Daisypath Anniversary tickers

Årets sista dag

Om jag hade svårt att begripa att det redan var julafton för en vecka sedan, har jag svårare att förstå att det här är faktiskt sista dagen på 2016. Året har verkligen gått svinfort! Känns nästan som om det var igår jag peppade inför 2016 och bestämde att det skulle bli mitt  år. Om man tittar i backspegeln, får jag faktiskt erkänna att 2016 på det stora hela inte blev så dumt trots allt, även om det inte heller blev så pass bra som jag hade hoppats på. Av olika anledningar ser jag verkligen fram emot 2017 - som kommer bli ett spännande år med en maaassa förändringar. :-) Jag är både livrädd och förväntansfull.
 
Nu när det ändå är årets sista dag, vill jag passa på att - som vanligt? - ge dig ett gott skratt, som du förhoppningsvis kan ta med dig in i det nya året.
 
Jag vet inte hur älsklingen lyckas snappa upp allt sådant här, men en kväll visade han mig några videoklipp på en kille som var med i America's Got Talent. Han kallar sig för Tape Face.
 
Känner du till honom? Det gjorde inte jag och jösses (!) vad rolig han är. Om du inte har sett klippen innan, hoppas jag att du tar dig tid och ger honom en chans. Synd att han inte vann!
 
 
 
 
 
GOTT NYTT ÅR!


Dagens citat:

"Du måste lära dig att välja dina tankar precis samma sätt som du väljer dina kläder varje dag."
(Elizabeth Gilbert)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vad jag föredrar att läsa

Bokbloggsfråga: Vad föredrar du, att läsa realistiska böcker som du lätt kan känna igen dig i, att läsa realistiska böcker om svunna tider eller främmande miljöer att drömma dig bort i eller att läsa fantasy eller liknande böcker om andra världar, magi och övernaturliga fenomen?
 
 
Jag har alltid föredragit att läsa realistiska böcker som jag kan känna igen mig i. Det har inte spelat någon roll om de har utspelat sig i nutid eller dåtid - så länge de har utspelat sig i vår verklighet har jag varit nöjd. Så snart magi eller liknande har varit inblandat, har jag tappat intresset.
 
 
 
Vissa menar att det är svårt att drömma sig bort om det man läser påminner för mycket om den egna vardagen. Där håller jag inte med. Åtminstone inte för egen del. Det är möjligt att vissa tycker att det är svårt, men jag kan drömma mig bort även om berättelsen utspelar sig i den här världen. Allt beror på hur duktig författaren är på att måla med orden och trollbinda mig. Att läsa Nora Roberts böcker brukar vara en njutning för mig eftersom hon kan det här med att verkligen måla med orden. Att läsa hennes böcker har alltid inneburit att jag för en stund gått in i en slags bubbla och verkligen levt mig in i berättelsen. Det har alltid känts som om jag har varit en del av berättelsen och inte endast en betraktare. Dock har jag tröttnat på förutsägbarheten i hennes böcker, så nu läser jag väldigt sällan det hon skriver, vilket i och för sig är lite synd.
 
På senare tid har jag emellertid börjat få ett visst intresse för fantasy. Dock är detta intresse fortfarande litet, men jag är i alla fall beredd att ge genren en chans. Om inte annat så för att vidga mina läsvyer.
 
Vad föredrar du att läsa?


Dagens citat:

"Den viktigaste grundregeln för arbete är följande: Kom på ett sätt att få betalt för att leka."
(Alan Watts)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Är det möjligt med för mycket hänsyn?

Så långt det är möjligt, brukar jag alltid försöka visa andra hänsyn. Men när blir det för mycket? När förvandlas hänsynstagandet till en form av misshandel på sig själv? Ett naggande på det egna jaget och självbilden? Vart går gränsen för när man istället börjar tänka att ens egna känslor och tankar inte är värda lika mycket som alla andras? När börjar omgivningen förvänta sig att det faktiskt är så?
 
Jag har en person i min närhet som genom åren rätt ofta krävt att jag gömmer undan min egen glädje och låtsas som ingenting, bara för att personen ifråga blir ledsen i dessa olika sammanhang. Och då får jag naturligtvis inte nämna något alls om saken - även om jag har all rätt att vara glad. Ett exempel var när jag skulle ta studenten. Till en början var jag glad och förväntansfull, men ganska snart gjorde den här personen det klart för mig att jag inte alls fick prata om den kommande studenten i personens närhet, eftersom tanken på studenten gjorde personen ledsen.
 
 
 
 
Gång på gång har jag funnit mig i detta, men nu börjar jag bli trött på det. Varför skulle min glädje och lycka inte vara accepterad? Varför måste just jag lägga band på mig?
 
Naturligtvis förstår jag att vissa situationer har varit eller är känsliga ämnen för den här personen och givetvis vill jag inte vara den som strör salt i såren. Men varför kan inte den här personen ta hänsyn till mig någon gång och vara glad för min skull? Varför måste alltid jag finna mig i att vara den som tar ett stort kliv tillbaka och gömmer undan mina känslor?
 
Hänsyn i all ära, men någonstans måste det väl ändå gå en gräns för när man visar för mycket hänsyn? Ibland är det befogat att tänka lite på sig själv. Frågan är bara var den gränsen går. För min del känns det vid det här laget som att jag passerade den gränsen för länge sedan. Eller så är jag bara gnällig. Det är också en möjlighet.


Dagens citat:

"Vi borde öppna våra ögon på morgonen och säga till den nya dagen: 'Överraska mig!' "
(David Steindl-Rast)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skuggans spel (Lars Rambe)

Skuggans spel är en fortsättning på Spåren på bryggan. Det finns därför risk för spoliers i inlägget om man inte har läst den första boken.
 
 
"Mariefred en skimrande pärla vid Mälaren. Älskad av många, men inte av alla. Mitt i idyllen pågår ett spel i det fördolda, en skuggas spel. Den ökände yrkesförbrytaren Marcin Szalas rymmer under våldsamma omständigheter från Bondhagens anstalt. Det är bara början på den våg av våld som skall skaka Sörmland denna sommar.

När dramatiken inleds, laddar journalisten Fredrik Gransjö och kollegorna på Strengnäs Dagblad för Strängnäs Jazzfestival. Men snart inser Fredrik och hans lovande sommarvikarie Emilia att prioriteringarna måste göras om. Tillsammans börjar de leta efter ett mönster i skeendet. Gradvis skingras skuggorna och en oväntad gestalt träder fram."
 
 
 
 
Nästan med en gång fick Skuggans spel en särskild plats i mitt hjärta, eftersom en stor del av handlingen utspelar sig i lilla Åkers Styckebruk (där jag bodde med älsklingen från juni 2009 till januari 2012) och Åkers Bergslag. Det lilla brukssamhället ligger mig fortfarande varmt om hjärtat och det kändes därför extra kul att läsa den här boken. Miljöerna var mycket bekanta för mig. Dock reagerade jag på att Lars Rambe tycks ha placerat ett trafikljus i Åker. Under den tiden vi bodde där fanns inget trafikljus. Det närmaste fanns i Mariefred, om jag och älsklingen minns rätt. Sedan blev jag inte heller riktigt klok på hans beskrivning av färden genom samhället till Åkers Bergslag. Men det kan ha varit jag som varit lite ofokuserad just där, eller så tyckte Lars Rambe att det var kul att flytta på en och annan byggnad?
 
