Daisypath Anniversary tickers

Tänkande slut

Sist jag var nere i Malmö fick jag en tidig födelsedagspresent av mina föräldrar; "Utpressningen" av John Grisham. Jag läste klart den nu i veckan och presic som det står på framsidan var den ganska svår att släppa.
 
Utpressningen
 
Handlingen i boken är (nu stjäl jag lite formuleringar från baksidan) att den juridikstuderande Kyle McAvoy hamnar i klorna på ett gäng skurkar, p.g.a. en "mörk" hemlighet från en episod på college. De tvingar honom att ta ett jobb på en av världens största juristfirmor (detta är inget jobb som han vill ha) och hans uppgift är att lämna ut sektretessbelagd information. Om han inte gör det finns risken att han får plikta med sitt liv.

Att boken klart och tydligt handlar om juridik är ett riktigt stort plus. Men det är inte det enda som lyfter boken och gör den bra. Nej, sättet som Grisham skriver på är avgörande. Han har ett ganska levande språk och med hjälp av orden lyckas han binda fast läsaren till orden och hålla kvar denne. Det är en egenskap som man själv avundas väldigt mycket. I ärlighetens namn är det först i de sista kapitlen som det verkligen händer saker, men allt innan dess har inte gjorts tråkig på något sätt. Dialogerna är realistiska och det ska Grisham ha beröm för, eftersom inte alla (däribland Henning Mankell) lyckas presentera dialoger som man verkligen tror på. Något annat som han också ska ha beröm för är att han inte  - som tyvärr många författare gör -  ingående har beskrivit sexscener som förekommer. Att bara nämna att det har skett räcker många gånger och det är precis vad Grisham gör.

En liten besvikelse är dock slutet, men det här är bara vad jag tycker. Utan att säga för mycket kan jag berätta att slutet är lite av att tänk-själv. Ett direkt svar på något som har byggts upp under hela boken får man tyvärr inte. Fast å andra sidan är det också bra att han inte skrev läsaren på näsan, för med tanke på omständigheterna är det ett realistiskt slut. Det är bara min nyfikenhet och omförmåga att tänka längre än vad näsan räcker, som skriker efter ett svar.

Kort och gott var det en spännande roman som jag kan rekommendera att läsa. John Grisham har lyckats igen.

Nu är det dags för mig att sätta punkt, men innan dess tänkte jag låta dig få lyssna på en låt som jag personligen tycker om. Det är Lars Winnerbäcks "Timglas" och nej, jag tycker inte om den bara för att han blev ganska stor för några år sedan. Jag tyckte om den redan innan jag ens kände till honom. Det var en kompis som skickade låten till mig. Varsågod och lyssna själv Smile
 




Dagens citat:

"Det är lättare att förlåta en fiende än en vän."
(Friedrich Nietzsche)

Ha det så bra!
Varma kramar
Jessie

Regnkaos

Först och främst; Vi fick tillbaka varmvattnet i onsdags! Biggrin Jag gick ned till kontoret vid åtta och precis när jag kom dit var de på väg ut. Den ena husvärden såg frågande på mig och när jag ställde frågan om varför vi inte hade något varmvatten, svarade han att de just var i färd med att undersöka saken. Några minuter senare hade vi härligt varmt vatten i kranen. Jippi!

Nu till det som jag skulle tala om. Igår var det riktigt regnkaos här i Sörmland. Under natten till igår ösregnade det så att man knappt kunde se ut genom fönstren och det åskade och blixtrade riktigt mycket. Jag vaknade till och gick upp för att rädda blommorna på balkongen från en säker drunkning. Senare på morgonen/förmiddagen var det lite uppehåll, men sedan brakade helvetet lös igen. Och vet du vad? Jag och min sambo skulle givetvis ge oss ut i det. Blink

Fast jag klagar inte. Resultatet av vår resa blev lyckad till slut. Vi körde iväg till en gård en bit utanför Eskilstuna för att köpa en skänk i furu för bara 800 kr! Endast underdelen brukar kosta över tusen kronor och nu fick vi underdel plus överdel och så ingick belysning. Vi var först lite oroliga för att inte hitta dit, men vi lyckades till slut och sedan väntade en lång resa hem i ösregnet. Det värsta var dock att släpet som vi hade hyrt läckte in, så skänken var väldigt blöt. Det blev att torka av den så fort vi hade fått in den i lägenheten, men att få in den var en besvärligare fråga.

Vi bor ju på andra våningen, vilket innebär att vi var tvungna att bära upp den för några trappor. Problemet var bara att den var väldigt tung och jag är väldigt svag, så min stackars sambo fick ta den värsta smällen och jag ... Ja, jag fick nästan hela tiden sätta ned den för att vila. Men upp kom vi och hyfsat torr blev den. Var bara på baksidan som den fortfarande var lite blöt, men det var inget som vi kunde göra något åt.

En sak kom jag fram till efter att ha hjälpt till att bära in åbäket; Flyttgubbe är inget som jag ska tänka på att bli, så det får jag stryka från listan över potentiella jobb. Får nog lägga mig ned sen och vila ryggen, för den värker fortfarande.

Skänk

Stor och fin va?

