Daisypath Anniversary tickers

Risk för cyberlöss!

Jag är förfärad. Nästintill chockad.
 
...
 
Okej, riktigt så illa är det väl inte, men du förstår förhoppningsvis vilken känsla jag vill frammana? Bra, då kan vi gå vidare.
 
En lunchrast satt jag och laddade upp filmklipp på min YouTube-kanal. Tidigare använde jag ju Videofyme för att ladda upp videoklipp, men sedan ansåg jag att den tjänsten bara blev sämre och sämre och beslutade mig därför för att lägga över dem till YouTube istället. Jag har inte riktigt blivit färdig till att få upp alla gamla (vissa klipp verkar dessutom vara helt borta från datorn), men jag tar lite i taget. Hur som helst, jag satt alltså och laddade upp ett klipp på YouTube under en lunchrast. Då började Firefox att sega lite och plötsligt dök detta meddelande upp på skärmen:
 
 
 
Först trodde jag att jag sett fel. Sedan trodde jag att de skrivit fel. Fast när jag läste själva meddelandet en gång till, förstod jag att de uppenbarligen menade det de skrev: "avlusa".
 
Vad förskräckligt! Kan man inte ens vara ute på nätet utan att riskera att få löss? Det är åtminstone snällt att de erbjuder en att avlusa skripten, för jag vet ärligt talat inte var man kan få tag i en luskam för datorer/internet. Vet du? Eller finns det lus-schampo för sådant?


Dagens citat:

"Platsen för att förbättra världen är först och främst i sitt eget hjärta, huvud och händer, och sedan arbeta utåt därifrån."
(Robert M. Pirsig)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Alice i underlandet (Lewis Carrol)

Uppläsare: Eva Hallert
 
"Alice sitter och har tråkigt, då helt plötsligt en kanin dyker upp. Han plockar upp en klocka ur sin västficka och säger ”kära hjärtanes då!”. Kaninen skuttar vidare och Alice, som tycker att kaninen är spännande, springer efter honom. Han skuttar ner i ett kaninhål och när Alice tittar ner så faller hon. Hon faller länge. Och efter det så är ingenting sig likt."
 
 
 
Fram till dess att jag lyssnade på Alice i underlandet, hade jag endast sett två filmversioner; Disneys och Tim Burtons. Jag har aldrig varit förtjust i någon av filmerna, även om jag tyckte att Disneys var lite vettigare än Tim Burtons. Därför var det med nyfikenhet som jag tog mig an ljudboken.
 
I och för sig visste jag att Alice i underlandet är en skruvad berättelse, men boken tog verkligen priset och den sista delen med systern kändes bara onödig. Om man är ute efter det allra minst korn av logik, får man dessvärre leta vidare. Jag retade mig också på att Alice aldrig tycktes lyssna och hela tiden ställde dumma och onödiga frågor.
 
Kanske är det mig det är fel på, men jag förstår mig verkligen inte på Alice i underlandet och kan inte förstå hur den har kunnat bli en klassiker? Nej, det här är verkligen inte berättelse för mig.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Mofibo.


Dagens citat:

"Allt är möjligt för den som tror."
(Jesus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tips för att kunna skapa sig det liv man vill

Jag är stolt över mig själv som kommit så här långt på vägen för ett bättre mående. Jämfört med hur det var vid den här tidpunkten förra året, har jag gjort framsteg. Men visst, med jämna mellanrum får jag dippar och hela världen blir svart. Fast dessa dippar kommer inte lika ofta och jag känner mig faktiskt gladare nu jämfört med tidigare. Kanske kan jag hitta tillbaka till den gladare Jessica? Det känns i alla fall som det!
 
Något som delvis hjälpt mig är attraktionslagen (ja, nu tjatar jag om det igen!). Jag ska erkänna att jag inte har jobbat särskilt aktivt med detta sedan innan semestern, men nu har jag gett mig tusan på att ta tag i det ordentligt. Jag ska skapa den tid som krävs. Inga fler undanflykter. Hej då depression och mörker! Hej glädje!
 
Till en början tyckte jag att attraktionslagen lät för bra för att vara sann. Hur kan tankar göra så att jag får det jag vill ha i mitt liv? Svaret stavas INSTÄLLNING. Min körlärare sade till mig vid ett tillfälle att han brukade börja dagen med att lyssna på låten Happy, eftersom han blev så glad av den. Under en period försökte jag därför dels lyssna på låtar som gjorde mig glad och gav mig energi, dels börja dagen med att tänka att det skulle bli en bra dag. Och tro det eller ej, men oftast blev det också en bra dag.
 
 
Vad jag alltså vill ha sagt är att attraktionslagen lär mig hur jag ska bryta negativa tankemönster och istället tänka positivt. Och det fungerar! För mig som är van vid att tycka illa om mig själv och tänka negativa tankar om mig, är det en aning svårt att bryta dessa negativa tankemönster, men jag har märkt att det faktiskt går. Åtminstone då jag jobbar aktivt med det. Jag är övertygad om att ifall jag bara bestämmer mig för det, kommer det inte dröja länge förrän jag har släppt mitt negativa bagage och istället är fylld med positiv energi och positiva tankar.
 
Jag och en vän pratade om just det vid ett tillfälle - att föreställa sig de negativa tankarna som bagage som man drar runt på. I längden blir det både tungt och jobbigt och ganska ofta drar man runt på detta bagage helt i onödan! Varför ska man slita ut sig på det sättet när man istället kan släppa detta bagage längs vägen och leva med den lättnad som uppstår? När jag är ute i vanliga fall, brukar jag inte vilja ha med mig mer än nödvändigt om jag inte måste. Varför ska jag då släpa på onödiga tankar? Det blir ju precis lika tungt rent psykiskt som om jag hade burit på tunga väskor med onödiga saker när jag är ute på stan. Nej, det är dags att släppa detta bagage längs vägen och hoppas att någon barmhärtig själ kör över det till oigenkännlighet! Det hade varit något. :-)
 
Eftersom det har varit väldigt stressigt på jobbet, ligger jag efter med bloggläsandet igen och snäll som Bloglovin' är, raderas vissa inlägg efter x antal dagar ... Hur som helst, innan semestern läste jag i alla fall Cecilia Kärvegårds serie om hur attraktionslagen kan hjälpa en att skapa det liv man vill. Det var väldigt tänkvärt och jag kommer att gå tillbaka till den här serien för att steg för steg lära mig att ändra mina tankemönster. Eftersom jag uppskattade den här serien mycket och känner att den hjälper mig, ville jag tipsa dig om den. Du hittar del 1 här, del 2 här, del 3 här, del 4 här och del 5 här. Läs gärna den här serien, för även om du tycker att du lever det liv du vill, kan det alltid finnas något som kan förgylla även din dag och göra ditt liv ännu bättre. Det Kärvegård skriver är både klokt och självklart.


Dagens citat:

"Allt som har en början måste ha ett slut. I det tidlösa är allt perfekt, här och nu."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Samlaren inom mig

Jag har funderat. Under de senaste åren har jag stött på personer som samlar på saker. Tändsticksaskar, frimärken ... Jag tycker att det är lite gulligt att vara en seriös samlare och skulle också vilja samla på något. Problemet är väl dock att man till slut kanske inte får plats med allting. Älsklingen samlade på djurprydnadssaker ett tag, men nu har vi ingen plats att ställa fler saker på, så nu införskaffar vi oss inte längre något sådant.
 
Fast jag har faktiskt varit en samlare under två perioder i mitt liv. När jag gick på lågstadiet gick jag in för att samla på kapsyler. Det bästa var om de såg splitter nya ut. Jag var så pass ambitiös att jag till och med (med pappas hjälp) gjorde ett register på datorn över vilka kapsyler jag hade. Jag skrev hur de såg ut (färg, bild etc.) och om det stod var de kom ifrån (typ Carlsberg o.s.v.). Att jag samlade på kapsyler berodde på att när min syster gick på mellanstadiet hade de någon tävling som gick ut på att man klassvis skulle samla in flest kapsyler. Om jag inte har fel för mig var det någon form av återvinningstävling. Då ville jag också samla på kapsyler. Fast jag tog det till en annan nivå. Syrran samlade vilka kapsyler som helst. Jag tog bara de jag inte hade och de som såg finast ut.
 
 
 
Nästa samlingsperiod gick ut på att samla på vykort. Jag hade ett fotoalbum där jag satte in alla vykort jag hade och så fort jag kunde, köpte jag nya vykort med motiv som jag inte hade. Detta samlande höll på fram till dess att jag och älsklingen flyttade ihop. Jag förstod inte då vad jag skulle med alla vykort till och har därefter bara kvar sådana som jag har för avsikt att sätta in i ramar och sedan hänga upp på väggen.
 