Nåväl, jag ska inte fastna vid oväsentligheter. Själva berättelsen var helt okej och spänningen var bra uppbyggd med en och annan oväntad twist. Dock fastnade jag inte alls för Skuggans spel och kände mig faktiskt uttråkad emellanåt. Fredrik Gransjö kändes enbart som en sorglig figur. Jag kunde inte alls känna någon sympati, utan jag var enbart irriterad på denne herre. I ärlighetens namn tyckte jag inte att varken Fredrik Gransjös eller de övriga journalisternas delar av berättelsen tillförde särskilt mycket. De råkade bara vara där med sina problem. Jag hoppas att de kan få vara mer delaktiga i berättelsen till nästa gång.
 
Jag får se om jag ger Fredrik Gransjö någon mer chans. Som det känns nu är jag inte alls särskilt sugen på att möta honom igen.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Förbanna inte mörkret utan för in ljuset."
(Joann Davis)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dolda förolämpningar

Det har blivit lite vanligare nu att min chef förordnas som offentlig försvarare m.m. åt personer som kan lite eller ingen svenska alls. När det är dags för min chef att träffa dessa klienter (eller ha en telefonkontakt ifall de sitter häktade och vi behöver kontakt med klienten snabbt), behöver vi därför boka tolk. När jag började på byrån lärde den tidigare sekreteraren mig att vi skulle använda Falkenbergs tolkförmedling om besöken skulle bokas på vårt kontor och om vi skulle boka besök på häktet i Göteborg, skulle jag använda Göteborgs tolkförmedling.
 
Det gjorde jag fram till för kanske ett år sedan. Då tyckte min chef att kvaliteten på de tolkar som Falkenbergs tolkförmedling hade, var ganska dålig. Dessa tolkar kunde oftast inte tolka juridiska begrepp etc, eller så förstod tolken och klienten inte varandra. Därför började vi använda oss av Semantix - den tolkförmedling som tingsrätten använder.
 
I vissa fall har min chef specifika krav på vilken tolk det ska vara (så hon vet att det blir en bra tolk). Annars har hon bara kravet att det ska vara en bra tolk. Detta försökte jag förmedla till en på Semantix som jag pratade med när jag bokade tolk. I det fallet ville vi i första hand ha en specifik tolk, men om denne inte kunde, ville vi ha en bra tolk.
 
 
 
Nej, jag tänkte inte på hur jag uttryckte mig och den kille som jag pratade med lät ganska förolämpad  - av förståeliga skäl - när han svarade att alla deras tolkar var bra.
 
Ooops ... Det jag helt enkelt menade var att vi behövde en kunnig tolk som är väl bevandrad i juridiska begrepp och kan tolka dessa utan problem. Det var också någon sådan förklaring jag använde när jag försökte släta över mitt misstag.
 
Å andra sidan, jag fick en garanti från tolkförmedlaren i Falkenberg att en av dennes tolkar - som i och för sig hade gått i pension, men som då och då ändå tog vissa tolkningsuppdrag - var riktigt duktig och att denne var den bästa de hade i just det språket. Enligt min chef var denne tolk inte särskilt duktig. Kanske innebär "bra tolkar" olika för olika personer?
 
Nåväl, jag får helt enkelt tänka på hur jag uttrycker mig i framtiden. "Bra tolk" är uppenbarligen ett ganska dåligt begrepp när man pratar med en tolkförmedling.


Dagens citat:

"Hänryckning är att bli fri från sina begränsningar och få tillgång till kunskap man inte har."
(Bodil Malmsten)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dagarna som försvann

Jag hade två semesterdagar kvar att ta ut det här året (för jag får inte spara några dagar till det kommande året, enligt min chef), så då kom jag och min chef överens om att jag kunde få vara ledig den 22 och 23 december och att vi då skulle ha julstängt på kontoret.
 
Inför den här ledigheten hade jag massvis planerat. Jag skulle göra både det och det och kanske också det där. Jag skulle trots allt ha två arbetsdagar på mig och eftersom älsklingen skulle jobba dessa dagar, hade jag alla dessa timmar helt för mig själv. Nu skulle jag minsann få saker och ting gjorda! Allra mest såg jag fram emot att få sitta ned och jobba med min novellsamling.
 
Jag - sommaren 2014.
 
 
Sammanfattningsvis kan jag väl säga att det inte alls blev som jag hade planerat ... Delvis för att jag inte mådde helt bra, vilket gjorde att allt jag gjorde tog nästan dubbelt så lång tid och så vart jag lite trött nästan hela dagarna. När torsdagskvällen väl hade kommit och älsklingen och jag satt och åt middag i vardagsrummet, kunde jag inte förstå vart alla timmar hade tagit vägen? Jag hade ju knappt gjort något! Fredagen var lite mer produktiv, men fortfarande blev det inte så mycket gjort som jag hade hoppats på.
 
Brukar det hända dig också? Att när du har väldigt många timmar framför dig som du kan ägna åt vad du vill, så blir inte så mycket gjort? Eller är jag ensam om det här?


Dagens citat:

"Vardagliga handlingar blir vidunderliga genom kärlek."
(Percy Bysshe Shelley)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag har tagit ställning

När älsklingen skulle ge blod senast, följde jag med honom och satt i väntrummet under tiden han tappades på blod. När vi kom in i väntrummet och älsklingen fyllde i sin elektroniska hälsodeklaration, såg jag att det fanns sådana här vid de båda datorerna:
 
 
 
 
Det är donationskort vad gäller ens organ och vävnader när man dött. Jag var snabb med att snappa åt mig ett kort och satt sedan och läste igenom informationen. Jag hade ett svagt minne om att jag tidigare har anmält mig till donationsregistret och godkänt att mina organ och vävnader får doneras. Fast eftersom jag inte var helt säker, tänkte jag besöka hemsidan (www.livsviktigt.se) vid ett senare tillfälle och fylla i ett digitalt donationskort. Samtidigt har jag ett fysiskt kort som jag har i min plånbok.
 
Jag anser att man ska hjälpa människor om man kan och eftersom jag inte har användning av mina organ och vävnader när jag väl har dött, finns det ingen anledning för mig att inte ge möjligheten att hjälpa andra och rädda liv. Naturligtvis är detta min åsikt och mitt eget val. Om man känner att man inte vill donera organ eller vävnader, är det också helt okej. Bara man själv gör ett aktivt val. Ens anhöriga ska inte behöva tvingas ta det beslutet.
 
En tidigare kompis till mig miste sin dotter för några år sedan när dottern inte alls var gammal. Beskedet tog mig väldigt hårt, eftersom jag hade stått både mamman och dottern rätt nära under mitt sista gymnasieår samt året därefter. Hur som helst, min kompis berättade att dottern hade genom sin död räddat livet på fyra andra människor - i och med att hennes organ hade donerats. Den tanken värmer mig - att trots att hennes död var sorglig, dog hon inte förgäves. Fyra människor fick möjligheten att leva vidare tack vare henne. Hur fint är inte det?
 
Gå gärna in på Socialstyrelsens hemsida och läs om organdonation.
 
Jag har tagit ställning. Har du?


Dagens citat:

"Hur skulle du kunna bevara förmågan att höra, när du aldrig vill lyssna."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

GOD JUL!

Tänk att det redan är julafton ... Jösses, vart tar dagarna vägen egentligen? Det ju nästan som om det var igår 2016 började. Nu är året snart slut.
 
Nåväl, ingen blir hjälpt av att man ältar detta. Idag kommer det bli en lugn dag för mig och älsklingen. Vi kan båda två behöva det. <3 Ingen av oss har haft det särskilt lugnt på jobbet sista tiden, plus att ingen av oss har mått helt bra rent fysiskt. Man kan bara hoppas på att 2017 innebär en förändring. En förbättring.  Imorgon kommer vi att åka ned till mina föräldrar i Malmö över dagen för julmiddag. Jag ser faktiskt fram emot det - vilket är ovanligt. Jag menar, ända sedan depressionen blev ett faktum för mig, har jag haft svårt för att träffa andra människor - även nära och kära. Det här kan ju bara innebära att jag faktiskt är på bättringsvägen. Heja mig!
 