 

 



Dagens citat:

"En man tittar inte bakom dörren om han inte har stått där själv."
(Henri Du Bois)

Ha det så bra!
Varma kramar
Jessie

Ny istid

Jag börjar bli ganska säker på att det är en ny istid på gång. I alla fall om man tänker på våra kranar här i lägenheten, för vi har inte haft varmvatten sedan 14-tiden igår. Nu kan ju varmvattnet ha försvunnit tidigare, men det var då jag upptäckte det. Eftersom det har hänt i Malmö att de har strypt varmvattnet i kanske två-tre timmar, avvaktade jag tills runt fem (då min sambo var på väg hem) och när det fortfarande inte hade kommit tillbaka gjorde jag en felanmälan hos securitas (det är dit man kopplas när fastighetsbolagets kontor har stängt).

Kvinnan jag pratade med fattade ingenting och ville först inte hjälpa mig eftersom hon inte visste vad hon skulle göra. Men hon frågade i alla fall efter en stund om hon skulle göra en felanmälan. Jag ville att hon skulle göra det, så hon svarade att hon skulle prata med en jour-kille och återkomma till mig. Någon halvtimme senare ringde den här jour-killen, men tyckte att vi skulle avvakta ännu mer eftersom han var säker på att det skulle komma tillbaka inom några timmar. Med tanke på att det var varmt ute var sannolikheten stor att många hade duschat och att det var därför som varmvattnet är borta.

Det hade fortfarande inte kommit tillbaka nu på morgonen, så jag ska gå ned till fastighetsskötarna vid åttatiden. De borde vara där då. Hoppas att de kan hjälpa mig. Vi betalar faktiskt hyra och borde förvänta oss att det finns varmvatten tillgängligt. Min sambo fick ju duscha i iskallt vatten när han kom hem igår och jag har inte kunnat diska eftersom man inte ska diska i kallvatten (smutsen försvinner inte). Visst kan jag alltid värma vatten på spisen eller i vattenkokare, men det ska ju inte behövas. Jag vill ha vårt varmvatten tillbaka!


Dagens citat:

"En man börjar bli gammal när han tittar på matsedeln innan han tittar på servitrisen."
(Okänd)

Ha det så bra!
Iskalla kramar
Jessie

Starkt psyke ..?

Snart har jag och min sambo varit tillsammans i två hela år  Kram Hjärta Om man jämför med mina föräldrar (som har varit tillsammans i över trettio år ...) är det måhända inte lång tid, fast om man ser till hur länge en hel del av de yngres förhållande varar tycker jag personligen att två år inte är något att rynka på näsan åt. Och jag ångrar inte en sekund av de här åren, utan hoppas på att det kommer bli många fler tillsammans med sambon, för jag planerar inte att ge mig av (om han nu inte vill det, för då gör jag ju som han vill Tunga).

För ett par månader sedan pratade jag om detta med en person som även den tyckte att det var hyfsat lång tid. Fast vi var oense om hur man lyckas med att ha ett långt förhållande. Enligt personen som jag pratade med krävs ett starkt psyke för att orka med något sådant. När jag lade fram att man kanske i första hand behöver älska varandra, sade personen emot med en gång. Enligt denne handlar det inte alls om att älska varandra eller ej. Nej, det saken handlar om är att man ska ha ett starkt psyke för att orka med alla bråk som uppkommer under tiden man är tillsammans. Som du säkert anar höll jag inte alls med. Eller, i alla fall inte till viss del. Jo, visst är det bara att tacka om man har ett starkt psyke, men enligt mig måste man älska varandra för att lyckas med ett långt förhållande. Om man inte gör det (älskar varandra) kämpar man ju inte för att behålla det man har om man exempelvis bråkar. Fast om man älskar varandra, då gör man allt för att inte förlora den andra. Med andra ord härdar man ut de svåra perioderna och kämpar. Man ger inte upp så lätt. I alla fall inte i första taget.

Å andra sidan kan jag ha fel. Det finns säkert de som älskar varandra men inte kämpar för att behålla det de har. Ska kanske klargöra vad jag menar med älskar, för många tycks slänga runt det ordet utan att egentligen veta vad det betyder (det gjorde jag också från början innan jag insåg att jag hade helt fel på den punkten). Det är stor skillnad på att älska någon och att tycka om någon. Att älska någon är väldigt starka känslor, medan tycka om är lite svagare. Om man älskar någon kan man inte tänka sig att vara med någon annan, inte då och inte i framtiden. Man behöver den andra för att fungera som man ska, för annars har man förlorat en del av sig själv. Haha, inser nu att jag kanske inte riktigt kan förklara ordens innebörd. Men älska är ett väldigt starkt ord som tyvärr missbrukas av att personer slänger ur sig det utan att veta hur fel de har. Det är alltså när man älskar varandra, som man kämpar och härdar ut. Om man fortfarande är på nivån där man "bara" tycker om varandra (att tycka om någon kan man också göra ganska starkt) är sannolikheten rätt så stor att man hellre låter varandra gå vidare.

Oj, nu snurrade jag nog till det ganska mycket, men jag hoppas att du förstod vad jag menar. Du får gärna komma med en bättre definition på älska om du har det. Smile Jag vet i varje fall att jag älskar min sambo och skulle gå i miljontals bitar om jag inte längre fick ha honom hos mig (vilket jag redan har gjort med Jocke Ledsen smilis).

