Daisypath Anniversary tickers

Dag 6: Skriv 30 intressanta fakta om dig själv [30 dagar]

Jösses, vad svårt det var att komma på saker att skriva. Tog mig flera dagar att komma på allt detta. Jag tänkte till en början att jag skulle ta och utveckla varje sak som jag tänker ta upp i det här inlägget, men insåg att det kommer medföra att inlägget kan komma att bli oändligt långt. Därför tänkte jag att vi kan göra på följande sätt istället. Jag radar upp dessa fakta om mig (huruvida de är intressanta eller ej är upp till dig själv att bedöma) och om det är något som du skulle vilja veta mer om, kan du skriva det i en kommentar till det här inlägget, så gör jag ett inlägg om det lite senare. Låter det rimligt? Då kör vi!
 
 
 
 
1. Jag är mycket förtjust i pingviner och uttrar.
 
2. Att räkna till hundra på tre olika språk kan hjälpa mig att somna på kvällen.
 
3. Jag har social fobi.
 
4. Under gymnasiet övervägde jag starkt att söka till Teaterhögskolan.
 
5. Började hitta på mina egna berättelser redan innan jag kunde läsa och skriva.
 
6. Jag är lite av en teknofob.
 
7. Jag har svårt för blod, inre skador, inälvor m.m.
 
8. Jag dricker inte kolsyrade drycker.
 
9. Jag har alltid trivts bäst i skog och natur.
 
10. Jag avskyr sjukhus.
 
 
 
 
11. Min favoritglass är Piggelin.
 
12. Jag tycker om att sjunga.
 
13. Jag är väldigt förtjust i jordgubbar.
 
14. Hade pollenallergi i tioårsåldern.
 
15. Mitt intresse för bakning kom först i samband med att jag och älsklingen blev tillsammans.
 
16. Favoritfärgen är blå.
 
17. Gustaf Skarsgård är en av mina favoritskådespelare.
 
18. Jag känner igen människor jag tidigare sett, till stor del genom att betrakta deras munrörelser.
 
19. Jag fastnade i säkerhetskontrollen på flygplatsen när jag skulle flyga hem från Belgien med min gymnasieklass i trean.
 
20. Om jag måste välja mellan att bada i hav eller sjö, föredrar jag sjö.
 
 
 
 
21. I tonåren identifierade jag mig med karaktären Joey Potter (som spelades av Katie Holmes) i tv-serien Dawson's Creek.
 
22. Min favoritkaraktär i serien Charmed / Förhäxad var Phoebe (som spelades av Alyssa Milano).
 
23. Under en period när jag var yngre, ville jag bli lärare.
 
24. Under hela min gymnasietid (totalt tre år), hade jag 0% frånvaro.
 
25. Jag har skolkat från en lektion, vilket var under högstadiet (dock enbart en gång).
 
26. Mitt liv med glasögon inleddes med läsglasögon när jag var elva, tolv år.
 
27. Jag solar inte, eftersom jag ändå inte kan bli brun.
 
28. Jag äter rå potatis, så som andra äter äpplen.
 
29. Av Skånes städer är Lund min favorit och har varit det i många år.
 
30. Jag tycker att curling är väldigt roligt och ville börja utöva det på fritiden.


Dagens citat:

"Uppmärksamheten på det inre skeendet kan gå hand i hand med aktiv närvaro i världen. Men bara den människa som i sitt inre är tillräckligt avskild från världen är fri nog att aktivt och konstruktivt ingripa i dess lopp."
(Erwin Bischofberger)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 5: En tid då du tänkte avsluta ditt liv [30 dagar]

Jag har tidigare berättat om tiden då jag blev utsatt för mobbing i grundskolan (du hittar inlägget här). Den värsta mobbingen fick jag utstå under högstadiet och till slut fick jag nog. Jag orkade inte längre vara allas hackkyckling. Jag orkade inte höra de nedvärderande skratten som riktades åt mig när jag kom gående i korridorerna. Jag orkade inte bli slagen, knuffad och sparkad på. Jag orkade inte se mitt skåp fullklottrat med vidrigheter om mig. Jag orkade inte ta min tillflykt till skoltoaletten varje rast. Jag orkade inte höra hur alla viskade så snart jag var i närheten. Jag orkade inte längre vara de andra elevernas lilla leksak som de kunde göra vad de ville med. Jag ville känna frid. Jag ville vara fri.
 
 
 
 
Som jag skrev i inlägget om när jag blev mobbad (se länk ovan), gick jag därför en dag ned till den hårt trafikerade vägen som fanns i närheten av min bostad. Jag stod länge vid vägkanten och såg lastbil efter lastbil passera i hög hastighet. Viljan att ta steget ut var stark. Längtan efter frihet starkare. Till slut vände jag hemåt igen. Det som hindrade mig från att springa ut på vägen var inte rädsla för att dö. Döden var inget som skrämde mig. Döden var något jag snarare välkomnade, eftersom jag då skulle få frid. Det som hindrade mig var att jag inte kunde lämna min älskade Jocke och så den lilla naiva tron om att allt skulle bli bättre - om inte annat skulle jag kanske få möjlighet att få börja om på gymnasiet. Till min glädje och lycka blev det också så. Det är därför som jag värderar min gymnasietid så högt som jag gör. Det kändes som att få komma hem.
 
Det är en tragedi att en så ung människa ens överväger att avsluta sitt liv. Framförallt av de anledningar som drev mig till den där vägen. Det skulle ha varit ännu mer tragiskt om jag faktiskt hade gjort slag i saken och hoppat ut. Men ändå. Ingen människa - oavsett ålder - ska någonsin behöva känna att döden är det bästa alternativet. Det ska finnas hjälp att få. Alla har rätt att få må bra.