Hur som helst, jag ville bara önska dig en riktigt god jul och hoppas att den blir så bra som möjligt för dig. <3 Samtidigt vill jag "bjuda på" en jullåt som älsklingen visade för mig för ett tag sedan. Jag kan inte påstå att den är en hit direkt, men den är lite charmig ändå. Hoppas att du får lite glädje av den du med. :-) Videon är rätt kul. Framförallt vid ca 2:18/2:19. Hans ansiktsuttryck är bara för roligt!
 
 


Dagens citat:

"Det vackraste vi kan uppleva är det oförklarliga."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Mitt hjärta går på (Christoffer Holst)

Uppläsare: Magnus Schmitz
 
"Den 22-åriga konditorn Chavve är antagligen den ensammaste romantikern på hela Södermalm. Efter tre år i storstaden har han fortfarande inte lärt känna någon och varje kväll slutar i ensamhet med stora bakverk framför filmen Titanic. På andra sidan vattnet bor Pontus kvar i pojkrummet hos sin brokiga familj. Skådisdrömmarna har bleknat, tillsammans med allt det där andra som skulle bli framtiden, och har ersatts med hypokondri och tvångstankar.

När en dejtingapp kopplar samman killarna blir de snabbt en del av varandras liv, och Chavve verkar äntligen ha hittat det han sökt efter så länge. Men Pontus liv kraschar, och allt som blev så bra är plötsligt borta. Fast Chavve tänker inte ge upp så lätt. Och han har en plan.

Mitt hjärta går på är en romantisk komedi om ensamhet, förhoppningar och den totala maktlösheten i att vara kär. En rolig men rörande historia, berättad från två unga killars perspektiv, om hur viktigt det ibland kan vara att våga lite mer i livet. Att ge sig hän."
 
 
 
Jag hade bara skummat igenom beskrivningen av Christoffer Holsts Mitt hjärta går på och hade således inte alldeles klart för mig om vad det var jag skulle möta. Jag blev därför glatt överraskad när det visade sig att båda huvudkaraktärerna gillar Savage Garden (!) och att deras absoluta favoritlåt med denna grupp är en av dem som även jag är småförälskad i. Det kallar jag en mycket bra början! Och när jag äntligen förstod vad bokens titel innebar, kunde jag inte annat än att smälta.
 
Jag är fortfarande lite allergisk mot lyckliga slut och i det avseendet tycker jag att Christoffer Holst ändå lyckas väldigt bra. Mitt hjärta går på är en annorlunda kärleksberättelse som visar att livet inte är en dans på rosor. Jag tyckte att den här berättelsen var småmysig och rolig att lyssna på. Den var delvis tung, men inte alltför tung - vilket bara var bra!. Jag tycker att Christoffer Holst fick till en bra balans och att han skapade trovärdiga karaktärer. Jag ser fram emot att läsa mer av Christoffer Holst!
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Nextory.


Dagens citat:

"Du behöver inte vänta på att bli det du redan är."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag har blivit en av dem!

När jag jobbade på hyresnämnden, kunde vi ibland bli lite irriterade på folk som ringde från bostadsrättsföreningar, i och med att de alltid kände sig tvungna att förklara vilken roll de hade i en viss bostadsrättsförening (ordförande, kassör m.m.). För vår det spelade den detaljen ingen som helst roll. Vi gav inga fördelar till någon - oavsett vilken roll i styrelsen de hade. Alla behandlades lika.
 
Jag har motvilligt insett att jag har blivit en av dem - åtminstone när jag ringer jobbsamtal. De allra flesta gångerna förklarar jag varifrån jag ringer. Ett undantag är när jag ringer till en växel, för då inbillar jag mig att växeltelefonisten bara vill veta vart jag vill bli kopplad.
 
 
Kullaberg.
 
Fast anledningen till att jag förklarar att jag ringer från en advokatbyrå, har inget att göra med att jag vill glänsa eller att jag tror att jag är viktigare än andra. Det är helt enkelt för att den jag ska prata med - och då framförallt myndighetspersoner - ska förstå anledningen till att jag ringer. Om jag exempelvis ringer till en domstol och begär ut en icke sekretessmarkerad handling, behöver jag inte säga vem jag är eller vad jag ska ha handlingen till. Domstolsarbetaren får inte heller fråga vem jag är eller vad jag ska ha handlingen till. Just det kunde jag tycka var lite jobbigt ibland när jag jobbade på hyresnämnden, eftersom det inte alltid kändes rätt att lämna ut handlingar så där till vem som helst. Därför inbillar jag mig att om jag säger till exempelvis handläggaren på Kronofogdemyndigheten att jag ringer från en advokatbyrå, förstår (förhoppningsvis) denne att det finns en anledning till att jag vill veta vilka skulder en specifik person har. Det känns åtminstone bäst för mig.
 
Kanske var det av samma anledning som bostadsrättsmänniskorna presenterade sig med vilken roll de hade? Fast oftast brukade deras roll inte spela någon roll ändå. Det hade ju räckt med att de sagt att de ringde från den och den bostadsrättsföreningen eller satt i styrelsen för den eller den föreningen. Men de ville alltid förtydliga vilken roll de hade. Det var det som vi tyckte var lite störande. Men men. Deras syfte var kanske samma som det behov jag själv känner? Vem vet.


Dagens citat:

"Ett existentiellt ja till obegränsad samhörighet, det är kärlek."
(David Steindl-Rast)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vad är det som lockar med pseudonymer?

Du minns kanske att jag tidigare har skrivit lite om det här med pseudonymer? Dels förstod jag inte riktigt varför man väljer att skriva under pseudonym (vilket jag fick bättre förståelse för tack vare Kattens Jones kloka kommentar), dels förstår jag inte varför vissa författare först skriver under pseudonym och sedan ändå väljer att gå ut med sin identitet. Det finns dessutom ytterligare en aspekt som jag förstår ännu mindre av och det är varför man lägger ned sin tid och energi på att avslöja pseudonymer? Vad är vitsen med det?
 
Mina funderingar uppkom i samband med att jag såg den här artikeln.
 
 
 
 
Jag menar, om en författare nu väljer att skriva under pseudonym - varför kan läsaren då inte acceptera att det är på det sättet? Varför måste man alltid ha reda på den bakomliggande sanningen?
 
En del saker kan jag förstå att man vill eller behöver få veta den bakomliggande sanningen till. Fast en pseudonym? Vad för skada gör det att inte känna till en författares verkliga identitet? Ingen, såvitt jag kan komma på. Egentligen spelar det väl knappast någon roll vem som har skrivit en bok? Det viktigaste är väl ändå innehållet?
 
Jag kan tycka att det ibland kan vara bättre att låta saker och ting vara. Man tjänar ju inget på att ta reda på identiteten bakom en pseudonym. Man har bara slösat bort sin egen tid. Vad tycker du själv?


Dagens citat:

"Alla är en spegelbild av dig själv – dina egna tankar som kommer tillbaka till dig själv."
(Byron Katie)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Första bästa?

När vi hade flyttat in i lägenheten i Falkenberg, berättade jag ju om hur rent vårt sophus är. Jag har aldrig tidigare varit med om något renare sophus än detta. Skönt att alla hyresgäster där vi bor sköter det. Jag minns sophuset i Getinge. Usch! Jag klarade knappt av att gå in där - så mycket luktade det och det var dessutom överfullt av sopor på golvet.
 