Vad ska då bli mitt nästa samlande? Jag har funderat så att det har knakat och jag tror faktiskt att jag äntligen har kommit på vad jag vill samla på. Kylskåpsmagneter. Jag har därför nu under sommaren försökt att köpa lite fina magneter när jag och älsklingen har varit iväg. Jag får dock se hur länge detta samlande varar, men jag kan åtminstone ha roligt med detta så länge det varar. För det är det som är det bästa med att samla på något. Att man har roligt under tiden man gör det. :-)
 
 
 
Samlar du själv på något eller har du gjort det tidigare?


Dagens citat:

"Om du hör en röst inom dig säga, ”Du inte kan måla”, måla då för allt i världen och den rösten kommer att tystas."
(Vincent van Gogh)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Can't stop loving you

Jag har alltid tyckt om de låtar jag hört Phil Collins sjunga. Han sjunger på ett speciellt sätt som fyller mig med värme. Hans låtar spelades mycket på radion när jag var liten och därför blir jag alltid lite nostalgisk när jag nuförtiden hör hans låtar. När jag hörde Can't stop loving you trollbands jag direkt och kunde inte sluta lyssna. Jag spelade den om och om igen och under några dagar spelade jag den på YouTube strax innan jag skulle somna. Det är något visst med den låten. Jag blir glad och upprymd varje gång jag hör den.
 
Har du någon Phil Collins-låt som du tycker särskilt mycket om? :-)
 
 
So you're leaving
in the morning
on the early train
I could say everything's alright
And I could pretend and say goodbye
Got your ticket
Got your suitcase
Got your leaving smile
I could say that's the way it goes
And I could pretend and you won't know
That I was lying

Cause I can't stop loving you
No I can't stop loving you
No I won't stop loving you
Why should I?

We took a taxi
to the station,
not a word was said
And I saw you walk across the road
For maybe the last time, I don't know
Feeling humble
I heard a rumble
On the railway track
And when I hear that whistle blow
I'll walk away and you won't know
That I'll be crying

Cause I can't stop loving you
No I can't stop loving you
No I won't stop loving you
Why should I?

Even try, I'll always be here by your side
Why, why, why, I never wanted to say goodbye
Why even try, I'll always be here if you
Change, change your mind

So you're leaving in the morning on the early train
I could say everything's alright
And I could pretend and say goodbye
But that would be lying

Cause I can't stop loving you
No I can't stop loving you
No I won't stop loving you
Why should I even try?


Dagens citat:

"Det finns mer visdom i kroppen än i den djupaste filosofin."
(Friedrich Nietzsche)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Stenshuvud

Vi hann med en del under sommaren, jag och älsklingen. Det var länge sedan vi var ute på så pass många utflykter. Det var riktigt härligt!
 
Jag har tidigare nämnt att vi var ute på en Skåneutflykt med mina föräldrar i somras och att vi först stannade till vid Hemmestorps mölla. När vi kände oss nöjda med det besöket, fortsatte vi till nationalparken Stenshuvud. Det känns lite pinsamt att säga det högt, men jag hade aldrig varit ute vid Stenshuvud, trots att många skolbarn i Skåne får åka dit med skolan. Min syster åkte dit, men inte min klass. Förvisso åkte vi till Ven, men ändå. Lite orättvist var det allt.
 
Älsklingen passade på att fota mig när jag kämpade med blomman ovanför.
 
Nåväl, nu har jag äntligen varit där! Och vilken natur! Trots att de relativt branta backarna gjorde det lite småjobbigt att gå, var det skönt med promenad. Det var mysigt att gå i skogsmiljö och utsikten från de olika huvudena var fantastisk! Jag försökte filma lite för att kunna dela med mig av upplevelsen, men det blir inte riktigt samma sak som att uppleva det på riktigt. 
 
 
 
 
Har du möjlighet att ta dig dit, tycker jag absolut att du ska göra det. Jag åker gärna dit igen vid tillfälle. :-)
 
 
Hmm, får kanske börja göra en pricka-av-lista när det gäller de svenska nationalparkerna. Känns som om jag och älsklingen snart har betat av en hel del vid det här laget.


Dagens citat:

"En saga att berätta, om kronan som var så tung att den kunde bäras blott av den som förmådde leva i fullständig glömska av dess glans."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Inlines-åkandets mörka baksida

Jag berättade ju tidigare att jag och älsklingen införskaffat oss vars ett par inlines som vi har åkt med lite nu under sommaren. För varje gång vi är ute och åker med dem går det lite lättare, även om jag fortfarande inte lärt mig att bromsa ordentligt i backar! Fast än har jag inte brutit nacken när jag har ramlat, även om det har varit nära att bli en allvarlig olycka vid ett tillfälle när jag föll ...
 
Det var under vår sista semestervecka som vi bestämde oss en eftermiddag för att åka inlines till Slöinge (och SIAs glassbutik/-fabrik). Sagt och gjort, vi packade ned vattenflaskor i en ryggsäck och gav oss sedan av. Älsklingen hade kollat lite snabbt på mobilen hur vi skulle ta oss dit. Fast någonstans körde vi fel (troligtvis) och hamnade borta vid Skrea kyrka. Det innebar att vi fick åka längs 90-vägen som går bort till Heberg. Det gick förvisso bra, fast när vi sedan fick möjlighet att välja mellan att fortsätta längs 90-vägen eller åka in på en 70-väg, valde vi 70-vägen eftersom vi trodde att det skulle vara lugnare där jämfört med 90-vägen. Visst var det lugnare, men vi insåg senare att den vägen också var backigare. Till en början gick det i och för sig ganska bra, men när vi kom till Eftra och bara hade en liten, liten bit kvar till Slöinge, ställdes vi öga mot öga med en mycket brant nedförsbacke. Och när jag säger att den var brant, då menar jag också att den var BRANT. Fast eftersom vi inte är några fegisar, åkte vi nedför denna branta backe - med bromsarna i högsta hugg.
 
 
 
Efter ungefär halva backen (eller något) tyckte älsklingen att det var en bra idé om vi stannade till en stund på grus-/stenplanen vid sidan om, eftersom det lite längre ned kom en skarp kurva. Han svängde därför elegant in på denna lilla plätt och jag följde efter. Dock snubblade jag till på någon av alla stenar när jag bromsade in på denna lilla plätt och plötsligt föll jag bakåt. Jag landade på rygg, men tack vare att jag hade ryggsäcken på ryggen, slog jag mest i rumpan och svanken och skrapade upp handflatorna. Även vänster tumme och handled fick sig en smäll, men den smärtan försvann efter några dagar.
 
När den värsta chocken hade lagt sig och jag fått lugna mig lite, fortsatte vi till Slöinge. Mina ben skakade och jag kände mig en aning mörbultad. Det blev inte bättre av att en bil som kom bakom oss och körde förbi, tutade på mig bara för att djävlas. Jag kan inte förstå varför de kände sig manade att tuta, för jag höll mig ordentligt i vägrenen och blockerade inte alls deras väg. Däremot var jag inte beredd på att bilen skulle tuta på mig och därför höll jag på att snubbla omkull. Jag tittade in i bilen när de körde förbi och det såg ut som om samtliga i bilen skrattade ...
 
För att göra en lång historia kort: Vi tog oss fram till Slöinge och när vi hade ätit upp vår glass vid glassbutiken, åkte vi tillbaka hem. Dock tog vi vägen genom Heberg och slapp backarna (bortsett från den vid Heberg, men den var inte särskilt farlig). Denna lilla utflykt ägde rum i början av augusti och jag har fortfarande delvis ont i svanskotetrakten (kunde knappt sitta eller röra mig den första veckan) och rumpan ömmar också bitvis. Men i övrigt mår jag bra.
 
Jag är hur som helst tacksam över två saker. Dels över att jag hade ryggsäcken på ryggen så att den kunde ta den värsta smällen, dels (och kanske det som jag är mest tacksam över) för att jag hade cykelhjälmen på huvudet! Utan den hade det antagligen slutat värre än vad det nu gjorde.


Dagens citat:

"Motsägelse är tecknet för det falska; det sanna motsäger aldrig sig själv."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Mörbultade kramar
Jessie

Snabba cash (Jens Lapidus)

"JW är Stureplanskillen som säljer kokain på de hetaste inneställena. Han gör vad som helst för att nå dit han vill. Jorge är latinon som kan allt om koks och som går i land med en osannolikt tjusig rymning från Österåkeranstalten. Ingen kan k-branschen bättre än han. Mrado sköter indrivning åt bossen Radovan. Han drömmer om ett bra liv för sig och sin dotter, men det ligger riktigt långt borta.

Den kriminella världens egen logik för de tre samman, och det kan bara sluta på ett sätt: en kamp om liv och död. Och varför, egentligen? För snabba cash."
 