Dagens citat:

"Det finns alltid bara detta enda steg, så ge det din fulla uppmärksamhet. Det betyder inte att du inte vet vart du är på väg; det betyder bara att det här steget är det primära, att målet är sekundärt."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 4: Din syn på religion [30 dagar]

I sanningens namn har jag väl en ganska neutral syn på religion. Jag är själv inte troende, men har inget emot att andra är det. Det är upp till var och en att tro på det man vill. Däremot kan jag ha åsikter i de fall då religionen används för att rättfärdiga onda och olagliga handlingar. Fast det är inte fel på själva religionen, utan på den eller de som valt att tolka religionen på det sättet.
 
Jag försökte faktiskt vara troende när jag var liten (ca 7-8 år). Jag tyckte att det lät spännande med en gubbe som bodde bland molnen. Fast jag gav upp tanken när en av mina klasskompisar bestämt hävdade att Gud hade skapat allt på jorden såsom det såg ut där och då; byggnaderna, vägarna etc. Till och med jag förstod att så inte var fallet. Några år senare flyttade det in en troende grannfamilj i trappuppgången bredvid oss och jag och min syster började umgås med barnen där. Jag var öppen för deras starka kristna tro, men tog sedan lite avstånd när barnen helhjärtat försökte göra mig och min syster troende till hundra procent. Tydligen var vi inte värdiga att få umgås med dessa barn om vi inte själv var troende. Jag försökte ytterligare en gång att bli troende under min högstadietid (innan jag konfirmerade mig) på grund av allt skit som jag utsattes för, eftersom jag kände att jag behövde ha något att tro på. Jag gav emellertid upp detta försök.
 
 
Kyrkan i Åkers Styckebruk.
 
 
Kanske är det att häda, men jag är fortfarande medlem i Svenska kyrkan trots att jag inte är troende och jag har döpts, konfirmerats och gift mig i kyrka. Dopet hade jag inte så mycket val till, eftersom jag var lite mer än tre månader när jag döptes (och då har man tyvärr inte mycket att säga till om). Konfirmationen och kyrkovigseln (älsklingen ville att vi skulle gifta oss i kyrkan, trots att jag föreslog att vi kunde gifta oss borgerligt med tanke på att älsklingen inte alls ville ha med kyrkor att göra) valde jag att göra av tradition. Och trots att jag inte är troende, har jag stor respekt för kyrkor, kyrkogårdar etc. Oftast är det ganska fridfullt att gå in i en kyrka och sätta sig där en stund.
 
Sammanfattningsvis är jag alltså neutral till religion. Jag har förståelse för att folk väljer att förlita sig på en högre makt, men jag själv har valt att inte göra det. Så länge ingen troende försöker tvinga mig (igen) till att dela personens tro, har jag inget emot att umgås med någon som är troende. Jag menar, vi är alla människor och är fria att göra våra egna val.


Dagens citat:

"När huset står i brand, diskuterar du då hårfärgen på den man som kommer med vatten?"
(Jiddu Krishnamurti)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 3: Din syn på droger och alkohol [30 dagar]

Min sammanfattande syn på droger och alkohol är att det är dåligt för kroppen. Jag varken dricker alkohol eller använder droger.
 
Att inte använda droger är för mig en självklarhet, eftersom det är skadligt för kroppen. Jag har aldrig varit sugen på att ens testa. Annat var det med rökning. Jag har aldrig testat att röka, men under en period när jag gick på högstadiet eller gymnasiet, blev jag ganska nyfiken på hur det var att röka, att jag var nära att faktiskt testa. Som tur är lät jag bli.
 
 
Quack (tror jag det stavas) - en populär öl (?) i Belgien.
 
Alkohol däremot försökte jag upprepade gånger att dricka när jag var yngre. Jag minns inte hur gammal jag var när jag började få smaka alkohol på allvar där hemma. Däremot vet jag att strax innan eller i samband med att jag blev tillsammans med älsklingen (vilket var kort tid innan jag skulle fylla 19 år), beslöt jag mig för att sluta smaka och sluta försöka tycka om alkohol. Jag såg ingen mening i det, eftersom alla alkoholhaltiga drycker hade exakt samma räliga smak för mig. Det spelade ingen roll om det var punsch, vin, drink, öl ... Allt smakade på exakt samma sätt och det var en vedervärdig smak. Varför då fortsätta smaka? Bara för att roa omgivningen med mitt spottande och fräsande? Nej tack. Dock tog det tid innan omgivningen slutligen accepterade mitt ställningstagande.
 
Jag bryr mig inte om ifall andra använder droger eller dricker alkohol - så länge det inte påverkar mig eller mina nära och kära negativt. Jag har således inga problem med att befinna mig i sällskap med personer som dricker - bara jag själv slipper dricka. Jag tror på att alla människor är fria att göra sina egna val och ta egna beslut. Man får själv stå för konsekvenserna av sitt handlande.


Dagens citat:

"Utan kärlek befinner sig mänskligheten i en mycket svår situation. Utan kärlek kommer vi att möta överväldigande svårigheter i framtiden. Kärlek är det viktigaste i allt mänskligt liv."
(Dalai lama)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 2: Var vill du vara om tio år? [30 dagar]

Jösses, vilken svår fråga att besvara. Rent generellt brukar jag inte tycka om att behöva tänka så långt in i framtiden. Fast jag gör ändå ett försök.
 
