Daisypath Anniversary tickers

Hyres- och arrendenämnden

Jag vill förtydliga att jag inte får betalt för att skriva det här eller liknande inlägg. Jag gör det av eget intresse.
 
 
Det här videoklippet från Sveriges domstolar ligger mig lite extra varmt om hjärtat och det är inte enbart för att jag tidigare har jobbat på hyres- och arrendenämnden, utan även för att kvinnan i den här informationsvideon - Eva - var "mitt" hyresråd (= som domare i domstol).
 
Vad då, tror jag att jag ägde henne? Nej, naturligtvis inte. Vad jag menade var att Eva ansvarade för den rotel som jag i första hand handlade under min tid på nämnden. Vi arbetade alltså väldigt mycket tillsammans. Eva är en otroligt duktig, trevlig och hjälpsam kvinna och jag saknar henne väldigt mycket. Jag blev inte alls förvånad över att det är hon som informerar i den här videon. Hon är väldigt tydlig och pedagogisk när hon förklarar saker och ting - något som är en av alla hennes styrkor.
 
Ta dig gärna tid att se denna korta video för att lära dig om vad hyres- och arrendenämnden har för uppgift. Till skillnad från vad man kanske tror, finns det en hel del rättigheter (och även skyldigheter) för hyresgäster. Det går även bra att besöka hyresnämndens hemsida.
 
 


Dagens citat:

"Ingenting betyder någonting förrän jag själv lägger ett värde i det."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Målförberedelser"

Ända sedan jag började arbeta på byrån, har det suttit en "artikel" uppe ute i receptionen där jag sitter. Det tog mig ett tag innan jag kom mig för att läsa den. Till sist gjorde jag det och tänkte genast att det skulle vara väldigt kul att dela den här på bloggen. Först idag har jag äntligen fått tummarna loss och gjort det. Jag hoppas att du får dig ett gott skratt - för det fick jag när jag läste den! Jag har dock valt att justera ett litet språkfel. Det heter "brottmålsadvokat" och inte "brottSmålsadvokat".
 
Eftersom hela artikeln inte kommer med i blogginlägget om jag väljer en storlek som gör texten läsbar, har jag laddat upp bilden som en miniatyr. Det du behöver göra för att kunna läsa, är att helt enkelt klicka på miniatyren. Hojta till om det skulle vara några problem!
 
 


Dagens citat:

"Med varje framgång man vinner får man en fiende. Man måste vara medelmåttig om man vill vara omtyckt."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Åklagare

Jag tycker att det är väldigt bra att Sveriges Domstolar/Domstolsverket (DV) hela tiden jobbar på att få fram lättbegriplig information om rättsväsendet och att domstolsspråket förenklas. Just språket anser jag är väldigt viktigt att anpassa, eftersom alla ska ha möjlighet att kunna ta till sig domar och annan information, utan att behöva vara juridiskt utbildade. Dock är det inte alla jurister som håller med om detta. Har fått höra en och annan kommentar från vissa advokater, som tycker att domstolarnas tydlighet börjar bli löjlig.
 
Sveriges Domstolar har lagt upp en kort informationsvideo om vad en åklagare har för roll och vad dennes arbete går ut på (i korta drag). Ta dig gärna tid att se denna knappt två minuter korta film. Jag kan tillägga att åklagarens arbete kan vara mer spännande än vad som framgår av beskrivningen - det är åtminstone min erfarenhet efter de tre månader under våren 2012 då jag praktiserade på en åklagarkammare. :-)
 
 


Dagens citat:

"Den kärlek som du söker efter överallt finns redan inom dig. Den kan framkallas av olika personer eller händelser, men till slut måste du inse att du är denna kärlek. Källan till all kärlek är inom dig."
(Gangaji)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När människors vidrigheter slår nya rekord

Jag vet inte om du har hört nyheten om en gruppvåldtäkt som ägde rum i Uppsala den 22 januari i år? Den som direktsändes på Facebook? Om inte, kan du läsa om händelsen här.
 
Sexualbrott är i sig vidriga så som de är, men att förövarna dessutom filmar OCH direktsänder det hela får mig att rysa och må illa. Hur är sådana människor funtade?! Vad driver dem till att begå sådana här vidrigheter?
 
Vad som fick mig att se ännu mer rött, var att juridikprofessorn Mårten Schultz till en början inte trodde att den som filmade hade begått något brott (!). Jag ska förtydliga att jag inte blev arg på Mårten Schultz (som är övrigt är en mycket kunnig och trevlig jurist - jag hade honom som lärare i några lektioner i juridisk svenska på paralegalutbildningen). Han skrev om gruppvåldtäkten på Twitter, vilket var en intressant - om än upprörande - läsning.
 
 
 
Dock verkar det visst som om den som filmade också kan bli fälld för brott - underlåtenhet att avslöja våldtäkt. Det var i alla fall det som åklagaren begärde denne person häktad för och det verkar som om samtliga häktades (enligt Aftonbladet i alla fall).
 
Mårten Schultzs redogörelse på Twitter gjorde mig lite konfunderad. Jag hade nämligen för mig att om man filmade/fotograferade och sedan spred detta vidare, skulle man kunna fällas för kränkande fotografering. Jag får kolla vidare om det vid tillfälle. Jag ska även ta och kolla upp de artiklar som skrevs i samband med den här händelsen, där jag tyckte mig läsa att just spridandet inte är brottsligt i sig - vilket känns helt fel, men om det är så den nuvarande lagen säger finns det inte mycket som kan göras i dagsläget.
 