 
 
För mig är korrekt språk viktigt när jag läser böcker och därför irriterade jag mig rätt mycket i början av läsningen av Snabba cash. Det är nästan enbart korta meningar, mycket slang och ofantlig mängd uppräkningar av klädsorter, märken på kläderna etc. Fast när jag väl vande mig, gick läsningen lättare och irritationen rann sakta men säkert bort.
 
Nu när Snabba cash är utläst och jag ska skriva vad jag tycker om boken, inser jag att jag faktiskt inte riktigt vet. Även om jag till slut vande mig, tyckte jag aldrig om det korthuggna språket, all stockholmsslang och det tjatiga märkesuppräknandet. Trots att jag på sätt och vis kan ana syftet med uppräkningen här och var, kan jag ändå inte helt förstå vitsen. Är det verkligen nödvändigt att ständigt räkna upp vilka klädmärken karaktärerna bär? Någon enstaka gång kan jag gå med på, men inte så ofta som Jens Lapidus nu gjorde.
 
Det kändes inte som om jag lyckades skapa någon relation med någon av karaktärerna. De jag tyckte bäst om var Jorge och Mrado, men det kändes ändå inte som att jag lyckades lära känna dem. De båda känns fortfarande mest som ytliga bekanta.
 
Har Snabba cash några styrkor då? Ja, det finns viss spänning och även ett driv som fick mig att läsa klart boken. Jag ville veta vad som hände. Emellanåt lyste även viss humor igenom. Dessutom är jag imponerad över att det är en advokat som är författare till den här boken, med tanke på allt förakt för lag och ordning som karaktärerna hyser. Jag är förvisso ingen expert på kriminalitet (som tur är), men i mina ögon tycker jag att Jens Lapidus lyckades skapa trovärdiga karaktärer.
 
Som det känns nu, tror jag att jag behöver läsa nästa del i serien för att kunna bestämma mig för huruvida jag tycker om serien eller ej. Kanske får jag bättre grepp om karaktärerna i andra boken?
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Det förflutna ligger bakom dig, lär dig av det. Framtiden ligger framför dig, förbered dig för den. Det innevarande ögonblicket är nu, lev det."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Böcker som skildrar ens yrke?

Bokbloggsfråga: Finns det några böcker som skildrar ditt yrke? Och finns det några böcker som du läst där du blivit nyfiken på ett helt annat jobb än det du jobbar med? Eller kanske någon bok som gjort dig totalt osugen på ett visst yrke?
 
Som bekant jobbar jag som advokatsekreterare och såvitt jag kan komma ihåg har jag inte läst en enda bok som handlar om just en advokatsekreterare. Däremot har jag läst en rad böcker som utspelar sig i den juridiska världen och som handlar om åklagare, advokater m.m. Om man är intresserad av den amerikanska synvinkeln, är John Grishams böcker ett bra exempel. Vill man däremot läsa om en svensk advokat, är Thomas Bodströms böcker ett annat alternativ.
 
 
 
Visserligen var detta innan jag alls började jobba, men i samband med att jag läste Timeline, var jag sugen på att utbilda mig till och jobba som arkeolog. Just då tyckte jag att det lät som ett spännande yrke.
 
I skrivande stund kan jag faktiskt inte komma på någon bok som gjort mig osugen på ett visst yrke. Hmm ... Jag får nog fundera lite till på det där. Jag hojtar till om jag kommer på någon bok som passar in.
 
Hur är det för din del? Eller har du ytterligare tips på böcker av den typ som jag redan nämnt?


Dagens citat:

"Framför allt, var sann mot dig själv. Om du inte kan göra det hjärtligt, ta dig ur det."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hemmestorps mölla

I somras var jag, älsklingen och mina föräldrar ute på en liten utflykt i Skåne. Innan vi nådde vår slutdestination för dagens utflykt, stannade vi till vid Hemmestorps mölla och såg på storkarna som ingår i storkprojektet där borta. Jag hade varit där en gång tidigare under 2011 med mina föräldrar och min syster, men då hade det inte funnits storkungar, vilket det fanns nu. Eller, i varje fall lite yngre storkar.
 
 
 
Även en liten gök höll oss sällskap och jag blev genast ivrig och ville få med ljudet i ett litet filmklipp. Tror du inte att den dumme göken slutade låta just då? Så höll den på flera gånger och jag svor lika många gånger! Dumma gök ...
 
 
 
 
Jag tycker att det är bra att det finns den här typen av bevarande-projekt. Istället för att utrota djuren, borde vi vara rädda om dem. Man ska vara snäll om man är stor, brukar det ju heta.


Dagens citat:

"Att bevara den inre tystnaden – mitt i stojet. Att förbli öppen, stilla fuktig mylla i det fruktbara mörker där regnet faller och säden gror – hur många som än i det torra dagsljuset trampar fram över markerna i virvlande damm."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Storkiga kramar
Jessie

Fallet

Som vanligt är jag sent ute med det allra mesta. Det tar tid innan jag hakar på "trender" etc. Den senaste "trenden" och som det kändes som att alla pratade om ett tag, var podcasten Fallet - en grävpodd från Aftonbladet.
 
Det lät onekligen spännande att någon som dömdes för ett mord för trettio år sedan, nu ändrade sig och påstod att det inte alls var denne som begått mordet, utan det var en person - som idag är död! Min första tanke var att personen antagligen bara skyller ifrån sig. Det är ju lätt att påstå att en död person har gjort än det ena, än det andra, eftersom den utpekade personen inte kan försvara sig.
 
 
 
Jösses! Den här podden var riktigt spännande uppbyggd, vilket gjorde att jag satt som på nålar under varje avsnitt. Det här slog banne mig nästan vilken deckare som helst. Det är därför som jag varmt kan rekommendera dig att lyssna på den här podden - även om du redan vet hur det "slutade" (om jag har förstått det rätt är domstolens prövning ännu inte slut?). I det här fallet är det inte slutet som är det viktiga, utan resan dit.
 
Jag sitter och är på väg att kommentera innehållet i podden, men det finns antagligen en risk för spoilers ... Vi kan göra så här; om du ännu inte lyssnat på podden, men har för avsikt att göra det och inte vill få något avslöjat, kan du hoppa över det här stycket. I annat fall kan du läsa vidare. Jag blev tämligen upprörd över det fruktansvärt dåliga arbete som utredarna gjorde i det här fallet. Visst, det finns säkert förklaringar till att det blev som det blev, men ändå. Det borde absolut inte förekomma. Man kan bara hoppas att poliser m.m. lyssnar på den här podden och lär sig av dessa misstag. Jag vill nämligen gärna tro att vi har kommit längre än så och att vi har ett ganska rättssäkert samhälle (men givetvis är jag medveten om att det tyvärr begås ett och annat misstag än idag).
 
Jag har varit ganska dålig på att lyssna på poddar, trots att jag har en hel drös som ligger i kö. Måste försöka bli bättre på det här. Kanske är det dags att pausa lite i ljudbokslyssnandet och istället ta mig an lite poddar? Som omväxling. Får se hur jag gör.
 
Brukar du lyssna på poddar? Finns det i så fall någon som du kan rekommendera?


Dagens citat:

"Plötsligt – dig förutan – löser sig svårigheter du satsat allt för att bryta."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En biodlares död (Lars Gustafsson)

Uppläsare: Björn Pedersen
 
"Han bär troligtvis på en dödlig cancer. Lennart Westin öppnar aldrig svarsbrevet från läkarundersökningen.

Sedan de lade ner den sista lokala skolan i Väster Våla har han inget lärarjobb längre, utan försörjer sig på biodling och lever allt ensligare. Nu talar allt för att denna vår blir hans sista. Ett tydligt tecken är att hans hund inte vill vara hos honom längre.

Men så får han ett oväntat besök, som förändrar allt. Ingenting går längre att se med samma ögon."
 
 
 
Det var först när jag lyssnade på förordet till Lars Gustafssons En biodlares död, som jag insåg att detta var den femte delen i någon serie. Trots den informationen valde jag att försöka lyssna ändå, men tyvärr var En biodlares död för spretig och även en aning för filosofisk för min smak.
 
Berättelsen är uppbyggd på huvudpersonens anteckningar från olika anteckningsböcker. Det gör att man kastas hit och dit, och lika snabbt som en episod har börjat avslutas den och man kastas därefter in i nästa. Jag uppfattade aldrig att det fanns någon kronologi i dessa anteckningar och det gjorde att jag hade svårt att hålla kvar koncentrationen. Dessutom fanns det en del sidoberättelser instuckna här och var. Dessa sidoberättelser kom plötsligt och jag uppfattade aldrig att de hade någon egentlig relevans eller på något sätt tillförde huvudberättelsen något.
 