Dagens citat:

"Den kloke lär av andras misstag, dåren av sina egna."
(Engelskt ordspråk)

Ha det så bra!
Kärleksfulla kramar
Jessie

Adoptera homosexuella?!

Igår på text-tv läste jag en rubrik bland nyheterna som fick mig att höja lite extra på ögonbrynen. Det stod "Fler blir positiva till homoadoption." Egentligen är det inget konstigt med detta. Jag tror nog att de allra flesta förstår att skribenten menar att fler blir positiva till att homosexuella får adoptera, men man har helt enkelt inte utrymme att utveckla rubriken på text-tv. Men vad betyder egentligen meningen?

Homoadoption ... Vi kan jämföra med kattadoption eller barnadoption. Om man nu logiskt ska dra slutsatser efter den här rubriken, innebär med andra ord dessa ord att katter respektive barn får adoptera. Nu är det ju inte så, utan de här orden betyder att man adopterar katter respektive barn. Med andra ord innebär homoadoption att man ska adoptera homosexuella och om man drar det ett steg längre har vi att göra med diskriminering. Att säga att man ska adoptera homosexuella är som att säga rakt ut att de inte är fullvärdiga människor utan behöver någon som tar hand om dem etc. Men så är det ju inte. Det enda som skiljer en homosexuell från en heterosexuell är just det faktum att den homosexuella attraheras av personer av samma kön. Något som skiljer intelligensen eller liknande bara för att man är homo-/ eller heterosexuell finns inte. Fast nu sade jag ju att det skulle innebära detta om man drog det ett steg längre.

Visst är det lite lustigt egentligen hur det kan bli när man kortar ned och gör om ord? Som exempelvis rubriker. Man har ett begränsat utrymme och med detta utrymme ska man både sammanfatta innehållet men också fånga läsare. Det är knappast det lättaste. Jag vet själv att jag ganska många gånger har problem med detta när jag själv skriver mina skönlitterära texter och sist av allt ska skapa en rubrik som inte är alltför lång. Nu är det här två olika saker, men ändå. Tur är ju att de allra flesta (som inte granskar ordens betydelser) inte uppfattar den där rubriken som stötande, utan förstår vad skribenten menar.

Dagens citat:

"Var inte rädd för motstånd - kom ihåg att det är i motvind och inte i medvind som en drake stiger."
(Okänd)

Ha det så bra!
Blöta kramar
Jessie

Själens spegel

Brukar man inte säga att ögonen är själens spegel? Vad betyder egentligen det? Att man via ögonen kan se vad man egentligen vill, innerst inne? Jag tror faktiskt att det inte bara är något man säger. Jag är väldigt säker på att man via ögonen kan förmedla vad man känner och tycker. Det gäller även ens leende.

Många gånger är man nog inte medveten om vilka signaler som man faktiskt sänder ut. Ett tydligt exempel är mig själv, när jag var på bio med min syster och såg den första Arn-filmen. Gustaf Skarsgård var med och vid ett tillfälle satt min syster och såg på mig innan hon viskade: Dina ögon glittrar när du ser på Skarsgård. Hon talade om mig för senare att mina ögon glittrade även när jag såg på min sambo när han var nere och hälsade på mig för första gången i Malmö. I sanningens namn var jag faktiskt inte medveten om detta, men hon hade säkert rätt när det gällde min sambo Kram

Att skicka ut ett spontant leende kan också avslöja vad man tycker om någon eller något.

Så trots att man kanske försöker att ha ett pokeransikte, kan faktiskt små detaljer (ögon och leende) avslöja mer än vad man tror.

Dagens citat:

"Tag inte livet alltför allvarligt. Du kommer i alla fall aldrig ifrån det levande."
(E Hubbard)

Ha det så bra!
Spegliga kramar
Jessie

Hälsoresa

Igår vinkade jag av DOTEN då den begav sig ut på en liten resa till Tyskland. Den har nämligen blivit lite sjuk och behöver uppsöka läkare. Nej, nu driver jag med dig. I alla fall delvis. Sanningen är att DOTEN inte längre kan hitta trådlösa nätverk i närheten, trots att dessa finns. Fel på routern är det inte, eftersom den stationära datorn inte har det här problemet. Efter lite krångel (som innebar några samtal till ICA Maxi Södertälje och ett samtal till Packard Bells Support) blev det bestämt att DOTEN ska skickas på service för att komma fram till vad problemet är. Killen på Packard Bell kunde inte heller förstå vad som kunde vara fel då allt tycks vara som det ska. Fast jag missuppfattade givetvis lite grand ... I telefon sade killen på Packard Bell att han skulle skicka över fraktmaterial till mig (detta hände i torsdags) och då väntade jag på fredagen och måndagen att det skulle komma med posten. Då ingenting kom kontrollerade jag mejlet på måndagskvällen som jag fått av dem med bekräftelse att ärendet är igång. Det var då jag lade märke till den bifogade filen. Du kan nog gissa vad det var ... En fraktsedel så att jag kan skicka iväg datorn, fast jag blev ganska förvånad när jag såg att destinationen var Tyskland.