Att stå och filma och sedan även lägga ut/sända det på nätet kan inte vara försvarbart i något enda sammanhang! Jag hoppas därför att det så snart är möjligt kommer till en lagändring (om nu detta inte är brottsligt redan), även om det i och för sig redan är för sent för den här kvinnan som blev utsatt för det. Egentligen ska man inte behöva kriminalisera allt dåligt beteende, för man kan ju tycka att folks sunda förnuft borde räcka. Fast uppenbarligen gör det inte det ...
 
Jag är så upprörd över den här händelsen att jag saknar ord! Jag blir bokstavligt talat rädd - då det visar sig att folk är kapabla till den här typen av vidrigheter. Ska det aldrig ta slut? Vad kommer folk hitta på härnäst? Vad för samhälle är det som håller på att skapas? Ska man aldrig kunna känna sig trygg?
 
Sjukt är vad det är.


Dagens citat:

"Tristess, ilska, sorg eller rädsla är inte ”din”, inte personlig. De är tillstånd av det mänskliga sinnet. De kommer och går. Inget som kommer och går är du."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hört talas om mallar?

Journalister och juridik passar i allmänhet inte ihop. Många gånger när journalister ska skriva om juridik, blir det mest pannkaka - begrepp missförstås eller blandas ihop, felaktiga benämningar m.m. Fast det finns en och annan journalist som faktiskt förstår och då blir de artiklarna eller reportagen mer läsvärda. Jag slipper i alla fall gå ifrån artikeln irriterad.
 
Men sedan finns det också tillfällen då man inte kan låta bli att skratta. Åtminstone lite. Det jag tänker på är när en åklagare beslutar att lägga ned en förundersökning, inte väcka åtal och så vidare. Vid ett sådant beslut finns det alltid en grund angiven för beslutet:
 
 
 
 
Visst, grunden stämmer in på det specifika ärendet, men det som jag tycker är lite småroligt är att främst journalister tycks tro att grunden är specifikt skriven för det aktuella ärendet/beslutet. Åtminstone låter det så, antingen när de citerar grunden i artikeln eller redogör för det på radio eller TV. Är det något som du själv tänkt på?
 
Varför är då detta roligt? Jo, för grunden (se bilden ovan) är inget som åklagaren skriver själv - åtminstone om jag minns rätt från min praktik på åklagarkammare våren 2012. Grunden är alltid densamma för det specifika beslutet och ligger inlagd som en mall i ärendehanteringsprogrammet. Det är i varje fall så jag minns det. Däremot kan åklagaren lägga till en motivering och den motiveringen är "personlig" för det aktuella ärendet/beslutet och skrivs alltid "för hand".
 
Nåväl, kanske är det bara jag som reagerar på sådana här detaljer.


Dagens citat:

"Kring den som slängs fram i rampljuset börjar legenden spinnas som kring en död. Men den döde riskerar ej att falla för frestelsen att ge legenden näring, att acceptera dess bild som sin verklighet. Stackars den som förälskar sig i sin bild, sådan den tecknas av opinionen under offentlighetens smekmånad!"
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Får man cykla mot enkelriktat?

Ända sedan zumbapassen flyttade till Vesterhavshallen i Falkenberg hösten 2015, har jag behövt ta cykeln till träningen, vilket jag visserligen inte har något emot. Jag har i många år tyckt att det är skönt att cykla. Smidigaste vägen enligt mig är att ta sig ned till Tullbron och sedan cykla raksträckan (det är åtminstone så gott som en raksträcka hela vägen) till träningshallen. Fast efter att ha cyklat genom "äldre delen" av Falkenberg för att ta mig till Tullbron i cirka ett år, började jag fundera på det här med cyklister och enkelriktat.
 
Jag brukar cykla på Storgatan och sedan svänga höger i korsningen Storgatan/Brogatan för att komma till Tullbron. Smidigt och bra har jag tyckt. Saken är bara att Storgatan är enkelriktat (i riktning från centrum), så när jag har tagit mig till Tullbron har jag cyklat mot trafiken. Just detta har jag inte tänkt att det har varit något problem, eftersom jag har trott att cyklister är ett undantag från regeln om enkelriktat. När vi var i Danmark i somras stod det så gott som på varje enkelriktatskylt att cyklister var undantag. Kanske var det en självklarhet här? Dock fick den här videon mig att hicka till när jag såg den i somras;
 
 
 
 
Kan det verkligen stämma? Gäller inte regeln om enkelriktad trafik endast motorfordon? Har jag brutit mot trafikreglerna under cirka ett års tid?!
 
Jag har nu tittat närmare på saken och kan inte hitta något undantag eller att regeln endast skulle gälla motorfordon. Däremot insåg jag att man kan få betala 500 kr i böter ifall man cyklar mot enkelriktat (jo, polisen säger det också i videon, men just beloppet hade jag glömt fram tills nu). *gulp*
 
Storgatan i Falkenberg. Skylten innebär att det är förbud mot infart.
 
 
Här hittar du fler viktiga regler som gäller för cyklister.
 
Jag ska passa på att säga att här och var i landet finns det undantag för cyklister när det gäller enkelriktat, men då ska det i så fall finnas en skylt som visar att cykeltrafik är tillåten. Annars är det enkelriktat som gäller.