 
 
Om tio år vill jag vara på en arbetsplats där jag verkligen trivs och vill gå till varje dag. Jag vill också kunna ägna mig åt mitt skrivande i så stor utsträckning som jag kan och har vid det här laget (om tio år alltså) gett ut ett gäng böcker och på så vis etablerat mig hyfsat som författare (måste alltså inte nödvändigtvis vara en storsäljande sådan). Vi har skaffat oss ett hus och gärna en hund också. Om tio år vill jag vara tillfreds med mig själv och min kropp. Om tio år vill jag tycka om den jag är och vara snäll mot mig själv.


Dagens citat:

"Livet är för viktigt för att tas seriöst."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 1: Din nuvarande relation [30 dagar]

Min nuvarande relation - som är med älsklingen - inleddes i augusti 2008. På den tiden bodde jag hos mina föräldrar nere i Malmö, medan älsklingen bodde i Åkers Styckebruk. Vi hade haft kontakt via MSN, mail och telefon sedan två år tillbaka (det vill säga från 2006). Under våren och sommaren 2008 hade älsklingen (som inte var min älskling just då) velat att jag skulle komma upp och hälsa på honom, så att vi äntligen fick träffa varandra efter all kontakt vi haft i två års tid. Just då hade jag inte de pengar som krävdes för en tågbiljett upp och jag vägrade att låta honom betala för biljetten. Fast naturligtvis ville jag gärna träffa honom och framförallt då jag faktiskt hade börjat tycka om honom mer och mer. Dock var jag säker på att mina känslor inte var besvarade - precis som det brukade vara. Till slut blev det i alla fall att jag åkte upp med tåget och efter den helgen var det vi två. <3
 
Nej, jag tänker inte gå närmare in på några detaljer kring första gången vi träffades och det hoppas jag att du kan respektera.
 
 
 
 
Ungefär ett år efter att vi blev tillsammans, packade jag ned det mest nödvändiga i en resväska och tog åter tåget upp till älsklingen. Skillnaden den här gången var att jag endast bokade en enkelbiljett upp. Från och med då var det nämligen tänkt att vi skulle prova att bo ihop under sommaren och se hur det fungerade. Som du kanske har förstått fungerade det alldeles utmärkt och jag blev kvar hos honom. Utan att tråka ut dig med ännu fler detaljer, kan jag nämna att vi senare kom att gifta oss och nu väntar vi vårt första barn.
 
I gårdagens inlägg skrev jag lite om vad jag känner för älsklingen och jag tycker att det sammanfattar det hela rätt bra. Vi har väldigt mycket gemensamt - både saker som var och en tyckte om/tänkte redan innan vi blev tillsammans och saker som vi genom åren har utvecklat tillsammans. Visst finns det olikheter också, men de är inte alltför påtagliga i vår relation. Man kan säga att vi har anpassat oss till olikheterna genom åren och lär oss hela tiden att diskutera med varandra och lösa de eventuella problem eller liknande som kan uppstå.
 
Älsklingen har väckt saker inom mig som ingen annan någonsin har kunnat. Ganska tidigt i vår relation insåg jag att älsklingen var min framtid, men jag var under en tid lite rädd för att erkänna det för mig själv. Jag var nämligen rädd för att han skulle tycka annat eller inse att det fanns tjejer/kvinnor som var bättre än jag. På den tiden var jag van vid att allt som oftast bli bortvald när jag blev jämförd med andra. Jag var van vid att aldrig duga. Att aldrig vara tillräcklig.
 
Med älsklingen är det annorlunda och jag ser fram emot alla år vi kommer att ha tillsammans. <3


Dagens citat:

"Viljan formar ödet."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ämnen att skriva om under 30 dagar

Jag har nu satt ihop en lista med ämnen under 30 dagar som jag kommer att använda mig av och som förhoppningsvis kommer kunna underlätta inläggsskrivandet för tillfället. Dessa ämnen kommer inte att komma 30 dagar i följd, utan blir lite då och då - precis som jag gjorde sist. Jag har komponerat ihop listan med frågor från följande sidor; Annahoj, Norpans, Hannas hörna och Gluttgirl.
 
 
 
 
Jag har väl förvisso inte brist på ämnen att skriva om just nu, men ganska många av de inlägg som jag skulle vilja skriva om, är sådana som kräver lite mer tankearbete kring om det ska bli något utav det och just nu känner jag inte att jag har tiden och orken till det. Under de senaste månaderna har det varit fullt upp på jobbet och juni månad har varit helt galen i och med att min vikarie började då, så jag måste både hinna lära upp vikarien samt hinna med annat arbete som måste göras. Det värsta är väl att mycket av arbetet måste jag göra ihop med vikarien så att denne lär sig och vikarien jobbar bara mellan 9 och 15. Jag själv jobbar mellan 8 och 17, så det arbete jag gör de timmar då vikarien inte är på plats, behöver vara sådant som vikarien inte ska syssla med under tiden som jag är borta. Dessutom har jag fem veckors semester som jag har/har haft lite här och där, vilket gör att vi fått ännu mindre tid tillsammans. Men men, jag ska inte tråka ut dig med dessa detaljer. Det jag ville ha sagt var bara att jag i skrivande stund är småstressad och eventuellt håller på att bränna ut mig. Därför behöver jag lite "lättare" ämnen att skriva om vissa dagar, eftersom jag fortfarande vill skriva här på bloggen i och med att det ger mig annat att tänka på. Dock finns en risk för att det vissa dagar kommer saknas inlägg, men jag hoppas att du har överseende med det.
 