Nästa problem uppkom när jag läste vidare och såg att jag skulle vara tvungen att boka upphämtning av datorn hos UPS. Med tanke på att jag har problem att prata i telefon med folk, gick jag in på deras hemsida för att göra den där beställningen. Men, när jag hade fyllt i mitt postnummer kom det upp ett meddelande om att de inte körde ut till det angivna postnumret! Gissa om jag började jaga upp mig. Hur skulle jag nu göra? Beslutet blev att ringa till Packard Bell nästa dag och förklara och hoppas att vi kunde lösa det på något annat sätt. Någon närliggande UPS-station finns inte här och lust att fara till Stockholm eller Västerås för att lämna in paketet har jag inte.

På tisdagsmorgonen kollade jag genom allt igen och bestämde mig för att testa att ringa UPS och se ifall jag ändå kunde beställa en upphämtning. Och det gick! Kort och gott slapp jag krångel. DOTEN for iväg igåreftermiddag.

Skulle bara vilja ge Packard Bell ett ganska stort minus för deras otillgänglighet på hemsidan. Deras support-telefonnummer (eller ett telefonnummer över huvudtaget) finns inte och inte heller någon mejladress. Bara en vanlig postadress. Nej, det hade varit bättre om de hade varit lättare att få tag på.


Dagens citat:

"Att träta med en kvinna är som att läsa en tidning i full storm."
(Fjodor Dostojevskij)

Ha det så bra!
Varma kramar
Jessie

Hemma igen

Ja, då var man hemma igen. Kom hem i söndags, men då orkade jag helt enkelt inte skriva och igår var min sambo ledig, så då hade man ändå fullt upp med annat. Men idag ska jag skriva lite innan jag fixar med lite saker, för jag ska åka in till Strängnäs idag och klippa mig, lämna in ansökan om ersättning till försäkringskassan och så ska jag kolla ringstorleken på mitt finger (lovade min sambo att göra det nästa gång jag åkte in). Nu får du inte tro att klippningen kommer innebära någon stor förändring. Nej, kommer bara att klippa topparna eftersom håret är riktigt slitet. Skulle ha gjort det för ett bra tag sedan, men det kommer alltid andra saker emellan. Tycker inte du att det är lite lustigt?

Hur som helst, innan jag pratar bort all tid ska jag väl berätta hur min vistelse där nere var. Om det inte hade varit klagan på att jag knappt träffade vissa personer och att jag inte är där nere så länge, var det helt okej. Träffade familjen och min bästa vän, plus att jag sydde om ett par byxor så att de är knälånga istället för att räcka ned till fötterna. Finns egentligen inte så mycket att säga om vad som hände, för samtidigt som det inte hände så mycket, skedde det faktiskt ganska mycket. Förvirrat? Tja, jag blir egentligen inte heller så klok av det jag säger, men du får helt enkelt stå ut. Men det var lite jobbigt att vara hemma hos mina föräldrar. Jag hade redan från början fasat för det, men nästan hela tiden (väldigt många gånger i alla fall) vände jag mig mot den plats där Jockes bur brukat stå och var på väg att hälsa på min lilla älskling, men kom på mig varje gång innan jag gjorde det.

Jag tog några bilder som jag hade som utsikt från tåget. Lust att se dem? (nu får du det även om du svarade nej Wink)

Utsikt från tåget
Jag som är vattenbög kunde inte motstå att ta bild på den här fina sjön. Det fanns många under resans gång, men tåget var helt enkelt för snabb.


Utsikt från tåget
Man ser fortfarande sjön lite bakom/mellan träden.


Utsikt från tåget
Den vackra skånska slätten!


Utsikt från tåget
Finns fullt av de här husen i Skåne.


Lund
Lund C. Min favoritstad ^^


Lund
Mycket grönt och fint. Lund är en mysig stad.


Jag tog även en bild av utsikten från stationen Södertälje Syd:

Södertälje
Det är grymt fint! Alla båtar och vattnet. Tyckte jag redan allra första gången som jag såg det.

Var hemma hos min syster och hennes sambo. De har ju flyttat till en tvåa, så hon ville gärna visa mig den. Jag såg med en gång i deras kök att de hade blivit inspirerade av mig och min sambo när de hade köpt salt- och pepparkar. Fast det lustiga är att de kallade oss för snuskiga, men ändå köpte de något liknande...

Salt- och pepparkar
Tycker ändå att våra grisar är sötare, även om kaninerna också var fina ^^

Ja, nu har du fått en massa bilder att spana in. Jag tror faktiskt att det är dags för mig att röra på mig så att jag hinner med allt som ska hinnas med. Bussen går 9.48 och det är en hel del som ska göras.


Dagens citat:

"Om du tänker för länge på nästa steg, kommer du att tillbringa livet på ett ben."
(Kinesiskt ordspråk)

Ha det så bra!
Varma kramar
Jessie

On me way

I skrivande stund sitter jag på tåget till Malmö. Ska vara där nere nu från fredag till och med söndag. Mitt tåg från Malmö avgår 9.15 på söndag, så det blir bara en kort visit. Tack vare att jag är medlem i SJ Prio får jag halva priset på första klass-biljetter, så du kan ju nog gissa var jag sitter just nu Wink Direkt när jag kom ombord kom en från personalen och serverade frukost med te (om man dricker kaffe kunde man få det). Riktigt trevligt ju. Fast någon stor frukost blev det ju inte, men jag klagar inte ^^ Det blev pålägg, en bulle, smör, juice och en drickyoghurt (tror jag att det är).