Dagens citat:

"Igår är inte i dag. Imorgon har ännu inte ägt rum."
(Elisabeth Åsbrink)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Namnbyte på gång igen

Äntligen kommer det bli verklighet - det som jag har efterfrågat i flera år! Du som har följt mig ett tag kanske minns att jag inför mitt bröllop både blev besviken och förvånad över att vi i Sverige inte kan ha dubbla efternamn? Du hittar det inlägget här ifall du vill friska upp minnet.
 
Kanske blir du nu lika förvånad som jag blev då - för visst finns det en hel del som har två efternamn? Jovisst, men båda namnen betecknas inte idag i lagens mening som efternamn. För att ha "dubbla efternamn" måste det ena registreras som mellannamn, medan det andra registreras som efternamn. Mellannamnet anses många gånger som ett extra efternamn, men dessvärre inte alltid. Om du vill fördjupa dig i reglerna, hittar du den nuvarande namnlagen här.
 
 
 
När jag säger "mellannamn" menar jag inte extra förnamn, som många gånger slarvigt benämns som mellannamn, vilket jag trodde till en början då jag skulle ansöka om att få älsklingens efternamn som mellannamn. Man kan ha flera förnamn, varav ett tilltalsnamn. Jag själv har två förnamn, ett mellannamn (= älsklingens efternamn) och ett efternamn (= det efternamn jag hade under min uppväxt).
 
Detta är väl förvisso inget egentligt problem. Jag har ju överlevt de senaste fem åren med denna konstruktion. Vad som dock blir ett problem med dagens namnlag, är som de två personer som gifter sig vill ha bådas efternamn som ett gemensamt dubbelnamn. Det går nämligen inte. Antingen kan båda ta den enas efternamn som efternamn, eller så kan man göra som jag gjorde (en tar den andras efternamn som mellannamn). Dock får inte den andra göra på samma sätt. Då återstår det att båda tar varandras efternamn som mellannamn, men då blir inte namnföljden likadan för de båda personerna.
 
 
 
Men nu kommer det bli ändring! Den 1 juli 2017 träder den nya namnlagen i kraft och kommer i korthet innebära:
  • "barn inte längre får ett efternamn automatiskt efter födsel eller adoption
  • alla efternamn ska fås genom ansökan
  • det ska finnas många möjliga efternamn att välja bland
  • de vanligaste efternamnen ska kunna väljas av alla
  • det ska gå att ha dubbla efternamn
  • det ska bli enklare att byta namn och det ska gå att byta namn flera gånger."
 
Du hittar information om den nya namnlagen här.
 
Ända sedan jag hörde talas om att det var på förslag att namnlagen skulle ändras, har jag med spänd förväntan hållit koll. Man kommer inte kunna ta något namn som mellannamn i fortsättningen, men de (bland annat jag) som redan har ett mellannamn kommer få möjlighet att göra om det till ett extra efternamn - vilket jag naturligtvis kommer göra. Då kommer ju mitt "dubbla efternamn" vara på riktigt. Som tur är kommer jag inte behöva fixa något nytt körkort, då det på körkortet inte har gjorts någon skillnad på mellan- och efternamn.
 
Jag välkomnar denna ändring i namnlagen med öppna armar, då det kommer underlätta för familjer som vill ha samma efternamn, men kanske inte vill "byta bort" sitt eget. Jag ville ju inte det, då mitt eget efternamn är ett släktnamn (gavs till min farfars farfar när han var soldat).
 


Dagens citat:

"Dåren ropade på torget. Ingen stannade för att svara. Så bekräftades det då att hans teser var oemotsägliga."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Fallet

Som vanligt är jag sent ute med det allra mesta. Det tar tid innan jag hakar på "trender" etc. Den senaste "trenden" och som det kändes som att alla pratade om ett tag, var podcasten Fallet - en grävpodd från Aftonbladet.
 
Det lät onekligen spännande att någon som dömdes för ett mord för trettio år sedan, nu ändrade sig och påstod att det inte alls var denne som begått mordet, utan det var en person - som idag är död! Min första tanke var att personen antagligen bara skyller ifrån sig. Det är ju lätt att påstå att en död person har gjort än det ena, än det andra, eftersom den utpekade personen inte kan försvara sig.
 
 
 
Jösses! Den här podden var riktigt spännande uppbyggd, vilket gjorde att jag satt som på nålar under varje avsnitt. Det här slog banne mig nästan vilken deckare som helst. Det är därför som jag varmt kan rekommendera dig att lyssna på den här podden - även om du redan vet hur det "slutade" (om jag har förstått det rätt är domstolens prövning ännu inte slut?). I det här fallet är det inte slutet som är det viktiga, utan resan dit.
 
Jag sitter och är på väg att kommentera innehållet i podden, men det finns antagligen en risk för spoilers ... Vi kan göra så här; om du ännu inte lyssnat på podden, men har för avsikt att göra det och inte vill få något avslöjat, kan du hoppa över det här stycket. I annat fall kan du läsa vidare. Jag blev tämligen upprörd över det fruktansvärt dåliga arbete som utredarna gjorde i det här fallet. Visst, det finns säkert förklaringar till att det blev som det blev, men ändå. Det borde absolut inte förekomma. Man kan bara hoppas att poliser m.m. lyssnar på den här podden och lär sig av dessa misstag. Jag vill nämligen gärna tro att vi har kommit längre än så och att vi har ett ganska rättssäkert samhälle (men givetvis är jag medveten om att det tyvärr begås ett och annat misstag än idag).
 