Sophuset i Falkenberg.
 
Dock är det en sak som jag inte riktigt förstår med våra grannar. I sophuset finns en tunna för varje sopsort, bortsett från hushållsavfallet resp. matavfallet. Dessa sopor har två tunnor var. Mer än en gång har jag märkt att exempelvis den tunna som är avsedd för hushållssopor och som står närmast dörren till sophuset, ganska ofta är överfull. Så pass full att locket inte går att stänga. Fast i tunnan intill brukar det finnas gott om plats för ytterligare sopor.
 
Vad är det som gör att våra grannar struntar i den halvfulla tunnan och istället fortsätter att fulla den överfulla tunnan? Jag menar, de står ju precis bredvid varandra, så det är knappast tal om att man måste gå långt för att komma åt tunna nummer två.
 
Kanske är det bara jag som reagerar över sådana här detaljer.


Dagens citat:

"När ditt hjärta är öppet och dina gärningar kärleksfulla, drar du till dig andras kärlek också."
(Nicklas Amran)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Att välja sin läsning

Bokbloggsfråga: Vad föredrar du – att välja sådana böcker som du vet att du kommer att tycka om eller att läsa varierat för att utmanas i din läsning? Föredrar du alltså att läsa en genre du är van vid eller väljer du hellre nya genrer? Gillar du att prova böcker från för dig nya världsdelar eller böcker som handlar om för dig nya ämnen, eller föredrar du det hemtama som du vet är säkra kort?
 
 
Jag väljer absolut inte böcker som jag vet att jag kommer att tycka om, för sådana böcker finns egentligen inte. Visst, förr fanns det vissa författare som jag tyckte mer om än andra och periodvis läste jag nästan enbart deras böcker. Fast bara för att man tycker om en viss författares böcker, betyder det inte att man förr eller senare inte kommer bli besviken. För det kan hända. Det har jag blivit. Därför läser jag nuförtiden mycket brett. Jag läser alla möjliga sorters genrer och ger dem en chans. Fantasy är en genre som jag generellt har svårt för, men det har funnits en och annan fantasybok som lyckats få mig att börja tänka om. Förhoppningsvis kommer jag i framtiden kunna läsa mer rena fantasyböcker. De fantasyböcker som jag hittills har läst har nog mest varit hybrider (och då tänker jag på Elin Holmerins böcker).
 
 
 
Än så länge har jag inte läst så många böcker från andra världsdelar än de som jag är van vid eller som handlar om nya ämnen - men det kommer. Det finns en mängd böcker på min "vill-läsa"-lista som kommer från en rad olika världsdelar. Jag har bara inte hunnit ta mig så långt i listan än. Just nu försöker jag ju desperat att bli av med alla så kallade "hyllvärmare".
 
Överlag tycker jag att det är rätt bra att utmana sig själv och testa något nytt inom läsningen. Om inte annat så för att få möjlighet att tycka om något nytt. Om vi tar mig och fantasy som exempel igen. Jag är ju som sagt inte särskilt förtjust i fantasygenren, eftersom den sortens böcker känns för overkliga för min smak. Tänk vilka mästerverk jag eventuellt missar, bara för att jag "inte läser fantasy".
 
Jag har faktiskt ett par exempel från verkligheten, även om dessa handlar om filmer. När filmen Avatar kom på bio, ville älsklingen gärna se den filmen. Jag följde därför med honom - bara för att vara snäll. Jag hade inga höga tankar om filmen. I min värld antog jag att den skulle vara som vilken sci-fi-film som helst (och vanligtvis tycker jag inte om sci-fi-filmer). Vet du vad? Jag blev tagen med storm! Jag ääälskade den filmen. Tänk då om jag hade struntat i att följa med älsklingen den kvällen? Tänk vilken fantastisk film som jag hade gått miste om. Samma sak med TV-serien Game of thrones. En fantasyserie. För att vara snäll mot älsklingen, satt jag med honom i soffan och kikade på första avsnittet och som du vet vid det här laget blev även den en favoritserie. Trots genren.
 
Vad jag vill ha sagt är att man inte ska vara rädd för att testa något nytt, även om man vanligtvis inte tycker om en viss genre etc. Det kan faktiskt finnas undantag. Man vet bara inte vem/vad som blir det undantaget.
 


Dagens citat:

"Dansa som om ingen tittar, älska som om du aldrig kan bli sårad, sjung som om ingen lyssnar, och lev som det vore himmelriket på jorden."
(William W. Purkey)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Allas problemlösare?

Antagligen är jag för snäll. Ganska ofta har jag svårt att sätta ned foten när pratglada klienter ringer. Det är inte så att jag inte försöker, för det gör jag. Dock verkar klienterna inte höra mig eller så bryr de sig helt enkelt inte om mina försök att få stopp på deras ordflöde. Därför slutar det oftast med att jag får lyssna på hela deras livshistoria så att säga, vilket jag för närvarande absolut inte har tid till. Det är redan stressigt som det är på jobbet.
 
Fast sedan finns det tillfällen då jag inte har hjärta att avbryta. Men vid de tillfällena tycks klienterna förvänta sig att jag ska komma med en lösning på deras problem. Jag själv brukar inte riktigt veta vad jag ska säga. Jag är ju inte deras kompis, även om jag genom åren har fått en närmare kontakt med vissa klienter. Fast faktum kvarstår. Jag är inte deras vän. Jag är deras advokats sekreterare.
 
Samtidigt vill jag inte vara helt hjärtlös. Det skulle jag inte klara av. Men vad säger man till någon som man inte känner och som förväntar sig att jag ska komma med en lösning på problemen? Jag som knappt vet hur jag ska lösa mina egna problem!
 
 
Fegen-sjön
 
När det gäller mina egna vänner eller anhöriga, är det inte heller alla gånger som jag vet vad jag ska säga. Dock brukar jag i de fallen göra mitt bästa och ändå försöka säga något som kan uppmuntra etc. Då gäller det trots allt mina nära och kära och det är en självklarhet för mig att ställa upp för dem. Men till någon man inte känner ..?
 
Jag menar inte att vara elak, men just nu har jag faktiskt nog med mina egna problem. Jag har mina egna demoner att brottas med (och nära och käras när de behöver det). Är det verkligen rimligt att jag ska lägga ned min kraft och den lilla ork jag har, till att vara någon form av psykolog för klienterna? Usch, bara att skriva det där fick mig att känna mig hjärtlös - vilket jag absolut inte vill vara.
 
Jag antar att jag får fundera vidare på hur jag kan tackla de här situationerna - utan att själv dra ned mitt eget mående.


Dagens citat:

"Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken."
(Paulus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Beroendeframkallande låt!

Min systerson är rätt förtjust i filmen Frozen (Frost på svenska) och vid något tillfälle när jag besökte min syster, spelade hon upp olika scener och låtar från filmen för att visa mig. Jag själv hade aldrig sett filmen, men blev lite nyfiken efter att ha sett dessa klipp.
 
Därför passade det bra att älsklingen sedan köpte just Frozen till mig i present vid ett senare tillfälle. Redan efter första titten var jag fast. Nej, jag fastnade väl inte helt för filmen. Visst var den rolig och så, men det var framförallt en låt som jag fastnade för. Kan du gissa vilken?
 
Haha, exakt! Let it go. Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på den - både delen från själva filmen som sjungs av Idina Menzel och Demi Lovatos officiella version. Låten har fastnat hos mig så pass att jag till och med har lagt till den i ett par av mina listor på Spotify.
 
