Jessicas grotta

Hush now baby, don't you cry

Jag hatar att gråta och det beror på att jag anser mig vara svag då. Jag avskyr att framstå som svag. Under åren har jag också fått uppfattningen att omgivningen inte heller tycker om när någon gråter. Det ses som löjligt. Som en svaghet. Framför allt om det är en kille/man som gråter.
 
Fast ibland behöver man gråta - oavsett om man är en man eller kvinna. Ibland mår man bättre av att få gråta av sig. Så är det i alla fall för mig. Om jag mår dåligt händer det att det känns en aning bättre om jag har fått tillåta mig själv att gråta.
 
Mina läskigt stirrande ögon strax efter att jag förklätt mig till en tvättbjörn (i ett försök att använda mascara - något jag gör myyycket sällan)! Jag skulle nog kunna skriva en skräckis utifrån den här bilden ...
 
Men varför är det ingen självklarhet att bejaka detta gråtbehov när vi behöver gråta ut - oavsett om vi är ensamma eller bland folk? Det finns ju trots allt en orsak till att vi har vår gråtfunktion. Som jag inledde inlägget med, avskyr jag att gråta och framför allt inför andra eftersom jag inte vill framstå som svag. Fast, om man nu tänker efter lite - varför skulle jag vara svag? För att jag visar mina känslor? Varför skulle det göra mig svag? Det handlar snarare om ärlighet. Till och med en stor portion mod.
 
Det här med att det inte skulle vara manligt att gråta är rent skitsnack. Både män och kvinnor är människor och alla - oavsett kön eller ålder - har rätt att gråta. I mina ögon är en man som gråter inte oattraktiv. Våra känslor är en del av oss och om man känner att man behöver gråta, ska man ha rätt att få göra just det. Inte sant?


Dagens citat:

"Det vi åstadkommer inombords förändrar den yttre verkligheten."
(Plutarch)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Med rätt att upplysa

Under förra veckan gjorde jag upplysningsdebut på jobbet. Ett visst antal dagar i veckan har hyresnämnderna i Sverige något som kallas för "upplysningen" under två timmar varje upplysningsdag. På den nämnd där jag jobbar har vi upplysningen mellan kl. 13 och 15 varje måndag, onsdag och fredag. Under dessa sammanlagt sex timmar har allmänheten möjlighet att ringa till hyresnämnden och få allmänna upplysningar med hur saker och ting går till. Men det är också endast allmänna upplysningar som vi får ge. Vi får inte ge råd eller göra bedömningar, vilket vi inte får göra i vanliga fall heller. Under dagens övriga timmar (hos oss är det mellan kl. 8 och 16) är det parter och ombud i våra ärenden som kan ringa till oss.
 
Jag har kommit överens med sekreteraren som är ansvarig för vår upplysningsverksamhet att jag till att börja med ska sitta i upplysningen en halvtimme åt gången två gånger i veckan. Egentligen ska man sitta och upplysa två timmar i veckan - antingen två timmar en dag eller två timmar uppdelade på två dagar. Jag ska dock försöka sitta längre än en halvtimme, men så här i början kan det vara skönt att ha en mjukstart. Fast jag har faktiskt suttit längre än en halvtimme. Första dagen satt jag i 45 minuter och de andra två dagarna satt jag i upplysningen under en timme respektive dag. Eller, senast blev det lite mindre än en timme eftersom en kollega fick hjälpa mig med min sista fråga då det var någon som ville ha information om hembud och det är inget som jag kan något om till!
 
Min "fina" upplysningsskylt som jag har gjort. Den sätter jag upp vid min stängda dörr när det är dags att upplysa allmänheten. Bilden blev en smula suddig eftersom jag tog den med vår halvtrasiga digitalkamera och kameran tjatade hela tiden om att batteriet var lågt. För att djävlas stängde den därför av sig VARJE gång jag skulle ta bild på min skylt.
 

Själva debuten gjordes på onsdagen i förra veckan och jag tyckte att det gick väldigt bra. Ena killen som ringde tackade för superbra service och önskade mig en väldigt trevlig dag. :-) Efteråt kände jag mig uppåt - kändes faktiskt som om jag nästan var lite hög. På fredagen däremot kände jag inte alls för att upplysa, men jag tog mig i kragen och gjorde det ändå. Förmodligen var det bara nervositet. Men även fredagens upplysning gick relativt bra. Vilken bra start! Senaste gången (i onsdags) gick väl inte superbra, men jag överlevde i alla fall. Jag gjorde en man riktigt arg bara för att jag upplyste om att vi inte får ge råd och enligt honom hade hyresgästföreningen sagt åt honom att ringa oss eftersom vi kunde svara på den frågan han ställde (som gick ut på att vi skulle ge honom råd och/eller göra en bedömning av hans situation). :-s Skumt, för hyresgästföreningen vet mycket väl att vi inte får svara på den sortens frågor.
 
Glad påsk!


Dagens citat:

"En av de bästa gåvorna vi kan ge oss själva är att göra oss av med våra ursäkter."
(Robin Sharma)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Var blev du av Bernadette? (Maria Semple)

En dag försvinner Bees mamma utan ett enda spår. De stora frågorna är: Var har hon tagit vägen? Och varför ..?
 
Maria Semple har byggt upp Var blev du av Bernadette? så att man får följa Bee och hennes omgivning genom olika lappar och meddelanden som karaktärerna har gett och/eller skickat till varandra av olika anledningar. Dessa meddelanden varvas med Bees egna kommentarer. Det tar ett tag att komma in i boken och sättet som den är skriven på och därför upplevde jag den till en början som förvirrande. Läsaren ges mot slutet en förklaring till bokens uppbyggnad och existens, fast jag har svårt att bestämma mig för om jag tycker att förklaringen passar bäst där den kommer mot slutet eller om den faktiskt kommer för sent. Jag funderade nämligen flera gånger på om jag skulle lägga boken ifrån mig och ge upp. Att jag inte gjorde det beror som bekant på att jag inte längre klarar av att inte avsluta en bok - oavsett vad jag tycker om den.
 
 
Jag får erkänna att boken har ett visst driv, även om detta driv inte var tillräckligt för mig. Att Bernadette är så tokig som hon är blir till sist för mycket. Istället för att tycka att berättelsen är rolig, tycker jag att den är en smula överdriven och jag känner ... ingenting. Enligt mig passar boken nog bäst att bli läst när man bara behöver fördriva tiden lite. Fast det finns definitivt roligare och bättre böcker att lägga ned sin tid på.
 
Boken fick jag genom Booked.
 


Dagens citat:

"Oavsett hur bra eller dålig en situation är, så kommer den att förändras. Det är det enda du kan vara säker på."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie