Daisypath Anniversary tickers

Gräslök - smaskens för fåntrattar

Varje år brukar jag vilja försöka odla i varje fall dill och gräslök här hemma, vilket jag även har försökt med i år. Dock ville inte dillen vara med och leka, men däremot lyckades några gräslöksstrån växa upp. Eftersom jag hade så många gräslöksfrön, valde jag att fördela dem i två olika krukor - en liten och en stor.
 
 
 
 
Mot slutet av juli kände jag att det var dags att klippa ned gräslöken. Att jag väntat så här länge har dels berott på att jag ville se om kanske ytterligare några strån ville växa upp, dels för att jag helt enkelt glömt bort att klippa ned vår gräslök. Fast när jag tittade i den stora krukan som står på balkongen, såg jag att jag uppenbarligen inte var först med tanken om att det var dags att låta gräslöken komma till användning.
 
 
 
 
Eftersom jag faktiskt har tagit boven på bar gärning, kan jag med säkerhet påstå att det är Fåntratten som ligger bakom detta hemska dåd. Okej, jag har inte sett när han har ätit gräslöken, utan bara sett att han stått med framtassarna på den stora krukan och "luktat" på innehållet. Åtminstone har jag trott att han har luktat på det. Nu vet jag att han i själva verket har ÄTIT UPP min kära gräslök! Vilken bandit!
 
Tur att jag planterade gräslök i två krukor ... Fast det är väl bara en tidsfråga innan han ger sig på nästa kruka också.


Dagens citat:

"En åsikt är nödvändigtvis inte riktig för att någon är villig att dö för den."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Fåglar har visst personlighet!

Fram till någon gång under låg- eller mellanstadiet, brukade jag se på Hjärnkontoret som sändes på SVT varje vecka. Jag minns att jag tyckte att programmet var intressant och man lärde sig hela tiden något nytt. Fast en dag slutade jag tvärt att se programmet och det berodde helt och hållet på något som programledaren sagt när hon besvarade ett läsarbrev. Barnet som hade skrivit in undrade något om hundar och ifall dessa har känslor. Programledaren såg rakt in i kameran och sade - på fullaste allvar - att hundar inte har några känslor.
 
Jag reste mig genast upp ur soffan, rusade ut ur vardagsrummet och gick raka vägen till mina föräldrar - där jag upprört protesterade mot det programledaren hade sagt. Såklart att hundar har känslor! Det var min egen älskade hund ett levande bevis på! För mig var det obegripligt att påstå det programledaren precis hade sagt. Jag frågade mina föräldrar varför hon satt och ljög i tv?
 
Samma känsla fyllde mig när jag nu nyligen lyssnade på ett gammalt avsnitt av podden Dilemma. I korthet gick dilemmat ut på följande. En kille passade sin flickväns mammas bostad, medan flickvännen och hennes mamma var bortresta. I bostaden fanns mammans undulat och killens hund. Killen såg alltid till att undulatburen var stängd när han lämnade bostaden, men en dag fick han bråttom när han rusade iväg för att hämta ut ett paket innan posten stängde. När han kom tillbaka såg han att hunden satt och tuggade på något. Det visade sig att hunden tuggat ihjäl den stackars undulaten. Killen undrade om han skulle köpa en undulat i samma färg och låtsas som ingenting, eller erkänna alltihop? När en av panelmedlemmarna sade att den nya undulaten antagligen inte skulle bete sig på samma sätt som den gamla, utbrast programledaren argt att det är bara en fågel det handlar om och att fåglar inte har någon personlighet.
 
 
 
 
Där och då höll jag på att stänga av appen och nästan också kasta iväg mobilen. Det var det dummaste jag hört på länge! Självklart har alla djur en personlighet! Fåglar är inget undantag. Jag har själv haft undulater som husdjur och de två senaste som min familj hade (Pippi resp. Jocke, dock hade vi dem inte samtidigt) blev riktigt tama, men de var ändå väldigt olika varandra. Pippi älskade bland annat att gå omkring i mitt och min systers dockhus (han gick även upp- och nedför trappan), medan Jocke bland annat sysselsatte sig med att välta mina föräldrars kaffekoppar om de stod på bordet. Fast först kontrollerade han om det fanns kaffe i (och om det gjorde det, drack han några klunkar). Pippi sade enstaka ord, medan Jocke satte ihop egna meningar.
 