Kanske förstår man helheten bättre om man först läst de andra delarna i serien. Kanske blir bokens upplevelse bättre om man läser boken istället för att lyssna. Jag kommer troligtvis inte ge Lars Gustafssons böcker någon mer chans. Det här är helt enkelt inte min typ av litteratur.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Ingen kan gå tillbaka och starta om från början, men alla kan i dag börja med att skapa ett nytt slut."
(Maria Robinson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tillfälligt återfall

Som jag har berättat tidigare har jag en tendens att glida tillbaka till ätstörningsbeteendet när jag har dåliga dagar eller är stressad. Sedan början av sommaren har det varit väldigt stressigt på jobbet. Min chef har haft otroligt mycket att göra (förhandlingar nästan varje dag) och hösten ser inte rolig ut ... Och strax innan min första semester i sommar hade jag en dålig och stressig dag. Ingen bra kombination med andra ord.
 
Resultat? Den del av min hjärna som fortfarande är ätstörd började producera tankar i stil med att allt skulle bli bra om jag slutade äta under en period och började träna hårdare, eftersom jag då med säkerhet skulle bli snyggare och man kan ju inte må dåligt om man är snygg. Dessutom skulle jag bestraffa än den ena, än den andra, eftersom personerna i fråga skulle få så dåligt samvete när de hörde vad jag höll på med. Det skulle ju vara deras fel. Det skulle vara de som fått mig till det här.
 
 
 
Jag vet att detta kan låta galet och framförallt om du själv inte har upplevt en ätstörning, men hjärnan beter sig inte logiskt i en sådan situation. Min gör det i alla fall inte. Det enda jag kan göra är att försöka hantera dessa tankar när de dyker upp. Dessvärre slutade det den gången med att jag till slut gjorde som hjärnan sade åt mig. Dock varade detta endast i cirka ett dygn, för sedan tog jag mitt förnuft till fånga och insåg vad det var jag höll på med. Att göra så mot sig själv är vansinnigt! Oavsett vad jag tycker om mig själv, förtjänar jag bättre.
 
Den här erfarenheten har lärt mig fler saker om mig själv och till nästa gång är jag förhoppningsvis bättre rustad att stå emot vad min ätstörda hjärna än försöker få mig till. Jag är hur som helst glad över att dessa tankar kommer alltmer sällan och att jag oftast lyckas hantera dem på ett bra sätt när de väl dyker upp. Den som skadas allra mest med ett ätstört beteende är en själv och om man inte ser upp kan det dessvärre sluta riktigt illa.


Dagens citat:

"Lycka är när du känner dig tillfreds med dig själv utan att känna behov av någon annans samtycke."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Missing type

Igår uppmärksammade älsklingen mig på den globala blodgivarkampanjen Missing type (#missingtype). Det hade gått mig helt förbi! Jag lever antagligen under en sten eller något. Hur som helst, kampanjen går ut på att bokstäverna A, B och O plockas bort för att symbolisera att det behövs fler blodgivare. Jag tycker att det är en hur kul idé som helst!
 
 
 
För mig - som varit blodgivare sedan december 2008 - är det en självklarhet att ge blod. Varför skulle det inte vara det om man är frisk? Varför ska man inte få vara med om möjligheten att rädda människor? Hade jag kunnat gå till blodcentralen oftare än var fjärde månad, skulle jag ha gjort det.
 
Sjukhusskräck eller nålskräck är inga hinder för att bli blodgivare. Tro mig - jag har sjukhusskräck och klarar inte av att se blod eller liknande, men ändå klarar jag av att vara blodgivare! Det gäller att fästa uppmärksamheten på något annat under tiden. Jag tittar aldrig på när de sätter in nålen i armen på mig eller när blodet pumpas ut från armen. Det misstaget råkade jag göra under en av mina två blodgivningar i Malmö och då höll jag på att svimma. Nuförtiden tittar jag på tavlor eller - om det finns, vilket det gör i Falkenberg - på TV:n. Jag försöker att koppla bort att jag just då befinner mig på ett sjukhus. Och det fungerar.
 
Jag väljer att rädda liv. Vad väljer du?

Dags för förändring - men hur?

Nu har jag arbetat lite mer än tre år på byrån och det har funnits båda bra och mindre bra stunder. Dock har jag känt alltmer - och detta blev extra tydligt under/efter semestern - att jag vill något annat. Exakt vad vet jag inte, men jag känner starkt för att jobba med något som gör det möjligt för mig att kunna jobba hemifrån och bättre styra mina egna tider. Haha, kanske tillhör jag den bortskämda generationen, men det är i alla fall så jag känner just nu.
 
Till skillnad mot vad jag känt eller tänkt tidigare, hade jag gärna ägnat mig åt skrivandet på heltid. Fast då uppstår problemet med inkomst. Jag är väl medveten om att det är ytterst få författare som kan leva på enbart skrivandet. Det är bara att gratulera de som lyckats med detta. För oss andra, som behöver en kontinuerlig inkomst, återstår att ha skrivandet som hobby. Jag säger dock inte att jag aldrig kommer kunna göra detta. Den möjligheten kommer fortfarande finnas - kanske. Men tills vidare får det som sagt enbart vara en hobby för mig.
 
 
 
 
Vad finns det då för andra alternativ om man vill jobba hemifrån och inte ta sig till ett kontor varje dag? Realistiska alternativ. Att tjäna pengar på någon av mina bloggar är inget som intresserar mig nämnvärt. Inte för tillfället i alla fall. Hmm ... Det står alldeles still i huvudet på mig denna tidiga morgon.
 
Nåväl, tills jag kommit på något bättre alternativ finns det inget annat att göra än att bita i det sura äpplet och göra det som förväntas av mig. Det är inget negativt med det. Absolut inte. Det är bara det att jag känner att jag vill göra något annat just nu. Stanna hamsterhjulet en stund och se vilka andra dörrar som finns öppna för mig. Kanske kan jag gå in genom en av dessa dörrarna en dag. Kanske ...
 
Hur tänker du själv kring det här?


Dagens citat:

"Endast belåtenhet kan göra dig lycklig – uppfyllda önskningar föder fler önskningar."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Språkligt handikappad

Att jag är en ovanlig skåning har jag konstaterat tidigt, men nu har jag även insett att jag också är en ovanlig svensk.
 
Som skåning förstår man danska utan vidare problem. Så är det bara. Fast där skiljer jag mig från andra skåningar. Jag kan förstå viss danska - under förutsättning att de pratar relativt tydligt och inte för fort (fast hur många sådana danskar finns det?). Dock är jag helt förlorad när de börjar rabbla summor och siffror. Då är det rena rama grekiskan för mig. Som tur är har jag hittills inte varit alltför beroende av att kunna danska. Jag och älsklingen lyckades ju klara oss i Danmark under helgen vi var där när vi firade fem år.
 
Under det senaste året har jag hur som helst insett ännu ett språkligt handikapp - och på jobbet har det varit till en nackdel. Jag förstår inte norska!
 
 
 
Visst, det förstod jag i och för sig redan när svägerskans sambo försökte prata med mig och älsklingen första gången vi träffade honom, men det har vi liksom lyckats lösa genom åren (det vill säga att han får prata en hel del engelska!) och när vi besökte svägerskan och hennes sambo i Oslo förra sommaren tyckte jag att jag har blivit mycket bättre på att begripa vad sambon faktiskt säger!
 
Den lyckan har dock inte varat särskilt länge ... Under det senaste året har min chef haft ett par norska klienter och det har varit rent ut sagt ett litet helsike att förstå både vad de och deras anhöriga har försökt säga. Jag försökte mig på konststycket att vid ett tillfälle artigt be den ena norrmannen att tala lite långsammare eftersom jag har lite svårt för norska, men det misstaget gör jag inte om igen ...
 
Hur är det ens möjligt att vara så här pass språkligt handikappad? Jag är ju för tusan svensk! Hur svårt kan det vara att förstå norska och danska, som är mycket likt svenska språket? Detta måste ju vara ännu ett bevis på att jag är felkonstruerad. Jag skulle behöva lämnas in för reparation ...


Dagens citat:

"Du är kärleken själv – när du inte är rädd."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Titel som beskriver mig bäst

Bokbloggsjerka: Av böckerna i din bokhylla, vilken titel beskriver dig bäst?
 
Det här var faktiskt en ganska svår fråga att svara på, om jag får vara helt uppriktig. Jag stod en ganska lång stund framför hyllorna med lästa böcker och spanade in titel för titel. Till slut fastnade jag för två; Sår och Rymmaren.
 
Just nu känns Sår ganska passande, med tanke på hur mitt liv var tidigare och alla de olika sår jag bär med mig. Även de senaste tre åren har gett mig nya sår, men även lärt mig nya saker om mig själv. Vissa sår är lättare att få läkta än andra. Det finns vissa sår i min själv som fortfarande inte har läkt och kanske aldrig kommer att göra. Dock har jag för var dag som går försökt lära mig att leva med detta. Att göra det bästa av situationen.
 