Jag har varit ganska dålig på att lyssna på poddar, trots att jag har en hel drös som ligger i kö. Måste försöka bli bättre på det här. Kanske är det dags att pausa lite i ljudbokslyssnandet och istället ta mig an lite poddar? Som omväxling. Får se hur jag gör.
 
Brukar du lyssna på poddar? Finns det i så fall någon som du kan rekommendera?


Dagens citat:

"Plötsligt – dig förutan – löser sig svårigheter du satsat allt för att bryta."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Balansgång när man skriver om någon som finns

Nyligen lyssnade jag på en ljudbok, där författaren har skrivit om en verklig - och förvisso numera död - person. Det i sig är väl inget konstigt. Jag har läst både den ena och den andra romanen där författaren valt att ta med verkliga personer i berättelsen. Vad som dock gjorde den här situationen lite mer komplicerad, är att författaren valt att skildra personen på ett mycket negativt sätt. Det fick mig att tänka till några gånger och fundera på huruvida det kan vara okej eller inte.
 
Genast kom jag att tänka på förtalsparagrafen i brottsbalken (5 kap 1 § brottsbalken, grovt förtal tas upp i 5 kap 2 § brottsbalken). Så här står det om förtal;
 
"Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar."
 
 
 
Genom porträtteringen i romanen tycker jag absolut att den verkliga personen framstod som klandervärd i sitt levnadssätt och det som skrevs om denne riskerar att utsätta personen (trots att han är död) för andras missaktning. Dock vet jag inte om man verkligen kan säga att författaren skrev på det här sättet just för att utsätta personen för andras missaktning. Jag kan heller inte uttala mig om andra stycket i paragrafen, för jag kände inte den verkliga personen och vet alltså inte hur denne var till sin person.
 
I lagkommentaren till paragrafen uppges att brottet är fullbordat när uppgiften kommit till tredje mans kännedom. För att det ska handla om en uppgift, krävs det enligt lagkommentaren att det handlar om ett påstående som "är så bestämt att dess sanningshalt kan prövas". Uppgiften kan lämnas både i tal och i skrift.
 
Så långt anser jag att romanen faktiskt uppfyller kriterierna för att det ska handla om förtal. Fast när man läser vidare i kommentaren, får man veta att paragrafen inte omfattar avlidna personer. Häpp, där föll ju det. Dock finns det en annan paragraf som inriktar sig just på avlidna personer och det är 5 kap 4 § i brottsbalken;
 
"Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne."
 
 
 
 
Jag kan personligen tycka att porträtteringen i romanen mycket väl skulle kunna framstå som sårande för de efterlevande. Vem som avses som efterlevande stadgas i 5 kap 5 § brottsbalken. Om förtalet sker i tryckt skrift ska - enligt lagkommentaren - tryckfrihetsförordningen tillämpas.
 
Jag väljer nu att inte fortsätta gräva i författningarna i det här inlägget. Fast om du som läsare tycker att det skulle vara intressant, kan jag göra det i ett annat inlägg. Däremot tänkte jag skriva om mina egna tankar kring detta med att skriva om verkliga personer.
 
Själv är jag inte helt förtjust i att skriva om verkliga personer, utan jag föredrar att bygga upp helt nya. Men om jag nu skulle ha skrivit om en levande person, skulle jag nog först ha kontaktat denne, förklarat hur jag tänkt att jag ska skriva och slutligen frågat hur personen ställer sig till detta. Om det hade gällt en avliden, hade jag kontaktat dennes anhöriga - om det hade varit möjligt. För mig skulle det kännas bäst om man ändå har ett godkännande som man kan luta sig mot.
 
Kanske är jag omständlig, men jag tänker på hur jag själv skulle ha reagerat om någon skrivit om mig. Kanske hade jag blivit smickrad om det stod något trevligt, men antagligen skulle jag mest ha reagerat negativt på att inte ha blivit tillfrågad först. Vem ger någon annan rätt att skriva om mig och framförallt utan mitt samtycke? Sedan spelar det ingen roll om det är positivt eller negativt. Ska jag behöva förekomma i en roman om jag inte själv vill det?
 
Jag säger inte att det finns något rätt eller fel, bara att man måste tänka ett varv till innan man ger sig in i den här sortens lek. Man måste fråga sig hur man själv skulle ha reagerat om någon skulle gjort samma sak mot en själv. Och om man är inne på att skriva om något negativt, ska man nog titta igenom lagstiftningen noga innan man börjar skriva. Är det värt att riskera att begå ett brott, bara för att man känner ett behov av att skriva just det där som man skulle vilja skriva om?
 


Dagens citat:

"Även i den minsta gåva måste du ha viljan att ge allt."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vad en advokat egentligen gör

När jag var yngre trodde jag länge att advokater var onda människor som endast tänkte på pengar. Att de försvarade mördare och andra "onda" människor och försökte få de frikända i varenda rättegång. Det var den bild jag hade fått från diverse filmer och serier (dock mest amerikanska). Därför ryggade jag tillbaka när en i min klass på högstadiet föreslog att jag kunde bli advokat, med tanke på mina bra betyg. Aldrig! Då var det under min värdighet att ens fundera på saken.
 
Antagligen är det en del personer som tror att det faktiskt är på det här sättet (det händer att vissa potentiella klienter till min chef antyder detta), men genom åren har jag insett att den bilden som jag målade upp ovan är - i normalfallet - så långt ifrån sanningen man kan komma.
 