För ett litet tag sedan när jag var i Varberg och satt på en bänk och läste medan jag väntade på älsklingen, satte sig en kaja på papperskorgen bredvid bänken och tittade på mig. Vi fick ögonkontakt och kajan flyttade sig till bänken jag satt på - utan att ta blicken ifrån mig. Jag plockade fram ett Marie-kex som jag knäckte sönder och gav till kajan bit för bit. När ena biten var uppäten, kom kajan närmare mig på bänken och gav ljud ifrån sig (som om den ville tala om att den ville ha mer kex), utan att ta blicken ifrån mig.
 
Jag blir uppriktigt sagt ledsen när folk behandlar djur som idioter och inte tror att djur förstår saker och ting. Djur är inga leksaker. De är levande varelser med både känslor och tankar - och personligheter. Den som påstår något annat lever uppenbarligen i en bubbla.


Dagens citat:

"Det finns mycket av oss själva och våra gömda djup som kan upptäckas genom att leva med andra, genom att uppleva kontakten – ibland konflikten – med personer som är mycket olika oss själva."
(Cyprian Smith)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

De små marodörerna kan vara snälla ibland

Våra två små lejon kan vara väldigt busiga (framförallt Ninjan) och driver mig nästan till vansinne emellanåt (framförallt Ninjan). Fast de har sina snälla och mysiga stunder också. Exempelvis vill Fåntratten att vi håller om honom på natten. Ett annat exempel är det här:
 
 
 
 
Vad snällt av dem att ge musen mat! Hoppas att den njöt av middagen och blev mätt. Det har också hänt att de gett musen ett bad i vattenskålen. Att det där badet egentligen var ett försök att dränka den stackars musen, väljer jag att bortse från.
 
Busungarna vet hur de ska ta hand om sina leksaker. Åtminstone ibland.


Dagens citat:

"Tro inte vad du ser med dina ögon. Allt de visar är begränsningar."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vår nya (och ovälkomna) inneboende

Till att börja med måste jag bara få säga att jag INTE gick med på det här. Inte alls. Fast nu verkar det inte finnas så mycket annat att göra än att gilla läget och göra det bästa av situationen. Lejonen vägrar envist att rädda sin stackars matte.
 
Vad är det som har hänt?
 
I början av veckan (alternativt i slutet av förra veckan) när jag och älsklingen satt/låg i soffan och tittade på tv, råkade jag av en händelse titta upp i vårt vardagsrumstak och fylldes genast av fasa. I taket satt nämligen världens största och mest räliga spindel (okej, kanske en LITEN överdrift, men bara ytterst liten) jag någonsin sett. Jag gjorde älsklingen uppmärksam på detta och han sade åt mig att sluta stirra på spindeln. Ha! Som om det är den mest enkla sak i världen att göra ...
 
 
 
 
Jag slutade till slut att stirra på denna ondskefulla skapelse och försökte koncentrera mig på det vi såg på tv:n. När vi sedan skulle gå och lägga oss, upptäckte jag panikslaget att spindeln var borta! Älsklingen såg då att det fasansfulla höll på att klättra upp till övervåningen - DÄR VÅRT SOVRUM FINNS! Det innebar att jag gick och såg mig skrämt omkring varje gång jag vistades på övervåningen. Jag kunde inte se mardrömmen någonstans.
 
Till slut upptäckte jag att monstret hade slagit sig till ro på räcket uppe i entresolen på övervåningen. Fast tydligen räckte inte räcket. Nej då. I skrivande stund sitter det lilla aset uppe vid taket/väggen ovanför en av bokhyllorna i entresolen! Som om den har all rätt i världen att ta för sig av utrymmet i vår lägenhet.
 
Eftersom det inte ser ut som att vi kommer bli av med detta elände, såg jag ingen annan utväg än att döpa honom. Låt mig få presentera Ragnar:
 
 
Efter några timmar hade Ragnar promenerat iväg längs taket och sitter nu ovanför trappan till övervåningen.
 
 
 
Efter att älsklingen hade tittat på honom en stund (dock efter att jag hade döpt vår inneboende), sade han förtjust (lät det som i mina öron ...) att det var en hane. Fnys! Såklart att det är en hane. Kan inte tänka mig att en enda kvinna/hona skulle tränga sig på på det sätt som Ragnar gjort. Helt klart ett typiskt manligt beteende. Vet väl varenda kotte.


Dagens citat:

"Vilka dygder jag än beflitar mig om: har jag icke kärleken, så är jag intet."
(Paulus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skräp hör hemma i papperskorg - inte i naturen!