Det jag kommer att skriva om blir därför följande:
  1. Din nuvarande relation.
  2. Var vill du vara om tio år?
  3. Din syn på droger och alkohol.
  4. Din syn på religion.
  5. En tid då du tänkte avsluta ditt liv.
  6. Skriv 30 intressanta fakta om dig själv.
  7. Ditt stjärntecken och om du tycker att det passar din personlighet.
  8. En tidpunkt då du kände dig mest nöjd med ditt liv.
  9. Giftermål eller inte? Motivera varför.
  10. Vad är kärlek?
  11. Sätt Spotify på shuffle och skriv de tio låtar som dyker upp.
  12. Det här får mig att må bättre.
  13. Någonstans du vill flytta eller besöka.
  14. Ditt tidigaste minne.
  15. Dina favoritbloggar.
  16. En första.
  17. Dina toppar och dalar det senaste året.
  18. Mina rädslor.
  19. Serier jag gärna tittar på.
  20. Hur viktigt du tycker utbildning är.
  21. Ett av dina favoritprogram.
  22. Hur har du förändrats under de två senaste åren?
  23. Här har jag bott.
  24. Din favoritfilm och vad den handlar om.
  25. Någon som fascinerar dig och varför.
  26. Vilken typ av person attraherar dig?
  27. Ett problem som du har haft.
  28. Något du saknar.
  29. En ovana som du önskar att du inte hade.
  30. Vad gör dig annorlunda ifrån alla andra?
 
Vi får se hur väl jag kommer kunna skriva om dessa ämnen och hur pass intressant det blir för dig. Jag ska i varje fall göra mitt bästa.


Dagens citat:

"Din inre tillväxt är helt beroende av insikten att det enda sättet att finna frid och glädje är att sluta tänka på dig själv."
(Michael A. Singer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 30: Min bil [30 dagar]

Tja, som jag skrev för ett tag sedan har vi ju skaffat oss en ny bil; en Renault Kadjar (uttalas Kadjaaar - med en nypa snobberi i rösten för bästa effekt). Till min stora förskräckelse är det en massa - för att citera älsklingen - "lull-lull" i denna bil. Som du nog vet vid det här laget är jag lite av en teknofob. Åtminstone delvis. Fast det finns givetvis fördelar med allt detta "lull-lull".
 
 
Exempelvis kan man koppla ihop min telefon med bilen genom bluetooth, så jag kan svara i telefon och även ringa medan jag kör. Jag som är nybliven förare vägrar prata i telefon om jag måste hålla den i handen, eftersom jag känner mig säkrare om jag har båda händerna på ratten. Och att prata medan jag kör är faktiskt inga problem (vilket jag har testat på vid ett tillfälle), i och med att jag fokuserar på körningen i första hand. Samtalet blir så att säga sekundärt och om något händer på vägen som kräver min totala uppmärksamhet, kommer jag "dessvärre" bli frånvarande och koppla bort telefonsamtalet från hjärnan.
 
Något annat positivt med bilens "lull-lull" är att vi kan använda usb-minne för att lyssna på musik. CD-skivor är ett minne blott och med dessa små "minnepinnar" (det norska ordet för "usb-minne") får man plats med mååånga fler låtar än på en skiva (vi har runt 800 st låtar på vårt 4 GB) OCH bilen blandar glatt låtarna. Dock tog det tid innan bilen fattade att det var vad vi ville att den skulle köra vid varje start, men nu verkar det som om bilen har fattat galoppen. Vi tycks inte behöva ställa in att låtarna ska blandas. Smart bil!
 
 
Backningssensor är väl förvisso bra, även om jag föredrar den gamla hederliga metoden att titta bakåt, över axeln och i speglarna. Men visst, om det skulle dyka upp något bakom bilen som jag inte ser kan det vara bra om bilen tjuter till för att varna. Dock tycker jag att det mest är störigt och bilen är lite väl nojig kan jag tycka. Jag menar, den tjuter för glatta livet när det är kanske en meter mellan bilen och hindret - om inte mer! Litet varningstjut hade jag kunnat acceptera, men att den tjuter som om någon håller på att dö känns lite väl överdrivet ... Eller är det bara jag?
 
Något som jag absolut INTE tycker om med bilen är att det inte finns någon bilnyckel! Nej, det är sant. Det enda vi har är en liten dosa med knappar så att vi kan låsa och låsa upp bilen med och denna dosa måste medföras i bilen för att man ska kunna köra. Om den inte gör det (vilket hände oss när älsklingen hade den i fickan och gick ur bilen medan jag skulle försöka parkera i vårt garage), säger bilen till. Jaha, hur ska man då få igång bilen? Jo, genom en start/stopp-knapp i bilen. Jag säger bara usch! Känns onaturligt att inte vrida om en nyckel och då har jag ändå inte haft körkort särskilt länge. Nåväl, jag lär väl vänja mig. Det positiva är att om man får motorstopp, startar bilen automatiskt om man håller in kopplingen.
 
 
 
Det finns mer "lull-lull", men både du och jag skulle bli tvungna att sitta här resten av dagen om jag skulle rada upp allt och det har jag inte tid med. Är du nyfiken på modellen är det bara att googla.
 
Vad tycker jag då om bilen som helhet? Om man bortsett från allt tekniskt trams, är den helt okej att köra. Rätt skön att sitta i. Jag lär väl vänja mig vid bilen med tiden. Som med allt annat.
 