Eftersom jag glömde sladden till DOTEN (den lilla bärbara datorn) hemma, kommer jag bara kunna skriva det här korta inlägget. Men det gör inget. Då har jag något att göra en liten stund. Dock kommer tåget att vara minst 50 minuter försenat eftersom nu på morgonen hade en kontaktledning rivits ned mellan Katrineholm och Flen, och därför omdirigeras tågen via Nyköping. Denna lilla förändring har medfört att det har blivit mycket trafik och därför har vi redan nu blivit stående vid några tillfällen. Jag har en känsla av att den här resan kommer bli ganska låååång... Men förhoppningsvis kommer jag fram i alla fall Smile Mer kan man inte begära.

Vad har jag mer att berätta än att jag sitter och åker tåg? Just nu har jag inget mer att säga. Har precis lämnat Norrköping och fick reda på den 50 minuter långa förseningen. När hon sade det i högtalarna var det en passagerare i vagnen som applåderade. Heja SJ... *ironisk* Men du får ha en trevlig helg. Kommer inte kunna skriva mer förrän jag kommer hem, vilket blir söndag eller något. Då får du veta hur min helg var nere i sköna Skåne (har blivit lovad att få smaka spettekaka när jag kommer hem till mina föräldrar. Mums!)

Dagens citat:

"Man möter ofta sitt öde på den väg man tagit för att undvika det."
(Franskt ordspråk)

Ha det så bra!
Varma kramar
Jessie

Jämförelse: Djävulens påfund

Dagens samhälle jämför för mycket. I alla fall i mina ögon. Visst, vissa jämförelser är nödvändiga så att man inte gör något förhastat. Exempelvis när man ska köpa en tv. I sådana fall måste man ju jämföra olika aspekter innan man beslutar sig för att slå till och köpa. Ett annat exempel är mathandel. I längden tjänar man på att handla där det är billigast, oavsett om det handlar om några ören eller kronor.

Fast precis som jag antydde i början är andra jämförelser onödiga, som t.ex. ens utseende. Vi människor är snabba på att sätta olika ideal för att sedan jämföra saker och ting med det. Media är nog bäst på det, eller så är man bara lättpåverkad. Jag menar, om man nu tar det klassiska ämnet; utseendet. Dagligen matas man med bilder och budskap om hur man ska se ut. Värst är nog nu på sommaren för nu om något fylls tv-rutan med olika sommarrelaterade reklamfilmer där personer med väl-slimade kroppar springer runt lättklätt. Att dagligen matas med sådana bilder leder ju till att man till slut jämför sig själv med dessa. Detta gäller faktiskt det alla mesta.

Tyvärr utgör jag inget undantag. Jag jämför mig själv med väldigt mycket och i slutändan (när man inser att man inte kan förändra sig så att man stämmer överens med idealen) mår man dåligt. Jag lyckades att ta mig ur den här jämförelse-fällan och insåg att jag var den jag var och att alla andra fick acceptera det. Fast, som med allt annat beroende föll jag tillbaka och för att vara helt ärlig har det på senaste tiden blivit värre. Det känns som att jag knappt kan göra något eller se något förrän jag jämför mig själv med saker och lägger mig själv i Oduglighetshögen.

Å andra sidan kanske man får vissa ideal om bakfoten och inbillar sig att andra tycker vissa saker. Alla har ju olika tycke och smak. Med det i åtanke är det egentligen korkat att då sätta upp ideal. Klart att man fortfarande får välja själv vad man ska tycka eller tänka, fast till viss del hjärntvättas man sakta men säkert att tycka som media anser att man ska. Och detta i sin tur kan leda till att man börjar jämföra sig själv.

I grund och botten spelar det ingen roll om man skiljer sig från ideal och "massans" åsikter. Vad förändras av att jag jämför? Det enda som sker är att jag antingen blir glad eller ledsen (oftast det sistnämnda). För att förtydliga vad jag menar ska jag ta ett exempel. När jag gick på högstadiet var det en tjej som ideligen jämförde sina skolprestationer och -resultat med mina. Om hon lyckades bättre  på t.ex. ett prov visade hon sin skadeglädje mycket tydligt. Till slut blev jag så pass irriterad att jag hemlighöll mina resultat och då började även andra klasskamrater att tjata på mig. De gick till och med så långt att de försökte få lärarna att tala om mina resultat. Mitt argument till att inte vilja berätta var; deras resultat skulle varken förbättras eller försämras av att de fick reda på mina. Varför skulle de då bry sig om vad jag fick?

Man borde kanske försöka tillämpa det på mitt eget liv. Blir något hos mig bättre av att jag jämför? Om inte, varför ska jag då bry mig? Något annat som jag borde ta itu med är tanken att personer i min närhet säger snälla saker bara för att vara snälla. Jag vet inte varför jag har slutat att ta till mig saker nära och kära säger, men det hör nog ihop med det djävulska jämförandet. Om jag lyckas sluta med det kan jag kanske åter börja må bättre. Nu inleds "Operation Sluta Jämföra"!

Dagens citat:

"Att leva är att uppleva."
(Okänd)

Ha det så bra!
Varma kramar
Jessie

How Do I?