Jag fylldes av blandade känslor när jag läste P4 Hallands artikel om de två undersköterskor som räddade en igelkott som fastnat i en plastmugg med lock. Jag blev glad över att det lilla livet fick hjälp, men samtidigt blev jag ledsen och arg över idiotin att slänga skräp i naturen på det här sättet.
 
 
 
 
Varför gör man så? Samma sak med att spotta ut tuggummit på gatan, gräset etc. Tänk ifall en fågel kommer och tror att det går att äta? Tuggummit kan ju för tusan fastna i näbben på den stackars fågeln! Varför tänker vissa bara så pass långt som näsan räcker? Hur svårt kan det vara att slänga sitt skräp i papperskorgen? Och om man inte har en papperskorg precis bredvid sig: varför inte hålla kvar sitt skräp och sedan slänga det i första bästa papperskorg? Varför måste skräpet försvinna med en gång?
 
Jag vill inte tänka på vilket öde den stackars igelkotten hade fått gå till mötes om dessa undersköterskor inte hade kommit till dess undsättning.
 
Enligt mig borde detta vara en självklarhet för alla med sunt förnuft, men kan vi inte enas om att skräp hör hemma i papperskorgen och inte i naturen?


Dagens citat:

"Sinnesrörelser och känslor av hängivelse kan vara ett effektivt stöd i början av och en bit in på den andliga vägen. I ett senare utvecklingsskede skall man klara sig utan dessa andliga kryckor."
(Erwin Bischofberger)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Farväl älskade vän <3

I måndags hände det som jag börjat fasa för allt mer. Den lilla arga lämnade oss på kvällen, strax innan 21-tiden.
 
Samtidigt som vi båda visste att hon börjat bli till åren, kom hennes bortgång som lite av en chock för oss. På söndagskvällen upptäckte vi att hon blivit slöare och knappt orkade göra något och hon reagerade knappt när man försökte få kontakt med henne. I mina ögon verkade hon ledsen på något sätt. På måndagen var det ännu värre, vilket gjorde att älsklingen fick åka till djursjukhuset i Slöinge med henne under dagen. Veterinärerna kunde inte hitta något fel på henne och vi valde att ta hem henne och försöka stödmata henne för att få igång hennes aptit. Vi skulle kontakta djursjukhuset om två, tre dagar ifall hon inte blivit bättre.
 
Hon låg i älsklingens famn när det fruktansvärda till slut hände under måndagskvällen - hon tog sina sista andetag och fick dödsryckningar. Jag bröt ihop och kunde knappt förstå att vår älskade lilla flicka inte fanns mer. Jag vet att det här är något som man får förvänta sig när man har husdjur - jag har trots allt haft husdjur i hela mitt liv - men jag vänjer mig aldrig. Det är lika hemskt varje gång.
 
Under tisdagen (i varje fall under kvällen när jag hade kommit hem från jobbet) verkade killarna förstå att hon inte fanns hos oss längre, efter att ha inspekterat hennes tomma och ihopplockade bur. Både jag och älsklingen tyckte att Fåntratten - som på sista tiden börjat komma allt bättre överens med Den lilla arga och leka mer med henne - verkade en aning sorgsen. Ninjan verkade också lite dämpad och var ännu mer kelig än i vanliga fall.
 
Älskade lilla tös - du kommer alltid att vara älskad och saknad. Jag hoppas att du vet hur älskad du var och fortfarande är.  Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan. <3
 
 
 
How do I,
Get through one night without you?
If I had to live without you,
What kind of life would that be?
Oh, I...
I need you in my arms, need you to hold,
You're my world, my heart, my soul,
If you ever leave,
Baby you would take away everything good in my life,
And tell me now
How do I live without you?
I want to know,
How do I breathe without you?
If you ever go,
How do I ever, ever survive?
How do I, how do I, oh how do I live?
Without you,
There'd be no sun in my sky,
There would be no love in my life,
There'd be no world left for me.
And I,
Baby I don't know what I would do,
I'd be lost if I lost you,
If you ever leave,
Baby you would take away everything real in my life,
And tell me now,
How do I live without you?
I want to know,
How do I breathe without you?
If you ever go,
How do I ever, ever survive?
How do I, how do I, oh how do I live?
Please tell me baby,
How do I go on?
If you ever leave,
Baby you would take away everything,
I need you with me,
Baby don't you know that you're everything,
Good in my life?
And tell me now,
How do I live without you,
I want to know,
How do I breathe without you?
If you ever go,
How do I ever, ever survive?
How do I, how do I, oh how do I live?
How do I live without you?
How do I live without you baby?
 
