bara bli bättre på att komma ihåg att kontinuerligt uppdatera alla versioner. Det tar trots allt inte särskilt lång tid att göra och är guld värt om olyckan skulle vara framme.


Dagens citat:

"Tala i vredesmod och du kommer att hålla det bästa tal du någonsin har ångrat."
(Winston Churchill)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Så ska en katt uppfostras!

Det var delvis Ninjans livfull- och busighet på katthemmet som gjorde att vi föll för honom. Han for hela tiden runt och lekte oupphörligt. De andra katterna tittade snett på honom. Hur kunde man inte älska en sådan liten sötnos?!
 
Förvisso älskar jag Ninjan, men hans ständiga uppmärksamhetssökande och behov av att ständigt ha all min och älsklingens uppmärksamhet, kan vara uttröttande emellanåt. Det lustiga är dock att han är "relativt" lugn när vi är vakna. Det är när vi gått och lagt oss för att sova som han blir värst. Då ska böcker rivas från bokhyllorna, växter ska ätas upp, saker ska rivas och han ska sitta utanför klädkammaren i vårt sovrum och krafsa på klädkammardörren. Igen. Och igen. Och igen. Och igen ...
 
Det där med klädkammardörren gör han bara periodvis, men ett tag (innan vi fick nog på riktigt) satt han natt efter natt och krafsade på den fördömda dörren. Det spelade ingen roll vad vi tog oss till - han fortsatte ändå!
 
Vi höll på att ge upp. Vi hade knappt fått sova under flera nätters tid och var därmed väääldigt trötta. Då mindes jag att när vi hade varit i djuraffären borta vid Kvantum senaste gången, hade jag sett en spray som skulle få katter att sluta klösa på saker. Jag gick därför dit och köpte den här sprayen:
 
 
 
 
Den kostar endast 69 kr på Arken Zoo (i alla fall i Falkenberg), så jag tänkte att vi åtminstone kunde testa. Om den inte fungerade hade vi ändå inte slängt ut en förmögenhet. Så vi sprayade på dörren till klädkammaren och vet du vad? Det fungerade! Ninjan har slutat att krafsa på dörren!
 
Den här sprayen har nästintill blivit min bästa vän, för nu använder jag den på rätt många möbler för att få Ninjan att sluta med sina dumheter. Kanske kan mina böcker få stå kvar på hyllorna från och med nu?
 
Har du själv haft problem med att uppfostra ett djur? Hur bar du dig åt för att lyckas?


Dagens citat:

"Himlen är ingen plats, och den är ingen tid. Himlen är att vara fulländad."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Trollknuten (Åke Lundgren)

"Det samiska folkets öde under den svenska stormaktstiden

Kronan och korsets skuggor hade fallit tunga över Nordanlandet. ”De lapparnas konung” kallade sig svenskarnas regent nu. För äran att vara svenska undersåtar fick fjällfolket årligen avstå en dryg del av sin enda rikedom: renhjordarna. Det såg kungens fogdar till. Den som tredskades straffades hårt. Kristnas skulle lapparna också! Bort skulle det avskyvärda oskicket att tillbe stenar och stubbar!

Omskolningen började naturligtvis med de unga. Erik Sjulsson är en av ett tiotal pojkar som 1606 ska föras till Uppsala för att lära sig läsa och omvändas till den rätta läran. Han rymmer, flyr tillbaka till sitt eget land. Och till sin gamla tro.

Med Erik i förgrunden, medan hans liv vrider sig över mannaålderns hopp och trots mot ålderdomens ensamhet och vemodsdrömmar, slås här upp ett brett panorama över det samiska folkets öden under den period som historieböckerna kallar stormaktstiden. En dov vrede dunkar som en trolltrumma genom denna strama och kraftfulla berättelse om hur en liten kultur med våld införlivas i en stor. Trollknuten är den andra delen i Åke Lundgrens trilogi om Nordanlandet, övriga delar är Gudaberget och Järtecknet."
 
 
Trollknuten är Åke Lundgrens andra bok i en trilogi om Nordanlandet, vilket jag fick veta först efter att jag hade börjat läsa boken (det fanns nämligen ingen baksidestext på mitt exemplar). Fast just det spelade ingen roll för mig, i och med att jag inte tyckte att det märktes. För mig fungerade Trollknuten som en självständig berättelse.
 