Har du inte hört den? Inga problem! Jag bäddar in båda versionerna i det här inlägget, så är det bara att lyssna. Om och om igen. ;-)
 
 
 
 


Dagens citat:

"Talang är att inte ge sig, att stå ut, att hålla på."
(Bodil Malmsten)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det okända telefonnumret

Nu ska jag berätta om något som hände på kontoret nu i höstas. Detta är en fullkomligt sann berättelse.
 
Så här i efterhand ångrar jag att jag inte skrev ned händelsen på en gång, för nu minns jag inte alla detaljer. Dock ska jag göra mitt bästa att återberätta vad som hände.
 
På kontoret finns en mobiltelefon som jag använder till att bland annat koppla över telefonväxeln till när jag behöver lämna kontoret (exempelvis när jag ska hämta posten på Kvantum på morgonen) och min chef inte är på plats. Om chefen är på plats de gånger då jag behöver springa ut i ett ärende, är det istället hon som får svara om det ringer.
 
Hur som helst. Jag tror att jag hade varit nere i källaren en sväng innan chefen kom till kontoret och då behövt koppla över telefonen. Därför - troligtvis - låg kontorsmobilen i min bakficka. Den låg i alla fall i min bakficka. Jag minns inte riktigt varför. Den fortsatte att ligga där ett tag - även efter att jag hade kopplat ifrån mobilen. Nu minns jag inte exakt hur det gick till, men både jag och min chef lyckades senare missa att svara när ett okänt nummer ringde (det stod alltså "Okänt"). Det kan ha varit på det sättet att min chef hade tagit emot ett samtal på telefonen som finns i receptionen där jag sitter i vanliga fall (eftersom jag av någon anledning inte var där just då) och när det då började ringa på en annan linje, missade vi samtalet eftersom min chef inte vet hur hon ska sköta växeln och jag lyckades inte (på grund av felaktig inställning) svara på någon av de andra två telefonerna som finns på kontoret. Jag vet att det scenariot har hänt vid åtminstone ett tillfälle, så det kan ha varit den här dagen.
 
 
 
 
Nåja, jag tänkte att det säkert inte var hela världen. Om det var från polisen eller en domstol, skulle de antingen lämna ett meddelande eller ringa tillbaka. Dock hände inget av detta under dagen.
 
Fast det hände något märkligt lite senare. Vår växel fungerar på så sätt att om någon lämnar ett röstmeddelande på vår svarare, kommer den ljudfilen till vår e-postinkorg. Och det var just det som plötsligt hände - utan att telefonen hade ringt. Märkligt.
 
Konfunderad öppnade jag ljudfilen, men ingenting hördes. Jag skruvade upp volymen lite och hoppade fram lite i den långa inspelningen och då tyckte jag att jag hörde något. Genast skruvade jag upp volymen lite till och lyssnade med fullkoncentration. Men ... Lät inte det där som min chef? Förvirrat skruvade jag upp ännu mer och efter en stund insåg jag att jag lyssnade på ett samtal som jag och min chef hade haft med varandra tidigare den dagen. Hur kunde det vara möjligt?!
 
Då slog det mig. Jag hade varit det okända numret som hade ringt till kontoret. Det var också då jag kom ihåg att jag dels hade gjort något med jobbmobilen strax innan det okända numret hade ringt. Det är lite komplicerat att förklara vad jag menar, men jag ska göra ett försök. När jag kopplar över telefonväxeln till den där mobilen, men sedan väljer att svara på den fasta telefonen när det ringer, står det på mobilen att jag har ett missat samtal från kontoret. Det jag gjorde var alltså att försöka ta bort det meddelandet, men jag måste alltså istället ha lyckats ringa till kontoret utan att själv veta om det och eftersom samtalet inte hade avslutats, spelade mobilen in allt som hände i ett röstmeddelande.
 
Tur att jag kan roa mig själv ibland.


Dagens citat:

"Det skadar aldrig att se det goda i andra, de agerar ofta godare av det."
(Nelson Mandela)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ariton förlags uttagningar till Vinter- resp. Vårfika

Jag har tidigare berättat om att jag skrev ett bidrag till Ariton förlags uttagning till Över en vårfika. Dessvärre har jag fått beskedet att jag inte kom med. Det kändes lite tråkigt, men jag gråter inte över det. Nu kan jag ju ha novellen i min egen novellsamling - såsom det var tänkt från början. Just den novellen är väldigt personlig, för där har jag försökt skildra lite av det mörker som jag själv upplevt under min depression.
 
 
Innan jag skickade in bidraget till Över en vårfika, skrev jag även ett bidrag till förlagets uttagning till den kommande antologin Över en vinterfika. Inte heller det bidraget kom med. Naturligtvis känns det tråkigt, men jag tänker inte deppa ihop för det. Jag har nämligen andra planer även för den novellen!

Bidraget till Över en vinterfika skrevs på temat livsförändringar/livsavgörande beslut och handlar om en tjej som funderar över sin relation och sina känslor gentemot en vän. Den är väldigt lik en annan novell som jag har skrivit till min egen novellsamling. Jag funderar därför på om det går att på något sätt slå ihop dem eller om jag ska ersätta den jag redan skrivit, med bidraget till vinterfikan. Jag får fundera vidare på det.


Dagens citat:

"Medvetenheten är den viktigaste representanten för förändring."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Gå rakt på sak!"

Tydligen är jag lite omständlig av mig. Åtminstone i mina kontakter med klienter. Det var i varje fall vad en klient tyckte.
 
Klienten ringde till kontoret för att höra när tingsrätten skulle meddela det interimistiska beslutet i målet (ett vårdnadsmål) nästkommande dag. Jag svarade vilken tid det var och förklarade även att jag skulle ringa till klienten och meddela beslutet så snart vi fått det - precis som jag alltid gör.
 
 
 
Lite tvekande frågade klienten om jag inte bara kunde läsa upp beslutet när jag ringde dagen därpå? En aning förvirrat svarade jag att det är ju det jag gör? Då förtydligade klienten sig och undrade om jag helt enkelt kunde säga om det var ett bra eller dåligt beslut, istället för att läsa upp tingsrättens formulering ..?
 
...
 
Jaha! Klienten menade alltså att jag skulle gå rakt på sak istället för att dra ut på spänningen? Det var precis vad klienten menade och om jag inte hörde fel, undslapp sig klienten en suck av lättnad. Därefter bad klienten om ursäkt för att klienten sagt så där. Jag sade till klienten att det inte gjorde något. Det var ju bra att jag blev uppmärksammad på detta, för det är inget jag tänker på. Av ren vana läser jag alltid tingsrättens formulerade beslut, istället för att rätt och slätt säga "det blev gemensam vårdnad" eller liknande.


Dagens citat:

"Mellan stränderna av smärta och njutning flyter livets flod."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Trollkarlen från Oz (L Frank Baum)

"En dag kommer en cyklon och lyfter huset där Dorothy bor. Huset landar i landet Oz där goda och onda häxor har makten och där den störste av alla är Trollkarlen i Smaragdstaden. För att kunna komma hem igen måste Dorothy ta sig till Trollkarlen - en lång och farofylld färd genom landet Oz. Hon får sällskap på vägen av Fågelskrämman som saknar hjärna, Plåtman som saknar hjärta och Lejonet som saknar mod. Följ de fyra vännerna på deras äventyrliga färd genom landet där allt kan hända - och händer!
 
En historia som har älskats av alla åldrar sedan den gavs ut år 1900."
 
 
 
 
I alla år har jag hört så mycket gott om Trollkarlen från Oz, men har aldrig riktigt förstått vad berättelsen går ut på. När jag var 14 år hade jag prao på Bellevuegårdsbiblioteket i Malmö och när de två veckorna var över, fick jag välja en bok som gåva. Då var jag inte sen med att välja just Trollkarlen från Oz, fast det är först nu som jag har haft möjlighet att läsa boken.
 