 


Dagens citat:

"Du kan ge utan att älska, men du kan inte älska utan att ge."
(Ami Carmichael)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag är inte den enda med vårkänslor

Som jag berättade för ett tag sedan, har vårkänslorna börjat gripa tag i mig. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag ser fram emot värmen och att kunna vara ute i det fina vädret utan att frysa.
 
Uppenbarligen är jag inte ensam om att ha vårkänslor. På sista tiden verkar även Ninjan vara uppfylld av detta. Eller, jag antar att det rör sig om vårkänslor, för annars vet jag inte vad som flugit i honom.
 
Ninjan älskar att vara ute på vår lilla balkong - även vintertid och brukar jämt sitta vid balkongdörren och be oss att släppa ut honom. Dock är inte vi lika förtjusta i kylan och därför får han bara vara ute på balkongen under vår och sommar, när vi ändå passar på att ha balkongdörren öppen.
 
 
 
 
Genom sina rymningsförsök, tycks Ninjan ha fått för sig att det finns en stooor balkong att vara på utanför ytterdörren. I själva verket är det en loftgång.
 
Hur som helst, sedan en tid tillbaka har Ninjan börjat sätta sig vid ytterdörren och tjuta (han kan inte jama, utan endast pipa på ett ap-aktigt sätt alternativt tjuta), följt av att enträget krafsa på dörren och ibland även försöka komma åt handtaget. Det har blivit så illa att han börjat spana vid köksfönstret efter oss och lurar sedan vid dörren när vi öppnar den och försöker smita innan vi har hunnit reagera.
 
Vi försöker förklara för honom att han inte får gå ut på framsidan av huset, men det hjälper föga.
 
Kanske är det inte vårkänslor det handlar om? Kanske har han bara blivit knäpp?


Dagens citat:

"Vänskapen människor emellan är ljuvlig genom det kärlekens band varmed själarna förenas."
(Augustinus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När ägarna är borta ...

En eftermiddag när älsklingen tittade igenom utbudet på Netflix för att hitta en film som vi kunde se på under kvällen, noterade han de tips som Netflix gav, baserade på vad han sett på tidigare. Med stor förvåning noterade han att han bland annat fick förslag baserat på filmen På andra sidan häcken.
 
Saken är bara den att varken jag eller älsklingen har sett nämnda film - vare sig på Netflix eller någon annanstans. För att få tillgång till vårt Netflix-konto, behöver man tillgång till vår iPad och den ligger hemma i lägenheten hela dagarna medan vi jobbar.
 
 
 
 
Skämtsamt föreslog älsklingen att det måste vara katterna som tittar på Netflix medan vi jobbar (Den lilla arga är ju instängd i sin bur då, så hon kan inte ha lyckats få igång någon film). Eftersom Fåntratten satt bredvid i soffan när detta samtal mellan mig och älsklingen ägde rum, frågade jag honom om det som husse sade stämde? Frågan fick Fåntratten att se ytterst besvärad ut.
 
...
 
Går det ens att dra någon annan slutsats utav det hela?
 
Aja, det är väl bra att de små odjuren har något att roa sig med när vi är borta om dagarna. ;-)


Dagens citat:

"Jag anser att människans främsta mål i livet är att förverkliga sig själv."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Så ska en katt uppfostras!

Det var delvis Ninjans livfull- och busighet på katthemmet som gjorde att vi föll för honom. Han for hela tiden runt och lekte oupphörligt. De andra katterna tittade snett på honom. Hur kunde man inte älska en sådan liten sötnos?!
 
Förvisso älskar jag Ninjan, men hans ständiga uppmärksamhetssökande och behov av att ständigt ha all min och älsklingens uppmärksamhet, kan vara uttröttande emellanåt. Det lustiga är dock att han är "relativt" lugn när vi är vakna. Det är när vi gått och lagt oss för att sova som han blir värst. Då ska böcker rivas från bokhyllorna, växter ska ätas upp, saker ska rivas och han ska sitta utanför klädkammaren i vårt sovrum och krafsa på klädkammardörren. Igen. Och igen. Och igen. Och igen ...
 
Det där med klädkammardörren gör han bara periodvis, men ett tag (innan vi fick nog på riktigt) satt han natt efter natt och krafsade på den fördömda dörren. Det spelade ingen roll vad vi tog oss till - han fortsatte ändå!
 