 
 
Den offentliga försvararen har inte som uppgift att få en person frikänd om det kan bevisas att personen begått det brott som denne är misstänkt för. Däremot ska den offentliga försvararen se till så att processen - förundersökningen och eventuell rättegång - går till på rätt sätt och att klientens rättigheter tillvaratas. Om exempelvis en person har gett en annan person en lavett och sedan åtalas för det (vilket jag i och för sig skulle ha svårt att tro att en åklagare väljer att göra), är det inte rimligt att den åtalade döms till fängelse i fyra år för detta. Beroende på omständigheterna är det kanske mer rimligt med dagsböter? Om det finns skäl för att den åtalade ska frikännas (det saknas kanske uppsåt för brottet m.m.), då ska den offentliga försvararen argumentera för och lägga fram underlag för detta. Men målet är inte att det alltid ska bli en frikännande dom.
 
Under t.ex. ett polisförhör kan inte polisen bete sig hur som helst, men det kan vara svårt för gemene man att veta om man aldrig varit på ett polisförhör tidigare. Den offentliga försvararen ser då till att ens rättigheter tillvaratas under förhöret, om man väljer att ha sin offentliga försvarare närvarande (för man kan naturligtvis välja att inte ha det).
 
Beroende på vad det är för en sorts byrå som advokaten jobbar på, gör advokaten mer än bara försvarar personer. Att vara målsägandebiträde är också ganska vanligt (det vill säga att man stöttar den som utsatts för brott, ser till att begära skadestånd om målsäganden vill det etc.), men även att ge rådgivningar och vara ombud i tvister (t.ex. vårdnadsmål) förekommer.
 
Att veta allt detta förändrade min syn på advokater och deras arbete och jag insåg att advokater inte alls är de där ondskefulla människorna som jag först trodde att de var. Fast givetvis kan det finnas undantag och rötägg, men förhoppningsvis är de tämligen få.


Dagens citat:

"Du vet inte din styrka förrän du utmanas … och du kommer att utmanas tills du förstår."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Upphovsrättsbrott att sprida bilder på offentlig konst

Innan jag börjar själva inlägget, vill jag bara reda ut en sak. Det spelar ingen roll vad SVT säger - HD har meddelat ett beslut och inte en dom. Det är nämligen skillnad på dessa båda begrepp.
 
Jag vet inte om du har hört om detta, men plötsligt såg jag en massa inlägg på mitt Twitter-flöde om att Högsta domstolen (även kallad HD) den 4 april i år meddelade ett beslut rörande frågan om det är okej att sprida bilder digitalt på offentlig konst. Själva beslutet kan du hitta här. Det har varit en mängd delade åsikter om saken och en del har varit kritiska till beslutet. Jag ska försöka i korthet redogöra för saken och kan redan nu tala om att jag kommer förenkla ganska mycket - delvis beroende på att jag själv inte är så insatt i saken.
 
I skrivande stund pågår en tvist mellan Bildupphovsrätt i Sverige och Wikimedia Sverige, angående om det är okej för Wikimedia att ha sin databas med bilder på offentlig konst, där användarna själva kan ladda upp sina egna bilder. Wikimedia menar att det är okej, med hänvisning till en paragraf i upphovsrättslagen som säger att konstverk får avbildas om de är stadigvarande placerade på/vid allmän plats. Tvisten pågår vid Stockholms tingsrätt, men under målets gång har tingsrätten skickat frågan vidare till HD för att få viss vägledning. Det är fortfarande Stockholms tingsrätt som ska meddela dom i målet. Målet är med andra ord inte avgjort än. Åtminstone inte när jag skriver det här inlägget.
 
 
 
Efter att ha läst HD:s beslut (som är mycket intressant - läs den gärna själv) och efter att ha kollar runt lite för att se vad experter säger, har jag förstått följande. Trots inskränkningen om att det är okej att avbilda konst på/vid allmän plats, är det inte okej att digitalt (det vill säga genom internet) sprida bilder på sådan konst. Varför skulle det inte vara okej? Om man exempelvis trycker upp ett vykort med ett motiv som förestället ett konstverk, kommer detta vykort att endast distribueras till ett begränsat antal personer. På nätet sprids bilden i det oändliga.
 
Enligt SVT menar justitierådet Lars Edlund att det här beslutet enbart gäller just den här tvisten. Han och övriga i HD vill inte uttala sig om det även gäller allmänheten. Erik Forslund (förhandlingschef och jurist på Bildupphovsrätt) säger att de fokuserar på "organiserad, yrkesmässig verksamhet" och bryr sig inte om vad folk gör på sociala medier. Det finns dock en rädsla för att Bildupphovsrätt så småningom ska börja inrikta sig även på privatpersoner.
 
Hur ska man då göra? Jag själv har här på bloggen lagt upp bilder på statyer etc. som jag fotat genom åren. Jag har funderat på att ta bort dem, i och med HD:s beslut, men har beslutat mig från att tills vidare inte göra det. Jag tänker vänta och se hur det hela utvecklar sig. Men det kan vara bra att ha detta i åtanke om man bestämmer sig för att vilja ladda upp bilder som föreställer offentlig konst.


Dagens citat:

"Tiden är inget annat än strömdraget som jag fiskar i."
(Henry David Thoreau)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bakom lagens kulisser

Jag tyckte att juridikpoddens åttonde avsnitt i den femte säsongen var extra intressant. Avsnittet var ämnat att handla om den engelska podden Serial, men om jag ska vara ärlig tyckte jag att de inte pratade så mycket om det som man hade kunnat förvänta sig. Däremot - och till min glädje - berättade de bland annat om hur åklagare och målsägandebiträden arbetar.
 