Jag hade ingen aning om att samerna behandlades så illa som de faktiskt blev behandlade i Trollknuten, så den historiebeskrivningen tyckte jag var bokens styrka. Däremot tyckte jag att den brast i personporträtteringen. Jag kände inte att man fick lära känna karaktärerna riktigt på djupet och att varje avsnitt gick lite för fort. Jag fick känslan av att Åke Lundgren försökte få med så mycket som möjligt, istället för att utveckla det han redan hade. Fast som en form av historieskildring var den okej.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Vi trasslar till det för oss och gör det ena misstaget efter det andra därför att vi inte ger oss tid att lyssna till Överjagets röst – intuitionen."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nytt broderiprojekt

I januari förra året berättade jag om att jag hade påbörjat ett nytt broderiprojekt som jag hoppades inte skulle bli lika långlivat som tavlorna till älsklingen resp. min systerson. Tja ... Under de senaste månaderna har jag faktiskt inte broderat något på just det projektet och nu kommer det dessvärre få bli liggandes lite till, eftersom jag nu ska påbörja ett nytt (!) broderiprojekt som jag avser att bli klar med innan sommaren:
 
 
 
 
När jag sade till älsklingen att jag skulle bli klar med den innan sommaren, bara flinade han illmarigt och sade att jag har ju några lediga veckor i sommar som jag säkert kan ägna åt broderiet.
 
...
 
Jag ska minsann visa honom! Jag ska bli klar med tavlan innan sommaren!


Dagens citat:

"Min bästa vän är en som tar fram det bästa i mig."
(Henry Ford)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ett lååångtids erbjudande

ICA Kvantum här hemma i Falkenberg har en del bra erbjudanden varje vecka. Det är därför alltid lika spännande att kika igenom reklamen när den trillar in i brevinkastet under helgen.
 
Jag brukar försöka ha som vana att slänga den gångna veckans reklam inför den nya veckan, men rätt ofta händer det att reklamen blir liggandes en liten tid. Då gäller det att kontrollera under vilken period reklamen gäller, så jag inte råkar slänga den kommande veckans erbjudanden. Det var vid ett sådant tillfälle jag upptäckte följande:
 
 
 
 
Jag hade ingen aning om att vecka 5 varade så länge. Är det en nyhet för det här året? Då innebär det med andra ord att antalet veckor under 2017 kommer minska dramatiskt? Intressant ...
 
2017 blir mer och mer spännande ju längre in på året vi kommer. Undrar vad som kommer hända härnäst.


Dagens citat:

"Du måste betrakta dig själv som ett moln - i egen hög person. Moln begår aldrig misstag."
(Alan Watts)


Ha det så bra!
Långtidskramar
Jessie

De små marodörerna

Med tanke på hur småbarnsföräldrar brukar prata, verkar det som att det är ungefär som att ha husdjur - framförallt relativt unga husdjur. Ninjan och Fåntratten (som båda fyller tre år i maj resp. juni) är garanterat som två småbarn. Det känns i alla fall så. Speciellt Ninjan. Jag ska ge dig ett smakprov.
 
När vi steg upp en morgon, såg det ut så här i vårt kök:
 
 
 
Ungefär samtidigt som jag kom ut och gjorde den här upptäckten, kom Fåntratten och såg alldeles förfärad ut när han gjorde samma upptäckt. Det lilla matvraket. <3
 
Fast trots att han verkade både förvånad och förfärad, går det inte att utesluta att han var med på ett hörn. Man vet aldrig med våra små marodörer. Under deras otroligt söta ytor, brukar gömma sig två små monster. De låtsas bara vara oskyldiga ...
 
Jag älskar dem ändå. <3


Dagens citat:

"Perfektion ligger inte i framtiden. Det är NU."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Vältränad" provocerar mig - tydligen

Det var i januari 2015 som jag och älsklingen blev medlemmar hos Strandhälsan i Falkenberg och har ända sedan dess tränat regelbundet (minst en gång i veckan) - med vissa få undantag. Framförallt tycker jag att det är kul att gå på passen som de har. Dessvärre har de rätt många intressanta pass på tider som inte fungerar för mig, men jag går på de passen som jag kan. Vanligast blir danspasset (tidigare zumba på onsdagar, numera danzy på torsdagar) och cirkelpasset på lördagsmorgnar.
 