Idag började min älskling att jobba igen. I ärlighetens namn hade det varit trevligare att fortsätta att ha honom hemma hos mig för det är väldigt trevligt att få umgås med honom om dagarna. Men jag vet att han måste jobba och elaka jag smittade dessutom honom nu i helgen med min förkylning (själv är jag nästan helt frisk nu).

För ovanlighetens skull tänkte jag inte säga så mycket idag. Istället tänkte jag låta en sång få tala i mitt ställe, men jag ska givetvis kommentera innan jag lägger in texten.

Den här låten betyder ganska mycket för mig. Den talar både om nuet och dåtid i den betydelsen att nuet inbegriper min älskade sambo och att dåtid handlar om min älskade Jocke. Att lyssna på den här låten precis när Jocke hade gått bort var ingen smart idé från min sida, eftersom då började tårarna flöda ännu mer. Samtidigt som den talar om vad jag kände/känner för Jocke, talar den exakt om vad jag känner för min älskade sambo. Han är bland det bästa som har hänt mig (tillsammans med bl.a. min bästa kompis och Jocke) och jag vet inte vad jag skulle göra om han skulle försvinna ur mitt liv. Det är heller inget som jag har lust att tänka på. Jag gör hela tiden mitt bästa för att vara så bra som möjligt för honom, för han förtjänar bara det bästa. Fast jag ska erkänna att det händer att jag inte tycker att jag når dit. Jag är helt enkelt inte det bästa.

Nog med mina ord. Nu ska du själv få höra/läsa (beror på vad du väljer. Du väljer kanske både och) vad jag menar. Hoppas att du precis som jag tycker om låten.





Titel: How Do I Live
Artist: Leann Rimes

How do I get through one night without you
If I had to live without you
What kind of life would that be
Oh I, I need you in my arms
Need you to hold
You're my world, my heart, my soul

If you ever leave
Baby you would take away everything good in my life
And tell me now

How do I live without you
I want to know
How do I breathe without you
If you ever go
How do I ever, ever survive
How do I
How do I
Oh, how do I live

Without you, there'd be no sun in my sky
There would be no love in my life
There'd be no world left for me
And I, oh Baby, I don't know what I would do
I'd be lost if I lost you
If you ever leave
Baby you would take away everything real in my life
And tell me now

How do I live without you
I want to know
How do I breathe without you
If you ever go
How do I ever, ever survive
How do I
How do I
Oh, how do I live

Please tell me baby
How do I go on

If you ever leave
Baby you would take away everything
Need you with me
Baby don't you know that you're everything good in my life
And tell me now

How do I live without you
I want to know
How do I breathe without you
If you ever go
How do I ever, ever survive
How do I
How do I
Oh, how do I live

how do I live without you
how do I live without you baby
how do I live....



Dagens citat:

"Avund är den uppriktigaste formen av smicker."
(J C Collins)

Ha det så bra!
Varma kramar
Jessie

Önskelista

Nu har jag rådbråkat min hjärna så att det ryker ur öronen på mig och lyckats åstadkomma en önskelista som min sambo efterfrågat. Problemet är bara... Jag önskar mig egentligen ingenting! Skillnad var när man var liten och föräldrarna bad en att skriva upp vad man ville ha. Oftast fyllde jag ett helt A4-papper med saker som jag väldigt gärna ville ha och dessutom fanns det alltid ännu mer som jag ville ha. Nu däremot... Jag är nöjd som det är och när min sambo då ber mig att skriva en lista på saker som jag vill ha, blir det svårt. Men som sagt har jag lyckats att klottra ihop en lista och jag skrev faktiskt inte bara böcker trots att jag var frestad att göra det.

Det är inte den enda önskelista som jag har komponerat. Jag har faktiskt gjort en lista på saker som vi behöver till hemmet och den listan ska jag mejla till mina föräldrar. Ska bara komma ihåg det där med att skicka iväg den. Mina föräldrar har efterfrågat listan och om jag dröjer mycket längre med att skicka den, blir det väl en massa gnäll. Föräldrar är som de är.

Om mindre än två månader är det alltså min 21-årsdag. Tiden bara flyger iväg.

Dagens citat:

"Vanligt förnuft är inte särskilt vanligt."
(Voltaire)

Ha det så bra!
Varma kramar
Jessie

Sömnmedel

I natt satt jag och min älskade sambo och såg på "Feardotcom". Tydligen skulle det vara en rysare, men särskilt läskig var den inte. Snarare konstig och invecklad.

I korthet handlar filmen om att man hittar fyra lik och det som binder samman alla är att samtliga har dött efter att ha besökt www.feardotcom.com.

Redan anslaget (de första minuterna av filmen) avslöjar filmens standard; inte särskilt bra. Anslaget i den här filmen är enligt mig konstig och man sitter och försöker förstå vad det är som händer. Samma sak är det med andra delar av filmen som kommer lite senare. Tanken bakom filmen har potential, men i mina ögon har de inte riktigt knutit ihop de två konfliktdelarna som de presenterar. Man förstår att de har samband (karaktärerna påpekar det), men hur sambandet egentligen hänger ihop förstod jag aldrig. Nu kan det också bero på att jag somnade precis i slutet och missade de sista minuterna (sambon fick förklara huvudpunkterna som jag hade missat), men de borde på något sätt ha försökt att klargöra sambandet bättre eller kanske ännu hellre ha förändrat det lite så att man med en gång förstod.