I förordet stod det att författaren var upprörd över alla blodiga och brutala sagor som fanns för barn och därför skrevs denne berättelse. Visst förekommer inte några direkta detaljer, men ändå tyckte jag att den här berättelsen var rätt brutal. Jag förfärades över att alla karaktärer tycktes godta denna brutalitet som självklar. Jag är inte säker på att jag skulle vilja förmedla denna syn till mina barn, om jag hade haft några.
 
Visst är Dorothy snäll och rar, men jag kan ändå inte låta bli att irritera mig ganska mycket på henne. Kanske berodde det på att jag bitvis glömde bort att hon enbart är ett barn.
 
Nej, det här var ingen berättelse för mig. Jag saknade djupare beskrivningar av saker och ting. I mina ögon kändes Trollkarlen från Oz mest platt. Det bästa med berättelsen var twisten med Trollkarlen, eftersom det var väldigt oväntat.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Dagen då kärlekens makt upphäver kärleken efter makt, då kommer världen att veta vad fred innebär."
(Mahatma Gandhi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vem är du och varför är du här?

Oj, nu lät rubriken rätt spydig, vilket naturligtvis inte var min avsikt. Jag  ber så hemskt mycket om ursäkt ifall du tog illa upp. Förlåt <3
 
Vad som egentligen var meningen, var att jag vill fråga dig - min kära bloggläsare - följande:
 
  • Vem är du?
  • Hur kom det sig att du hittade till min blogg?
  • Vad är det som får dig att stanna kvar?
 
Det här är jag! Vem är du? :-)
 
Jag vet redan att älsklingen är en trogen besökare och att han har varit det ända sedan starten i maj 2010. Fast enligt statistiken är ni fler än enbart älsklingen som kikar in hit varje dag (såvida inte älsklingen besöker bloggen från mååånga olika datorer/paddor/mobiler varje dag ... Vilket skulle kunna vara möjligt, fast jag tror inte det).
 
Jag är helt enkelt nyfiken på vem du är. :-) Vid det här laget vet ju du rätt mycket om mig.
 
Jag ser fram emot att läsa ditt svar!


Dagens citat:

"Det är när morgonglansen bytts i middagströtthet, när benmusklerna skälva vid anspänningen, vägen tycks oändlig och plötsligt ingenting vill gå riktigt som du önskar – det är då du inte får tveka."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kundservice när den är som bäst

Det är ingen hemlighet att vi är riktiga teälskare här hemma. I bröllopspresent fick vi ju massvis med te från bröllopsgästerna, som trodde att dessa teer skulle räcka lääänge. Ha! Efter bara några få månader var vi tvungna att fylla på vårt teförråd.
 
Med tanke på detta, tyckte jag att en teadventskalender var en toppenbra present till älsklingen när han fyllde år nu i november. Den kalender som jag hittade i år skulle säljas av Kränku (som vi för övrigt köper te från ibland). Eftersom de i förväg hade flaggat för att det endast skulle finnas ett begränsat antal på lager och att efterfrågan brukar vara stor, höll jag noga koll på när kalendern skulle börja säljas.
 
På första försäljningsdagen surfade jag in på hemsidan så fort jag hade lunch och lade ett exemplar av kalendern i min virtuella varukorg. Nöjd fortsatte jag vidare till kassan för att slutföra köpet, men blev ställd när jag insåg att man bara kunde betala med kort.
 
 
 
Nu tänker du kanske "Vad då? Varför skulle det vara ett problem?" Tja, om man har ett Mastercard eller VISA-kort innebär detta naturligtvis inga problem. Fast om man - som jag - endast har ett Maestro, kan det innebära problem, vilket det också gjorde i det här fallet. Mitt kort godkändes inte för betalning. Oj, oj!
 
Panikslaget slog jag telefonnumret till butiken i Visby. Jag var ju angelägen om att lyckas köpa ett exemplar och var orolig för att det redan skulle vara för sent. I den stunden såg jag lite ut som Edvard Munchs tavla Skriet.
 
När jag förklarade saken för den vänliga tjejen som svarade, bad hon mig vänta kvar en stund medan hon pratade med en kollega om saken. Efter en stund var hon tillbaka och sade att hon kunde ta min beställning per telefon och att jag fick göra en förskottsbetalning till deras bankgiro.
 
Lycka!
 
 
 
Som du kanske förstår så fick jag hem kalendern. Slutet gott, allting gott.
 
Med det här inlägget vill jag alltså rikta ett stort tack till Kränku för deras fina service! Jag uppskattade verkligen er hjälp! :-)


Dagens citat:

"Att veta att du inte vet och inte förstår är äkta kunskap."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Närstående till någon med utmattningssyndrom m.m.

När jag har läst beskrivningar och folks upplevelser av utmattningssyndrom, har jag tyckt att en hel del har stämt in på mig själv. Det kan kanske bero på att vissa också drabbats av depression i samband med detta? Oavsett vilket är det ett helvete (minst sagt) att leva med det.
 
Fast att vara anhörig eller på annat sätt närstående är inte heller alldeles enkelt. Tyvärr glöms de anhöriga oftast bort. När jag är mitt uppe i mitt elände och mörker, tänker jag inte alltid på att mitt mående också berör älsklingen. Mitt beteende drabbar även honom.
 
Ett problem i att vara närstående till en deprimerad eller utmattad person, kan vara att man inte riktigt förstår vad det är den andra går igenom. Jag hade själv svårt att förstå en vän till mig när denne brottades med sin depression för ett antal år sedan. Det var först när jag själv drabbades som jag till fullo förstod hur det var.
 
 
 
 
Bloggaren Lindbergellen tar upp vad som kan vara bra att tänka på som anhörig/närstående. Läs gärna det inlägget. För egen del skulle jag vilja lägga till en viktig punkt och det är att ha öppen dialog med varandra - både den som mår dåligt och den närstående. Genom att alla inblandade är uppriktiga med hur man mår, undviker man förhoppningsvis onödiga konflikter. Allas känslor är lika viktiga i en sådan situation. När jag mår dåligt tänker jag inte på hur älsklingen uppfattar situationen, men genom att han berättar det för mig är det enklare för mig att försöka tänka på det och försöka ta hänsyn till honom och hans känslor. Samtidigt är det viktigt att han i egenskap av anhörig försöker ha tålamod och accepterar att jag tyvärr inte mår så bra för tillfället och kanske inte alltid har ork eller lust till saker och ting. Att bli fri från detta kräver mycket mer än att bara trycka på en knapp eller tänka si eller så. Att bli fri från detta tar tid.
 
Har du några egna erfarenheter som du skulle vilja dela med dig av?


Dagens citat:

"Ett tonfall kan binda, en blick förena."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Måste man ha upplevt något själv för att det ska vara sant?

Jag har nu lyssnat klart på de avsnitt som finns av Creepypodden (jag kommer skriva mer om detta längre fram) och något som har slagit mig (nej, inte bokstavligen) är det här med att tro på saker och ting.
 
Berättelserna - åtminstone de flesta - i Creepypodden är inga som jag tror på. För mig är de helt enkelt berättelser som tycks vara skrivna för att skrämmas. Anledningen till det är att de helt enkelt låter lite för otroliga för att jag ska kunna tro att de är sanna. Ändå har jag själv upplevt en del som andra - däribland älsklingen - inte tror på. Jag vet att jag har upplevt dessa saker, men kan inte förklara dem vetenskapligt. Och dessa saker tror jag på - just för att jag själv upplevt dem.
 