På några zumbapass (innan det byttes ut mot Danzy Step) var det en kvinnlig deltagare som sade till mig vid något tillfälle när vi pratade om olika övningar/pass, att vissa övningar/pass borde inte vara så jobbiga för mig - jag som är så vältränad.
 
Jag vet att jag egentligen borde bli smickrad, men jag blev mest arg och irriterad. Vältränad? Jag är långt ifrån vältränad, även om jag har hållit på att träna i två år. Vad är det som får henne att tro att jag är vältränad? Hur kan hon - efter bara en blick - veta hur mycket jag klarar eller inte klarar av? Naturligtvis sade jag inget av detta till kvinnan, utan jag var tyst och log lite besvärat.
 
 
TC - träningscentret.
 
 
När den första irritationen hade lagt sig, började jag fundera kring varför jag reagerade som jag gjorde. Är det för att jag själv inte anser att jag är vältränad? Är det för att hon antog att jag inte borde tycka att vissa övningar/pass är jobbiga, trots att jag kanske faktiskt tycker att de är det? Var det hennes förutfattade mening som skavde i mig? När är man egentligen vältränad? I mina ögon är man vältränad om man klarar av de allra flesta övningar utan någon ansträngning och kanske till och med har synliga muskler. Det är i alla fall den bild jag får i huvudet när jag hör ordet "vältränad". Men kan det vara så att vältränad omfattar mer? Kan det vara så att begreppet är relativt? Att svaret finns i betraktarens ögon?
 
Jag har försökt söka fram en definition på vad som innebär att vara vältränad, men har inte lyckats hitta någon sådan definition på nätet. Kanske står det något i SO?
 
*går genast till bokhyllan och börjar bläddra i SO*
 
Nix. Ordet "vältränad" fanns inte ens med. Borde jag ta det som ett tecken?
 
Det är möjligt att jag faktiskt kan anses vara vältränad, även om jag själv inte ser mig så. Dessutom - spelar det egentligen någon roll? Jag tränar för att jag tycker att det är roligt och för att det främjar min hälsa. Strunt samma vad andra tycker - det är vad jag själv tycker som är viktigast. Inte sant?


Dagens citat:

"Först skapar vi våra vanor – sedan skapar de oss."
(John Dryden)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ibland är det roligt att minnas

Just nu håller jag på med ett inlägg som gör att jag går igenom inlägg från förra året här på bloggen. Efter hand som jag tar mig igenom inläggen, inser jag hur kul det faktiskt är att påminnas om vad man skrev för ungefär ett år sedan. Till min förvåning lyckades jag få till rätt många djupare inlägg med funderingar kring både det ena och det andra. Just den insikten gör mig glad, eftersom det är lite det jag vill uppnå med min blogg. Jag vill ha djupare inlägg än enbart "Se vad jag hade på mig för kläder idag!" eller "Detta gjorde jag idag." Jag vill nå ut med mina tankar och funderingar. Jag vill försöka göra skillnad. Under depressionen hade jag inte ork att skriva dessa djupare inlägg och därför blev det tyvärr ganska många korta och ytliga.
 
 
Kanske kan jag ha det som en sorts morot under 2017? Att försöka skriva så många djupare inlägg med funderingar som möjligt? Just nu har jag inte riktigt den tiden känns det som och eventuellt kommer jag bli tvungen att ta en kortare bloggpaus längre fram, men jag ska göra mitt bästa. Jösses, just nu är det så mycket som ska göras. Många beslut som ska tas. Mycket att fundera kring. Det är så att jag blir alldeles matt ... Men det ska gå. :-)
 
Finns det något av inläggen från förra året som du tyckte om mer än andra? I så fall, varför? Vore kul att höra vad du tycker!


Dagens citat:

"Hat förgör. Kärlek helar."
(Eknath Easwaran)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Spökhistorier från Gotland (Bert Lehrberg)

"Gotland är inte bara solens och rosornas ö, utan även spökenas. Kryp upp i soffan, svep filten tätt om dig och njut av sju spännande spökhistorier med anknytning till norra Gotland. Möt hästskjutsen på spökvägen i Kullshage. Sörj Carinas tragiska öde, när hon tog den förbjudna genvägen över kyrkogården. Följ med på ett räfflande nattligt äventyr i ett gammal stenbrott. Förundras över vad som finns gömt i gravröset vid Bäsinge Byse. Följ ett ungt pars vedermödor i ett spökhus. Rys åt ett möte med lyktgubbar på Träskmyr. Tag slutligen plats på spöktåget mot Göteborg.
Angenäm läsning!"
 