 
 
På olika sätt är jag lite av en rymmare och därför tyckte jag att Rymmaren beskriver mig även den ganska bra. Vad är det då jag rymmer ifrån? Tja, vad finns det inte att rymma ifrån? Känslor, jobbiga tankar och situationer ... När allt kommer omkring är vi kanske alla rymmare, var och en på sitt vis. Jag tror att det (åtminstone nästan) alltid finns något som man vill komma ifrån. För min del är det tankar och känslor som dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år som ständigt gnager på min insida. Jag gör vad jag kan för att undkomma dessa, eftersom jag vet att jag faller ganska hårt och mår väldigt dåligt när de väl får fäste i mig.
 
Vilken/vilka titlar beskriver dig bäst?


Dagens citat:

"Den grad av lycka du har beror på den grad av frihet du har i ditt hjärta."
(Thich Nhat Hanh)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Mitt hjärta i din hand

På jobbet brukar jag alltid ha igång någon webbradio. Vilken det blir beror på vilket humör jag är på. Oftast blir det Guldkanalen och fördelen med Guldkanalen är att jag kan välja om jag vill höra en blandning av olika låtar eller specifikt från något visst årtionde (90-tal, 80-tal osv). Det var när jag lyssnade på "den allmänna" kanalen som jag plötsligt hörde en låt som Jan Johansen sjöng och som genast grep tag om mitt hjärta:
 
 
Efter den gången, har jag vid några tillfällen sökt upp den på YouTube och lyssnat om och om i den. Den är så vacker och Jan Johansen sjunger så underbart fint. Jag insåg att det också finns en engelsk version och även om också den är fin, är den ändå inte lika bra som originalet.
 
 
 
Jag vaknar upp med samma tomhet,
samma tystnad som igår.
Har en bild av dig för ögonen
o den stannar kvar,
trots att tiden går.
Jag e en sån som föddes tomhänt,
grävde efter guld,
men allt jag nånsin sökt det finns hos dig,
och allting som jag gör,
gör jag för din skull.

Ger dig mitt hjärta, det ligger i din hand.
Ber dig att försöka
ta tillbaks en rastlös man.
Ja jag vet att jag sårat dig ibland,
men du har mitt hjärta, mitt hjärta i din hand.

Jag hör din röst som ber mig komma,
men du é aldrig nånsin där.
Men viskar jag ditt namn så ser jag jämt
en ängel i mitt rum,
stanna där du är.

Ger dig mitt hjärta, det ligger i din hand.
Ber dig att försöka
ta tillbaks en rastlös man.
Ja jag vet att jag sårat dig ibland,
men du har mitt hjärta, mitt hjärta i din hand.

Ger dig mitt hjärta, det ligger i din hand.
Ber dig att försöka
ta tillbaks en rastlös man.
Ja jag vet att jag sårat dig ibland,
men du har mitt hjärta, mitt hjärta i din hand.
 
Ger dig mitt hjärta, det ligger i din hand.
Ber dig att försöka
ta tillbaks en rastlös man.
Ja jag vet att jag sårat dig ibland,
men du har mitt hjärta, mitt hjärta i din hand.


Dagens citat:

"Han fick – Ingenting. Men för detta betalade han mer än andra för sin rikedom."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Pokémoner - här kommer jag!

Jaha ... Ja, då vart även jag fångad i denna Pokémon-våg. Fast jag höll mig undan det cirka en vecka efter att det släpptes. Älsklingen ville ju att även jag skulle skaffa mig ett sådant konto så att vi båda kunde bege oss ut och jaga dessa små inbillade djur. Dock visade det sig att den telefonen jag hade (älsklingens gamla eftersom min egen hade fått dåndimpen ...), var för gammal. Fast jag följde med älsklingen ut ändå, för jag gillar att umgås med honom och promenader är alltid kul. 
 
 
 
Ursäkta, vad sade du? Hur det kom sig att jag kunde installera appen till slut? Det är enkelt min kära bloggläsare. Älsklingen köpte en ny telefon till mig som tidig födelsedagspresent (nu är det ju lite mer än en halv månad kvar tills jag blir hela 27 år ...). Och den telefonen klarade minsann av appen. Det gick väldigt fort att avancera i nivå. Redan efter två dagar var jag uppe på nivå sex och i skrivande stund (17 dagar efter att jag installerade appen) är jag på nivå 21. Och tvärtemot vad man kan tro, gjorde jag knappt något för att gå upp så fort i nivå. Inte i början i alla fall. Det räckte att fånga några vildsint odjur och utveckla vissa.
 
 
 
 
Jag ska erkänna att jag var ganska tveksam till det här spelet och de första dagarna gnällde jag en hel del (förlåt älskling <3), men sedan förändrades det. Plötsligt började det bli lite kul! Det roligaste inslaget är det där med att man ska gå så att man kläcker ägg. Nu när jag har börjat jobba igen ägnar jag min lunchrast åt att promenera genom Varberg och försöka kläcka ägg efter ägg. Och kan du tänka dig vad som kom ut ur ett ägg som krävde att man hade gått 2 km för att kläcka? Den här lille krabaten:
 
 
 
Jag blev så glatt förvånad att jag nästan inte kunde sluta le. Haha, då kändes det lite som att uppdraget var slutfört. Jag hade lyckats få min lille Pikachu.
 
Nu vet jag inte hur det var för dig, men jag minns klart och tydligt hur det var för 16 år sedan då samlarkorten kom och alla barn plötsligt skulle börja samla dessa kort (även jag och min syster). Ja, du läste rätt. 16 år sedan. Haha, snacka om att jag känner mig gammal. Anledningen till att jag minns det är för att jag hittade några teckningar från den tiden hemma hos mina föräldrar som jag hade gjort. Jag har dessvärre kastat dem nu, eftersom jag kände att de inte gav mig något. Fast innan dess fotade jag en av dem. Dock var detta inte en av de bättre jag gjorde. Det fanns en teckning som var förvånansvärt bra för att vara en tioåring som gjort den. Okej, den var förvånansvärt bra för att vara mig. Jag har aldrig varit bra på att teckna.
 
 
 
Jag var så glad den dagen jag fick Pikachu-samlarkortet, för om jag minns rätt var det ett ganska ovanligt kort att få. Jag minns särskilt en killkompis som jag hade på den tiden som blev lite avundsjuk. Det här spelet har med andra ord börjat innebära en hel del nostalgi för mig. Och motion. Jösses vad mycket jag och älsklingen var ute och gick under våra två veckors semester! Framförallt under nätterna och jösses vad mycket folk det är som är ute på nätterna i Falkenberg och jagar pokémons! Det är nästan som under dagen. Det är faktiskt kul att folk är ute och rör på sig så pass mycket som de verkar göra nu. Och ett tag vart ju pokémon-jägarna (åtminstone i Falkenberg) ganska sociala. Plötsligt pratade främlingar med älsklingen och frågade hur det gick etc. Haha!
 
 
 
Visst, det finns en hel del idioter som riskerar sina liv i jakten på pokémoner, men precis som älsklingen brukar säga så har det alltid funnits idioter. Det är inte spelet som är farligt. Det är de som använder det. Jag kan tycka att det är ganska självklart att man inte stirrar ned i telefonen när man passerar en väg/gata och att man absolut inte spelar det när man kör bil eller ens går ut på tågspår (finns tydligen vissa i Göteborg som gjort detta). 
 
 
 
Så ja, i skrivande stund är det fortfarande ganska kul att spela. Nu fokuserar jag ganska mycket på att utveckla och ta hand om mina relativt starka pokémoner (jo, enligt språkrådgivningen är det pokémoner som gäller). Det roligaste är att döpa dem:
 
 
 
 
Hur är det för din del? Spelar du också detta? 


Dagens citat:

"Om du koncentrerar dig på vad du har kommer du alltid att få mer. Om du fokuserar på det du inte har kommer du aldrig någonsin att ha tillräckligt."
(Oprah Winfrey)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Patchwork

Jag och älsklingen spelar fortfarande ganska ofta brädspel hemma och ett spel som jag tycker är både lite småmysigt och kul är detta:
 
 
 
Patchwork.
 
Det går ut på att man ska bygga ihop ett lapptäcke och valutan man har till förfogande är tid och knappar. Knappar kan man tjäna ihop på lite olika sätt, men inte tiden. Så när ens tid är slut ... Ja, då är tiden slut för en helt enkelt. Tiden håller man reda på med den här brädan och man går fram lika många steg som antalet timglas på tygbiten man väljer:
 
 
 
 
Jag har nog inte lyckats få ihop en hel tygbit utan några hål, men vid åtminstone ett tillfälle var jag ganska nära:
 
 


Dagens citat:

"Andra kan ge dig förnöjsamhet, men aldrig lycka."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skulle jag ha gått på en skolåterträff?