Vi höll på att ge upp. Vi hade knappt fått sova under flera nätters tid och var därmed väääldigt trötta. Då mindes jag att när vi hade varit i djuraffären borta vid Kvantum senaste gången, hade jag sett en spray som skulle få katter att sluta klösa på saker. Jag gick därför dit och köpte den här sprayen:
 
 
 
 
Den kostar endast 69 kr på Arken Zoo (i alla fall i Falkenberg), så jag tänkte att vi åtminstone kunde testa. Om den inte fungerade hade vi ändå inte slängt ut en förmögenhet. Så vi sprayade på dörren till klädkammaren och vet du vad? Det fungerade! Ninjan har slutat att krafsa på dörren!
 
Den här sprayen har nästintill blivit min bästa vän, för nu använder jag den på rätt många möbler för att få Ninjan att sluta med sina dumheter. Kanske kan mina böcker få stå kvar på hyllorna från och med nu?
 
Har du själv haft problem med att uppfostra ett djur? Hur bar du dig åt för att lyckas?


Dagens citat:

"Himlen är ingen plats, och den är ingen tid. Himlen är att vara fulländad."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

De små marodörerna

Med tanke på hur småbarnsföräldrar brukar prata, verkar det som att det är ungefär som att ha husdjur - framförallt relativt unga husdjur. Ninjan och Fåntratten (som båda fyller tre år i maj resp. juni) är garanterat som två småbarn. Det känns i alla fall så. Speciellt Ninjan. Jag ska ge dig ett smakprov.
 
När vi steg upp en morgon, såg det ut så här i vårt kök:
 
 
 
Ungefär samtidigt som jag kom ut och gjorde den här upptäckten, kom Fåntratten och såg alldeles förfärad ut när han gjorde samma upptäckt. Det lilla matvraket. <3
 
Fast trots att han verkade både förvånad och förfärad, går det inte att utesluta att han var med på ett hörn. Man vet aldrig med våra små marodörer. Under deras otroligt söta ytor, brukar gömma sig två små monster. De låtsas bara vara oskyldiga ...
 
Jag älskar dem ändå. <3


Dagens citat:

"Perfektion ligger inte i framtiden. Det är NU."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ett sätt att stödja katthem m.fl.

Jag vet inte hur andra katthem runt om i landet gör, men katthemmet här i Falkenberg/Falkenbergs djurskyddsförening gör varje år en almanacka, som de sedan säljer för runt 100 kr/st. I almanackan finns bilder på några av de katter som bott på katthemmet det senaste året.
 
 
 
Ända sedan vi köpte våra små lejon från Falkenbergs katthem 2014, har vi köpt den här almanackan. Även om den är dyrare än andra almanackor som man kan köpa, tycker inte jag att 100 kr är ett dyrt pris för att stödja deras viktiga arbete. Alla katthem behöver den hjälp de kan få. När vi bodde i Getinge och oftare åkte till Halmstad för att handla, besökte vi då och då Ö&B i Flygstaden och skänkte där kattmat till Halmstads kattem. Ö&B hade nämligen en insamling till katthemmet, som gick ut på att man köpte kattmat inne i butiken och strax efter kassorna lämnade man kattmaten i en låda eller liknande.
 
Inget bidrag är för litet. Dessa hem/föreningar brukar uppskatta all hjälp de kan få.


Dagens citat:

"Blott den förtjänar makt som dagligen rättfärdigar den."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Lappugglespaning

Jag och älsklingen har verkligen otur när det kommer till att få se spännande djur. Under vår lilla bilutflykt sommaren 2014, då vi åkte uppåt landet, fick vi aldrig se någon björn eller annat spännande (även om jag var övertygad om att det var en björn utanför vårt tält samma kväll/natt då vi haft vår nära-döden-upplevelse). När vi var vid Kullaberg fick vi aldrig syn på någon tumlare (fast älsklingen fick kanske en liten skymt av en). Det är bara när vi besöker djurparker som vi får se spännande djur. Fast till och med då händer det att vi har otur ...
 
 
 
Hur som helst, en kväll fick älsklingen för sig att vi skulle ut på en utflykt lite söderut, eftersom han hade sett att det hade funnits en lappuggla någonstans neråt (nej, jag minns inte var vi var någonstans ...). Vi satte oss därför i bilen och åkte förväntansfulla ned.
 
 
 
När vi kom fram till platsen där ugglan tidigare synts, insåg vi att vi inte var de enda som ville träffa herr Uggla. Vi var nog cirka tio personer som stod och väntade. Och väntade. Och väntade. Jag småpratade med ett par kor under tiden, fast de tittade i och för sig mest föraktfullt på mig.
 