 
 
Själva titeln Spökhistorier från Gotland gjorde att jag vid läsningens början hade ganska höga förväntningar på boken och dess innehåll. Kanske hade jag äntligen hittat spökhistorier som kunde skrämma mig? De senaste åren har jag nämligen enbart blivit besviken på så kallade skräckhistorier. Tyvärr blev jag besviken även på Spökhistorier från Gotland.
 
I förordet påstår Bert Lehrberg att vissa berättelser i boken är självupplevda, medan somliga har upplevts av andra som berättat om sina upplevelser för honom. Tyvärr har jag svårt att tro på det, då de allra flesta känns som om de är uppenbart uppdiktade. Det känns som om han har försökt för mycket när han har velat få ihop spökhistorier. De övernaturliga elementen tar för stor plats. Dessutom var en av historierna uppenbart en variant av en ganska känd spökhistoria som gärna berättas i juletid.
 
Förutom att det saknas bokstäver här och där och bortsett från vissa meningsuppbyggnader, är språket helt okej - även om det inte är särskilt fängslande. Är du på jakt efter något skrämmande, är det här fel bok.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Jag tänker aldrig på morgondagen. Den kommer tids nog."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hur klumpig får man egentligen bli?!

Suck. Stön! Jämmer och elände! (dessa tre utrop - i exakt den ordningen - är hämtade från den mycket deprimerade konstnären i PC-spelet Gilbert och den kemystiska ön, som jag spelade mycket som barn.)
 
Det är allmänt känt att jag är klumpig - både fysiskt sett och i sociala sammanhang. Hade det funnits nobelpris i klumpighet, skulle jag ha vunnit det varje år. Utan tvekan. Fast visst måste det väl ändå finnas en gräns - även för mig? Eller är det möjligt att vara klumpig in absurdum? Troligtvis, med tanke på vad som hände mig nyligen.
 
När jag jobbar vid datorn och är ute på nätet, brukar jag för det mesta ha flera flikar öppna i webbläsaren som jag hoppar runt mellan så som det behagar mig för stunden. Så var det även när jag satt och renskrev ett bokomdöme här på bloggen, vars publicering jag skulle tidsinställa. Fast någon tidsinställning blev det aldrig av. Nix. Istället lyckades jag radera hela inlägget. Adjöss! Puts väck!
 
"Hur kan man lyckas med det?" undrar säkert du nu. Jo, kära bloggläsare. Det ska jag tala om för dig och jag kan garantera - åtminstone till 99,9% - att du kommer skratta när du läst klart.
 
 
 
Eftersom jag skulle ha med några länkar i detta blogginlägg, hade jag uppe x antal sidor i lika många flikar. Jag hoppade fram och tillbaka utan några som helst problem. Enkelt. När jag hade skrivit klart inlägget, gick jag och gav pappret jag skrivit på en värdig begravning i papperstuggen. När jag sedan återvände till datorn, skulle jag av någon anledning plötsligt gå bakåt i den ena fliken. Inget konstigt med det. Jag klickade därför på bakåtknappen i fönstret. Problemet var bara - vilket jag insåg i samma stund som jag hade klickat på bakåtknappen - att jag just då inte befann mig i den flik som jag trodde att jag befann mig i. Jag hade blogginlägget uppe och när jag tryckt på bakåtknappen, laddade sidan om och visade mig översikten över inläggen.
 
Oh, nooo! *låter som en av karaktärerna i den förskräckliga serien Family guy*
 
En röst inom mig försökte dock lugna mig, genom att påpeka att jag har varit med om liknande innan - och då hade inlägget senare återskapats! Just det! Smart!
 
Jag klickade glatt upp ett nytt inlägg och möttes av en tom sida. Ingen återskapning. Inte en endaste liten punkt. Jag gick tillbaka till översikten och gjorde om det. Ingen återskapning nu heller. Inte ens efter några timmar (vilket händer ibland). Inlägget var borta. Puts väck.
 