Om du har missat Renault Kadjars (läskiga) parkeringshjälp (som jag skrev om tidigare), kan du kika på klippet nedan:
 


Dagens citat:

"När passion är frustrerad, förlorar människan förståndet."
(Radhanath Swami)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 29: En sak jag är beroende av [30 dagar]

2014 skrev jag faktiskt ett inlägg om mina beroenden i "mat"-väg och förra inlägget i den här 30-dagarsutmaningen var lite inne på samma tema. Och håller inte du med om att det är tråkigt att läsa om samma sak hela tiden? Därför ska jag försöka mig på att vara lite originell (hahaha ...) och komma på något nytt! Då hade du väl blivit glad?
 
 
Med risk för att låta klyschig, är jag faktiskt beroende av älsklingen. Alltså, inte beroende som i att jag inte kan klara mig själv - för det kan jag. Nej, jag menar snarare att jag inte kan tänka mig att vara utan honom. Det är lika jobbigt varje gång vi tvingas vara isär, oavsett hur kort tid det än handlar om. Och så tycker jag om att lyssna på hans röst. Det har jag gjort ända sedan jag hörde den första gången. Jag har kommit på mig själv med att jag behöver höra älsklingen åtminstone någon gång per dag - annars blir jag rastlös. Han är mitt allt. En del av mig. Jag vill inte ha det på något annat sätt. <3
 
Jag säger bara: Josh Groban och Michael Bolton! Jag vet, jag har tjatat om dessa båda herrar så att dina ögon säkert blöder vid det här laget. Sorry. Fast deras fantastiska sångröster är bara för bra för att missa! Jag smälter inombords när jag hör dem. Om jag ändå kunde sjunga som dem!
 
 


Dagens citat:

"Vilken dåre som helst kan veta. Poängen är att förstå."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 28: Om jag bara fick äta en sak i resten av mitt liv [30 dagar]

Usch, jag har svårt att ens föreställa mig tanken på att bara äta en enda sak i resten av mitt liv. Det måste ju bli så himla tråkigt? Äsch, jag får sluta att tänka så himla realistiskt och faktiskt svara på frågan; vad tycker jag om så himla mycket att jag kan tänka mig att bara äta det i resten av mitt liv? Hmm ...
 
 
Chips och pommes står dessvärre högt upp på denna lista. Fasligt onyttigt, men ack så gott! Jag har tidigare varit ganska beroende av dessa två saker (och är väl det fortfarande till viss del?), men ända sedan jag och älsklingen bestämde oss för att försöka bli lite hälsosammare, har min chipskonsumtion minskat drastiskt. Det är sällan som denna lockelse får komma hem till oss och det är väl på sätt och vis bra. I alla fall om man tänker på hälsan.
 
Choklad i alla dess olika former är också en svaghet jag har och framförallt kladdkaka! Åh, så fruktansvärt gott! När jag var ensam i Köping, hände det på kvällarna när jag kom hem från jobbet att jag snabbt slängde ihop en kladdkaka.


Dagens citat:

"Någon annans handling ska inte bestämma din respons."
(Dalai lama)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 27: Det dummaste jag gjort [30 dagar]

Det är alltid lika kul när man kan tolka ett påstående på olika sätt. Antingen kan jag ta en händelse då jag var elak mot någon eller när jag bara var klantig. Hmm ...
 
 
Jag har en tämligen kort stubin och det krävs således inte alltför mycket för att reta upp mig. När jag var liten var denna stubin ännu kortare, så när jag och min syster bråkade (eller när hon bara gjorde/sade något som retade upp mig) hände det att jag bet henne. Våra föräldrar skällde ut mig varje gång de tog mig på bar gärning eller de gånger då min syster berättade det för dem. På den tiden förstod jag inte faran med att bitas, trots att mina föräldrar gång på gång försökte förklara det för mig. Vilken tur att jag växte ifrån detta elaka beteende!
 
Klumpig/klantig är jag för jämnan, så det är svårt att plocka ut en specifik händelse.


Dagens citat:

"Frid innebär inte att vara någonstans där det inte finns oljud, problem eller hårt arbete – det innebär att vara mitt upp i allt detta och ändå känna frid i hjärtat."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 26: En sak jag skulle vilja uppleva igen [30 dagar]

Oj ... Jag måste erkänna att det här var knepigt. Givetvis finns det några saker här i livet som jag upplevt och som är så där fantastiska just första gången man upplever det. Att uppleva vissa saker för andra eller tredje gången blir inte riktigt samma sak.
 
 
En sak som jag skulle vilja uppleva igen är första mötet med älsklingen och den första förälskelsen som följde. Den dagen för cirka sju och ett halvt år sedan, när jag klev av tåget i Läggesta (efter en tågförsening på cirka två timmar) och blev mött av älsklingen på perrongen - det går inte att beskriva känslan. Inte heller den helgen då vi umgicks för första gången - efter att ha haft mail- och chattkontakt i ungefär två år. Visst kan man locka fram känslan som man hade under den första förälskelsetiden i förhållandet, men det blir ändå inte riktigt samma sak som när man upplevde det för första gången. När allt var så nytt. När man inte riktigt kände varandra. Fast jag är såklart glad över att vi har hållit ihop så här länge och att vår kärlek djupnat under alla dessa år. <3
 
Något annat som jag skulle vilja uppleva igen är att läsa böckerna i Suzanne Collins "Hungerspelen"-trilogi. Jösses vilken upplevelse det var att läsa dem! :-D


Dagens citat:

"Slösa inte din tid med att jaga fjärilar. Sköt om din trädgård, så kommer fjärilarna till dig."
(Mario Quintana)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 25: Fem saker jag blir irriterad på [30 dagar]

Nu försöker jag förvisso lära mig att inte hänga upp mig på negativa saker i livet, utan försöka fokusera på allt det positiva. Men här kommer i alla fall fem saker som jag kan irritera mig på.
 