 
 
 
Till slut bestämde vi oss för att köra en liten runda och se om ugglan kanske hängde någon annanstans. Sagt och gjort, vi satte oss i bilen och brummade iväg. Dock var denna mytomspunna lappuggla som bortblåst. Antagligen kände den på sig att vi två skulle komma för att försöka se den och därför gömde den sig. Vår vanliga tur med andra ord ...
 
Aja, det var i alla fall en mysig utflykt. :-) Fast det hade inte skadat om vi fått se åtminstone en liten skymt av ugglan. Typ en vinge eller något. Jag är inte så kräsen av mig!


Dagens citat:

"En optimist är en person som bara ser ett grönt ljus överallt, medan en pessimist bara ser det röda stoppljuset. Den verkligt kloka människan är färgblind."
(Albert Schweizer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kullaberg

En annan utflykt som jag och älsklingen gjorde i somras, var ned till naturreservatet Kullaberg. Förhoppningen var att få se tumlare, men dessvärre blev just det en liten besvikelse. Åtminstone för mig. Eventuellt lyckades älsklingen få en liten skymt av en tumlare, men helt säker var han inte.
 
 
 
Fast på det stora hela gjorde det faktiskt inte så mycket. Vi fick istället se en fantastisk natur - trots att jag gjorde mig lite illa när vi klättrade bland klipporna - och höjdpunkten på utflykten var det lilla minkskådespelet som vi fick se. Av en slump hade vi tagit oss ned till ett litet tillhåll för några minkar. Vi skyndade oss att sätta oss och fick sedan se när de rusade fram och tillbaka och till slut kom en annan mink med dagens stora fångst: en fisk som var större än minken själv. Dessvärre kom en annan mink och stal fisken från den mink som stått för fångsten. Till slut lät vi de små liven vara ifred och begav oss vidare, tillbaka till Naturum.
 
 
 
Vi har pratat om att kanske åka dit igen för att göra ett nytt försök och förhoppningsvis få se tumlare. I skrivande stund har det inte blivit av än, men vi får se. :-) Fast troligtvis är det för sent nu att se några tumlare. Får nog försöka igen ett annat år.
 


Dagens citat:

"Räkna inte fåren, tala med fåraherden."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Randers Regnskov

Helgen i Danmark var ganska fullspäckad för oss. På själva bröllopsdagen bilade vi upp till Randers och besökte Randers Regnskov. Tanken på en regnskogsanläggning intresserade oss och åtminstone jag hade ganska höga förväntningar på upplevelsen.
 
 
 
Besöket nådde kanske inte riktigt upp till mina förväntningar, men på det stora hela var det ett mycket trevligt besök. Jag kan tycka att ganska många djurparker eller andra former av djuranläggningar liknar varandra, men Randers Regnskov skilde sig lite från mängden. De hade bland annat gigantiska fladdermöss som flög omkring där inne. Det var både mysigt och läskigt och helt plötsligt ramlade det ned frukt från trädgrenarna. Det visade sig vara fladdermössen som tappade lite medan de åt.
 
 
 
 
Jag är glad och tacksam över att vi fick den här upplevelsen tillsammans. :-)
 
 


Dagens citat:

"1969 slutade jag med både sprit och sex. Det var de värsta tjugo minuterna i mitt liv."
(George Best)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Blå planeten

Ytterligare en utflykt som gjordes i somras var till Blå planeten i Kastrup i Danmark. Älsklingen hade kollat upp den här anläggningen tidigare och berättade att det var byggt så att man gick under hajbassängen! Hur häftigt låter inte det? Vi drog därför med oss mina föräldrar och brummade över Öresundsbron.
 
Tidigare har jag endast åkt tåg över Öresundsbron, så det blev lite av en upplevelse att göra det med bil. Visst, det finns häftigare saker att göra än att köra över en bro, men nu har jag i alla fall fått göra det också. :-) Finns massor av sätt att ta sig till lilla Danmark. ;-)
 
 
Bland det första som vi besökte var uttrarna! Såklart. ;-) Haha. Både älsklingen och mina föräldrar skrattade lite åt min nyfödda entusiasm över dessa små liv. Men hur kan man inte tycka om uttrar? De är ju hur söta som helst! Och den danska beskrivningen är inte heller helt dum:
 
 
 
Jo, jag vet. Jag är lättroad ...
 
Det var svårt att få ordentliga bilder och filmklipp på uttrarna, för de simmade omkring hej vilt hela tiden. Jag gjorde dock ett tappert försök, vilket du kan se nedan.
 