 
Även om jag själv har praktiserat som administratör på en åklagarkammare, tyckte jag att man fick en bättre bild av hur åklagarens arbete går till. Även om man inte har något intresse för juridik eller liknande, är det enligt mig ett minst sagt allmänbildande avsnitt att lyssna på. Man får större förståelse. Jag gillar också att de förklarar på ett enkelt och ledigt sätt.    Många gånger behöver man inte kunna något om juridik för att förstå.
 


Dagens citat:

"Jag ser mig själv och behöver inte ägna mig åt andras bild av mig."
(Björn Kjellman)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Justitiemord?

Juridikpodden är inne på sin femte säsong och i det sjunde avsnittet diskuterades bland annat Sture Bergwall/Thomas Quick. Under denna diskussion nämndes bland annat begreppet "justitiemord".
 
 
 
 
När man hör själva ordet, kan man lätt tro att det rör sig om ett mord på en högt uppsatt person eller liknande. Det var åtminstone vad jag själv trodde till en början, innan jag lärde mig begreppets betydelse. Så är emellertid inte fallet. Justitiemord har däremot att göra med fall då en person döms för ett brott och senare bedöms oskyldig. Du kan hitta intressanta länkar rörande justitiemord här.


Dagens citat:

"Endast genom att icke kämpa med andra undgår man att drabbas av harm."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Livet går vidare, trots att man är död

Tove nämnde en sak i det - i skrivande stund - senaste avsnittet av juridikpodden (säsong fem, avsnitt tre) som fick mig att reagera och fundera.
 
 
Kortfattat var det en polis som hade mailat in och berättat om ett fall som han var med om för tio år sedan. De hade gripit en man för narkotikabrott, men det visade sig att den gripne var "död". Några år tidigare hade hans släktingar fått honom dödförklarad i samband med något arv. Hur som helst, mannen blev senare dömd och enligt tingsrätten var domen inte alls felaktig, trots omständigheterna.
 
Nu vet jag förvisso inte hur domstolarnas system såg ut för tio år sedan, men nu är jag ganska säker på att det skulle upptäckas om en tilltalad är ... död. Jag menar, det registreras väl i folkbokföringen om man är "död" och i så fall kommer domstolarnas system säga ifrån (utgår jag ifrån, fast å andra sidan kan det systemet krångla rätt bra när det får för sig att göra det), i och med att man är tvingad att kontrollera mot folkbokföringen när man registrerar någon i ett mål. Fast som sagt, helt säker kan jag inte vara med tanke på att jag aldrig stötte på den situationen när jag jobbade på hyresnämnden. Åtminstone inte vad jag vet ...
 
Men tänk ändå vad skumt. Man lever på som vanligt ... Nåväl, kanske inte helt som vanligt, men du fattar nog. Man fortsätter att leva sitt liv, men i myndigheternas ögon är man död! Jag undrar hur det fungerade rent praktiskt för honom.
 
 
Reglerna för dödförklaring finns i Lag (2005:130) om dödförklaring och i de fyra första paragraferna (av totalt tolv) kan man utläsa följande:
 
 
1 §
Om någon som är försvunnen kan befaras vara död, får han eller hon dödförklaras enligt denna lag. Lag (2013:782).
 
2 §
Om det är utrett att den försvunne är död, får han eller hon dödförklaras omedelbart.

3 §
Är det inte utrett att den försvunne är död men finns det med hänsyn till omständigheterna kring försvinnandet och vad som i övrigt är känt en hög grad av sannolikhet för att han eller hon är död, får frågan om dödförklaring tas upp tidigast ett år efter försvinnandet.

Har försvinnandet skett i samband med en naturkatastrof eller en stor olycka eller under liknande omständigheter och finns det en mycket hög grad av sannolikhet för att den försvunne är död, får frågan om dödförklaring enligt första stycket tas upp omedelbart.

4 §
I andra fall än dem som avses i 2 och 3 §§ får frågan om dödförklaring tas upp tidigast fem år efter försvinnandet.
 

Med andra ord får man se till att inte vara försvunnen under en längre period - annars finns risken att man kan bli dödförklarad!


Dagens citat:

"Den verkliga meningen med livet är att plantera träd under vars skugga du inte förväntar dig att sitta."
(Nelson Henderson)


Ha det så bra!
Dödförklarade kramar
Jessie

Ändring i testamente

Jag har tidigare skrivit vad om vad som gäller vid upprättande av testamente. I samband med att en tidigare klient ringde till byrån angående att denne eventuellt ville ändra i sitt upprättade testamente, började jag fundera på vad som gäller i dessa situationer.
 
I ärvdabalkens 10 kap. 6 § finns regeln för ändring eller tillägg till testamente:
 
"Vill någon, i samband med återkallelse av visst förordnande eller eljest, göra tillägg till sitt testamente, gäller vad om upprättande av testamente är stadgat."
 
 
I praktiken man man, såvitt jag har förstått det rätt, göra på två sätt. Det enklaste är att upprätta ett nytt testamente. På så sätt undviker man missförstånd som eventuellt kan dyka upp när det blir dags att använda testamentet. Man måste dock komma ihåg att uppfylla kraven för upprättande av testamente (se mitt tidigare inlägg för dessa, länk ovan).
 