Nu var det inte hela världen. Ett försvunnet blogginlägg innebär knappast någon katastrof. Det enda som dog var en del av min tid och en smula av min stolthet. Dessutom minns jag hyfsat vad jag precis hade skrivit, så jag noterade det viktigaste på en ny lapp och kommer att skriva om inlägget vid tillfälle. Dock är det väldigt retligt när sådant händer. Fast det är inte särskilt förvånande när det gäller mig. När det gäller mig kan vad som helst hända.
 
Suck ...


Dagens citat:

"De tankar och känslor som likt en flod strömmar genom vårt medvetande är det ytliga jaget. Men under dem finns ett djupare, som har sin grund i den gudomliga verkligheten. Det är vårt verkliga jag."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kontraster

I början av januari i år åkte vi upp till Dalarna för att hälsa på älsklingens familj. Här nere i Halland fanns ingen snö så långt ögat kunde nå. I Dalarna var det en helt annan femma:
 
 
 
Förr tyckte jag absolut inte om snö. I min värld var det mest till besvär. Men älsklingen och vår tid uppe i Mälardalen ändrade på det. De åren vi bodde i Mälardalen hade vi rikligt med snö varje vinter - och snön låg kvar länge. Därför tycker jag nu att snö är mysigt - under förutsättning att det kommer så pass mycket snö att det ligger kvar och inte enbart blir slask på en gång. Sådan "snö" är bara jobbigt och inte mysigt för fem öre.
 
 
 
Ända sedan vi flyttade från Mälardalen, har vi knappt haft någon snö. På julafton har det varit barmark. Varje år sedan 2013. Det tycker jag är lite trist, men den här vintern fick i alla fall uppleva snö. :-) Alltid något!
 
När vi skulle hem, försökte jag filma lite i bilen för att visa kontrasterna mellan Dalarna och Halland. Dock visade det sig att även Halland hade fått snö under helgen, men den hade nästan smält bort när vi kom tillbaka ned. Dock var det så sent på eftermiddagen, att det var rätt mörkt när vi anlände till Halland. Jag har försökt ljusa upp klippen så mycket jag kunnat. Hoppas att det går att se.
 
 


Dagens citat:

"Vi måste inte förstå vartenda ord för att förstå."
(Bodil Malmsten)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Man ska inte förhasta sig vid vägskäl

Just nu står jag inför ett vägskäl i livet, där mitt beslut kommer påverka oss ganska mycket. Till en början var jag bombsäker på hur jag skulle göra och vad det var jag ville. Hjärtat jublade. Äntligen!
 
Fast nu när jag och älsklingen har pratat igenom saken ordentligt och bollat olika idéer fram och tillbaka, är jag inte lika säker längre. Å ena sidan ... Å andra sidan ... Det som jag från början trodde var bäst för mig och mitt mående, är inte längre den lika självklara lösningen. Nu har några "om" kommit med i beräkningen. Dessa "om" måste jag ta hänsyn till och de kan komma att påverka mig och älsklingen och vår situation.
 
 
 
 
Det finns de som säger att man ska följa sitt hjärta och inte tänka så mycket på konsekvenserna. Det låter bra och jag skulle gärna vilja göra så. Fast det går dessvärre inte att blunda för alla konsekvenser som kan uppstå. Inte alla gånger i alla fall. Ibland får man försöka kompromissa lite med sitt hjärta och göra det bästa av situationen.
 
Jag vet att det finns de personer som inte kommer tycka om det eventuella beslut som jag kommer ta. Dock struntar jag i det. Det är mitt (och älsklingens) liv och val. Jag måste göra det som blir bäst för oss. Sedan får andra tycka precis vad de vill. Jag kan inte ta ett visst beslut enbart för att göra andra nöjda.


Dagens citat:

"Vi är vad våra tankar har gjort oss, så se över vad du tänker."
(Swami Vivekananda)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Min profilbild

Jessica

En envis skånetös som bor i Falkenberg med maken, våra två vilda lejon (som dock ser ut som två söta katter ...) och lilla arga kaninen.

För närvarande arbetar jag som advokatsekreterare
på en liten byrå i Varberg. Innan det studerade jag till paralegal vid Påhlmans Handelsinstitut i Stockholm. Min paralegal-examen tog jag i juni 2012.
Efter det arbetade jag ca ett år på hyresnämnden.

Om du vill komma i kontakt med mig kan du nå mig på e-post: dreamingtiger@hotmail.se (OBS! används endast till mejl)




RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell

Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com




Jessicas grotta

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!