 
 
Tyvärr blev jag lite besviken på det här besöket. Jag hade förväntat mig mer. Visst var det häftigt att befinna sig under hajarna, men det var endast en liten, liten del av anläggningen. På det stora taget tyckte jag att anläggningen påminde om många andra vattendjursanläggningar. Så det är väl tur att anläggningarna inte är till för underhållning, utan för att bevara djuren. Vi människor är ju så duktiga på att förstöra för de vilda djuren ...
 


Dagens citat:

"Att se mig själv i alla och alla i mig själv är tveklös kärlek."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ree Park Safari

I år firade jag och älsklingen fem år som gifta och som jag berättade i ett tidigare inlägg, tillbringade vi den helgen i Danmark. Vi åkte hemifrån tidigt på morgonen på fredagen och ankom till Grenå strax efter lunch. På väg till hotellet passade vi på att stanna till vid Ree Park Safari och göra ett besök där, innan vi for vidare.
 
 
 
Det var intressant att besöka djuren och uppleva allt vi gjorde. Vi passade på att åka en tur med tåget "Amerika Expressen" och även Land Rover Safari. Jag försökte få med våra upplevelser i videoklipp, vilka du kan se i klippet nedan. Jag insåg ganska snabbt att det var enklare att filma än att fota.
 
 
 
 
Det var i den här safariparken som jag förälskade mig i uttrar! Jösses vad söta de små liven var! Jag hade gärna tagit med mig några stycken hem, men jag antar att jag inte hade fått göra det ... *muttrar* Nåväl, jag får helt enkelt nöja mig med att besöka uttrar på den här typen av anläggningar.
 
 
 
 
Som helhet var det ett riktigt mysigt besök som jag kommer tänka tillbaka på med värme. :-)
 
 


Dagens citat:

"Vi är så upptagna med att söka det som ligger framför oss att vi inte tar oss tid att njuta av det vi har nu."
(Bill Watterson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hemmestorps mölla

I somras var jag, älsklingen och mina föräldrar ute på en liten utflykt i Skåne. Innan vi nådde vår slutdestination för dagens utflykt, stannade vi till vid Hemmestorps mölla och såg på storkarna som ingår i storkprojektet där borta. Jag hade varit där en gång tidigare under 2011 med mina föräldrar och min syster, men då hade det inte funnits storkungar, vilket det fanns nu. Eller, i varje fall lite yngre storkar.
 
 
 
Även en liten gök höll oss sällskap och jag blev genast ivrig och ville få med ljudet i ett litet filmklipp. Tror du inte att den dumme göken slutade låta just då? Så höll den på flera gånger och jag svor lika många gånger! Dumma gök ...
 
 
 
 
Jag tycker att det är bra att det finns den här typen av bevarande-projekt. Istället för att utrota djuren, borde vi vara rädda om dem. Man ska vara snäll om man är stor, brukar det ju heta.


Dagens citat:

"Att bevara den inre tystnaden – mitt i stojet. Att förbli öppen, stilla fuktig mylla i det fruktbara mörker där regnet faller och säden gror – hur många som än i det torra dagsljuset trampar fram över markerna i virvlande damm."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Storkiga kramar
Jessie

Matta som matta

Det är ingen hemlighet att våra små odjur här hemma är knasiga och hittar på hyss så snart de får chansen. Den lilla arga tror exempelvis att våra vardagsrumsmattor är gräsmattor som hon får äta upp.
 
 
 
Visst, jag får nog ta på mig en stor del av skulden här för sedan vi köpte henne, då hon var lite mer än två månader, har hon inte fått se någon riktig gräsmatta. Om hon fick bekanta sig med en innan hon kom hem till oss, kan inte jag svara på. Därför kan jag ha viss förståelse för att hon inte vet vad som är en gräsmatta och därför tror att en vardagsrumsmatta är samma sak.
 
Fast det är irriterande att få mattan uppäten. Våra utskällningar och vattensprutningar fungerar dock endast för stunden. Sedan dröjer det vanligtvis knappt någon dag innan hon gör det igen. Den lilla arga är helt enkelt en liten envis kanin. Undrar var hon har fått det ifrån ...


Dagens citat:

"Verklig frid är lycka. Nöjen skapar inte lycka."
(Ramana Maharshi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jakten på Nilgåsen

Ja, på sista tiden har som sagt jag och älsklingen blivit lite av fågelskådare. Eller, vi åker inte land och rike runt för att få syn på någon specifik fågelart, utan vi brukar nöja oss med att titta på de fåglar som vi för tillfället hittar. Enkelt.
 