För ett tag sedan läste jag ett inlägg som Jonas skrivit om varför han valde att inte gå på sin skolåterträff. Givetvis satte det igång mitt eget hjärnkontor; skulle jag själv ha gått dit?
 
Om det hade varit en återträff för min gymnasieklass hade det inte varit någon tvekan om saken, under förutsättning att det inte hade funnits några förhinder. Att börja på gymnasiet kändes lite som att komma hem. Visst, jag kom kanske inte överens med alla i klassen, men över lag var det ett härligt gäng som jag saknar än idag.
 
Dock hade det varit en annan sak om skolåterträffen gällt min högstadieklass ...
 
Som du nog känner till vid det här laget, utsattes jag för relativt grov mobbing under slutet av mellanstadiet och under hela högstadiet. Jag blev utsatt för alla möjliga sorters kränkningar och blev kallad för både det ena och det andra. De flesta raster på högstadiet tillbringade jag antingen inlåst på en toalett eller gömd inne i biblioteket. Ärren som denna tid gav mig sitter tyvärr fortfarande ganska djupt i mig och även om jag har släppt större delen av ilskan gentemot mina mobbare, har jag inte förlåtit dem för det de gjort. Man behandlar inte någon människa på det grymma sätt som de behandlade bland annat mig på. Av någon anledning blev jag hela skolans hackkyckling. Alla visste vem jag var - mobboffret nummer ett.
 
 
 
Även om jag som sagt har släppt större delen av ilskan idag, skulle jag inte ha känt mig bekväm med att möta dessa människor igen och låtsas som att inget hänt och som om vi var vänner på högstadiet. För det är just det jag skulle tvingas göra, om de nu skulle brytt sig om mig överhuvudtaget. Jag inbillar mig att folk mognar i takt med att de blir vuxna, men det finns trots allt undantag. Men om vi nu leker med tanken på att alla från högstadieklassen skulle ha varit glada över att träffas och även låtit mig få vara en del av denna gemenskap nu när vi är vuxna, skulle det kännas falskt att låtsas att jag saknat dem eller att jag saknar den tiden. För det gör jag verkligen inte. När jag för allra sista gången - på skolavslutningen 2005 -  lämnade högstadieskolgården, kände jag en enorm lättnad. Jag var äntligen fri. Jag kände ingen saknad över vare sig skolan eller några personer där (bortsett från en del lärare).
 
Så nej, av naturliga och förklarliga skäl skulle jag inte ha gått på en skolåterträff för högstadieklassen om jag blivit inbjuden. Jag skulle bara mått illa över den falskhet som denna återträff skulle ha bestått av.
 
Skulle du gå på din skolåterträff?


Dagens citat:

"Det är inte vilket liv du lever som räknas, utan hur du lever det."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Gryningspyromanen: Från mobbad tonåring till Sveriges värsta mordbrännare (David Widlund & Jörgen Pettersson)

Uppläsare: Mats Eklund
 
"I media kallas han Gryningspyromanen. Ulf Borgström satte hela Skåne i skräck och har anlagt över hundra bränder i stora delar av Sverige. Gryningspyromanen har kostat samhället hundratals miljoner kronor och hans framfart har resulterat i totalförstörda kulturskatter som aldrig kan ersättas.

I nästan tjugo år gäckade Gryningspyromanen polisen. Trots att han planterade ledtrådar som ledde tillbaka till honom själv fick han fortsätta härja fritt. Först 2011 dömdes han, en dom som hade kommit långt tidigare om polisen och rättsväsendet gjort sitt jobb.

Hur gick det till på Ulf Borgströms resa mot att bli Sveriges värsta mordbrännare? Hur kunde han gå fri så länge när alla visste vem han var? Och inte nog med det - hur kunde han få samhället att finansiera hans verksamhet?

Författarna till Gryningspyromanen är David Widlund, utbildad brandingenjör och en av Sveriges mest erfarna brandutredare, samt journalisten Jörgen Pettersson. Inför skrivandet av denna bok har författarna gjort ett omfattande researcharbete. De har intervjuat familjemedlemmar och vänner till Borgström och kartlagt hans barndom och uppväxt. De har även intervjuat poliser, räddningstjänst, åklagare och drabbade samt tagit del av domstolshandlingar och rapporter."
 
 
 
Jag måste erkänna att jag faktiskt inte visste så mycket om den skånske gryningspyromanen innan jag lyssnade på David Widlunds  & Jörgen Petterssons Gryningspyromanen: Från mobbad tonåring till Sveriges värsta mordbrännare. Det jag visste var vad min pappa hade berättat - att en man satte fyr på byggnader i Skåne. Efter att ha lyssnat på boken känner jag att jag har bättre koll på situationen och de händelser som utspelade sig innan Ulf Borgström slutligen dömdes till ett längre fängelsestraff.
 
Även om det delvis var en bra redogörelse över de bränder som skedde, tycker jag att bokens innehåll var lite för dömande för min smak. Författarna hade tydligen erbjudit Ulf Borgström att ge en kommentar, men han hade avstått. Jag kan tycka att även om man misstänker och vissa är rätt säkra på att det var Ulf Borgström som startade en hel del av dessa bränder, är det fel att peka ut honom som skyldig som det görs i boken. Man måste faktiskt ha i åtanke att Ulf Borgström själv nekar och att tingsrätten frikänt honom i ganska många fall. Detta var nog bokens stora nackdel.
 
Utöver det var den som sagt informativ och det var intressant med den faktasamling om mordbränder, polisens arbete m.m. som författarna samlat i slutet.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Mofibo.


Dagens citat:

"Logiken tar dig från A till B. Fantasin kan leda dig vart som helst."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kaosutmaning på ett nytt sätt!

Minns du att jag deltog i kaosutmaningen förra året när jag hade bestämt mig för att försöka läsa så många böcker som möjligt ur bokhyllorna här hemma? Det gick ju sisådär för mig och eftersom det på ett sätt blev ett litet stressmoment, bestämde jag mig för att hoppa över det i år. I år skulle jag bara fokusera på att läsa utav bara den så att de olästa böckerna i hyllorna minskar i antal. Du kommer få en rapport om det i början av nästa år.
 
Hur som helst, jag råkade ändå snubbla över årets kaosutmaning och då kom jag på en idé. Varför inte stämma av kaosutmaningslistan när året är slut och se hur många punkter jag faktiskt lyckades pricka - omedvetet? Jag tror att det kan bli roligare så. Fast säker är jag inte. Kan bara gissa än så länge.
 
 
Hur har läsningen gått hittills då? Nja ... Om man ska tro min lista som Boktipset (fast där finns dock inte alla böcker med som jag faktiskt läst, eftersom vissa inte går att hitta på Boktipset), ligger jag inte så väldigt bra till jämfört med förra året. Fast å andra sidan lyssnade jag på en hel del ljudböcker och de räknas ju inte till mina olästa i hyllan. Ska bli spännande att se i slutet av året hur det har gått. Just nu försöker jag att inte tänka så mycket på hur många böcker jag hinner läsa, utan jag är mest fokuserad på att faktiskt läsa.
 
Hur går det för dig och ditt läsande? :-)


Dagens citat:

"Ibland behöver vår Sluta göra-lista vara längre än vår Att göra-lista."
(Patti Digh)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Här odlas gubbar!

I våras besökte vi Blomsterlandet här i Falkenberg och införskaffade lite blommor m.m. som vi kunde plantera på vår balkong. När vi bodde i Köping testade vi på att odla hallon, fast det gick inte så bra när hösten/vintern väl kom. Att jag har svarta fingrar istället för gröna kan säkert ha något med saken att göra ...
 
Hur som helst, när jag såg att de sålde jordgubbsplantor, kunde jag inte motstå dem och därför lät vi tre stycken följa med hem. Redan efter ett litet tag fick vi vår första gubbe:
 
 
Med jämna mellanrum har vi kunnat plocka en och annan liten jordgubbe från plantorna. Fast i skrivande stund har det dröjt ett tag sedan vi senast kunde njuta av en egenodlad gubbe. :-( Jag hoppas att det vänder snart! Jag är väldigt förtjust i det här med att odla eget. Dill, persilja och gräslök finns bland favoriterna. Fast att testa på att odla andra saker är inte helt fel.
 
Undrar om man kan muta plantorna på något sätt så att de spottar fram fler jordgubbar ... Får ta och undersöka den saken.