Smaskande
Jag ryser av obehag varje gång jag hör någon smaska medan denne äter. I mina öron är det hemskt att lyssna på och oftast brukar jag inte kunna koncentrera mig på något annat än detta läte. Jag menar, hur svårt kan det vara att äta med stängd mun?
 
Att inte bli utsläppt när man ska kliva av tåget
Jag förstår inte hur svårt det kan vara att ställa sig så pass mycket åt sidan att man lämnar gott om utrymme för de personer som ska kliva av ett tåg? Och då menar jag inte - så som de brukar göra i Varberg på morgnarna - att man lämnar utrymmet mitt framför en bänk eller annat hinder, men sedan inte gör plats så att de avstigande kan lämna perrongen. Det har hänt mig några gånger och varje gång jag försöker ta mig igenom muren av människor, blir de alltid lika förvånade och/eller arga. Varför är det så svårt att vänta på att de som stiger av tåget har stigit av? Så bråttom kan man ändå inte ha. Tågpersonalen signalerar ju inte för avfärd förrän alla har kommit ombord.
 
 
 
Barnvagnar i bredd
Visst kan jag tänka mig att det kan vara svårt att flytta en barnvagn hur som helst, men måste man verkligen gå flera barnvagnar i bredd när man får möte på en trottoar? Varför ska den barnvagnslöse behöva kliva ut på gatan?
 
"Du är för smal"
Ja, jag har nog tjatat om det här några gånger, men jag blir lika irriterad varje gång det händer. Varför känner folk - både de man känner och okända? - att de måste tala om för mig att jag behöver gå upp i vikt eftersom jag är så och/eller för smal? Och det är inte bara mig det gäller. Det tycks vara allmänt okej för andra att påpeka för smala personer att de är just smala, men det är knappt någon som får för sig att säga något liknande till en person som är kraftig eller överviktig. Varför? Märk dock att jag säger att det är knappt någon som säger så till större personer, för jag vet mycket väl att även kraftiga/överviktiga personer får utstå en del glåpord - framförallt som barn. På senare tid har jag ofta fått höra att jag skulle må bättre av att gå upp några kilo i vikt. Jaha, hur kan dessa personer komma fram till den slutsatsen? Jag menar, med tanke på att de i övrigt inte vet något om mitt hälsotillstånd? 
 
Att dialekten definierar vem jag är
Jag är född och uppvuxen i Skåne, men dessvärre talar jag ingen bred skånska som mina föräldrar och min syster gör. Det vet jag. Det har jag nämligen fått höra var och varannan dag under uppväxten och då gillade mina nära och kära att dra slutsatsen att jag inte var en riktig skåning. Någon granne undrade till och med om jag var adopterad ... När jag sedan flyttade ifrån Skåne var det tydligen ännu roligare att påpeka bristen på min skånska dialekt, för det och det faktum att jag flyttat från Skåne visade tydligen ännu tydligare att jag aldrig varit någon riktig skåning. Visst, för mig spelar det egentligen ingen roll hur jag pratar, för jag är fortfarande den jag är - med eller utan någon särskild dialekt. Vad som dock "stör" mig, är att jag alltid har fått uppfattningen att mina nära och kära inte tycker att jag duger. Att jag inte är tillräckligt bra just på grund av bristen på min skånska dialekt. Det sårar faktiskt ganska mycket och det är nog därför som just dialektfrågan har blivit ett känsligt ämne för mig. Framförallt om det kommer från mina nära och kära. Man kan ju tycka att de borde inse att jag vid det här laget har förstått vad de tycker om min brist på skånska, men tydligen har jag inte förstått hur roligt det är för dem att närsomhelst kunna använda det mot mig. Vad spelar det egentligen för någon roll hur en människa pratar? Att jag inte har någon särskild dialekt gör väl inte mig till en sämre människa, eller?
 
 

Dagens citat:

"Jag förstod inte att det var emot lagen att hitta på en historia och ljuga för polisen."
(Göran Rasmussen, svensk turist i Thailand)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 24: Mina intressen [30 dagar]

Känns som att jag redan har skrivit en massa om mina intressen, men för det fall du har missat det kommer här en påminnelse.
 
Så länge jag kan minnas har jag älskat att både läsa och skriva. Så snart jag lärde mig att skriva, tog jag en bunt pappersark från skrivaren vi hade hemma, vek dem på mitten och häftade ihop dem. Därefter skrev jag mina egna berättelser. Innan jag kunde läsa, tog jag min systers böcker och bläddrade i dem under tiden som jag hittade på mina egna berättelser som jag tyckte stämde överens med bokens titel (min syster hade sagt vad böckerna hette) samt bilden på omslaget. Så snart jag lärt mig läsa lånade jag tonvis med böcker på biblioteket och läste så att nästan ögonen blödde.
 
 
Jag har också alltid älskat att vara ute i naturen och har passat på att vara det så snart tillfälle getts. Vet inte om det egentligen kan räknas som ett intresse? Hmm ... Kan alltid binda ihop det med mitt intresse för djur! Man brukar ju kunna se djur när man är ute i naturen. Ha! Där slog jag två flugor i en smäll. ;-)
 
I samband med att jag och älsklingen blev tillsammans, upptäckte jag hur kul jag tyckte det var att både baka och laga mat och jag började baka så ofta jag fick chansen (det vill säga i princip varje dag). Nuförtiden blir det inte lika mycket bakande, fast jag försöker att baka sockerfritt så ofta jag orkar och hinner. Matlagning blir det mest på helgerna för min del, då det oftast är älsklingen som ordnar med maten på vardagarna eftersom han vanligtvis kommer hem före mig.
 