Nåväl, vi gjorde ett litet undantag i våras. Älsklingen hade fått reda på att det hade synts en nilgås vid Asigedammen (tror jag), så vi satte oss i bilen och brummade dit. Vi såg en del fåglar, men någon nilgås kunde vi inte se skymten av. Man måste ha tålamod när man fågelskådar, så efter att vi kört runt lite för att hitta exakt vilken sjö det var frågan om, ställde vi bilen mittemot det rätta stället och satt och väntade. Och väntade. Och väntade.
 
 
Nej, nilgåsen vägrade att visa sig, vilket vi tyckte var lite synd, men det fanns ju inte så mycket som vi kunde göra. Däremot såg vi en del andra fåglar som hade ganska roliga läten för sig. Alltid något.


Dagens citat:

"Förnöjelse får dig att somna och smärta väcker dig. Om du inte vill lida, somna inte."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ibland måste man backa några steg

Våra två lejon har rätt så olika personligheter. Ninjan är väldigt busig, nyfiken och allmänt vild. Och jobbig. Han har olika perioder där han försöker driva oss till vansinne. Ett tag skulle han bita oss i tårna när vi låg i sängen. I skrivande stund ska han bita oss i tårna oavsett var vi är - när man står och lagar mat, när man sitter i soffan och tittar på TV ... Fåntratten däremot är ganska skygg, kelen och ibland även lite nyfiken - fast ytterst försiktig. Han skräms lätt av olika ljud och även om han har börjat känna sig mer trygg med mig och älsklingen, händer det fortfarande att han springer iväg när vi försöker klappa honom. Och hålla honom i famnen är det knappt tal om. Då brukar han få panik, förutom de gånger då han är extremt kelen. Då funkar det att hålla honom i famnen kortare stunder.
 
De gånger vi bjuder hem folk, brukar Fåntratten springa och gömma sig eftersom han är så pass skygg mot främmande som han är. Vissa accepterar det, medan andra hela tiden ska ropa på honom, leta efter honom och försöka locka på honom. Trots att vi ber dem att sluta och bara låta Fåntratten vara, fortsätter de. Dessa personer har svårt att förstå att Fåntratten inte är som andra katter. Att det inte hjälper att locka på honom. Att han blir mer stressad av att deras uppmärksamhet ständigt är riktad mot honom.
 
 
Sedan våra båda killar blev våra nya familjemedlemmar för snart två år sedan, har vi lärt oss att om man låter Fåntratten vara - man låtsas helt enkelt inte om honom - kommer han efter en stund om han känner att det känns tillräckligt tryggt. Och om han kommer, kan man säga hej en gång men sedan låta honom vara ifred. Då är chanserna stora att han bestämmer sig för att komma närmare. Kanske till och med leka.
 
Alla djur - precis som vi människor - är olika. Ninjan kan man göra nästan vad man vill med och han älskar när det kommer hem nytt folk. Fåntratten blir bara rädd och stressad. Att då försöka tränga sig på en sådan katt gör det hela bara värre. Till viss del kan jag själv känna igen mig i Fåntratten. Just nu har jag själv problem med folksamlingar och att träffa (framförallt prata med) nya människor. Jag tenderar att bli stressad och få panikångest i sådana situationer, även om jag gör vad jag kan för att jobba bort det. Det bästa andra kan göra då, är att låta mig vara i fred. Låta mig ta den tid jag behöver för att känna mig tillräckligt trygg och säker för att våga ta steget och närma mig andra. De gånger folk (som jag inte riktigt känner) envisas med att hela tiden prata med mig, blir jag tyvärr stressad och får panikångest.
 
Vad vill jag ha sagt med detta inlägg? Att man helt enkelt får backa några steg - både när det gäller människor och djur - om man märker att mottagaren är skygg, rädd, blyg etc. Inte hela tiden vara på och ständigt söka dennes uppmärksamhet. Visst, för vissa kan det kanske vara bra, men risken finns också att det bara kan bli värre. Det är bättre att låta denne ta den tid den behöver. Det har vi gjort med Fåntratten och oftast är han den mysigaste och keligaste katten tillsammans med mig och älsklingen.
 
Förstod du vad jag menade, eller blev inlägget för flummigt?


Dagens citat:

"Att inte ta sina tankar alltför allvarligt är en andlig övning som jag varmt rekommenderar."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tidigare inlägg
RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!