Dagens citat:

"Njutning och smärta är bara sinnets brus; behandla dem lika, och kvar finns endast lycka."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Fina och fula omslag

Bokbloggsjerka: Kan du berätta om en bok som har ett riktigt fint/fult omslag? Eller varför inte en av varje?
 
Nu tänkte jag modifiera frågeställningen en smula, eftersom jag faktiskt inte kunde hitta något omslag i min bokhylla som jag tyckte var fult. Däremot fanns det några tråkiga. Jag väljer att presentera två tråkiga och två fina omslag.
 
Det första tråkiga omslag som jag kom att tänka på var Döden i Strängnäs:
 
 
 
Jag har tillbringat en hel del tid i Strängnäs, så jag vet att det faktiskt finns vackra motiv som man skulle kunna använda sig av. Jag skulle aldrig bli lockad att läsa boken om jag enbart utgick ifrån omslaget. Det enda omslaget säger om Strängnäs är att det finns en mölla (skånskt ord för väderkvarn) och en kyrka, fast om jag inte själv hade känt till detta, skulle omslaget som sagt inte säga mig något.
 
Det andra tråkiga omslaget som jag hittade var Kennedys hjärna:
 
 
 
Nu var det förvisso ganska länge sedan jag läste den här boken och minns därför inte särskilt mycket, men jag är övertygad om att de hade kunnat åstadkomma något mycket bättre än det här. Det enda som lockade mig att läsa den här boken var för att det är Henning Mankell som skrivit den. Annars hade jag aldrig ens tänkt tanken på att vilja läsa den om jag sett den i en bokaffär.
 
Det första fina/vackra omslaget som dök upp i mitt huvud var #älskanoveller - 30 nyanser av saknad:
 
 
 
Detta säger jag inte bara för att jag är en av novellisterna i denna novellantologi, utan för att jag tycker att omslaget är riktigt vackert och det stämmer så bra överens med antologins innehåll. Jag har i skrivande stund inte hunnit läsa de andra novellerna än, men har planerat att göra det så snart jag bara kan.
 
Det andra fina/vackra omslaget i min hylla som jag hittade, tillhörde Det som göms under sten:
 
 
 
Vet inte om jag behöver säga så mycket mer om just det här omslaget, men vad finns det inte att tycka om? Ifall jag skulle ha sett boken i en bokhandel, hade jag plockat upp den direkt och läst baksidan. Kanske är det för att jag gillar natur. Dessutom blir jag nyfiken på vad pojken har med berättelsen att göra. Det i kombination med titeln får mig att ana oråd ...
 
Har du några egna exempel på fina/vackra eller fula/tråkiga bokomslag?


Dagens citat:

"För att lyckas spektakulärt måste man vara villig att misslyckas spektakulärt."
(Biz Stone)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nu har jag blivit tokig - på riktigt!

Nu är det nog dags för mig att lägga in mig på St Lars i Lund. Jag har blivit spritt språngande! På riktigt. Utan överdrift.
 
Jag har aldrig gillat ekonomi eller liknande. Det fanns en kort period på lågstadiet då jag tyckte att matematik var roligt, men det lyckades min lärare ganska snabbt få ur mig. Kanske är det en liten inneboende jurist som talar i det avseendet (jurister är ju rätt kända för att inte tycka om siffror). Därför var det till min förskräckelse som jag tog emot beskedet från min chef om att hon vill att jag tar över bokföringen från revisorn som i nuläget sköter den löpande bokföringen. För bara ett par år sedan (tror jag?) fick jag därför ta över bokföringen för min chefs lilla fastighetsbolag (som äger villan där advokatfirman håller till och som hyr ut de två lägenheter som finns en våning upp). Det tyckte både min chef och revisorn skulle vara en bra start. Förra våren fick jag också gå en kortare bokföringskurs för att lära mig grunderna. Jag hade förvisso läst lite företagsekonomi under paralegal-utbildningen, men den läraren var tyvärr inte särskilt bra.
 
 
Hur som helst, jag gick inte till bokföringskursen frivilligt, även om de andra deltagarna och kursledaren var trevliga. Fast efter det har något hänt. Något fruktansvärt. En eftermiddag när jag satt och höll på med fastighetsbolagets bokföring, tyckte jag att det kändes avkopplande.
 
...
 
Förstår du nu hur illa det är med mig? Hur ska det här sluta? Vad kommer det bli av mig?
 
Finns det någon bot mot detta, mån tro?


Dagens citat:

"Att vara andra till lags? Det är med dig själv du måste leva."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Matta som matta

Det är ingen hemlighet att våra små odjur här hemma är knasiga och hittar på hyss så snart de får chansen. Den lilla arga tror exempelvis att våra vardagsrumsmattor är gräsmattor som hon får äta upp.
 
 
 
Visst, jag får nog ta på mig en stor del av skulden här för sedan vi köpte henne, då hon var lite mer än två månader, har hon inte fått se någon riktig gräsmatta. Om hon fick bekanta sig med en innan hon kom hem till oss, kan inte jag svara på. Därför kan jag ha viss förståelse för att hon inte vet vad som är en gräsmatta och därför tror att en vardagsrumsmatta är samma sak.
 
Fast det är irriterande att få mattan uppäten. Våra utskällningar och vattensprutningar fungerar dock endast för stunden. Sedan dröjer det vanligtvis knappt någon dag innan hon gör det igen. Den lilla arga är helt enkelt en liten envis kanin. Undrar var hon har fått det ifrån ...


Dagens citat:

"Verklig frid är lycka. Nöjen skapar inte lycka."
(Ramana Maharshi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Prizzis heder (Richard Condon)

"Ingen värnar så mycket om familjen Prizzis heder som Charley Partanna, maffiavärldens mest beryktade vindicatore - vedergällare. Charley låter familjen gå före allt och hans liv och tankar är okomplicerade tills han möter Irene Walker, den vackraste kvinna Charley har sett och mer lik honom själv än han anar. Passionen drabbar dem båda - de tycks vara skapade för varandra men Irene tillhör inte maffian ...
 
Kärleken och framtidsplanerna kommer snart i konflikt med familjen Prizzis hårda och obönhörliga lagar.
 
Charley och Irene blir huvudpersoner i ett Romeo och Julia drama av det slag som bara kan utspelas inom maffian."
 
 
 
På grund av alla uppräkningar av namn och mat samt detaljbeskrivningar av maten alldeles i början av berättelsen, tyckte jag att Prizzis heder  var en aning svårtstartad. Om något kan få mitt intresse för en bok att svalna snabbt, då är det ständiga och utdragna uppräkningar. Jag antar att Richard Condon är intresserad av mat - eller så har han bara gjort en gedigen research inför boken? - för så fort det nämndes att någon skulle äta eller ville äta, kom nästan detaljbeskrivningar av vad maten innehöll och hur den var tillagad.
 
Något annat som jag reagerade på var hur naiva bokens karaktärer är. Charley Partanna är runt fyrtio år, men mentalt verkar han ha stannat kvar i tonåren. Det skar sig hela tiden med den bild som författaren försökte måla upp. Och så enkelspåriga alla karaktärer är! Dessutom finns det en drös med dialoger som Richard Condon med fördel hade kunnat stryka, eftersom de inte tillför berättelsen något. Jag såg det mest som utfyllnad.
 
Men utöver det, är boken i grunden ganska intressant och konflikten som sakta med säkert målas upp, hade kunnat bli bra. Det hade kunnat bli spännande. Dock hade jag tyckt att det hade varit mer oförutsägbart om boken hade slutat på ett annat sätt (jag har till och med ett alternativt slut som hade passat bättre), fast det var kanske det som var meningen. Att Richard Condon vill säga något med det slut som boken nu har.
 
Tyvärr fastnade jag inte alls för Prizzis heder och känner mig inte heller sugen på att läsa något mer av Richard Condon.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Memorera aldrig något som du kan slå upp."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hur mitt framtida läsande ska se ut?

Bokbloggsjerka: Pest eller kolera: Att bara få läsa en bok per år eller att få läsa så mycket du vill men aldrig avsluta böckerna?
 
Men JÖSSES! Hur kan man vara så grym att man ens kommer på den här tanken? Här kan man verkligen snacka om pest eller kolera.
 
 
Hur som helst, om jag verkligen skulle ha varit tvungen att välja, skulle jag nog ha valt att få läsa så mycket jag vill, men aldrig avsluta böckerna. Jag menar, jag skulle gå miste om så fruktansvärt många böcker om jag bara skulle läst en per år. Om jag istället får läsa så mycket jag vill utan att få avsluta böckerna, kan jag ta del av en mängd olika berättelser - och själv få fantisera ihop slutet. Visst, jag skulle säkert bli frustrerad en och annan gång, men i längden hade jag nog trivts bäst med detta. Jag gillar ju själv att skriva, så då hade detta alternativ passat mig alldeles utmärkt.
 