Varför är det så? Varför har vi människor i allmänhet svårt att tro på sådant som vi själva inte har upplevt? Varför måste en del - däribland jag själv - ha handfasta bevis för att tro på saker och ting? Eller är det bara jag själv som är så pass skeptisk?
 
Utsikt över Stockholm - tagen sommaren 2013.
 
 
Även om jag till stor del är vetenskapligt lagd, har jag upplevt saker som gör att jag är öppen för sådant som inte kan förklaras av just vetenskapen. Fast ändå är jag tydligen fortfarande ganska skeptisk. Är inte det märkligt? Vad är det som gör att vissa saker låter rimliga, medan andra som ren galenskap?
 
Exempelvis tror älsklingen fortfarande inte på att jag har sett en zebra i en av hästhagarna vid Himle i Varberg när jag övningskörde med trafikskolan (P4 Halland har också skrivit om zebran). Innebär det då att denna halländska zebra inte existerar, trots att jag vet att jag har sett den? Är den bara inbillning?
 
Vad anser du? Har du några åsikter om det här ämnet?


Dagens citat:

"Kärleken, allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, och allt uthärdar den."
(Paulus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Paradisoffer (Kristina Ohlsson)

Paradisoffer är den fjärde delen i serien om Fredrika Bergman och Alex Recht. Det kan med andra ord förekomma spoilers, ifall du inte läst de tidigare delarna i serien.
 
***
 
Uppläsare: Mirja Turestedt
 
"En fullsatt Boeing 747 lyfter från Stockholm och flyger mot New York. Kort efter start hittas ett hotbrev på en av flygplanets toaletter. Krav riktas mot både den svenska och amerikanska regeringen, om de inte infrias kommer planet att sprängas. Ett av kraven från kaparna är att regeringen ska ompröva sitt beslut att utvisa en man som Säpo bedömt vara en säkerhetsrisk. Regeringen ställs inför valet att rädda livet på de fyrahundra passagerare som hålls gisslan på tiotusen meters höjd eller att fullfölja utvisningen.

Kriminalkommissarie Alex Recht utreder kapningen av planet tillsammans med den färgstarka Eden Lundell på Säpos kontraterrorenhet.

Fredrika Bergman jobbar temporärt på justitiedepartementet och är inblandad i utvisningsärendet. Hon skickas tillbaka till polisen för att vara kontaktperson mellan regering och polis. Utredningsgruppen får snart klart för sig att planen bakom kapningen är långt mer ondskefull än de någonsin kunnat föreställa sig.

På andra sidan Atlanten inser de amerikanska utredarna att de står inför ett ohyggligt dilemma. Kravet som ställs på den amerikanska regeringen rör ett hemligt fängelse i Afghanistan som kallas Tennyson Cottage. Men vill man verkligen gå kaparna till mötes?

Timmarna går och Fredrika och Alex inser med växande fasa att de snart förlorat varje möjlighet att rädda planet och dess passagerare. Kampen mot klockan blir också en kamp mot de amerikanska myndigheternas skräck för nya terrorattentat. Och snart är bränslet i planet slut."
 
 
 
 
I Paradisoffer bjuder Kristina Ohlsson  på både spänning och en intressant (och för mig oväntad) twist i slutet. Den här gången har de involverade personerna enbart några timmar på sig innan katastrofen blir verklighet. Med andra ord är det högt tempo!
 
Som vanligt är Kristina Ohlsson duktig på att ge information om fallen i de tidigare böckerna, utan att man blir uttråkad om man redan har läst dem. Dock tycker jag att helhetsintrycket sänks en aning av alla de små sidospår och dialoger som egentligen inte för berättelsen framåt, utan mest känns som utfyllnad. Det medförde att jag mest kände mig uttråkad under lyssnandets gång. Men om man bortser från detta, tyckte jag som sagt att det var en helt okej bok att lyssna på. Att den inte heller var så förutsägbar som jag trodde, höjde omdömet lite. När jag trodde att jag hade listat ut hur allt låg till, insåg jag att det jag trodde var fel. Det är skickligt skrivet!
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Den som ger kärlek tar emot."
(Joann Davis)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Mitt bidrag till nya #älskanoveller

Som bekant medverkar jag ju i Ordberoende Förlags novellantologi #älskanoveller - 30 nyanser av saknad, som kom ut i juni i år. På årets bokmässa i Göteborg tillkännagav förlaget vilket tema nästa års antologi ska ha - frihet.

Så snart jag hörde vilket tema det skulle vara, visste jag direkt vad jag ville skriva om. Precis som med de andra novellerna under senaste tiden, blev denna rätt personlig. Novellen blev i och för sig inte riktigt som jag hade tänkt mig, men jag blev ändå rätt nöjd om jag ska vara ärlig.
 
 
 
I väntan på resultatet, väljer jag att inte gå närmare in på vad jag skrev om (vill inte riskera att påverka bedömningen). Däremot har jag bestämt mig för att ha med novellen i min egen novellsamling, för det fall den inte blir utvald att medverka i förlagets antologi.

Ska bli spännande att se vad juryn kommer fram till.


Dagens citat:

"Det är en sak att ljuga för oss själva, det är en annan sak att tro på det."
(Steven Pressfield)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ett sätt att stödja katthem m.fl.

Jag vet inte hur andra katthem runt om i landet gör, men katthemmet här i Falkenberg/Falkenbergs djurskyddsförening gör varje år en almanacka, som de sedan säljer för runt 100 kr/st. I almanackan finns bilder på några av de katter som bott på katthemmet det senaste året.
 
 
 
Ända sedan vi köpte våra små lejon från Falkenbergs katthem 2014, har vi köpt den här almanackan. Även om den är dyrare än andra almanackor som man kan köpa, tycker inte jag att 100 kr är ett dyrt pris för att stödja deras viktiga arbete. Alla katthem behöver den hjälp de kan få. När vi bodde i Getinge och oftare åkte till Halmstad för att handla, besökte vi då och då Ö&B i Flygstaden och skänkte där kattmat till Halmstads kattem. Ö&B hade nämligen en insamling till katthemmet, som gick ut på att man köpte kattmat inne i butiken och strax efter kassorna lämnade man kattmaten i en låda eller liknande.
 
Inget bidrag är för litet. Dessa hem/föreningar brukar uppskatta all hjälp de kan få.


Dagens citat:

"Blott den förtjänar makt som dagligen rättfärdigar den."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En man i sina bästa år

Jag kan direkt erkänna att jag i skrivande stund inte har full koll på vem Bockstensmannen var/är (fast jag har precis kikat lite som hastigast för att få en överblick i alla fall), men lite har man hört genom åren sedan vi flyttade ned till Halland.
 
Att Bockstensmannen uppenbarligen var en kärlekskrank rackare hade jag absolut ingen aning om. Inte förrän Hallands Nyheter skrev om det:
 
 
 
Du hittar artikeln (som är längre än den som fanns i papperstidningen) här. Läs den gärna. Den fick åtminstone mig att le flera gånger.
 
Visserligen är jag lättroad, men vilken kul grej! Håller inte du med? Undrar vem som kom på att göra så här? Jag gillade särskilt den här delen i artikeln:
 
 
 
Jag hoppas att Bockstensmannen hittar någon att dela livet i montern med. Kanske är du intresserad? Om jag inte hade varit gift hade jag kanske nappat. Hehe.