På senare tid har jag insett att jag gillar att fotografera och jag har som mål under 2016 att bli bättre på just detta. Dock har jag inte hunnit förkovra mig i ämnet än, men det återstår ganska många månader innan det åter är dags att gå in i ett nytt år.
 
Träning har också blivit ett av mina intressen sedan januari 2015. Framförallt är det zumba-passen som jag har i åtanke, men Strandhälsans cirkelpass är också trevliga och utmanande! Man fylls av en så härlig känsla när passet väl är slut. Lite beroendeframkallande om jag får erkänna det själv. ;-)


Dagens citat:

"Det förflutna kan inte ändras, glömmas, redigeras eller raderas. Det kan bara accepteras."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 23: Om jag var miljonär [30 dagar]

If I was a rich girl...
 
Ja, då hade mitt liv antagligen sett annorlunda ut. Kanske skulle jag sluta jobba. Eller, jag skulle nog i varje fall sluta jobba på mitt nuvarande jobb och istället försöka få ett jobb som jag skulle trivas med och där jag kunde få mer tid över till annat. Med den tid som jag skulle få över, skulle jag ägna en hel del åt mitt skrivande och annat som jag knappt ens hinner tänka på som det ser ut nu. Jag skulle även spara undan en del av dessa pengar och ha som en buffert, ifall något skulle hända. Jag skulle också våga unna mig saker som jag kanske inte har möjlighet till idag. Skaffa hus hade också varit trevligt.
 
 
 
Det är åtminstone så jag känner nu. Fast man vet aldrig hur det skulle bli om man verkligen blev miljonär. Kanske skulle jag prioritera annorlunda då. Och givetvis skulle också älsklingen få vara med och besluta och han har kanske andra planer än de jag har. Det finns så mycket som spelar in. Men detta är i varje fall hur jag skulle göra, om jag fick bestämma helt själv. Ibland får man tillåta sig att drömma.


Dagens citat:

"Om du inte lyfter blicken kommer du tro att du är på den högsta punkten."
(Antonio Porchia)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 22: Tre saker jag inte klarar mig utan [30 dagar]

Nu är jag rebellisk igen och buntar ihop saker som det passar mig. Annars kommer jag aldrig kunna hålla mig till tre saker!
 
Älsklingen och våra tre små odjur.
Alla fyra betyder så himla mycket för mig. Utan dem vet jag inte vad jag skulle göra. Det var tillräckligt plågsamt när älsklingen var nere i Halmstad och pluggade, medan jag bodde kvar i Köping. Trots att vi träffades åtminstone varannan helg, var det så himla jobbigt att vara utan honom. Jag har ingen lust att göra om det.
 
Böcker.
Jag kan ärligt talat inte förstå de personer som aldrig läser böcker - bortsett från när de blev tvingade till det i skolan. Hur kan man klara sig utan att läsa? Det har gått perioder när jag inte har läst så mycket själv, men att inte läsa alls kan jag inte föreställa mig. Att läsa är riktig avkoppling för mig och numera har jag börjat med vanan att läsa en liten stund på tåget till jobbet igen. Dock tar den tågresan bara femton minuter, så det blir inte väldigt mycket läst, men åtminstone lite. :-) Och så är det ett så avkopplande sätt att börja dagen på!
 
 
Zumba (och övrig träning)
Jag får abstinens om jag inte får träna zumba varje vecka! Det kröp ordentligt i kroppen på mig när jag tvingades hoppa över både zumban och den vanliga cirkelträningen några veckor när jag försökte bli frisk. Det ger en så himla skön känsla i kroppen att röra på sig och att göra det regelbundet! Och att dansa är så fasligt roligt, trots att jag inte har någon som helst taktkänsla eller ordentlig motorik för fem öre.


Dagens citat:

"Fokusera inte uppmärksamheten på vad du tror ska hända. Fokusera på vad som händer."
(Jessie Shternshus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 21: Jag som barn [30 dagar]

Minns du julkalendern som jag hade under 2014? Där skrev jag ett liknande inlägg, men eftersom jag gillar variationer ska jag försöka skriva något nytt.
 
Jag har alltid älskat att pyssla och experimentera och gjorde en massa sådant som barn. När jag gick på lågstadiet fick jag med mig några klasskamrater på en knasig idé - vi skulle göra naturligt klister utav lönnträdens växter. Du vet, de där som man öppnade upp och fäste på sin egen näsa. Jag skapade egna böcker som jag skrev för hand och jag gjorde även en tidning för familjen som jag fyllde med påhittade artiklar och annat skoj.
 
 
Trots att jag var extremt blyg som barn, älskade jag att umgås med andra barn och lära känna nya. Jag avskydde när andra inte fick var med och brukade därför vara bland de första i klassen som tog mig an nya elever. Jag föredrog alltid att vara ute och leka med kompisar, framför att sitta hemma och titta på TV. Dock bjöd jag knappt hem några kompisar, eftersom de fastnade just framför TV:n varje gång. Anledning? Vi hade väldigt många filmer ... Flera hundra. Därför fick det bli utelekar. :-)
 
Nu kanske minnet sviker mig, men jag vill minnas att jag var ganska sprallig och oerhört pratig. Hemma och på raster eller utanför skolan i övrigt höll jag nästan aldrig tyst. Emellertid har jag (nästan) alltid lyckats hålla mun under lektionerna. Det är strongt jobbat för en pratkvarn som jag! Jag var också ... Jag höll på att säga modig, men nu i efterhand är det kanske riktigare att säga dumdristig? Så snart något äldre barn var elak mot min syster eller mina vänner, gav jag mig på dem. Jag minns att en kille i min systers klass alltid sprang när han såg mig, efter att jag ... gett mig på honom en gång.
 