Vad skulle du ha valt om du blivit tvungen att välja?


Dagens citat:

"Planen visar sig när du är beredd att se den."
(Steve Jobs)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När poliser legitimerar sig

Kanske har jag bara haft tur i mitt liv, men än så länge har jag sluppit ha kontakt med polisen i privata sammanhang. Visserligen blev jag utsatt för både misshandel och sexuella trakasserier under högstadiet, fast misshandels-händelserna polisanmäldes aldrig och de sexuella trakasserierna var det skolan som anmälde, men det blev aldrig något utav det. Tyvärr. Hur som helst, jag har därför aldrig reflekterat över hur poliser visar sin legitimation. Man kan ju inte vara säker på att så som de gör i filmer stämmer. Dock blev jag under våren/försommaren varse om hur det kan gå till.
 
Min chef hade ett ganska omfattande mål vid Halmstads tingsrätt med en gedigen förundersökning. Den var så pass stor att polisen i Halmstad inte vill skicka upp den med post (det skulle dessutom fördröja handläggningen och just då satt min chefs klient häktad, så det var snabba ryck som gällde i det målet). Inte heller var det så enkelt att maila det till oss. Jag och den handläggande polisen kom därför överens om att någon från polisen i Varberg skulle komma förbi kontoret och överlämna förundersökningen.
 
 
Rätt som det var kom det en kvinna till kontoret som jag inte riktigt kände igen. Hon viftade snabbt upp vad som skulle föreställa legitimationen, sade att hon kom från polisen och att hon hade fått i uppgift att överlämna förundersökningen som hon hade med sig. Det gick så fort när hon viftade till med sin legitimation, att "locket" (tänk dig ungefär ett pass eller hur man nu ska likna det vid) hann slå igen innan jag hunnit se om hon verkligen var en polis. Jag tackade och tog emot bunten med papper och därefter gav hon sig iväg.
 
Nu var det inte särskilt allvarligt, eftersom hon kom till oss och överlämnade handlingen. Dock började jag fundera över detta efteråt. Om det hade gällt något annat - både i arbetet och privat - skulle jag nog be polisen i fråga att legitimera sig ordentligt, det vill säga ge mig tid att verkligen se på den där legitimationen. Personligen kan jag känna att jag gärna vill vara säker på att jag pratar med en polis innan jag börjar lätta mitt hjärta. Nuförtiden är det inte helt ovanligt att folk bluffar om både det ena och det andra. Den här kvinnan var ju civilklädd, så egentligen hade hon kunnat vara vem som helst och om det hade handlat om att jag skulle ge henne handlingar eller uppgifter, hade jag som sagt krävt att hon lugnade sig med viftandet och visade legitimationen i lugn och ro. Bara för att någon påstår att den är från polisen, måste det ju inte vara sant.
 
Hur tänker du själv kring det här?


Dagens citat:

"Du vågar ditt ja – och upplever en mening. Du upprepar ditt ja – och allt får mening. När allt har mening, hur kan du leva annat än ett ja."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Som barn på nytt

När jag var liten (tänk låg- och mellanstadieålder, det vill säga någonstans mellan 7-12 år) gillade jag att åka rullskridskor och sedan inlines. Det kändes tufft att åka inlines när de väl kom. Dock var mina inte av bästa kvalitet. De hade nämligen plasthjul och följaktligen rullade de inte lika bra som de där med gummihjul. Men det spelade inte någon större roll för mig. Jag begav mig ut jämt och ständigt och åkte runt med dem. Jag och min syster hade ett favoritställe där vi åkte fram och tillbaka nästan hela tiden: en relativt nyasfalterad vägbit. Jösses vad det gick undan där!
 
Jag tror att jag slutade åka inlines i samma veva som jag började på högstadiet. Tiden och intresset för det försvann helt enkelt. Jag slutade också att åka skridskor och gjorde det inte igen förrän jag och älsklingen blev tillsammans. Nu kan jag säga att samma sak har hänt med inlinesåkandet.
 
 
 
Då älsklingen först föreslog att vi borde kika på inlines och kanske även åka det under sommaren, var jag mycket positivt inställd. Ja! Vad kul! Det var ju över tio år sedan som jag stod på ett par sådana där benbrytargrejer. Denna förtjusning förbyttes snart mot ren och skär skräck när vi lämnade butiken med varsin inlineskartong i händerna. Vad hade jag gett mig in på? Det var först då jag mindes hur vingligt det hade varit med skridskorna den där vintern 2008 - och då hade det inte alls gått lika många år sedan jag åkt skridskor! Tänk om jag skulle ramla? Och bryta nacken?!
 
Jag satte på mig min cykelhjälm - för säkerhets skull - och gav mig ut en kväll tillsammans med älsklingen. I början klarade jag knappt av att stå på de där mackapärerna. Jag höll på att trilla mest hela tiden! Fast sedan, när vi hunnit ned till Skrea strand, började det gå bättre. Då började jag till och med få upp relativt god fart. Kvällen efter gick det ännu bättre.
 
Jag vill nog säga att det är lite som att cykla. Det tar en stund, men sedan kommer hjärnan ihåg hur man for fram som litet barn. Det var faktiskt kul och precis som både jag och älsklingen tänkte, kände vi oss som barn på nytt. Synd bara att det är så dåliga vägar att åka på i Falkenberg. Det känns som om det mest är gat- eller kullerstensbelagda gator i stan. För att kunna åka ordentligt måste vi bege oss ut utanför stan.
 
Än har jag alltså inte ramlat och brutit nacken! Bara att hålla tummarna för att det förblir så ...


Dagens citat:

"Kärlek är vilja – viljan att dela din lycka med alla."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ballar, inga hastigheter och friska tomater

I år firade jag och älsklingen fem år som gifta. Tiden går verkligen fort. Med anledning av denna årsdag, ville vi gärna göra något lite extra. Unna oss något. Tack vare att mina föräldrar kunde ställa upp och titta till djuren under den helgen (8-10 juli), bestämde vi oss för att åka över till Danmark. Vi tog färjan från Varberg till Grenå och besökte Randers Regnskov och Ree Park Safari. Vi bodde på Molskroen strandhotell som låg i nationalparken Mols Bjerge. Det var ett riktigt mysigt hotell med otroligt fin service och god frukost. Där kan jag tänka mig att bo fler gånger om vi åker till den delen av Danmark igen.
 
 
 
Danmark är ett ganska lustigt land, precis som Norge. På många sätt är det likt Sverige, fast när det kommer till hastighetsbestämmelser på sina vägar, är de ganska löjliga tycker jag. Man kan passera hastighetsskyltar som talar om vilken hastighet det är som gäller, för att en stund senare passera en skylt som talar om att den hastigheten upphör. Någon ny information om vilken hastighet det är som gäller efter upphörandeskylten finns inte. Vi antog att det var bashastigheten för den aktuella vägen som gällde. Det andra alternativet som älsklingen skämtsamt föreslog - att det var valfri hastighet - kändes inte helt säkert. Jag kan inte annat än att hålla med älsklingen om att ifall de ändå har tagit sig tid att sätta upp en skylt för att tala om att hastigheten upphör, hade de väl för jösse namn kunnat sätta upp en skylt med info om vilken hastighet det är som gäller istället, så som vi i Sverige gör? Hade det varit för mycket begärt? För övrigt tyckte jag att deras skyltstolpar (eller vad man nu ska kalla dem) var hur söta som helst.
 
 
 
 
Nu vet jag inte vad det beror på, men danskarna tycks vara förtjusta i att döpa sina orter till något med "balle". Ja, jag tyckte att det var förskräckligt kul, vilket antagligen kan förklaras av att jag är väldigt lättroad. Under helgen fick vi veta att man kan bo i Balle, Basballe och Feldtballe. Haha, du ska bara veta hur många skrattanfall dessa orter satte igång i vår bil när vi brummade förbi skyltarna. Tur att jag och älsklingen oftast har samma sorts humor.
 
När vi under fredagen åkt in till Århus för att spana in brädspelskaféet och samtidigt passa på att äta något, hittade vi till slut en pizzeria som var tillräckligt stor för att ha sittplatser. På deras meny såg vi till vår glädje att man kunde få friska tomater på sin pizza. Det var ju tur, för jag hade inte varit så förtjust i att få en förkyld tomat på min. Man vet ju aldrig vad man kan få för skit av en förkyld tomat ...
 
 
 
Det var en väldigt trevlig och mysig helg och jag tror att vi båda behövde det. Jag kommer eventuellt att berätta mer om denna helg i några inlägg framöver, så håll utkik om du är nyfiken på vad vi egentligen pysslade med bland danskarna  - förutom att skratta åt deras ortsnamn.


Dagens citat:

"Att glädjas åt framgången är något annat än att taga den åt sig."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!