Att jag inte helt förstår behöver inte heller riktigt ha med filmens kvalitet att göra, för jag har aldrig varit mycket för djupare innebörder. Oftast har jag problem med att se djupare in än det som mina ögon uppfattar. Det beror på okunnighet (konkret: jag är korkad) från min sida, men filmen är fortfarande invecklad och konstig för mig.

Mitt betyg (på Filmtipset) blev en 1:a. Sorgligt nog. Om du har lust och tid att slänga bort 101 minuter av ditt liv kan du ju själv se vad du anser om filmen.

Om du har missat det, heter jag DreamingTiger på Filmtipset, ifall du vill bli kompis med mig där eller bara se vad jag tycker om de filmer som jag har sett.

Dagens citat:

"Att inse att man är okunnig är ett bra steg mot kunskap."
(Benjamin Disraeli)

Ha det så bra!
Varma kramar
Jessie

Annorlunda

Innan jag börjar dagens inlägg vill jag bara hålla mitt löfte om att hålla dig uppdaterad angående jobbintervjun som jag var på i Stockholm förra onsdagen (inte i förrigår utan veckan innan). Det blev inget av det. Kvinnan som jag pratat med under intervjun talade om att de inte ansåg att jag var lämplig för tjänsten. Ingen av de som företaget hade intervjuat hade ansetts lämpliga. Visst känns det trist, men det finns fler jobb att söka.

Nu till dagens ämne. Detta är något som jag har funderat lite. Vad är då "detta"? (Du märker nog att jag gillar att hålla dig som läser på halster Wink) Jo, när man är tillsammans med någon i ett förhållande (pojkvän-pojkvän, flickvän-flickvän, pojkvän-flickvän) är man på ett visst sätt mot varandra. Fast ibland händer det att när man är med andra, ändrar antingen ena partnern eller båda, sitt sätt mot varandra. Någon blir kanske mer kärleksfull mot sin partner genom att kramas eller pussas mer. Någon blir kanske elakare och säger massa hårda ord till sin partner eller hånar denne/denna inför andra människor. Variationerna kan vara många och är olika från person till person. Trots det återstår frågorna; varför förändras ens partner på det sättet när man är bland andra människor? Är ens partner medveten som sin förvandling? Man kan kanske acceptera att det händer en gång, men vid varje tillfälle då man är med andra och partnern gör så här, då kan man börja undra vad som är orsaken.

Min uppfattning är att sådan förändring beror på något psykologiskt och därför tänker jag inte spekulera i vad orsakerna kan vara eftersom jag saknar sådan kompetens. Men resultatet blir att den andra partnern, den som påverkas av den andras förändring, kan bli sårad. Nu säger jag "kan" eftersom möjligheten att denne inte reagerar finns. Allra helst om man inte vet vad som ligger bakom. Personen kanske inte själv tänker på hur partnern beter sig.

Hur ska man lyckas lösa det? Mitt förslag är; kommunikation. Prata med partnern om hur du känner och hur partnern beter sig i de olika sammanhangen. Förhoppningsvis (dock inte alltid eller helt säkert) lystrar din partner och tar till sig det du har sagt. Vem vet, i bästa fall får du kanske reda på orsaken bakom förändringen och kanske kan ni lösa det tillsammans.

Dagens citat:

"Jag gillar arbete, det fascinerar mig. Jag kan sitta i timtal och titta på."
(Jerome K Jerome)

Ha det så bra!
Varma kramar
Jessie

Inte så grönt

Nu har man varit på Gröna Lund i Stockholm för första gången. Känns nästan som om jag gör mycket för första gången nu under kort tid, fast det är ju inget negativt eftersom jag tycker om att testa på nya saker. Ska väl försöka ta mig till Liseberg någon gång också, men jag har ingen brådska. Är ju knappast så där supergammal att jag måste göra allt så fort som möjligt. Bättre att ta det lite då och då ^^

Kort och gott, i lördags var jag på Gröna Lund med min sambo, min syster och hennes sambo (de var och hälsade på oss under helgen). Vi fick gå upp vid sextiden för att hinna gå till Läggesta (där vi skulle börja vår resa ifrån) och sedan hände ju en del diverse saker på vägen... Men till slut kom vi fram, fast något utöver ett vanligt nöjesfält skulle jag inte vilja påstå att Gröna Lund är. Är som vilken nöjespark som helst. Lite besviken blev jag dock på att de knappt verkar satsa på det gröna. Nu behöver ju inte Gröna Lund innebära att allt ska vara grönt, för det kan ju ha att göra med omgivningen eller platsen som nöjesparken finns på. Jag menar, runt fanns det ju en hel del träd och då syftar kanske namnet på att de finns i en grön lund eller något. Vad vet jag. Fast de borde försöka satsa lite mer på det gröna tycker jag personligen, men alla får ju tycka som de vill.

Jag tror att jag och sambon testade att åka de flesta karuseller som fanns. Den som jag nog tycker ändå var äckligast var Insane eftersom man får åka baklänges och upp och ned! Allra helst mot slutet. Min sambo sade att man tappade uppfattningen om vad som var upp och vad som var ned. Kan inte göra annat än att hålla med.