Det andra alternativet är att upprätta ett tilläggsdokument, där man klart och tydligt uttrycker vad som inte längre gäller i det upprättade testamentet. Vad som är viktigt att komma ihåg är att kraven för detta tilläggsdokument är desamma som vid upprättande av ett testamente.


Dagens citat:

"Du kan skynda utan att vara stressad."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Juridikpodden - säsong 4, avsnitt 4

Det roligaste med det fjärde avsnittet i Juridikpoddens fjärde säsong var när Tove berättade att någon har stämt kungen vid Stockholms tingsrätt. Jag satt och fnissade mig igenom nästintill hela uppläsningen av stämningsansökan. Undrar vad som hände med den stämningen ... Jag kan tänka mig att personalen fick sig ett gott skratt. Men allvarligt talat förstår jag inte att någon verkligen ger in en sådan stämningsansökan - nuförtiden kostar det ju rätt mycket att ge in stämningsansökningar vid tingsrätten! Personen måste verkligen vara säker på sin sak ...
 
 
Det fick mig att tänka på ett yttrande (eller var det kanske en ansökan?) i ett ärende på hyresnämnden när jag jobbade där. Vid närmare eftertanke måste det nog ha varit ett yttrande, för om jag minns det rätt förklarade personen att denne hade gjort det den gjort eftersom (jag minns dock inte i detalj, så det är möjligt att jag får någon detalj fel) de små transvestit-soldaterna på gardinstången sade åt denne att göra det ...
 


Dagens citat:

"Låt allt du företar dig ske helhjärtat."
(Eileen Caddy)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Juridikpodden - säsong 4, avsnitt 3

Det blir testamentssnack och familjerättsliga diskussioner (bl.a. surrogatmödraskap) i fjärde säsongens tredje avsnitt av juridikpodden. Dessvärre var jag lite disträ när jag lyssnade på det här avsnittet, så några egna tankar från min sida blir det inte idag. Fast i och för sig går det ju alltid att fundera på det här med surrogatmödraskap. Dock får det bli en annan dag när huvudet är lite mer skärpt.
 
 
 


Dagens citat:

"Skaka av dig allt, alla irritationer och distraktioner, och uppnå fullkomlig tillfredsställelse."
(Marcus Aurelius)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Verkligheten kan förvridas av stress

Den 3 oktober 2014, kl. 14.00, meddelade Varbergs tingsrätt en minst sagt intressant dom i ett mål där en polis i Varberg, den 7 juli 2013, skjutit en knivman så att denne senare dött (mål nr B 2304-13). Polisen åtalades för vållande till annans död alt. tjänstefel. Utifrån den omfattande bevisningen som presenterats i målet, valde rätten - som var enig - att frikänna polisen.
 
 
 
Jag vet inte hur rapporteringen av målet har sett ut i övriga Sverige, men här i Halland har man i alla fall med jämna mellanrum kunnat se och läsa nyhetsrapporteringarna kring den här händelsen. Om du själv vill läsa några, kan du göra det här och här. Jag tänkte hur som helst försöka att kort redogöra för bakgrunden (det kan förekomma vissa detaljfel, men det hoppas jag att du har överseende med). Läs gärna domen om du vill ha fler detaljer.
 
Den 7 juli 2013 var en 23-årig man i Varberg med några kamrater med anledning av att de deltog i ett thaiboxningsläger. Plötsligt började mannen bete sig, som en av hans vänner uttryckte det, psykotiskt. Den 23-årige mannen knivskar slutligen tre personer, varav den ena (en äldre kvinna) avled. När han stod på den äldre kvinnans balkong, viftade han med kökskniven som han använt och skrek att poliserna skulle döda honom eftersom han själv hade dödat. Han hoppade ned från balkongen och rörde sig mot poliserna. Trots att poliserna sade åt mannen att släppa kniven, gjorde han inte det utan fortsatte mot dem. Den åtalade polisen sköt då två varningsskott och därefter tre skott mot mannen när denne inte tycktes reagera. Mannen föll slutligen ihop, poliserna lyckades efter en stund få loss kniven ur mannens grepp och han fördes sedan till sjukhus, men avled.
 
 
 Åklagaren menade att det femte och sista skottet var onödigt eftersom knivmannen inte utgjorde någon fara när skottet avlossades. Dock var de vittnen som hördes inte eniga om hur många skott som skjutits eller vilka som träffade var. Inte heller var de sakkunniga eniga om vilket som var det dödande skottet. Ifall du är intresserad av rättens resonemang, föreslår jag att du läser domen. :-) Den var som sagt intressant att läsa.
 
Något som jag tyckte var fascinerande var att polismannens och hans kollegors uppfattning om vad som hände, skiljer sig från vad man kan se på filmklippen som spelades in. Enligt de sakkunniga som hördes i målet är detta inte särskilt konstigt eller ovanligt.
 
 Det får mig att börja fundera. Hur kan man då lita på det man upplever eller minns? Visst, detta händer bara när man är väldigt stressad (minns inte exakt vad de sakkunniga sade), men hur kan man då veta att man inte är så pass stressad att hjärnan börjar hitta på saker? Det innebär ju att man utgör en fara för både sig själv och för andra - självklart beroende på situationen. Jag tycker att det är rätt läskigt. Jag hoppas verkligen att jag själv slipper uppleva en sådan situation. Måste kännas minst sagt underligt att den verklighet man själv upplevde inte stämmer med den "objektiva" verkligheten.