Dagens citat:

"Harmoni mellan det inre och det yttre är lycka."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nya förbindelser (Kate Coscarelli)

"Cake Halliday har allt. Hon är mycket vacker. Hennes förmögne man älskar henne högt. Den dag hon plötsligt och utan ett ord till någon lämnar sitt vackra hem i Los Angeles har hon bjudit till en större middag. Hon kommer inte att vara där, hon vill skapa förvirring. Men hon är noga med att lämna sitt hem i absolut perfekt ordning innan hon ger sig av. Hon har sina skäl, skäl som har sina rötter i en ofullbordad kärlekshistoria som aldrig släppt sitt grepp om henne. För att kunna genomföra sina planer måste hon byta identitet, och Cake Halliday blir Trish Delaney.
 
Skuggan av den hänsynslöse, maktfullkomlige och perverse fadern tvingar Vanessa Fallon att lämna Los Angeles. Hon måste frigöra sig från sina fruktansvärda minnen för att kunna börja om. Men först har hon ett uppdrag att utföra; hon måste till rätt man överlämna ett budskap. Budskapet är dödande om det kommer i fel händer och det har betydelse för Amerikas framtid. Vanessa Fallon blir Ann Fitzgerald och när hon och Trish Delaney möts i New York är det på senator Red O'Sheas kampanjhögkvarter. Där finns också Millie Burton, elegant, rik och vacker, och med ett passionerat intresse för presidentkampanjen. Men kanske mest för Red själv...
 
Den muntra, glittrande Manhattan med sin virvelvind av sociala, romantiska och politiska intriger bildar bakgrund  till denna roman om passion, pengar och makt."
 
 
 
 
Det tog ett tag för mig att komma in i Nya förbindelser och hålla isär vem av karaktärerna som var vem - jag hade nämligen inte läst baksidestexten innan jag började läsa boken. Fast efter ett tag lyckades jag hålla reda på saker och ting och då gick läsningen enklare. Som helhet var det en helt okej berättelse, även om jag kan tycka att den där hemligheten som man till slut får reda på i slutet var lite väl krystad. Dessutom kan jag tycka att Kate Coscarelli försökte lite för mycket när hon skulle skruva upp spänningen kring den här hemligheten. Jag hade nästan slutat vara nyfiken när hon väl klämde fram vad det handlade om. Om berättelsen hade putsats till lite, är jag övertygad om att det här hade kunnat vara en riktigt bra bok.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Löften och skorpor är till för att brytas."
(Jonathan Swift)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Som kannibaler

I ett försök att lägga en grund av allmänt välmående hos mig, försöker jag varje arbetsdag att lyssna på en spelningslista med låtar som får mig att må bra och som ger mig positiv energi. Cecilia Kärvegård brukar tipsa om just detta när man ska försöka ändra på sitt negativa tankemönster för att få attraktionslagen att fungera.
 
Hur som helst, en av låtarna i min "Må-bra-lista" på Spotify är Savage Gardens The animal song:
 
 
 
Jag vet inte hur det är för dig, men jag brukar mima eller småsjunga till låtar jag lyssnar på. Jag kan helt enkelt inte rå för det. Så gjorde jag även till denna låt vid ett tillfälle på jobbet utan att riktigt tänka på vilken låt det var och ur min mun kom
 
'Cause I want to live like cannibals, Careless and free...
 
Orden fick mig att tystna och bli fundersam. I vilken låt brukar artisten sjunga så där? Efter ytterligare en stund föll polletten hela vägen ned och jag insåg vilken låt det var jag lyssnade på. Då kunde jag inte låta bli att skratta åt min småtokighet.
 
Kanske var det mitt undermedvetna som ville säga mig något?


Dagens citat:

"Framgång är att gå från misslyckande till misslyckande utan att förlora entusiasm."
(Winston Churchill)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ibland behöver man få skriva av sig

Under en lunch satt jag och klottrade ned ett mycket långt och väldigt personligt blogginlägg. Det var en dag då jag mådde otroligt piss, så det blev minst sagt ett känslofyllt inlägg.
 
Dock började jag fundera när inlägget väl var skrivet och till slut bestämde jag mig för att inte publicera det. Jag tänker inte gå närmare in på varför eller vad inlägget handlade om. Det räcker att konstatera att det var ett mycket öppet och känsloladdat blogginlägg. Jag vet att risken finns att jag genom detta har väckt din nyfikenhet till liv, men det får du försöka leva med.
 
 
 
 
Vad jag ville ha sagt var att jag kände mig rätt nöjd efter att ha fått ur mig det jag just då bar på inombords. Även om den här bloggen många gånger fungerar som en ventil för mig och trots att jag är rätt öppen med mitt mående, kände jag att det blogginlägget inte riktigt passade att publiceras.
 
Skrivandet har alltid legat mig varmt om hjärtat och det är genom skrivandet som jag bäst kan uttrycka mig. När man har det i åtanke, är det ganska logiskt att det då lättade en smula efter att jag hade fått skriva ned vad jag kände - även om ingen fick läsa det. Jag borde kanske återuppta dagboksskrivandet igen. Det tål i alla fall att tänkas på. Kanske kan det vara ett sätt för mig att få utlopp för det jag har inom mig just nu, med tanke på att det inte riktigt går att formulera till någon bra novell.


Dagens citat:

"En förbehållslös kärlek kräver inte att du behöver vara perfekt."
(Nicklas Amran)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ibland måste man säga ifrån

Jag vet att det här inte var särskilt professionellt och det är inte heller ett av mina stoltaste ögonblick. Men jag fick helt enkelt nog.
 
Vissa klienter tycker man mer om än andra. Så är det bara. Min chef har en återkommande klient i tjugoårsåldern som hon brukar vara offentlig försvarare för. Personen verkar inte fatta vad det är personen håller på med eller att det personen gör är fel. Hittills har det mest varit småbrott, men personens inställning skrämmer mig - att det inte är något fel i det personen gör och att det är alla andra det är fel på - och tyvärr tror jag att detta är en person som i framtiden kommer syssla  tyngre kriminella saker än snatterier och våldsamt motstånd m.m..
 
Hur som helst, jag ringde klienten för att tala om att polisen hade lagt ned förundersökningen rörande ena brottsmisstanken (det fanns tre brottsmisstankar kvar), men att tingsrätten inte ansåg att det längre var motiverat att klienten skulle ha en offentlig försvarare med tanke på vilka brottsmisstankar som var kvar och att min chef därför hade blivit entledigad från sitt uppdrag. Jag hann säga det om nedläggningen, men blev sedan avbruten hela tiden av klienten. Jag bad klienten - vänligt, men bestämt - att lugna sig och lyssna färdigt på mig. Det lovade klienten att göra. Dock hölls det löftet i en sekund eller så, för när jag började prata igen, blev jag på nytt avbruten. Jag bad klienten återigen - fortfarande vänligt, men bestämt - att  lyssna färdigt på mig. Det skulle klienten göra, men avbröt mig igen. Och igen. Och igen.
 
 
 
Så höll det på en stund och jag fick till sist nog. Jag höjde därför rösten och sade till på skarpen - nu var jag inte längre vänlig - att klienten skulle vara tyst och lyssna på det jag hade att säga. Klienten tyckte att jag skulle sluta skrika, men lät mig prata klart i alla fall. Äntligen! Vi avslutade sedan samtalet och innan vi lade på, bad klienten mig om ursäkt. Dock tror jag inte att klienten förstod varför denne bad om ursäkt. Det lät mer som att det var ett inlärt beteende.
 
Jag är förvisso "bara" sekreterare, men jag har fått nog av att vissa klienter tror att de kan behandla mig hur som helst. Nu får det räcka! En liten tröst är i alla fall att det finns de som betett sig värre mot klienter än mitt lilla utbrott. Alltid en liten tröst.


Dagens citat:

"Var stolt över den du är och skäms inte för hur någon annan ser på dig."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!