Någon riktig tur när det gäller lotter och spel har jag aldrig haft, men vi båda lyckades ändå vinna en trevlig liten samling när vi var där borta ^^ Fåret vann min sambo genom en sådan där automat med gripklo (du vet sådana som är riktigt svåra att få något från!). Resten (ormarna och den gröna gorillan) vann vi vid det ståndet där man skulle dra i en spak så att sju tärningar slogs om och sedan skulle man räkna ihop summan av alla prickar. Om den summan fanns uppskrivet i rött på bilden bredvid tärningarna vann man något. Oss emellan tyckte jag att det var det roligaste ståndet.

Vinster
Vår fina vinstsamling


Nu ska jag nog faktiskt tacka för mig för idag och koppla av i soffan bredvid min sambo. Känner mig ganska seg. Dock vet jag inte om det beror på att jag fortfarande är lite förkyld (tappade ju rösten i fredags men har nästan fått tillbaka den nu).


Dagens citat:

"Förbjuden väg är ofta hårt sliten."
(Svenskt ordspråk)

Ha det så bra!
Varma kramar
Jessie

För mycket umgänge?

Kan man få för mycket umgänge med någon? Jag menar, kan man träffa en person så mycket att man till sist känner att man har tröttnat på vederbörande? Finns risken att det blir så om man träffar en viss person varje dag under en lång period? Egentligen låter det ju ganska logiskt, för man tröttnar ju slutligen om man exempelvis gör samma sak dag efter dag, eller om man äter samma maträtt eller annat väldigt ofta. Med andra ord borde det ju även gälla människor emellan. Eller räknas det som en kategori för sig?

Fast, skulle det kunna vara så att det varierar från person till person? Det finns ju en del människor som är riktiga vanemänniskor och känner sig obekväma så fort det genomförs en förändring. Andra kan ha lätt för att bli uttråkade och måste hitta spänning/utmaningar jämt och ständigt. Till sist finns det ju de som är lite av varje (både vanemänniska och ha lätt för att bli uttråkad) och då är det ju situationen som avgör. Jag själv är nog det sistnämnda, när jag tänker efter.

Min syster berättade vid ett tillfälle efter att hon hade flyttat in till sin pojkvän att anledningen till att hon under sista tiden som båda bodde hemma hos våra föräldrar, inte ville umgås med mig, var för att hon hade tröttnat på mig. Varför? Jo, för att vi i stort sett alltid träffades varje dag. Men när hon flyttade hemifrån och inte såg mig lika ofta kändes det roligare att träffa mig. När jag sedan flyttade ihop med min älskling kände hon en stor saknad och sade rent ut att hon aldrig räknat med att jag skulle flytta så där långt bort. Innebär det då att man tar personer för givet som man träffar dagligen? Räknar man med att de alltid ska finnas där? Är det ett naturligt tankesätt eller något egoistiskt? Jag räknade ju med att Jocke alltid skulle finnas hos mig (trots att mitt förstånd visste att han någon dag skulle försvinna, fast det var lååångt fram i tiden).

Om man nu tröttnar på en person, hur lång tid tar det tills man når den punkten? Även det borde bero på vem man är som person. I sådana här lägen finns ju ingen absolut sanning, eftersom detta är något väldigt subjektivt. Jag minns precis innan jag skulle flytta upp och bo med min sambo under sommaren. Dels var det för att se om vi funkade att bo ihop och dels visste jag inte vad som skulle hända efter den där sommaren. Om jag kom in på Juristprogrammet i Lund skulle jag ju bli tvungen att flytta tillbaka till Malmö. Hur som helst, under någon av de sista dagarna på RET A21 (Retorik B-kursen) pratade jag med två kurskamrater medan vi gick tillsammans till deras tåg och min buss hem. Nu minns jag inte hur vi kom in på ämnet, men vi började i alla fall prata om det här med att jag skulle flytta upp till min älskling och då sade den ena killen något i stil med (för jag minns inte ordagrant vad han sade) att vi fick se om min sambo och jag orkade stå ut med varandra. På honom lät det som att jag inte skulle orka med min sambo. I alla fall inte att bo ihop med honom under en längre tid. Jag vill inte använda uttrycket stå ut med i samband med min sambo, eftersom det uttrycket för mig symboliserar något negativt. Min relation med min älskling handlar inte att stå ut med honom. Det finns inte ens i mitt ordförråd när jag tänker på min sambo. Jag har ingen aneldning att stå ut med honom. Vet du varför? För att uppskattar varje minut med honom och kan inte tänka mig att vara med någon annan.  KramHjärta

Nu tror jag att jag återigen råkade komma ur kurs när det gäller dagens ämne. Fast å andra sidan kan man säga så här; om man tänker på det jag skrev i föregående stycke, kan jag inte få för mycket umgänge med min sambo. Kort och gott; jag har inte tröttnat på honom och (vad jag ser) kommer inte att göra det. Visst var det en smidig vändning in på rätt ämne igen? Wink Biggrin Men du håller väl med om att detta är ett ganska intressant ämne att diskutera? Eller så tycker jag det bara för att jag tänker för mycket.

Dagens citat:

"Du får inte knacka på min dörr, om du inte är beredd att komma in."
(Sonja Aldén - Du får inte)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!