Jessicas grotta

Boktipset eller GoodReads?

För några år sedan besökte jag sidan GoodReads, eftersom en hel del bokbloggare hade skrivit om sidan. Dock tyckte jag inte riktigt om den, med anledning av att den då inte hade så många av de svenska böcker som jag läste och hade läst. Därför föll valet på Boktipset när det kom till att hålla koll på min läsning.
 
 
För ett litet tag sedan påminde älsklingen mig om GoodReads och jag tänkte att det inte kunde skada att ta en titt. Jag upptäckte att de nuförtiden har rätt många av de svenska böcker som de inte hade tidigare.
 
Sedan Boktipset uppdaterades, går det inte längre att se hur många böcker som finns i "Vill-läsa"-listan, vilket jag på sätt och vis tycker är synd och är lite besviken över. På GoodReads kan man se antalet böcker i samtliga listor som man har. Dock är GoodReads på engelska och även om jag kan göra mig förstådd på engelska och kan förstå engelska, känner jag mig mest bekväm med svenska. Å andra sidan har GoodReads lite enklare system när man ska välja bokversion (pocket, ljudbok etc) av boken man har läst. Dessutom kan man delta i olika läsutmaningar på GoodReads.
 
Så frågan är vilken sida jag ska välja? Just nu försöker jag uppdatera GoodReads så gott det går med den bokinfo jag lagt in på Boktipset. På GoodReads heter jag förresten FruJessica. Fast jag vet inte om jag ska fortsätta med att uppdatera båda sidorna. Känns lite... för mycket.
 
Vilken av dessa sidor föredrar du och varför?
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: Boktipset, goodreads;

"Du är ju inte kompetent"

Efter snart fem år som advokatsekreterare, har jag mött en hel del fördomar gentemot min arbetsroll. Fast naturligtvis har jag stött på ännu fler positiva situationer. Dock tycker jag att det är oerhört intressant att få höra vad folk tror om mig, i min egenskap av sekreterare.
 
Den "roligaste" kommentaren jag hittills hört, var i förra veckan när jag pratade med en ny klient, där tingsrätten förordnat min chef som offentlig försvarare. Min chef hade bett mig ringa personen för att höra om hen hade några funderingar, för annars var tanken att vi senare skulle boka in en besökstid för klienten, i och med att tingsrätten inte satt ut målet till förhandling än. Troligtvis blir det till hösten. Ganska tidigt gjorde klienten klart för mig att hen ville prata med min chef istället, eftersom klienten inte ansåg att det var meningsfullt att diskutera något med mig, i och med att jag inte är "kompetent" - med tanke på att jag "bara" är sekreterare.
 
 
Nej, jag tar inte åt mig. Personen känner ju inte mig, så denne kan omöjligt uttala sig om hur kompetent eller inte jag är. Huvudsaken är att jag själv vet vad jag kan eller inte kan.
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: att arbeta som sekreterare;

När blodcentralen försöker ge en dåligt samvete

Den 5 september 2016.
 
Det var tydligen den senaste gången som jag gav blod, om man inte räknar med igår. När jag kom in på blodcentralen och hade knappat in mitt personnummer i datorn, talade datorn om för mig - vilket ALDRIG har hänt tidigare - att senaste gången jag gav blod var 5 september 2016. Hade datorn kunnat ropa, skulle den säkert ha gjort det. Och pekat finger.
 
 
 
Därefter svarade jag på de sedvanliga frågorna och satte mig sedan att vänta en liten stund, innan en sköterska kallade in mig för genomgång av frågorna. Även hon noterade tämligen fort att jag inte hade gett blod på lite mer än 1,5 år och undrade vad anledningen till det var. Förvisso vet jag att det står i min journal, men lydigt talade jag om att jag hade blivit gravid och att tösen kom den 15 augusti förra året. Därefter gick vi igenom frågorna och det visade sig att jag hade råkat klicka på fel svar på en av frågorna, men det löste sig. Notering till mig själv: försök att läsa frågorna lite noggrannare nästa gång.
 
 
 
Det kändes konstigt att ge blod igen. Konstigt, men bra! Som jag har längtat efter det. Äntligen kan mitt blod få komma till nytta igen. Visst, i och för sig har det kommit till nytta för tösen också, men blodgivning för mig är något särskilt. Jag tycker om tanken att jag kan rädda andras liv genom något så enkelt som att ge lite av mitt blod var fjärde månad. Det tar ingen lång stund och jag tar ingen skada.
 
 
Jag förlåter både datorn och sköterskan för att de försökte ge mig dåligt samvete. ;-) På sätt och vis kan jag förstå dem.
 
Känns skönt att vara "back in action" igen! :-D
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: blodgivning;