Nu när man tänker tillbaka på det så här långt i efterhand, känns det nästan främmande. Tänk så länge sedan det var som jag var barn - och ändå har jag svårt att ta till mig att jag snart (om bara några få år) blir 30. Vart tog tiden vägen?!


Dagens citat:

"Ödet är ingen slump. Det är ett val."
(William Jennings Bryan)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 20: Något jag ljugit om [30 dagar]

Jag försöker ha som mål att inte ljuga. Jag tycker inte om när folk ljuger, så varför ska jag då göra det själv? Vita lögner räknas inte eftersom de är tillfälliga och oskyldiga. Fast jag måste erkänna att jag faktiskt ljög om en sak när jag var yngre. Så här i efterhand - nu när man har blivit äldre - kan jag faktiskt förlåta det eftersom det i sig ändå var ganska oskyldigt. Jag gjorde det för att passa in och det var ingen mer än jag som tog skada.
 
Det var i slutet på mellanstadiet och vid det laget hade jag mobbats ett litet tag. Mina tidigare vänner hade vänt mig ryggen och roade sig numera med att dels ta saker från min bänk, dels lägga in mina skor i papperskorgen inne på toaletten i kapprummet. Förutom att håna mig på rasterna så fort de fick tillfälle. Givetvis. Samtidigt hade det blivit lite av en hets bland mina jämnåriga att vara ihop med någon. En del bildade par med varandra i klassen, medan andra var ihop med andra som gick på andra skolor, som var äldre etc. Det kändes som att alla utom jag hade någon och det var inte mina klasskompisar sena med att påpeka. Ingen ville ha mig och jag blev således behandlad som om jag var pestsmittad.
 
 
 
Jag ville så desperat passa in och återigen vara med i gemenskapen, så jag bestämde mig en dag för att helt enkelt hitta på en pojkvän. Om inte en av våra grannar och hennes familj hade flyttat upp till Flen, hade det nog varit svårare att ro denna lögn i land. Men tack vare flytten, fick min pojkvän alltså bo i Flen. Vad han hette minns jag inte, men jag hade i alla fall träffat honom när jag varit uppe och hälsat på min granne och då hade det klickat mellan mig och den här killen. Förvånande nog tycktes mina klasskamrater tro på denna lögn och frågade jämt om min pojkvän, fast jag fick fortfarande inte vara med i gemenskapen.
 
På högstadiet blev jag trött på frågorna om denne pojkvän som bodde i Flen och om vårt påstådda förhållande, så jag fick helt enkelt göra slut med honom. Jag tror att min ursäkt var att känslorna mellan oss hade svalnat, men att vi fortfarande var vänner. Efter det var ingen längre intresserad av mig och jag slapp hålla på att svara på frågor om ett förhållande som inte existerade.
 
Även om jag förstår varför jag ljög och kan förlåta mig själv för det, känns det ändå tragiskt att jag behövde ljuga om något sådant. Varför denna hets kring att "ha någon"? Man är varken bättre eller sämre om man är ihop eller inte. Jag tycker att det är bättre att vara ärlig mot sig själv och sina känslor och välkomna kärleken när den väl dyker upp. Man ska strunta i att göra saker bara för att alla andra gör det. Jag menar, inte hade jag hoppat från en bro även om alla andra i klassen hade gjort det. Ens värde sitter inte i hur många förhållanden man har/haft. Verkligen inte. Var och en är bra på sitt sätt. Så enkelt är det.


Dagens citat:

"Det intuitiva sinnet är en helig gåva och det rationella sinnet en trogen tjänare. Vi har ett samhälle som lovsjunger tjänaren och har glömt bort gåvan."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 19: Min favorittid på året [30 dagar]

Jag har tidigare berättat att sommaren är min favoritårstid, men att älsklingen har fått mig att även börja tycka om hösten. Och när jag nu funderar på det, måste jag erkänna att även våren och vintern har sin charm.
 
 
Fast nu gällde det "favorittid" och inte "årstid", eller kan man säga att det är samma sak? Kanske. I så fall är det som sagt sommaren som vinner, men även övriga tider på året har sina goda sidor. Tillsammans med älsklingen tycker jag att i princip alla "tider" är mysiga var och en på sitt sätt. När jag nu sitter och försöker komma på en enda - en favorit - kan jag inte peka ut någon särskild. Oavsett vilken "tid" jag tänker på, fylls jag av en speciell värme och glädje som bara älsklingen kan skänka mig.
 
Haha, nu lyckades jag nog få det att låta mer rörigt än jag menade. Men du hänger säkert med. :-)


Dagens citat:

"Hat dämpas aldrig av mer hat, det kan bara avväpnas genom vänskap och förståelse."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 18: Min lägenhet [30 dagar]

Jag har redan skrivit om vår lägenhet här i Falkenberg. Dessvärre finns det inte så mycket nytt att säga om lägenheten, så läs gärna mitt tidigare inlägg.
 
Precis som tidigare bjuder jag på det här klippet som jag spelade in strax innan vi flyttade in alla möblerna. Då får du i alla fall ett litet hum om hur lägenheten är uppbyggd.
 


Dagens citat:

"Det är mycket sällsynt eller nästan omöjligt att en händelse kan vara negativ ur alla synvinklar."
(Dalai lama)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tidigare inlägg
RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!