Dagens citat:

"Istället för att söka sanningen, sluta dyrka åsikter."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Juridikpodden - säsong 4, avsnitt 2

Mårten och Tove diskuterar bland annat lite kring valet och Expressens logga på riksdagshuset. Vi lyssnare blir även uppmanade att kika på filmen "Kom först" (se klippet nedan).
 
 
 
 


Dagens citat:

"Sök inte lycka. Om du söker den, finner du den inte, eftersom sökandet är motsatsen till lycka."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Juridikpodden - säsong 4, avsnitt 1

I den fjärde säsongens första avsnitt diskuterades bland annat vårt kontantlösa samhälle (i samband med pantning av burkar/flaskor om jag förstod det rätt), Mårtens krönika om "valrörelsens viktigaste fråga" (kriminaliserandet av tiggeri) och Toves radiomedverkan angående nämndemannasystemet.
 
 
I dagens inlägg tänkte jag lufta mina egna tankar som dök upp när jag lyssnade på avsnittet.
 
Det kontantlösa samhället
Bra eller dåligt? Jag kan tycka att det är både och. Det är smidigt att slippa släpa på en massa kontanter och att bara hala fram kortet när det är dags att betala. Fast samtidigt innebär det större risker. Om man tappar eller får sin plånbok stulen är det mer än bara summan i plånboken som man blir av med. Sedan får man inte glömma den påtagliga risken för skimning. Man är mer utsatt på det sättet än om man har en viss summa i plånboken. Fast vad är mer värt?
 
 
Anonyma kommentarer
Mårten nämnde att i samband med hans krönikor, är det inte ovanligt att han får några anonyma kommentarer och att dessa kommentarer inte alltid är snälla. I Mårtens ögon är det fegt att inte våga stå för det man skriver och jag kan inte annat än att hålla med. Dock kan jag till viss del ändå förstå det där med anonymitet. När jag var "ny" på nätet föredrog jag också att vara anonym och emellanåt är jag väl det till viss del fortfarande. När jag kommenterar på andra bloggar skriver jag oftast "Jessica" och länkar hit till den här bloggen (någon enstaka gång länkar jag till min skrivblogg och använder då mitt fullständiga namn, men det beror helt och hållet på situationen).
 
När jag bara skriver "Jessica" är jag i och för sig halv-anonym i och med att jag inte uppger mina efternamn, fast jag anser att jag ändå inte är anonym till hundra procent med anledning av att man fortfarande kan spåra mig hit. Och med lite "detektivarbete" kan man säkert utifrån den här bloggen ta reda på vem jag är (om man inte vet det). Är jag feg? Kanske. Kanske inte. Det är inte så att jag till varje pris vill hemlighålla vem jag är (jag skriver trots allt mitt förnamn och länkar till den här bloggen). Om det är någon som tagit väldigt illa upp av något jag skrivit och därmed vill polisanmäla mig eller liknande, kan jag mycket väl tala om vem jag är för att underlätta. Fast fram till dess vill jag ändå fortsätta att hålla mig "halv-anonym" för min egen bekvämlighets skull. Åtminstone när jag rör mig bland andra bloggar. Om jag skulle kommentera tidningsartiklar eller liknande skulle jag skriva mitt fullständiga namn.
 
Jag förstår inte varför folk skriver påhopp och andra hemskheter under namnet "Anonym". Varför skriver man saker om man inte kan stå för det? Om man inte vågar ta ansvar för sina åsikter borde man inte lufta dem överhuvudtaget. Det är i alla fall vad jag anser.
 
 
Nämndemannasystemet
Jag är kluven i den här frågan. Tanken är god, men samtidigt kan det bli så himla fel och framför allt när nämndemännens röster väger lika tungt som ordförarens (rådmannen) röst. För att få en rättssäker prövning är det viktigt att lagen följs och att man inte bara går efter känslor. Från min praktik på tingsrätten fick jag lite erfarenheter av nämndemän och deras dömande. Förvisso höll de allra flesta oftast med rådmannen, men det hände en och annan gång att enbart känslorna styrde. Fast nu är jag å andra sidan en smula partisk i och med att jag är lite juridiskt skolad.
 
Oavsett vad jag tycker (eller inte tycker) om nämndemännens roll i dömandet, anser jag att de rekryteras på fel sätt. Just nu är de politiskt tillsatta och det är jag emot. Mest för att det gör så att de som inte är aktiva i något parti (som exempelvis jag själv) inte har möjlighet att få bli nämndemän. Visserligen behöver man inte vara aktiv i ett parti - det räcker att man är med i det (enligt min studiekamrat som faktiskt var nämndeman i Norrköping). Men ändå. Den här formen av rekrytering utesluter en stor del av befolkningen. Dessutom är det inte många yngre som sitter som nämndemän i våra domstolar. Inte som jag har upplevt i alla fall.
 
Hur ska man då lösa det? En idé är att ha en rekrytering som påminner om en anställning. Fast det skulle inte vara själva domstolen som "anställde", utan en särskild nämnd - något som inte är direkt knutet till domstolen. Man skulle få anmäla sitt intresse och sedan kanske få komma på en intervju där ens lämplighet skulle bedömas. Jag vet inte om det skulle fungera i praktiken, men det är i alla fall en idé. Då tror jag att man skulle få många fler potentiella nämndemän att välja bland och fler yngre skulle nog känna sig manade att söka som nämndeman. Jag skulle ha gjort det.


Dagens citat:

"Att falla in i vanemönster är att upphöra att vara."
(Miguel de Unamuno)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tidigare inlägg
RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!